Gårdagen

Gudarna vet att jag har försökt måååånga gånger tidigare. Men det krävdes en födelsedag och ett löfte om att jag aldrig mer skulle fråga om han följde med. Så igår hände det. Daniel följde med på morgonpromenaden. Bästa presenten.

Det var en fin morgon och vi fick se soluppgången.

När vi kom hem och hade duschat åt vi frulle. Jag fick jättefina (och många) tulpaner av Daniel som gjorde frukostupplevelsen härlig. Jag älskar tulpaner mer än någon annan blomma.

Efter frukosten åkte vi till stan och fixade pass till Sixten. Det gick så fort och lätt att vi hann fika på kondis. Gött med en semelwrap och så himla mysigt att fika bara vi, lilla familjen. 

Sixten fyllde 10 månader igår. Jag tycker det känns som det var igår han kom.

Jag intog köket när vi kom hem och förberedde kvällens middag. Jag ville ha det mesta gjort så jag slapp stå i köket när tjejerna kommit. Daniel och Sixten åkte till Gudhem på eftermiddagen, och då kunde jag städa ordentligt.

Jag hade paljett-tema på middagen så alla mina tjejer kom så fina och uppklädda. Jag har tyvärr ingen bild på oss. Vi hade nog för roligt. Vad jag skrattade! Vilken toppenfödelsedag!

En snabbis

Jag trodde jag skulle hinna blogga, men det gör jag inte. Jag har lite mer att greja med innan mina tjejer stövlar in här. För att inte tala om att jag måste göra mig i ordning.

Idag fyller jag år och hittills har jag haft en perfekt dag (förutom när jag grät när Sixten och Daniel åkte bort). Bilder kommer imorgon.

Dagens

Sixten vaknade 5.20 och ville inte alls ligga och mysa. Han skulle stå upp och riva av bladen på blommorna. En vanlig dag hade vi gått upp. Men jag kunde inte vakna. Kunde inte. Det är högst ovanligt för att vara jag. Det gick inte fast jag tände lamporna. Jag satte Sixten i spjälsängen och sen somnade jag om i en halvtimme. Helt sjukt. Där satt han i sin säng helt nöjd och plockade med sin kudde och sitt täcke. Dåligt av mig. Bra av honom.

Idag har jag förberett lite för mitt kalas imorgon. Diskat alla glas, dammat och gjort dessertern. Jag hade tänkt att städa också, men det är ingen idé. Jag hade ändå fått plocka och dammsuga igen imorgon. Så det kändes onödigt. Jag gör det imorgon istället.

Vi har haft en mysig hemmadag idag. Vi har läst böcker och plockat runt saker. Ah, jag har läst och Sixten har plockat.

I eftermiddags kom min kusin David och undrade om jag kunde vara barnvakt åt Stella. David hade en ko som skulle kalva, och såklart ställde jag upp. Hon var lite ledsen till en början, och då blev Sixten rädd så jag fick dubbeltrösta. Jag var lite svettig i armhålorna där ett tag. Men sen blev det bra och allt var frid och fröjd.

Stella är typ det enda barnet som Sixten inte är rädd för. Nej, han drog henne i håret och i klänningen och de leker jättebra tillsammans. Fullt ös på båda.

När Daniel kom hem åkte jag till gymmet. Nu vet jag inte när jag kommer dit nästa gång. Känns inte bra. Men Danne åker bort torsdag till lördag så då blir det inget rännande på gymmet för min del.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig. Det är en stor dag imorgon ju!

Tre torsdagsönskningar

Nummer 1:

Jag följer Alexandra Bring på Instagram och jag läser hennes blogg. När jag tränar är det henne jag ser framför mig. För ett tag sen la hon ut den här videon, och jag blev så imponerad så jag vet inte vad.

Så nu är det min höga önskan att kunna hoppa upp såhär. Vilken prestation! Helt otroligt ju.

Nummer 2:

Jag önskar att jag skulle vakna upp imorgon och ha ett intresse för matlagning. Jag avskyr att laga mat. Det är så tråkigt. Jag gör det helst inte alls. 

Nummer 3:

Gröna fingrar. Jag borde ha ett eget konto avsatt för att köpa nya blommor. Jag är helt värdelös på att hålla blommor vid liv.

