Vilket härligt sportlov jag hade! Loven kommer väldigt sällan för tidigt, och det var en välbehövlig ledighet för mig.
Jag blev tillsagd att jag var helt galen som skulle åka buss till Italien, men helt ärligt så var det skönt. Jag hoppade på bussen och sen kunde jag bara sitta där. Jag behövde inte tänka på något, och jag kunde inte gör något annat än det jag hade preppat med - lite jobb och massa serier.
Jag är ju ingen skidåkare, men när Jespers mamma bokat fyra platser på denna bussresa tänkte jag att det inte är varje dag som möjligheten finns. Så efter otroligt mycket övervägande bestämde jag mig för att åka med. Och det ångrar jag såklart inte.
Det var så himla fint. Och backarna var så långa. Och solen värmde så skönt.
Vi åkte skidor, åt och drack gott, solade, skrattade massor, badade bubbelpool och jag sov tio timmar varje natt. Hur fantastiskt?
Jag och Sixten klarade, för andra gången i våra liv, att vara ifrån varandra i tio nätter. Det var inte roligt, men det gick såklart. Som jag längtade efter mitt barn. Men det är ju som bekant bra att få längta lite ibland.
