Fantastisk helg

Jag och Daniel vaknade båda två vid klockan sex och då berättade Daniel mycket inlevelsefullt om sin natt - att han satt i öronproppar och sedan vaknat och trott att han blivit döv (då han glömt att han satt i proppar). Han hade fått panik innan han pillat sig i örat och fått ut vad han sent omsider förstod var öronproppen. Alltså, jag skrattade så jag höll på att dö. Jag tänkte att jag aldrig skulle somna om efter mitt skrattanfall, men det gjorde jag konstigt nog, och sov till klockan ringde 8.02.

Den här helgen har vi verkligen hunnit med mycket. Igår målade jag lister och dörrfoder, tvättade två tvättar och bäddat rent i vår- och gästsängen och bakade två plåtar med Fantomen-kakor. Daniel målade klart taket, fogade och tog upp mattan på golvet.

Idag började jag dagen med att fortsätta mitt målande. Men det var ju ett sådant underbart väder så jag gick ut och satte mig lite i solen. Alla säger till mig att jag ska lugna ner mig och ta det lite lugnt. Så jag satte mig vid solväggen med gott samvete. Men jag ville inte koka bebben, så jag gick in och fortsatte måla.

Daniels pappa har varit här idag och de började med att koppla in vattnet i köket. Halleluja! Sedan la de in golvet och bar in kylskåpen.

Det har verkligen varit en härlig helg! Sjön har legat spegelblank i dagarna två och solen har skinit.

Nu är det nystädat, tvättkorgen är nästintill tom, fågelmaten påfylld, jag har varit till komposten, gjort smörgåsar och matlådor, packat mina väskor och tagit fram kläder. Den här veckan bjuder på besök hos barnmorskan, genrepedagogik och fem utvecklingssamtal. Jag är redo för en ny arbetsvecka.

Fredagskänslor

Det är ju helt omöjligt att inte få fredagskänslor en dag som denna. Att vakna upp till strålande sol och veta att det väntas två dagars ledighet. Dessutom kommer Danne, som sovit borta i natt, hem.

Men det är ju fredag idag igen! Hur går det till? Det skenar ju iväg för mig något alldeles förfärligt det här. För varje gång det blir fredag betyder det att vi närmar oss nedkomsten av bebben. Herrejävlar, vad jag blir stressad när jag tänker på det. Asså, fatta vad mycket jag ska hinna med innan detta barn kommer. Hua mig!

Jag har dock gjort massor den här veckan. Jag har verkligen hållit igång hela dagarna. Jag har inte suttit framför tv:n någonting, eller jo i onsdags förresten. Men annars har mina eftermiddagar och kvällar bestått av att jag har tränat, målat, veckohandlat och jobbat.

I onsdags fyllde Daniel år. Men jag hann minsann träna och måla väggen i köket en gång innan vi åkte och köpte pizza och firade honom. För första gången sedan vi träffades hade jag inte problem med present till honom; biljett till Galenskaparna, ett digitalt skjutmått och en påse M&M.

Idag åkte jag till gymmet efter jobbet. Det var dock sjuukt motigt. Solen sken och bilen visade att det var 14 grader. Men jag tvingade mig dit genom att intala mig själv att jag i alla fall kunde crossa en liten stund. Bättre det än inget tänkte jag. Och såklart så ger jag inte upp när jag väl kommit dit. Man kan säga att jag lurat mig själv. Men gudars, vad varmt det var eftersom solen legat på de stora fönstren hela dagen. Jag fick nästan lite värmepanik. Men så låtsades jag att jag var i Turkiet, för där klarar jag minsann springa i värsta värmen. Dock var jag inte halvt höggravid då..

När jag duschat åkte jag och hämtade ut min nya köksblandare. Sen åkte jag hem, slängde in en tvätt, bakade 41 hallongrottor, hämtade ägg, fyllde på fågelmat och nu har vi ätit korv med bröd.

Jag har nu parkerat min trötta kropp i soffan med chokladglassen i högsta hugg. 

Och till mina vänner, vilka jag försummar något fruktansvärt: två veckor kvar till påsklovet.

