Tre veckors snabba

Stormen kom och drog ner vår Telia-ledning till marken. Internet- och telefonlösa i tre veckors tid. Inte roligt alls. En nackdel med att bo i skogen helt klart. Vi har ju knappt någon mottagning på våra mobiltelefoner, så vi har mycket tid över till att göra annat.

En treveckors snabbis:

Sixten fick maginfluensa och var så sjuk så mitt mammahjärta gick i tusen bitar. Sixten spydde rakt ut och medan Daniel ulkade kämpade jag med att inte börja gråta för att jag tyckte så synd om vårt barn. Ja, vi reagerar alla lite olika på spy.

Det var inte mycket med Sixten där ett par dagar. Vägrade äta och dricka och han hade hög feber. Han ville bara bli buren och sova på mitt bröst. Väldigt mysigt, men av fel anledning på något vis.

Vi har fått, nej absolut inte fått, vi har köpt och fått ett reningsverk installerat till vattnet. Nu smakar det "gudomligt" som Daniel säger. Och jag är glad för att den vita tvätten nu får förbli vit.

Sixtens rum har fått ett nytt golv.

Solen har tittat fram och då har vi inte varit sena att gå ut och samla på oss lite D-vitamin och frisk luft.

Vi har fått upp julgranen. Lite tidigt, jag vet. Men i helgen kommer vi inte vara hemma mycket och sen är det ju typ julafton. Sixten var med och klädde och tyckte att det var så roligt att han hoppade jämfota. Eller ja, han tror nog att han hoppar men han lyfter inte riktigt från marken än. Jag tänkte att han kanske skulle låta bli granen om han var med och klädde den, men han kan inte hålla fingrarna i styr. Han tycker att den är så fin. När vi tänder den på morgonen går han fram och säger "Oj! Oj!" Så jävla söt. 

Vi skulle ha bakat lussekatter med Daniels mamma och systrar i söndags. Men eftersom Six varit så sjuk så sköt vi på det. Men det var ju trots allt lucia så vi bakade en sats hemma. Ingen lucia utan lussekatter.

I måndags var det dags för Sixtens första luciatåg. Jag funderade länge på om han skulle vara tomte eller stjärngosse. Eftersom firandet skulle ske utomhus hade jag ingen tomtedräkt som skulle passa utanpå overallen och att köpa en ny bara för detta ändamål kändes fruktansvärt onödigt. Men lucialinnen har vi ju gott om hemma. Alla som jag och Karin haft under vår uppväxt finns ju kvar. Så jag sydde upp ett och köpte en strut och en stjärna.

I söndags förberedde vi Sixten på vad som komma skulle dagen efter. Och tur var väl det. När Sixten började svinga med stjärnan flög den all världens väg, så jag fick tejpa fast den.

Daniel och jag möttes upp och åkte gemensamt till förskolan. Jag tänkte att Sixten inte skulle stå kvar där framme och att han skulle svinga med sin stjärna, men han var så duktig. När han kom där i outfit blev jag helt tårögd. Så himla bedårande. 

Vi fick inte ta kort eller filma eftersom det är flera barn på förskolan som inte godkänner detta. Det får man ju acceptera, men så tråkigt att inte få föreviga detta ögonblick.

Jag hade, för första gången på mycket länge, sällskap när jag veckohandlade. Jag brukar passa på att göra det på torsdagar när Daniel hämtar Sixten eftersom det tar dubbel så lång tid att handla när Sixten är med. Men jag jobbade länge igår och därför handlade vi i onsdags. Och vilken glad liten skit jag hade med mig. Han hälsade på alla och slängde inte ur varorna ur vagnen en enda gång.

Det har varit den sista arbetsveckan för mig innan julledigheten. Jag är trött och sliten. Det är inte lätt att vara mamma och lärare. Så är det bara. Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar så räcker jag inte till på någon av fronterna. Det, i sig, tär. Därför är det extra härligt när mina elever och kollegor visar uppskattning.

Nu är jag julledig och jag ska bara vila och vara med min lilla och stora familj. Det ska bli så skönt. 

