Pigg, glad och busy busy

Den här veckan kommer att bli insane. Jag har bokat upp mig alla dagar hela dagarna. Varför gör jag så? Jo, för att jag tycker om att ha mycket att göra och speciellt när det bara är roliga saker. Men det innebär också att det helst inte får hända något oväntat. Då spricker mitt schema. Men å andra sidan handlar det om prioriteringar. Det handlar alltid om prioriteringar.

Idag har jag träffat mina tjejer för en kaffe på Ströget. Det var sannerligen på tiden. Så himla rolig var det. Gudars, vad vi har skrattat.

När jag kommit hem, efter att ha handlat på omvägen, fixidonade jag lite i köket. Jag står för fikat hos vaktisarna på fredag, och för att ha torsdagskvällen någorlunda fri har jag fixat doppet idag. När jag ändå stökade och bökade passade jag på att göra müsli, som var på väg att ta slut.

Nu är jag nyduschad, nyjobbad och jättetrött. Jag satt och funderade över det i bilen på vägen hem - att ju piggare jag är på dagen, desto tröttare är jag när jag åker hem. Jag tror det beror på att jag härjar och lever som en illbatting hela dagarna när jag pigg, glad och utvilad. Jag säger till mina kollegor att de kommer få det så lugnt och skönt nästa höst. Om jag inte får förlängt vill säga. Då får de helt enkelt vänja sig. Eller placera mitt skrivbord i en skrubb.

Julklapp

Idag är det måndag. Det är första måndagen på ett bra tag som jag inte varit trötters. Kan jag tacka snön för det?

Jag vet inte om det beror på att jag varit pigg, eller om det beror på att två av mina elever mötte mig med världens smile imorse för att berätta att de köpt en julklapp till mig, som har gjort denna dag till en bra dag. Jag som vanligtvis hatar måndagar.

Vi bestämde att vi skulle vänta med julklappen tills imorgon när vi har lektion, men de kunde inte hålla sig. Så jag fick den idag.

Mina fina barn. Jag blev så himla glad. Att de vill lägga pengar och tid på mig. Jag blir helt varm i hjärtat.

När jag kom hem från jobbet gick jag direkt till gymmet, och nu har jag precis varit med Richard. En bra dag. En bra måndag.

Första advent

Inte vägg i vägg, utan golv i tak med gymmet ligger ett konditori. När jag klev in på gymmet i förmiddags luktade det lussekatter. Det luktade jättemycket. Så mycket att jag trotsade snöstormen för att gå och köpa saffran så jag kunde baka egna.

Jag brukar baka lussekatter varje år och jag tyckte att idag var en bra dag. Jag hade hoppats på att få sällskap, men det snöar tydligen lika mycket i Falköping som det gör här. Så jag fick baka på egen hand medan han jobbar.

Snöängel

Jag har en tradition. Eller.. jag har många. Men jag har en tradition när det kommit tillräckligt med snö. Förra året skrev jag:

Innan jag gick in gjorde jag snöängel. Det gör jag alltid när det kommit tillräckligt med snö. När jag ligger där på rygg i snön kan jag inte låta bli att dröja mig kvar. Jag ligger där. Alldeles still och tittar upp på himlen. Och så funderar jag över världsliga saker. Innan jag reser mig upp smakar jag lite på snön. Det är ett måste. Som en tvångstanke. Snön smakar barndom, när man var ute och lekte sig svettig och törstig men hade för roligt för att vilja gå in och dricka vatten. Så man åt snö för att släcka törsten. Det var tider det.

Igår var det dags igen.

Svenne smygfotade mig när jag åt snö. Och därmed har vi bildbevis. Sen ställde jag mig upp, slog ut med armarna och ropade "Titta vilken fiiin snöängel!"

Sen gick jag in och gjorde mig i ordning och vi åkte på 50-års kalas.

Ute

Igår var jag ute i snön i princip hela dagen. Jag och Svenne satte upp all utebelysning. Jag tycker om att vara ute i friska luften. Och friskt kan man ju säga att det är ute nu. Det gav mig anledning till att inviga mitt skidställ jag köpte förra året. Prislapparna satt kvar och allt.

Vi fick börja med att fälla flaggstången eftersom vipeln gått sönder och linans ena ände därför satt uppe i toppen. Sen var det bara för Svenne att gå runt, runt, runt med ljusslingan.

Han är riktigt bra på att få samma mellanrum mellan varje varv. Så nu är flaggstången ljusklädd och jättefin.

Sen tog vi tag i det här med gran.

Mamma hade sparat och sett ut en som vi hämtade hem, kapade, brottades med och satte ljus i.