Omtag

Igår när vi lagt oss fick jag en hemsk söndagsångest. Det var väldigt längesen jag hade det, så det tog ett tag innan jag kom på varför jag hade sådan gruvlig ångest. Jobbet, jag vill inte åka till jobbet. Jag vill vara hemma och greja.

Jag har redan tagit ledigt mentalt och det är verkligen inte bra med tanke på att jag har en hel del kvar att göra där innan jag kan checka ut. Jag har till exempel åtta utvecklingssamtal att beta av innan påsklovet. Den här veckan har jag tre av dem, och nästa vecka resterande fem. Som sagt - inte läge att checka ut ännu. Jag måste ta ett omtag och skärpa till mig.

Och det är lite dubbelt det här med min ångest, för jag vill ju egentligen inte lämna mina elever. De är ju mina partners in crime på något vis. Det kommer bli skittråkigt att inte träffa dem varje dag. Och jag tycker ju att mitt jobb är så himla roligt egentligen. Jag har bara tappat lite fokus.

Idag åkte jag till gymmet efter jobbet. Alltså, fatta hur lätt det skulle vara att mörda mig. Det skulle liksom inte ta så lång tid för den här mördaren att kartlägga mina rutiner och sen avsluta sitt jobb, för det är väldigt sällan jag avviker från mina inrutade mönster. 

När jag kom hem hoppade jag in i duschen, gick ut och gav fåglarna mat, gjorde smörgåsar och sen åt Danne och jag lite kvulle. Sen hoppade jag i målarkläderna och målade väggen där kylskåpen ska stå. Daniel började lägga sista lagret färg i taket. 

Nu har jag duschat en andra gång och slagit mig ner i soffan med min glasskål. Men jag ska inte bli så långvarig här. Danne är redan i säng. Den arma kraken ska gå upp halv 3 för att åka och jobba. 

Nio år, oflyt och skymd sikt

Idag är det nio år sedan pappa gick bort. Det känns fortfarande som om det var en evighet sedan samtidigt som det känns som igår. Märkligt det där..

Helgerna går på tok för fort och är på tok för korta. Det känns som om jag inte hunnit med alls mycket, men så är det ju inte riktigt. Det är bara det att det är så mycket att göra, att hur mycket man än gör så är det som en piss i Mississippi. 

Daniels pappa har varit här i dagarna två och de jobbar och sliter. Det har dock spökat och bökat en hel del den här helgen. Vi har haft oflyt allihop med vad vi än har tagit oss för. Inte alls som förra helgen när det var ett jäkla flow här hemma. Men nu är spisfläkten uppe, kyl och frys hämtade, allt kakel är uppe, elementet är målat, väggen är tapetserad och fönsterbrädorna är målade en gång.

Det är synd att jag inte kan vara piggare på kvällarna. Då skulle vi komma lite fortare framåt. Tänk i våras när vi höll på till halv tio på vardagskvällarna. Då hände det grejer. Och den här veckan ska Daniel jobba över flera dagar, så då borde jag ju egentligen dra mitt strå till stacken.

Idag har jag målat tånaglarna. Det var inte det lättaste. Men jag är ju inte den som är den. Det kanske inte syns, men de är helt nymålade och fina.

Jag har också avslutat dagen med en skön, lång dusch med både peeling, hårinpackning och filning följt av en grundlig insmörjning. Sen bäddade vi rent i sängen för andra dagen i rad. På grund av kattskrället.

Nu ska  jag packa jobbväskan och sen krypa ner i sängen. Imorgon kommer min vikarie.

Fredag

Det var inte lätt att gå upp ur sängen imorse. Jag låg länge och kände efter om jag verkligen inte var lite sjuk. Daniel är jourledig idag, så jag hade så himla mycket hellre varit hemma med honom och grejat i köket. Och inte gick det lättare när han uppmuntrade mig till att stanna hemma. Men såklart gick jag upp och åkte plikttroget mot Götene.

Det har under flera veckor sett ut som en soptipp på altanen. Utrivet byggmaterial och tomkartonger har gjort att det nästan är svårt att både ta sig in och ut ur vårt hus. Men idag hade Danne som sitt mission att åka till tippen med allt detta.