Jag hämtade Sixten lite tidigare på förskolan och nu ska vi snart packa in oss i bilen och åka till Gudhem och baka lussekatter.

Årets peppisbak

Det här med att baka pepparkakor är något speciellt och det har jag att tacka mormor för. Vi bakade ju alltid pepparkakor hos henne när vi var små, och efter ett par års uppehåll, även när vi var äldre. Nu gick ju mormor bort förra året, men vi syskon bestämde oss för att försöka hålla traditionen vid liv ändå.

Jag känns ju inte alls så speciellt att baka pepparkakor utan mormor. Det är ju alltid hon som har haft ansvaret, gjort degen och passat kakorna i ugnen. Nu är det jag som står för degen och det är rena turen att vi inte bränner pepparkakorna. Men det är väl så när man blir vuxen kan jag tro. Traditioner och ansvar ändras. Livet ändras.

En sak som är densamma är i alla fall glädjen och skratten. För vi har så roligt! Och det är pepparkakor och deg högt och lågt. Precis som det ska vara.

Jag trodde att det skulle bli kaos när Sixten var med och bakade. Men det gick förvånansvärt smidigt. Han var helt koncentrerad och gjorde nog bara en enda pepparkaka, men åt desto mer deg. 

Precis som jag. Eller ja, jag gjorde väl fler pepparkakor än en men åt nog lika mycket deg som han. Sett till proportion och storlek på våra kroppar.

När vi bakat färdigt drack vi kaffe och glögg medan vi pyntade peppisarna med kristyr och Non Stop.

Nu har jag förberett för en ny arbetsvecka. Matlådor är gjorda och väskorna packade.

Hjärtat i tusen bitar och förberedelser

Igår hämtade jag Sixten på förskolan eftersom Daniel var så snäll och stannade till i Skövde för att hämta ut min mobil. På vägen hem stannade Sixten och jag i vår tur till på kyrkogården för att tända ljus. 

Jag vände ryggen till för att tända ljus på mormor och morfars grav och då passade Sixten på att sätta sig ner vid pappas. När jag vände mig tillbaka och fick se honom där gick mitt hjärta i tusen bitar. 

När Daniel kom hem gav jag mig ut på en springtur och kvällen avslutades med tacos och film. Perfekt avslut på den här veckan. Vi var i säng redan strax efter klockan 21. Så pass trötta.

Idag vaknade barnet i familjen redan 5.30. Inget konstigt med det om det hade varit en veckodag. Och inte vet väl han skillnaden. Vi gick upp och gav Danne sovmorgon. Jag hade tänkt att gå ut och gå en morgonpromenad, men det var galet mörkt och det blåste satan. Istället tog jag mig an ljusstakar och stjärnor. När klockan var 8 hade jag adventspyntat hela huset.

Daniels pappa har varit här hela dagen och hjälpt till att riva tapet i Sixtens blivande rum. Sixten och jag har hängt hela dagen. Vi har gjort julgodis, vilat, varit ute i skogen och hämtat mossa till adventsljusstaken, gjort färdigt hans paket-kalender och förberett morgondagens peppis-bak.

Nu har jag sjunkit djupt ner i soffan, och här kommer jag stanna tills jag förflyttar mig till sängen.

I fas

Det har varit så mycket som hängt över mig och jag har bara känt för att dra täcket över huvudet. Det är ju inte likt mig, men den här tröttheten. Heelt sjuk. Men så inser jag ju att ingen kommer göra saker och ting åt mig och då är det ju bara bita ihop och köra. För när allt kommer omkring så är det ju bara "att göra". Och tänk så skönt det är ändå att bocka av sak efter sak på den där listan av saker att göra.

Den här veckan har jag verkligen haft eld i baken. Jag har fått jättemycket gjort. I måndags satt jag och jobbade från det att Sixten somnat till dess att jag själv höll på att skalla tangentbordet. 

Och igår tog jag en springtur när Daniel kommit hem från jobbet. När jag duschat och lagt Sixten slog jag in de sista paketen till Sixtens kalender. Daniel hjälpte mig sedan att sätta snöre runt alla 24 paketen.

