En torsdagens

Jag berättade ju att vi fick en live-show igår. En som heter duga. Spana in pajasen:

Imorse, innan vi ens kommit ur sängen, tog Sigge ett kort och la upp på Instagram. Hur lyckas han?

Japp. Bäcksvart. Och hade det inte varit för att Karin kommenterat det och undrade om det var Six som varit i farten, så hade jag förmodligen inte märkt det.

Vi började dagen med en morgonpromenad. Det var uppehåll hela rundan och fast det inte var särskilt varmt rann svetten av mig.

När jag duschat och vi ätit frulle gjorde vi oss i ordning och åkte till Ananthi. Hon går ju i väldigt mycket väntans tider. Hon kan bli mamma för andra gången vilken dag som helst. Åh, vad jag saknar min mage. Jag blir så sugen när jag ser gravida. Och när Sixten sover.

Och på tal om det. När han vaknat från sin eftermiddagsvila passade vi på att gå ut i det fina vädret. Äntligen! Som vi väntat. Vi gick till grannens sandlåda och lekte. Sixten var så nöjd och glad.

Efter att Sixten mer eller mindre badat i sand var det inte helt orimligt att han skulle bada. Så när vi kom in oljade jag in hans huvud med badolja för att sedan skorv-bekämpa under badet. Inte populärt alls faktiskt. Men nu är det gjort.

Jag har bänkat mig i soffan framför Ernst tillsammans med jordgubbar och kvarg. Götta.

Det finns inget dåligt väder...

Det här inlägget började jag skriva igår kväll, men hann inte klart eftersom Sixten vägrade sova och höll låda till dess att vi gick och la oss. Men bättre sent än aldrig. Så läs i då-tid.

Det finns, som bekant, inget dåligt väder. Bara dåliga kläder. Så när jag drog upp rullgardinen imorse och såg hur regnet fullkomligt öste ner lät jag det inte hindra mig från att gå ut och gå min morgonpromenad. 

Six tyckte väl inte att det var hysteriskt roligt att sitta instängd under regnskyddet i barnvagnen, men han höll sig relativt lugn ändå.

När jag duschat och vi ätit frulle tillsammans hela lilla familjen sov Sixten sin förmiddagslur. Daniel åkte till tippen och jag tvättade och vek tvätt.

Vi har inte satt upp vår nya brevlåda som vi köpte för ett tag sedan. Anledningen till det är inte lathet. Nej, vi ville inte sätta på sådana där vita lappar med namn och adress. Så vi har lite halvhjärtat letat alternativ. Men så fick jag nog och satte på genomskinlig tejp och skrev förhand. I väntan på något bättre. Så idag satte Daniel upp den. Min fina. Brevlåda alltså. Ja, Daniel är ju fin han också såklart. Men han sattes inte upp.

Efter lunch åkte ovan nämnda (Daniel alltså - inte brevlådan) till Husbilslandet och fick vår husbil lagad. Sixten och jag stannade kvar hemma och städade huset.

När Daniel kommit hem igen åkte vi alla till stan och handlade mat. Och eftersom det var Daniels sista semesterdag passades vi på att fira ut den med en skagenröra-baugette.

Sixten var inte alls intresserad av att sova, så efter att både Daniel och jag försökt gav vi upp. Sixten var på ett strålande humör och jag och Daniel satt i soffan och blev bjudna på en show som hette duga. Vad vi skrattade.

Vädret driver mig till vansinne

Jag vet att jag, som varit i Spanien i en vecka och fått sola och bada, inte borde klaga över vädret. Men jag kan inte låta bli. För fy satan, vad tråkigt det. Jag blir på dåligt humör och vill inte gå ur sängen. Idag masade vi oss upp strax innan 11. Ja, Daniel gick upp och gav Sixten frulle vid halv 8 men de kröp ner hos mig igen vid 9. Slöfockarna Lundell-Persson.

Vi åt frukost halv 12 och med tanke på det har vi hunnit med en hel del idag. Jag har tvättat och vikt tvätt, strukit, plockat i ordning här hemma. Jag har också plockat ur husbilen på så när som alla prylar, eftersom den ska in på lagning imorgon. Daniel har klippt gräset och börjat tvätta huset.