Fifan, vad jag tycker synd om honom. Men som skönt var var det inte mycket att sortera. Alltid något. Man får vara glad för det lilla.

Jag tycker också synd om Daniel som körde värsta kvällspasset igår. Min plan under dagen var att jag också skulle hjälpa till, men det räckte tydligen med att sondera köksblandarterrängen, göra naglarna och veckohandla. När jag kom hem fick jag sätta mig i trappan. Helt slut. Jag var inte hemma förrän halv sju så det vara bara för mig att göra det mest nödvändiga och sen gå och lägga mig medan Daniel var nere i köket och fogade.

Och den här kökskranen sen då. Jag var nog lite trött redan då, för mitt humör alltså.. Jag frågade mannen i affären om han var ledig eftersom jag ville ha hjälp. Då svarade han mig att "nej tyvärr, jag är gift". I normala fall så hade jag tyckt att det var roligt. Men inte igår. Jag blev irriterad och förbannad, så jag svarade "Jaha, det var ju synd eftersom jag letar efter en far till mitt barn". Då blev han helt ställd och sen blev resten av besöket konstigt. Det slutade med att jag beställde en kran på internet när jag kom hem. Ha!

Efter jobbet idag åkte jag till gymmet och körde det tredje och sista passet för veckan. Sen mötte jag upp mamma och vi gick ett ärende på stan innan vi åkte hem. Här hemma var Danne i full gång med målande. Jag la in en tvätt och sedan hoppade jag i min målarklänning och gjorde honom sällskap.

Nu har vi ätit tacos och jag har äntligen sjunkit djupt ner i soffan framför Let's Dance. Jag och min chokladglass.

Och just det! Tre veckor kvar till påsklov.

Coola kroppen

Idag gick jag som sagt in i vecka 35. När jag byter vecka berättar min app för mig vad som gäller för veckan. Och på tal om mitt mejeribehov som jag skrev om igår:

Det är så jäkla coolt hur kroppen fungerar. Den visste vad som komma skulle. Och jag är så glad att den är tydlig mot mig. Det blir till att intensiväta yoghurt och glass ett par dagar till tills min kropp inte skriker efter det något mer. Och det bästa är ju att jag kan göra det med gott samvete.

Team Lundell

Jag är inne på min andra vecka i rad som är fullspäckad. Jag kan säga att jag fortfarande lider av förra veckan, så det är ena tungrott för tillfället. Jag är så trött på kvällarna när jag kommer hem att jag får tvinga mig själv att göra mina måsten. Men sen får jag lägga mig på soffan och äta glass.

Det är mitt nya. Äta glass. Chokladglass. Jag är helt besatt. Jag är för övrigt besatt av mejerivaror över lag just nu. Jag kan bara tänka på yoghurt, keso, kvarg och glass. Men mest glass tyvärr. Det är ju inte det nyttigaste. Men det går nog över snart.

Jag blir i alla fall så irriterad på tröttheten. Jag hade stora planer för gårdagskvällen. Eftersom jag slutar tidigare på tisdagar var jag hemma redan klockan 17, då jag gjort ärenden på stan, varit hos barnmorskan och varit på gymmet och tränat.

Men när jag duschat, ätit, varit ute och fyllt på fågelmat, gjort sallad till mina matlådor och smörgåsar till Danne hade jag inte så mycket mer att ge. Jag som hade tänkt att måla taket eller i alla fall en fönsterbräda eller två. Det blev inget av något. Nej. Istället blev det soffan, glass och surfande på Ikeas hemsida. Dåligt.

Idag har jag varit på kursen i Genrepedagogik. Det var näst sista gången för min del, och det innebar också att jag gjorde min näst sista sena arbetsdag innan ledigheten. Alltid något att leva på.

Idag blev jag också utmanad av min syster att lägga ut en vardagsbild fem dagar i rad på Instagram. Här är dagens. Jag kallar den "Team Lundell". Imorgon går vi in i vecka 35 och jag har gått upp 10,1 kilo.