Idag har jag och Sixten varit på second hand för att hitta en tomtedräkt i storlek större. Luciatåget på förskolan ska vara utomhus så en tomtedräkt som kan kläs ovanpå overallen är vad jag måste införskaffa snarast. För på secondhand fanns inga.

När vi kom hem tvättade jag och vek tätt och sedan bytte jag gardinerna i köket. Jag är för första gången på väldigt länge i fas. Både på jobbet och hemma. Undra sa flundra om jag kommer sova gott inatt.

Helgens festligheter

Njaha. Då har den här veckan gått. Daniel har varit hemma och vab:at med Sixten sedan i onsdags så jag har kunnat sköta mitt jobb. Nu hoppas jag att Sixten håller sig frisk ända fram till jul.

I fredags var jag på afterwork på Pinchos i Skövde. God mat och framförallt roliga arbetskamrater. Mamma var så snäll och hämtade mig. Precis som förr i tiden. Men nu händer det sällan.

Igår var det så dags för Matthias 40 årsfest. Då Sixten lyckats smitta sin far så fick jag gå till festen allena. Eller själv var jag ju inte. Karin, Svenne och Johanna var ju också där. Men så många fler kände jag inte. Men det var sjukt roligt ändå. Vad jag skrattade. Och vad jag dansade. För andra helgen i rad!

I dag har det varit segt. Jag kan inte gå och lägga mig så sent två dagar i rad. Jag vaknar ju ändå alltid tidigt så jag har varit lite trötters. Men vi har fått mycket gjort ändå. Sängarna är renbäddade, huset är dammsuget, matlådor är gjorda, ägg är hämtade och alla lister i Sixtens blivande rum är nere. 

Sixten hjälpte mig att laga mat. Jag tänkte att det skulle bli kaos och att han säker skulle bränna sig. Men han var så redig. Han stod och rörde i köttfärssåsen utan att ens spilla. 

Vi har också varit ute i det friska härliga vädret. Premiär för overall för den yngste i familjen. Så söt så jag höll på att smälla av.

När vi var ute passade vi på att sätta upp ljusslingan i flaggstången. Det är ju trots allt första advent nästa söndag.

Jag har någonting inplanerat alla helger fram till jul. Galet. Och jag längtar redan till fredag. Hemmakväll med tacos. Det har vi inte haft på två helger nu.

Detta sjuka barn

Igår ringde de från förskolan och sa att Sixten hade feber. Jag ilade dig och hämtade hem honom. Jaha, fyra och en halv dag på förskolan efter det att han var hemma och var sjuk senast. Ja, så kan det vara.

Jag har varit hemma och vab:at idag. Vi sov inte så bra inatt. Sixten har hosta och är snuvig så han har haft det lite kämpigt. Och följaktligen har detta också påverkat min sömn. Sixten sov såklart lägre imorse än vad han brukar, eftersom det inte blev så mycket av den varan under natten. Strax efter klockan 8 och när han ätit välling gav vi oss ut på en morgonpromenad. Det var sannerligen inte igår.

Det var skönt med frisk luft och solsken.

Resten av dagen har vi vilat, myst och lekt. Sixten har varit feberfri hela dagen så det har varit fart på honom. Men Daniel ska vara hemma med Sixten imorgon, så han verkligen får vila upp sig.

Gåsfest

Det är alltid lika roligt att komma ner till Lund. Vi kom dit vid 19.30 i fredags kväll och när vi checkat in på hotellet var det inte mycket mer att göra än att nanna Sixten. 

Så härligt det är att bo på hotell. Det bästa är såklart mornarna. Att få mysa i sängen framför Nyhetsmorgon. Och sen gå ner och äta en god hotellfrukost. Det var lyxigt redan innan jag fick barn. Men nu. Att bara få allt framdukat och sedan slippa diska. Hörde jag ett halleluja? Ja, halleluja!

När vi ätit frulle och gjort oss i ordning gick vi ner på stan. Daniels föräldrar hade inte varit i Lund tidigare så vi strosade runt. Vi gick lite i affärer innan vi mötte upp K-stin, Christian, Helena och Marcus för att äta lunch.

