Hungersnöd alla dagar och en livlig bulle

Men guuuud, det är fredag igen! Hur går det till egentligen? Vart tar veckorna vägen? Det är ju i och för sig skönt att veckorna går fort. Bättre det än tvärtom. 

Det har varit en lugn vecka och mycket har fallit på plats och löst sig. Sådant är ju helt obeskrivligt skönt. Jag kan säga att jag roddar som tusan inför min ledighet. Bäst att börja i tid och göra sådant medan jag fortfarande är fungerande.

Det har varit en hungervecka! Alltså, jag hade nästan glömt bort hur det känns att vara tokhungrig konstant. Det var jag ju i början, men så gick det över, för att nu ha gjort comeback. Jag har varit uppe på nätterna och ätit och jag har i länsat mitt backup-förråd på jobbet. Jag fick i panik springa till cafeterian och köpa en köttbullemacka en eftermiddag. För det blir panik. Jag får panik. Hungerkänslan går inte att beskriva. Det känns som jag ska dö.

Men jag har inte ätit något sött eller snaskigt på hela veckan. Trots att det legat framme godis på soffbordet och på kakor köksbänken och trots att jag vet att jag har in-case-of-emergency-godis i skrivbordslådan på jobbet. Och trots att Majvi lämnat knäck till mig när hon var här inne och tog emot vår IKEA-levernas igår. Jag har kunnat hålla mig! Helt otroligt. Jag blir nästan lite orolig för mig själv. Det är inte lik mig.

Något som inte har varit lugnt, till skillnad från min vecka dårå, är den lille bullen jag gräddar. Herre min ge. Den har ju varit livlig väldigt länge, men nu har den blivit än livligare och dessutom börjat bli stark. Det känns som den håller på att ta sig ut genom min bukvägg.

Den här fredagen, liksom typ alla fredagar, kommer i grevens tid. Jag får kämpa lite nu för att klara av vardagen med jobb, träning, sysslorna hemma, vara en vän och flickvän. På helgen vet jag att jag kan andas ut lite. Ladda batterierna. Danne och mamma avlastar mig och säger till mig att vila.

Jag har som vanligt tränat in helgen. När vi kom hem åt vi tacos och nu har vi tittat på Äkta människor. Vi hade inga planer den här helgen. Ah, mer än renoveringen då. Men nu ska Daniel jobba extra med start klockan 5 inatt. Den här snön alltså. Tråååkigt!

Längt på dem

Det finns några saker jag längtar så galet mycket efter, så det känns som jag snart avlider. Tillåt mig att presentera min "Längt topp 5".

På plats nummer 5: VINET

 

Tänk att få ta fredagsmys med tacos och ett glas rödvin. Det var så längesen.

På plats nummer 4: KROPPEN

Aldrig påstått att jag har haft en superkropp, men det här jag har nu är ju inte så himla lajbans. Och jag klagar inte! Absolut inte. För jag har liksom inga krämpor eller så. Men jag känner mig sjukt osmidig och otymplig. En liten magmuskel som fungerar som tidigare vore inte fel, så jag kan ta mig ur soffan och vända mig i sängen utan att det blir ett projekt.

På plats nummer 3: EN UTEKVÄLL

En riktig sådan där rolig! Där man dansar hela hela kvällen. Där den ena braiga låten avlöser den andra så man inte vill gå på toa fastän man behöver. Att dansa så mycket att man måste ta av sig skorna. Och att det är så roligt att man har ont i magen av allt skrattande.

På plats nummer 2: SKRATTET

Och på tal om att skratta. Jag längtar efter att få tillbaka mitt vanliga berg- och dalbanehumör där det är höga berg och djupa dalar. Där skrattet och de där asgarven bubblar upp helt okontrollerat och oavbrutet. 

På plats nummer 1: SOLSEMESTER UTOMLANDS

Jamen det kommer ju som ett brev på posten såhär års. Och vanligtvis brukar mamma och jag packa våra bikinis och dra dit solen lyser. Men inte i år. Min bleka, torra hud får ge sig till tåls några månader till. Men jag skulle kunna ge väldigt mycket för att få ligga i en solstol i en vecka och lapa sol. Och sova. Och läsa. Och sola. Och sova. Och bada. Och bli bruuuun.

Jag är omöjlig

Mmmjaha. Och hur gick det med träningen, fröken Lundell? Jo, det gick bra. Och hur gick det med att ta det lugnt? Inte så bra. Samma visa som alltid. Jag är ju helt omöjlig! Men idag känns det bra och inga protester.