Jag tror att mitt barn börjar få lite ont om plats. Sedan i söndags putar den liksom ut här och där. Magen står i åt alla håll och kanter. Det värsta är att det gör ont. Det känns som den ska bryta sig ut. Jag är helt öm på insidan av min buk, som om jag är blåslagen på insidan. Så jag får liksom sitta och gå som en bakåtböjd banan för att bebben ska få så mycket utrymme som möjligt. Att luta mig framåt är att tigga om stryk så att säga.

Som i tomtens verkstad

Daniel och hans pappa monterade ju upp delar av köket under måndagen och tisdagen. När bänkskivan kom på tyckte jag att det blev lite högt. I fredags morse stod jag och verkligen kände efter. Och sen framförde jag mina tankar till Daniel och frågade om det var jättejobbigt att sänka det. Det ville han verkligen inte göra. Då skulle deras jobb liksom vara ogjort. Och de som tagit ledigt från sina jobb och allt.

Diskussionen fortsatte på kvällen. Jag hade sådan ångest. Jag höll på att börja gråta. Jag fattade väl att han inte ville riva, samtidigt som jag verkligen inte ville att det skulle vara så högt. Jag fick ont i magen och mådde illa. Jag trodde att Daniel skulle bli irriterad till slut, och han diskuterade pallar, podie och platåskor innan han insåg att det bästa kanske var att montera ner det de satt upp och sänka det ändå.

Så när Daniels pappa kom hit igår morse rev de ner det de satte upp i början av veckan, sänkte alltihop och satte upp det igen. Och det blev så himla mycket bättre. Tack och lov för dessa snälla män!

Alltså, att vara hemma är inte så bra för mig. Jag är mer sliten när det varit helg än efter en arbetsvecka. I kroppen alltså. Jag ligger ju plus på sovkontot, och det är ju såklart bra. Jag kan ju inte hålla mig lugn här hemma. Jag ska bara, jag ska bara, jag ska bara.. så håller jag på hela dagarna och så blir jag helt slut.

Här hemma har det varit som i tomtens verkstad. Alla har grejat och fixidonat. Jag har målat och målat och tvättat, städat och bytt i sängen. Daniel och hans pappa byggde färdigt halvväggen och började kakla och mamma sydde sängkläder till bebben.

Idag har jag fortsatt mitt målande och sen monterade Daniel och jag ihop lådor. Det är roligt att greja nu, för nu syns det att det händer något. Allt det där förarbetet som de jobbat med i veckor och åter veckor ger inte det synbara resultat som sakerna vi gör nu.

Nu har jag förberett mig för en ny arbetsvecka. Jag har varit till komposten, fyllt på fågelmat, hämtat ägg, vattnat blommorna, gjort smörgåsar och packat mina väskor.

Vi närmar oss påsk

Tänk att jag har klarat mig igenom denna fullspäckade vecka. Helt otroligt. Tack och lov för att solen har skinit varje dag! Igår var jag dock så trött att jag somnade i soffan innan vi ens ätit. Det händer liksom typ aldrig. Och inatt har jag sovit som en klubbad. Det tar på krafterna att bita ihop, inte tänka så mycket och bara köra när man är pregnant.  Att det här föräldramötet är gjort känns så himla skönt.

Men idag är det fredag och det innebär att det bara är fyra veckor kvar till påsklovet.

Och på tal om påsk så har blomlådan med min höstplantering stört mig så mycket varje gång jag gått förbi den, att jag velat lägga mig ner på grusgången och gråta. Eftersom allt som stör mig tar så otroligt mycket energi så var det bara att ta tag i det. Jag slet bort ljungen och de där andra blomstren och planterade påskliljor istället. Så nu känns det mycket bättre i min själ.

Och på tal om energi så är det helt sjukt vilken skillnad det blivit på mig de senaste veckorna. Om det finns något som inte känns bra, något som stör eller oroar mig så blir jag helt slut. Det är som att öppna en kran och all min energi rinner ut som en störtflod. Jag blir tvärtrött, alltså sömnig, och det är jag inte van vid.

Idag åkte jag till gymmet direkt efter jobbet. Precis som fredagstraditionen säger. Sen hämtade jag upp mamma vid bussen och innan vi åkte hemåt hämtade vi kaklet Danne och jag beställde i lördags.

