Hemmakväll

Det är första kvällen den här veckan som jag spenderar hemma. I måndags var jag på gymmet till klockan var över 20. I tisdags var jag hemma från min nageltjej 20.15. I onsdags var jag ju hos mormor och var inte hemma förrän 20.50. Och igår var jag hemma från gymmet efter 20. 

Daniel och jag konstaterade igår att vi får en enda kväll tillsammans den här veckan, och det är på söndag. För han har åkt iväg till Skövde för ett vaktpass på matfestivalen inatt, och samma sak gäller imorgon. 

Det har varit så jäkla tröligt också eftersom Daniel är och har varit sjuk. Jag vill inte bli smittade så vi har hållit en replängds avstånd. Inga pussar eller kramar som kompenserat upp att vi knappt setts.

Idag har jag jobbat den sista fredagen för det här läsåret. Det känns inte helt fel. Nu gäller det att jag hittar en bra fredagsrutin som inte innebär att jag gör en massa annat (typ städar, tvättar och handlar) utan faktiskt pluggar på fredagar. Det ska väl inte bli några problemos.

Nej, nu ska jag hoppa i bingen. Imorgon vankas det barndop.

Det är fredag idag

Den här dagen har börjat så bra! Det började med att jag fick en perfekt kiwi och sen när jag åkte till  jobbet hörde jag en fantastisk låt. Lyssna bara! På högsta volym.

No onsdagsmyso

Det blev inte riktigt som planerat idag. Jag hade handlat och allt inför mitt och Lenas onsdagsmys. Men innan jag åkte från jobbet ringde mamma och frågade om jag kunde hämta ut medicin till stackars sjuka mormor och åka dit med den. Och naturligtvis fick det gå före allt.

Efter 40 minuters väntan på apoteket gick jag och tränade. Jag vart lite irriterad av att vänta så länge, så jag körde som en tok på gymmet. 

Efter en välbehövlig dusch åkte jag sedan till mormor. Vi satt och pratade en stund och det var mysigt det också. När jag sedan kom ut gick korna och betade i solnedgången. Det var fint. Fint och rofyllt på något vis.

Sen åkte jag en snabbis till mamma, men där var det som väntat ingen hemma. Jag plockade lite blommor till mig själv. Bara för att det är onsdag.

Helgens

Oj då. Det är redan måndag. Jag är otroligt dålig på att uppdatera här, men dagarna bara går och jag hinner liksom inte gå upp innan det är dags att lägga mig igen.

I fredags åkte jag direkt och handlade efter jobbet. Sen var det i princip bara att svida om för att åka på kalas hos Davids Elin som fyllt år.

I lördags gick jag upp och följde min lördagsrutin med dubbelpass på gymmet. När jag kom hem och hade duschat lagade vi middag. Sen gjorde vi oss i ordning och hoppade på bussen mot Falköping. Vi var bjudna på kräftskiva hos Daniels kompis som dukat upp och pyntat uppe på logen.

Vi blev bjudna på god mat och egenfiskade kräftor. Hela kvällen var jätterolig och jag skrattade nästan konstant. 

Det var en toppenkväll och när det börjat skymma blev det otroligt mysigt. 

Vi var inte hemma och i säng förrän vid 4, så igår tog vi oss en välbehövlig sovmorgon och sov till klockan... *trumvirvel* 12.31! Jorå såatte. Vi hade sovit bort halva dagen. Men det gjorde inget. Efter frullen tog vi oss an tvätten och städade lägenheten. Och kvällen tillbringades i soffan med tacos, godis och film.

Snabba långa veckan

Herregud, är det redan torsdag? Det är ju inte vettigt vad den här veckan har gått fort, fast den känts så lång. Konstigt det där. Det är en ekvation som jag inte kan vare mig lösa eller förstå mig på.