Sixten och jag tycker nog att det är lika tråkigt med det här vädret. Han vill inte vara inne utan kommer bärandes på sina skor och ger dem till mig. Det stackars barnet måste få ett par stövlar så han kan vara ute oavsett väder. Men vi har skyndat oss ut mellan skurarna.

Tänk att jag kände att jag var tvungen att ta på Sixten en mössa idag. 28 juli. Han borde ju gå i shorts och t-shirt.

Jag tittade på vädret förut och såg att det fotfarande var lika varmt i Spanien och att det bara ska regna här. Jag ringde direkt till Karin och frågade om vi inte ska dra nästa vecka. Men biljetterna var väldigt dyra och så jobbar hon. Den lilla detaljen. Så jag och Sixten hängde lite läpp.

Vår Skåne-semester

Var slutade jag och var ska jag börja? Måste kolla. Wait a little moment..

Ah! Sixten sov och vi skulle sen åka ner på stan. Sagt och gjort. Eftersom vi skulle gå och strosa ville vi ha vagnen med och därför kunde vi inte cykla ner. Vi tog bussen. Första gången jag åkte buss med barnvagn, och således första gången Sixten åkte buss. Det gick fint. Nemas problemas. 

Det var lunch-tider när vi kom ner på stan så vi köpte oss falafel och satte oss på torget i solen och åt. Ibland krävs det inte mycket för att jag ska känna ren och skär lycka. Och det gjorde jag där och då. Ahmen tänk dig: semester med min lilla familj, en falafel i solsken på en bänk med K-stin. Härligt!

När vi var mätta och belåtna gick vi i affärer och shoppade lite. Kläder, presentpapper och säkringar till husbilen fick följa med oss hem.

Vi avslutade med att besöka domkyrkan. Obligatoriskt. Jag tände, som alltid, ljus för mina kära döda.

Och se här då. Vilka fina killar jag har. Tänk att de är mina. Helt sjukt ju. Jag måste varit en indisk ko i mitt förra liv. Karma.

Vi åkte tillbaka till K och C där vi drack eftermiddagskaffe och åt bullar och mandelkubbar som mamma bakat och skickat med.

På kvällen drog vi en grill och sedan var det dags att krypa till kojs.

Efter frukosten i onsdags packade vi ihop och åkte till Landskrona. Vi sa inte tack och hej till K och C för vi mötte upp dem där. De skulle ut med sin båt och den låg, som av en händelse, just i Landskrona. Vilket sammanträffande! Not so much. Hamnen där de har sin båt har en ställplats som K-stin pratat om, så vi camperade där. Och vilka mötte vi upp på ställplatsen om inte Daniels familj. Vilket sammanträffande! Not so much det heller.

Innan K och C lämnade hamn så kikade vi på båten och sedan kramades vi hej då. Denna ångest som lamslår min kropp när jag säger hej då till Kristin. Vidrig. Jag höll på att ta till lipen. Vi cyklade tillbaka till husbilen och vinkande hej då när de seglade ut och bort. Så sorgligt.

Sedan cyklade vi alla in till Landskrona där vi åt glass och kikade i affärer. På kvällen tände Ulf grillen och när vi satt där blev det vindstilla och solen kikade fram. Fint.

När vi ätit frukost i torsdags packade vi ihop oss och åkte till Ystad. Jag kände redan kvällen innan att det skavde i min hals och under dagen vart det bara värre. Så när de andra gav sig ut och gjorde Ystad stannade jag kvar i husbilen och kurerade mig.

I fredags kom Daniels syster Linda med tåget till Ystad och medan vi väntade på henne passade vi på att ta en förmiddagspromenad. Solen sken och det var nästan till och med lite varmt.

När Linda anslutit och vi alla ätit lunch styrde vi våra husbilar mot Simrishamn. Vi gjorde två stopp på vägen dit. Det första vid Dag Hammarskölds Backåkra. När vi var där förra året stannade jag i bilen för att byta blöja på och mata Sixten. Daniel tyckte att jag missat den fina meditationsplatsen, så nu ville han att jag skulle få se den.

Det andra stoppet gjorde vi vid Sandhammaren. Vi var även där förra året men då var det så fasa kallt och blåsigt. Lily (och även jag) ville så gärna bada. Hade det inte varit så fruktansvärt kallt i vatten och hade det inte varit för att jag var förkyld så hade jag badat. Ha!