Nu har vi ätit räkmacka och jag har precis jämt parkerat mig i soffan. Regnet smattrar på rutan och det blåser som om det vore värsta höstdagen. Mysigt så.

Tisdag

Jag känner mig lite uppstressad. Det är lite mycket nu. Därför kunde jag inte somna om när jag vaknade klockan 5. Och jag har vaknat och känt sådär förut, och visste att det inte fanns en chans att somna om. Så jag gick upp. Jag möttes av denna fina soluppgång och då kändes det inte alls så illa längre.

Eftersom jag gick upp så tidigt var jag tidigt på jobbet. Lika bra det, att komma dit och jobba undan lite av det som stressar mig.

Mitt möte i eftermiddags blev inställt, så jag kunde åka hem lite tidigare. Jag åkte till gymmet och svettades ihjäl innan jag åkte vägen om Ananthi. Hon är i säljartagen vad gäller bebiskläder så om jag skulle ha något fick jag komma dit och hämta det. And so I did. 

När jag kom hem möttes jag av två hårt arbetande män. De har under dagen byggt en liten vägg och monterat ihop fler skåp. Jo, jag tackar jag.

Jag har under kvällen hunnit med att plocka här hemma, vattna blommorna, vara hos mormor, göra matlådor och smörgåsar. Daniel och hans pappa har avslutat renoveringen för denna gång och Daniel har städat så det nu är någorlunda ordning. Skönt för min själ!

Nu ska jag hoppa in i duschen för andra gången idag. Sen ska jag stupa i säng. Imorgon väntar en 12 timmars arbetsdag. Föräldramöte till klockan 20 imorgon. Hur i hundan ska jag orka det?

Det händer grejer

I eftermiddag har mamma, Danne och jag varit hos juristen. Efter många turer fram och tillbaka har vi nu hittat en lösning på hur vi ska göra för att det ska bli rätt för alla parter. Nu ska bara pappren skrivas och skrivas på. Sen är det klart. 

Jag gick direkt från mötet till gymmet. Efter den här helgen trodde jag att jag kanske får ta och ge mig med träningen nu. Min arma kropp har varit så trött. Så jag tänkte att jag ger gymmet ett försök, och det gick så bra så. Däremot kanske jag ska fundera på att köra tre pass i veckan istället för fyra, om jag ska orka med köksrenoveringen.

När jag kom hem fick jag se vad Daniel och hans pappa jobbat på under dagen. Helt otroligt ju! Det är nästan så jag ser börjar tro att jag en dag kommer att ha ett kök igen. Allt det som de gjort under flera veckors tid har liksom inte synts. Allt grundarbete. Stackars arma människor. Men det de gör nu ger resultat, och det måste kännas tacksamt för dem.

Jag satte mig för att montera några lådor, men det slutade med att de tog över den uppgiften från mig. Jag tänkte jag kunde hållas på bordet, men tydligen var man tvungen att vara på golvet. Och där kan jag inte hålla till.

Nej, nu måste jag gå och lägga mig. Jag ignorerar den här renoveringsröran som råder och ställer till det för hela mitt väsen.

Söndag

Det går framåt nere i köket. Gud, vad de är duktiga som jobbar och sliter. Nästa helg är det jag som dra mitt strå till stacken. Men det är liksom inte så att jag ligger på soffan och rullar tummarna. Nej, jag har målat spegeln och nyckelskåpet. 

Sen har jag vikt tvätt och tvättat och grejat lite ute. Jag har till exempel tagit ner julbelysningen från flaggstången och balkongen. Inte för att den varit tänd på länge, men den har ju ändå suttit där. Ja, lite sådant har jag småpysslat med.

Jag och Danne har varit i stan nu i kväll. Vi har varit och ätit pre-wedding-middag. Mycket trevligt och roligt och jag hoppas att allt med bebben går bra så jag kan gå på detta bröllop. 

Jag satte mig och jobbade lite när vi kom hem. Alltså, de här veckorna som är kvar till påsklovet är så fullspäckade att jag får lite panik när jag tänker på det. Så mina vänner, det kan mycket väl hända att vi inte kan ses förrän vecka 16. Om ni inte kommer hit och målar tak vill säga..