Mätta och belåtna gick Daniel, Sixten och jag tillbaka till hotellet för att vila middag. Jag kände att jag var tvungen att vara piggers inför kvällens festligheter.

Vid 16.30 åkte vi upp till K-stin och Christian för en fördrink innan middagen. Och sedan var det så dags för den stora gåsfesten. Uppklädda till tänderna begav vi oss till festvåningen Hypoteksföreningen.

Och vilken fest sedan! Så rolig jag hade. Vad jag skrattade! Jag åt för första gången svartsoppa och gås. Svartsoppa var gott de två första skedarna men gåsen i sig var fantastiskt god. Efter middagen gick vi upp på taket och tog lite frisk luft och vad skådade mitt norra öga om inte Domkyrkans torn.

Jag och K-stin dansade till musiken stängdes av och Daniel och jag var tillbaka till hotellet klockan 2. Och fastän vi hade vi kunde sovit hur länge vi velat, eftersom Six sov inne hos sin farmor och farfar, så vaknade jag 7.40. 

När vi ätit frukost packade vi ihop oss och checkade ut innan vi begav oss ut på en liten förmiddagspromenad. Vi gick in i Domkyrkan så jag fick tända ljus för de döda. Så som jag alltid måste göra.

På vägen hem stannade vi till och sa adjö till K-stin. Nu ses vi inte förrän till jul. Men vi har setts mycket i år. Mycket mycket mer än vad vi brukar. Härligt.

Vi sov mer eller mindre hela vägen hem. Alla tre. Vi stannade och åt på vägen och var hemma här strax efter 17. Jag har hunnit packa upp och förbereda en ny arbetsvecka.

En lång dag startar med en tidig morgon

Sixten tyckte att det var en bra idé att vakna 04.20 idag. Det tyckte inte jag. Men vad jag tycker har ingen betydelse nuförtiden. Det var bara att möta dagen. Fyttifaan, säger jag bara. Till på köpet var det kurs i Jönköping för min del idag. Inte passande alls att vakna så galet tidigt.

Det var en riktigt givande dag i Jönköping. Jag kom hem strax efter klockan 18 och hann precis jämt bara pussa barnet godnatt innan han kröp till kojs. Jag har packat och förberett inför vår helg i Lund. Vi ska åka så fort jag kommer hem från jobbet, så jag får ju förbereda så mycket jag kan innan jag går och lägger mig.

Klippt

Det här med hår är ju ett känsligt ämne för mig. Jag har så svårt för förändring. Jag menar, jag var ju tvungen att fundera över det här med att klippa lugg i fem år innan jag tog mod till mig och gjorde det. Och det är numera inte bara mitt eget hår som är heligt. Även Sixtens. Jag älskar ju hans lockar i nacken och bara tanken på att klippa av dem skär i mitt hjärta.

Men det senaste har ju hans hår fullständigt ballat ur. Det säger poff när han tar av sig mössan och ut kommer en kalufs som heter duga. Som på en tecknad film. Så jag bet ihop och beställde en klipptid till honom. Och idag var det så dags.

Det var ju lika bra att klippa av det ordentligt när vi ändå var där tänkte jag. Och när vi var färdiga kände jag nästan inte igen mitt eget barn!

Lugn helg

Jag sa till Daniel förut att "gudars, vilken lugn och skön helg vi haft". Och det är precis vad vi behövde skulle jag tro. Sixten, den lilla galenpannan, sov till 9.30 igår. Vad hände? Vi var uppe och bytte blöja klockan 5 och då tänkte jag att han väl aldrig skulle somna om. Men vilken omsomning sedan! Jag vaknade av mig själv helt chockad klockan 9 helt utsövd och pigg. Så skönt!

Det kändes som hela dagen sovits bort och allt blev naturligtvis förskjutet. Sixten vilade väldigt sen middagsvila och middag åt vi först klockan 16.30.

Han var piggaste barnet i kommunen igår och gick inte och la sig förrän kl 21. Som sagt - allt blev förskjutet. Men med tanke på hans höga feber hela dagen i fredags var det väl behövligt.

Idag återgick vi som tur var till normala tider. Sixten har varit feberfri i dagarna två, så idag gick vi ut och lekte lite innan vi åkte ner till mamma så jag kunde prova min klänning som hon sytt in.