Vårt slutmål för dagen var som sagt Simrishamn. Daniels kusin Niklas har en stuga strax utanför och Daniels farbror och hans fru var där och hälsade på. Så vi var ditbjudna på grillning och fri camping. 

Sixten och Lily fick bada i deras syssling Theos pool innan maten. Så nöjda så. Och vilket gäng vi var. Hur många som helst. De tyckte att det bara vällde folk ur husbilarna när vi kom. Men som Carin skrev på sin blogg "Ju fler desto bättre".

Bilden har jag lånat från Carins blogg.

I lördags åkte vi lite smått hemåt. Vi stannade på campingen i Älmhult. Det var inget trevligt väder vi hade. Men det var mysigt.

Igår gick vi på IKEA innan vi åkte hem. Vi, som inte skulle ha något, hittade massor med (o)nödiga saker.

Vi kom hem hit till Jula strax innan klockan 21. Då var det bums i säng för Sigge och jag duschade och gjorde honom sedan sällskap.

Idag har vi plockat in lite smått från husbilen och jag håller på och tvättar. Bytt i sängarna har vi också gjort. Snart ska vi åka till stan. Både Sissen och jag ska vaccinera oss.

Hos K och C

Igår morse packade vi in det sista och oss själva i husbilen och körde ner mot Skåne. Att det alltid ska blåsa när vi ska ut. Är inte det konstigt, så säg.

Vårt första stopp blev i Stenstorp där vi fukt-testade bilen. Under tiden shoppade vi loss i butiken och åt varsin glass. Eller jag och Sixten delade en, inte så, lika. Jag åt betydligt mer än han.

Vårt andra och sista stopp blev i Ljungby där vi åt lunch. Daniel, som är trött efter sina tre dagar i vakt-uniform, fick vila middag medan Sissen och jag gick på upptäcktsfärd i godisaffären med över 500 olika sorter. Smart att ta med honom in i en sådan affär utan vagn. Det var inte helt lätt att plocka godis med honom  hängandes på trekvart på armen. Men jag klarade det utan att han pillat på en endaste liten godis.

När vi kom ner till Lund och parkerat husbilen på K-stins och Christians uppfart, med hela kvarteret som publik, hakade vi av cyklarna och hojade ner till Stadsparken där det spelades stenkakor. Jättemysigt!

Innan vi cyklade hem tittade vi på påfåglar och åt sushi. Mm mm mmm.

Medan Daniel nattade Sixten i husbilen smög jag in till K och C och drack vin, åt choklad och snicksnackade.

Six gav oss sovmorgon till 8.13 idag. Tackar! När han ätit, fått kläder och jag duschat och gjort mig i ordning gick vi in till dukat frukostbord. Lyxigt.

Nu vilar Sixten förmiddag.

När han vaknat ska vi bege oss ner till stan. Jag måste besöka domkyrkan och äta falafel. Måste.

En febrig pips och en ren säng

Vi har ju alltid sagt, lite halvt på skämt naturligtvis, att "den som väcker honom få ta honom". Sixten alltså. Sent igår kväll när Daniel kom hem råkade han väcka Sixten och då sa jag på blodigt allvar "du väckte honom, du får ta honom". Jag var sååå trött. Det var ju naturligtvis Daniel också, han som jobbat i 12 timmar.

När Daniel la över Sixten i vår säng sa han att Sixten var glödhet. "Ja, ja" tänkte jag. Han är väldigt varm av sig, så det är inte ovanligt alls.

Sixten ville inte alls ligga och mysa med sin far utan kröp så nära, så nära mig. Om jag inte varit på-gränsen-till-sammanbrotts-trött, hade jag tyckt att det var mysigt. Nu kom denna kokhete unge och drog mig i håret. Daniel somnade med en gång och jag kände hur ilskan kokade i mig. Och Sixten, han drog och drog och tvinnade mitt hår. Jag kände ju hur varm han var i ansiktet och jag trodde att jag smort honom för dåligt och att han bränt sig när vi var på stranden. Tänkte att han säkert såg ut som ett stopp-ljus i ansiktet, och fick med ens dåligt samvete och kände mig som världens sämsta mamma.