Vem är du lik, Sixten?

Ja, det frågar jag honom ofta. Men det är ju så att han är en blandning såklart.

Jag tycker dock att han är lik Daniel i stimmiga situationer med mycket folk. Då blir de båda lite sävliga och en smula svåra att få kontakt med. De hetsar inte upp sig i onödan så att säga.

Han är också lik Daniel med att de båda rycker till så de studsar när de somnar. Och på tal om sömn så sover de väldigt mycket.

Dessutom har de båda stora öron.

Nu vet ju inte jag hur Daniel var när han var liten. Inte heller vet jag hur jag själv var, men det har jag ju fått berättat för mig. Och där är nog Sixten lik mig. Glad och nyfiken. Och aktiv. Högt och lågt och överallt.

Sixten är också lik mig vad gäller maten. Mamma kunde aldrig duka bordet förrän middagen var helt klart, eftersom jag blev skogstokig när jag förstod att det vankades mat. Jag kan inte ens vara i köket utan att Sixten blir skogstokig.

Sixten sover helt ljudlöst. Precis som jag. När jag går och lägger mig på kvällarna kan jag inte höra honom andas fast jag kör ner huvudet i spjälsängen. Därför har det blivit som en liten rutin att jag petar på honom, så jag vet att han lever. Jag kan inte somna annars.

Vi har lika ögon när vi ler också.

Jag ser ju också att Sixten har en del Lundellska drag. När Sixten sover är han lik min pappa. De har samma drag över ansiktet då. Och samma minspel.

Tittar man på kort när min lillebror var liten, ser man att de är släkt.

Mina foto-favorieter

Jag satt och tittade i gamla fotoalbum igår kväll. Jag gör det ibland. Jag älskar att göra det. Det spelar liksom ingen roll att jag sett dem hur många gånger som helst.

Jag la upp den här bilden igår och fick kommentaren att Sixten är lik både mig och min pappa.

Ja, man ser ju att vi är släkt i alla fall. Jag ser på den här bilden med andra ögon sedan jag fick Sixten. Jag blir helt varm i hjärtat. För den där blicken vi utbyter - jag tror mig veta att pappa känner samma som jag känner när Sixten tittar på mig.

Jag blir både fnissig och lite tårögd när jag tittar igenom pärmarna. Här kommer en bildbomb med mina favoriter:

 

Karin och jag. Syskonkärlek redan då.

  

Jag och Kristin. Jag blir så full i skratt. Helan och halvan genom hela livet.

 

Min morbror Bengt och jag. Så skön stil.

Till det här kortet har mamma skrivit att jag är ett riktigt litet troll. Jag är villig att hålla med.

Jag blir så lycklig när jag ser den här bilden på mig. Tänk så glad och bekymmerslös.

Jag blir sömnig bara jag ser mig själv. Gudars, så gosigt jag hade det.

Jag och K-stin. I vått och torrt.

BVC och ett nytt PB

Njaha. Här har vi varit vakna sedan 5.04. Eller inte vi. Jag har. Vi låg och gosade till klockan tio i sex då vi gick upp och Sixten fick frulle. Sixten somnade såklart när vi gick ut och gick och sov vidare i vagnen i över två och en halv timme. Jag hann liksom duscha göra mig helt i ordning, och fast jag väntade in i det längsta, fick jag äta frukost ensam. Det kändes konstigt.

Hade Sixten sovit fem minuter längre hade jag fått väcka honom för att inte komma för sent till BVC. Och Sigge pigge då. Hade gått ner nästan 2 hg på 2 veckor. Ajabaja på den. Men doktorn sa i torsdags att vi inte ska bry oss om vikten. Vi som föräldrar ska "lita på ert eget omdöme". Så det gör vi.

Annars var allt bra. Han kunde slå ihop två klossar och visa att han kunde ställa sig upp och krypa. När vi skulle gå vinkade han hej då utan att jag bad honom. Jag tror dock att det var en slump, men det såg väldigt bra ut.

Efter BVC-besöket mötte vi upp Lena och Loui på Oxen för att handla. Nu har jag allt inhandlat inför mitt kalajs. Det känns bra det.

