måndag 31 oktober 2011

Halloween

Idag är det Halloween. På Trädgårdsgatan 13 L firas det lite och inte mycket.

Min fina glada pumpa, som jag fick i present av Karin i fredags, har dragit till sig många blickar från förbi passerande och har fått komplimanger av mina grannar.

Gamla Anna

I dagarna tre har den gamla Anna varit hos oss alla. Jag har haft väldigt nära till skrattet. Det har jag ju egentligen normalt sett, men den här terminen har det varit långt dit. Något som jag upptäckte först nu i helgen. Återseendet av min skrattnärhet började väl egentligen runt biobesöket i fredags och sen har det fortsatt i samma takt.

Tintin-filmen var så himla bra. Jag vet inte om det beror på att både Karin och jag är Tintin-nördar. Hela vår familj är det. Det hade ju kunnat bli tvärtom, att vi tyckte den var skitdålig för att vi hade höga förväntningar. Men nej. Karin och jag satt och skrattade. Den ena högre än den andra. Daniel och Mathias satt på varsin sida om oss och tittade förundrat på.

Lördagskvällen hos och med Camilla var givetvis tokbra. Hon bjöd på god middag, många skrattanfall och en hel del jobbprat. Och till skillnad från annars var det inget jobbigt jobbprat. Vi jobbar med samma typ av ungdomar och det var så skönt att prata med någon som visste exakt hur det är, utan att prata om specifika personer. Vi utbytte erfarenheter och det kändes gött på något vis.

Sen drog vi in till stan där vi svängde våra lurviga så det stod härliga till. Vi behövde inte trängas, och stundtals var vi själva på dansgolvet. Med facit i hand kanske vi gick till fel ställe, men det var inget vi reflekterade över då. Istället kunde vi dansa fritt och löst, vilket innebar en hel del fuldans från min sida.

Igår var min plan att ligga i sängen hela dagen. Men det gick ju inte. Rastlösheten smög sig på efter bara en timme. Jag som brukar säga "tänk om vi kunde få ligga i sängen hela dagen" var och varannan dag. Jag vet ju att det är omöjligt för mig. Istället hade en vi soft och skön dag i soffan. När jag blev rastlös även där grejade jag lite med grejer. Typ färgade håret. Tvättade. Lagade mat. Drack 50 liter vatten. Bäddade rent i sängen. Vilket tog cirka en och en halv timme då Daniel och jag övade polisgrepp på varandra. Mycket roligt. Jag skrattade och skrek om vartannat.

Så mycket som jag har skrattat den här helgen. Härligt! Det känns skönt att känna igen sitt eget lynne. Och som Daniel konstaterade igår kväll - hoppas den gamla Anna stannar kvar länge.

Shit. Måste dra till Skövde nu.

Over and out. ("Out"som Sara skulle ha sagt)

lördag 29 oktober 2011

Till Camilla

Jag håller på och gör mig i ordning för att åka till Camilla. Vi ska äta middag, drick vin och skvallra. Det var på tok för längesedan vi sågs. Det är en fasa tur att hon fyller år imorgon så vi tar oss tid att umgås lite tillsammans.

Jag har sett fram emot den här kvällen i en månads tid. Ända sedan vi bestämde. Det ska bli så himla roligt.

Lördag

När jag slött öppnade ena ögat imorse möttes jag av världens största leende. Så mycket bättre kan inte en dag börja. Jag låg kvar en stund innan jag gick upp och gick till gymmet. Igår var det pest och pina att träna, men idag gick det bra. Skönt men varmt.

Efter dusch och frukost hade jag några måsten att ta tag i. Jag hade tänkt att strunta i att Halloween-pynta i år. Dels för att jag egentligen inte har tid att ta fram det, dels för att jag inte har tid att ta bort det. Men Daniel tyckte att jag gott kunde ägna några minuter åt att pynta, and so I did. Men det ena ledde till det andra och nu är alla mina ljuslyktor diskade också.