När jag kommit hem, duschat och ätit gjorde jag en matlåda till mig själv, gjorde Daniels smörgåsar till jobbet och till kvällsmat och sen gjorde jag ett litet rensande i det sista köksskåpet. Vi låg och räknade helger kvar till påsk igår när vi skulle sova, och då fick Danne stressen så nu lär han väl få ett sådant där ryck och lägga i en högre växel med start i helgen.

Nu sitter jag i soffan iförd mina nya träningsbyxor. Mycket mycket sköna. 

Jag ska plocka fram pappret och kvittot på de fåtal pinaler som ska levereras med lastbil från IKEA. Imorgon kommer den nämligen, och snälla Majvi har lovat att ta emot det så vi slipper ta ledigt. Grannsamverkan så att säga.

Det har varit en bra dag idag. Jag har fått en sak ur världen som kan vara orsaken till min dåliga sömn. Återstår att se nu då.

Mina dagar är räknade

Mina dagar är räknade! Ho ho ja ja. Alltså, mina dagar är räknade när det gäller träning. Det känns verkligen som att jag väldigt snart får ge mig. Kasta in min svettiga handduk och ge upp. 

Det började smyga sig på förra veckan. Det går kalasbra att träna, men när jag kommer hem är jag helt slut och min mage känns tung som bly. I måndags orkade jag knappt gå upp för trappan när jag kom hem. Och igår när jag skottade lite snö protesterade bebben i huset hela kvällen.

Alternativet till att helt lägga av att träna är ju att helt enkelt ta det lite lugnare. Men det är inte enkelt. Jag tänker var-enda-gång att jag ska ta det lugnt, att jag inte ska jaga min tid, att det inte gör något om det går långsammare. För huvudsaken är ju att jag rör på mig. Men sen när jag står där och det går så bra så flyger jävulen i mig och jag börjar jaga. Så det känns lite som att det är allt eller inget som gäller. 

Att det är allt eller inget som gäller känns ändå ganska bra. Det är något som är typiskt mig. Ska det vara så ska det vara. Och då många av mina egenskaper har försvunnit puts väck i och med mitt bullbak, så pass att jag inte känner igen mig själv, känns det skönt att det finns något som är sig likt.

Så idag är mitt mål att jag inte ska köra lika länge som jag brukar. Ååååh! Det känns som ett nederlag! Och Anna Linnea Margareta är tydligen helt dum i huvudet som inte kan lyssna på sin kropp och gilla läget.

30 till 30

Idag är det 30 dagar till jag fyller 30. Om det stämmer eller ej har jag ingen aning om. Det var en elev som sa det till mig. Det är ju tur att de har koll, gullungarna.

Efter jobbet åkte jag till Lena och drack kaffe. Det är så roligt. Vi sitter där med våra gravidhjärnor och kan inte tänka hela och klara meningar. Jag blir full i fniss när jag tänker på det. Det är en försmak av hur det kommer att bli när vi sitter på hemmet med varsin släng av demens. 

När jag kom hem insåg jag att det kommit så mycket snö att jag var tvungen att skotta. Jag ba "oh no". Jag gjorde så mycket jag kunde innan bebben sa ifrån. Jag blir så himla aaaarg när jag inte kan hålla på som jag har kunnat. Jag får en tjurattack utan dess like. Det fick Daniel minsann höra när han ringde hem, men han blev nog bara glad att det inte var honom jag var arg på. Och han skottade klart när han kom hem.

Mitt nya liv går bra. Två dagar utan en endaste liten godsak. Citronvatten och frukt eller bär är min räddning. 

Nej, nu ska jag packa gymväskan och lägga fram kläder till imorgon. Sen ska jag gå och vika in klövarna. Två nätter med katastrofalt dålig sömn gör icke underverk med mig.

Ny start

Oh my god, vilken start jag fick på den här veckan. Världens asgarv! Asså, ibland kan man undra hur jag beter mig. Jag satt där på parkeringen imorse och väntade på att Ann-Louise skulle plocka upp mig, men ser inte när hon kommer utan hon måste tuta på mig. Då blev jag så till mig att jag hävde mig ut ur bilen, men jag kom inte ur. Jag satt fast. Febrilt försökte jag komma under fund med varför jag satt fast. Hade jag glömt knäppa upp bilbältet mån tro? Men nej då. Medan jag stod där och försökte ta mig loss blåste mitt sittunderlag iväg så jag fick jaga det över parkeringen. Hela tiden satt A-L och bevittnade detta spektakel, vilket gjorde att jag inte kunde göra annat än att garva åt det. Bra start på dagen, så att säga.