Vi har också firat Daniel på Fars dag med paket, lasagne till middag och kladdkaka till efterrätt. Inte för att  jag blev uppvaktad på Mors dag men.. Jag vill inte sjunka till hans nivå. Ha!

Nu är jag redo för en ny arbetsvecka. Jag hoppas att det blir en hel sådan.

Det febriga barnet

Sixten har haft nära 39 graders feber sedan i söndags kväll. Daniel och jag har turats om att vara hemma med sjuklingen i veckan. Vi har hunnit med tre besök på vårdcentralen utan att det gjort varken oss eller dem något klokare. 

Idag behövde jag inte ens säga hans namn eller uppge hans personnummer när vi kom dig.

- Ja, här kommer vi igen.

- Hur går det med dig, Sixten? frågade sköterskan. Som stamkunder behandlas vi.

Vi har tagit alla tänkbara prover och inget av dem visar på att något skulle vara fel. Jag tänker att det är tänder eftersom han bara har feber, men doktorn menar på att febern inte är så hög då.

Nu har vi vab:at så länge att doktorn idag fick skriva ett läkarintyg. Så galet. Det är såklart synd om Sixten, men han är pigg och glad och aktiv större delen av dagarna. När han inte sover, vill säga.

Jag blir så otroligt stressad över att han inte varit på förskolan sedan i onsdags förra veckan. Han känner nog igen personalen på vårdcentralen bättre än vad han känner igen sina fröknar. Jag sa det till dem idag när vi var där, personalen på VC alltså, och sa att jag kommer och lämnar honom där istället sen när han blivit frisk. "Lika bra det" svarade de.

Jag sa till Daniel igår att det här vab:andet stressar ihjäl mig. Inte på grund av att jag är hemma från jobbet, utan för att jag kommer få lämna ett ledset barn på förskolan. Han kommer ifrån det så fort och vi får liksom börja om gång på gång. Daniel sa att han är mer stressad över att Sixten har en feber som aldrig ger sig. Vi ser på saken lite annorlunda. Och det kan bero på att det inte är hans som lämnar på förskolan, tänker jag. Han slipper den biten.

Sixten och jag vilade en stund när vi kom hem. V sov inte så bra inatt, så det var välbehövligt. Men han sov lika oroligt då som han gjorde inatt. Ja, det är inte lätt för mig att vila med ett knä mot strupen.

Närhetsbehovet visar inga gränser. Och jag klagar inte. Mysigt är vad det är.

Vi har inte gjort många knop idag. Sixten har mest velat sitta i knät. Men vi har i alla fall bytt i sängarna, tvättat en tvätt och dammsugit lite grovt.

Nu har jag och Daniel ätit tacos och tittat på veckans avsnitt av Modus. Fredagsmys när det är som bäst.

Alla helgon

Det här lovet blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade ju sett framför mig att Sixten och jag skulle gå morgonpromenader, att jag skulle springa och kanske till och med få tid att åka till gymmet, att jag skulle hinna umgås med mina vänner som jag försummar när jag jobbar. Men icke. Istället har jag legat i däck, hostat sönder mig och inte alls varit piggelin.

Men jag har klagar inte. Inte så mycket i alla fall. Jag invigde ju trots allt lovet med en middag med mina tjejer förra lördagen, jag har fikat med Karl i veckan och idag har vi varit hos Ananthi och druckit kaffe.

I fredags var Daniel ledig. Alltså, det finns inget bättre än när hela den lilla familjen är hemma. Inget bättre! Vi åkte till stan och beställde golv till Sixtens blivande rum, åt pannkakslunch och tillbringade eftermiddagen ute i trädgården innan vi åkte till mamma och hade traditionsenlig halloween-pizzakväll med min stora familj.

Igår var vi hos mamma på förmiddagen och när vi kom hem klippte Daniel och Sixten gräs. Eller ja, löv. Så mycket gräs klipptes väl inte. Sixten var tapper. Jag såg det genom fönstret. Men han kunde inte hålla ögonen öppna hur mycket han än ville och kämpade, så Daniel kom in med honom.

