söndag 28 februari 2010

Söndagsmys

Andréa och Anton har varit här och förgyllt min eftermiddag. Anton är en glad korv och jag tror jag ska dö varje gång han ler. Världens sötaste unge. Han har mig runt sitt lillfinger, mitt lille mök. Det är fascinerande att se att han för varje gång vi träffas blir mer och mer en person. Han är liksom inte lika mycket "Andréas bebis", utan mer Anton.

Andréa lurade brallan av mig. När vi messade i veckan skrev jag att "ingen present medtages". Men när Andréa kom förut sa hon att "eftersom du skrev att 'present medtages' så har jag fått gå och köpa en". Jag höll på att smälla av. Jag sa att jag inte alls skrivit så, men hon stod på sig och höll så god min att jag gick på det. Jag menar, det skulle inte förvåna mig om jag glömt ett ord. Jag skämdes ihjäl, blev helt varm och generad. Stackars henne, tvingad att gå och köpa en present. Vågade inte komma utan. Men så brast hon ut i skratt. Phu!

Jag har fått rackarns mycket gjort idag. Förutom att städa och göra i ordning efter gårdagen har jag som sagt tvättat och umgåtts med Andréa. Men jag har även planerat ett nytt arbetsområde i SO för år 7, läst åttornas reflektioner, uppdaterat mitt CV och gjort ett läxförhör till niorna. En produktiv dag så att säga.

Födelsedagskalas

För att vi skulle kunna sitta tillsammans och äta smörgåstårta hade jag bokat vårt gårdshus. Det blir ju inte alls lika mysigt, men det vägdes upp av att vi kunde duka långbord. När vi ätit upp gick vi upp till min lägenhet för att drick kaffe och äta semmeltårta. Varken min mormor eller min morbror och hans familj hade varit här innan, så det blev en premiärvisning för dem.

Runt kl 19 kom mina tjejkompisar. Ett tag där var det väldigt mycket folk i min lägenhet. Och väldigt varmt. Men trevligt.

Jag fick många fina presenter som jag blev väldigt glad för. Mina nära och kära snappar upp mina önskningar som jag slänger ur mig. TACK alla för alla presenter!




Vi begav oss till Björnes. Mitt mål för kvällen var att komma hem med båda mina örhängen och att inte halka omkull. Jag lyckades med båda. Det var en riktigt rolig kväll och trots att vi lämnade mitt hem redan kl 23 kändes det inte långsamt där inne, vilket det kan göra ibland. Det berodde förmodligen på att det var jättemycket folk och till på köpet jättemycket roligt folk.

Nu har jag städat upp här hemma och i gårdshuset och dessutom slängt in två tvättmaskiner. Snart kommer Andréa hit och äter tårta. Yeay!

lördag 27 februari 2010

Festfix

Sådär då. Nu har jag gymmat. Jag körde dagen till ära både kondition och styrka. Det är vad jag kallar en go korv. Sen skyndade jag mig hem för att göra mig i ordning eftersom jag skulle träffa mamma på stan. Hon kom hit och lämnade lite saker jag behöver låna inför kvällen, sedan gick vi ner till Ströget och fikade. Vi drack kaffe och delade på en prinsessbakelse. Den här kvalitetstiden med mamma är ett måste. Vi hämtade även ut presenten som jag beställt.

Nu ska jag göra fixa inför kalaset ikväll. Duka, handla lite granna, hämta tårtorna och lägga diverse dryck på kylning. Kl 17 kommer släkten, och kl 19 sluter mina vänner upp. Roligt vi ska ha! Inte för att jag har några förväntningar..

Over and out. ("out" svarar Sara)

GRATTIS

Idag är ingen vanlig dag, för det är Annas födelsedag!

Ända sedan pappa gick bort har jag bävat inför min födelsedag. Det finns alldeles för mycket minnen kring födelsedagar och pappa. Minnen som är för fina. Minnen som därför gör ont. Han var alltid så noga med att uppvakta och se till att det blev en oförglömlig dag. Det finns många andra i mitt liv vill samma sak, men just idag blir saknaden större än andra dagar. Det fattas någon. Det blir tydligt och påtagligt.

Jag lyxade till min frukost genom att ta blåbär i min vaniljyoghurt. Nu sitter jag och dricker kaffe i väntan på att gymmet ska öppna. Somliga skulle kanske unna sig en träningsfri dag på sin födelsedag. Jag unnar mig att gå och gymma.


fredag 26 februari 2010

Happy almost birthday

Mina grannar är ju för góa. Igår när jag var ute och skottade snö stoppade en man ut huvudet och sa att jag inte behövde göra det där, utan att vi kunde hjälpas åt. Ordföranden i föreningen ropade att jag ju inte behövde gå till gymmet igår, eftersom jag röjde snö. Han har koll på mig. Det är tydligt det. Och när jag skulle skotta igår kväll, när det slutat snöa, visade det sig att någon annan redan skottat. Det tackade jag för.

Idag fick jag ett brev på posten. Det var från K-stin och innehöll en present. Jag tänkte mig inte ens för, utan tänkte öppna den direkt. Men så såg jag lappen som satt på: "Nä nä nä! Inte öppna förrän födelsedagen!" Jag skämdes nästan lite. Som att öppna julklapparna dagen innan. Det går ju inte heller för sig. Så nu ligger presenten här och tittar på mig. Och jag är jättenyfiken.

torsdag 25 februari 2010

Gårdagen

Jag fattar inte hur dåligt det kan kännas ibland. Jag fattar inte heller hur sjukt förbannad jag kan bli. Dessa två i kombination gjorde gårdagen till en jävla skitdag. Allting var jobb-relaterat, och därför inget jag kan gå närmare in på.

Det var onsdag igår, vilket innebar onsdagsmys. Jag förvarnade Lena redan när jag åkte från jobbet att det inte varit en bra dag och att jag kanske inte skulle vara jätterolig att umgås med. Men det avskräckte inte henne, och det är jag glad för.

Jag passade på att handla maten till vårt mys, och när jag var på Oxen ringde jag till Lena för att dubbelkolla att vi inte ändrat menyn. Jag tog fram mobilen och ringde upp, men satte självscannings- apparaten mot örat istället för telefonen. Jag tyckte att det var konstigt att det inte gick fram några signaler, och när jag skulle kolla varför, såg jag att det inte var mobilen jag höll mot mitt lilla öra. Seriöst. Hur många hade hunnit se mig? Satan, vad jag blev fnissig. Och i min andra hand hade Lena redan svarat.

När Lena sedan kom hade gullungen med sig en semla till mig. Hon tyckte att jag kunde behöva det efter en jobbig dag. Så glad jag blev! Sen satt vi under samma filt och tittade på OS. Vi konstaterade att det dröjer minst fyra år tills nästa gång vi får se Sverige ta en guldmedalj i vinter OS under vårt onsdagsmys.