Vi gick sedan ut på stan och uträttade några ärenden. Lämnade tillbaka en bok på bibblan, handlade på Oxen och Systemet. När vi kom hem tog vi tag i veckans städning. Det var verkligen väldigt dammigt. Jag fick brytet när jag var tvungen att hoppa mellan dammtussarna.

Daniel erbjöd sig att dammsuga. Det var väldigt svårt för mig att låta honom göra det. Jag med mitt kontrollbehov. Jag har ju hittills gjort allting själv, eftersom jag vill ha det på mitt sätt. Egentligen är det dumt tänkt, eftersom Daniel är lika pedantisk som jag. Innan jag lät honom gå lös med snabeldraken berättade jag i detalj hur jag brukar dammsuga och sen gick jag och städa toan och lät honom hållas. Det var väldigt jobbigt att släppa honom lös, men det gick ju fint. Rent och snyggt blev det, och det är ju det som är huvudsaken.

Nu har vi vilat lite. Eller, egentligen skulle vi läsa båda två men jag kom inte till ro. Och då tyckte jag att Daniel var lite väl koncentrerad på sin bok, så jag var tvungen att prata med honom hela tiden. Sen lät jag honom vara, för att sen störa honom genom att picka lite på honom. Efter att ha stört honom säkert tio gånger lade han tillslut undan boken och vips så sov vi båda två.

Nu - kaffe och peppis.

fredag 28 oktober 2011

Fredag med stort F

Den här veckan har jag jobbat som en gnu för att kanske möjligtvis kunna få chansen att känna mig pyttelite ledig nästa vecka. Och som det ser ut nu så finns det en liten möjlighet att så blir fallet.

Ikväll ska systrarna Lundell med respektive gå på Tintin på bio. Jag och Karin är Tintin-tokiga båda två, så det blir nog alla tiders detta.

tisdag 25 oktober 2011

Bra tisdag

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag är bipolär. Eller manodepressiv. Eller är det kanske samma sak? Aja.. Om man jämför mig och mitt humör igår med desamma idag har det varit en skillnad som liknas vid natt och dag.

Jag sov otroligt gott inatt och jag tror att det var det som gjorde susen. Dagen har bara flutit på som ett rinnande vatten.

När jag kom hem mötte jag upp Ananthi på stan och vi uträttade några ärenden i diverse affärer innan vi gick till Mumma och fikade. Mycket trevligt och roligt.

Kvällen har jag tillbringat med att plocka i ordning här hemma, vattna blommorna, betalt räkningar, beställt tågbiljetter och lite sådant fixidon. Och så har jag jobbat lite såklart.

Nu ska jag sova. Fy fukk, så trött man kan vara hela tiden.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 23 oktober 2011

Höstmorgon

Eftersom det sista jag tänkte på igår var frisk luft bestämde jag mig imorse när jag vakande för att gå en lång och skön morgonpromenad. Jag tycker jättemycket om hösten, och särskilt den frisk luften.

Nu har jag duschat och ätit frulle och har precis satt mig ner för att rätta prov innan jag går in och väcker herr P. Vi ska till mamma och äta middag idag. Härligt!

lördag 22 oktober 2011

Tråkig lördag

Fy vilken tråkig dag det har varit. Jag har suttit och skrivit på min examinationsuppgift hela dagen. Jag gick och tränade i morse och när jag duschat och ätit frulle satte jag mig och började skriva. Och där satt jag sen. Skrev och skrev.

Det är allt jag har gjort idag. Med pauser för att gå till tvättstugan, fika med Daniel när han åt frulle klockan 14.30 och laga mat.

Så sjukt trögt som det gått att göra den här uppgiften har jag aldrig varit med om maken tidigare. Daniel sa att han aldrig hört så mycket suck, pust och stön som jag tydligen gett ifrån mig i köket.

Men nu är den äntligen klar. Äntligen! Och allt jag kan tänka på är att jag har prov att rätta också. Det blir morgondagens syssla.