Efter middagen åkte vi till min morbror och lämnade tillbaka vedklyven. Och det Sixten tänkte väl att han kommit till himmelriket. Han visste liksom inte vad han skulle titta på. Bengt tog med honom in i kohagen så han fick komma riktigt nära. Sen gick vi till grävmaskinen och provsatt den. Sixten rattade och drog i varenda spak och tryckte på alla knappar han kom åt så det blinkade överallt.

Det var inte speciellt populärt att åka hem kan jag säga.

Vi stannade till vid kyrkogården på vägen hem. Det är ju trots allt All helgons och vi tänker lite extra på de som fattas oss. I mitt fall pappa såklart. Och mormor och morfar.

Idag har vi som sagt varit hos Ananthi och Anders och fikat. Resten av dagen har vi grejat här hemma. Tvättat och plockat och dammsugit det värsta. Jag har förberett oss för en arbetsvecka med allt vad det innebär. Inte för att jag är frisk direkt. Och nu ikväll vart Sixten lite sjukers igen. Jag kanske har smittat tillbaka honom. Men den här gången är det inte min tur att vab:a. Hoppas att det bara var falskt alarm och att det inte blir en sjukstuga här i veckan. 

18-månaders kontroll och utedag

Idag var det dags för Sixtens 18-månaders kontroll på BVC. Jag fick inför detta besök fylla i två A4 sidor med massor med frågor och när vi kom dit fick Sixten göra diverse tester. Värsta seriösa ju! Jag kom på mig själv med att bli nervös när sköterskan plockade fram diverse attiraljer som Sixtens skulle visa sina kunskaper med.

"Skönt med barn som är skolexemplar" sa sköterskan och jag pustade ut. Han hade växt bra på längden och följde sin viktkurva. Allt frid och fröjd med andra ord.

När vi kom hem vilade vi båda två. Jag fattar inte varför jag inte blir bättre. Så sjuk, så sjuk. Den där (långa) vilan gjorde i alla fall gott kände jag.

Efter middagen gick vi ut i det fina vädret. Sixten grejade i trädgården och jag assisterade så gott jag kunde. 

Sen gick vi till grannens sandlåda där vi blev sittandes länge och väl. 

Vår utomhusvistelse avslutades med en liten gungstund.

Kvällen har vi spenderat med att leka med Duplo och till sist en stund med youtube. 

BVC-sköterskan frågade om Sixten har en egen vilja. Och jag ba "Öhh.. det har han väl haft från dag ett. Nu är den bara väldigt mycket starkare." Som när han vägrade sitta någon annanstans än på soffbordet förut. Maj gad. Vad skola det bliva av denna lilla människa?

18 månader

Tänk att min lilla groda är 1½ år idag. Det känns som det var igår han kom.

Han har alltid varit bestämt, men nu kan han uttrycka sin bestämda vilja. Han säger "näää" när han inte vill, nickar när han vill och kan kommunicera så att jag nästan alltid förstår honom. Och det kommer nya saker varje dag. Som idag - när han vickar på tummen så vill han titta på "Fingerfamiljen" på Youtube. Men inte vilket klipp som helst fick jag erfara. Det skulle vara den engelska versionen där fingrarna har bilar på sig. My god. Innan jag förstod det..

Jag har inte sovit många timmar inatt. Den här hostan alltså. Is killing me. Jag har hostat så jag har träningsvärk i magen. Jag vet inte om det säger mest om hostan eller (o)formen på min kropp. Ändå tog jag en slurk av Sixtens hostmedicin innan jag gick och la mig. Hjälpte föga. Till på köpet vaknade Sixten klockan 5 och vägrade somna om. Tvivale balett.

Idag stod det jobb på mitt schema så Sixten har varit på förskolan ett par timmar. Bra för honom (och mig) att han inte är från förskolan för länge. Medan han var där hann jag jobba undan en hel del. Jag borde ju såklart passat på att vila en sväng, men mitt samvete tillät inte det. Då kunde ju Sixten lika gärna varit hemma hos mig.

När vi kom hem mös vi lite i soffan innan det var dags för mellanmål följt av bad. Sen var det full fart. På barnet alltså. Jag orkar inte göra många knop.