Vi börjar så smått komma igång på jobbet. Det var lite segt och rörigt i början, men nu börjar det reda upp sig. Igår när jag kom hem kände jag till och med att det varit en riktigt bra dag. Och bättre vart den.

Det var ju onsdag igår, logiskt med tanke på att det är torsdag idag och att det var tisdag i förrgår, och jag och Lena återupptog onsdagsmyset.Vi peppade varandra till att trotsa regnet och ge oss ut på en löprunda. Sagt och gjort. Och bra var väl det eftersom det höll upp när vi gav oss ut. Omedvetet pressade vi varandra, och trots att jag var tung i benen efter tisdagens löprunda och trots att Lena faktiskt fött ett barn relativt nyss, sprang vi på en bra tid. 

Jag duschade, språkade lite med Daniel och sen åkte jag till Lena där vi fortsatte vårt onsdagsmysande. Det kändes precis som förr i tiden, Bf B (before baby), då vi först tränade tillsammans och sen åt och tittade på tv. 

Jag var vidirgt trött efter att bara ha sovit 5½ timme och somande gott ända mot ända med Danne. Ja, vilken bra dag det var igår!

Nu har jag precis bokat mig på ett powerpass ikväll så jag får väl ta och göra mig i ordning för det. I och med bokningen har jag tvingat mig själv att gå. Jag är nere i en vråldjup dal i min motivation till träning och får verkligen tvinga mig själv att röra på mig. Men dalar är till för att sig upp ur.

Skolstart

Idag har eleverna gjort entré på skolan. Det är alltid roligt och spännande att få träffa alla gamla och även nya elever. Dagen förlöpte utan större katastrofer. Jag hängde med niorna och eftermiddagen tillbringades med att spela bowling. Jag har inte bowlat på evigheters evigheter, men jag var faktiskt inte så dålig som man skulle kunna tro.

Min väska var grymt tung när jag begav mig hemåt. Veronica undrade om jag hade tegelstenar i den. Men saken var den att jag inte hade morgondagens lektioner planerade. Så när jag kommit hem och ätit satt jag i fyra timmar och planerade och gjorde en power-point.

Tyvärr hann jag inte med löprundan jag hade i bakhuvudet. Jobb - skola - träning - vänner. Prioriteringslistan är stadig. Men som tur är är det bara måndag. 

Nu sitter vi och tittar på Ensam mamma söker. Det är mitt och Daniels program. Det är så jävla pinsamt så vi fattar inte varför vi utsätter oss för det här. Åh! Jag dör!

- Danne, släng hit skämkudden!

Nattens drömmar

Jag drömde om pappa inatt. Det slog mig att det faktiskt var ett tag sen. Det var inte en rolig eller bra dröm. Men trots det vaknade jag och kände lättnad.

Det går inte en dag utan att jag ägnar pappa en tanke. Det är sju och ett halvt år sedan han gick bort, och ibland har jag svårt att minnas hans röst, hans rörelsemönster, hans skratt och hur hans hand kändes i min. Ibland har jag svårt att minnas hur det kändes att krama honom och hur hela hans väsen påverkade mitt. Det gör mig livrädd.

Men trots att nattens dröm inte var en rolig och bra dröm vaknade jag och var lättad, för nu vet jag att någonstans i mig - i hjärna eller kanske hjärta - minns jag exakt allt det jag i vaket tillstånd har svårt att minnas. Det gör mig lugn. Lugn och lättad. Och otroligt glad!

Jag vaknade när Daniel kom hem vid 5, och sen drömde jag att han var otrogen med en tjej han döpt till "Hon" i sin mobil. "Hon" hade tydligen världens tajtaste arsle, men det var inte det som var det värsta. Det värsta var att han inte rörde en min när jag slängde ut honom.

Jag vaknade med en grymme puls och en obehaglighetskänsla som inte var att leka med. En sådan där känsla som kan sitta kvar hela dagen, trots att man vet att det bara var en dröm.