Sixten somnade aldrig om. Jag såg hur han låg och tittade medan han grejade med mitt hår. Daniles djupa, sovande andetag stressade ihjäl mig.

Det var inte underbart att Daniels väckarklocka väckte oss alla tre halv 8. Jag och Sixten kan kanske ha knaprat ihop 2-3 timmars högst osammanhängande sömn under natten. Till på köpet låg barnet vårt i en stor pöl av något som hans, idag överfulla, blöja i vanliga fall brukar absorbera. Det var bara att gå upp.

När jag bytte och fixade till Sixten tog jag tempen och det visade sig att han hade 38,9 i feber. Min lille skrutt. Inte alls bara varm och inte alls bränd av solen.

Han fick alvedon och frukost, och innan vi gick ut och gick vår morgonpromenad fick jag bädda ur så mycket som fanns i sängen; madrasskydd, täcken och kuddar. Tvättmaskinen har verkligen gått varm idag. Det kommer kännas härligt att krypa ner i en otroligt renbäddad säng ikväll.

Vi fick såklart ställa in alla dagens planer. Vi skulle åkt till Ananthi på förmiddagen och ikväll skulle vi åkt till Daniels föräldrar och grilla. Jag hade verkligen sett fram emot båda delar. Men istället hänger vi här hemma, jag och pipis, och hoppas på att febern blåser bort med stormen som härjar här utanför huset.

En dag på stranden och helg-fint hem

Jag känner att jag är lite bitter för att Daniel jobbar extra så pass mycket på sin semester. Eller bitter och bitter... Jag tycker att det är så himla fasa hemskt tråkigt. Det är ju inga fyra veckors semester tillsammans och inte heller är det någon sammanhängande ledighet. Vi hade kunnat vara hos K-stin med husbilen nu. Men i nästa stund så tänker jag att jag ju i alla fall inte är ensamstående (vilket jag mycket väl skulle kunna vara så som jag beter mig ibland) och han kommer ju trots allt hem. 

TUR att jag inte sitter i sjön bara för att jag är gräsänka. Lena Spena var ju min andra hälft långt innan Daniel kom in i bilden och bara för att han kom in så försvann inte hon. Och vem är gladare för det än jag?

Eftersom solen sken bytte vi kaffe-date mot strand-date. Jag trodde att jag skulle frysa ihjäl där ett tag. Vinden var inte nådig. Men jag tänker som bekant alltid "solen tar ändå" och bet ihop med knottrig hud.

Six tyckte i alla fall att det var toppen att få leka i sanden. 

Han, som knappt badade i Spanien, var inte så intresserad av att bada. Inte heller jag. Jag är ingen badkruka och hade jag inte varit i Spanien och blivit bortskämd hade jag doppat mig. Nu tog det emot något fruktansvärt. Fifan.

Vi hade det väldigt mysigt. Lena hade med sig kaffe och bullar och vi låg och tittade på barnen när de lekte och snicksnackade. Underbart.

När Sixten och jag kom hem städade vi hela huset. Tur att Lena inte kom hit på kaffe, som det var tänkt. för yscha vad det såg ut, såg jag när jag tittade lite närmre. Sixten travar ut och in med skorna på och jag fäller mina hårstrån högt och lågt. Och det är ju trotsa allt fredag. Nu är det helg-fint i vårt hem. 

En tvådagars

I tisdags var det fyra veckor sedan jag sprang. Jag kan knappt förstå att jag lyckats överleva detta träningsförbud. Jag har ju inte ens varit ute och gått. Men nu har jag vilat min hälsena så som doktorn ordinerade, och hälsenan har känts bra i snart två veckor.

Igår gick Sixten och jag en morgonpromenad för att känna på hur hälsenans status. Och mjohodå, kändes inget. Vi gick en försiktig promenad på 5 kilometer. Så skönt!

Idag gav vi oss ut på vår vanliga runda. Sixten sover numera inte så jag har ett trevligt sällskap under min promenad. Promenaden, som vanligtvis brukar ta dryga timmen, tog idag nära två timmar. Men vi stannade och plockade smultron, pratade med folk vi mötte och stannade till hos mamma för att hämta vatten och titta på kossorna.

Jag fick en släng av ångest när jag såg lupinerna. Tänk när jag var ute och sprang i soluppgången och såg lupinerna från det att de började komma upp till det att de stod i blom och doftade ljuvligt. Nu ser de ut såhär:

Deprimerande.