Efter några timmar med Lena kändes livet lite bättre, och jag kunde somna trots allt som hänt under dagen.

Nu ska jag ut och skotta snö. För det är mitt jobb.

onsdag 24 februari 2010

Uschligt

Jävla skitdag.

tisdag 23 februari 2010

Tisdag

Den här veckan är det jag som är vaktmästare här i bostadsrättsföreningen Göken. Det är jag som den här veckan ska röja undan eventuell snö och sanda så att mina pensionärer till grannar inte halkar omkull och bryter sig. Jag är lite glad att det inte var min vecka förra veckan, när det kom så äckligt mycket snö. Samtidigt som det skulle passat mig bättre eftersom jag var ledig och var hemma. Mitt vaktmästarskap hade till följd att jag fick gå ut och sopa snö innan jag åkte till jobbet imorse. Jag drog sopborsten i staketet några gånger så alla kunde höra att jag skötte mitt uppdrag i en mycket arla timme.

Idag har det varit en bra dag. När jag gick från jobbet kände jag mig nöjd med dagens prestationer. Det var skönt. Jag råkade dock ha sönder en sprillans ny sopborste. Oturligt nog kom min a-lagsledare precis då. Han spred ryktet till alla lärare, och därför har jag hela dagen fått höra att jag inte får använda mina muskler så mycket.

Jag hamnade även, nej jag satte mig, i en situation då jag höll på att få flytta på en kille. Fysiskt. Jag bad honom flytta på sig för att han pratade hela tiden. Men han blåvägrade, vilket innebar att vi hamnade i en diskussion. Jag får inte ge mig i sådana lägen, så det slutade med att jag fick gå fram till honom och flytta lite på hans ben. Sen flyttade han på sig. Som tur var. Annars hade jag ju faktiskt fått ta honom i min famn och flytta på honom. Jaha, det är därför jag tränar.. Nej, jag får inte sätta mig i sådana situationer. Alla är ju inte små och lätta, som denne.

På vägen hem skulle jag tanka. Mitt framför ögonen på mig snodde en kille min tank. Jag fick så snällt byta tank. Bara att det vart fel hela tiden. Jag åkte tre varv och varje gång jag närmade mig tanken insåg jag att tanklocket inte var på den sidan. Jag fick stanna, tänka att om jag åker så och kör där så kommer tanklocket på rätt sida. Men det gjorde det inte. Det var som om tanklocket bytte sida hela tiden. Konstigt. Tillslut vart det som det skulle och jag skrattade lite åt mig själv medan tanken fylldes. Mannen i kassan frågade om det gått bra, sen flinade han. De har filmkameror på macken va? Nu har jag gett dem något att titta på, på nästa personalfest.

måndag 22 februari 2010

Vad heter du?

Det slog mig, när jag stod inför den första klassen jag undervisade idag, att jag glömt många namn under lovet. Ja, jag säger då det. Att jag har dåligt namnminne är ju ingen nyhet, men det här var väl lite väl illa. Så idag har varit en liten repetitionsdag för mig. "Hej, jag heter Anna. Vad heter du?"

På måndagar brukar det vara High Chaparrall. Eleverna är lite uppåt väggarna, pratiga och stökiga. Idag är det måndag. Dessutom måndag efter lovet. Men jag blev positivt överraskad när de var lugna som gatan. Kanske gick de i någon form av koma efter för lite sömn och omvända dygn. Eller så kände de som jag, att det fortfarande var lov.

Så nu är vi tillbaka i verkligheten. Jobb och gym. Det är min vardag det. Den här veckan tänkte jag dock hinna med lite annat också. Typ förberedelser för lördag.

Det var någon i personalrummet idag som sa att det bara är fem veckor kvar till påsklovet. Herregud. Vem tänker på lov när det precis varit ett? Nej, det var inte jag.

söndag 21 februari 2010

Dop

När jag köper presenter till folk har jag som regel att jag ska köpa något som jag själv skulle vilja ha. Den regeln tänkte jag skulle vara svår att följa när jag skulle köpa doppresent till Anton, som döptes idag. Men, med tips från Lena och Micke, så köpte jag "Barnkammarboken". En bok jag själv skulle vilja ha. Ja, om jag hade barn i alla fall. Jag känner mig nöjd med min present.

För att ta mig till kyrkan fick jag låna Lenas bil. Bara det att den var totalt insnöad på hennes parkering. Det var liksom inte ens roligt. Jag funderade på om jag skulle ta en taxi. Men Lena och Micke skottade som om det brann, och vips så var bilen ute. Vad bra dom är.

Dopet förlöpte väl. Anton, mitt lilla mök, var en ängel. Han sa inte ett ljud på hela eftermiddagen.

En hel veckas ledighet har sprungit iväg. Sprungit ifrån mig, skulle jag vilja säga. Imorgon ska jag påt igen. Och vad tycker jag om det, Lena och mamma?

Snabba cash

Igår kväll var jag och Ananthi på bio. Hon, jag och typ elva personer satt och trängdes i den stora salongen när vi tittade på Snabba cash. Jag var ganska förväntansfull på filmen efter allt jag läst om den, om inspelningen och givetvis byggde Joel Kinnaman upp mina förväntningar lite granna. Och vad har jag sagt om förväntningar? Sådana ska man inte ha, för då blir man bara besviken. Besviken vart jag kanske inte, men filmen var inte så bra som jag hoppats. Den är i alla fall inte värd att gå och se på bio, men värd att hyra.

Folk har frågat mig hur det gått med mattan. Det gick så långt att jag blev förbannad bara jag såg den, så jag var fast besluten om att åka till tippen med den. Men så gjorde någon mig uppmärksam på att en uteliggare, i typ Stockholm, skulle bli fantastiskt glad om han fick sova på mina mjuka matta. Och inte skulle han bry sig om att den var lite smutsig. Givetvis gav detta mig så dåligt samvete att jag inte kunde slänga den. Så jag slog in den i två plastsäckar och ställde ner den i förrådet. Så där står den nu.

Därför kan man kalla mig Anna-Mattlös. Det är galet tomt utan matta. Det är en sak som är säker. Jag känner mig naken, exposed, rädd.


lördag 20 februari 2010

Snö

Ho ho! Ja, vi vet att det har snöat och fortfarande snöar. Men det är ju helt sjukt. Seriöst. Vad är det om? Det är bra nu. Det räcker.

Jag lider inte av cellskräck på något vis. Men jag känner mig lite instängd. Lite insnöad så att säga. Jag vill öppna fönstren och putta ut snön. Men fönstren öppnas inåt, så det lär ju sluta illa om jag ger mig på det. Något säger mig att jag får ha lamporna tända hela dagen för att inte leva i totalt mörker.