Min plan var att gå till gymmet imorse, men jag låg där och funderade på om gymmet kunde ta bort min obehaglighetskänsla. Hela jag ville ut ut ut och springa bort den. Frisk luft och friskt regn! Och det finns absolut inget som kan slå känslan efter en löprunda. Så jag gick upp och snörde på mig löparskorna, stoppade iPhonen i en plastpåse och gav mig ut på den skönaste och härligaste springturen i mitt liv. Jag sprang och sprang och sprang utan att bli trött. Benen sprang av sig självt som på en Duracellkanin.

På upploppet av min löprunda hade jag den bästa publiken.  

Nu har jag duschat och ätit frulle. Jag ska bege mig till Lena för att locka hennes hår, och sen ska jag planera lite lektioner.

Thank God It's Firday

Jag jobbat i fem dagar och sommarlovet känns redan overkligt avlägset. Likaså de två underbara dagarna i Åsa den här veckan. Jag är redan otroligt trött, vilket inte är så bra. Men jag hoppas hoppas hoppas att det bara är ovanan att jobba som gör mig helt slut.

Daniel har varit ledig idag, vilket var gött med tanke på att jag stormade in genom dörren först klockan 17. Då var lägenheten i princip färdigstädad och tvätten nästan färdigtvättad och klar.

Tacos, ett glas rödvin och Sommar med Ernst var precis vad jag behövde ikväll. Daniel har åkt för att jobba inatt, och jag ska nu krypa ner i en renbäddad säng. M m mmmm!

Sommarkväll

Det är ju ändå lite typiskt att det är typ värsta sommarvädret nu när jag börjat jobba. Jag hade såklart hellre legat på stranden än att jobba. Men ändå får sig humöret en rejäl skjuts av solen, och det är bra skit.

Jag vill ta vara på det vackra vädret, så när Danne kom hem från jobbat mötte vi upp Lena och Micke i hamnen för att äta glass.

Jag som var på ett utomordentligt dåligt humör blev på något bättre sådant tack vare både solsken, glass, sällskap och Alicia.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löftadalens

Igår packade vi in oss i en buss och åkte neråt i landet. Resan gick till Löftadalens folkhögskola i Åsa. Vi hade tur med vädret och har spenderat dagarna mestadels utomhus. Fantastiskt att få sitta på klipporna och ha gruppdiskussioner!

Efter middagen igår kväll var det fri lek. Vi satt på klipporna och njöt, drack vin i solen på en uteservering och sedan avslutades kvällen med sång, musik och galet mycket skratt. 

 

Vi fick en fantastisk sensommarkväll med en vacker solnedgång.

Idag har jag och min nya kollega Björn haft denna underbara utsikt när vi suttit och haft elevgenomgångar:

Det var nog inte så många som ville åka hem idag. Vi hade gärna stannat någon dag till. Men vilken start på läsåret!

Nystart

Sju veckors ledighet - vart tog de vägen undrar jag? Men jag känner mig redo att börja jobba. Jag skulle nästan vilja sträcka mig så långt att jag kan säga att jag ser fram emot det. Jag trodde att jag skulle ha grymme ångest idag, men det har jag inte. Inte ens ett uns. Jag är peppad!

Terminsstart är något speciellt. Det är en nystart för mig. Om alla andra ser nyår som en milstolpe är terminsstarten det för mig. (Precis som kyrkan. Kyrkoåret börjar ju första söndagen i advent.) Jag tänker på allt som ska hända under året - läsåret alltså. Spännande! Hur ser livet ut vid den här tiden nästa år? Åh, det pirrar i magen när jag tänker på det!

Lördagsrutin - on

Min semester börjar lida mot sitt slut. Det innebär att jag snart kommer återgå till alla mina rutiner. Härligt det! Jag tjuvstartade lite idag genom att gå och träna dubbelpass. Det känns som det var ett bra tag sedan jag var på power, och jag har redan på känn att det kommer att märkas i min kropp imorgon.

