Oj oj oj, de här veckorna som gått sedan jag kom hem från Turkiet har varit tunga. Den ena värre än den andra av olika anledningar. Jag känner att jag har lite mycket att göra, så pass att jag inte kan ta mig för att göra något av det som står på min att göra-lista. Det, i kombination med mörkret.. Det här mörkret gör inte underverk med mig. Det blir bara värre och värre för varje år. Summa summarum - jag känner en inre stress. Och det gör mig inte till en älskvärd person.
Fasa tur att det finns saker och människor som lättar upp ett tungt sinne. Låt mig lista det, ty jag är en list-vän.
Barnet mitt. Får mig att asgarva varje dag. Herregudars, vad rolig han är.
Rörelse. Finns få saker som är bättre än en springtur eller morgonpromenad.
Jeppson. Han får mig att skratta och må bra. Han stöttar och står ut, peppar och hejar på. Han uppmärksammar och underlättar. Han är så himla snäll och rar och omtänksam. Lyckan när jag hittar min kaffemugg diskad. Det är de små sakerna som gör mina dagar. Han gör mina dagar.
Lena och mina tjejor. Jag och Lena har haft onsdagsmys och tittat på Bonde söker fru. Och truppen har träffats hos Sara. Så härligt att få prata om allt och inget, och skratta åt allt och inget.
Höstmys. Det finns ju fördelar med mörkret och snålblåsten. Tända ljus och en brasa i den öppna spisen. Det är ju väldigt mysigt.
Det var längesen en fredag var så välkommen som idag. Sixten och jag har haft fredagsmys. Vi var lika trötta båda två. Inte för trötta så vi var odrägliga mot varandra, vilket händer då och då. Utan trötta så vi var gosiga. Tröttheten när den är som bäst. Och gött att vi var synkade!
I helgen ska jag ta tag i mina måsten och ta mig ur den här dalen. Heja mig!