Det oroar mig lite att det fortfarande snöar som besatt ute. Innan det slutar kanske jag inte kan se ut överhuvudtaget.

fredag 19 februari 2010

TGIF

Jag har haft en jättebra fredag. Sara och jag fikade med Ylva och Lena vid lunchtid. Det är en kombination som inte infunnit sig tillsammans på Ströget förut. Roligt. I och med dagens fika har jag varit på Ströget inte mindre än tre gånger denna vecka. Ja, det märks att det är lov. Då kommer de gamla goda vanorna tillbaka.

Eftermiddagen har gått åt till städning och rättning av uppsatser. Så jag har gjort allt som jag hade tänkt mig. Det känns bra.

Lena bjöd in mig till en kväll med räkor och vin. Inte tackar jag nej till en sådan inbjudan. Vi satt i soffan och myste som vanligt. Lena satt och pillade mig i håret och jag trivdes.

Det är världens snöstorm ute. Lena sa till mig när jag gick, att jag inte skulle halka på vägen hem. Det gjorde jag inte heller. Däremot gick jag ner i spagat precis här utanför porten. Shitipitt. Jag fick givetvis ett skrattanfall så jag höll på att kväva mig själv. Hjälp, säger jag bara.


Anja Pärson

Mitt intresse av sport är begränsat. Men jag tycker att det är roligt att följa OS lite måttligt. Jag har på TV:n i bakgrunden när jag är hemma, ibland utan ljud ibland med. Jag såg Anja Pärsons krasch i förrgår och tänkte att nu jävlar dör hon. Och det var nog fler än jag som blev förvånad när hon ställde upp och tävlade igen igår. Och till på köpet tar medalj. Som sagt, mitt sportintresse är inte speciellt stort. Men jag känner att jag vill krama Anja. Krama henne hårt och länge. Shit, vad bra hon är.

Idag har jag en hel dag att fylla, nu när jag inte ska till Karlstad. Och jag har ju saker att göra. Rätta uppsatser, planera två arbetsområden och städa. Och köpa underkläder. Men gissa vart jag ska bege mig nu.

torsdag 18 februari 2010

Trupp-fika och skidställ

Jag hade stora planer för morgondagen. Jag skulle åka till Linda i Karlstad och vi skulle gå på IKEA. Men hela min omgivning har bett mig att stanna hemma på grund av detta väder. Skitväder. Men som Linda sa; hon och IKEA finns ju kvar.

I eftermiddag har det varit en trupp-fika. Alla utom Sara, alltså jag, Lena, Jonna och Evelina, närvarade. Mycket trevlig måste jag säga.

Idag har jag, men hjälp av Lena, investerat i ett skidställ. Jag äger ju inga termobyxor, och så kunde jag ju inte ha det. Det känns riktigt bra. Nu kan jag ut och bröta i snön bäst jag vill.

Åh. Jag som ville åka till Karlstad..

Kvalitetstid med mormor

Idag är ingen vanlig dag, för det är Mattias födelsedag! Grattis till honom säger vi då.

Fråga mig om jag är stel idag. Ja, det är jag. Jättemycket till och med. Jag kan tro att det är såhär det känns att vara stelopererad. Stelopererad i varenda led. Man skulle kunna tro att jag är helt otränad ju.

Förmiddagen har jag tillbringat med mormor. Hon skulle lämna prover på sjukhuset, så jag skjutsade henne dit. Sen åkte vi till ICA Oxen och handlade. Vi har roligt mormor och jag. Vi skrattar alltid jättemycket. Jag berättar om allt jag gör och tänker. Precis som jag gör för mamma. Jag spar sällan på detaljer, vilket mormor ibland skulle önska. Men sådan är inte jag. Hon skrattade gott åt min vurpa i lördagsnatt och om min grymme träningsvärk efter boxen igår. Dagens asgarv fick hon dock när jag skulle peka på en sak som stod i frysskåpet på ICA. Fyrsskåpet har glasdörrar och när jag skulle peka tog det givetvis tvärstopp. Jag trodde jag hade brutit både nageln och pekfingret.

När vi kommit hem till henne igen drack vi förmiddagskaffe. Vi pratade om dittan och dattan och döden. Det är snart årsdagar för både morfar och pappa. Den 19:e mars är det ett år sedan morfar gick bort, och 23:e mars är det fem år för pappa. Herregud. Fem år sedan. Tänkt att det snart är fem år sedan jag träffade min pappa. Det är helt otroligt. Helt fel.

Kvalitetstid med mormor är aldrig fel. Nu blir det så sällan så jag får dåligt samvete. Jag måste bli bättre på det. Helt klart.

onsdag 17 februari 2010

Box

Jag och Ylva bestämde i lördags att vi skulle gå på Box-passet som var idag. Som sagt, jag gillar inte nya saker, så det kändes bra att hänga med Ylva som varit där förut. Snygg-Gustav var instruktör på passet, vilket fick Ylva att bli rätt för att jag skulle skada henne eftersom jag skulle titta mer på Gustav än på vart jag skulle slå. Men jag tyckte att jag skötte mig bra.

Shit, vad jobbigt det är att boxas vill jag lova. Jag hade träningsvärk sen igår, och mina armar fick mjölksyra ganska fort. Men jag boxades som om det inte fanns någon morgondag. Gustav stod bredvid och skrek "Kötta! Kötta nu då!" och Ylva som spärrade skrek "Det är ingen jävla kattunge du ska klappa!" Så jag tog i. För kung och fosterland.

Mina armar skakar. Jag kan liksom inte träffa rätt tangenter. Det här inlägget kommer ta lång tid att skriva.. För att inte tala om när jag skulle tvätta håret efter träningen. Jag fick inte upp armarna så jag fick böja mig ner för att klara av det. Gött mos.

Det har annars varit en ganska seg dag. Jag har varit seg och trött. Det här med att vara vaken på natten är ju inte min grej. Men det var det värt. Jag har dock gjort färdigt mina faktahäften om Kubakrisen och Vietnamkriget.

Nu ska jag inta slagsida här i soffan. Med armarna i framstupa sidoläge.

Roadtrip á Anna & Mattias

Mattias tyckte att jag var störd som tyckte att det skulle bli så roligt att åka med honom. Så roligt att det bubblade i hela kroppen. Så roligt att det bubblade i kroppen så mycket att jag fick svårt att andas när jag väl satt på plats in the truck. Ja, det är alltså precis samma upplevelse som när jag går in på Rörstrand och är tvungen att ta Evelina i armen för att lugna ner mig.

