En comeback

Sommarvärmen kom tillbaka, och ingen är väl gladare för det än jag. Jag hade dock såklart varit ännu gladare om jag varit ledig för att kunna njuta av värmen, men man kan inte få allt här i livet.

Jag hade tänkt att jag skulle ut och springa igår när jag kommit hem från jobbet, men termometern visade 29 grader. Det tog emot att snöra på sig löparskorna kan jag säga. Och när Karin var på hemmaplan och föreslog bad, så lät det mer lockande. Springa kan jag göra när det blir sämre väder tänker jag.

Sagt och gjort. Vi drog till sjön och badade. Alldeles ljuvligt.  

Sixten har varit så svår att väcka på mornarna. Jag har bokstavligt talat fått ruska liv i honom. Knappt det har väckt honom. Tidigare har jag ju inte kunnat gå upp ur sängen utan att han vaknat. Eftersom han sover så gott kände jag att jag kunde testa att ge mig ut och springa innan jobbet. Det har varit omöjligt innan. För säkerhetens skull berättade jag om min plan innan somnade igår, så han inte skulle undra vart jag tagit vägen om han nu skulle vakna och ropa efter mig.

Det var aningens mörkt när klockan ringde 04.51 imorse. Men jag gick upp och gav mig ut. Det ljusnade under springturen och jag fick se en fin soluppgång.

Sixten hade inte vaknat och sov fortfarande som en klubbad när jag duschat och gjort mig i ordning. Bra start på dagen!

Tröskning

Igår eftermiddag, när Sixten kommit hem från en kompis kalas, hoppade vi på cyklarna och cyklade bort till gärdet där David och Bengt var i full gång med att tröska. Sixten har åkt med tidigare, men för mig var det första gången i år.

Efter att ha suttit i maskinhallen och torrtröskat hela vintern, våren och sommaren var det härligt att komma ut på ett gärde och faktiskt tröska på riktigt.

Jag tycker att det är så himla roligt att åka med. Jag satt där och funderade på vad det var som gör att jag tycker det är så roligt. Jag kom fram till att det dels är för att man åker i ett så stort fordon. Det är mäktigt på något vis. Dels för att det är en cool maskin som gör spannmål av det man skördar. Men också dels för att jag tycker att det är sååhå mysigt att åka och småprata med min kusin eller morbror - beroende på vem som kör.

Sixten, som är helt galen i maskiner, tycker såklart också att det är toppen att få åka med. Han fick trycka på knappen som fäller ut och in skruven när David skulle tanka ur.

Sixten har åkt tröska varje höst sedan han var 1 år, så han kan det här med att skörda. Lilla gullisen.

Anna hjärta Kenny

Igår var det så dags för Anna att bli Kennys fru. Lagom till vi kom till kyrkan sprack molnen upp och solen sken för allt den var värd. Härligt!

Anna var vacker som en dag, och tillsammans var de ett utomordentligt stiligt brudpar!

Efter vigseln begav vi oss till bygdegården i Fredsberg där det åts, skrattades och dansades till långt in på natten.

Jag är så glad att vi fick äran att vara med på deras stora dag. Så himla rolig kväll som jag kommer leva länge på. Min trupp är bäst!

En pussel-vecka

Den här veckan har det varit ett litet pusslande för att få allting att gå ihop. Det är alltid mycket på jobbet i början av ett nytt läsår, samtidigt som vi vänjer oss vid att vara tillbaka i vardagen med allt vad det innebär. I detta pussel ingår att Sixten vill inte gå långa dagar på förskolan, och jag vill hinna träna. 

Jag tycker att vi har fått till det riktigt bra. Mamma och Jesper har hämtat Sixten på förskolan och jag har faktiskt tagit mig ut och sprungit när jag kommit hem från jobbet fastän jag varit väldigt trött.

Vi håller gott humör på mornarna, fast vi är så trötta att vi nästan kräks. Efter lite mys och frulle är vi på gång. Den ene mer än den andre.

Jag är inte så älskvärd just för tillfället. Jag blir lätt så när jag är stressad och såhär i läsårsstart är det kombinerat med en omställning från ledighet till jobb i 120. Jesper är tålmodig med mig och låter mig hållas. Han får stå ut med en hel del, och istället för att tycka att jag beter mig som en idiot uppmuntrar han mig och i tisdags kom jag hem till dessa vackra blomster. 