Det var lite pyssligt att få den att passa i röret. Fast det inte var jag som stod med yxan och bantade ner den, var det jag som tappade tålamodet, släppte den och gav den en lätt spark.

Men nu sitter den där den ska. Och Jula Sjövik lyser fint.

På väg ut

Jag vaknade till och med halv 7. Ingen chock direkt. Så jag har gått och fixidonat här nu på morgonen. Jag tände ljus och åt en lång frukost. Jag köpte ett ljus igår som luktar kanel. Det luktar jul i hela lägenheten nu.

Jag har packat väskan och ska nu bege mig ut till mossen. Svenne och jag ska ut och hugga gran och sätta upp alla ljus utomhus. Sen ska vi åka till Bengt och fira att han fyllde 50 i veckan. Det vankas kalas!


Herr Daniel, den här är till dig:

Om vi skulle ta och peka finger åt det här med jour.

Färdig

Jag är trötters tös. Somnade sent och vaknade halv 5. Vad nu det skulle vara bra för. Imorgon ska jag ta sovmorgon. Vilket förmodligen kommer innebära att jag vaknar vid klockan 7. Men men..

Nu har jag pyntat färdigt, städat, bäddat rent, slagit in presenter och duschat. Jag har sjunkit djupt ner i soffan och tittar på Idol. Men jag tror att jag snart ger upp och går och lägger mig.

Svårigheter

Jag kan inte sova. Jag är jättetrött men kan inte somna. Jag tror att jag lite undermedvetet drar mig för att somna på grund av drömmen jag hade inatt.

Jag drömde att Svenne dog. Han drunknade när han dök. Med tuber alltså. Han dök med tuber. Och dog. Jag vaknade klockan 4 av att jag grät och snorade. Min kudde var så blöt att jag fick byta till en annan.

Jag vet nån som kommer få stanna på land när vi åker till Egypten. Det är en sak som är säker. Till vattnet kommer han inte, om jag får bestämma. Men det får jag nog inte.

Så nu ligger jag här och kan inte sova. Och sängen känns tom.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tjuvstart

Jag har tjuvstartat. Jag plockar fram julsaker. Jag byter gardiner, dukar, ljuslyktor och lyssnar på julmusik. Egentligen gör jag det för att jag ska hinna träna imorgon och för att jag inte kommer att vara hemma på lördag. Så jag gör lite idag och lite imorgon.

Halka

Jag har gått in i mitt pre-christmas-mode. Julen gör mig glad. Idag sa en elev:

- Anna, jag kan inte jobba när det känns såhär.
- Hur då? Bubbligt i hela kroppen för att det snart är jul?

Så var det tydligen inte. Alla kanske inte känner som jag. Men hur kan man inte? Titta på den fina snön!

Och på tal om den fina snön. Imorse när jag gick in från parkeringen till jobbet höll jag på att halka omkull. Det var så satans nära. Jag var nere i spagat och vände. Som om inte det var nog.
Jag viftade så med armarna att jag drämde väskan, som hängde i armvecket, i huvudet på mig själv. Fatta vad jag måste viftat med armarna. Väskan var full med böcker och därför väldigt tung. Det gjorde så jävla ont. Jag trodde jag skulle bli medvetslös. Herre. Gud.

Detta hände precis utanför hemkunskapssalen, så jag tänkte att nu står de väl där inne och skrattar åt mig. Men som tur var hade ingen lektion där och då. Istället kom jag att tänka på vad roligt det måste sett ut, så jag började asgarva i min ensamhet.

En månad kvar

Idag är ingen vanlig dag. För det är Bengts födelsedag! För det är en månad kvar till julafton! Hurra! Hurra! Hurra!

Min dag har varit så bra! Fast onsdagar är min tuffaste dag. Jag tycker verkligen om att undervisa i Svenska som andraspråk. Idag sa en elev till mig att jag hade fågelhår på tröjan. Hm.. fågelhår? Fjädrar, med andra ord, från min jacka. Jag får höra mycket roligt och tänkvärt.

Jag väntar på att Lena ska ringa och att yoghurten ska sjunka lite i magen. Det är onsdag och vi säger "Oh ah! Onsdagsmys! Oh ah! Onsdagsmys!" Lena och jag ska gå och träna. Det ska bli roligt! Fast vi inte pratar speciellt mycket med varandra medan vi gör det, så är det ändå trevligt att ha sällskap. Sen ska vi göra korv och mos och titta på Bonde och Greys. Men först av allt ska jag kasta ner henne i snön och krama ihjäl henne. Jorå såatte.