Men det är ju inte så konstigt att Mattias inte var lika exalterad som jag. Han gör det ju typ jämt, åker på roadtrip.
På vägen till hans jobb berättade jag att jag skulle vara hans kartläsare, hans egna GPS. Det tyckte han lät bra. Jag berättade att jag skulle upplysa honom om precis vilka grader kurvorna hade, om väglaget, ja allt man kunde tänkas komma på som underlättade vår framfärd. Han tittade på mig och sa att han förmodligen skulle tröttna på mig innan vi ens kommit till Lundsbrunn. Alltså i princip med en gång. Så jag lät bli. Jag ville ju inte gå hem.

Det snöade lite till och från, vilket Mattias tyckte var sådär. Jag, å andra sidan, tyckte att det var toppen. Då fick han köra lite saktare, vilket gjorde resan lite längre. Mattias påpekade att jag, i mina strumpbyxor och kjol, var klädd för att klara en eventuell avåkning. Det fanns inte ens med i min värld. Inte skulle han väl köra i diket med så dyrbar last. Och då menar jag inte mejerivarorna.

Vår resa gick till Göteborg. Vi tutade i en tunnel och jag log. Det konstaterades att jag är lättroad. Medan Mattias lastade av rättade jag uppsatser. Mycket effektivt arbete. Av oss båda.

Jag kan inte låta bli att imponeras över Mattias körning, eller rättare sagt backning. Herregud. Jag kan ju inte ens backa med en vanlig bil. Och han backar som ingenting med 22 meter långhet. Galet. Och galet bra.

Jag vart inte trött förrän vid två. Det är bra för att vara mig. Och när vi närmade oss Götene igen vid klockan tre kunde vi konstatera att jag varit vaken nästan hela tiden och bara blivit grinig en gång. Men Mattias fick skylla sig själv, eftersom jag blev grining för att han drev med mig. Det gick dock över lika fort.

Väl i Götene ville jag inte gå ur. Jag tyckte jag kunde sitta kvar och vänta på näste man som skulle köra, och således förgylla även dennes arbetsdag. Men jag förstod på Mattias att han ville ha med mig hem. Och så fick det bli.

tisdag 16 februari 2010

Fettisdagen

Grattis på semmeldagen!

Nej nej, jag hade inte glömt. Hur skulle jag kunna glömma? Bara att jag inte tänker uppmärksamma den genom att äta en semla. Det gjorde jag igår. Men grattis bör man säga. Det är på sin plats. Så att säga.

Jag och Ananthi pratade igår om att vi blivit dåligt uppvaktade av alla våra karlar på Alla hjärtans dag. Jag menar, anledningen till att man har flera är att man blir uppvaktad desto mer. Men nej då. Därför blev jag jätteglad när jag fick ett kort i min brevlåda idag. Från Evelina. Och givetvis blev jag lika glad i fredags när jag fick ett av Syster Yster.

Karin. Här är ditt Alla Hjärtans Dag-kort. Till Dig från Mig. Lite sent. Men ändå.

Idag har jag blivit bjuden på middag hos och av Karl. Han tillagade isterband och stuvad potatis. Mycket mycket gott. Kaffe på maten vart det med. Jag kände mig lite bortskämd.

Inatt ska jag och Mattias på en roadtrip. Eller.. roadtrip för mig, vanlig arbetsdag (läs natt) för honom. Därav den sjukt långa dagen, med tanke på att jag vaknade klockan 6 imorse. Men det ska bli så roligt! Undra om jag kan få honom att tuta i en tunnel, som han gjorde sist.. Det var festligt.

Kuba

Nästa vecka ska vi börja med arbetsomårdet "Vår moderna historia", vilket innefattar tiden efter Andra världskriget fram till typ nu. Ett enormus gigantus arbetsområdeom jag får säga det själv. Och det får jag. Som lärare får jag ju fördelen att bestämma vad jag vill att mina elever ska arbeta med. Och eftersom inget land som jag har varit i har påverkat mig så mycket som Kuba, ska vi göra ett litet nedslag i Kuba-krisen. Med all rätt, tycker ju givetvis jag då.

Så nu sitter jag och skapar ett faktahäfte. Jag älskar att göra sånt här. Det är en del av läraryrket som jag verkligen ser fram emot att göra; planera arbetsområden, planera lektioner, leta och färdigställa fakta, leta filmer och försöka göra det så roligt och intressant för eleverna som det bara går.

Jag tänkte att jag skulle ta med lite bilder som vi tog när vi var där, men jag kan inte hitta några på datorn. Med undantag för sol- och badkort. Vart kan de andra vara mån tro? Tänk om det är så illa att de inte är tagna med digitalkamera.. Mammut? Hilfe.


Morgonstund

Inte nog med att folk i min omgivning blir trött på mig ibland. Jag blir även trött på mig själv. Som nu. Varför i hela fridens torg vaknar jag klockan 6 när jag borde sova längre än så? När jag borde sovit länge särskilt idag. Skit också.
Ja, det beror väl förmodligen på att jag alltid går upp 5.45 på vardagarna och det är väl den tiden min kropp är inställd på att vakna. Men det kommer bli en otäckt lång dag nu bara för det.

Nu har jag ätit frukost och sitter med en kopp kaffe framför Nyhetsmorgon. Jag ska låta frukosten smälta lite innan jag beger mig till el gymmo.

måndag 15 februari 2010

Matt-incident nr. 2

Jomen det var såhär att ju torrare mattan blev, desto brunare blev den. Därför valde jag idag att ge mig på den igen. Jag tänkte att nu hänger den ju jättebra på Svennes torkställning. Jag stod där och tvättade och mattan kom närmare och närmare golvet. Vad var nu detta? Det visade sig ganska snart att mattan, med en vikt av cirka 2 ton, tagit livet av torkställningen.

Men det kunde jag väl ha listat ut? Herregud.
Så återigen stod jag där med en blytung genomsur matta och ingenstans att göra av den. Denna gång fann jag mig dock något snabbare och hängde upp den på två stolar. Jag fick givetvis dåligt samvete för att jag haft sönder Svennes ställning, men den är ju inte oersättlig.

Under en ganska lång tid har man kunnat tro att jag varit i Blekinge. My Lord. Jag har varit blek som en alvedon. Jag har tänkt på det varje dag under fler veckor. Tänkte att jag skulle komma på bättre tankar. Men idag när jag varit på verkstaden med bilen hoppade jag in och gjorde mig lite brun. Och så bra det känns.

I eftermiddag har jag och Ananthi varit och fikat. Jag kan inte ens komma ihåg när hon och jag var och fikade. Det är ju inte så att vi inte har träffats på länge, men just fikat på Ströget har vi inte gjort på länge. Vi sa redan igår när vi var, att vi inte fick prata för mycket, eftersom vi då inte skulle ha något att prata om idag. Och eftersom vi träffats imorse blev min fråga på vad som hänt sen sist lite lustig.