Nu sover den lille och Daniel är borta med sitt jobb över natten så jag ska passa på att jobba lite till.

En solig höstdag

Vad jag skrattade igår. Såå roligt vi hade. Vi åt god mat och jag trodde jag skulle dö när jag åt en stor tugga chili när jag trodde det var en paprika.

Ingen morgonpromenad för mig idag heller. Min hals alltså. För att inte tala om hostan. Istället åt vi frukost och sen tog vi på oss och gick ut. Härligt med sol! Hela förmiddagen spenderades utomhus.

Nu framåt kvällen slog min förkylning till som en jag vet inte vad. Helt däckad. Jag har legat på soffan mest hela tiden. Och jag har ett fasansfullt lock på mitt högra öra. Hör inget. Mer än min egen puls. Men imorgon är det en ny dag och ny vecka. Det betyder nya tag.

Smittad. Naturligtvis.

Jag blev ju inte så förvånad när jag kände förkylningen krypa sig på igår medan jag var på jobbet. Det hade väl varit ett mirakel om jag undkommit att bli smittad av Sixten när vi sovit näsa mot näsa varje natt den här veckan.

Imorse när jag vaknade hade förkylningen brutit ut. Tackar för det. Inte. Jag ville verkligen inte bli sjuk nu. För det första hade jag kommit igång med att springa den här veckan och för det andra ska jag ut och äta middag med mina tjejer ikväll.

Inte för att jag tänker låta en förkylning hindra mig ikväll. En magsjuka hade gjort det, men inte snuva, ont i halsen, hosta, värk i kroppen och kanske en skvätt feber. Nej, jag ska gå på den här middagen om det så är det sista jag gör. För som jag sett fram emot den.

Det vart sovmorgon istället för morgonpromenad idag. När jag duschat gjorde jag en häxbrygd av ingefära och honung. Det har jag hört och läst ska göra susen.

Vi åt frukost, jag bäddade ur sängen och satte igång en maskin tvätt och sedan gick vi alla ut och grejade i trädgården.

Nu har vi ätit middag och Sixten sover. Jag ska faktiskt passa på att vila lite jag med.

Höstmys

Vi har haft en riktig mysdag idag. Vädret bjöd liksom in till det. Plus att Sixten inte varit jätteaktiv. Vi har förberett Halloween genom att pyssla lite. Mer jag än Sixten i det här fallet, då jag spraymålade löven.

Vi har också lekt, målat och läst.

Det slog mig, när jag satt och tittade på honom när han målade, att han blivit så stor. När hände det? Han håller ju till och med så duktigt i pennan. Stora killen.

Nu när Sixten somnat gjorde jag klart löv-spökena och hängde upp dem i fönstret vid dörren. Ett pappa- mamma- och barn-spöke. 

Så mycket otäckare kan det ju knappast inte bli. Bö!

Imorgon är min plan att åka och jobba, och att Sixten ska till förskolan. Han är mycket piggare och hans ögon har varit rena hela dagen. Sen tar vi helg! Följt av mer eller mindre höstlov.

Vab dag tre

Sixten har börjat med att flyga efter min telefon som ligger på laddning innan han ens vaknat till ordentligt på mornarna. Osunt beteende, anser jag och funderar på om det är nu det är dags att tidsbegränsa han Youtube-tittande. Inte ens ett och ett halvt år gammal liksom. Far och flyg!

Han började redan innan klockan 5 imorse och tänkte att det är ju inte onormalt för att vara honom. Att gå upp innan tuppen ens vaknat. Men jag sa till honom att lägga sig ner igen och då somnade han om. Och sov till halv 9. Det innebar 14 timmars mer eller mindre sömn för hans del. Två massiva hostattacker störde under natten och en och annan napp-sökning.

Jag vaknade strax innan 8 och låg och tittade på mitt barn när han sov. Han är fortfarande så lik min pappa då. Miner och ansiktsuttryck under sömnen som även pappa hade. Sjukt. Och härligt.