På tal om..

På tal om julkänslor. Jag skulle vara världens lyckligaste om jag hade en sådan här i mitt hem:

Man behöver inte ha skorsten och den kostar bara 3000 kronor. Om någon känner för att göra mig till världens lyckligaste och har 3000 bojne till övers så är detta bara ett litet tips (blink blink)

Snart, snart

Jag är så redo för det här nu - snö, advent och jul. Jag älskar ju allt som hör julen till och snart får jag sätta igång. Jag vill pynta, göra julgodis, baka lussekatter och peppisar. Jag vill handla julklappar och göra fina paket. Snart, snart, snart.

Jag har tjuvstartat lite. Eller nej. Jag har förberett. När jag var och handlade förut köpte jag grejer så jag kan baka och göra julgodis så fort jag tillåter mig själv. Jag har också köpt två adventsstjärnor att ha här i vardagsrummet. Förra året hade jag ljusstakar. Men i år känner jag inte för det. Så det blir stjärnor. Ångrar jag mig, eller tröttnar, så kan jag bara tar ner och byta. Mycket praktiskt. Jag vill sätta upp och tända nu. Jag vill, jag vill, jag vill. Det bubblar i hela kroppen. *Bubbel bubbel*

Trög

Jag höll på att sprutlackera spegeln med tandkräm nu på morgonen när jag kom att tänka på en del av mitt och Daniels samtal som vi hade igår kväll. Jag beklagade mig över hur trött jag varit under dagen.
- Men kan du inte sova i bilen?
undrade han, varpå jag blev helt tyst då jag försökte reda ut för mig själv varför han tyckte att jag skulle gå ut och lägga mig i bilen.
Jag var tyst länge.

- Anna?
- Varför... Jaha!
- Vadå?
- Nu fattar jag.
- Men vad trodde du? Jaha. Men trodde du att jag..

Sen skrattade han åt mig. Och jag med. Han menade ju givetvis att jag kanske kunde sova i bilen på vägen till och från jobbet, när jag ändå inte körde. Min hjärna. Jag säger bara, min hjärna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

I en hög

Jag är så trött. 4 timmars sömn, som jag sov inatt, gör inte underverk på mig. Vad hände med att prioritera sömn, som jag nämnde förra veckan? Ja, det finns helt enkelt bättre saker att göra än att sova.

Jag har inte hunnit packa upp min väska från helgen. Istället ligger allt i en hög på mitt vardagsrumsgolv.

Jag vet så väl att jag kommer ta reda på det innan jag går och lägger mig ikväll, eftersom jag måste. Så egentligen är det ju bara att ta tag i det. Ju förr desto bättre.

Titta vilka röda skor jag köpte i huvudstaden. Fiiina.

Grattis x 2

Följande konversationer har precis ägt rum:

- Ah, det är David. Du hade ringt.
- Ja! JA MÅ HAN LEVA, JA MÅ HAN LEVA!! Grattis på födelsedagen!
- Nu har du ringt fel. Det är inte jag som fyller år idag. Det är ju pappa.
- Nähä. Det är det ju inte.
- Jo, han fyller idag. Och jag fyller 24:e.
- Näääe?
- Jo.
- Men..
- Du får ringa dit och sjunga istället.
- Men jag.. Jaha. Jag ringer på onsdag då. Och då ska jag sjunga ännu bättre.
- Ja, gör det.


- Bengt.
- Hej, det är Anna. GRATTIS på födelsedagen!
- Men nu har du ringt fel. Jag fyller inte år. Det är ju David.
- Mäh! Jag pratade ju precis med honom och han sa samma sak! Jag sjöng ju som en tok.
- Hahaha! Då lurade han dig.
- Du kanske lurar mig.
- Nej. Jag fyller den 24:e.
- Men va.. Seriöst! Vem skämtar med mig?
- Jadu.. vem är det nu då som fyller år idag?
- Jamen...
- Mohahaha!

Vi pratade en stund och dividerade fram och tillbaka. Det slutade med att jag sökte på Eniro. Där stod det att Bengt fyller år 4 februari. Jag blev inte klok. Jag sökte istället på David. Där stod det att han fyller år 22:e.

- Bengt. Nu lägger vi på. Jag ska ringa och skälla på David. Jävla unge. Jag ringer igen på onsdag.
- Hahaha! Ja, gör det.

David skrattade gott åt att jag är lättlurad och godtrogen. Han ska inte få någon födelsedagspresent. Det är han inte värd. Jag menar.. hur kommer man ens på tanken?