Nu ska jag göra mig redo för sängen. Den här veckan börjar med tre sena kvällar i rad. Orka!

Veckans, gårdagens och dagens

Det har varit en så intensiv vecka på jobbet. Jag vet inte när jag kände mig så känslomässigt stressad som jag gjort den här veckan som gått. Tvivale balett. Och än är saken inte utredd, så på måndag är det fortsättning följer.

Jag smet lite tidigare från jobbet igår. Eller ja, jag både kom senare och gick tidigare. Jag har en hel del tid att ta ut och på morgonen var jag hos barnmorskan. Allt såg bra ut med både mig och det lilla livet. 

Och på tal om det lilla livet så har det hittat mina revben. Det verkar den tycka är kul. Det gör däremot inte jag. Jag kan inte böja mig ner eller luta mig fram eller för den delen andas normalt, för då får jag en spark på revbenen. Och det är inte skönt kan jag lova.

Jag smet som sagt hem tidigare igår och åkte direkt till gymmet. Jag duschade där, gick vägen om Hemmakväll och köpte fingodis innan jag mötte upp Daniel för att beställa kyl, frys och spisfläkt. Men det vart inget av något på grund av.. jag vet faktiskt inte vad . Vi vet vad vi ska ha, vi har till och med artikelnumret, men ändå ville människan i fråga inte beställa åt oss. Daniel blev förbannad och tjurade ihop. Jag orkade inte ens med att göra det.

Istället åkte vi och hämtade ut madrasserna till spjälsängen och när vi kom hem möblerade vi om och ställde sängen på sin plats inne hos oss. Här inne ska vårt barn bo till dess att det fyllt 15 år. 

Sen lagade vi tacos som vi åt framför Let's Dance. Vilket busväder det var igår. Mysigt. Det blåste och regnet slog mot fönstren. Och här inne satt vi med tända ljus. Men jag orkade inte ens se klart, utan var tvungen att gå och lägga mig.

Imorse vaknade jag klockan sex, och Daniel likaså. Vi låg och pratade lite och sen somnade vi om. Och sen vaknade jag flera gånger men somnade om gång på gång på gång. Jag hade tänkt att jag skulle åka och träna, men det gick bara inte. Jag kom inte upp ur sängen. Daniel gick till och med upp före mig. Och det har ju inte hänt på typ två år.

När jag tagit mig upp åt vi frulle och sen gick jag ut och satte mig lite i solen. Som jag längtat efter denna arma sol! Jag satt i lä och bara njöt. 

Efter en stund skuggade träden och då tog jag tag i att måla en spegel och ett nyckelskåp. Så först slipning, tvätt, tejp och sen färg. Tanken är att de ska bli svarta så de matchar trappräckena och trädet. Jag lever nämligen fortfarande med hoppet om att det en dag ska bli helt färdigt i hallen. Ha! Men karlarna prioriterar köket, och det gör de väl i och för sig rätt i.

Jag kan för tillfället fortfarande inte göra så mycket i köket. Därför har jag bäddat rent i sängarna, tvättat en tvätt, fixat fika och lagat mat, dammsugit och så har Danne och jag varit en snabbis i stan och inhandlat färg till köket och beställt kakel.

Daniel och hans pappa har fått igång fläktsystemet här i huset, som har stått still sedan i torsdag då ventilationsgubbarna var här och drog om köksfläkten. Sedan har de fortsatt sätta upp taket i köket. De ska hålla på till tisdag och har storartade planer för vad de ska hinna med. Ja, ingen blir väl gladare än jag om de skulle lyckas med sina planer. Jag håller tummarna.

Fettisdagen minus fett

Oj oj, vad den här dagen har varit intensiv. Jag var på jobbet redan kvart över sju imorse för att hjälpa till att förbereda åttornas branchfrukost. Vi kokade ägg, kaffe, dukade upp och diskade till och efter cirka 80 personer. Det var inte så bara, men det flöt på bra.

Efter branchfrukosten hade jag lektioner med fem minuters mellanrum och 35 minuters lunch. Och däremellan någon gång dog min jobbdator en stilla död. Det är ju typ det värsta som kan hända. Den har varit lite krasslig ett bra tag nu, men idag var alltså stunden kommen för den apparaten.

