Frukostdate

Eftersom jag i princip aldrig utnyttjar min sovmorgon, och har så fullspäckat schema hela dagarna, har jag idag utnyttjat min tid på morgonen på bästa sätt. Jag och Ananthi möttes på Lundstedts 7.30 för att äta frukost tillsammans. Tanken väcktes redan förra torsdagen då vi satt och skrev över internet och åt frukost på var sitt håll. Det kändes dumt. För vi hade ju kunnat äta tillsammans istället.

På Lundis kunde man köpa en frukostbricka med smörgås, ägg, yoghurt, juice och kaffe. Vi mumsade, skvallrade, skrattade och hade väldans trevligt. En mycket bra start på dagen. Sådana här mornar vill jag ha varje dag.

Nu har jag tränat, lagat mat, slagit in paket och städat. Jag har även diskat alla mina ljuslyktor, vilket var lite av en evighetsgöra. Men nu är det gjort och de blänker som om de vore nya.

Innan jag går och lägger mig ska jag packa väskan. Jag ska bara få upp min röv ur soffan. Shitipitt, vad jag vart trött här.

Våffeltisdag

Ja, jag vet att Våffeldagen var i fredags. Men jag envisas. Så när Andréa var här ikväll gjorde vi våfflor. Ska det vara så ska det vara. Men nu får det vara bra. Jag är våffelnöjd.

Andréa hade blomster och paket med sig så vi firade min födelsedag lite i efterskott. Sen hade vi like skönt soff- och fåtöljhäng.

Anton är min sköning. Mitt lille mök.

Godisnarkoman

Den här godisskålen står på vårt arbetsrum. Jag går förbi och pekar finger åt den i smyg. Jag ska inte låta den lura mig att äta godis på en veckodag.

Men titta vad fint det är. Fina fina godiset. Kan inte nån äta upp det? Någon som inte är jag.

Jag går ut och äter fisk istället. Så jag blir smart. Smart nog att inte ens titta åt skålen.

Måndag

Den här helgen har varit oförskämt bra. Igår gjorde vi väl inte så många knop. Jag var trött efter den roliga examensfesten och Daniel jobbade natten till igår. Men jag tvättade och vi var och handlade. Det var det av nytta vi gjorde.

Vi gjorde våfflor och hade fint söndagsfika på eftermiddagen. Två dagar efter Våffeldagen, men bättre sent än aldrig. Typ där och då såg vi genom fönstret att det började snöa. Daniel satte sig på stolen och dunkade huvudet i bordet. ”Jag orkar inte mer!” ropade han. Jag höll på att skratta ihjäl mig.

När klockan var runt 20 var jag så trött att jag höll på att börja gråta. Jag orkar inte med mig själv när jag blir så trött. Jag står inte ut. Vi öppnade fönstret och bäddade ner oss under täcket i soffan. Redan tidigare på kvällen, när jag insåg att det helt plötsligt snart var måndag, fick jag separationsångest. Måndag innebär no more Daniel. När vi låg där nerbäddade i soffan fick han knappt gå på toa eller gå och lägga in en snus.

När helgerna är så bra blir måndagarna blir så himla mycket värre. Måndagshatare av stora mått, har jag varit idag. Men nu är snart denna dag till ända och imorgon är det tisdag. Och tisdag är ju den dag som är längst från måndagen.

Tipp-Ex

Förra fredagen frågade Daniel mig om jag hade varit igång och målat. Hepp, svarade jag. Då undrade han varför jag i så fall hade vit målarfärg vid örat. Ja, inte kunde jag svara på denna simpla fråga.

Det tog väldigt lång tid innan vi kom på att det kan vara Tipp-Ex. Idag har jag gått lös igen.

Nu ska jag kila och äta lunch med Johannis. Kanske kan hon bota lite av mitt måndagshat.

Examensfest

Igår kväll var vi ett gäng hos Ananthi för att fira hennes examen. Här kommer kvällen i bilder:

Camilla och Jonna

Emmelie, Ananthi och Frida

Mina fina tjejer och jag

Jonna och Heléne

På Statt var inte bara vi utan även Sean Banan. Jag skulle så gärna vilja säga att det inte är jag som tagit det kortet.