När vi fikat åkte jag hem till mossen. Plutten jobbar natt så han sov när jag kom. Jag smög runt som en liten mus tills han vaknade tio i sex. Då råkade jag skrämma livet ur honom. Jag berättade även för honom om min matt-incident och han tittade på mig med sina trötta ögon och sa "Men varför gör du sånt där?" Sen skrattade han åt mig.

Måndag

När Ananthi gick härifrån igår kväll frågade hon om jag skulle till gymmet som i morse. Det skulle jag, men inte ställa klockan utan tillåta mig att sova tills jag vaknade av mig själv. Så när jag slirar in på gymmet 8.25 ropar Ananthi
- Men! Du skulle ju ta sovmorgon!
- Jag gjorde det.
- Klockan är halv 9!
- Det är sovmorgon för mig ju.
Det är återigen bevisat att jag inte kan sova länge på morgonen. Det är uppenbarligen inte min grej.

Då är det måndag och första dagen på min lediga vecka. Jag ska passa på att fixa lite saker som jag inte hunnit med eller skjutit upp. Första saken är att åka och låta en man på verkstaden byta baklamporna som är trasiga på bilen. Inte bra att vara enögd bakåt har jag hört.

Off I go.

söndag 14 februari 2010

Bingo

Det är söndag och det innebär att jag och Ananthi har umgåtts. På begäran av henne såg vi filmen Inglourious Basterds. Den var helt okej i det stora hela. Förutom vid ett tillfälle. Då den var fantastiskt rolig. Vi skrattade så vi vred oss. Vi spolade tillbaka tre gånger och skrattade ännu mer.



Jag kan tänka mig att klippet inte är så roligt i sig, när man inte sett hela filmen. Men titta på hans miner. Titta på hans miner. Fantastiskt. Roligt.

Hittegods

När jag gick för att fika med Lena förut tog jag vägen förbi Björnes för att slänga ett öga efter mitt förlorade örhänge. Och där, där jag halkade omkull inatt, låg det. Fatta vilken vurpa jag måste ha gjort om mitt örhänge flugit av.

Tyvärr hade någon kört över det så det är platt som en pannkaka. Men jag drog en lättnadens suck när jag hittade det på gatan. Det innebär ju att jag inte gått omkring inne på Björnes som en liten idiot med endast ett öra prytt.

Alla Hjärtans Dag

Grattis på Alla Hjärtans Dag!

Jag tillhör en av dem som tycker att detta är en fullkomligt onödig dag. Jag tycker att man ska visa sina nära och kära att de är betydelsefulla alla dagar, inte på en bestämd dag. Men nu finns den och då får man lov att säga grattis. Eller "Glad Alla Hjärtans Dag" som Svenne säger. Direkt översatt från amerikat.

Igår var vi hos Ylva på inflyttningsfest. Det var en mycket lyckad afton. Ylva hade fixat och donat och man kunde inte annat än att känna sig välkommen. Det var jag, Jonna, Lena, Heléne och tre tjejer till. Ja, och så Ylva då. Sara kom lite senare eftersom hon jobbat. Det var ett bra tag sen jag träffade henne och det märktes. Vi passade på att ta igen förlorad tid. Gudars, vad roligt vi hade.

Sara och jag

Ylva och Sara

Sara och Lena

Sara och Heléne

Sara


Jag provade Ylvas hårpulver. Det gjorde jag bra.

Lena Spena


Sara tog kort mitt i mitt asgarv. Hon ser inte så ledsen ut hon heller

Vi tog oss till Björnes. Där träffade vi många kända och okända. Drängarna skulle tydligen spela där. Det hade jag ingen koll på. Vad kan det komma sig? Hur kunde jag missa det?

Vid 20 i 2 hade jag tröttnat och begav mig hemåt. Utanför Björnes drar jag i backen så det sjöng om det. Trodde ni att det var en jordbävning? Nej, nej, det var jag som halkade omkull. Fy fan, va pinsamt. Precis utanför. Det var ju massor av folk där utanför. Inte nog med att jag halkade omkull. Jag låg där länge och ålade. Jag sprattlade som en fisk på torra land. Jag fick inget fäste. Det var isgata. Och inte nog med det. Jag la mig precis bredvid en polisbil. Jag tänkte att nu tar de in mig i fyllecell. Men jag kravlade mig därifrån. När jag kom hem och tog av mig såg jag att jag skrapat upp knät. Så idag har jag ett blått knä. Det är ingen go korv. Och inte nog med det. När jag kom hem hade jag endast ett örhänge kvar. Vart är mitt andra? Och hur länge gick jag med ett?

Nu ska jag gå ner till tvättstugan och lägga in en tvätt. Mycket behövlig, då jag inte har några rena kläder. Sen ska jag och Lena gå och fika.

lördag 13 februari 2010

Skrattont

Nu har vi varit i Svennes lägenhet och hjälpt honom att packa ihop det sista. Jag har skrattat så jag har ont i magen. Det blir inte så roligt att återberätta eftersom man måste ha varit där och då. Men vi skulle täcka över charmen (skärmen) och vi skulle äta i Karins bil (åka i Karins bil hem till mig och äta). När vi skulle bära ner tv:n till bilen tog vi hissen. Jag tryckte på den gröna knappen som skulle ta oss till bottenvåningen. Med döm vår förvåning när hissen åkte upp istället för ner. När jag tog ett steg åt sidan visade det sig att alla hissknappar var intryckta så vi åkte till femte våningen, och stannade på samtliga innan vi kom ner. Vi fick ställa ner tv:n. Vi kunde ju inte stå där och hålla den i evigheter. Jag hade råkat trycka in alla när jag lutade mig mot väggen. Karin, som tagit trapporna ner, undrade vart vi hade blivit av. Tänk om jag hade råkat trycka in nödstoppet. Eller ringklockan. Men ingen var förvånad. Typiskt mig.

När vi brötat klart åkte vi hem till mig och åt middag. Jag gjorde tacopaj till ett helt kompani igår så vi åt det. Sen drack vi kaffe och åt semlor som jag bakat och gjort.
Vi tog även tag i mitt matt-problem. Jag lånade en torkställning av Svenne som vi ställde i min dusch och la mattan över. Det kommer väl ta en vecka innan den torkar. Men den är vit igen.

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå på inflyttningsfest hos Ylva.

Flytthjälp

Så. Nu är jag nygymmad, nyduschad och redo att hjälpa Svenne att packa ner lite saker i hans lägenhet. Karin och mamma ska också vara med så hela familjen Larsson Lundell ska tillbringa dagen tillsammans. Det har nog inte hänt sen i somras när vi var i USA. Det ska bli roligt. Det brukar gå vilt till. Det slår mig nu att det kanske var dumt att styrketräna om jag ska bära en massa. Hm.. inte så genomtänkt. Men det blir nog väl.

Nu måste jag ila. Mamma har skickat mig på ett mission till bokhandeln innan.