Jag längtar ut. Jag vill ha luft.


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 21 oktober 2011

Fredagsvarm

Kära hjärtanes, vad tiden rusar iväg. Jag tror alltid att jag ska hinna jobba och studa undan en hel del när jag slutar så tidigt som jag gör på fredagar. Men jag satte ner min röv framför datorn nu.

Efter jobbet åkte jag direkt och handlade mat. Aptråkigt, men nu är det gjort. Sen gick jag en sväng på stan. Jag träffade på den ena efter den andra som jag kände, så det tog lite längre tid än vad jag tänkt. Jag gick direkt till gymmet där jag trodde att jag skulle dö. Igår gick det hur lätt som helst, men idag. Herregud, vad jag slet. Och varmt var det också. Jag var så fantastiskt varm och svettig så jag fick panik. Panik! En stor äcklig äckelkorv var vad jag var. Jag mådde dåligt av mig själv. Jag frambringade nästan en kräka. Sol i all ära, men det blir varmt på gymmet när den ligger på.

Sol i all ära igen, men shitipitt vad allt damm och hår syns väl när den lyser upp mitt hem. Och shitipitt igen, vilken skillnad det är när man bor två. Jag fick nästan ett bryt och drog fram snabeldraken. Varm som jag var, fastän jag duschat kallt, öppnade jag fönstren så det vart korsdrag och dammsög som en tok i endast underkläder.

Nu då. Dags att ta mig an examinationsuppgiften igen. Hoppas Daniel kommer snart för min mage gör mig oerhört påmind om att jag är hungrig. Herregudars, vad hungrig jag är.

torsdag 20 oktober 2011

Grynkorvens Dag

Idag är det grynkorvens dag. Grattis grattis, på denna fantastiska dag! Gynkorv är mumma och något som jag äter väldigt ofta. Dagen till ära serverades det till lunch i matsalen. Eleverna delade inte min entusiasm för detta, men det gjorde Mattan. Vi gick dit och åt grynkorv så den nästan kom ut ur öronen på oss och magen stod i fyra hörn. Jag väntar på att korvkakans dag ska införas. Tänk, det vore ju toppen!

Denna vecka är niorna på prao, vilket gör att jag har ganska gott om tid över till att planera, rätta och bedöma. Det är skönt. Såhär borde det se ut schemamässigt varje vecka. Då skulle Anna må bra.

I eftermiddag har jag varit och gjort mina naglar fina, jag har tränat som en besatt, bakat bröd och nu sitter jag med min examinationsuppgift. Det är en bra dag idag. Allt går lätt och flyter på. Och så är det ju fredag imorgon. Nedförsbacke rakt mot helgen!

onsdag 19 oktober 2011

Just nu vill jag...

Just vill jag...
...att min examinationsuppgift ska vara klar
...ha planerat och sammanställt material ända fram till sommarlovet
...att det ska vara fredag imorgon
...att det helt plötsligt sitter 20 000 kr på mitt konto
...vara brun som en peppis
...vara full av energi och kreativitet
...vara utomlands
...vara 5 år igen
...känna känslan av att vara helt ledig
...sova


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 18 oktober 2011

På väg hem

När jag gick av tåget i Göteborg i morse stod mamma på perrongen och väntade. Jag blev så glad så glad! Om jag skulle må riktigt riktigt bra skulle jag behöva träffa mamma varje morgon.

Mamma försåg mig också med ett paraflax. Regnet stod som spön i backen, och med facit i handen så hade jag blivit dyngsur om jag inte haft det. Oansvarigt av mig att åka utan. Ansvarigt av mamma att avvara sitt.

Jag mötte upp mina kollegor och vi satte oss och tog en välbehövlig och stärkande kopp kaffe. Jag lyxade till med att ta en kaffe med hasselnötssmak. Precis som jag gör när jag är i USA. Så himla gott.

Vilken toppenmorgon! Först tillbringa hela den vardagliga morgonen med Daniel, sen åka tåg som jag älskar, sen träffa mamma som jag också älskar och så en god kaffe på det.

Dagen har jag tillbringat på seminarier som gett mig många nya idéer och funderingar. Och nu sitter jag åter på tåget hem. Lång dag. Bra dag.

På tåget

Jag fattade inget när min klocka ringde 04.35. Det är ju bara Daniels klocka som ringer vid den inhumana tiden. Men sen insåg jag att jag ju faktiskt också skulle gå upp då. Fifan, tänkte jag och skulle skutta upp ur sängen. Bara det att den inte riktigt ville lyda. Träningsvärk hej hej träningsvärk.

Upp kom jag till slut. Vi åt frukost och jag blev lite fnissig när jag insåg att klockan inte ens var 5, när jag insåg att jag tyckte det var mysigt att äta frukost tillsammans medan det fortfarande var mörkt och nästan hela stan sov. Men mest fnissig blev jag när jag insåg att Daniel går upp så tidigt varje morgon. Uschligt.

Jag åkte med Daniel till Skövde där han släppte av mig på stationen. Nu sitter jag på tåget mot Göteborg där jag ska gå på seminarier om de nya kursplanerna i svenska. Jorå såatte.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 16 oktober 2011

Förmiddagsmys

Jag vaknade 9.50 i förmiddags och hade således sovit i nära 11 timmar. Så himla skönt och förmodligen precis vad jag behövde.

Jag vaknade till i duschen medan Daniel ställde sig och gjorde scones.

Våra söndagsfrukostar är något jag längtar efter hela veckan. De är alltid goda, mysiga och lite extra. En bra start på denna söndag som i övrigt har jobb, jobb och jobb att erbjuda.

Sömnlös

Nu är det snart en timme sedan jag vaknade av att Daniel tvärsatte sig upp i sängen och skrek: Är han kvar här än, den jäveln?!
Man kan ju bli rädd för mindre. Jag undrar vad han drömde. Säkert att han jobbade på krogen. Jag fann mig inte riktigt i situationen och glömde fråga.

När jag svarade honom natten till igår, när han pratade i sömnen, slutade det med att han sa assur att "om du ska vara sådär dryg är det ingen idé att vi pratar med varandra" och så vände han mig ryggen. Och jag var inte alls dryg. Lika bra att hålla tyst.

Näe. Jag borde somna om. Men det är stört omöjligt. Jag har varit på toa, druckit vatten, vänt på täcket, kollat Facebook, rullat tummarna, läst bloggar och nu bloggat själv. Nu gör jag ett seriöst försök till.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 15 oktober 2011

Höstdag

Jag somnade i soffan framför Idol igår och kommer inte ens ihåg att jag gått och lagt mig i sängen. Klockan ringde 9.05 imorse och då var det bara att hoppa upp, äta frukost och gå ut till alla grannar och dra mitt strå till bostadsrättsföreningens städdag.

När det var klart bestämde Daniel och jag oss för att bege oss ut på en liten lördagstur. Vi styrde kosan mot Lidköping. Jag fick ett akut sug i min Rörstrands-tarm.


Jag älskar att gå på Rörstrands och titta på allt fint porslin, alla ljuslyktor och fina skålar. Daniel började vårt besök med att nästan riva ner ett helt bord, och efter det gick han så långt ifrån alla bord som det bara gick.

När vi kände oss klara och jag handlat en skål och två assietter åkte vi upp på Kinnekulle för att njuta av den fina höstdagen.




Nu har vi intagit soffläge och mitt mål är att vara vaken längre än jag var igår.

fredag 14 oktober 2011

Fredagsmys

Jag har sjunkit djupt ner i soffan nu. Vi har fredagsmys, Daniel och jag. Vi har ätit enchiladas. Jonna guidade mig i telefonen när jag var på Oxen och handlade. Det är tack vare henne vi sitter här mätta och belåtna.

Idag var första fredagen jag kom iväg någorlunda nära min ramtids slut. Jag drog direkt till gymmet, hem och duschade, städade och sen iväg till frisören. Mitt hår var i stort behov av en riktig genomkörare. Slitet hade det hunnit bli. Men nu kan jag dra händerna genom det utan att köra fast vid topparna. Nu slipper jag också platta ihop de klyva små stackarna.

Efter en snabb runda på stan, där strumpbyxor var det enda som kom med hem, åkte jag och handlade mat. Sen kom Daniel och efter lite gnöl från oss båda, pga trötthet och hunger, sitter vi nu i soffan och är ganska tillfreds. Nu är det ju helg.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dvärgmorgon

Men vad är detta?!

torsdag 13 oktober 2011

Blommor och klipp

Ah men vem har världens bästa? Jomen det är ju jag. Han vet vad han ska göra för att få mig glad. Titta vad fina!

Rosa och allt. Inte nog med att de gjorde mig glad, de bidrog även till Bröstcancerfonden. Han är bra, min Daniel. Omtänksam åt både höger och vänster.

Och som om det här inte var nog. Jag kom att tänka på det här klippet:

Svenne och jag garvar ihjäl oss när vi ser det.



Nu känns livet lite lättare.

Le i tider som dessa

Det är inte bara jag som tycker att det är lite tungrott just för tillfället. Vi är ganska många faktiskt.

Pernilla har det finaste leendet på hela skolan. Hon är en sådan där person som kan lysa upp ett helt rum. Så lite för min egen skull, rent egoistiskt tänkt, är det toppen när hon kommer med sin positiva energi.

Igår innan jag åkte hem skrev jag en liten lapp som jag lade, tillsammans med en Plopp, på hennes skrivbord. Som en liten tomte smög jag mig dit.
På lappen stod det: Du glömmer väl inte bort att le i tider som dessa?

Imorse fick jag ett mms av henne:

Det är min Pillan det. Härligt leende, eller hur!

Anna. Jävla. Lundell

Jag har kommit in i en liten, vad kan man kalla det..? Formsvacka. Jag är trött så jag vill spy på allt och typ alla. Jag vill helst av allt ligga hemma i sängen och dra täcket över huvudet. Men eftersom jag har hög arbetsmoral går jag pliktskyldigt till jobbet, där jag bara vill dra något gammalt över mig själv. Luften går ur mig.

Och det är ju när jag känner såhär som jag ogillar mig själv allra mest. Det här är inte jag. Och så är jag helt ofrivilligt inne i en negativ spiral. Som jag hoppar av varje morgon, men tvingas på igen någon timme efter mitt medvetna avhopp.

Imorse när jag tittade mig själv i spegeln sa jag högt till mig själv: Anna jävla Lundell. Det brukar jag tänka för mig själv flera gånger dagligen, och har så gjort i flera veckors tid. Men idag var första gången jag sa det högt. Anna. Jävla. Lundell.

När man svär åt sig själv, är det typ lite illa då?

Men nej nej och åter nej. Nu hoppar jag av den negativa spiralen här igen, och sätter mig och skriver på min tredje examinationsuppgift. Vad sitter jag här och muppar efter? Rycka upp sig! Jag har ju haft en bra dag. Jag och Mattan har varit på marknaden och allt. Och solen skiner ju.

tisdag 11 oktober 2011

111011

Jag jobbar och läser så det känns som mitt huvud är helt sjukt fullt och mina ögon blöder. Jag har haft ont i huvudet varje dag i typ 4 veckor. I helgen kom jag på varför. Jag använder inte mina glasögon så mycket som jag borde. Det var längesedan jag läste så intensivt som jag gör nu och har gjort den senaste tiden. Och när jag i fredags fick läsöga slog det mig att jag det är läge att använda brillorna liiiite mer än vad som gjorts.