Hur rar får man vara?

I onsdags hade jag föräldramöte, och eftersom det inte var någon idé att åka hem emellan passade jag på att jobba som en tok. Sixten åkte med Elin till fotbollsträningen och Jesper skötte nattningen. Perfekt!

Eleverna började i onsdags och i torsdags hade vi en klassdag. Vi åkte till campingen i Hällekis där vi bara umgicks och hade det trevligt. Vi hade verkligen tur med vädret, för när vi kom åter till skolan började det regna. 

Mamma skjutsade Sixten till Falköping i torsdags eftersom jag slutade sent. På vägen hem från jobbet hämtade jag ut Sixtens nya pass och några paket. 

I tisdags fick jag en sådan himla skoskav. Jag kände inte ens när jag fick det, men när jag skulle sova så kunde jag inte ligga på något sätt utan att det gjorde ont. Det är liksom inte så farligt på utsidan, utan jag har en röd, svinöm bula. Jag kan typ inte gå ordentligt i ett par skor, så jag undrar sa flundra hur jag ska komma i klackskorna på kvällens bröllop.

Första arbetsveckan

Det är alltid en smärre chock att återgå till jobbet efter en så lång sommarledighet. Dels är jag inte van att behöva använda hjärnan så mycket, fastän jag läst 13 böcker i sommar. Dels är jag inte van att sitta stilla så mycket. Det värsta är nog ändå att vara inomhus i princip hela dagarna, när jag vant mig vid att vara utomhus.

När jag kom hem från Skövde i onsdags följde jag med Sixten på fotbollsträningen. Jesper och jag möttes av i dörren, eftersom han skulle åka och spela padel. Jag sa till honom att jag borde varit den om åkte och spelade för jag var så trött att jag inte orkade med mig själv. Min hjärna och kropp var seg som sirap. Dock var det härligt att få vara utomhus medan Sixten tränade. Jag och Lena satt och pratade ikapp och jag låg på minus när det kom till Sixten-kontot. Vi har varit ifrån varandra alldeles för mycket.

Sixten åkte till sin pappa efter fotbollsträningen och jag åkte hem och hade onsdagsmys med Jesper. 

I torsdags ställde jag klockan tidigare än nödvändigt för att hinna ut och springa innan jobbet. Det var SÅ skönt. Lite kyligt, men så fint och precis vad jag behövde.

Efter jobbet i fredags mötte jag upp Sixten och hans pappa för ett byte. Som jag sett fram emot fredagsmyset med mina killar! Jag gick upp snortidigt för att hinna styrketräna innan jobbet, så jag kunde ägna all tid åt Sixten. Vi åt varmkorv med bröd innan vi intog godis i soffan. Mysigt!

Igår hade jag nageltid i Lidköping på förmiddagen. Ja, så kan det gå när man inte bokar tider i tid Jag lämnade av Sixten och Jesper hos hans föräldrar på vägen. 

När jag gjort naglarna införskaffade jag mig ett par nya springskor. Det var innan jul jag konstaterade att jag behövde nya, så det var mer än dags. Sen åkte jag till Götene där Jespers föräldrar bjöd på god middag och fika.

Sixten har varit så Stella-sugen länge nu, så när vi kommit hem kom hon hit och lekte. Mina gullisar.

Idag började Sixten och jag dagen med en morgonpromenad. Det var ljuvligt! 

Jag sprang via en omväg hem och invigde mina nya löparpjucks. 

Jag fick den tredje bästa tiden i Runkeeper. Snabba skor!

När jag duschat och ätit frulle hämtade jag Sixten hos mamma. Vi grejade ute i trädgården, och medan Sixten gick och hjälpte grannen med garagebygge passade jag på att städa huset och göra ingefärashot. 

Efter maten kom Stella hit och lekte. Jag passade på att jobba lite, eftersom de lekte så bra. Jag har också bäddat rent i sängarna och tvättat tre tvättar. Nu har jag gjort matlådor till i veckan och packat våra väskor. Jag är redo för en ny arbetsvecka. På onsdag kommer eleverna!

Nytt läsår

Idag var det dags för Sixten och mig att återgå till vardagen. Nu är det slut på senare kvällar och sovmornar. Fastän vi inte brukar sova överdrivet länge, så var det ändå tungt när klockan ringde kl. 6 imorse. 

