Påskaftonens

Gårdagens kväll tillbringade vi, som traditionen säger, hos min morbror. Det bjöds på ett fantastiskt påskbord, påskharen hade gömt ägg i trädgården och vi eldade påskeld. Allt enligt konstens alla regler!

 

Påskafton

Jag hade anmält mig till att gå på powern nu klockan 10, men avanmälde mig eftersom det inte passade in i mitt schema för dagen. Det kom lite mitt i alltihop, och det kändes inte rätt i mitt huvud. Så istället ställde jag klockan på 7, neeej det gjorde jag ju inte eftersom jag inte kan ställa klockan på jämna slag - jag ställde den på 6.59, och gav mig ut på en springtur. Herre min skapare, vad det var skönt! Apjobbigt under tiden, men skönt nu.

Asså, jag är ju rätt störd. Det var så sjukt jobbigt de sista två kilometerna att jag fick sätta upp delmål. Jag tänkte "jag springer till den vägkorsningen så får jag gå en bit sen", fast jag är mer än väl medveten om att när jag väl kommer till den där korsningen så kommer jag inte att stanna och gå. Det är för mycket prestige för mig. Men ändå höll jag på så, och vips så var jag ju hemma igen. Och! Dessutom på den bästa tiden för i år. Heja heja! (Kan det bero på att det inte längre är isgata?)

Nu har jag alltså avklarat träning, dusch och frulle. Planerna för dagen är att jobba, träffa Karl och fira påsk hos min morbror. Bra dag!

Långfredag

Det sägs att det är fredag idag. Ja, jag får väl helt enkelt bara tro på det. För jag är helt lost. Vart har min lediga vecka tagit vägen liksom? Jag fick lite smått panik igår när jag insåg att hela veckan gått och jag inte ens kastat ett öga på min jobbväska. Hua mig! Hur ska det bli?

Jag tillbringar det mesta av mina dagar ute i Vita huset. Det går framåt! Danne och hans pappa har med gemensamma krafter satt upp gipsskivor, och idag har Danne spacklat. 

Han är minsann inte född med tummen mitt i handen. Det är ingen överraskning för mig. Det tog jag reda på tidigt. Om han inte haft det hade han inte varit en kandidat för att bli min framtida man. Man måste se om sitt hus, så att säga.

Vad gör jag hela dagarna då, kanske du undrar? Jo, jag sköter det finstilta. Jag målar mina lister, jag ser till att det finns mat i vårt kylskåp och jag städar och plockar i ordning. 

Idag har jag, mamma och Karin tagit oss an den stora gå-in-garderoben och rensat den. Fifan. Jag börjar bli lite mätt på att rensa nu. Tur att det dyker upp lite ljuspunkter då och då. Idag hittade jag till exempel det här kortet från Kristin:

Det är som sagt fredag, så nu ikväll har Danne och jag ätit tacos. Det är gött för mitt huvud att vi kan hålla fast vid några fasta rutiner.

Girls day out

Ändamålet för vår utflykt var att besöka Rörstrands. Jag älskar att gå där inne och titta på alla fina glas och ljuslyktor och fint porslin. Jag skulle kunna gå där inne i evigheter och titta och känna på allt. Men lade band på mig själv och kom därifrån med endast en tallrik. Bra gjort av mig!

Ja, vad ska jag säga om dagens tjejutflykt? Vad jag har skrattat! Det blir lätt smått hysteriskt när jag och Karin umgås och mamma åker med av bara farten. Och hon är inte så dålig hon heller. Vi är alla tre av samma skrot och korn.

När vi gjort Rörstrand gick vi och åt lunch och kikade i min favvoaffär. Sen bar det av hemåt. 

Resten av eftermiddagen har jag tillbringat med mina lister. Jag har blivit en hejare på att måla lister. Daniels pappa sa till och med att jag gjorde det bra. Yey!

Mot Lidköping

Varför är det så jobbigt att träna tredje dagen i rad? I 8 fall av 10 är det så. Just den tredje, men inte den fjärde vilket man skulle kunna tänka sig vara ännu värre. Ja, jag har inget svar på frågan utan kunde konstatera att det var jobbigt att träna idag. Men det vart ingen katastroftid för det. Jag fick bara kämpa lite hårdare.

Jag har duschat, ätit en andra frulle och gjort en renoveringspärm för alla kvitton. Nu ska jag göra mig i ordning. För om en stund kommer mamma och Karin och hämtar upp mig. Vi ska åka till Lidköping. Det vankas tjejdag! Wiii! Förra lovet, sportlovet, var vi ju i Göteborg. Jag tycker att det borde bli en tradition. Varje lov - en tjejdag. Vad säger ni, mamma och Karin?

Förresten! Jag har en låt på hjärnan. En sådan som verkligen sitter där djupt. Som redan fanns där i mitt huvud, innan jag ens fattat att jag var vaken imorse.

Målarverkstad och födelsedagsfirande

Igår när vi lämnade Jula Sjövik var allt i tipptopp. Man skulle kunna säga att det inte låg ett dammkorn på fel ställe. Idag när vi åkte därifrån var huset inte i samma skick. Danne och hans pappa har under dagen satt gipsplattor på väggarna i sovrummet, och det ställde till det vill jag lova. Jag får verkligen kämpa med min pedantiska sida i dessa tider. 

Helt plötsligt ville jag inte vara sämre. Jag tänkte att jag ju också kunde ställa till med kaos. Jag möblerade därför om i finrummet för att kunna upprätta en liten målarverkstad. Där har jag under dagen stått och målat lister. 

Det är så roligt att vi verkligen verkligen har kommit igång nu. Det händer grejer hela tiden. Att måla lister passade mig. Jag gillar ju att göra saker som ger omedelbart resultat. 

Och sen har jag skött markservicen i sann ofeministisk anda. Jag har fixat fika, lagat mat och diskat. Eftersom det inte är en vanlig dag idag så hade jag köpt med mig påskbakelser som vi kalasade på. Det har varit en väldigt bra arbetsfördelning tycker jag.

När man fyller år får man också önska sig vad man vill äta. Danne ville ha pizza, så så fick det bli nu ikväll. Min lille 30-öring! Jag försöker skola in honom i traditionen "Hur Larsson-Lundells firar födelsedagar". Jag har lite att jobba med så att säga. Jag funderar på att skriva en manual. Han kommer från en tradition som inte är likadan som min. Födelsedagar är inte så noga för honom. Paket och frulle på sängen är inte obligatoriskt i hans snedvridna värld. Men som bekant är mitt sätt det enda rätta så.. Ah, han får helt enkelt ta seden ditt han kom. Jag ska be om en utvärdering sen.

Frukost på sängen

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag. För det är Daniels 30-års dag. Hurra hurra hurra!

Ah, så sjöng jag när jag kom in med frulle på sängen. Fyller man år så får man frukost och paket på sängen. Så säger traditionen. 

Tack och lov att Daniel har tagit ledigt idag. Jag vette tusan om jag gått upp halv fem för att fixa frukost. Men vi var ändå uppe med tuppen. Daniel och hans pappa skulle träffas i Jula redan klockan 8. Så jag drog till gymmet och Danne drog till huset.

Nu ska jag bara fixa håret och handla, sen ska jag också dra dit.

Effektiv dag

Oj, vad mycket jag har fått gjort idag. Jag vaknade och kände mig utsövd, trots att jag vaknade av klockan. Herre min ge, så skönt! Kanske är det därför allt känns lite lättare idag. Jag har varit på gymmet, rensat klart alla garderober och lådor i lägenheten, städat toaletten, uträttat ärenden på stan och sen åkte jag ut till Jula.

Här har jag gjort huset beboeligt eftersom vi stökat ner rätt rejält och mamma kommer hem imorgon. Jag vill liksom inte att hon ska få en hjärtinfarkt när hon stiger in genom dörren. Det räcker kanske med att vi gör om huset så som hon känner det.

Det slog mig att jag glömt rensa på ett ställe och vad hittade jag där? Jo, min allra första dagbok.

"Det går en sjuka i husen" skrev jag blott nio år gammal. Jag höll på att skratta ihjäl mig! Vilken nioåring uttrycker sig så?

Jag tog tillfället i akt att inta mitt eftermiddagskaffe i solen. Det var ljuvligt. Solen värmer verkligen gott nu. Jag satt ute och lyssnade på fåglarna och grannen som sågade med motorsågen. Det är verkligen "hemma". 

Jag och mitt luktminne

Om mitt vanliga minne lämnar mycket att önska, så kompenserar mitt luktminne upp det hela lite granna. Jag har ett extremt bra luktminne. En lukt kan kasta mig tillbaka till tider, ställen och personer som jag inte ens visste att jag mindes.

Pappa gick bort i påskveckan. När vi var i kyrkan, den där gudstjänsten då de läste upp vilka som gått bort, fick alla en påsklilja vid utgången. Det var många som kom fram och gav mamma sin påsklilja, vilket gjorde att hon kom hem med en jättebukett. Påskliljor luktar väldigt mycket. Så hela vårt hus luktade påskliljor. Efter det förknippar jag den lukten med pappas död.

Jag har inte köpt påskliljor sedan dess. Bara sådana där små, för de luktar inget. Men så i torsdags när vi handlade köpte jag en bukett. Jag tänkte att det har ju ändå gått åtta år sedan.

Igår slog de så ut. Och idag luktar de. Jättemycket. I min näsa luktar de jättemycket sorg. Fortfarande är det alltså så. Det är nästan outhärdligt.

Det ger mig puls

Åh herregud, jag tror att jag precis gick in i en depression. Jag har hållit på och rensat hela dagen. Jag har typ inte gjort något annat och ändå känns det som om jag inte gjort något. Jag tycker verkligen inte om att göra saker som inte syns. Men i mina garderober finns nu lite mindre saker och alla mina skolpapper är sorterade. Det tar sin lilla tid att hållas med sånt här. 

Och jädrans vad stökigt det blir medan man håller på. "Det måste vara kaos innan det blir ordning" är mitt mantra. Men ack, vad dåligt jag mår i röra. Jag får puls!

Jag hann precis få undan allting och dammsuga innan Daniel dundrade in genom dörren. Därmed besparades han från att se vad jag ställt till med. Imorgon tar jag nya tag.

Rensjävulen

Idag är det inte bara söndag. Det är också K-stins födelsedag! Hurra hurra hurra! 

Jag ringde och grattade henne såklart. Vi har inte pratat med varandra sedan hon var hemma i julas, så vi pratade i över en halvtimme. Jag ska ju inte göra sånt där. Jag fattar ju inte hur mycket jag saknar henne förrän hon är där i mitt öra (eller när jag träffar henne). Men det känns så sjukt gött i mag- och hjärttrakten att det känns som vi pratar och träffas dagligen, fast det går lång tid mellan gångerna.

Eftersom Danne är och jobbar, så vi inte kan greja i huset idag, tänkte jag passat på att jobba lite. Men istället sög det i renstarmen. Jag tror jag har blivit besatt av den häringa rensjävulen. Jag tänkte att jag skulle låta bli sopsäckar idag. Men jag kunde ändå inte. Dock är det svårare för mig att rensa här i lägenheten än vad det är i huset. Här är allt ändå någorlunda aktuellt. Känslan när man hittar kläder som man glömt att man hade! "Hångeljeansen" och klänningen "Vapnet" har åter sett dagens ljus. Ha! Efter två garderober och en låda lyckades jag ändå fylla halva sopsäcken.

Nu har jag bara tagit en liten matpaus innan jag ska sätta tänderna i den tredje garberoben. Det ser ut som kriget här i lägenheten. Åh, jag som egentligen skulle veckostäda.. Aja. Tur att jag är ledig ett par dagar så jag kan få ordning på kaoset. 

Nej. Tvättstugedags. Sen ska jag fortsätta fylla säcken.

Åtta år sedan

Idag är det åtta år sedan pappa gick bort. Åtta år. Det är helt ofattbart. Det känns så sjukt längesen samtidigt som det känns som det var igår. Märkligt det där. Märkligt också hur mycket den här dagen påverkar mig

Nu är dagen snart till ända och jag kan konstatera att det varit en ganska bra dag trots allt. Jag fick sätta mig i Dannes knä när vi ätit middag för att få lite kärlek. Det är allt. Mitt gråtkalas igår kanske bidrog till att det gick lättare idag.

Dagen har gått väldigt fort, för vi har grejat mycket. Vi tog på oss spenderarbyxorna imorse och åkte till färgaffären och köpte allt i färgväg som behövs till sovrummet. Sen åkte vi och köpte gipsplattor och diverse annat nödvändigt. Resten av dagen har vi sedan fixidonat med än det ena, än det andra. Vi har burit och kånkat. Och jag har fått skrattanfall för att vi klantat till det när det varit som tyngst och som mest kritiskt. Jag bröt ihop av skratt när vi höll på att kila fast oss mellan två väggar med en garderob mellan oss. Och vad händer när jag börjar garva? Jo, jag tappar all kraft, och så blir allt såklart värre. Men roligt var det.

Jag tog mig också tid att rensa klart i mitt rum. Så himla skönt att det blev klart. Och mamma ska vara lyckligt ovetandes om vad hon har sovit i för skit den senaste tiden. Fy fan, säger jag bara! Jag borde haft en gasmask på mig. Nu kommer jag la få någon sjukdom i lungan, så mycket damm som jag har inhalerat dessa två dagar. Uschligt! Men nu är rummet i tipptopp. Och jag är minsann inte jättedålig på att rensa och slänga saker. 

Många soppåsar har det gått åt. "Ut med gammalt - in med nytt" är min filosofi.

A trip down the memory lane

Jag var så peppad för att åka till huset att jag inte kunde somna om när Dannes klocka ringde klockan 5. Men jag låg kvar någon timme innan jag skuttade upp och drog till gymmet. 4:e dagen i rad, och det kändes i min kropp kan jag säga. Imorgon får det allt bli en vilodag.

När jag duschat och ätit frulle betalade jag räkningar och grejade lite här hemma innan jag drog ner på stan för att uträtta några ärenden. Sen bar det av mot Jula.

Dagens uppdrag var att rensa lite i mitt flickrum. Jag tänkte att det inte skulle ta så lång tid. Men ack så fel jag hade. Jag hade visst mer saker undanstoppade än jag trodde. Jag vet inte hur många år av minnen som jag hittade i alla skrivbordslådor och skrymslen. Typ 29 års.. 

Och vad jag har gråtit idag. Fulgråtit till och med. Ont i huvudet fick jag också. Det ena minnet efter det andra hamnade i mina händer. Saker jag glömt att jag hade såg dagens ljus efter att ha varit undanstoppade och glömda i åratal.

Karin kom hem mitt i mitt gråtkalas. Hon hade en lyxkaffe med sig till mig, vilket gjorde mig lite gladare. Och jag behövde inte ens berätta varför jag var ledsen. Hon slog huvudet på spiken direkt. Och sen var det inget mer med det.

Medan jag rensade i mitt rum, rensade hon i sitt. Jag var bra på att slänga mycket i sopsäcken, och hon var bra på att plocka upp det jag slängt. Jag fick säga till henne på skarpen att "man kan inte spara allt här i livet". Jag har endast sparat det med grymme affektionsvärde, resten hamnar på tippen.

Mitt i allt kaos kom målaren. Ja, det var såklart bestämt att han skulle komma. Nu har vi fått goda råd och tips på hur vi ska attackera sovrummet och hallen på bästa sätt. Så nu är det egentligen bara att köra i vind.

Klockan sprang iväg så jag hann inte bli helt klar med mitt sorterande. Det blev Karin däremot. Så Karin och Danne åkte till Töreboda med hennes lådor och möbler och jag åkte tillbaka till stan. Det är trots allt fredag och det betyder som bekant tacos. Det har vi nu intagit medan vi tittat på en Jönssonligan. 

Nu är jag så trött så jag vill spy. Det tar på krafterna att ligga i flytt. Imorgon är stora shoppingdagen för herr P och mig. Bäst att vara utvilad.

Nu är det påskledigt

Det känns som det precis var lov, och nu är det lov igen. Det här påsklovet kom precis rätt i tiden. Jag har packat jobbväskorna så tunga att jag knappt orkade ta mig ut till bilen från jobbet. Jag lär ju inte ha speciellt gott om tid för att jobba, och egentligen behövs det väl inte heller, men det känns bra att veta att det står där om andan faller på.

Nej, det här lovet ska jag greja i huset så gott jag kan. Wiii! Vad roligt det ska bli! Dessutom ser jag verkligen fram emot alla familje- och släktsammankomster. Både med min och med Daniels släkt. Och för att inte tala om påskmaten. Och påskgodiset. Åh, vad jag ser fram mot kommande vecka!

Idag när jag kom hem från jobbet gick jag direkt till gymmet. Det finns väl inget bättre sätt att fira in lovet på? Jag höll dock på att banga. Jag har sådan sjuk träningsvärk idag. Så pass att jag nästan inte kunde ratta bilen. Och när jag gick upp i trappan här fick jag sådan mjölksyra i benen att jag funderade på att ta hissen sista våningen. Men jag gick ändå, för träningsvärk ska tränas bort. Och jag då! Satte personligt rekord! 42.46 minuter. Herre jävlar! Bra start på lovet!

Efter dusch och yoghurt drog vi till ICA och veckohandlade. Vi passade på att panta, återvinna och tvätta bilen i samma veva. Känslan när allt detta är gjort är otroligt skön. Som en liten befrielse kan man säga.

Nu har vi parkerat oss i soffan. Jag ska jobba lite innan jag stänger av datorn för dagen. Så får det vara och så får det bli.

Idag är det tisdag

Åh, idag har jag haft (och har fortfarande) en superbra dag! Jag är på ett strålande humör och det pirrar i magen. Det är underbart. Och detta trots att solen inte synts till och trots att det är värsta kalla vädret. När jag gick till gymmet förut fick jag brainfreeze för att det var så kallt när jag andades. Men av någon anledning så tycker jag att det är jätteskönt att det inte är vår ännu. Jag tycker ju inte om våren. Våren kan komma efter helgen. Då är faran över.

Tänk vad allt går lätt när humöret är med en. Jag har haft en väldigt produktiv dag. Torts att mitt schema är späckat på tisdagar så har jag hunnit med massor. Och när jag kom hem från jobbet gick jag som sagt till gymmet och där körde jag nästan på rekordtid. Väl hemma igen tog jag en lyxdusch med hårinpackning och hela kitet. Jag målade tånaglarna och smörjde mig med den fetaste krämen. Så skönt.

Sen gjorde jag Dannes mackor och efter det åt vi kvällsmat tillsammans. Så mysigt så! Nu har jag suttit och jobbat lite och känner mig väldigt tillfreds med dagen.

Min söndag

Varken Danne eller jag kunde somna igår. När han, som brukar somna innan han hunnit säga god natt, inte somnat efter en halvtimme viskade jag:

- Danne, sover du? (dum fråga eftersom jag hörde att han inte sovandades)

- Nej, viskade han tillbaka.

- Varför inte?

- Näe, jag ligger och tänker.

- Vad tänker du på?

- Huset. Du då?

- Samma här.

Ja, det upptar mycket av min tankeverksamhet kan jag säga utan att ljuga. Jag tänker mest inredning. Sen kommer jag på att det är en fasa massa annat som ska till innan vi kommer så långt. Det där "en fasa massa annat" försöker jag lämna till Danne och mamma. Men det är svårt. Kontrollfreak som jag är. Jag somnade på soffan någon gång efter 2. Ibland är soffan verkligen min bästa vän.

Jag vaknade halv 8 och för att vakna till lite hoppade jag in i duschen. Sen åt Danne och jag frulle. Det var sannerligen inte igår vi åt frukost tillsammans. Sen åkte han för och jobba, och jag tog fram mina jobbväskor och satte igång jag med.

I eftermiddags kom Lena och Alicia hit. Det var underbart! Åh, vad jag är halv utan Lena. Men jag får bara bit ihop nu en tid framöver, tills vi båda kommit till ro med våra boenden. Hon lever redan i flyttlådor, och så kommer snart även jag att göra. Men tänk så bra det kommer att bli!

Nej, nu ska jag ta och gå ner till tvättstugan en sista gång. Sen ska jag göra mig redo för veckan som kommer. Jag ska bli intervjuad av skolinspektionen. Ho ho ja ja!

Nu börjas det

Från att ha stått i stiltje, går nu allt i ett rasande tempo. Igår efter vårt lilla möte åkte Danne och jag införskaffade lite saker till renoveringen. Vi hann också med att kolla på tapeter. Fatta vad det rör runt i mitt huvud.

Idag, efter att jag varit och tränat och så, åkte vi ut till Vita huset. Mamma hade redan börjat röja ur sovrummet när vi kom. Vi hjälptes åt med resten, och vips så var det tomt. Redo för renovering. Det kommer inte att bli en ledig stund sen när vi satt igång.

Åh, vad härligt det ska bli att få bygga bo! Och tänk vad härligt att mina barn kommer få samma idylliska uppväxt som jag fått. Tänk att vi kommer att bo här, i Vita huset, jättesnart! Wiiii!

Nu ska vi göra oss klara för att gå på bio. Det vankas lite Joel Kinnaman. Ho ho!

Tuffa dagar för Lundellskan

Det var ingen bra dag igår. Jag fick ett utbrott under en lektion och stormade därifrån och smällde igen dörren efter mig så Morgans hår svajade i vinddraget. Inte professionellt någonstans. Men jag är inte mer än människa. Jag har gott med tålamod när det gäller jobbet, men en vacker dag kommer den där droppen som får mig att explodera i ett vulkanutbrott som skulle ta död på alla dinosaurier. Sen fick jag ont i huvudet och blev trött.

Det var skönt att få komma hem och gå till gymmet efter detta. Men inte ens ett svettigt pass på crossen fick mig på gott humör. Så när vi åkte och handlade köpte jag både tulpaner och påskliljor som plåster på såren. Efter det kändes det lite bättre. Tänk vad blommor kan göra!

Idag har jag redan hunnit vara på gymmet, dammsuga lägenheten och vara på banken för att skriva kontrakt. Nu är lägenheten inte bara nystädad utan även nysåld. Så nu känner jag mig lite vemodig. Jag fick kämpa för att hålla tårarna borta medan vi satt där och skulle skriva. Jag höll på att börja tjuta. Så himla nära var jag. 

Danne var med och när vi gick hem från banken stannade vi till i en affär. Jag tröstshoppade en skål, eftersom jag detoxar och inte kan köpa godis. Ha! Och Danne som får ett bryt på alla skålar jag har. Men nu känns det lite bättre. Tänk vad en skål kan göra!

Nu ska jag fixa lunch här. Mamma är på ingång. Vi ska ha ett litet framtidsmöte. Eller ja. Jag vill påstå att det är mamma och Daniel som ska prata. Jag, jag ska ju liksom bara flytta hem.

Det händer grejer

Ja, det gör det minsann. Både här hemma och på jobbet. Fullt ös, och bortemellan vet jag inte riktigt hur jag har det. Ibland känns det som jag är loket som drar. Ibland känns det som jag blir släpande efter i ett rep som sitter runt min fot. Och ibland känns det som jag står mitt uppe i alltihop medan världen runtomkring går ömsom i slowmotion och ömsom snabbspolning. Men så är det, och så får det vara. Jag bör vänja mig. För värre lär det bli.

Sedan i fredags har jag gått och haft blandade känslor i magen. Ena stunden pirr och förväntan, och i andra stunden lite ångest. Så är det att vara känslomänniska. Jag tänker att det är en fasa tur att det är mer pirr än ångest. Det måste ju betyda att jag är på rätt bana i alla fall.

Annars då? Jorå. Jag är jouränka för andra natten. Så jävla gött om jag får säga det själv. Och det får jag ju naturligtvis. Jag sov som en prinsessa inatt. Jag blev inte knäad på knät en enda gång. Av förklarliga skäl.
Och jag har avverkat 8 dagar på min detox-kur. 12 dagar to go. Jag säger nej till godis och kakor åt både höger och vänster dagligen. Heja heja!

Nej, om jag skulle ta och stänga luckorna för mina blå gluggar. Jag är fan trött hele tin. Kronisk trötthet har jag blivit smittad av. Aptråkigt. Jag behöver åka utomlands och sova i fyra dygn. Det är tydligt det.

Tema: Skräck och rädsla

Jag har suttit och jobbat här ett par timmar. Jag har rättat, bedömt och gett respons. Nu det sista har jag suttit och skrivit en uppgift som jag gett till mina elever. Vi håller på med tema "Skräck och rädsla" och uppgiften var att skriva en text där de berättade om vad de är rädda för.

Här kommer min text:

Människor kan vara rädda för allt möjligt. De kan vara rädda för spindlar, höjder, mörker eller spöken. Jag är rädd för både det ena och andra. Jag är rädd för råttor och möss till exempel. Och för sådant som inte är ”normalt”. Men mest av allt är jag rädd för döden.

Jag är rädd för döden, men inte för att dö. Låter det konstigt? Ja, det kanske det gör. Men så är det. Jag är inte rädd för att dö, eftersom det inte kommer att göra mig något ont när det väl inträffat. Jag är rädd för att döden ska komma och ta någon som jag tycker väldigt mycket om. För vad händer med mig när någon ovärderlig och oersättlig tas ifrån mig? Vad blir det av mig då? Hur ska jag klara mig då?

Jag tänker en del på döden, och jag tror att det är en bra sak. För vet man att ingenting finns kvar för alltid tror jag att man tar vara på det bättre. Jag tycker att det är viktigt att man låter nära och kära veta att man tycker om dem medan man har chansen. Det är också viktigt att man alltid skiljs som vänner, eftersom det kanske är sista gången man ses.

Att vara rädd för spindlar, höjder, mörker eller spöken kan begränsa ens liv då man kanske inte vågar vara på eller besöka olika platser. Rädslor kan bli så stora att de växter till att bli ett handikapp som hindrar en från att leva ett liv man annars skulle gjort. Att vara rädd för döden är inget handikapp för mig. Istället för att begränsa eller hindra mig, får det mig att ge lite mer av mig själv till dem jag håller av medan jag kan. 

Jag hade ju kunnat skriva en hel uppsats, men jag vet att mina gullungar inte kommer ha koncentration till att lyssna länge än såhär. Dessutom bryr de sig nog inte så mycket om vad jag är rädd för..

Nu ska jag göra Dannes smörgåsar och sen hoppa in i duschen.

Lördagschill

Klockan tio över åtta imorse knackade Lena på dörren. Ja alltså, det var ingen överraskning. Det var bestämt. Vi drack lite kaffe och drog sedan till gymmet. När vi gymmat klart oss gick jag hem för att duscha. Sen knackade Lena på dörren igen. Ja, nu var det nästan så att jag tvingat henne till detta. Den stackars arma människan kunde ju inte gå på stan helt hungrig och allena. Nej. Någon måtta på dumheterna får det vara. Ja, så kan det gå när man flyttar från staden!

Det var så himla skönt att få en dos av Lena även idag. Mitt liv känns lite pissigt när jag inte träffar henne. Det kommer bli lite sporadiskt nu när hon flyttar hit och dit, och snart flyttar vi, och Lena börjar jobba och ja.. det kommer bli kämpigt för vårt förhållande.

När vi ätit en andra frukost åkte Lena. Danne och jag drog till Skövde i jakt på nya skor till mig. Men jag hittar tar mig tusan inga, trots att jag letat både här och där och i Göteborg. Så kan det gå när man vet vad man vill ha. Jag kom däremot hem med ännu en bikni. Ha! Jag smäller av. Jag har så många bikinisar i min ägo att hälften vore nog. Ett linne köpte jag också. Som om jag inte hade några linnen heller. Jag har så många linnen att en fjärdedel vore nog.

Annars då.. Joråsatte. Jag detoxar på. Idag har det varit en chilldag. Jag har sovit middag, kollat på tv, surfat runt på internet i timtal. Imorgon får det nog bli andra bullar.

Konstig vecka

Vilken konstig vecka det har varit för mig. Jag har gått som i ett töcken. Jag har varit så obeskrivligt trött. Jag begriper det inte. Och jag har frusit som en dåre. Sovit med extra filt och höjt alla element i lägenheten. Det är inte likt mig. 

Igår när jag kom hem hade jag tänkt att gå till gymmet, men jag gick istället direkt till duschen. När jag stod där i duschen så kunde jag inte hålla mina ögon öppna. Så sjuukt trött var jag. Jag stod där och blundade och då tänkte jag att "det här är inte likt mig, inte likt mig alls". Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv. Så jag gick och la mig. Jag minns inte ens att jag la huvudet på kudden. Jag somnade som en stock. Hur sjukt?

När jag vaknat var det dags att dra till Oxen och veckohandla. Det var gött att få det gjort. Sen var det liksom dags att gå och lägga sig igen.

Idag vakande jag dock upp och kände mig någorlunda på banan. Eller ja.. jag kanske eventuellt råkade ge mig in i en 20 dagar lång detoxkur i onsdags. Det är inte nådigt de första dagarna. Efter ett besök på gymmet, dusch och frulle gav jag mig på städningen. 

Sen mötte jag upp Lena på stan. Vi har inte umgåtts ordentligt på över två veckor, så det var ett härligt möte. Det hinner hända mycket två veckor. Vi gick och åt lunch och pratade konstant för att uppdatera varandra om allt.

Eftermiddagen har bestått av tvättning och lägenhetsvisning följt av tacos med Danne P.

Idag är en annan dag

Jag vaknade klockan 5 av att Danne försovit sig. Hur man nu lyckas vakna av en sådan sak. Jag blev så uppstressad att jag inte kunde somna om. Då tänkte jag bara "nej nej nej!". Dålig start på dagen. Men jag bestämde mig som bekant redan igår för att det skulle bli en bra dag idag, så jag försökte skaka av mig den där känslan av att det skulle bli två dåliga dagar på raken.

Jag började dagen med ett utvecklingssamtal och det är så roligt att träffa föräldrar att det satte ribban för dagen. Så för att sammanfatta kan jag säga att det har varit en bättre dag idag. Inte bra, men bättre.

När jag kom hem från jobbet gick jag direkt till gymmet. Nu har jag duschat, fixat lite och just slagit ner baken i soffan. Och här ska jag nu sitta en liten stund.

Måndagshataren

Hej!

Måndagshataren här. Dra mig baklänges i håret, vad jag hatade dagen när jag vaknade imorse. Det fanns ingen anledning egentligen. Men jag hade verkligen ingen lust att åka och jobba idag. Eller.. jag hade ingen lust att göra något idag.

Jag masade mig såklart upp ändå. Jag är som bekant inte den som är den. Jättetrött var jag dock. Verkligen helt ur gängorna skulle man kunna säga. Jag övervägde att hälla kaffe i ögonen eller/och ta det intravenöst. Det gjorde jag naturligtvis inte. Men det hade nog behövts.

Jag tror att ingenting hade kunnat göra mig gladare än när Mattan med dotter kom insmygandes på morgonkonferensen. Jag kände bara att "det här är en skänk från ovan"! Och vips så hade hela förmiddagen gått av bara farten. Mellan lektionerna fick jag skratta med Mathilda och bebismysa. Det var precis vad jag behövde idag. Hon och Greta gjorde min dag uthärdlig.

Idag är det också en stor dag. Mitt ögonsten till lägenhet ligger ute till försäljning:

http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-2rum-centrum-mariestads-kommun-tradgardsgatan-13l-4707839

Rolsorgligt är ett ord som skulle beskriva det. Eller, det kanske inte är ett ord egentligen.. Men nu är det det. Tror jag får ta patent på det.

Och så kanske du undrar varför jag sitter här och skriver, och inte är på gymmet eller ute och springer? Som sagt, en dag då jag inte känner för att göra något. Idag skyller jag på mitt onda knä. Det kan nog vara bra om det kan få vila två dagar i rad i alla fall. Eller? Säg ja. 

Det som är så underbart med livet är att det (oftast och förhoppningsvis) kommer en ny dag imorgon. Och imorgon kommer det att vara en bra dag. För det har jag bestämt.

Solig söndag

Trots att jag inte somnade förrän efter halv 4 inatt, eller imorse kan man kan säga, så vaknade jag klockan 7. Jag var så pigg att jag inte kunde somna om. Och så låg jag där och filosoferade lite medan hungern växte sig starkare och starkare. Klockan 8 vaknade Danne som ställt klockan för att titta på Vasaloppet. Hur störd är inte han då? Han som kom hem senare än jag!

Vi satte på TV:n i sovrummet och jag skuttade upp och hämtade frulle. Smörgåstårta och Vasaloppet. Bra start på dagen. När jag var mätt i magen kunde jag somna om, och sov ända fram till att de gick i mål. Gott! Vi gick inte upp förrän halv 2. 

När jag duschat gick vi ut och gick en promenad i solen. Vi satte oss i lä och lapade vårsol. Det var underbart.

Resten av eftermiddagen och kvällen har innehållit jobb, tv-tittande och tacos. Skön söndag.