Igår när Daniel kommit hem från jobbet gav jag mig ut på en springtur. Jag fick inte alls tvinga mig själv igår, vilket var skönt såklart. Men däremot får jag sådan prestationsångest av att jag sprang så bra förra veckan. Men så tänkte jag att "vem fan bryr sig?" och försökte intala mig själv att huvudsaken är att jag i alla fall springer.

Det kändes väldigt lätt. Mina ben var inte alls tunga igår. Så jag tänkte att jag säkert sprang för sakta. Men icke! Ett nytt personbästa. 

Med facit i hand så fegade jag, för jag kände mig inte ens trött. Nästa vecka ska jag ha kvinnan i örat som säger till mig i vilken hastighet jag springer. Hon är så stressande.

needlesofpeace

Jag snubblade över klädmärket "needlesofpeace" (https://www.needlesofpeace.se/) och blev helt kär. Dels för att det är en tvåbarnsmamma som sitter och syr efter beställning. Dels för att det är ekologiska kläder. Dels för att de är så himla fina och coola. Särskilt kär blev jag i detta:

De skulle verkligen vara fina på Sixten. Jag får nog dra det ett varv med Daniel igen. Annars kan det ju vara en bra 1 års-present.

Orolig natt och ett yrväder

Jag har haft några lugna nätter, så jag trodde att Sixten kanske slutat med det här att vakna vääldigt ofta och vara ledsen. Men inatt var vi tillbaka där igen. Han drömmer väl, eftersom han inte är vaken men ändå. Mitt hjärta blir lite ömt.

Jag vill ju ingenting hellre än att lägga över honom i min säng och snussa med honom. Såhär:

Men jag vågar inte det. Jag litar inte på mig själv så pass. Jag har nämligen slutat vakna när han bökar. Flera gånger när jag vaknat står han där i sin säng. Jag vaknar fortfarande av minsta lilla kroppsljud han ger ifrån sig, men inte av att han rör sig.

Därför är det ju väldigt bra att vi har en låg säng. Jag ligger ju i princip i nivå med Sixten, så jag sticker in min hand mellan spjälorna och håller honom i handen. Så sover vi.

Imorse på vår morgonpromenad såg jag liksom hela händelseförloppet. Från det att han somnade till att han började kasta med huvudet och gny till det att han började stonka och stöna till det att han började storgråta. Fast jag klappade och pussade honom på kinden så han vaknade, slutade han inte gråta. Stora stora tårar. Jag fick lyfta upp honom i famnen. Där stod vi på vägen en stund, vinkade till en bil som körde förbi oss, tittade på några fåglar. Sen var det bra.

När jag duschat och vi ätit frulle åkte vi in till stan. Vi var på bolaget inför fredagen och sen handlade vi väl utvalda varor i lågprisaffärerna.

Nu sover Sixten ute i vagnen. Jag ska plocka upp lite efter mitt yrväder. Jag fönade håret och Sixten rev ur skötbordet.  Det är liksom inte så konstigt att jag tycker att jag inte gör någonting annat än att plocka i ordning här hemma.

Invigning av nya badbrallorna

Igår kväll när jag gick och lade mig kände jag att jag hade haft en väldigt bra helg. Jag har gjort sådant där som jag inte tar mig tid att göra. Jag har städat duschen och diskat alla ljuslyktor och ljusstakar. Sådant där som känns gött i själen när det är gjort. Och så undrar jag varför jag inte gör det oftare, för det blir så stor skillnad.

 

Idag väckte Sixten mig på fel sida. Och att han hann äta blomjord innan jag ens hunnit ur sängen gjorde inte saken bättre. Men det fick mig att gå väldigt fort under vår morgonpromenad. Inget ont som inte har något gott med sig.

 

Innan vi åkte och badade plockade och städade här hemma. Vi åt lite snabbt och sedan drog vi till Götene. Idag invigde Sixten sina nya badbrallor.

Det gick så bra på badet idag också. Han är allt en liten fisk.

 

Sixten somnade en stund i bilen på vägen hem, men vaknade när jag lyfte ur honom. Han hade inga planer på att sova något mer, så vi har hållit igång hela kvällen. Efter ett bad, insmörjning och välling somnade han som en stock. Det planerar jag också att göra snart. Ska bara hänga en tvätt först.