Precis som jag gjort alla år tog jag ett kort på Sixten innan förskolestart. Jag tycker att det är så roligt att se hur mycket som hänt på ett år.

 2015

 2016

 2017

 2018

2019

När jag lämnat Sixten på förskolan åkte jag till Skövde och Billingehus. Vi är här på kick-off. Att sitta stilla hela dagen när jag är van att röra på mig var ovant. Så när vi hade lite fritid gick jag och Mathilda en PW. Så skönt att komma ut och röra på sig och få frisk luft.

Nu har jag duschat och snart vankas det middag, och sen en natt i en skön hotellsäng.

Sommarlovets två sista dagar

Igår hade jag en lugn grejar-dag. Jag städade, bäddade rent i sängen, tvättade, hämtade ut paket och var hos mamma och klippte mig. Mitt stackars hår har utstått mycket sol och bad och en redig toppning var helt klart på sin plats.

På eftermiddagen gav jag mig ut på en springtur. Jag som nästan vant mig vid att springa bland romerska lämningar, strålande solsken och hög temperatur. Det var lite skillnad igår så att säga. Men att försöka undvika vattenpölar och gegga är ju också härligt.

I förmiddags hade vi tid på polisstationen för att göra ett nytt pass till Sixten. Jag mötte upp Daniel och Sixten på parkeringen och jag hade fjärilar i magen. Som jag längtat efter Sixten. Vi har varit ifrån varandra i 10 nätter. Det har aldrig tidigare hänt. 

Vi har inte gjort jättemycket idag. Vi har myst och pussats och kramats. Eftersom det är sista dagen på sommarlovet idag åt vi god frukt till efterrätt idag. 

Efter maten hoppade vi på cyklarna och cyklade till mamma och sen till Ebbetorp. 

Redan innan Sixten åkte till sin pappa förra fredagen hade han en lös tand. Jag ville så gärna vara med när han tappade sin första tand eftersom jag missade när han tog sina första steg. Jag mutade honom med allt jag kunde komma på för att få dra ut tanden innan han åkte, men Sixten vägrade. Men tanden ha suttit kvar hela tiden, men idag var den lösare än lösast. Vid kvällsmaten var jag rädd att han skulle svälja den, så under ljudliga protester drog jag ut den.

När tanden väl var ute så tyckte Sixten att det var så skönt. Och han sa att det bara kittlade till när jag drog ut den. Han var så glad och stolt över att ha tappat sin livs första tand. Och han ser fram emot att visa sina kompisar på förskolan imorgon.

Ja, imorgon är det dags för jobb igen. Jag kan inte känna att det ska bli jätteroligt. Det är lite ångest här nu. Inte för att jag inte trivs med mitt jobb, utan för att jag tycker det är härligare att vara hemma med mina killar. Det brukar kännas bättre när jag väl är igång.

Turkiet 2019

I fredags förra veckan gjorde vi oss redo för att tillbringa mer än en vecka ifrån varandra. Alltså, ångesten hos mig. Jag har ju stora separationsproblem, och väldigt sällan händer det att jag måste vara ifrån båda mina killar samtidigt så det var jobbigt för mig. Vi passade på att tanka varandra med kärlek.

Mamma och jag åkte till Partille på fredagens eftermiddag och lämnade Sixten i Falköping på vägen. Mammas och mitt flyg gick tidigt på lördagens morgon så vi sov hos Bengt A för att slippa åka mitt i natten. 

Vi gick ändå upp före tuppen och hoppade på flyget.

Vi har haft en helt fantastisk vecka med mycket sol och bad, god mat och dryck och fin miljö. Jag har sprungit varje morgon utom två. Så varmt och svettigt, men ändå fantastiskt. Jag har varit i Side många gånger nu, men verkar inte kunna tröttna på alla romerska lämningar.

Vi har tillbringat hela dagarna på stranden. Vi har varit där klockan 9 på morgonen och inte gått hem före klockan 18. Jag har läst fyra och en halv bok under veckan och verkligen försökt ladda mina batterier inför kommande läsår. 

Det var, som alltid, tråkigt att packa och bege sig hemåt. Men jag har saknat mina killar. Och dessutom är det inte långt tills vi ska åka tillbaka dit allihop.