Jag påbörjade och sparade tre inlägg här förra veckan, men avslutade och publicerade dem inte. Jag skyller på min bomullshjärna och brist på lust att göra något överhuvudtaget. Det som skiljde förra veckan från övriga veckor var att jag var hemma två dagar från jobbet, vilket medförde desto intensivare dagar de övriga tre. Hur mycket kan hända när man är borta två dagar liksom? Jo, tydligen en hel del.

Jag körde också på två sena kvällar varav onsdagskvällen bjöd på kursen i gengrepedagogik och torsdagen en föreläsning om förlossning.

Helgen har bjudit på röjande och rensande, vila och dop.

Idag har jag en nystart. I början ville jag typ spy lite av bara tanken på godis. Det vände någon gång vid jul och nu skulle jag vilja påstå att det har återgått till gamla vanor. Det vill säga ballat ur. Så nu, med start idag, är det fan skärpning som gäller. Med undantag för en och annan semla och en godisdag i veckan. Förslagsvis lördag. Så heja mig! Jag är peppad.

Efter jobbet åkte jag i vanlig ordning till gymmet. Skönt, men lite trökigt börjar det bli. Enformigt. Jag köpte Paolo Robertos träningsbok "Träna 15 minuter om dagen" förra veckan. När bebben är ute är det jag och Paolo! Ah, när bebben är ute och jag är hel och fit for fight. DÅ är det jag och Paolo. Längt på den.

Rastlösers tös

Fatta hur många mornar jag hade kunnat ge min högra arm för att få ligga kvar i sängen. Fatta hur många dagar de senaste månaderna jag längtat hem från jobbet för att jag bara vill vara hemma. Och idag då, när jag väl fick vara hemma. Nejmen då tycker jag att det är astråkigt och helt fruktansvärt. 

Jag tror det beror på att jag får så dåligt samvete när jag är hemma, och särskilt idag när jag inte känt mig sjuk. En annan sak är det att vara hemma när man tror att man ligger för döden i feber eller maginfluensa, eller när alla andra också är lediga .

Halv 11 kände jag att jag var tvungen att göra någon nytta. Så jag bestämde mig för att hålla mig från att kissa, så att jag kunde åka in med mitt prov till sjukhuset. Under tiden bäddade jag ur sängen och tvättade så mycket som fanns däri (som inte bestod av dun). Jag tvättade också alla handdukar som finns i huset. 

Sen åkte jag till sjukhuset och passade då på att gå in på apoteket. Jag fick med mig ett par ögondroppar hem. Så nu får vi se om det blir något bättre. Jag stannade också till hos trädgårdsmästaren och köpte lite blommor för att byta ut de stackare som inte överlevde vintern.

Men jag kände mig ändå inte tillfreds så jag gjorde lite sådant som jag inte hann eller orkade med i helgen och så satte jag upp en liten målarverkstad i finrummet igen. De där två listerna ska sitta i hallen. 

Det är sådana där små saker som kommer på eftersläp som gör mig galen! Och när Daniel för ett tag sen råkade yppa att det kanske inte gjorde något att de hade samma vita färg som den vi målat med förstod jag att jag skulle få måla dem själv och att han inte kommer att bry sig om att sätta upp de där listerna förrän jag fått ett utbrott. Nu är de alltså ett steg närmre att bli uppsatta. Det fattas bara en strykning till och ett utbrott.

Helt plötsligt var det inte så roligt att vara jouränka heller. Nu kan han få komma hem och göra mig sällskap. Tre dagar kvar. Det är ju inget.

Hemma

När jag vaknade imorse kunde jag inte få upp ögonen. "Hemskans, vad trött jag är idag då" tänkte jag. Men jag kämpade upp mina gluggar som rann och rann och när jag tittade mig själv i spegeln blev jag nästan lite rädd för mig själv. 

Jag gjorde mig i ordning, åt frulle och tänkte att det kanske skulle bli lite bättre. Men det blev det inte. Så jag ringde och konsulterade Daniel eftersom jag är för snål för att sjukskriva mig. Han påpekade att jag inte varit sjuk en enda dag det här läsåret och tyckte att jag kunde stanna hemma utan dåligt samvete. Sagt och gjort. 

Jag tvättade bort mitt smink, klädde av mig och gick och la mig i sängen igen. Och somnade om. När jag vaknade var det fortfarande likadant i ögonen. 

 

Så jag ringde till mamma, messade Karin och Danne och ringde till vårdcentralen. Vårdcentralen sa att jag skulle ligga lite lågt och skölja ögonen flera gånger om dagen.

Nu har jag en hel dag oplanerad. What to do?