Jag träffade Ananthi på gymmet, vilket även det var ett tag sen. Vi pratade väl ikapp om det viktigaste och när vi skulle skiljas åt konstaterade vi att ingen av oss hade några planer för dagen. Vi bestämde först att vi skulle fika, men eftersom båda våra bättre halvor inte heller hade planer tog vi en minigolf istället. Ett ypperligt tillfälle för Daniel och Anders att lära känna varandra.

Egentligen är jag inget fan av minigolf, och särskilt inte efter rundan i Hjo när jag fullkomligt sög. Men vem gick och vann? Jo jag! Ja, ni läste rätt. Jag vann!

När Danne och jag kom hem lagade vi mat. Herrn är ju som sagt sjukers så han somnade och sover fortfarande. Jag, däremot, har städat lägenheten som en liten blå.

Nu har jag satt mig i soffan och.. ja, vad tråkigt det är.

Full fredag

Den här dagen har gått i ett. Jag kan tro att mina grannar nästan blivit irriterade för att jag sprungit ut och in som en illbatting. Jag har besiktigat bilen, varit på apoteket åt mormor och jag har lunchat med Karl. Det var fasa trevligt och roligt. Det är det i och för sig alltid. Inget konstigt med det. Vi satt och pratade så tillvida att jag fick bråttom eftersom jag skulle skjutsa mamma till tåget. Det var inte förrän vi var utanför dörren jag tog Karl i armen och utbrast: "Men Karl! Vi har ju inte betalat!" Om jag ett skrattanfall? Jag skrattade så jag nästan inte kunde betala.

Sen åkte jag ut till Jula för att hämta mamma. På vägen in till stan igen stannade vi till hos mormor för att lämna av apoteket-varorna.

Hem, la in två tvättmaskiner, registrerade mig på höstens kurs, betalade en räkning, hängde upp tvätten och la in två nya, pussade min sjukling hej och hej då och åkte till Lena. 

Lena och jag drack kaffe, skvallrade lite och sen bebismyste jag. Alicia är lite uppmärksamhetsberoende och för att Lena skulle kunna göra sig i ordning för kalas tog jag med mig Alicia och gick en promenad. Då somnade gullungen så sött.

Vi hann precis jämt vika lite tvätt innan handbollen började. Nu känns det att jag vaknade tio i fem imorse. Hua, vad trött jag är.

Försmak

Jag kunde givetvis i vanlig ordning inte somna om när Daniel gick upp och åkte till jobbet. En försmak på vad som komma skall. Snart är även jag tillbaka till verkligheten.

Eftersom jag inte kunde somna om hoppade jag i löparskorna och gav mig ute på en runda. I regn! Fy fukk för det här regnet. Nu har jag duschat, ätit frulle, ringt ett nej två viktiga samtal och ska nu alldeles snart åka och besiktiga bilen. Danne och jag hade avancerad bilvård igår så det ska nog gå bra.

I Love Hjo

Idag, eftersom vädret tillät och för att det var Daniels sista semesterdag, åkte vi på en liten utflykt till Hjo. Vi började med att spela minigolf. Jag är ju ganska älskvärd när jag lägger den sidan till så jag lät såklart Daniel vinna. 

Sen gick vi till hamnen och åt middag, för att sedan strosa runt. Jag gillar Hjo. Det är mysigt där. Vi kikade lite i affärer innan vi avslutade med en glass.

På vägen hem stannade vi till hos mamma. Det var väldigt roligt eftersom båda mina syskon var hemma. Vi satt ute i solen och drack kaffe, och sedan gick vi in. Mamma och Daniel inspekterade balkongen (jag låste ute dem - ha ha ha!), medan Karin och jag rensade lite i garderober. Ett litet steg i rätt riktning.

Låt oss flytta till Turkiet!