Dummare än så är jag inte. Det finns väl ingen som vill gå omkring med skallebank frivilligt. Så nu sitter jag här. Och har mina läsbrillor på. Vilket osökt får mig att nynna på den här låten:



Ja herregud. Hellre läsbrillor än ölbrillor eller?

Morgontidning

Jag tycker det är otrevligt att börja dagen med att bläddra i en kall tidning. För den är ju kall nu såhär på hösten. Otrevligt att bli kall om fingertopparna innan man ens hunnit utanför dörren. Uschligt är vad det är.

Nu när jag kom upp låg tidningen inne på bordet. Perfekt rumstemperatur har den hunnit få. Min sötröv skämmer bort mig.

måndag 10 oktober 2011

Utan söndagsångest

Igår var första söndagen utan grymme ångest för mig. Det fanns liksom ingen anledning att ha det när jag visste att Daniel skulle vara här hemma när jag kom hem från jobbet idag. Otroligt skönt. Skönt att slippa den där ångesten. Vi kunde gå och lägga oss och somna harmoniska.

Och idag har jag gått och väntat på att arbetsdagen skulle ta slut så jag fick åka hem. Så jävla töntig. Jag har blivit en tönt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 9 oktober 2011

Mysbyxor på

I onsdags sa Daniel att i och med inskolningen kanske det kunde vara dags att byta ut jeansen mot mysbyxor. Han menade, att nu har vi ju ändå träffats ett tag och jag har ju aldrig byxor utan pantalonger och klänning. Han menade att det är ju ganska skönt att ha mysbyxor, så kanske vi kunde gå ner på stan på lördag och införskaffa ett par.
- Jaha! Jaha! Nu börjas det. Nu börjar vardagen! utbrast jag.
Jag är livrädd för vardagen. Det går åt helskotta när det blir vardag, är min tanke.
- Och snart kommer jag väl sluta raka benen också! fortsatte jag.

Under torsdagen började jag få dåligt samvete. Så i fredags gick jag ner på stan och köpte ett par till honom. Inslagna och allt. En inofficiell inflyttningspresent.

Och här står han så. I vårt kök. I sina mysbyxor. Och gör äppelpaj.

Rätt het är han också. Min karl.

Illsaknad

Det finns dagar då jag saknar pappa ner än andra. Det finns situationer och tillfällen då jag saknar pappa mer än annars.
Ibland har det sina naturliga förklaringar; man möter någon på stan som har samma parfym, man tänker tillbaka på fina minnen, man ser något eller någon som är starkt förknippad med honom, Svenne gör eller säger något som påminner om pappa.
Ibland kommer saknaden över mig som en hink med kallt vatten. Helt överraskad och chockad blir jag då. Då förstår jag inte alls vad som utlöser den här illsaknaden.

Just precis nu sitter jag och dricker kaffe. Mjölken tog slut när jag drack morgonkaffet, så för att göra kaffet lite godare tog jag en pepparkaka till. Jag doppade pepparkakan i kaffe och när jag stoppade den i munnen fick jag en sådan här chocksaknad. Det känns som man får en stöt. Som när man blir skrämd och blir så rädd att hjärtat stannar, man fryser till is och får ont i hela kroppen tills man insett vad som hänt och man börjar andas igen.

Så nu sitter jag här, smått chockad och med ont i kroppen, och undrar varför kaffedoppad pepparkaka gav mig en sådan toksaknad.

lördag 8 oktober 2011

Morgonuv

Jaha. Här sitter jag en lördagsmorgon klockan sju och äter frukost och skriver ett åtgärdsprogram. Jag vaknade klarvaken och kunde inte somna om. Lika bra att skutta upp och börja dagen. Det är dagar som denna jag önskar att jag hade en nyckel till gymmet.

fredag 7 oktober 2011

Paus

Nu har jag suttit i hela fyra och en halv timme och skrivit. Jag är snart klar med den första uppgiften på grund av att jag inte haft något flow i mitt skrivande. Skit när det händer. Men så är det ibland. Jag har ändå skrivit två sidor av vad jag tror ska vara två sidor. Men jag känner mig inte riktigt klar ändå.