På väg hem

Nu sitter jag på tåget på väg hem. Ja, Ananthi är ju också med såklart. Jag vill inte åka hem. Inte hon heller. Tiden har gått för fort.

Vi ställde klockan och gick upp i tid. Vi kan ju inte sova bort den, när den är för liten och går så fort. En snabb dusch, en snabb packning och sen åkte vi ner till stan där vi åt frukost.

Sen fortsatte vi vårt shoppande som avbröts igår när affärerna stängde. Tur att det snart är löning, säger jag bara.

Vi gick till NK där julen är nära.

Tomten hängde också på NK. Barnen passade på att lämna sina önskelistor. Det var så lång kö, så jag gjorde det inte. Och kön var den enda anledningen till det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ner på stan

Nu har vi varit hos Kjelle och lämnat vårt pick och pack. Vi har även bäddat och piffat till oss.

Nu är vi på väg ner till stan igen för att möta upp Ananthis syster med kille.

Stockholm

Jag och Ananthi har gått och gått och gått. Vi har gått på stan, vi har gått till Fotografiska och vi har gått i affärer.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Påtår

Vi fikar lite till.

Ananthi tycker det är så bra att hon gör tummen upp.

- Posted using BlogPress from my iPhone

På väg

Vi har förmiddagsfika på tåget på väg till Stockholm. Mys mys och lite pys.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hurra!

Vad är det för en dag? Är den en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Pappas och Jonnas födelsedag! Hurra hurra hurra!

Klasskonsert

Direkt efter jobbet åkte jag till Skara. Jag passade på att träffa Emil för på en kaffe innan konserten. Det blir ju inte att vi träffas så ofta nu som när jag jobbade där i våras. Så det var roligt och välbehövligt.

Klockan 18 var det dags för konserten. Men jag gick dit lite tidigare och smög backstage för att träffa mina gullungar. Jag blev varm i hjärtat. Fast jag inte träffat dem sen skolavslutningen så är de fortfarande mina.

Förutom mina före detta elever så träffade jag även ett par före detta kollegor. Det var toppen. Vi satt ihop och allt kändes precis som i våras.

Peter hade köpt lotter och vann ett par grymt snygga örhängen. Turkosa ringar. Jag sa att han nu fixat julklapp till en av sina döttrar. Men jag blev avundsjuk. Sen vann han igen. Då gav han mig lotten så jag fick gå fram och hämta priset - som var nagellack. Peter sa att örhängena var "så Anna", och så fick jag dem med. Jag blev så rackarns glad. Jag ska bo i mina nya turkosa örhängen.

När konserten var slut stannade jag kvar och pratade länge med mina gullungar. När vi skiljdes åt fick jag ont i hjärtat. Mina barn.

Julfint

Nu har jag kommit hem till stan. Och vad får jag se? De har gjort julfint. I like it. I like it a lot.

Därför

Klicka HÄR och se vart jag och Ananthi kommer gå och mysa vid den här tiden imorgon. Vårt huvudsakliga syfte med vår Stockholmsresa. Vad roligt det ska bli!

Stockholm i mitt hjärta

Gudars, vad jag ser fram emot helgen.

Packa

Nu har jag lyckats slita mig från tv-spelandet. Jag har inte tid. Skit också. Det var så roligt! Jag var så inne i mitt pingisspelande att Svenne skrattade åt mig.
- Men Anna! Du hamrar ju bara!
Vi fick flytta undan möbler för att vi skulle kunna ta ut svängarna ordentligt. Vi borde dock tagit ner taklampan också. I all min iver slog jag till den så det sjöng.

Imorgon ska jag inte åka hem efter jobbet, utan bränna direkt till Skara. 9A, mina barn, ska ha en konsert för att samla in pengar till sin klassresa. Eftersom det är svårt att finna någon tid att åka och hälsa på dem dagtid är detta ett utmärkt tillfälle att få träffa dem igen. Något jag ser fram emot. Mycket.

Eftersom jag inte kommer att tillbringa min afton hemma måste jag packa väskan inför min helg i Stockholm idag. Alltså nu.

Springa, sprang, sprungit...

... är exakt vad jag precis har gjort. Som jag har längtat! Jag älskar att springa. Den första halvan förstod jag precis varför. Halvvägs undrade jag vad det var jag älskade så mycket. Jag trodde jag skulle dö. Väl hemma igen förstod jag varför jag tycker om det så mycket. Ingenting slår känslan efter att man löpt som om det inte fanns någon morgondag. Det känns så gött i hela kroppen efter att hurtat runt på sin egen vikt i nära 6 kilometer.