Vårkänslor

I eftermiddag har jag varit ute och hjälpt mamma i trädgården. Hon krattar barr och kottar så gräset kan växa upp och göra gräsmattan barfotavänlig. Jag tog fram skottkärran och körde bort de stora högarna som hon krattat ihop.

Jag hade storartade planer på att springa. Jag hade bytt om och allt. Men solen och eftermiddagskaffe i den lockade mer. Och som mamma sa: "Springa kan du göra alla andra dagar". Kloka ord från en klok kvinna. Så så vart det.

Svenne kom ut och gjorde oss sällskap. Det var väldans trevligt alltihop.

Jag har varit utomhus större delen av dagen. Det är solen som lockar ut mig. Och ger mig vårkänslor.

Nu håller jag på och gör mig i ordning för att gå till Ananthis examensfest. Vilken dag!

Lördag

Idag är ingen vanlig dag. För det är Daniels födelsedag!

Hurra hurra hurra!

När man fyller år får man frukost och paket på sängen. Ingen tradition man har hos familjen Persson, men desto starkare är den hos familjen Larsson Lundell. Alltså ännu en fördel, för Daniel, med att träffa mig.

Vi låg länge och drog oss. Åt gröt och smörgås, och drack kaffe och juice. Myspysigt.

Till slut tröttnade hunden Hugo på att oss så vi gick upp och gick ut. Och i det här fina vädret var det ingen av oss som led. Vi var ute och gick en lång promenad i solen, stannade och gungade och fortsatte sedan vår promenad.

När vi kom hem satte vi oss på baksidan i solen och åt godis. Det får man. Dels är det lördag, dels är det Daniels födelsedag.

När klockan var 13 åkte jag hem till Jula. Jag längtar efter mamma och då är det inte annat att göra än att åka till henne. Och här är jag nu. Nu ska jag gå ut och göra henne sällskap när hon grejar i trädgården.

Gårdagens

Vilken dag jag hade igår. Innan klockan var 10.45 hade jag gått emellan och avbrutit två fysiska bråk. Herregud. När jag gick därifrån luktade jag killparfym. Så pass fysiska var vi. Mysigt värre. Tur, tur säger jag bara, att jag inte är liten och nätt.

Dagen fortlöpte bra ändå. Vilket jobb jag har. Från att avstyra slagsmål till att stå framför 20 elever och undervisa inom loppet av mindre än 10 minuter.

Efter jobbet åkte jag direkt till Daniel, med ett snabbt i Skövde. Någonstans däromkring bestämdes det att Lena också skulle komma hem till Daniel, eftersom Micke tränar innebandy här.

Så min, i övrigt konstiga, dag avslutades på ett alldeles fantastiskt sätt. I soffan. Mittemellan två av mina favoriter. Lena i ena handen och Daniel i andra.


- Posted using BlogPress from my iPhone

24 mars

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag. För det är K-sins födelsedag.
HURRA HURRA HURRA

Idag har jag hunnit med en herrans massa. Jag har haft en sådan där äckligt effektiv dag. Jag älskar sådana dagar!

När jag kom hem från jobbet hoppade jag in i duschen en jättesnabbis och åkte sedan till mutt-doktorn för att ta cellprov. Hon sa upprepade gånger att jag var så duktig som kom dit och lämnade prov. Jag tycker att det är en självklarhet, och svarade henne att det är ju viktiga grejer. Många struntar i det, sa barnmorskan. Det kan jag inte förstå. Vadå? Man vill väl inte ha cancer i livmoderhalsen? Eller vill man det? Nej. Precis.

Alltså, det är ju inga trevligheter det där. Och barnmorskan pratade med mig hela tiden. Jag vill väl inte att hon pratar med mig heller. Jag vill inte låtsas om de fakto att jag är där. Än mindre vill jag veta vad hon grejar med down there. Det enda jag kunde tänka var "jag ska aldrig bli gravid, jag ska aldrig bli gravid, jag ska aldrig bli gravid". Då får man ju visa upp sig sådär flera gånger. Nej. Fifan. En surrogatmamma får föda mina ungar. Så. Då var det bestämt.

