Julfixande

Alltså, hjälp mig. Den här dagen är under all kritik. Allt har gått emot mig. Jag har inte genomfört en enda sak utan att det strulat till sig. Jag höll på att få ett bryt. Och då var klockan inte ens 10. Jag vet inte hur många gånger jag stannat upp, tagit djupa andetag, tänkt "Anna, ta det lugnt" och sedan fortsatt.

Min snögubbe behagar inte att lysa. Inte behagligt alls. What to do? Ja, jag vet inte.. Galet störande är det i alla fall.

Men nu har jag i alla fall bytt gardiner, plockat fram allt julpynt (utom tomtarna och granen såklart), städat, bäddat rent och tvättat. Pju! Det var jobbigt. 

Och när jag var nere i förrådet för att hämta alla julsaker fick jag panik på oredan som rådde där nere. Så nu har jag organiserat och plockat i ordning där nere. Gött för själen.

Nu väntar jag på att Danne ska komma hem så vi kan åka och handla. Till dess ska jag sitta här i soffan, dricka mitt kaffe och titta på tv samtidigt som jag surfar runt. För det är jag värd.

Måndag

I'm having one of those days.

Jag känner mig gråtig och saknar pappa, morfar och Karl. Imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis en bättre sådan.

Lördag idag, och det gör mig ju så glad

Åh, vad härligt att få vaka upp utan huvudvärk, vilket jag gjort de senaste två dagarna. Jag som aldrig har ont i huvudet...

Jag slängde i mig frulle och drog till gymmet. Sjukt svettigt idag alltså. Lena fick passa sig för mina svettkaskader som sprutade hej vilt. Alla runt om mig borde ha såndäringa regnponcho på sig. Helt sjukt var det. Helt sjukt äckligt också. Jag sa till Lena att jag skulle gå hem och sätta dropp på mig själv. Men så kom jag på att jag har ju inget dropp här hemma. Och inte vet jag hur man sätter det heller. Så jag fick dricka Resborb.

Och igår då! Vi hade det jättemysigt i Lidköping. Strosade runt i affärer, kikade lite här och lite där, fikade och hade bara en affär kvar innan vi åkte hem. Då vet jag inte riktigt vad som hände.. Jag skulle bara ha två saker som jag sett i reklambladet, men det slutade med att vi handlat så mycket att jag fick en släng av ångest. Jag fick egentligen inte ångest för att vi handlat så mycket, utan för att vi helt plötsligt bestämde att vi ska ha en julgran i år. Inte en julen, som förra året. Och tjoff så hade vi hela korgen full med julgransattiraljer. Herregudars, ska vi ha en julgran nu helt plötsligt? Utan att ens ha diskuterat det innan. Ja, det ska vi tydligen. Inte mig emot egentligen. Men det gick lite fort där. Jag hann inte tänka igenom saken. Men nu känns det bra.

Mina bästa köp var ändå mitt fårskinn och två Mon Amie-tallrikar. Ett grått fårskinn har jag velat ha i åratal, men varit för snål. Men igår hittade jag ett jättefint till en rimlig penning. 

Och tallrikarna är ju bedårande. Dock väldigt stora. Man får passa sig när man tar sig mat. 

Och så kan jag inte stänga köksluckan nu. Så stora är de. Men vad gör väl det? Danne har fått i uppgift att tälja ut lite ur luckan så jag kan stänga ordentligt. Det är sjukt störigt och vi ska ju snart flytta ändå. Ha!

Nej, nu får jag ta och göra mig i ordning. Vi ska på kalas. För idag är ingen vanlig dag. Det är Bengts födelsedag. Smörgåstårtan, pass på för nu kommer jag!

TGIF

Thank God it's Friday!

Jag vaknade i ottan, gick upp och duschade, skuttade ner till tvättstugan, åt frulle, ner till tvättstugan igen och sen började jag städa. En fördel med att Danne inte ens skulle vakna om det blev inbördeskrig är att jag kan greja och dona här hemma utan att behöva oroa mig för att väcka honom. Han fick sova ut medan jag skötte markservicen, så att säga. 

Lagom till att han kommit upp ur sängen kom mamma hit och fikade. Klockan är inte ens 12 och jag är redan klar med både tvätten och städningen. Hur skönt?! Asskönt. Fredagskänslan är här.

Nu står Danne står vi startgroparna för att åka på en romantisk utflykt till Lidköping. Wiiiii! Och solen skiner! Känner ni vilken härlig fredag?