Over and out. ("out" svarar Sara)

fredag 12 februari 2010

Internetjam

Jag har varit med om den sjukaste eftermiddagen i annaminne. Mitt internet bestämde sig för att lägga sig ner och dö igår kväll så jag ringde in dataexperten Richard. Richard kom hit när jag slutat jobbet och satt här och pulade med datorn medan jag tittade på. Tiden gick och det blev kaffedags. Då råkar Richard välta ut min kaffekopp.
Alla som har varit hemma hos mig vet att jag har en vit matta under soffbordet. Jag såg som i slowmotion hur kaffet rann ner på min matta och färgade den kaffe-med-mjölk. Jag flög upp och försökte stoppa kaffeflödet med mina bara händer medan jag ropade till Richard att göra något. Richard reste sig ur soffan och gjorde liksom ett jämfotahopp på stället och skrek:
- Men vart har du sånt där då?!
- Hurn't?!
Han stod kvar och tittade på när mina händer försökte stoppa kaffet.
- Sånt dära!
- Vad?!
- Jag tar en handduk!
Jag skrattade så jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv. Jag skrattade åt Richard. Jag skrattade åt mig själv. Jag skrattade åt situationen.

När vi torkat det värsta sneglar Richard, som ligger på golvet och torkar, upp på mig och berättar att kaffe åkt mellan springorna så det även är kaffe på mattan mitt under bordet, inte bara på sidan där flodvågen haft sitt fall.

Näe. Vad skulle jag ta mig till? Jag kliade mig lite i huvudet och vi diskuterade olika lösningar på problemet. Hälla ut mer kaffe för att bilda ett fint mönster. Kemtvätt. Ny matta. Men det slutade med att vi tog in mattan i duschen för en rengöring. När jag ändå stod där tyckte jag att det var lika bra att tvätta hela mattan.


Det gick ju bra. Tills jag skulle rubba den. My lord. Den var blytung. Jag blev stressad för satan i hela jävla gatan vad vatten det var överallt på min toalett. Det stod nästan en halv centimeter över hela golvet och mattan täckte brunnen så det kunde inte rinna ner.

Jag var så stressad att jag blev varm. Jag ropade på Richard som försökte fixa mitt internet och vi kunde inte göra annat än att garva. Garva åt eländet. Jag visste inte vart jag skulle göra av mattan. Den var ju jättejätteblöt och svintung. Richard fick ta av sig om fötterna och hoppa in i min lilla pool. Jag har ju alltid velat ha en pool. Men vi kom liksom inte fram till något. Så efter en stund torkade han sig om fötterna och fortsatte med internetjamet.

Det kändes som den däringa mattan höll på att dränka mig. Jag tog i med alla krafter jag hade och släpade ut skiten och hängde på räcket. Och där hänger den nu. Stelfrusen är vad den är. Vad ska jag ta mig till?

Richard fixade internet. Tack och tack. När han gått fick jag städa rätt rejält överallt. Kaffe och våta skitiga fotspår prydde mina golv. Och fort fick det gå eftersom jag skulle klippa mig. När jag klippt mig kom Andréa hit. Vi har ätit tacopaj och myst i soffan. Fredagsmys ju!

Och just det. Jag har lov!

torsdag 11 februari 2010

Nya krafter

John Blund kom och gjorde mig sällskap ganska snart efter att jag lagt mig igår och stannade tills klockan ringde. Han ville till och med stanna kvar men jag slängde benen över kanten och tog mig upp.

Dagen har varit riktigt bra. Vi närmar oss slutet av kulturveckan vilket jag tycker är synd. Det har varit jätteroligt att vara kulturell. Det gillar jag. Vi har tittat på filmer, målat serier, spelat afrikanska trummor, dansat och tittat på teater.
Idag när jag varit och kopierat några papper och kom tillbaka in i klassrummet hade en av mina elever varit framme och skrivit i mitt block.

Det var precis vad jag behövde. Som om hon visste det. Det här gav mig alla mina krafter och all min motivation tillbaka.

Jag ser fram emot imorgon. Då ska jag och Andréa ha fredagsmys. Vi har bestämt att vi ska äta tacopaj. Jag har varit och handlat och allt. Men innan det ska klippa mig. Usch och fy. Jag tycker verkligen inte om att klippa mig. Tvivale balett.

onsdag 10 februari 2010

Sålt smöret

Det känns som jag har sålt smöret och tappat pengarna. Det är fan och. Jag är inte alls med i matchen. Vad kommer detta sig nu då, kan man undra. Jag tror att det kan ha att göra med att jag inte sovit bra någon natt den här veckan. Jag går som i dvala. Jag är där och här, men ändå inte. Det är som att någon annan pratar och lever mitt liv och att jag står bredvid och ser på. Det känns inte helt bra. Det känns lite obehagligt.

Min sömnbrist beror på att jag tycker att det är slitigt på jobbet. Många av mina elever har stora sociala problem som påverkar i skolan och därmed påverkar mig. Och jag tänker och tänker och känner och känner. De första veckorna räckte det med tiden i bilen hem för att reda ut och stänga av. Men nu känner jag eleverna bättre och därför känner jag mer med dem.

Det som får mig att slappna av och får mig sluta tänka på jobbet är träningen. Därför är den prio ett för tillfället. Idag, efter spinning och ett mördarpass ABS, känns det bättre än igår när jag skippade träningen för att socialisera.
Ananthi var instruktör på båda passen. ABS-passet var galet jobbigt. Jag och Ananthi fick ögonkontakt när vi stod i plankan och då passade jag på att peka finger åt henne. Sen flinade vi. Det var roligt.

Igår skulle delar av truppen träffats för en fika. Men det slutade med att jag och Jonna hade en egen fika-date. Det var inte fy skam. Det är ju inte så ofta bara jag och hon umgås. På tumanhand så att säga.
Sen träffade jag Richard en sväng. Vi har ju varit lite ovänner det sista och sådant gillas inte. Men innan jag ens kommit utanför min dörr hade vi blivit ännu mer osams för att sedan bli ytterligare lite ovänner, innan vi började skratta åt varandra och oss själva och sen bli vänner. Typiskt Anna och Richard.

Nu ska jag gå och lägga mig och jag hoppas att John Blund kommer och lägger sig bredvid mig fort och att han stannar hela natten.

måndag 8 februari 2010

Måndagsmys

Idag var det första dagen på Djäkneskolans kulturvecka. Det var uppstart i skolans idrottshall imorse där det bjöds på akrobatik. Flera gånger drog jag efter andan när jag trodde att akrobaterna skulle slå ihjäl sig. För första gången i mitt liv fick jag se en kvinna hänga och flänga i två lakan från taket i verkligheten. IRL som mina elever skulle ha sagt. Det var otroligt imponerande vilken kroppsstyrka tjejen hade. Hon snurrade in sig i de där lakanen så hon var ända uppe i taket. Sen släppte hon och störtade mot golvet för att sedan stanna en decimeter över. Helt otroligt.