Vi har varit ute i princip hela dagen. Fixat och donat. Six har hittat min smultronodling och har mer eller mindre länsat den på både mogna och omogna bär.

Lägg huvudet på sned för att se filmen ur rätt vinkel. Jag vet inte hur man roterar den.

När Sixten sov sin eftermiddagsvila passade jag på att ta mig an husbilen. Jag har städat, skrubbat, tvättat, bäddat och packat i. Daniel har tvättat den utvändigt. Nu är den i tipp-topp och nästintill redo för take-off. Vi ska ju åka på måndag och Danne ska jobba hela helgen. Om jag tycker det känns som Daniel har semester? Not so much.

Helt spontant blev vi bjudna till David och Elin på grill nu ikväll. Sixten och Stella har ju alltid haft ett gott öga till varandra och nu var det längesen de fick hänga. De har lekt i sandlådan och busat runt. Gullungar.

Vår semester i Spanien

Jösses, vilken härlig semester vi haft. Det var längesedan jag kände mig så pigg och utvilad som jag gör just nu. Ja, inte sedan innan jag blev gravid. Och det är ju ett bra tag sedan nu. Det krävdes en vecka med vila och värme.

Det var med spänning vi satte oss i flygplanet förra måndagen. Hur skulle det gå att flyga med Sissen, undrade vi alla. Man har ju hört och sett många skräckresor med barn. Men Sixten somnade innan vi ens lyft och sov sedan i nära två timmar. Han upphör aldrig att förvåna mig, det där barnet.

När han vaknat fick han mat och sedan busade han med Karin som satt bakom, tittade i böcker och tittade ut genom fönstret. 

När vi gick ner för landning satt han och pratade och brummade och när han började klia sig i öronen drack han lite vatten och sen var det inget mer med det. Helt förvånade var vi.

Vi har bott i Matthias pappas hus och vi har haft det så lugnt och skönt. Inga tider att passa och bara solat, badat i havet och poolen, shoppat lite och ätit och druckit gott.

Huset vi bott i är beläget högt uppe på ett berg med en ljuvlig utsikt över havet. Jag vande mig inte på en veckas tid utan blev helt tagen varje gång jag tittade ut genom fönstret eller gick ut på terrassen.

Sixten tyckte att det var lite kallt i både poolen och havet. Men han badade ganska bra ändå. Vi har ju haft 30-35 grader varje dag, så vi ansåg att han gott kunde svalka av sig lite. Han, å andra sidan, har verkat helt oberörd av värmen. Han har struttat runt naken eller i sin blöja och verkat tycka att det varit toppen.

Sixtens hår har blivit så långt och hans lockar i nacken får mig att dö söt-döden. Och så lockar det upp sig runt kepsen. Får mig osökt att tänka på hockey-killarna.

Igår hann vi sola och bada i poolen innan det var dags för oss att åka till flygplatsen. Det kändes pissigt. Jag vet inte hur många gånger under veckan jag utbrustit "Det här är livet!" när jag lagt mig i solen efter att ha svalkat mig i poolen. Jag hade lätt kunnat stanna i en vecka till, som Karin och Matthias.

Vi var hemma här i huset klockan 2 i natt. Jag fick ställa klockan på 8 för att åka till stan och göra naglarna på förmiddagen. Jag passade på att storhandla, eftersom vårt kylskåp ekade tomt. Och då! Min kundvagn försvann. Jag trodde jag fått en stroke först. Och sen tänkte jag att någon tagit fel, som mamma brukar göra då och då. Så jag gav mig ut för att hitta min vagn. Och vad hittar jag då mellan hyllorna? Jo, Lena spena som står och fnissar med min vagn. Jag älskar spontanträffar. Och som jag längtat efter henne! Jag blev mer glad för att träffa henne än att jag hittade min vagn. Ha!

Vi har även hunnit med ett besök på BVC för en extravägning av Sixten. Han hade gått upp bra och fick godkänt.

Eftermiddagen och kvällen har jag ägnat åt att packa upp och tvätta. Det är såklart tvätt kvar att tvätta, men annars finns nu inget spår av att vi varit på utomlands. Om jag inte tittar mig i spegeln och ser min bränna. Mohahaha.