Snabb helg

Det är ju lite tråkigt att helgen gick lika fort som veckan. Men jag har hunnit med allt som jag planerat och mer därtill. Nu är julen helt och hållet ute ur vårt hus, och jag har städat och donat och gjort efter-julen-fint mitt i allt renoveringskaos.

Jag har hunnit med och träna, mamma och jag har rensat ur skåpen i köket, vi har kört grejer till mormor och igår avslutade vi kvällen med att dinera ute på lokal. Trevligt och mysigt med mor- och dotterhelg.

Idag tog jag mig en sovmorgon och klämde nio och en halvtimmes sömn. När jag kom upp var både kaffet och ägget klart. Lyxigt värre. 

När jag lämnat mamma på tåget åkte jag till Ananthi en sväng. Jag är en dålig dålig vän nuförtiden, för vi har inte setts sen innan jul. Men det märktes inget av det, och det är ett gott tecken ändå.

Nu ska jag packa jobbväskan och lägga fram kläder á la brandmän. Sen ska jag leta fram min filt och krypa ner i sängen.

Det är fredag idag!

Jag tycker, sorligt nog, att det är ljuvligt att sova ensam. Det beror ju endast på att jag är så lättväckt och att Danne är så livlig. Jag har sovit som en liten prinsessa och vaknade pigg. Den skönaste känslan!

Då är det fredag idag igen. Den här veckan har som sagt gått galet fort. Det har varit en bra dag. Jag fick gå emellan ett slagsmål idag. Det var ett tag sen! Lite spänning i vardagen.

Jag var och tränade in helgen och sen mötte jag upp mamma och sen åkte vi hem. Vi fick spontanbesök av syster Yster och vi har fredagsmyst oss med varsin räkmacka.

Mina planer för helgen är att träna, få bort julgranen och så ska jag och mamma försöka tömma skåpen i köket. Jag önskar att det skulle bli en släng sol också, för jag längtar verkligen ut till friska luften och jag skulle så gärna vilja ha några solstrålar på min bleka, arma hy.

Veckan hittills

Hallå! Det är ju torsdag idag! Vart tog den här veckan vägen liksom? Ja, jag har ingen aning. Den har gått fort, och det tycker jag är bra.

Jag höll på att dö i söndags kväll dock. Eller ja, dö och dö. Det höll på att gå riktigt illa i alla fall. Jag skulle gå ner för trappan, bärandes på tvättbaljan, och råkar då trampa på katten som låg där. Det var liksom ingen liten dutt. Jag satte ner hela min fot med hela min tyngd på hans rygg. Ungefär som jag gjorde med den där duvan i Venedig. Det resulterade i alla fall i att jag höll på att dra en kullerbytta ner för hela trappan. Min panna var så nära ledstången så det var inte klokt. Och baljan flög och katten sprang och Daniel vrålade.

Jag själv blev helt chockad. Jag blev så jävla rädd. Inte så mycket för mitt liv, som för bebbens. Vad hade hänt om jag kullerbyttat mig ner för trappan? Som tur var sträckte jag bara ut både mage, rygg och rumpa för att rädda upp situationen. Sen började jag skratta. Och sen började jag gråta. Och så gjorde jag både och en liten stund tills jag förstått att läget var lugnt.

Katten hade sprungit och gömt sig i pannrummet. Stackaren. Han kunde ju brutit ryggen. Jag försökte försäkra mig om att vi inte var osams, men han ville gå ut istället. Och i måndags kom jag och Daniel hem nästan samtidigt på eftermiddagen. Danne var bara inne och vände för att sen åka till tippen. Och katten visade minsann att han var sur på mig, för han la sig och väntade på att Daniel skulle komma tillbaka in.

I korthet så har veckan varit bra. Jag har tränat måndag och tisdag, skottat snö, målat trädet varje kväll och tvättat tre maskiner tvätt vid sidan av det dagliga - som att göra Dannes smörgåsar och jobbat. Jag har varit lite trött också. Både i kroppen och huvudet. När jag skulle steka pannkakor i måndags var jag tvungen att sätta mig ner medan jag gjorde det. Det är så det fungerar då och då nuförtiden.

Igår var vi på MVC. Nemas problemas. Allt såg bra ut och hjärtslagen var perfekta. Det var ju skönt det. Mätte magen gjorde vi också. Och vi låg ju såklart långt över normalkurvan. Ingen chock det inte, med tanke på min kagge. Dock har jag inte gått upp så galet mycket. 7,3 kilo och jag har idag gått in i vecka 26.

Efter besöket på MVC åkte Danne och jag och åt pizza. Det var en liten romantisk avskedsmiddag ty Daniel går på jouren idag och jag är jouränka i en veckas tid. Hua mig, så tråkigt! Men å andra sidan ska det bli så skönt att få sova i lugn och ro.

