Jag vill inte vara ett neggo. Jag är egentligen inte det, och jag har blivit sagd att det inte passar mig. Men den här hostan tar död på mig. Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Inatt har jag typ suttit upp och sovit. Nej, inte sovit. Varit vaken.
Jag begav mig till apoteket när jag kom hem och köpte hostmedicin. Eftersom det är torrhosta jag har, fick det bli Noskapin. Den ska dämpa hostreflexen genom påverkan på hostcentrum i hjärnan utan att påverka hjärnans funktion i övrigt. Jag kunde ganska snart konstatera att de inte hjälper. Precis som alla andra gånger jag ätit dem. Kanske sitter inte mitt hostcentrum i hjärnan, utan någon annanstans.
Som lärare är det en fördel om man har sin fulla röstkapacitet. Det har jag inte för tillfället. På lunchrasten gick några av mina elever och köpte en försenad födelsedagspresent till mig. Jag har tidigare, trots att jag haft full röstkapacitet, skojat om att jag behöver en.
Men nu har jag en i min ägo. Min alldeles egna visselpipa. Mina. Söta. Ungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar