måndag 31 augusti 2015

Att förbereda sig mentalt

Jag fungerar ju så att jag ältar, grämer mig och bearbetar länge i förväg. Ja, flera veckor och ibland månader. För jag känner mig själv och jag vet hur jag fungerar i de flesta situationer. Det beror nog på att jag känner så mycket så starkt. Det är ingenting jag kan tänka bort, om jag möjligtvis inte går någon form av terapi. Min kropp och hjärna samarbetar inte på den punkten.

Somliga kanske tycker att det är att måla fan på väggen, eftersom man aldrig kan veta hur saker och ting blir. Men det jag förbereder mig på långt i förväg vet jag hur jag kommer reagera på. Min magkänsla har låtit mig veta det.

Som att jag ska lämna Sixten på förskolan. Typiskt, och högst aktuellt, exempel. 

I veckor har jag våndats. Nästan haft lite ångest. Spelat upp olika scenarion i mitt huvud hur han är otröstlig när jag ska gå. Och hur jag då kommer ta honom i famnen och springa ut till bilen, kasta in honom i baksätet, skita i att bälta oss och bränna iväg med däckatjut som om jag precis räddat mitt barn från förbrytare.

Och det är ju så med mig, att tack vare att jag ältat, grämt mig och bearbetat i förväg blir det inte så farligt när det väl gäller. Jag är liksom klar.

Så när jag idag, för första gången på riktigt, lämnade Sixten på förskolan var det inte så farligt. 


Fast han grät något alldeles fruktansvärt hjärtskärande när jag gick fällde jag inte en endaste tår. Jag kände mig som världens elakaste och mådde fysiskt illa, men det här ihopbrytet jag kunde fått infann sig inte.

söndag 30 augusti 2015

Helgens

Jag tittade precis i telefonen om jag tagit några bilder under helgen. Men det har jag ej. Sigge har varit krasslig, så det har varit mycket hud mot hud. Inte mig emot, jag som knappt varit hemma på hela veckan.

Igår städade jag igenom huset riktigt ordentligt. Skurade golven och dammade och donade och skurade och diskade alla ljuslykor. Det behövdes verkligen. Alltihopa. Eftersom Daniel har jobbat på Matfestivalen både i fredags och igår var det inte helt lätt att städa med Sixten i hasorna. Det känns liksom inte riktigt som man städar när han går efter och stökar ner igen. Mamma kom hit precis lagom till jag skulle våttorka golven. Nu är huset i alla fall rent. Jag har också tvättat så att tvättkorgarna är tomma. Nu är det ordning och reda här hemma.

Vi har också gått våra morgonpromenader. Det är höst i luften nu. Så härligt tycker jag! Och jag älskar att få tända lamporna på kvällen. Så mysigt.

Nej, nu ska jag duscha och sen krya till kojs. Vi har haft en vaken-natt inatt så jag är så trött så. Och dessutom är det blodigt allvar imorgon bitti. Jag ska lämna mitt älskade barn på förskolan. På riktigt. Jag lär ju få sminka mig på parkeringen.  Jag försöker såklart förbereda mig mentalt på att inte bryta ihop. Perspektiv, Anna. Perspektiv.

fredag 28 augusti 2015

Balansen

Jag har väldigt svårt att hitta en balans mellan att vara sambo/mamma och lärare. De här två veckorna har ju Daniel varit hemma med Six, så då har jag kunnat gå all in på jobbet. Men ändå får jag dåligt samvete för att jag inte varit hemma när Sixten varit sjuk eller skolat in honom färdigt på förskolan. Det känns som jag inte räcker till. På någon front. Och det tar kolen på mig.

Aldrig förr har det väl känts så härligt med helg. Men även i denna fråga är det tudelat. Jag ser såklart fram emot att få vara med min lilla familj all vaken tid. Men jag ser också fram emot att kunna jobba ikapp, eller rättare sagt - jobba i förväg. Balansen. Och prioriteringar.

Den här veckan har jag två gånger kommit hem efter att Sixten gått och lagt sig. Jag har de flesta mornar varit på jobbet alldeles för tidigt enligt somliga. Men jag har också tagit mig tid att gå upp i ottan och sprungit tre gånger under veckan. Det finns inget som slår känslan efter en tidig och friskt springtur.

Imorse sken solen in på mina fina liljor medan jag åt frukost, och jag kände mig med ens lite lycklig.



Den här helgen ska jag försöka styra upp mitt liv. Det är mitt mål.

tisdag 25 augusti 2015

Över vattenytan

Hela förra veckan tänkte jag: "bara jag tar mig igenom den här veckan". Den här veckan tänker jag likadant. Jag har näsan precis jämt över vattenytan.

Igår var jag på jobbet till 19.05. Sist att lämna byggnaden. Men jag var tvungen att få klart allt jag kunde till idag när eleverna kom. Jag tänkte jag skulle hunnit hem innan Sixten gick och la sig, men det gjorde jag inte. Det kändes inte alls bra, men sen tänkte jag på det här med att sätta saker och ting i proportion och då kändes det bättre.

Jag duschade lite snabbt och sen satte jag mig och fortsatte jobba till klockan var över 22. Till ögonen stod i kors, kan man säga.

Jag förde ett fasa oväsen när jag gick till sängs, i hopp om att Six skulle vakna. Men han sov som en stock. Det slutade med att jag, trots mina principer, la över honom till mig så jag fick snussa in mig i hans hals. Såhåå mysigt!

Idag var jag på jobbet 7.20 för att hinna göra det sista och prata ihop mig med min handledarkollega. Vi har knappt hunnit talas vid, utan mailat och sms:at om mottagandet av vår sjua. Det visade sig att vi hade läget under kontroll.

Efter jobbet hade jag tid för vaccination. Egentligen Sixten också, men eftersom han inte varit feberfri i en vecka ville de skjuta lite på hans spruta.

Jag mötte upp Daniel och Sixten i stan efter min spruta och deras inskolning på förskolan. Vi åkte till hamnen och åt varsin glass. Det var precis vad jag behövde.


När vi kom hem satte Daniel på de nya handtagen på garderoberna och jag flyttade ut dem från Sixtens blivande rum till gästrummet. Jag röjde upp och dammsög övervåningen då roboten tagit nedervåningen under dagen. Nu känns det bra i min själ.

Sixten fick sig ett bad och när han somnat satte jag mig åter för att jobba. Där har jag suttit till nu. Jag ska ha lektion 8.20 imorgon. Hoha! Känns märkligt.

söndag 23 augusti 2015

Helgens

Hela mitt inlägg jag precis skrivit försvann. Jag hinner inte skriva om det. En kort sammanfattning:


  • Jag har gått morgonpromenader
  • Jag har umgåtts alldeles för lite med min familj och jobbat alldeles för mycket
  • Vårt hem ser ut som "hej kom och hjälp mig" men jag hinner inte göra något åt det. Vi har rena kläder och mat i kylen och just för tillfället får det vara dugligt


fredag 21 augusti 2015

Kämpig vecka och ett blodbad

Den här veckan har varit en släng jobbig för mig. Jag tycker ju som bekant att det är jobbigt med oreda och på jobbet har det varit allt annat än reda. Det blir ju såklart så när man ska flytta in i en ny skola, men ändå. Något som stressat upp mig i linningen är att jag varit så beroende av andra för att komma i ordning. Jag stressar inte upp mig när jag kan styra upp och få kontroll över situationen själv, men när det ligger i händerna på andra - då trivs jag ej.

Jag och Mattan har i alla fall skrattat oss halvt fördärvade åt eländet samtidigt som vi varit nära gråten ett par gånger. Som när vi skulle frakta skärmar till skolan. Maj gaad. Vad vi skrattade.