Efter jobbet åkte jag till stan och uträttade lite ärenden. Bland annat köpte jag det där armbandet jag önskat mig av Svenne och Johanna. Jag utnyttjade inte ens halva presentkortet jag fick, så jag kan shoppa mer.

När jag kom hem tog jag mig an dörrkransen. Jag har stört mig på den varje gång jag gått in genom dörren. Det är ju bara för mycket att tomten satt kvar ända in i mars månad. Jag gav mig ut i skogen och plockade lite ris, letade fram mitt påskpynt ur en flyttlåda uppe i förrådet och satte mig och gjorde en påsk-krans istället. 

Det tog mig evigheters evighet att få till de där rosetterna. Jag höll på att bli galen! Men skam den som ger sig. Nu sitter den på dörren och det känns mycket bättre i själen nu. De där kycklingarna kommer la sitta kvar till midsommar..

När jag fått till kransen hoppade jag i målarklänningen och målade spjälsängen en andra och sista gång. Igår beställde jag madrasser, så nu är projektet "spjälsäng" så gott som klart.

Idag är det fettisdagen och då får man äta hur många semlor man vill och kan. Jag tog fram en semelbulle ur frysen imorse innan jag åkte till jobbet, men jag har inte gjort något mer med den. Jag är ensam hemma, eftersom Danne jobbar, och det känns lite mobbat att sitta och äta semla i ensamheten. Så det blir ingen semla för mig idag.

Nu ska jag göra mig klar för sängen. Ska bara plocka fram kläder till imorgon först.

Söndag

Vid den här tiden på året brukar jag alltid ha tulpaner hemma. Jag har tittat och klämt varenda gång jag varit och handlat den senaste tiden, men så känner jag att det är sådan oordning här hemma hela tiden att det vore ett hån mot tulpanerna att stå här. Men igår fick jag en jättefin bukett av Karin och den här buketten gör mig så glad. Jag älskar verkligen tulpaner. Min favvoblomma.

Jag såg imorse att jag minsann inte nöjer mig med ett lager färg på den lilla spjälsängen. Men jag hann inte stryka på ett lager till innan jag skulle åka till stan för att fika med Andréa. Istället ställde jag mig och strök lite, vattnade blommor och fixidonade lite.

Andréa och jag har länge försökt få till en träff, och det är mer mitt än hennes fel att det inte blivit av förrän idag. Vi tog en fika på Lundis. Konstigt konstigt nog kände jag inte alls för en semla.

När vi fikat åkte jag till gymmet och körde veckans fjärde pass. Jag är i vecka 32 och kör på samma tid och motstånd som förra våren då jag hade som bäst kondition.

I eftermiddag har jag jobbat och gjort det där andra som gör att jag känner att veckan är förberedd: gjort matlådor, varit till komposten, hämtat ägg, tvättat, gjort matlådor och smörgåsar.

Nu ska jag hänga en tvätt, packa mina väskor, lägga fram kläder till imorgon och sen skutta i säng.

Dop och födelsedagsmiddag

Mitt lilla projekt för dagen var att måla spjälsängen. Så det gjorde jag efter frullen. Jag kan säga att det inte var det lättaste. Att sitta där på huk med min stora buk. Jag blev helt genomsvettig. Hua mig. Får se om jag nöjer mig med att måla den en gång, eller om jag målar den en gång till.

När jag gjort det bäddade jag rent i sängen, tvättade en tvätt och dammsög både över- och undervåningen. Sen blev jag helt slut. Men det var bara att hoppa in i duschen, äta lunch och göra sig i ordning för att åka på dop.

Idag var det Stellas tur att bli döpt och efteråt åt vi gofika som mamman Elin gjort. Jag vet ju vem jag ska anlita till att göra min doptårta. Helt otroligt fin, och otroligt god.

Ikväll har vi; jag, mamma, Karin och Sven med respektive (eller jag hade ju ingen respektive med mig - det var jag och bebben) varit på Kingfischer och ätit födelsedagmiddag. God mat och fina presenter.

Nu ska jag duscha och sen krypa ner i min renbäddade säng.