När det var klart där brände jag tillbaka in till stan, köpte födelsedagspresent till både Daniel och Karin. Sen gymmet, hem, duscha, laga mat, äta, packa väskan för en natt i Stenstorp, bädda rent i sängen, städa, slå in paket, till Ananthi för att hämta en sak och sen tvätta bilen.

Nu har jag landat i soffan. En effektiv dag. Jag gillar't. Det här är jag.

6 år sedan

Idag är det 6 år sedan pappa gick bort. Behöver jag säga mer? Om jag behöver det - läs HÄR.

Efter jobbet åkte jag till kyrkogården och satte blommor på graven. Jag åkte hem till Jula och satt köttbulleboll i Svennes knä medan han kramade om mig. Jag har varit ledsen idag, och att sitta köttbulleboll gör livet så mycket lättare.

Jag åkte tillbaka till stan gick till gymmet och sen kom Lena. För det är onsdag idag! Omtänksam som hon är så hade hon köpt blommor till mig, så att jag skulle bli gladare.

Och gladast i hela världen vart jag. Så himla omtänksamt av henne. Så himla snällt.

Practical joke

Jag har blivit utsatt för ett practical joke. När jag kom tillbaka in i klassrummet efter att ha hämtat en sak, var min kalender tjockare än vanligt. Det tog ett tag innan jag uppmärksammade detta. Men när jag väl såg det, undersökte jag vad det kunde komma sig.

När jag öppnade så ropade mina elever: "En bajskorv! Ofta du har en bajskorv där i då, Anna!"

Ja. Ofta jag har en bajskorv i min kalender.

Jag, med min kiss- och bajshumor, började asgarva. Och att jag dessutom tycker att "bajskorv" är svenskans roligaste ord gjorde saken roligare.

Tisdagsklant

Det första, nej det näst första, jag gjorde när jag kom till jobbet imorse var att gå rakt in i en dörr. Med ögonbrynet först. Det gjorde så sviningt ont så jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Jag började givetvis skratta. Men jag undrar hur många hjärnceller som dog där och då. Varför gör man så? Varför tror jag att dörren jag precis låste skulle var upplåst?

Jag ska nu gå ut till marsalen och kompensera upp denna förlust genom att äta fisk. Jag ska passa på att ”gå fram”, som man säger här i Götene, för att uträtta några ärenden. Jag vill ha frisk luft och lite sol.

Annars kan jag konstatera att jag än så länge, peppar peppar, är frisk som en nötkärna. Om jag klarar mig undan så ska jag tacka kiwisarna. Jag tror att det är deras förtjänst i så fall.

I eftermiddag ska jag fika med truppen. Det tycker jag ska bli mycket roligt. Det kan nog bli en bra tisdag ändå tillslut.

När man jämför

Persson åmar sig över feber och hosta och värk och skit. Ja ja, det är jättesynd om honom. Verkligen. Men varje gång han vill ha sympati sticker jag fram min hand framför ögonen på honom.

Mmhm. Inte så värst synd om honom när man jämför. Eller hur.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vårdag

Idag mår Daniel lite bättre. Han kan kommunicera med mig, vilket jag tycker är lite roligare. Jag låg länge i sängen och kände efter huruvida jag blivit smittad eller ej. Men än så länge är jag kry. När kan jag ropa "hej"?

Även idag är det strålande sol. Jag längtar ut ut ut, och dagar som denna är jag glad att herr P bor i hus. Jag har suttit ute och solat och druckit kaffe invirad i täcke.

För det blåser kallt. Men solen tar ändå, solen tar ändå, solen tar ändå. Och så är det rätt mysigt också.

Grannen här sågar ved. Kapklingans läte låter vår. Det går åt rätt håll. Fast snön ligger på backen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Upptäcktsfärd

Med facit i hand hade jag kunnat ta med mig hela min rättningshög hit. Men jag tänkte att jag ändå inte skulle känna för, eller ta mig tid att, sitta och rätta när jag kunde vara med Daniel.

När klockan var 15 hade jag varit i Skövde och shoppat, handlat mat, sovit middag, passat upp på den sjuke och rättat allt jag tagit med mig hem från jobbet.