Gårdagens 75 minuter spinning samt det faktum att jag inte sprungit sedan i somras gjorde att det kändes väldigt långt till Säckestad. Men det gick över förväntan, så jag är grymme nöjd.

Innan jag åker till stan igen ska jag sy upp en kjol, som för tillfället varken är lång eller kort. Men Svenne har köpt Playstation Move som vi håller på att spela nu, så jag lär ju inte komma härifrån på ett tag.

Bra dag

För första gången på ett bra tag har jag idag känt mig pigg. Vilken grym skillnad det är på mig då, jämfört med när jag är trötters tös. Det gjorde mig påmind om varför jag prioriterat sömn en gång i tiden. Jag måste börja prioritera sömn igen. Vad mycket bättre allt är och blir.

Tack vare min klara hjärna har jag fått mycket gjort idag. Jag gillar att få mycket gjort. Jag har jobbat undan så jag kan ta ledigt på fredag eftermiddag, utan att behöva få dåligt samvete för att jag inte kan jobba något i helgen.

Min dag har varit bra. Trots drömmar och penna kaffet. Jag och Johanna har ätit lunch tillsammans. Vi tände ljus och pratade och skrattade. Det är vardagslyx på jobbet. Det behövs. Särskilt på onsdagar, då mitt schema är fullspäckat.

Jag trodde inte att dagen kunde bli så mycket bättre, men när jag kommit hem ringde Karl.
- Heeje! Mitt hjärta!
- Anmen, mitt hjärta då?
Jag saknar. Men snart är det jul. Då kommer han hem till mig.

75 minuter spinning på det. Ananthi har klagat på att jag inte varit på hennes pass på evigheter. Och när det inte vart något onsdagsmys idag hade jag tid att gå. Phu, det var jobbigt. I nedförsbacken sa Ananthi "Nu trampar vi oss rakt ner i dalen!"
Jag tittade upp och mötte Ananthis blick. Hon som så sent som imorse sa att hon inte vill att jag ska befinna mig där nere. Vi flinade och fortsatte trampa som tokar. Tur att vi bara hade en nedförsbacke, och jobbade oss upp för tre berg.

Ojsan

Vad bra det går för mig.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Simma uppåt

Inatt har jag drömt att jag simmade. Jag simmade och simmade och simmade. Uppåt. Jag var så himla djupt ner i ett klart hav, och jag simmade och simmade och simmade mot ytan. Men jag kom aldrig upp.

Vad betyder det?

12 veckor

Idag är det 12 veckor sedan jag skadade foten. Och jag väntar fortfarande på att det ska bli bra. Det ska ta fyra veckor till enligt min doktor. Så jag fortsätter att vänta.

Jag väntar också på att allt ska bli någorlunda som vanligt igen. Jag är inte längre så långt nere i dalen. Jag har jobbat mig uppåt. Men jag väntar på min vän som är kvar där nere. Jag varken kan eller vill komma upp till toppen utan henne. Så jag väntar.

Jag väntar även på att tvätten ska torka i torkskåpet. Fast det är tisdag.

Fars Dag

Idag är det då Fars Dag. Jag tjatar på alla i min närhet, som har en pappa, att fira som tusan. Man måste passa på. Det är min åsikt. Jag tjatar så folk nästan blir irriterade. Men det skiter jag i. Då har jag gjort vad jag kunnat för att de inte ska ångra sig den dagen de inte har någon att fira.

Min morbror ringde förut för att kontrollera att allt var förberett inför eftermiddagens fika. Jag gillar't. Att han är engagerad han med. Jag ropade "GRATTIS på Fars dag! Du är det närmsta en far jag har." Då skrattade han.

Till min pappa: GRATTIS på Fars Dag!

Lördag

Ho ho, vilken träningsvärk jag har idag. Ja, fast jag är ordförande i Hjärtsäckinflammationsförbundet tränade jag igår fast jag inte är frisk. Ylva bjöd på privatpass och då tackar jag inte nej. Då är det så himla roligt. Ibland får man bryta mot regler och principer. Men bara ibland.

Jag saknar Lena. Jag pratar med henne varje dag. Men jag saknar henne ändå. Jag saknar min Lena Spena Spykorv. Jag saknar våra asgrav.

Idag har jag varit hemma i Jula en sväng. Jag åkte för att tända ljus på kyrkogården, men passade på att titta in och träffa Plutten och Tigern. Plutten låg fortfarande i sängen, så jag satte mig på sängkanten. Då fick jag en flashback till New York förra sommaren. Men när jag skulle återberätta om den morgonen då jag knuffade upp russin i hans näsa när han sov, råkade jag säga fel, och sa knulla istället. Herregud. Det brukar jag väl aldrig säga. Svenne såg min min och förstod att jag blev lika chockad som han. "Men vad använder du för ord, Anna?" Sen skrattade han så mycket att han vred sig i sängen.