När mamma och jag satt på bussen på väg till flygplatsen i måndags sa jag, för typ femtioelfte gången den dagen, att jag verkligen inte ville åka hem. Hon undrade då om jag inte längtade efter Daniel, och det gjorde jag ju naturligtvis. Men jag menade på att han kunde ju kommit dit. 

Men nästan lika mycket som jag längtat efter Daniel har jag saknat mina vänner och mina syskon. Det var därför roligt att lite halvt spontant fika med Jonna, Lena och bebben idag. Fast det här vädret alltså.. det tar lite udden av livet. Jag vet, vem är jag att klaga på vädret som har haft 35-40 graders solsken i en vecka? Nu till min poäng.

Hur fantastiskt vore det inte om vi alla kunde bo i Turkiet? Sola, bada, äta god mat, shoppa och leva livet så som det borde te sig. Ah, det vore toppen tycker jag! 

Hemma!

Tack vare att vårt flyg hem inte lyfte förrän 21.55 hade vi nästan en hel dag på stranden igår. Vi åt frulle, packade ihop det sista, checkade ut från hotellet, ställde väskorna i receptionen och gick ner till stranden. Vi kände redan när vi kom ut på gatan att det var varmare än de andra dagarna, och det blåste lite. Vinden hade vänt och istället för den fuktiga värmen vi haft hela veckan var det nu torr luft som fläktade oss.

Det visade sig lite senare att det skulle bli den varmaste dagen på hela veckan. 42 grader! Som tur är blåste det utåt så havet svalkade lite och dessutom är den torra värmen otroligt mycket lättare att vara i än den fuktiga. Det var trots allt sista chansen att bättra på min bränna.

När vi gick från stranden vid halv 4 fick vi stanna två gånger i skuggan för att dricka vatten. 

Efter att ha duschat och ätit på vår stammis restaurang åkte vi till flygplatsen. Eftersom vi landade inatt sov vi över i Partille. Men nu är jag hemma och har redan packat upp resväskan.

En helikopter och en långdag

Igår åt vi inte middag på vårt sedvanliga ställe igår, utan gick till en restaurang som vi besökt de båda tidigare gångerna vi vart här. Den restaurangen ligger precis bredvid havet och anledningen till att vi går dit är att det serverar en väldigt god "Chefs kebab".

När vi satt där i godan ro och åt kom en helikopter och hämtade vatten. Det var hur sjukt som helst. Den var asnära både oss och stranden. Men det sjukaste var att det var en människa som simmade en bit ut i havet. Väldigt mycket i närheten av där de tog vattnet.

Jag och mamma fick ett skrattanfall och jag halvskrek till henne att "han måste ju få panik!" Det såg ut som han skulle komma med i den däringa skopan. Han måste ju fått en chock. Det var helt overkligt. Jag undrar så vad han tänkte. Jag undrar om han tyckte att det var lika sjukt som jag. Han undkom som tur var. Vad vi har skrattat åt denna situation.

Sen åt vi vår goda middag och gick sedan ut och shoppade.

Jag kunde naturligtvis inte släppa det här med den simmande mannen. Så imorse när vi tog vårt första gemensamma dopp tog jag upp det igen. Tänk när han kom hem till sin fru efter att ha varit ute på en simtur och ska återberätta vad han varit med om. Hon skulle ju inte tro honom.

Idag har vi haft en långdag på stranden. Vi gick inte hem förrän halv 7. Således har vi i afton ätit middag, shoppat för tredje kvällen i rad samt packat inför morgondagens hemresa.

Rynkor i pannan och en solnedgång

Eftersom det gick ganska bra sist var det inga större svårigheter att ställa klockan och gå upp tidigt för att ta en morgonlöprunda. Och kanske beror det på att jag vant mig lite vid värmen, för idag sprang jag längre och fortare än i förrgår. Jag sprang till och med om två människor! Helt outstanding om jag får säga det själv. Och det får jag ju naturligtvis.

 

Vi har såklart spenderat dagen på stranden.