Jag tittade lite på tv, spelade Tetris så handen somnade och busade med Daniel. Han uppskattade inte att jag ville brottas med honom. Men jag var så rastlös. Jag ångrade att jag inte tagit med mig löparskorna, vilket jag faktiskt hade tankar på. Jag gick istället ut och gick en lång promenad i det fina fina sköna vädret.

Jag utforskade Stenstorp med omnejd. Tänkte att jag skulle hitta en bra och lagom lång löprunda men jag vart inte helt nöjd. Jag får fortsätta utforska imorgon.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjukling bredvid

- Anna, jag mår inte bra.
- Inte?

Febern tas av herr P.

- 39.6
- Nej. Driver du med mig?
- Jag tar igen.
- Ja, gör det.
- 39.6
- Helvete! Vad gör jag här?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Helg

Det är fredag och den längsta veckan på länge har blivit helg. Jag tror att veckan har känts så lång för att jag har toklängtat efter Daniel sedan i söndags. Jag har verkligen försökt att jobba undan i veckan för att kunna vara lite ledig även denna helg. Men den här högen med saker som behöver rättas växer fast jag rättar undan för undan.

Men idag ska jag i alla fall inte jobba något. Det ryktas om att det är några som har träffats 6 månader. Detta är anledning om något att bädda ner sig i soffan för att fredagsmysa lite granna.

X som i..?

Jag ringde till verkstaden förut med anledning av stenskottet i rutan.

- Vad är det för registreringsnummer på bilen? undrade mannen.
- XG..
- Erik Gustav..
- Nej. X. X som i... som i.. Xylofon!
- Som vi vadå?

- Xylofon. Du vet.. instrumentet.- Nej.

- Nähä. X som i.. Jag vet inte! Som i.. x y z å ä ö.
- Som i kryss, skulle man kunna säga.
- Ja. Som i kryss.

Vårstädning

Solen skiner ute och jag tänker att det vore en god idé att vårstäda lite på jobbet. Så jag sorterar lite papper.

Gårdagens

Jag och Lena hade redan i tisdags spring i benen. Det är det här vädret som gör det. Så vi pratade fram och tillbaka om att vi kanske skulle ta och springa på vårt onsdagsmys istället för att gå till gymmet. Men jag då, vägrar ju springa i stan där folk kan se mig. Men sen tänkte jag att är vi två så tittar de ju inte enbart på mig. Fast å andra sidan tänkte jag att Lena kommer ju springa ifrån mig i vilket fall.

Det slutade med att vi bestämde oss för att bara göra't. Så nu har jag sprungit inne i stan. På riktigt för fösta gången. Det high-fiveade vi på.

Sen lagade vi mat och myste i soffan under samma filt. När jag skulle tända ljusen brände jag mig på tändmakapären. Det gjorde ont.

Och på vägen hem från jobbet fick jag värsta stenskottet i rutan. Och när jag skulle ut och springa fungerade bara den ena hörpluppen, så jag hade bara musik i vänsterörat. Därmed hörde jag mitt eget flås, vilket är totalt förödande. Och så fick jag skoskav i hålfoten och mitt ärr på hälen svider. Det var nog allt. Ha!

Inte är det väl så

När jag och Lena tränat förut frågade jag henne om hon sett mitt inlägg om min och K-stins konversation om huruvida jag ser ut så som på kortet i verkligheten eller ej. Hepp, det hade hon missat. Så hon läste det där och då. Medan hon läste började hon fnissa. Sen kom hon ner till kortet. Då började hon asgarva och sa:

- Mohahaha! Du ser faktiskt ut så.
- Men sluta, sa jag och började skratta.
- Mohahaha! Men titta då! Titta nu. Titta dig i spegeln, Anna.

Näe.

15 mars

Nu satte jag mig ner för första gången sedan jag kom hem från jobbet. Jag gick direkt från Johannas bil till min nageltjej Linda för att göra naglarna. Okej, där satt jag ner. Sen kom jag hem, hoppade i träningskläderna, mötte Lena, köpte present till K-stin, tränade, kom hem, duschade, färgade håret (no more solblekt), gjorde matlåda, fick ett pskybryt och började städa. Och nu sitter jag här.