Inatt drömde jag att jag kallade Daniel för Richard. Helvete, vilket liv det blev. I drömmen alltså. Nu kommer det ju garanterat hända, eftersom jag kommer tänka på att jag inte får säga fel. Vad ska det bli av denna dag?

Nu ska jag i alla fall jobba lite granna.

Inför Fars Dag forts.

Min syster ringde förut. Hon undrade vad det var för jävla sms jag skickat.

- Vadå?
- Jag trodde att du skulle ta självmord.
- Haha! Va?
- Jamen va fan.. "Mina kära syskon. Svenne förlåt..."
- Men tror du jag skulle skriva om kakor i mitt avskedsmess?
- Inte vet jag! Matthias tyckte också att det lät så.
- Haha!
- Jag var nyvaken. Fan, mitt öga.. Jag fan såg ju inget och så skriver du sådär!
- Du är störd.
- Du är störd!

Karin kommer också med på söndag. Tackar.

Inför Fars Dag

Jag har funderat lite på det här med Fars Dag. Förr om åren firade vi alltid tillsammans; mormor och morfar, vår familj och min morbrors familj. Nu är både pappa och morfar borta, och därmed har även traditionen dött lite för varje år.

Jag gillar inte när saker dör. Vare sig personer eller traditioner. Mamma kommer inte hem och tanken på att jag ska sitta här själv gav mig panik. Visst, jag och mina syskon skulle ju kunna träffas men det kändes inte helt bra.

Så imorse ringde jag till min morbror. Jag tänkte att de kommer ju i alla fall fira honom. Min tanke från början var att snika mig in på deras eftermiddagsfika, men de hade inget planerat vad han visste, utan han utsåg istället mig till den som skulle ordna med allt. Så det har jag gjort.

Jag har ringt till mormor och bjudit med henne, jag har beställt tårtor och jag har skickat följande sms till mina syskon:

Mina kära syskon.
Svenne, förlåt att jag åt upp halva din kaka. Jag
kunde inte med att ta hela, så det fick bli
halva. Karin, tråkigt att din bil är cp.
Nu till mitt ärende. Jag tycker det är tråkigt
att vi inte har någon pappa, men vill ändå
fira. Så jag har styrt upp en söndagsfika i
Rättaregården kl 15. Kan ni komma med?
Puss och kram

Svenne svarade följande:

Helvete vad störd du är.
Nu kan jag inte sluta skratta. Jag undrar
dock varför vi inte firar pappa samtidigt
som david och bengt. ? Kram

Svenne tänker alltså på pappas födelsedag i detta sms, och tror att det är det jag vill fira. Men vi redde ut det. Jag förstår dock inte vad han inte kan sluta skratta åt.

Jag väntar fortfarande på svar från Karin.

Mobilstrumpa

Idag fick jag ett brev på posten. Handstilen på kuvertet skvallrade om att det var från mamma. Det låg något mjukt i. Jag klämde och undrade vad hon nu hittat på för roligt. Jag sprättade ivrigt upp för att stilla min nyfikenhet. I kuvertet låg...

...en mobilstrumpa till min iPhone som mamma virkat. Jag hade önskat mig en sådan av mamma, då hon är något av en händig person när det kommer till det mesta. Nu har hon alltså uppfyllt min önskan. Satan i gatan vad glad jag blev! Tack tack tack mammut!

One of a kind

Jag pratade med K-stin förut. Hon ringde för att höra hur min långvariga vistelse i dalen är.

J: D sa i söndags att han aldrig träffat någon som känner så mycket med någon annan, som jag gör.
K: Det gör nog ingen. One if a kind kan man nog säga att du är.
J: Mmm, kanske det..
K: Och nån måste ju faktiskt vara det.

One of a kind.. Det kan ju vara en bra sak.

101111

Igår kände jag mig ganska kry ändå. Med tanke på att jag haft ont i halsen och huvudet sedan i måndags. Men imorse vaknade jag med värsta snuvan. Skit också. Det bara rinner och rinner. Jag har inte känt en smak på hela dagen. Inte kaffet, inte juicen, inte yoghurten och inte soppan i skolmatsalen. Ingen spinning idag alltså. Jag som sett fram emot det. Jag får vänta lite granna.