Som om det inte varit nog med att det varit motigt på jobbet. Jag har känt mig så hemsk som lämnat mitt sjuka barn hemma utan sin mor. Han har ju haft Daniel hemma, men ändå. Sixten och jag är ju Team Lundell. Han har i alla fall piggat på sig, och igår var han så gott som frisk.

Och vad händer då? Han trillade. När jag tröstade honom kände jag att det rann på min arm. Vi fick oss ett blodbad. Det rann blod på min arm, på mitt bröst, jag hade blod i ansiktet. Och Sixten då. Han såg ut som en vampyr i True Blood. Blodet spru-ta-de! Ur munnen på honom.

Jag fick en chock. Tänkte att det inte fick bli blod på våra kläder - för blodfläckar är så svårt att få bort. Så många tankar som flög fram i mitt chockade huvud. Jag tänkte att han bitit av sig tungan. Eller slagit ut tänderna. Eller spräckt läppen. Det var så mycket blod. Jag har egentligen inte ont av det, men det kom ju från Sixten! Det luktade blod. Det var blod på lamp-knappen. 

Jag stammade fram till Daniel att "vi måste ringa hundraarton." Han ba: "Va?" Jag tänkte att Sixten var tvungna att sys. Daniel tyckte vi skulle ringa till min syster som är syster, så det gjorde vi. Men jag kunde inte formulera hela meningar i min lilla chock; "Sixten har trillat. Så mycket blod. Blod, överallt", så Danne fick vara den som samtalade.

Efter tips och råd från sjuksköterskan fick vi stopp på blödningen och då fick vi se att det inte var så farligt. Ett jack vid sugblåsan han har. 

Idag började jag dagen med en springtur. Det tar sig med min tid. Bästa tiden hittills idag. Efter hälseneinflammationen alltså. 


Tänk att jag ska bo här hela mitt liv. Soluppgång över sjön.

Och idag har allt löst sig på jobbet. Jag fick muta vaktmästaren med hallongrottor och fjäska till mig hjälp. Tack Anders, Kenneth, Morgan och Nicke. Och Mathias såklart!

Nu ska jag ta en välförtjänt helg. Jag ska såklart planera lite lektioner inför nästa vecka. Men det är ju bara roligt!


Ps till mig själv. Daniel hittade en fladdermus i Sixtens spjälsäng igår. Och Karin har varit barnvakt idag. Ds till mig själv.

onsdag 19 augusti 2015

Efter regn...

Igår sa Anders i cafeterian till mig att han kände igen mig. "Du ler ju idag! Det gjorde du inte igår." Och idag frågade vår handläggare om jag fortfarande var ett åskmoln och jag ba: "nej, nej, nu är jag tillbaka. Räds icke!"

Tur är väl det. Jag har ju själv så svårt för folk som sprider negativitet. Nu känns det bra. Jag var bara lite seg i starten.

Sixten är fortfarande sjuk. Daniel vårdar på dagen, men på natten duger bara jag. Vilket gör att jag är galet trött. Minus på sömnkontot och så jobba på det. Jag är så trött när jag kommer hem att jag vill lägga mig ner och gråta en skvätt. Det finns inte en chans att jag skulle orka springa. Så imorse ställde jag klockan på tidigt och gav mig ut på en löprunda.

Det slog mig att det är betydligt mörkare på morgonen nu än i maj. Garagelampan, som styrs av ett skymningsrelä, lös fortfarande när jag gav mig iväg. Men solen steg sakta men säkert upp under min runda.



När jag kom hem och ätit frukost kände jag mig pigg och glad. Vilken känsla! Hade jag fått bestämma hade jag sprungit varje morgon nu när Daniel är hemma. Men vi vet ju hur det gick sist. No bueno. Så jag får lägga band på mig själv.

måndag 17 augusti 2015

Åskmolnet

Jag sov i gästrummet inatt för att inte vara trött idag, såhär första arbetsdagen. Men jag har väl sällan sovit så dåligt. Jag har hört att Sixten varit ledsen flera gånger. Och imorse sa Daniel att Sixten var jättevarm. När jag bytte blöja på honom - Sixten alltså - hade han 38,7.

Det kändes inte alls roligt att åka till jobbet. Dels i största allmänhet, och dels för att Sixten inte var pigg. Jag kände mig som en skugga, eller ett åskmoln, som drog in över Götene. När jag kommit till jobbet fick jag ett sms av Daniel där det stod att Six hade 39,6 graders feber och att det inte blev någon förskola för honom idag. Såklart inte. Men han har inga andra sjukdomssymptom så det är väl tänderna kan jag tro.

Jag tänkte att åskomolnet skulle blåsa bort, men det har hållit i sig. Hela dagen. Jag kan inte sätta fingret på varför. Jag har tänkt att jag måste skärpa till mig. Men det har inte gått. Jag kan ha snäst åt folk och när mina kollegor frågat hur det känns att vara tillbaka har jag bett dem fråga mig igen om några veckor för att inte säga något jag kommer att ångra.

Dagen har gått väldigt fort och det var naturligtvis trevligt att träffa mina kollegor igen. 

Jag ilade hem för att få komma hem till mitt arma barn. Han var så gosig. Och lugn. Han satt stilla i mitt knä i flera timmar. Det har väl inte hänt på ett år.


Imorgon är det en ny dag, och då tar jag nya tag. Nu ska jag gå och krypa ner bredvid mitt lilla element och snossa in mig i hans hals. 

söndag 16 augusti 2015

Den här sommaren

Jag känner att jag missade förra sommaren. Jag var strängt upptagen med att vara mamma. Det kändes som jag var inne hela sommaren, eftersom det var svalare där än ute. Som jag minns det satt jag och nötte serier med barnet i min famn, med rullgardinerna neddragna medan solen gassade. Det kanske inte var riktigt så, men det är så jag minns det.

Nu är jag inte så strängt upptagen längre. Bara upptagen. Ha! Sixten är nu en naturlig del av mitt liv, vilket han inte var då. Därför var jag grymt sugen på att verkligen ta vara på den här sommaren, och hoppades att den skulle bli lika fin som förra.

Imorgon börjar jag jobba och då, i min värld, är sommaren slut. Nu har ju, tyvärr, inte vädret visat sig från sin bästa sida men jag måste ändå säga att jag tagit vara på min ledighet.

Jag har tagit morgonpromenader, grillat så fort vädret tillåtit, blivit brun, badat (i Sixtens pool) och massor massor i när vi var i Spanien, ätit glass i hamnen. Jag har träffat mina vänner och varit ute med husbilen tillsammans med min lilla familj.

De här bilderna kommer jag titta på i vinter för att drömma mig tillbaka:















Sista semesterdagen

Daniel påpekar ganska ofta för mig att jag måste se saker och ting i proportion. I veckan sa han till exempel att det faktiskt inte är så farligt att lämna Sixten på förskola, när det finns barn som blir utsatta för så hemskt mycket värre saker än så här i världen.

Jag får mig såklart en tankeställare. Och jag vet att mina bekymmer inte är så stora i jämförelse. Men ändå. Att jag börjar jobba imorgon känns en aning "usch". Enbart för att min och Sixtens tid hemma är slut. Jag får ta mig i kragen och bita ihop. För tänk vilken känsla när det blir helg. 

Idag har vi kramat ur det sista ur semestern. Vi har varit ute i det fina vädret och njutit. Och Sixten fick ratta lite traktor när Daniel åkte och tippade ris. Den lille. Så lycklig man kan bli.



Sixten har envisats med att ha hörselkåporna på sig även idag. Jag fick sätta ner foten när han skulle vila. Jag tog striden, så att säga. För hur skönt hade det varit att sova med dem på, tänkte jag.

När vi ätit lunch åkte Sixten och jag till Ananthi för att visa upp oss för hennes nya bebis. Och nej, det rycker fortfarande inte i min livmoder. Fast hon var väldigt söt. Och sååå liten. Men så liten var Sixten också. Och jag kan inte fatta det i mitt arma huvud.

När vi kom hem blev det bråda tider för mig. Så mycket att göra, men så lite tid. Jag bäddade i sängen, plockade i ordning, dammsög hela huset, sprang en runda, duschade, gjorde lunchen till imorgon, tvättade ägg, strök och packade min jobbväska. Nu kan jag med gott samvete ta kväll.

lördag 15 augusti 2015

En vaken natt följt av en trött dag

Vi hade en vaken-natt inatt. Sixten vaknade och vägrade somna om. Han tänkte sig gå upp fast det var bäcksvart. En gång fångade jag honom i benen när han var på väg ner från sängen, och en gång haffade Daniel honom. Sixten var inte ledsen eller arg, utan bara vaken. Till slut, efter många många timmar, somnade han om. På mig. Mysigt.

Eftersom det inte blev mycket sovit inatt sov Sixten till 8.10 imorse. Det blev en sen morgonpromenad. Snarare en förmiddagspromenad. Hela den här dagen har varit seg. Jag har varit så trött. Jag som hade tänkt att vi skulle hittat på något roligt. Men Daniel har haft fullt upp med att såga ner häcken och jag har haft fullt med att hålla mig vaken.

Det har varit en bra dag trots allt. Vi har varit ute hela dagen och njutit av vädet; ätit grillat till middag, jag har fått lite sol på min hud och Sixten har badat i sin pool.


Framåt kvällen började även Six att krokna. Han fick ta på sig sina hörselkåpor när han studerade Daniels motorsågning och sen när vi gick in vägrade han ta av dem. Han gick här inne med dem på i över en timme. Jag trodde nästan att han skulle sova med dem på.


Kanske tycker han att jag tjatar för mycket på honom.

fredag 14 augusti 2015

Åh, härliga fredag!

Jag trodde att Sixten dreglat på min kudde imorse, men det visade sig ganska snart att det var blött lite här och var i sängen. Inklusive hans pyjamas. Så efter att han fått välling bäddade jag ur rubb och stubb i sängen. Det var ju inte så länge sedan, men så kan det bli.
Jag la in den första tvätten i tvättmaskinen och sedan gick vi ut och gick. Sixten var inte så nöjd så jag fick gå i en väldig fart. 

När vi kom hem duschade jag, gick ut och hängde upp tvätten, åt frulle, la in en ny tvätt och sedan åkte vi till stan för att handla. Sixten höll på att somna på vägen in till stan, så även handlingen fick gå i en väldig fart.

Sixten somnade såklart i bilen hem och jag hann packa upp varorna och ligga en stund i solen innan han vaknade. Vi åt lunch och sedan gick vi ut i det vackra vädret. Alltså, vilken dag! Helt fantastiskt. Sixten fick vatten i sin vattenkanna och gick omkring och var så nöjd med det. Sen fyllde vi upp poolen och badade. 





När Sixten tröttnat på att bada gick vi in och bäddade i sängarna och förberedde maten. Vi grillade hamburgare, sparris och majskolvar. Mmm, mm, mm. Gött avslut på en härlig dag.


Vi hade planer på att åka ut med husbilen ikväll, men så kom vi fram till att det är rätt gött att bara vara hemma.

torsdag 13 augusti 2015

Det är torsdag idag!

Mjohodå, idag skärpte jag mig och Sixten vilade på förskolan. Hurra! Jag passade på att åka ner till stan och köpte lite kläder till Sixten. Det går åt kläder när man inte går hemma och skrotar. Han har ju vardagskläder hemma, men jag vill inte att han ska gå i ful-kläder bland folk. Där går min gräns.

Personalen skulle ringa om Sixten vaknade och var otröstlig. De ringde inte och när jag kikade in i vilorummet sov han så skönt.


Jag väckte honom vid 14 när vi skulle åka hem. När vi kom hem åt vi lite, eftersom Sixten vägrat tacosoppan. Sedan gick vi ut och gick en promenad. 

Efter att jag duschat gick vi ut igen och plockade blommor och vattnade lite i trädgården. Daniel kom hem och gjorde oss sällskap ute och Sixten hjälpte honom att kratta.


Six fick sig sedan ett bad och sen somnade han som en stock. Jag har lagt in en tvätt och tittar nu på sista avsnittet av Ernst. Nu är allsången slut, och snart även Ernst. Då vet man att det är slut på semestern.

Idag är det torsdag. Min favoritdag. Imorgon ska jag och Sixten vara hemma eftersom förskolan är stängd. Vad vi ska mysa!

onsdag 12 augusti 2015

En onsdagens

Om det är något jag blivit bättre på sedan Sixten anlände till denna jord så är det att bli effektiv ovh utnyttja alla tillfällen. Så imorse innan vi åkte till förskolan hann jag dammsuga både över- och undervåning samt plocka ur diskmaskinen. Det är ju på morgonen jag är som piggast. Och väldigt skönt att komma hem till ett rent hem.

Idag skulle vi vara på förskolan till klockan 14. Men Sixten vägrade vila efter lunch så vi fick åka hem. Det kan ha varit lite mitt fel att han inte kom till ro. Jag fick ett fniss-anfall av den hela vila-situationen. Hela golvet fullt med barn på madrasser, den lugna musiken och tre personal utmed väggarna. Jag kunde inte ta mig samman. Imorgon ska jag skärpa mig.

Vi åkte i alla fall hem och Sixten somnade såklart med en gång i bilen. Jag bar in honom och sedan gick jag ut och la mig i solen. Men där blev jag inte långvarig eftersom Sixten vaknade och var jätteledsen. Jag fick lägga över honom i vår säng och lägga mig bredvid. Och lika bra var väl det, för han vaknade flera gånger och var ledsen. Det är väl mycket som snurrar i hans huvud nu, kan jag tro.

När han vilat färdigt gick vi ut och åt eftermiddagsmellis i solen. När vi grillade hos Linda i fredags fick Sixten upp ögonen för majskolvar. Igår när vi handlade köpte jag några stycken, och som han älskar det. Jag grillade dem i ugnen en liten stund medan jag fixade kaffe och riskaka till mig.



Jag kände mig lite syster-sjuk och ringde och frågade Karin om hon inte ville komma hit. Det ville hon. Hon fick också lov att inspektera Sissens skrapsår, men hon bedömde dem som fina. Har man en sjuksköterska i familjen måste man utnyttja det.

Vi gick ett varv i trädgården och smakade på allt som gick att äta. Karin fick för sig att stövla ut i skogen och leta svamp och tog Sixten med sig så jag kunde ge mig ut på en springtur. "Har barnet ingen far?" tänker du nu. Jorå, men han har fullt upp med att klippa häcken.

tisdag 11 augusti 2015

Krasch

Idag var det så dags för Sixtens första inskolningsdag. Vi började med att leka inomhus. Sixten är inte alls intresserad av de andra barnen utan har fullt upp med att upptäcka och utforska. Efter fruktstunden var det dags att gå ut. Iförd stövlar och regnbyxor gav han sig ut. Och så ivrig och glad sprang han iväg. Inte bra. Han, som knappt kan gå i stövlarna, gjorde en brakvurpa. 

Han kraschade med ansiktet rakt ner i den grusiga asfalten. Jag tänkte "det här händer inte, det här händer inte. Okej, det hände. Det är inte så allvarligt som det ser ut, det är inte så allvarligt som det ser ut. Okej, det är så allvarligt". 