Thanksgiving

Idag är det Thanksgiving. Jag har aldrig någonsin firat denna högtid. Av förklarliga skäl. Jag är ju liksom inte amerikan eller så. Men Maria på jobbet är något av en halvamerikan - hon har ju bott där en tid och är också gift med en man från staterna. Vi har pratat en del om denna dag, och jag har uttryckt en längtan efter att få smaka på den så omtalade pumpkin pie:en. Jag vart jätteglad när Maria kom imorse och hade med sig en. Så jag skulle vilja säga att jag för första gången i mitt liv firat Thanksgiving och för första gången ätit pumpapaj.

Det var supergott!

Annars har det varit en ganska obra dag. Jag har haft en grym huvudvärk. När klockan var 9.30 fick jag hetsdricka kaffe och äta Alvedon, men det släppte inte på hela dagen. Usch, säger jag bara.

Jag hade bokat mig på power-pass och var en millimeter från att skita i att gå. Men jag var på dåligt humör och vad hjälper bättre än träning? Så jag pallade mig dit och körde dubbelpass och nu är jag på ett strålande humör. Och huvudvärken är som bortblåst.

Nu har jag tagit helg. Eftersom Daniel har haft jour och därmed är jourledig imorgon, har han också tagit helg. Då jag inte fick mycket till helg förra helgen känns det extra bra att vi får en extra dag tillsammans imorgon. Gött mos, säger jag!

Och grattis grattis till David som fyller år idag!

20 november

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Jonnas (och pappas) födelsedag! Hurra hurra hurra!

Jag ringde till Jonna på lunchen och grattade henne och pratade lite om ditten och datten. Och några timmar senare skrev jag till henne på Facebook:

Dom som inte vet att jag ringt måste tänka att jag är något kockobello. Ha!

När jag kom hem från jobbet uträttade jag några ärenden innan jag drog på mig träningskläderna och drog till gymmet. Jag tyckte det gick så bra. Till en början. Sen blev det tungt. Ja, det var helt sjukt. Men jag körde på och när jag var klar träffade jag på Heléne. Jag kämpade med att inte spy, så när jag kom hem slog det mig att jag kanske betett mig konstigt och otrevligt. Så när jag kom hem var jag tvungen att messa henne och förklara mig.

Nu har jag suttit och jobbat. Danne, som har jouren, fick jobba ikväll/natt. Därmed fick jag en kväll av egentid. Inte helt fel det!

Förlossning

Den här helgen har jag vigt åt min examinatiosuppgift. Jag satt till klockan var över 22 i fredags, från 12 till 17 igår och från 9-13 idag. När jag var klar idag kändes det som jag fött ett barn. Inte för att jag vet hur det känns, men jag har slitit! Jag var helt slut och fick lägga mig i soffan för att ta en micropaus. 

Det kändes som jag fått en förlossningspsykos. Inte för jag vet hur det känns men...

När jag vaknat upp ur min psykos åkte jag och Danne ut mot Jula. Lite frisk luft var precis vad jag behövde. Jag satte ett ljus på pappas grav, vi lämnade sommardäcken och vi var hos mormor och fikade.

Igår kväll, som ett skönt avbrott i studierna, sminkade jag till mig och satte på mig glittriga stumpbyxor och åkte till Jonna på födelsedagsmiddag. 

Så god mat, så gott sällskap och väldigt mycket skratt. Fantastisk kväll!

Nu ska Danne och jag ta helg och lagat tacos, tända ljus och mysa ner oss i soffan. För det är jag sååå värd.

Radioactive

Den här låten har fått mig att stå ut denna skrivande fredagkväll:

Examinationsuppgift under produktion

Jag har sedan klockan typ 9 imorse suttit med min examinationsuppgift som ska vara inne på torsdag. Den består av fyra frågeställningar som ska besvaras med en till två A4-sidor. Pice of cake, tänkte jag. Men ack, så del jag hade. Jag var lite seg i starten och började inte skriva förrän 12, efter att ha läst kurslitteraturen fram och tillbaka. Nu är klockan 17.30 och jag har besvarat en halv fråga.

Jag har helt missbedömt arbetet bakom varje fråga. Det är en sak som är säker. Visst, det är lätt att hitta verb som hade skapats och började användas, men vad är det för verbformer egentligen? Kanske är jag bara trög? Troligtvis borde jag ju veta detta. Förarbetet är alltså kräk.

Men jag tänker sitta här till ögonen blöder. Eller till jag somnar så jag slår förpannan i datorn. Ah, det tänker jag. Särskilt nu när Danne inte kommer hem och äter tacos med mig.

Ingen ro

Den här veckan har jag haft så svårt att somna. Jag kan inte varva ner. Det kryper i hela kroppen och det pågår febril aktivitet i mina hjärnhalvor. Jag hinner inte tänka klart en tanke innan jag påbörjar en annan. Jobbigt är det.