Jag passade på att bjuda in Lena på lite torsdagsmys nu när jag har DF (Danielfritt). Av någon anledning så har vi inte haft mys på jag-vet-inte-när. Tiden räcker liksom inte till i dessa renoverings- och trötthetstider. Men idag blev det av! Helt underbart. Vi har ätit pannkakor, tittat på Farmen och pratat av oss.

Dagens

Herre min skapare, vad det känns skönt att jag nu kan släppa det här med skötbord. Vi fick åka djupt in i de Värmländska skogarna, på små, oplogade vägar. Men vi var ju tillsammans och solen sken så det var riktigt trevligt och mysigt.

Och nu är det mitt! Eller vårt. Ha! Nu ska jag slipa det, måla det och sätta på nya handtag. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska måla det vitt eller svart dock.

Men det får bli ett senare projekt. För nu ikväll har jag påbörjat målningen av vår blivande klädhängare "Trädet" som Daniels syster Linda har gjort.

Jag har också gjort matlådor, packat jobb- och gymväskan, gjort Dannes smörgåsar och lagt fram kläder till imorgon.Jag är redo för en ny arbetsvecka.

Söndagsmorgon

Jag vaknade pigg efter nio timmars sömn, men jag låg kvar i sängen och mornade mig lite. Rättare sagt en timme. Det är inte riktigt likt mig, jag som brukar skutta upp så fort jag slagit upp mina blå. Men det var skönt och mysigt.

Jag gick upp och la in en tvätt innan jag satte igång och gjorde frulle. Ägg, vällinggröt, kaffe, juice och pastej med saltgurka. Guudars, så gott. 

Tack vare att vi nu dinerar i finrummet, tillika mammas vardagsrum, så kunde jag sitta vid matbordet och äta och samtidigt se på Nyhetsmorgon. Det är ju fantastiskt. Och vilken bra start på dagen!

Nu har jag förberett dagens middag, hängt upp tvätten och gjort mig i ordning. Och nu nu - roadtrip!

Lördagens

Jag kanske var lite för optimistisk för vad jag skulle hinna med idag. Jag har inte hunnit det jag hade tänkt. Men å andra sidan har jag gjort saker som jag inte hade planerat så..

Jag började i alla fall min dag med ett besök på gymmet. Det fjärde besöket den här veckan. Jag saknar verkligen att få springa. Det börjar bli lite enformigt att stå på crossen. Och dessutom saknar jag den friska luften medan man tränar. Jag kan inte alls förstå människorna som springer på löpbandet på gymmet bland allas flåsande och svett. 

Jag duschade och gjorde mig i ordning på gymmet eftersom jag hade några ärenden att uträtta innan jag åkte hem. Sedan har det gått i ett.

Jag bakade en kladdkaka, bäddade ur sängen, plockade bort det mesta av julsakerna och lagade mat. Sen kom Daniels mamma och syster och fikade. När de åkte hem åkte jag till kyrkogården och sen till mormor. Under den dryga timme jag var borta hann herrarna Persson riva en vägg.

"Få inte en chock nu!" ropade Daniel när jag öppnade dörren. Men det var för sent. För jag såg ju in genom fönstret när jag kom. Hej, vad det går undan!

Jag plockade ur de tre överskåpen som hängde och hindrade dem från att riva hela väggen, och sen flydde jag upp på övervåningen där jag bäddade i sängen och plockade ner resten av julsakerna så när som på julgranen. Den får vänta till en annan dag. Jag blev helt slut.

När byggkarlarna kände sig klara och pappa Persson åkt hem städade vi och gjorde i ordning. Vi som precis fått rent och fint efter hallrenoveringen. Nu är det kaos igen.

Nu har jag krupit ner i min renbäddade säng och ser jag fram emot att ta sovmorgon imorgon. Och äta en lång god söndagsfrukost innan det är dags för oss att åka till Värmland. Ha!

Försovning hej hej försovning

Sedan jag själv började ta ansvar för att komma upp i tid har jag sammanlagt försovit mig mindre än en handfull gånger. Jag försover mig typ aldrig. Men den här veckan, som bestått av fyra arbetsdagar, har jag försovit mig 50 %. I onsdags med 17 minuter. Idag med 29 minuter. Ahhh, vad är det som händer med mig? Trots mina försovningar har jag inte kommit för sent, vilket ju är bra såklart. Men hela dagen blir ju sned.