Två klipp

Två klipp som får mig att skratta högt varje gång jag ser dem:

Den första är reklamen för Loka som går på tv nu. Jag skrattar ihjäl mig när han ba: "Hahaha! Kungen är frisk!" och när han blir sur och sparkar på stubben. Helt hysteriskt roligt!

Det andra klipper bara smittar.

Middag och fixitrix

Igår kväll mötte jag och Danne upp Karin och Svenne med respektive för att fira mig några dagar i efterskott. Väldigt bra initiativ av Karin, tycker jag. Jag letade, kvällen till ära, fram en gammal klänning vars mönster gått och blivit lite modernt igen. För modern är ju vad strävar efter att vara. Not.

Vi åt god mat och Karin hade med sig paket.

Idag körde jag min lördagsrutin. Det är ju trots allt lördag. Och därmed har jag tränat fem dagar även denna vecka. Tur att jag sköter mig. Med träning alltså. När jag slarvar så med godis hela veckorna. Mina elever köper, äter och bjuder och jag kan inte säga nej. Det är dåligt av mig. Jag måste lära mig att säga nej.

När jag kom hem och hade duschat drog jag och Daniel ner på stan och uträttade lite ärenden. Nu har jag påbörjat matlagning. Sen ska jag dra igång förberedelserna inför tjejmiddagen som vankas ikväll. Jag måste komma ihåg att hämta smörgåstårtan..

Löprunda i vårsolen

Åh, vilket härligt väder det är! Det är ju helt fantastiskt. Jag kunde ju bara inte gå in och ställa  mig på gymmet i detta solsken. Så jag drog på mig löparstället och gav mig ut. När jag kom ner till sjön ångrade jag mig. Oh. My. God. Vad det blåste där nere. Mössan höll på att blåsa av mig, men jag fick tag i den precis innan den lämnade min hjässa.

Det var tungt att springa idag. Usch. Jag trodde att det berodde på blåsten. För jag fick slita som en djur för att ta mig framåt. När jag kommit halvvägs på min runda började jag blöda näsblod. Och det var inget litet oskyldigt näsblod. Tur att jag hade papper i fickan. Jag fick stanna till för att ordna upp situationen. Jag hade ju världens puls så blodet rusade i min kropp. Det gjorde såklart att näsblodet sprutade. Det blödde så det stod härliga till. 

Jag vart så irriterad över att jag tvingades stanna. Min tid! Jag som tänkte att den skulle bli dålig eftersom det gick så tungt från löpsteg nummer ett. Och till på köpet så var det fortfarande isgata på större delen av rundan.

När jag väl kom hem och stannade mitt tidtagarur fick jag dock till min stora glädje och förvåning se att jag sprungit två minuter snabbare än i måndags. En förklaring till att det var så jobbigt.

Jag invigde mina löparstrumpor som jag köpte i Göteborg idag. Vilken upplevelse! Varför har jag inte införskaffat sådana tidigare? De var helt otroligt sköna. Och jag som lidit av skavsår och blodblåsor. No more!

Nu ska jag ta mig något att äta. Eftermiddagen bjuder på tvättning och kanske lite jobb. Och ikväll vankas det födelsedagsmiddag (på initiativ av syster yster) på restaurang med mina kära syskon och respektive. Det ser jag verkligen fram emot!

Några tankar om min födelsedag nu när den är över

Jag kan banne mig inte hjälpa det, att jag tycker att det är jättejobbigt att fylla år. Jag känner bara för att tjuta ihjäl mig. Det är samma sak varje år. Jag tror såklart att det ska bli lättare och lättare, men det blir det inte. Och nej, det beror inte på att jag blir äldre. Det beror på att jag saknar pappa mer på min födelsedag än någon annan dag på året. Det är vidrigt.

Jag tror att jag är helt dum i huvudet. För inte kan det vara normalt att jag, trots att det snart gått åtta år sedan pappa gått bort, går och väntar på att han ska ringa och säga grattis?

Jag har såklart funderat över vad det kan komma sig, och den enda rimliga förklaring jag kan hitta är att det sitter så djupt rotat i mig att det tar lång tid att vänja sig av vid.

Naturligtvis vägs det jobbiga upp med all uppvaktning man får under dagen. Att mina elever sjöng och hurrade för mig till exempel. Jag blev så rörd och otroligt glad att jag var nära på att börja gråta. Det gick rakt in i hjärtat. Dessutom hade de köpt en present i form av en påse med Dumle. De vet exakt hur jag ska tas.

När jag kom hem från jobbet, och Danne likaså, gick vi och köpte pizza och godis. Dagen till ära tänkte jag. Men shitipitt vad jag mådde pyton efteråt. Blä. Jag fick en enorm bukett rosor av Danne. Helt fantastiska!

Summa summarum: en helt ok födelsedag.