Vi startade även dagen med en morgonpromenad. Eller kanske mer en förmiddgaspromenad idag då Sixten tagit sovmorgon. Även idag fick vi se stora maskiner till Sixtens stora lycka.

När vanligtvis brukar äta lunch på jobbet åt jag idag frukost. Tänk, vad konstigt det kan vara. Tack vare det gråa vädret ute kunde vi tända ljus och mysa oss.

Medan Sixten var fullt upptagen med att leka med sina leksaker passade jag på att vika gårdagens tvätt och köra en ny maskin. Igår passade jag även på att städa huset. Tvätt och städa brukar vanligtvis stå på helgens schema.

Nu vilar Sixten. Allt är förskjutet idag. Han lär ju inte gå och lägga sig halv 7 idag. Om jag inte väcker honom snarast. Dags att fejka en hostattack tror jag minsann.

Vab i dagarna två

Jag är hemma och tar hand om en sjuk Sixten. Det var jag igår också. Han är förkyld och har en hosta från h-vetet, vilket gör att vi inte sover så mycket på nätterna. Trots hostmedicin. Dessutom rinner det klägg från hans ögon. Jag känner igen en ögoninfektion när jag ser den, och det är icke detta. Jag var tvungen att ringa till BVC igår och fråga om det möjligtvis kan vara så att det kan rinna snor ur ögonen, för det är precis så det ser ut. Och det kan det. Tvivale balett.

Snorsug och den där högtryckssprutan med saltlösning Daniel köpte för ett tag sedan fick Sixten utstå innan nattningen igår och vid uppstigandet idag. Tur att han tycker om den där saltlösnings-mojängen. Han får inte nog. Vi sprutar och sprutar och han spottar ut det som kommer ner i munnen. Sen vill han att jag ska göra på mig själv och jag tycker inte alls att det är behagligt och då skrattar han så han kiknar. Jag bjuder på det.

Igår sov Sixten en stor del av dagen och sen åkte vi till stan en snabbis för att hämta min mobil. Vi fick se när poliser grep en tjuv. Sjukt spännande. När vi kom hem lekte vi, Halloween-pyntade och tände pumpa-ljuslyktorna och myste i soffan. Skön dag.

Idag sov Sixten till 7.10 och ingen var väl gladare för det än jag. Jo, kanske möjligtvis han för han var på ett strålande humör. Sixten åt välling, jag la in en tvätt och sedan gick vi ut och gick en morgonpromenad.

Det blev en riktigt lyckad sådan för vi såg så många stora maskiner. Vi stod länge och tittade. 

Vi hade också turen att se tre lastbilar, två traktorer och en buss. Lyckan för Sixten! Dessutom betade korna precis vid vägen och blev vi också stående en lång stund. Det säger sig ju självt att det inte blev någon bra tid på dagens promenad, men vem bryr sig? Jag skulle ju egentligen jobbat, så jag ser det som en bonus. Och Sixten var så glad.

Nu sover den lille med ett fast grepp i mitt hår. Jag känner, efter de här två dagarna, att jag saknar att vara föräldraledig. Sixten är ju dessutom så rolig nu, och han är mycket lättare att sysselsätta. Nu kan vi ju leka och han sitter still en hel bok när jag läser.

Schemalagd träning

Jag har schemalagt min träning den här veckan. Ja, du läste rätt. Schemalagt. Samtliga i familjen är delgivna detta schema och är införstådda med allvaret i detta. Utom Sixten som putade läpp när jag snörde på mig skorna för att ge mig ut på min löprunda.

Jag kände att det tog emot lite att ge sig ut eftersom det var så sjuuhukt jobbigt i lördags. Men det är ju bara att bita ihop och kämpa. Och idag fick det mycket bättre och lättare. Kvällens löprunda bjöd på spegelblankt vatten, magiskt ljus och blodsmak i munnen.

När jag kom hem efter att ha hämtat Sixten på förskolan efter jobbet tyckte jag att han var risig och det visade sig att han hade feber. Så imorgon blir det vab för  min del eftersom Daniel ska på utbildning. Men jag måste åka till jobbet en sväng på morgonen för att göra vikarieinstruktioner och hämta min jobbdator som jag för en gångs skull lämnade på jobbet.