Jag var lite djärvare idag och låg något mer i solen än vad jag gjort tidigare i veckan. Och det verkar som det gått bra. Inga röda partier på min kropp. Men jag smörjer mig som en tok. Mamma sa att jag redan, i min unga ålder, har rynkor i pannan:

- Ahmen, tur att jag har lugg då.

- Ska du ha det hela livet då?

Nej, det kanske jag inte ska kom jag på. Och så smörjer jag mig med solskyddsfaktor och ligger i skuggan stora delar av dagen. Är det ett tecken på mognad så säg.

När vi kom hem och gjort oss i ordning gick vi till restaurangen vid havet där vi åt frukost när vi var här första gången för fyra år sedan. Vi tog en öl och tänkte oss tillbaka.

Sen gick vi och tittade på solnedgången.

Efter middagen gick vi och shoppade lite granna. Nu är jag helt slut. Det är tar på krafterna att vara på semester.

Det blev en dag på stranden

Mamma frågade lite finurligt vid frukostbordet vad vi skulle hitta på idag. "Jaaa.. Vi kanske kan gå till stranden?" svarade jag. "Ja, det kan vi göra! För omväxlings skull." Och så fnissade vi lite. Sanningen att säga att vi båda är mer än nöjda med det upplägget för dagarna här i Turkiet. Och dessutom är det så galet varmt att vi förmodligen inte skulle orka göra något annat än att hänga på stranden.

Vi har en liten bit att gå för att komma dit från vårt hotell. Det tar inte mer än typ 10 minuter. Och då går vi väldigt långsamt för att inte bli helt igenom svettiga. Men vi lyckas ändå inte så bra, fast vi rör oss i slowmotion. När vi kommit fram kastar sig mamma på en solstol under parasollet och jag drar rakt ut i havet. Nästan så att jag inte hinner få av mig kläderna innan.

När jag plurrat klart går vi en morgonpromenad längs med den långa stranden. När vi gått till piren där vi vänder, och således har gått halvvägs, ger jag vattenflaskan och mobilen till mamma och hoppar i havet och doppar mig. Sen går vi tillbaka till våra solsolar och lägger ifrån oss våra attiraljer och kastar oss i havet båda två. 

En härlig start på dagen och ni förstår att jag badar mest hela tiden. För såhär håller jag på hela dagen. Kastar mig i havet stup i kvarten. Hinner knappt torka mellan varven.

Idag var vi på stranden till halv 6. När vi kom till hotellet drack vi kaffe, duschade och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta middag. Vi gick till vårt stammisställe.

Efter middagen strosade vi sakta runt i staden. Vi har sett dessa formlämningar från romartiden många gånger nu, i princip varje dag vi varit här, och det är tredje gången vi är här, men jag tröttnar inte. Jag tycker att det är lika fascinerande, spännande, intressant och häftigt varje gång.

Stranddag # 2

Jag började dagen med löptur. Tänkte att det var bäst att bege sig ut innan det vart sådär jättevarmt. Men trots att jag satte igång mitt första löpsteg innan klockan hunnit bli 7, var det ändå förfärligt varmt. Tur att jag hade vatten med mig säger jag bara. Och det var inte så farligt när jag väl sprang. Värre var det efteråt. Jag svettades hela frukosten igenom, trots att jag försökt att kyla av mig i duschen och med hjälp av AC:n på rummet.

Kanske kändes det inte så jobbigt för att jag sprang i en otrolig miljö. Istället för att parera för gyttjepölar eller skogssniglar, har jag idag gjort sidohopp för gamla pelare till amfiteatern och stora stenblock till Apollons tempel. Vem tänker på att det är jobbigt att springa då? Ja, inte jag i alla fall. 

Efter frullen begav vi oss givetvis ner till stranden där vi spenderade dagen ömsom i havet, ömsom i solen, men mest i skuggan. Min bok är bra!