Det kanske inte var så konstigt att jag försov mig idag. Igår kväll var jag så trött så trött. Kan berott på det där med skötbordet. Jag kände mig som att jag var gravid i tionde månaden också. Ont i hela kroppen och jag kunde inte ens resa mig ur soffan utan att åla mig fram till kanten och sen ta hjälp av armarna medan Daniel puttade på. "Men herregud människa, vad är det som har hänt eller?!" utbrast Daniel och jag höll på att börja tjuta.

Så jag gick och la mig kvart i nio och sov, utan att vakna när Danne kom och la sig, till klockan 5.08 då jag väckte Daniel som försovit sig. Då gick jag upp och kissade för första gången och sen sov jag till halv sju. 

Idag har jag liksom inte vaknat på hela dagen. Mitt vänstra öga har varit jättelitet. Som på en kines. Men jag har skött mitt jobb och jag har varit och tränat. Inte ont någonstans och känner mig inte alls så stor och otymplig som igår. Tack och lov.

Nu har vi haft fredagsmys: ätit tacos och tittat på film. Det är ju helt klart en fördel med att börja jobba - att man ser fram emot fredagskvällen och helgen.

Imorgon kommer pappa Ulf och hjälper till med renoveringen. Själv ska jag städa undan julen - lagom till att kylan och snön kommer. Men jag går inte efter väder utan datum (som mamma sa när hon gick lättklädd i kyla en gång).

Mina hang-ups

Min hjärna fungerar inte normalt. Jag försöker resonera med mig själv, men jag är tydligen oresonlig. Det är väl mina hormoner som (för)stör. Låt mig exemplifiera:

KUDDEN. Helt plötsligt en dag för typ en månad sedan stod det klart för mig att det kommande barnet ska ha en kudde. Absolut ingenting jag tänkt på. Så jag googlade runt lite och shit vad alla har åsikter om kuddens vara eller icke vara och om dess storlek och form. Min skapare.

Jag försökte släppa det här med kudden, men det gick inte. I veckor försökte jag. Vi var till och med och tittade och kände på kuddar, jag pratade med mina tjejor men nej. Jag kunde inte sluta tänka på det. Så för att få det ur mitt system har jag nu köpt inte bara en, utan två kuddar.  Och vips, så kändes hela livet lättare.

Men så den senaste veckan, parallellt med kuddjäveln, har hang up nummer två intagit min hjärna.

SKÖTBORDET. Asså, det här är så sinnessjukt. Jag kan inte sluta tänka på skötbord. Och då är det liksom månader kvar till bebben anländer. Men jag vet vad jag vill ha och det säljs inte längre så Blocket har blivit min lilla drog. Jag tittar på Blocket i tid och otid. När jag vaknar på natten tittar jag! Jag blir ju helt förstörd. 

Så inatt hittade jag ett uppe i Värmland. Och då kunde jag inte somna om för jag bara låg och tänkte på att någon annan kanske hinner före. Jag försökte resonera med mig själv: "du kan inget göra åt saken klockan två på natten, så du kan lika gärna somna om". Men icke!

På min första rast klockan 10 ringde jag och på söndag är bordet mitt. Då kanske jag kan släppa det och få ro i mitt sinne.

Nu vill jag inte ha någon mer sådan där hormonstinn dumhet. Jag orkar inte med det! Det är asjobbigt.

Idag är det torsdag och det betyder att det är handlingsdag. Jag passade också på att hämta ut ett paket som innehöll till övervägande del Tummen-saker. Så fina så!

En arbetsdag kvar innan helg. Och vips så så är det bara fyra veckor kvar till sportlovet.

Och just det! Igår fick jag så bra tid på gymmet. 43:43. Det är typ samma som i våras. När jag var som mest tränad. Hur sjukt är inte det?

Lund – Ystad – Lund – Jula – Ikea – Jula – Götene

Ja, så har de senaste dagarna sett ut. Kan se lite körigt ut vid blotta blicken, men faktum är att det varit lata dagar. Förutom igår då. 

K-stin kom och hämtade upp mig på stationen i Lund runt lunch i fredags. Vi åkte ganska direkt mot Ystad och rullade in på parkeringen på Saltsjöbaden en minut över tre.

Vi fick vårt rum, bytte om till spa-utstyrsel och gick ner till relaxavdelningen med en gång.

Vi satte oss i de sköna stolarna med utsikt över havet och det dröjde ju inte många minuter innan jag föll i sömn. Jag är ett roligt sällskap jag! Jag hade ändå sovit på tåget, så pass att jag dreglade, så jag trodde verkligen att jag skulle kunna vara vaken resten av dagen. Men icke. 