Ojsan hoppsan, vad jag är trötters nu känner jag. Det är farligt att sätta sig ner. Det värsta är att jag inte får gå och lägga mig än. Jag måste jobba lite först. Jag kanske borde stå upp och göra det.

Loaded

Att komma bort och ladda batterierna var precis vad jag behövde. Jag måste åka bort för att kunna koppla av och för att sova ut ordentligt. Vad säger det om mig? Att jag har något litet fel i huvudet som gör att jag inte kan unna mig sovmorgon? Att jag har något litet fel i huvudet som gör att jag inte kan slappna av på hemmaplan, eftersom jag är lite för bra på att sysselsätta mig?

Jag har varit pigg och glad idag, vilket gjort att jag inte varit den sedvanliga måndagshataren. Jag råkade dock skapa lite oro i lägret. Igen. Genom att ha snedlugg och utsläppt hår. Herregud. Jag måste väl kunna ändra frisyr utan att vända upp och ner på eleverna tillvaro.

Eftersom jag har varit så himla pigg och glad idag är jag tröttare nu än andra kvällar. Jag tar ju ut mig fullständigt. Jag gick och sjöng och gjorde ett skutt i korridoren i tron om att ingen hörde eller såg mig. Men givetvis stod mina båda kollegor Jessica och Veronica och bevittnade det hela. Jessica undrade vad jag höll på med. Vi brukar vanligtvis vara måndagshatare tillsammans. Men idag svek jag henne.

Grattis grattis till morfar som skulle fyllt år idag.

Melomys

Igår kväll hade vi en hel del valmöjligheter bland middagar och baleftersläpp. Men vi valde att stanna hemma och äta sushi, dricka vin och kolla på Mellofinalen.

K-stin visade sig vara en hejare på att imitera Marie Serneholt. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Det var så fasligt likt. Sen tittade vi på film innan vi somnade sött.

Idag har vi inte gjort så mycket. Vi sov länge, åt frukost, plockade i ordning i lägenheten och pratade om livet i stort.

Efter en supergod wooklunch var det dags för mig att sätta mig på tåget och fara hemåt. Fifan för att säga hej då till den där donnan säger jag bara. Det är asroligt att komma dit, men aspissigt att åka därifrån. Men det är det värt.

Nu är jag hemma igen. Jag har hunnit handla, göra en matlåda, packa upp och duscha. Nu ska jag krypa ner i sängen och ha ett litet telefonmaraton med herr P.

Är det sant?

Följande konversation mellan mig och K-stin utspelade sig igår vid lunch:

A: Mohahahahaha!
K: Vad?
A: Vad rolig jag ser ut.
K-stin tittar lite noggrannare på kortet.
K: Vadå?
A: Men titta på min min.

K: Anna. Du ser ut sådär.
A: Näe.
K: Jo. Det är det här vi ser.


Så nu frågar jag er; mamma, Jonna, Lena, Ananthi och Johanna: ser jag ut såhär? Är det sant som hon säger?

I så fall, då är det ju synd om er.

Lördag i Lund

Vi har tillbringat dagen med att göra stan. Vi har gått och strosat i affärer och njutit av det sköna vädret. Våren ligger steget före här nere och jag ångrade att jag inte hade min skinnjacka med mig.

Vi gick till Åhlens och köpte hårpuder till mig. Kanske panske (ja, panske) att jag kan få för mig att håret utsläppt lite oftare nu. Vi fortsatte vidare till min absoluta favoritaffär Village. Ja, jag kanske köpte en blomkruka då. I form av ett halvt äggskal. Jag tyckte att den var fin. Och påskig.

Sen gick vi en sväng förbi AF-borgen. Jag kan inte ha varit här utan att varit där. Vi pratade om alla roliga minnen vi har här inifrån.

Sen var vi i Domkyrkan. Jag älskar domkyrkan. Jag vet inte varför, men den har en dragningskraft som jag inte kan motstå. Jag sa till K-stin att det är tur att jag inte bor här, för då skulle jag vara i kyrkan hela tiden.