Jag känner att jag börjar bli sur och grinig. Och helst av allt vill jag ta datorn och kasta den i väggen. Men istället för att göra ett sådant illdåd ska jag göra mig i ordning och åka ut till Jula. Jag ska andas frisk luft och ta en paus från alla böcker.

Fredagsmorgon

Jag hängde på låset till gymmet när det öppnade klockan 7. Jag tänkte att det var lika bra att kickstarta dagen. Och det är väldigt skönt att ha träningen gjord. Jag var knappt vaken och jag fnissade lite åt att chockera min kropp med ett träningspass i denna arla morgon.

Men nu är det gjort och det känns mäkta gott. Nu är jag nyduschad och har precis ätit äggfrulle. Jag ska ta mig an mina examinationsuppgifter nu. Som en besatt ska jag skriva. För sen ska jag åka till mamma!

torsdag 6 oktober 2011

Torsdagsfredag och inskolning

Jag började min dag med att skriksjunga i bilen hela vägen till jobbet. Ja, jag var nästan hes när jag kom fram. Det är inte så ofta som jag åker ensam, och det är därför inte så ofta jag kan höja volymen och sjunga med för glatta livet. Det kunde jag dock idag, vilket fick mig att minnas tillbaka på min pendlingstid till Skara när detta var väldigt vanligt förekommande.

Det är en bra start på dagen. Jag blir glad och lycklig. Jag kom dock på, när jag var uppe i falsetten och härjade, att jag hade mobilen i fickan. Jag är ju så evinnerligt rädd att råka svara eller att råka ringa upp någon. Men sen kom jag på att jag ju har en iPhone. Då kan inget sådan hemskt hända. Eller..?

Efter medarbetarsamtalet igår är det torsdagsfredag för mig idag. Jag ska vara hemma imorgon för att skriva på mina examinationsuppgifter. Det ska bli så himla skönt. Jag ska ställa klockan och gå upp i ottan.

Idag börjar Daniel att inskola mig i sambolivet. Husvisning igår. Inskolning idag. Och eftersom det är torsdagsfredag för mig ska vi mysa till det lite. Vi ska äta tacos.

Ojsan sa, nu är han klar i duschen och min mage skriker av hunger.

onsdag 5 oktober 2011

Glad satsuma

Det har varit en tungrodd dag idag. Enbart på grund av att jag varit så dödligt trött. Jag höll på att inte komma ur sängen imorse.

Som grädde på moset hade jag medarbetarsamtal i eftermiddag, något jag var orimligt nervös för. Så när jag satt där och väntade på att klockan skulle gå peppade jag mig själv lite granna.

Samtalet gick över all förväntan och jag gick därifrån 10 kg lättare i hjärtat, varpå jag åt upp min glada satsuma.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 4 oktober 2011

Kanelbullens Dag

GRATTIS på Kanelbullens Dag!

Jag har dagen till ära ätit en kanelbulle. Givetvis. Enda dagen på året man kan äta en bulle med gott samvete.

Det ser ut som kanelbullen är lite råttäten nere i vänstra hörnet. Men jag kunde helt enkelt inte låta bli att gnaga lite på min väg genom korridoren mot min arbetsplats. Mumsigt.

måndag 3 oktober 2011

På svensk mark

Gissa hur glad jag blev när jag fick ett sms av mamma i eftermiddags.

Och gissa hur glad jag blev när hon ringde lite senare. Jag kan meddela att ingen är gladare än jag att hon är åter i Svea rike. Förutom möjligtvis amerikanerna.

söndag 2 oktober 2011

Effektiva söndag

Jag älskar att ha sådana här effektiva dagar som denna har varit. Jag har hunnit med så sjukt mycket. Det jag hade tänkt och typ tusen saker till.