Resten av dagen har jag spenderat med åttan som fått danslektioner. Det var en jättetuff hiphop-tjej som var instruktör. Jag vill också kunna dansa hiphop. Hon var hur cool som helst. Hon hade stora mjukisbyxor, stor luvtröja och kepsen på sne. Jag vill också!

Nu har jag och Lena spontant måndagsmys. Det gillar jag. Vi dricker glögg och är allmänt trötta båda två. Men ändock. Vi är tillsammans.

söndag 7 februari 2010

Bakdag

När jag stod där i köket och skulle till att baka kakan till mina mentorselever, kände jag att jag ville baka semlor också. Efter att ha rådgjort med mig själv ett tag bestämde jag mig för att baka semelbullar istället. Eller nej, inte istället utan till att börja med. Det är ju ändå ett litet projekt att sätta en vetedeg, vänta på att den ska jäsa, baka ut den, låta den jäsa lite till och sen grädda.

Jag tycker att det är väldigt roligt att baka. Det är inte alltid det blir fantastiskt jättebra, men de här bullarna blev alla tiders.

Jag vet inte varför det är så viktigt för mig att baka semlor. Jag har funderat över det under dagen och kommit fram till att det väcker minnen från när jag var barn.
Mamma bakade alltid semlor och varje söndag till eftermiddagsfikat fikade vi dessa. Pappa tittade på fotboll men tog en paus och hela familjen samlades runt fikabordet. Fina minnen. Sådana ska jag också skapa till mina barn sen. Varje år fram till dess ska jag träna på att baka fina semelbullar.

Så har även denna helg gått. Fort som sjutton. Den har bara flugit iväg. Men jag har hunnit med allt jag tänkt och lite till. Jag har till och med kommit ihåg att gratulera Richard på namnsdagen idag. Fast vi är ovänner. Det är lite så jag jobbar.
Jag har laddat batterierna och är redo för en ny vecka. En kulturvecka ska vi ha. Jag börjar få slagsida här i soffan. Det är ett tecken på att jag bör lägga mig och sova.

Spinna, spann, spunnit

I eftermiddag har jag varit på spinning. Senast var jag lite för försiktig, så idag trampade jag lite fortare med lite mer motstånd. Efter tio minuter övervägde jag seriöst att en hoppa av cykeln och lägga mig på golvet bredvid min cykel. Men sådan är inte jag.

Så vad hände? Jag kräktes lite i munnen. Och svalde. Efteråt frågade Ananthi, som var instruktör idag, om jag hade kört lite hårdare än sist. Hon hade minsann sett att jag mått lite dåligt. Efter spinningen gick vi och körde ABS, mage och rygg, i en halvtimme. Sen kände jag mig nöjd.

Jag invigde ett par av mina nyainköpta träningsbyxor. De var mycket trivsamma. Vi kommer nog bli bra kompisar, jag och mina nya byxor.

Jag tyckte att det kändes konstigt att gå och vara ledig hela dagen och sen gå och träna på eftermiddagen. Nya vanor. Jag är lite dålig på nya vanor. Innan de har blivit vanor, invanda sådana, vill säga.

På tal om gymmet.. Jag har glömt att berätta. I fredags när jag var på gymmet satt jag och rodde. Helt plötsligt gick brandlarmet. Ingen annan gjorde något, så jag satt kvar och rodde. Bara det att alla på torget stannade upp och tittade upp mot gymmets stora panoramafönster. Där satt jag och rodde. Brandbilarna kom. Och där satt jag och rodde. Alla på torget som såg detta måste trott att jag kände han som var både döv och blind. Till slut kände jag mig så uttittad att jag gick av roddmaskinen och ställde mig på löpbandet istället. Och brandlarmet.. ja, det visade sig vara falskt.

Blå

Det är ju så typiskt mig att jag, den enda dagen den här veckan jag kan sova hur länge jag vill, vaknar i ottan. Men eftersom jag gick och la mig i tid igår kväll så sov jag ändå 9 ½ timme. Pigg och utvilad är jag.

På söndagar får man äta en lyxig frukost. Jag har ätit vaniljyoghurt med mammas müsli och blåbär. Det lyxiga i det hela var blåbären. Jag äter trots allt vaniljyoghurt och müsli varje morgon. Blåbär är så himla gott. Och det sägs förebygga cancer. Så får jag säga det själv, så är mitt val av frukost en investering för framtiden. Den resulterade dock i att jag är blå lite varstans. Men det var det värt.

Idag ska jag rätta prov och baka. Jag har lovat mina mentorselever att vi ska fira in lovet med att fika på fredag. Så nu måste jag sätta igång här. Kaffe står först på listan.

lördag 6 februari 2010

Melodifestival

Nu har jag kommit hem till mitt lilla näste. Jag har plockat lite och rättat några prov. Nu har jag slagit mig ner i soffan och tänt mina ljus. Jag ska titta på första deltävlingen av Melodifestivalen.

- Vilket djur är mest musikaliskt?
- Valen. Melodifest-i-valen.

Shopping i Skövde

När jag varit omotiverad till mitt skolarbete under min studietid har jag gått och köpt en ny penna, ett roligt block, en mapp, färgglada post-it lappar eller gem i form av hjärtan. Detta ger ny motivation och underlättar studierna. Idag har jag köpt nya träningskläder och hoppas att detta har samma effekt som en ny penna eller ett nytt block. Inte för att jag är särskilt omotiverad till att träna i sig, men att ta sig till gymmet kan kännas motigt ibland.

Jag och mamma har spenderat dagen i Skövde. Jag har tagit på mitt ansvar att hjälpa världen ur den ekonomiska krisen genom att handla. Jag kom som sagt hem med nya träningskläder, men även med tre linnen, två tröjor och underkläder. Jag tittade även på skidställ och hittade flera som föll mig på läppen. Men jag väntar lite. Jag ska titta i stan också. Jag försöker följa "här bor jag - här handlar jag", eftersom jag inte vill att lilla Mariestad ska dö ut nu när jag köpt en lägenhet där och allt.

Jag följde med mamma hem till mossen när hon kom med tåget igår kväll. Det var ett tag sen jag sov hemma och kände att det var dags. Dessutom kändes det smidigt eftersom vi skulle åka till Skövde imorse. Svenne bor ju hemma nuför tiden och det var så mysigt att sitta och titta på Let's Dance tillsammans med dem. Happy in my soul.