Jag tände som alltid ett ljus för pappa och ett för morfar. Det blåste tydligen fet storm i kyrkan om man tittar på lågorna.

Vi var också nere i kryptan och tittade på Lundsbrunn. Hö hö hö. Läs om skämtet HÄR.

Vi satt ute och åt falafel till lunch.

Fatta vad varmt och skönt det är ute när jag kunde sitta utan jacka på mig. Och solen är inte ens framme. Så himla skönt.

Nu drick vi kaffe ur deras fancy pancy Nespresso-maskin.

I Lund

Det kändes som en lyx att få säga god natt till K-stin igår. Det kändes som en lyx att få säga god morgon, att få äta frukost, att få dela tidningen med henne.

Nu håller vi på och grejar oss. Duschar, sminkar oss och gör oss redo för dagen. Det finns två saker som jag alltid vill göra när jag är här. Det är att gå till Domkyrkan och att äta falafel. Vi får se vad vi hittar på mer. Det spelar liksom ingen som helst roll vad vi gör. Bara vi är tillsammans.

På tåget

Nu sitter jag på tåget. Jag tycker väldigt mycket om att åka tåg. Det är mysigt och rofyllt. Och nästan alltid är man på väg till något som man ser fram emot eller till någon man tycker mycket om. Det är ytterst sällan som man måste åka tåg mot sin vilja liksom. Därför tycker jag om att åka tåg.

Jag tänkte att jag skulle passa på att läsa en skönlitterär bok. Något jag bara unnar mig att göra när jag är på semester. Och den här helgen har jag gett mig själv semester. Så jag läser en bok.

Den har legat hemma sedan den 17 januari och bara väntat på mig. Men jag har sparat på den. Tills idag. Jag började läsa den på bussen till Skövde. Nu är den snart utläst.

Väntar och väntar

Jag går och väntar och väntar på att det ska bli afton. Jag väntar på att få hoppa av tåget och se K-stin stå och vänta på mig. Jag längtar efter och saknar henne så jag tror jag dör. Jag ser verkligen fram emot att spendera den här helgen med henne. Det ska bli så roligt!

Två lektioner kvar. Sen så.

Torsdagsmys

Den här dagen har gått i ett och nu sitter jag och funderar på vart den tog vägen. Jag har hunnit med jättemycket och det är väl därför den har gått så sjukt fort. Efter jobbet bytte jag om till träningskläder och gick mot gymmet. Men på vägen dit passade jag på att uträtta två ärenden som gör att mitt hem nu är lite mer helt. På gymmet passade jag på att köra dubbla pass eftersom jag inte kommer kunna träna något i helgen.

Hem, duscha, packa väskan inför helgen, slänga in en tvätt och sen gick jag hem till Ananthi. Äntligen hittade vi en dag då vi båda kunde och hade tid att umgås. Det var sannerligen på tiden. Det var även evigheter sedan jag var hemma hos henne, kände jag när jag kom dit.

Ananthi bjöd på middag, kaffe och ballerinakex.

Vi hade så mycket att prata om så vi pratade nästan öronen av varandra. Nu är vi uppdaterade om varandras liv och den närmaste framtiden. Det känns bra.

Nu ska jag bums i säng. Så jag orkar med att åka till Lund imorgon. Huh? Vart ska jag? Jo, till Lund. "Åhh, Kristin!" som Fantomen på Operan skulle ha sjungit.

Mina nya fina

Jag vågade nästan inte öppna paketet. Jag hade blivit så besviken om det var fel innehåll. Typ fel färg eller fel storlek eller ett par helt andra skor.

Men det var det som tur var inte. Och här är dom. Mina nya fina skor. Som jag ska bygga bo i.

Nu sitter jag och väntar på att Lena Bena ska komma så vi kan gå och träna och därmed starta vårt onsdagsmys.

Semmeldagen

GRATTIS GRATTIS på semmeldagen!

Idag har solen lyst. Vilken påverkan vädret har på mitt humör. Det gråa gör inte underverk på mig. Men idag så.. Gladheten själv.