Annars är det bra. Idag har det varit en bra dag. Den började lite kämpigt då det inte var enkelt att få med mina nior på öppet hus på De la Gardie. På 45 minuter hade de tagit 90% av min dagsenergi. Herregud, vad jag fick lägga ner hela min själ i att få med dem. Men skam den som ger sig!

När jag kom tillbaka till jobbet var jag helt slut, och de likaså. Jag lät dem gå hem, men jag fick jobba ytterligare tre timmar.

När jag i min tur kom hem mötte jag upp Lena och vi drog till gymmet, som onsdagsmysrutinen säger. Jag var sjukt opepp, men väl där satte jag personbästa!

Efter att jag duschat åkte jag till Lena och vi åt mat innan vi damp ner i soffan. Min morbror ringde och vi pratade en lång stund. Det var toppen!

Imorgon ser jag fram emot att åka till Skövde. Jag ska dit med jobbet på eftermiddagen, och när jag ändå är där ska jag passa på att kika lite i affärer. Ah, det ska jag.

Så. Kan jag få sova nu, hjärnan?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fars Dag

Idag är det Fars Dag och hade jag en far att fira så skulle jag gjort det. Istället så har vi varit i Gudhem och firat Dannes pappa. På vägen hem åkte vi över Jula och stannade till på kyrkogården för att tända ett ljus. Ah, så har jag firat att jag inte har en far.

Helgens # 2

Jag och mamma har, halvt om halvt, som tradition och gå på den Cornelis Vreeswijks-konsert som Visans vänner arrangerar varje år till minne av honom. Den här konserten är i anslutning till hans dödsdag, som är imorgon, och i år var konserten igår.

Man kan tycka vad man vill om Cornelis och hans musik, men jag tycker att det är som att sitta och lyssna på berättelser. Igår blev den här låten min favorit:

Helgens # 1

I fredags kväll packade jag in Danne, Lena och Micke i bilen för att åka till Axevalla travbana. Lena och Danne har varit på trav förut, men för mig och Micke var det första gången. Vi hade bokat bord i restaurangen och vi såg alla fram emot att få äta gott och bli miljonärer. 

Till en början rådde ett smärre kaos vid vårt bord. Daniel skulle försöka förklara hur man gjorde när man spelade. Lena och Micke var engagerade, men jag.. ja, jag lyssnade inte ens. Dumt kan tyckas, men alltså hur rörigt det var det inte med det där programmet - siffror hit och dit. Jag gjorde som Veronica sa och gick på namnen. Det gick sådär kan jag erkänna. Men efter ett tag började jag förstå men någon travexpert blev jag inte.

Emil, däremot, är ju något av en travexpert. Så länge jag har känt honom har han skrivit om trav och han jobbade såklart i fredags. Jag blev uppbjuden till pressläktaren och fick hänga lite med Emil. 

Jag blir som 14 år igen när jag träffar honom. Det är som om vi inte varit ifrån varandra och som om vi pratar varje dag, fastän vi själva verket hörs väldigt sällan. Det måste ändå betyda att vi har en ganska bra relation. Sånt gillar vi.

Vi gillar också att vi alla faktiskt gick plus på vårt frenetiska och intensiva spelande.

Ett uselt humör och en jacka eller två

Jag vaknade upp och var på ett synnerligen dåligt humör. Ett humör som sitter i än. Inte ens aggressivt crossande på gymmet kunde bota det. Jag känner för att bita huvudet av någon. Eller så. 

När jag varit på gymmet, duschat och ätit frulle begav jag mig ut för att uträtta några ärenden. Jag var på bibblan och lämnade tillbaka och lånade böcker, jag var och hämtade ut biljetter till konserten som mamma och jag ska på och jag var och köpte en ny vinterjacka. Nej. Jag köpte två! För jag stod där och velade mellan de två och kunde inte bestämma mig för vilken jag ville ha. Så jag köpte båda. De är typ likadana, men den ena har något som den andra inte har och vise versa. Jag får helt enkelt tänka lite på saken och be om smakråd.

När jag kom hem igen satte jag mig för att jobba. Sen fick jag i motljuset se hur dammigt och hårigt det var på golvet så jag tog fram dammsugaren och nu har jag bäddat rent i sängen och städat.

Nu ska jag koka mig lite kaffe och fortsätta jobba.

Torsdag igen

Då är det torsdag igen. Det är torsdag mest hela tiden tycker jag. Jag har haft en asbra vecka. Jag har känt mig utvilad, pigg och glad. Jag har jobbat som en tok och fått otroligt mycket gjort. Jag har betat av min att-göra-lista i rasande fart. Synd att den fylls på i samma takt bara.

Igår var jag hos Lena och onsdagsmyste. Innan vi åt satt jag och myste lite med Alicia. Då tog hon tag om mitt huvud och gav mig en stor mysigt puss. Vad är oddsen för att fota och föreviga just det ögonblicket som kom och var över på två sekunder? Ja, inte stora. Men det fick jag i alla fall.