Sen badade vi lite, läste lite skvallertidingar, badade lite till och helt plötsligt var det dags för oss att gå och göra oss i ordning för vår trerättersmiddag. Det var ju så mysigt så jag höll på att smälla av. Och fnissigt så klart.

Vi släckte lampan klockan 23 och jag sov som en klubbad (utan att gå upp och kissa en endaste gång!) till klockan ringde 7.40. Vi hoppade i gymkläderna och gick och körde ett pass innan vi intog den utsökta frukostbuffén. Vi fick turligt nog ett bord vid fönstret så vi fick havsutsikt med sol till frullen. Jättefint. 

Vi gick och packade ihop oss, checkade ut och intog sedan utepoolen. Så varmt och skönt det var! Där satt vi och pratade om livet innan vi duschade och packade in oss i bilen. Vi åkte dock inte speciellt långt eftersom jag hade en önskan om att få se hur Ystad egentligen ser ut.

Väl tillbaka i Lund åt vi lite innan vi gav oss ut i affärer. Vi passade även på att gå in i domkyrkan där jag tände två ljus – ett för pappa och ett för morfar – precis som jag alltid gör. 

Sen gick vi hem och drack kaffe innan vi gick på bio.

Vi såg inte Emil i Lönneberga, utan Hundraåringen. 

När vi kom hem tittade vi på film och åt sushi. Så himla gott! 

Söndagsförmiddagen ägnade vi åt att göra klart köksritningen. Sen var det bara för mig att packa ihop mina tillhörigheter och åka hem. 

Jag var hemma i Jula vid halv sju och någonstans där och då bestämdes det att vi skulle åka till Ikea så som igår och köpa vårt kök. Min plan var egentligen att jag och Danne kunde åka och kika lite och prata med dem, men hoppsansa så skulle vi köpa allt och dessutom få med det hem. Och inte skulle vi till Karlstad, som varit mitt förslag, utan till Jönköping. Och med skulle Daniels mamma, pappa och syster. Min lilla utflykt blev plötsligt ett enormt projekt! Men men.. det var som Daniel sa: det är lika bra att få det gjort. 

 Med facit i hand så är det väldigt skönt att ha det gjort. Och det var inte ens en tiondel så jobbigt som jag hade föreställt mig. Visst, det tog tid men satan så smidigt det gick. Ja, vi höll på att inte få med allt hem eftersom vi inte riktigt räknat med att köpa våra två diskmaskiner där. Eftersom vi var fyra personer som hjälptes åt gick allt lekande lätt. Vi hade varsin kärra och så var det helt plötsligt klart! Jag förstår inte hur vi ska kunna återgälda all den hjälp vi fått med flytten och huset, särskilt av Daniels pappa som lagt åtskilliga timmar på renovering. 

Jag gick sist genom kassan och betalade. Det var kanske inte lika lajbans. Eftersom jag betalade vårt nya borrhål också har jag på en och en halv vecka bränt 90000 kronor. Husch! När vi kom hem efter att ha varit bort sammanlagt elva timmar, var vi lite trötta. Snälla mamma hade som tackligt var lagat mat så vi har till våra matlådor den här veckan. Så jag ställde mig och paketerade sju matlådor och gjorde Dannes smörgåsar, packade min jobbväska och gymväska och tog fram kläder till idag innan vi nyduschade slängde oss i soffan. 

Det var faktiskt inte så jobbigt att gå upp och ta sig till jobbet idag som jag trodde att det skulle vara. Det kan ha något med att göra att jag bara har 13 arbetsveckor kvar till den längsta långledigheten på 24 år. Inte för att jag räknar men..

Mot Lund

Vad jag har längtat till denna helg då jag och K- stin ska åka på spa i Ystad. Hur skönt ska inte det bli?

Nästan lika mycket som jag ser fram emot en helg med Kristin, ser jag fram mot resan till och från Lund. Jag sitter här på tåget och kan liksom inte göra något annat än att just sitta här. 

Jag har lånat mammas iPad så jag kan titta på serier och jag har matsäck med mig och jag har köpt en skvallertidning. Så mysigt så.