Mitt hem är som nytt. Det skiner och luktar gott. Jag öppnar skåpet och kikar in under diskbänken bara för att det är så fint där nu. Tvättkorgen är tom, proven är rättade, brödet är bakat, sängen renbäddad. Jag har gjort en power-point, jag har handlat och jag har varit hos Ananthi och druckit kaffe och snackat skit.

Nu har jag sjunkit ner i soffan och lyssnar på regnet som smattrar på mina nyputsade fönster. Mysigt. Mysigare hade det varit att ha sällskap i form av herr P. Men eftersom jag själv valt att vara här istället för där, så får jag skylla mig själv. Allt detta för att jag inte vill säga hej då imorgonbitti när han får ligga kvar eftersom han ska vara ledig, och jag åka till jobbet. Ja, så illa är det.

Städjävulen

Jag har under en tid sett att mina fönster varit i behov av rengöring. Jag har sett och registrerat, men inte mer med det. Under de senaste dagarna, nu när solen skinit, har det börjat störa mig. Herregud. Jag har ju knappt kunnat se ut och solen har knappt kunnat lysa upp här inne. Nja.. kanske inte så farligt, men så har jag känt.

Precis som med allt annat finns det gränser för vad jag klarar av. Idag kom så dagen när jag inte stod ut längre. Jag plockade fram min utrustning och tog mig an de skitiga glasrutorna. Jag har putsat som en besatt. Jag har putsat som om det inte fanns någon morgondag. Så pass att blodvite uppstod på mitt lillfinger.

Och sen. Sen flög städjävulen i mig. Jag har diskat alla hyllplan i badrumsskåpet, jag har hängt ut alla sängkläder, jag har städat och skurat under diskbänken, jag har städat och skurat kylskåpet. Nu sitter jag här och andas lite innan jag ska gå lös med dammsugaren. Pju! Höststädning sambostädning. Potato potato.

Söndagsmorgon

Jag har en lugn och skön söndagsmorgon. Jag har lite självvald egentid, och det är så det är ljuvligt att vara ensam. Men jag vet ju hur det är - snart kommer jag bli sällskapssjuk. Om någon timme eller så.

Jag funderade på att ge mig ut på en morgonpromenad dagen till ära, men jag är fortfarande snorig och hostig så jag intalade mig själv att hålla mig lugn i alla fall en dag till. En del av mig är grymt träningssugen, medan en del av mig skriker efter c-vitamin. Suget efter c-vitamin betyder, har jag lärt mig efter många år av förkylningserfarenhet, att jag inte är helt frisk. I hopp om att dämpa detta skrik sitter jag och äter kiwi och apelsin till frukost.

På dagens schema står städ, tvätt, rättning, planering och en fika med Ananthi. Men först ska jag surfa runt och ikapp, dricka kaffe och slölyssna på Nyhetsmorgon.

lördag 1 oktober 2011

Oktober

Konstigt att det är oktober alltjämt redan. Det kan man inte tro om man tittar på termometern. Vi passade på att utnyttja detta fantastiska väder genom att grilla igår kväll. Det satt som ett smäck.

Efter nio timmars utmärkt sömn tillbringade jag förmiddagen med att läsa. Men efter några timmar fick Daniel nog av mitt osociala beteende, så vi åkte hem till hans mormor och fikade.

När vi kom hem igen satte vi oss på trappan ute i solen och pratade lite om framtiden. Jag passade på att njuta av att bli varmt av solen. Men lika mycket passade jag på att bara få sitta med Daniel och bli varm i själen.

Nu håller vi på att göra oss fina för att åka på kalas hos syster Yster. Hennes Matthias fyller år så vi ska fira honom ikväll.

Och just det. Idag snusade jag lössnus för första gången i mitt liv. Första och sista gången kan jag säga. Men Daniel fick sig ett gott skratt. Eller tre.

Nej. Töret nästa.


- Posted using BlogPress from my iPhone