Det var också ett tag sen jag träffade mormor, min morbror, hans fru och mina kusiner. Det var närmare bestämt 9 januari. Men det ska jag råda bot på nu. Min morbrors fru Elisabeth fyllde år i torsdags så nu ska vi åka dit och äta tårta. Hurra, hurra, hurra till henne! I efterskott.

fredag 5 februari 2010

Fredagslöp

Då var det fredag igen. Den här veckan har gått galet fort. Det har varit en slitig vecka med många sena kvällar. Det är ju inte riktigt min grej. Därför tycker jag att det ska bli lite skönt med helg. Jag klagar absolut inte, jag trivs på jobbet och älskar att jobba. Men mitt huvud går på högvarv hela tiden. Det behöver en paus. Ho ho, nu är det bara en vecka kvar till lovet.

Jag älskar ljudet av springande på löpband. När man kommer i trappan på gymmet möts man allt som oftast av det ljudet. Det tar mig tillbaka till vår semester i USA i somras, då jag tränade på hotellen vi bodde på. Efter att inte ha tränat på två dagar passade jag på att springa av mig idag.
Jag har ett löpband som jag alltid använder. Det har liksom blivit mitt. Det står längst ner, längst in. Idag när jag stod där och sprang kom det först en kille och ställde sig på bandet bredvid mig, och efter en stund en annan framför. Jag kände mig lite inträng där jag stod och svettades. Inte nog med det. Det var inga fula killar som omringade mig. Vältränade som få. Och jag, jag kan inte låta bli att titta ju. Alltså, de där armarna.. Inte att leka med. Jag ville trycka på nödstoppet, hoppa av mitt löpband och gå fram och ta lite på dem. Armarna alltså.

Jag har inte träffat mina töser på hela veckan. Det känns tråkigt. Och när Jonna ringde idag insåg jag ur mycket jag saknar henne, saknar dem. Jag vet inte när vi träffades och fikades senast. Det måste bli ändring. Hör ni, kvinnofolk? Det måste bli bättring.

torsdag 4 februari 2010

Övernattning

Igår hade Djäkneskolan öppet hus, vilket innebar att min arbetsdag var slut kl 20.30. Det var med andra ord en lång arbetsdag. Men det gick fint. Det kändes onödigt att åka hem eftersom jag började kl 8 imorse. Så jag sov hos Emil och hans flickvän inatt. Jag kan inte påstå att jag var så himla pigg och pratglad när jag kom dit. Men det hade jag förvarnat honom om. Vi åt en smörgås, jag satte mig lite vid hans dator och passade på att lägga in min blogg i favoriterna, sen duschade jag och hoppade i säng.
Jag vaknade av att någon snarkade, och tänkte att det var Emil. Men efter att jag råkat sparka till katten som låg i min säng insåg jag att det var katten som snarkade som en hel karl. Ja, katten låg i min säng. Något jag aldrig hade gått med på om det inte varit för två saker:
1. det var inte i min säng katten låg,
2. det var en innekatt som gjorde mig sällskap i bädden.

I och med min övernattning i Skara fick jag 45 minuters sovmorgon jämfört med om jag sovit hemma. Det var skönt. Med andra ord, det kunde inte ha varit bättre.

tisdag 2 februari 2010

Numb Encore

Jag åt frukost till MTV en morgon förra veckan. Då spelade de den här låten. Jag är förmodligen 100 år efter, men jag är helt fast. Jag trycker på gilla-knappen.



Och svaret på cliffhangern från igår: mina skolkande killar kom på lektionen idag. De gjorde till och med läxförhöret de missade förra veckan. Den ena killen satte sig sedan bredvid mig då klassen redovisade. Weheey!

Papercut

Igår skar jag mig på ett papper. Det gjorde mer ont än vanligt, och det blödde mer än vanligt. Till och med de tuffa killarna tyckte att det vart lite väl blodigt. Mitt lilla sår gjorde ont hela dagen. Jag tänkte flera gånger att jag var en mespropp som gick och hade så himla ont för ett sår som var tre millimeter långt. Flera gånger stannade jag upp och frågade mig själv om det verkligen gjorde så ont, om jag inte inbillade mig. Men nej. Det gjorde verkligen satans ont.

Inatt har jag vaknat 2058 gånger av att jag har haft ont. Imorse när jag vaknade hade jag inte bara ont i såret. Det värkte orimligt mycket i hela fingret och ända ner i handflatan. Fingret var så svullet att jag inte kunde få på mig ringen. Och så har det varit hela dagen. Bara jag har stött i fingret har jag velat gråta. Man använder tydligen höger ringringer till precis allt. Vad är nu detta? Tänk om jag har skurit av en liten nerv i min fingertopp..

Ikväll har jag varit på spinning. Det har inte hänt för många gånger tidigare. Därför frågade jag Ananthi om inte hon kunde följa med och vara mitt moraliska stöd. Det kunde hon. Vi stod på crossen innan. Alltså, min svettning är inte av denna värld. Jag är en svettkorv. Äcklig som bara den. En annan dag när jag kom hem från gymmet, och skulle ta av mig träningskläderna, ulkade jag åt mig själv. Så äcklig tyckte jag att jag var.
Spinningen gick i alla fall bra. Fast det var fullbokat. Jag som inte tycker om att träna bland massa folk. Med facit i hand var jag lite för försiktig. Men det är inte lätt att veta när man inte är van. Jag ville ju inte ta ut mig i början och sen inte orka hela passet. Det hade varit pinsamt. Nästa gång blir det andra bullar. Ja, ni läste rätt. Nästa gång.

måndag 1 februari 2010

Insnöad

Jag höll på att få en stroke när jag drog upp persiennerna imorse. Dra mig baklänges i snön - jag är ju på väg att bli insnöad. Det är ju snö nästan en fjärdedel av och upp på fönstret. Galet värre. Det tog mig tio minuter att sopa rent bilen. Mein Gott. Jag har inget emot snön, men jag längtar tills det blir barmark så jag kan ut och löpa lite granna.

Idag har jag fått världens skrattanfall på jobbet. Av någon outgrundlig anledning kommer jag väldigt bra överens med de elever som de flesta andra lärare tycker "stör", och idag satt jag och pratade med två sådana killar. Det var andra gången den här terminen som de var på lektionen så jag tänkte att om jag ger dem all min uppmärksamhet kanske de kommer tillbaka imorgon. Vi satt och pratade om nya livåskådningar varvat med det de ville prata om. De bjöd mig på dagens asgarv. Vad roligt vi hade. Det slutade med att en av killarna var med på en av mina andra lektioner, när han hade rast. Jag såg det som en liten seger. Får se om han dyker upp imorgon..

Idag har jag tankat med mitt tankkort för första gången. Jag fick äran att välja kod innan jag fått kortet och jag valde samma kod som jag har till mitt VISA-kort. Den koden i sin tur hade pappa på sitt Statoil-kort. Cirkeln är sluten.