Idag kom min tenta på posten. Och jag då. Fick VG. Högsta betyget. Ja, som jag satt och slet. Härligt härligt!

Alla Helgon

Jag vet inte vad det är med mig, men jag uppsöker julen den hösten mer än vad jag brukar. Och det säger ju en hel del. Förra helgen var vi ju på Karlsson och tittade på julpynt, i onsdags var jag och Andréa på Falbygdens ost på deras julmarknad och idag drog jag och Daniel till Hellekis Säteri på deras julmarknad.

Vi gick omkring på egendomen och tittade på allt hantverk och all mat och allt som fanns att kika på. 

Det var mysigt fast jag inte fick någon direkt julkänsla. Det var ju trots allt 6 plusgrader och bara början av november, men glöggdoften och de små brasorna som sprakade och luktade ljuvligt gjorde sitt.

Vi köpte bara en sak, men det var ett fynd! Årets julkrans är inhandlad och den är så fin och var relativt billig.

När vi ändå var uppe på Kinnekulle passade vi på att åka en sväng. Jag måste ju se Råbäck när jag är där, annars känns det inte som jag varit på kullen. Och vad kommer då springandes, om inte en hjort. Jag hade så klart inte sinnesnärvaro att få fram kameran när han stod precis vid bilen. Men jag honom ändå på bild.

När vi kom hem kröp jag ner i sängen och klämde två avsnitt av "Heart of Dixie" och sen började vi laga tacos som vi åt framför "Ensam mamma". Vi har kört vårt fredagsmys en dag i efterskott.

Vi har tänt ljus, vilket vi brukar. Eller vi och vi.. Det är väl mer jag än vi. Det är Alla Helgons Dag idag, så det är inte riktigt som det brukar.  

För idag tände vi ljus för alla som inte finns hos oss här idag.

Soffliggaren

Det är ju typiskt att bli sjuk när man är ledig. Men det är inte heller ovanligt. Man slappnar av och så poff. Det är inte många förkylningar som jag härdar ut liggandes på soffan. Nej, jag brukar som bekant jobba med både det ena och det andra, så jag tycker nästan att det har varit lyxigt att få vara sjuk och hemma.

Jag har spenderat de senaste två dagarna i soffan. Mer eller mindre. Mer i torsdags och mindre igår. I torsdags klämde jag 13 avsnitt av "Heart of Dixie". Ja, det tog sin lilla tid. Danne kom hem efter klockan 19 och frågade "ligger du där än?!" Jag hade ju i alla fall duschat och var fräsch. 

Men jag får ju panik av att inte göra något vettigt, så igår tvättade jag, bäddade rent i sängen och städade. Jag gjorde inte allt i ett bräde, utan tittade på ett avsnitt av "Heart of Dixie" mellan varven. Jag blev lite trötters av att greja nämligen.

När Danne kom hem åkte vi och handlade. Sen la jag mig på soffan och klämde några avsnitt till. Jag har blivit helt beroende. Daniel blev sittande och titta han också, och det slutade med att det var han som ville titta på ett avsnitt till, och ett till... Ha!

Igår kväll var vi bjudna hem till mamma på middag; jag, Danne, Karin, Matthias, Svenne och Johanna. Mamma bjöd på hemmagjord pizza. Så himla gott! Vi planerade USA-resan och pratade om allt möjligt. Det är alltid roligt att träffas och busa och prata och skratta av sig.

Och som den Halloween-tokiga familj vi är åt vi Halloweentårta till kaffet.

Jag känner mig något piggare idag. På bättringsvägen så att säga. Och det är väl idag jag borde ta det lugnt för att bli helt återställd. Men jag ska ta mig ut i friska luften. Fisk luft i lungan kan väl inte skada tänker jag.

Snorhuvud

Jag sitter och tittar på nyheterna där de pratar om Töreboda kommun med anledning av Kalla fakta igår. Jag känner bara att det är skönt att mamma inte är socialchef där längre. Men å andra sidan hade det förmodligen inte hänt om hon varit kvar. Hö hö hö..

Jag vakande ju upp i söndags och hade ont i halsen. I veckan har jag sedan haft någon form av rekordsnabb förkylning. Jag tänkte igår att "imorgon är jag nog frisk". Men idag vakande jag upp med hela huvudet fullt med snoooor. My god. Det känns som jag har en snorgröt in my head.

Jag som hade lagt upp värsta träningsplanen för veckan. Inte en enda gång har jag varit på gymmet. Och idag hade jag tänkt att jobba och studa. Men orka!

Jag bäddar ner mig i soffan och tittar på något litet program. Vem vet, jag kanske blir frisk om någon timme eller så.