Vilket pådrag det blev. Alla fröknarna rusade dit och vissa var till och med framme innan jag hann dit, och då gick jag precis efter honom. Det är bra jobbat. De hade ju egentligen inte behövt, eftersom jag var där och har ansvaret för Sixten under inskolningen. Det gör mig lite trygg, för något säger mig att de kommer reagera likadant när jag inte är där.


Det ser mycket värre ut i verkligheten än vad det gör på bilden. Jag får ett hugg i magen varje gång jag tittar på honom. Aj, aj, aj.

Efter att vi torkat rent skrapsåren från grus gick vi ut igen. Och då var det som om ingenting hänt. När jag satte ner Sixten på marken sprang han iväg igen, så jag fick ta honom i handen så han inte skulle göra samma sak igen. Och så lekte han och var glad som alltid. Personalen kunde inte förstå. 

Jag tycker att Sixten verkar trivas bra. Han fick syn på en cykel och när han inte kom upp på den själv gick han och hämtade en fröken i handen och fick hjälp upp. Fast jag stod bredvid fröken! 

Vi stannade till och handlade lite på vägen hem, och sedan slocknade Sixten i bilen. Jag kunde bära in honom till sängen utan att han vaknade och så sov han i nästan tre och en halv timme. Jag hann måla insidan på garderobsdörrarna, måla spikhuvuden på lister i hallen nere och köket, beställa en ny telefon och prata med kommunen.

När Sixten vaknat och vi sent omsider ätit middag gick vi ut och gick. Vi gick samma runda som vi brukar göra på morgonen. Bättre sent än aldrig, tänkte jag. Efter promenaden fortsatte vi vara ute en stund. Sedan gick vi in och jag vek tvätt innan Sixten fick sig ett bad och stöp i säng.

måndag 10 augusti 2015

Inskolningssamtal

Idag var det så dags för oss alla att åka till förskolan på inskolningssamtal. Jag kände att jag behövde stärka mig med en liten löptur innan vi åkte. Härlig morgon! 


Dock inte lika härligt att springa innan frukost. Men klockan var ju betydligt mer än 5, som den var när jag sprang innan sommaren, så jag var betydligt piggare. Men som sagt, min kondition är som bortblåst. Fast känslan efter att ha sprungit är så värt att det är en pina medan man är igång.

Efter dusch och frulle åkte vi till stan och besökte Sixtens blivande förskola. Jag har inte känt att det varit jobbigt att han ska börja. Jag känner att det är precis rätt tid, och det han behöver. Jag kan inte sysselsätta och aktivera honom i den mån han behöver nu. Men efter att vi varit där kändes det ändå lite hemskt. Inte alls roligt. Men personalen vi träffade verkade jättebra och Sixten betedde sig som om han varit där förut. Så det ska nog gå bra det här. Imorgon börjar inskolningen på allvar.

Efter mötet åkte vi till hamnen och åt glass. Första gången i år. Skamligt men ack så mysigt.



Sen åkte vi till Granngården och köpte färg. Och varsin vattenkanna till mig och Sissen.

Barnet somnade i bilen hem och medan han sov passade jag på att ligga lite i solen och sedan förbereda maten. Vi passade på att grilla nu när Daniel var ledig och vädret inbjudande.

Efter middagen klippte Daniel gräset med Sixten i knät och jag målade insidan på garderobsdörrarna. När Daniel klippt det Sixten kunde vara med på fyllde jag upp poolen och satte mig med Sixten där i. Asså, man får ju ta tillvara på det fina vädret.




Jag har också hunnit med att tvätta två tvättar och plocka i i ordning här hemma. Bra dag!

söndag 9 augusti 2015

Gör om - gör annorlunda

I dagarna är det två år sedan jag blev gravid, och Sixten har nu hunnit bli 15 månader. Jag har hunnit få lite perspektiv på saker och ting under tiden som gått. Så pass att jag känner att jag är på en plats där jag kan vara efterklok.