Solen gjorde att jag inte hade ens lite lust att gå in och ställa mig på gymmet och träna. Och eftersom jag ändå hade planer på att åka hem till Jula beslutade jag mig för att ta med mig löparskorna och ta en springrunda istället. Jag älskar ju att springa och har sett fram emot den här dagen länge. Sagt och gjort.

Min vanliga runda var rätt snöig så jag var tvungen att springa en annan, där det var barmark. Just denna runda har jag inte vågat mig på tidigare. Den är lite längre än den jag brukar springa, och till på köpet går den genom bebyggelse. Under alla år har jag alltid tänkt att det är de vältränade killarna som bor i närheten som springer den. Jag tänkte att jag aldrig skulle klara att springa hela tiden. Men det kändes bra och vips så var jag hemma. Utan att ha gått en enda gång!

Jag är så himla stolt över mig själv! Jag har aldrig sprungit så långt. Dessutom på en hyfsad tid. Jag är 21 år och har aldrig haft bättre kondition. Jag är så jävla stolt! Så jag bad Svenne ta ett kort.

Medan jag fyllde på fågelmaten såg att våren tittar upp.

Det gjorde mig faktiskt ännu gladare. Vilken dag.

På vägen tillbaka till stan hämtade jag ut mitt paket med skorna. Ho ho! Mina skor har kommit. Det gjorde mig ännu gladare.

Hemma väntade Daniel. Say what what? Daniel-date på en tisdag. Och inte nog med det. Han hade börjat laga mat. Och inte nog med det. Han hade köpt blommor till mig. Det gjorde mig ännu gladare. Vilken dag!

Rosa tullisar. Tullisar som är mina favoriter.

Nu har vi ätit semlor och myser i soffan.

Eller.. jag sitter här och bloggar medan Daniel rullar mitt hår runt sitt finger. Mysigt för mig i alla fall. Det känns som det är helg. Undra om jag kommer gå på måndagsschemat imorgon.

Vilken dag!

Helgens

Den här helgen har gått så himla fort. Helt plötsligt var klockan 20.00 igår kväll, och då hade jag och Daniel till och med glömt bort att äta middag. Men i och för sig så åt vi ju trerätters i lördagskväll. På tal om.. Jäklar vad roligt vi hade i lördags. Jag är ju emot allt vad ”par-” heter, men det var som Lena sa: ”Jag tror inte att det blir stelt och konstigt bara för det. Jag menar.. det är ju du och jag”.

Till förrätt åt vi toast med kräftstjärtar, till huvudrätt het räkgryta och sen fruktsallad och glass till efterrätt. Lena visade också sin romantiska sida då vi gjorde hjärtformade toast. Lena och jag är ungefär lika oromantiska, så hon chockade Micke medan Daniel räknade ut att det i alla fall inte varit min idé.

Lena var mästerkocken och hade allt under kontroll. Hon var värsta bästa lagledaren. Det, och ett bra samarbete, gjorde att vi lagade all mat och diskade undan allt på 1 timme och en kvart så att det bara var att bänka sig framför Mellon och spisa.

Efter att ha spelat kort i tre (!) timmar och ömsom förlorat ömsom vunnit, kände Lena att det spratt i hennes ben. Så hon och jag drog spontant till Statt medan karlarna sov sött i soffan.

Igår hade jag och Daniel en lugn och skön dag. Vi åt en sen frukost framför Vasaloppet. Jag grejade lite; bytte i sängen, dammsög och tvättade. Daniel och jag fick ett stollaryck och busade så vi tillslut trodde att grannarna skulle ringa till polisen. Två timmar senare var bitmärket på hans arm fortfarande synligt. Istället för att busa gick vi ut och gick en långpromenad i det fina fina vårvädret. En väldigt väldigt skön söndag.

No shoeshopping

Det blidde inga skor. Vi var i typ alla skoaffärer i hela Skövde, men tydligen är svart ingen vårfärg. Men resan var inte i onödan för det. Både Lena och jag kom därifrån med några påsar på armen. Dessutom provade jag ut vilken storlek jag ska ha på skorna, och så fort jag kom innanför dörren här nu så beställde jag dem på internet istället.