Nu ska jag istället bädda ner mig i sängen och läsa en eller fyra tidningar som Karin lagt på mitt skrivbord. Sen måste jag jobba lite till. Och plocka in alla kläder som jag spritt ut över lägenheten i brist på motivation och engagemang.

Onsdag

Jag hoppas att jag en dag kan tänka tillbaka på onsdagen den 10:e november 2010 och skratta åt den. Ibland förvånar jag till och med mig själv. Herregud, säger jag bara.

Nu åker jag till Lena och gör något bra av det som återstår. För det är onsdag. Jag säger oh ah, onsdagsmys!

Inte här

Jag är här, men ändå inte.

Förlåt Sverige för att jag fostrar kommande generation utan att vara närvarande.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Snöstorm

Fy fukk, vilket väder det har varit idag. Snö i massor och blåst. Jag gillar ju egentligen snö. Men jag går och fryser hela tiden, så därför ogillar jag det just för tillfället. Jag känner mig lite okry. Jag sov med dubbla täcken hela natten, och idag har jag gått med dubbla tröjor på jobbet. Jag har ont i halsen och huvudet. Hoppas att det stannar vid detta. Jag var ju förkyld alldeles nyss.

Annars håller jag på och försöker ta mig upp ur dalen. Det var hemskt vad svårt det var den här gången. Mina besök i dalen brukar bara vara en dag eller två. Inte en hel vecka. Jag har givetvis analyserat vad detta kan komma sig, och kommit fram till att det beror på att jag känner för två. Nej, jag är inte gravid. Jag känner för min fina fantastiska vän också. Hade jag bara haft mig själv att tänka på hade jag förmodligen jobbat mig upp vid det här laget.

Nu ska jag bädda ner mig under dubbla täcken och sova. Jag är trötters tös. Och kylans.

Only girl

Jag har ju nämnt tidigare att jag tycker att det är värt att gå upp lite tidigare på morgonen för att hinna sitta vid datorn lite innan jag åker till jobbet. Jag vill inte vara elak eller så, men jag måste dela med mig av det som fick mig att asgarva för första gången sen i tisdags. Och dessutom på en måndag. Jag fick följande länk av Jonna när jag satte på datorn idag:

Jag kan inte rå för det, men jag skrattar ihjäl mig. Jag och Jonna har diskuterat lite här nu på kvällskvisten, och kommit fram till följande:

1. Det är en dvärg.
2. Jag blir rädd 40 sekunder in i klippet.
3. Jonna skrattar ihjäl sig 2.17 in.
4. Vi kan inte komma överens om vilket kön det är på personen. Jag tror att det är en hane. Jonna tror att det är en hona.

Inte för att vara elak eller så, men det är ofantligt roligt. Faktiskt. Det är det.

Usch

Usch. Jag fryser. Och har ont i halsen. Det är för kallt för att gå i skinnjacka nu. Det är även för kallt för att sova med fönstret öppet. Det är en sak som är säker. Eller ja.. två. Jag måste hämta upp min vinterjacka från förrådet. Idag. Och sluta sova med fönstret öppet.

Usch usch. Idag var det jobbdags igen. Jag satt igår kväll och funderade på om man inte har några när-din-fina-fantastiska-väns-pappa-dör-dagar att ta ut. Jag hade sådan ångest i bilen imorse. Inte för att jag inte vill jobba, utan för att jag inte riktigt litar på mig själv just nu. Eller rättare sagt så litar jag inte på att mina tårar stannar inne i hjärnan under arbetsplatsförlagd arbetstid.

Tårarna höll sig på mattan. Dock vågade jag inte ringa mitt sedvanliga samtal mitt på dagen, utan skickade ett mess istället. En säkerhetsåtgärd.

Nu ska jag gå ner och hämta upp jackan, ta en varm lång dusch, gosa ner mig i soffan och dricka te.

Alla Helgons Dag

Vart flyr jag när livet är lite tungrott? Hem till Jula Mosse. Jula Mosse är min fristad. Det är som om skit och elände inte följer med dit. Jag vet inte om det beror på att all trygghet finns där. Det spelar i vilket fall som helst ingen roll vad det beror på. Huvudsaken är att det är så. Och så är det.

Jag och mamma tillbringade en lång stund pratandes vid köksbordet innan vi fixidonade var och en på sitt håll. Mamma städade och putsade fönster, medan jag färgade håret och målade tånaglarna. Idag ror jag mina projekt i hamn. Jag har alltså inte hårfärgen kvar i håret och jag har inte heller bara en fot med naglar målade, utan två. Storartat om jag får säga det själv. Och det får jag.