Vilken dag

My god, vilken dag! Den har verkligen gått i ett. Från klockan sju imorse till nu. Såhär har det legat till:

• Ställde  klockan på sju för att gå upp och åka till gymmet. Käre värld, vad har börjat svettas. Alltså, jag har ju alltid varit en svettlök när det kommer till träning. Men nu! Helt overkligt. Man skulle kunna tro att det är mitt i sommaren. Det bara stänker omkring mig. Men det är gött att svettas ur.
• Hem, duschade, åt frulle och plockade i ordning lite här hemma.
• Danne och jag drog till tippen. Hua mig, vilket ställe. Jag får ångest bara jag tänker på det. Och det här lasset var ett riktigt jobbigt lass där vi säkert var tvungna att besöka alla containrarna.
• Sen åkte vi till Borgrunda och köpte lister och kollade på dörrar.
• Karin skulle komma klockan 13 så vi åkte hem. Min blåsa var dessutom full och magen tom, så det var lika bra att dra hemåt, fast vi inte uträttat alla ärenden vi hade på dagens schema.
• Jag la in en tvätt och lagade mat, och när Karin varit här och vi hade ätit och hängt tvätt åkte vi in till stan igen. 
• Tre ärenden kvar blev till fyra. Posten - för att skicka iväg vattenproverna, ICA - för att jag behöver en matsäck till imorgon, Norlanders - för att titta på kyl, frys och diskmaskin och bonusen Jysk - för att jag skulle stilla min lilla kudd-panik. Vi kom därifrån med två påslakanset för spjälsängen.
• Vi var hemma igen kvart i fyra och då förberedde jag fika eftersom mina tjejor kom på fika halv fem.
• Det var så härligt att träffa dem; Sara, Jonna och Lena! Vi har inte setts sedan Jonnas födelsedag i slutet av november, så vi hade mycket att prata om. Det är så roligt att tre av oss ska få bebis nu i vår.
• När de åkt hem vid sju påbörjade jag min packning inför morgondagens resa till Lund. Jag gjorde mig också en liten matlåda och matsäck så jag reder mig. Tänk om jag skulle få en hungerattack och inte ha någon mat med mig = ka-ta-strof. Nu är det ingen risk för det.

Året var 2013

När man tänker tillbaka på året som gått kommer man liksom ihåg de där stora sakerna så som att det kommit tre barn, att vi flyttat, att jag bytt arbetsplats, att vi varit i USA och att jag blev gravid. Men så är det ju så roligt att sitta och titta igenom vad jag gjort, för ack så mycket man glömmer.

Jag började året med avsluta mina studier i svenska som andraspråk. Herregudars, vad jag tyckte det var skönt. Därmed kunde jag också plocka ut min lärarlegitimation.

Sedan var det dags för Ananthi att gifta sig. Jag och Camilla planerade en möhippa åt den blivande bruden. Mycket roligt!

Jag och Karin åkte till Göteborg för some shopping shopping.

Jag fick dille på att springa. Ja, det här har verkligen varit mitt springår. I alla väder och väglag.

Jag började i god tid att rensa både här och var inför den kommande flytten.

Daniel fyllde 30 och fick såklart frulle och paket i sängen.

Mamma, Karin och jag åkte till Lidköping för att gå Rörstrands.

Det mesta av vår tid det här året har ändå gått åt till renovering. Vad vi har slitit.

Vi firade såklart påsk hemma hos min morbror, med allt vad det innebär.

Jag sålde min lägenhet lite snabbt och lätt och de sista dagarna i mars gick åt till att packa ner hela min lägenhet och flytta.

Året har också bjudit på några roliga utgångar. Betydligt färre än andra år kan jag säga, men ack så roliga. Bland annat Olstorpspremiären.

I slutet av maj åkte vi till Stockholm för att gå på Bon Jovi. 

Och jag tror aldrig jag har solar så lite en vår som jag gjorde detta år. Jag fick vara inne och måla och måla och måla. Men en dag smet jag ut!

Lena och Micke köpte hus och medan de renoverade hängde Alicia här hos mig.

Sen åkte vi alla till USA. Vilken resa!

Vi firade Karin-dagen på Wassbacken.

Den andra konserten för året var Gyllene Tider.

Sen var sommaren slut och jag packade ner mitt jobb och bytte arbetsplats.

Resan till London med mamma och Karin blev äntligen av.

K-stin var hemma och vi var ute i skog och mark tillsammans med våra karlslokar för att geocacha.

Jag fick ett kusinbarn i form av en Stella.

Vi började renovera nedervåningen under hösten. Och det stora projektet under hösten har varit den häringa trappan som Danne egenhändigt har gjort vit och fin.

 

Och december innehöll många traditioner: Lena, Micke, Alicia, Danne och jag åkte till Göteborg och Liseberg.

 

och pepparkaksbak hos mormor.

 

Och så renoverades det lite mer..

Jag eldade i den öppna spisen bara för att jag kunde och ville. Och för att det är så mysigt. Och som traditionen säger åt vi skinksmörgås i framför brasan på julaftonens morgon.

Det har hänt väldigt mycket och stora saker under 2013, och nu ser jag fram mot ännu större saker.