Nu har jag städat och duschat och inväntar Lena och Micke. Och Daniel såklart. Men han kommer lite senare. Vi ska äta middag tillsammans. Vi ska leka "Halv åtta hos mig". Trerätters framför Mello.

Oj! Nu plingar det på dörren.

Anna, kom och hjälp!

Daniel har nästan från dag ett kallat mig för "lilla Anna", eftersom han tycker att jag är kort. Ja, jämför man med honom så är jag det. Det har tett sig naturligt att jag sagt "... och långa farbrorn" när han sagt så till mig. Men det är inte förrän för någon vecka sedan det framkom att Daniel inte visste vilka Lilla Anna och Långa Farbrorn är. Jag fattar inte hur det kan ha gått honom förbi. Men jaja..

Så igår youtubeade jag och visade honom vad han gått miste om under sin uppväxt.

Herregud, vad vi skrattade. Jag har inte sett just det här avsnittet förut, och det var det sjukt roligaste jag har sett på länge. Så himla roligt.

Nu ska jag och Lena åka till Skövde och shoppa. Är det inte en fantastiskt bra dag och köpa skor på?

Gladare

Idag har jag känt mig lite gladare. Det är tur att jag inte går och känner mig sådär ledsen längre perioder. Det är faktiskt väldigt tråkigt. Dessutom är det jobbigt. Man blir trötters. Och sen är det kanske inte optimalt att vara opratig när man jobbar som lärare.

Idag åkte jag och tvättade bilen när jag slutat jobbet. Det var lite dålig sikt ut genom sidofönstren. Jag har även fått för mig att bilen blir sur på mig om jag behandlar den illa. Och då kanske man står där en vacker dag, utan att bilen vill vara med.

Därefter gick jag till gymmet och körde dubbla pass. Killen som jobbar på där frågade mig om jag har beach 2011 i sikte. Men jag sa att det snarare är humöret jag jobbar på. Det tyckte han var bra tänkt. Bra tänkt, Anna.

Hem, dusch och sen iväg för att handla. Jag har tydligen fikat hos vaktisarna imorgon, så jag var tvungen att handla så jag kunde baka. Nu har jag gjort en paj. Och en matlåda. Allt klart för imorgon. Så.. sängen nu kanske?

Flyr

Jag känner mig oglad. Lite depp. Jag vet inte varför jag känner mig ledsen. Jag kan inte sätta fingret på en speciell sak, utan tror snarare att det är flera små saker som utlöser dessa syndafloder. Jag känner såhär ibland. Jag känner för att gråta rakt ut, och gör det. Jag kan inte hålla inne.

När Richard var här igår fick han torka både tårar och snor. När han åkt hem ringde jag till K-stin och sa:

- Jag funderar på att komma till dig.
- Vem har varit dum?
- Ingen. Varför tror du det?
- För du brukar vilja fly hit när nån är dum.
- Nej. Ingen är dum. Jag känner mig bara ledsen.

Sen började jag storgråta igen. Sen bokade vi biljetter. Nu känns det lite bättre.

Nu ska jag dra till Lena. För vilken dag är det idag? Oh ah!

I Kinnekullebacken

Jag älskar att vara utomhus i friska luften och borde vara glad och tacksam för att jag får vara det och få betalt. Men fy fuck, vad kallt det vart. Riktigt råkallt. Det kröp in i märg och ben. Det gick an för de som åkte skidor, men för en annan som stod och glatt tittade på var det inte riktigt lika behagligt. Men huvudsaken var att barnen hade det bra och roligt. Och det har de haft.

Tur för mig och Veronica att Kinnekullegården hade öppet så vi kunde gå in och värma oss lite granna. Vi passade på att äta en god lunchbuffé medan fötterna tinade upp.

När jag kom hem hoppade jag rakt i träningskläderna och gick till gymmet för att värma upp mig. Det var roligt att se att det dröjde typ en kvart längre än vanligtvis för mig att börja svettas.

Nu har Richard varit här. Vi har suttit i soffan och pratat om livets stora ting. Jag behöver egentligen inte säga så mycket, eftersom han läser av mig rätt bra. Det var skönt.