Sen åkte vi till mormor. Evigheter sedan jag var där. Igen. Skämmes ta mig fan! Igen. Sen åkte vi till kyrkogården. Det är så fint nu med alla tända ljus. Det är Alla Helgons dag. Och vi tänker på alla som har gått bort. Töntigt, tycker jag. Jag tänker varje dag.

Nu kommer snart Camilla och Ananthi flygandes in genom dörren. Vi ska dricka vin och slänga ett öga på Adam Tensta. Jag har frågat om lov. Jag fick klartecken. Men jag dricker vin och slänger ett öga som om någonting hänt. Eftersom någonting hänt.

Halvdant

Jag gör saker och ting halvdant, eftersom jag inte har lust att göra något. Jag försöker ändå ta tag i saker och ting. Men jag ror inte ända in i mål.

Jag bäddade ur sängen i morse. Men har inte bäddat i den.
Jag kokade kaffe. Men drack inte.
Jag damsög. Men våttorkade inte.
Jag duschade. Men rakade bara ena benet.
Jag vattnade blommorna. Men bara de som står i köket.

Jag har helt enkelt ingen lust. Med något. Men jag jobbar på det.

Onsdag

Jag minns att jag tyckte det var jobbigt när människor i min omgivning fortsatte att leva sina liv, när mitt eget fullkomligt raserat. Jag minns att jag blev förbannad på människor i min omgivning som åkte till jobbet som om ingenting hänt. Som träffade kompisar som om ingenting hänt. Som åkte till ICA. Som betalade räkningar. Som duschade och borstade tänderna. Som firade påsk. Som åt frukost, middag och kvällsmat som om ingenting hänt.

Idag har jag varit på gymmet som om någonting hänt. Jag har duschat och plattat håret som om någonting hänt. Jag ska åka till Andréa som om någonting hänt.

Men först av allt ska jag ringa till min vän. Eftersom någonting hänt.

2 november

Jag blir ledsen när någon annan är ledsen. Det gör ont i hela min kropp. Men aldrig har jag varit såhär ledsen för någon annan. Jag mår fysiskt illa. Jag vet hur ledsen personen är. Jag vet precis hur det känns. Jag har känt det. Och jag känner det nu. Det finns saker som jag varit med om som jag inte önskar min värsta fiende. Så aldrig i hela livet att jag önskar det för min fina fantastiska vän.

Det värsta är att jag inget kan göra för att hon ska bli glad. Jag är maktlös.

Ruggbugg

Min plan var att sova bort halva dagen, eftersom jag var så himla trött igår men ändå inte kom i säng i tid. Men givetvis vaknade jag i ottan och kunde inte somna om. Förvånad någon? Nej, för att sova länge och somna om finns inte med i min lilla värld.

Istället gick jag upp, åt frukost och gjorde en spellista. Sen hoppade jag i träningskläderna och gick till gymmet. Väl där upptäckte jag vilket grymme skoskav jag måste fått under promenaden igår. Så jag tränade utan skor. Jag har ju vanan inne och inte tänkte jag låta ett skav hindra mig. Jag trodde att all min kondition skulle vara puts väck efter mina två veckor av ofrivilligt träningsuppehåll, men jag körde på som jag brukade och hann lika långt på samma tid som jag brukar. Det gjorde mig glad.

Efter dusch och en andra frukost gick jag och la mig igen och sov några timmar. Jag laddar mina batterier. Dessutom får det här vädret mig att vilja gömma mig under täcket. Det smattrar på mina fönster och det är så mörkt att jag fått ha lamporna tända hela tiden. Urk.

Nu har jag plockat i ordning här hemma, strukit och fixidonat. Jag har planer på att åka och handla. Men jag vill inte gå ut i detta ruggbugg. Jag äter en satsuma och funderar lite på saken.

Lov

Idag är det 1 år sedan jag officiellt flyttade in i min lägenhet. Det firar jag genom att ta lov. Nu ska jag fylla på mitt tålamodsförråd så jag står mig fram till jul. Jag ska träna och försöka hinna med sånt som man prioriterar bort när jobbet går före.

Efter jobbet idag åkte jag och Johanna till Skövde för shoeshopping. Det var Johanna som köpte skor. Jag tittade bara. Klämde lite. Men inte mer än så. Vi fikade och tittade på julgrejer. Mysigt.

När jag kom hem pälsade jag på mig lite mer kläder och begav mig ut på en lååång promenad med Richy pitch. Frisk luft och bra bollplank var precis vad jag behövde.

Jag hittade den här bilden från helgen:

Det var väl ändå inte så konstigt att han fick en smäll? Seriöst. Han fick skylla sig själv.