Om, och i så fall när, jag blir gravid en gång till ska jag göra några saker annorlunda. Saker jag nu i efterhand ångrar att jag inte gjorde med Sixten. Låt detta bli en lista som påminner mig.

  • Ta en bild på magen varje vecka.
  • Inte tro att bebben i magen ska dö hela tiden. Alltså what the fuck? Vem fick mig att tänka så? Ja, jag vet inte. Men det är ju inte likt mig att måla fan på väggen. Jag är mer "ska det va, så ska det va". Allt eller inget. Tydligen var det "inget" med Sixten. Inte en gång till. Slå mig med en stol om jag resonerar så igen.
  • I vissa kulturer har man som tradition att an inte tar emot besök på 45 dagar efter att bebben kommit. 45 dagar kanske är att ta. 30 dagar låter mer rimligt.
  • Jag planerar att förstå att det är ett barn som ligger i min mage.
  • Jag planerar också att förstå att det är mitt barn som jag fött fram.
  • Vara bättre på - eller vem försöker jag lura? Helt enkelt ska jag skriva ner när saker och ting sker. När vände sig Sixten från mage till rygg första gången till exempel? Eller när stod han själv för första gången? Ja, inte vet jag. Men det hade jag vetat om jag skrivit ner det.
Det här är de stora sakerna. Det finns flera små också, men det får bli en annan lista det.



lördag 8 augusti 2015

Ack Värmland

Vilka härliga dagar vi haft hos Linda och hennes familj på Hammarö. Vi kom iväg något senare än jag tänkt mig, eftersom Daniel hade några saker han var tvungen att göra innan vi åkte. Men det är ju inte så långt att åka, så vi hann njuta av solen på altanen när vi kom dit. Sixten och Lindas yngsta son August lekte med vatten, och vad är väl roligare än det?

När Magnus och Alfred kom hem från sjön påbörjades maten. Vi bjöds på grillat. Så fantastiskt gott. Vi satt ute länge och pratade och skrattade medan barnen underhöll varandra.

När Sixten somnat i vagnen och även August lagt sina lockar på kudden hoppade vi andra i det 36 grader varma utomhus-spat. Där satt vi och bubblade i ljuset av tända ljus. Så mysigt. Och väldigt skönt.

Daniel hade sällskap av Alfred uppe på alkoven inatt. Han ville så gärna sova i husbilen, och visst fick han det. Sixten väckte mig halv 7 och vi smög upp för att inte väcka killarna. Sixten fick sin flaska och sedan kröp vi ner och tittade på tv medan han åt den. Semesterlyx.

Vi gick alla in till dukat frukostbord vid halv 9 och 10.10 rullade vi mot stan. Vi har tillbringat större delen av dagen i Mariebergsskogen. Fast jag bott i Karlstad i flera år, och trots att det ligger princip i centrum har jag aldrig varit där.

Vilket fantastiskt ställe. Sixten trodde nog att han kommit till himlen. Det fanns så mycket djur att titta på, som man dessutom fick klappa.




Och det fanns stora lekplatser. Sixten gungade, åkte rutschkana och styrde diverse fordon. Att styra är favoriten. "Bruuumm, bruumm" lät han hela tiden. Och han kunde nog stått där hela dagen.




Vi åkte tåget runt och det var nog min favorit idag. Väldigt trivsamt. Sigge somnade efter 10 minuter. 

Vi åt en väldigt god närodlad lunch också. Jag tog en halv portion fish and chips så jag skulle orka äta en glassig glass till efterrätt.


Vilken dag! Så lyckad. Jag blir helt varm i hjärtat av att se Sixten så glad.


Innan vi styrde kosan hemåt stannade vi till på Ikea och köpte en bokhylla och byrå till Sixtens blivande rum. Tänk, så mycket vi hunnit med på ett dygn. Galet.