Jag liiider

Jag känner bara: Gode gud, ge mig styrka att överleva detta gråa. Det kan ju inte varit meningen att vi ska leva här i Sverige under den här årstiden. Jag menar, om det var tänkt så från början hade vi inte behövt ge våra små barn D-droppar. Eller hur.

Är det bara jag som vill gräva ner mig i ett hål? Eller beställa en resa till solen. Jag liiiider verkligen. Ahmen kolla här:

Samma träd, olika väder. Stor skillnad. Samma stora skillnad i mitt humör.

Men jag har sett i mammas trädgård att det går mot andra tider. Det känns nära, men ändå så sjukt långt borta.

 

What's wrong?

Den här veckan har jag känt mig tung och slut i kroppen. Idag på powern trodde jag att jag skulle kräkas. Jag såg stjärnor. Men jag tänker att det bara är att bita ihop och köra. För andra veckan i rad visar RunKeeper att jag gått 45 km och sprungit 5. Plus att jag kört dubbla pass på gymmet två gånger. Ja, det kanske inte är så kontiskt att jag får mjölksyra i benen när jag går upp för trappan här hemma.

Förutom de här 45 kilometrarna har jag gått kortare promenader för att söva Sixten. Jag har väldigt svårt att söva honom här inne förtillfället. Han tycker väl att det är roligare att härja runt, fast han är så trött att han står på näsan. Men så fort jag lägger honom i vagnen slappnar han av och ibland somnar han innan vi ens kommit ut på vägen.

Och det gör inte mig någonting. Jag älskar ju att vara utomhus. Och dessutom tycker jag att det är bra att Sixten får mycket frisk luft. Plus att jag kan greja inne utan att vara rädd för att väcka honom. Win win.

Lejonkungen

Varje gång jag lyfter upp Sixten ut vagnen, här hemma alltså, måste jag lyfta upp honom mot taket och sjunga som när Lejonkungen föddes.

Alltså jag måste. Det är någon form av tvångstanke jag har. Sixten brukar alltid flina, och det ser ut som han tänker "Mon Dieu, vilken töntig mamma jag har!"

Men förut när jag gjorde så började han gråta. Ledsengråta. Sen burrade han in sig i mitt hår och gosade. Jag ba: öhm, inte sovit färdig kanske. Så jag gick upp och la mig med honom i sängen och så tog vi en liten tupplur. Ja, det var vi värda efter att ha gått upp halv 6, varit ute och gått samt varit i stan och handlat.

Nu i eftermiddag har vi bara lekt. Sixten har röjt runt och jag har röjt upp och så håller vi på. Det är det han tycker är roligast just nu. Jag har också dammsugit det värsta, men inte städat fredagsfint. Jag hade ingen lust. Det får bli imorgon eller så. Istället för att damma och feja har Sixten sovit på mitt bröst medan jag tittat på Biggest looser. Så mysigt att han börjat med vilja sova där igen. Men han var helt genomsvettig i håret och på kinden. Tur att det står bad på schemat ikväll.

Mission accomplished

Sixten tyckte nog att jag betedde mig väldigt konstigt i min jakt på hans kiss. Jag brukar aldrig jaga runt efter honom. Han blev nästan lite irriterad på mig där mot slutet. Men skam den som ger sig.

 

Jag insåg ju att han var tvungen att stå upp för att jag skulle kunna fånga upp strålen, så jag ställde honom vid badkaret och spolade vatten. Inget kiss. Jag ställde honom vid bidén och spolade upp vatten som han fick plaska i. Inget kiss. Jag pytsade i honom vatten och sen satte jag glaset mellan mina lår och Sixten ovanpå. Så tryckte jag på hans blåsa och blåste på hans genitalier så det blev lite kallt. Och whola! Strålen rakt ner i glaset.

 

Jag var så rädd att jag skulle välta ut glaset. Jag gick omkring med det som om det innehöll ett liv. Det var med en darrig hand jag hällde över urinet i provröret. Och sen. Jag blev så glad att jag hoppade som en indian och skrek "Wihihihi! Vi gjorde det!" Sixten tittade undrande på mig kan jag säga.

 

Vi åkte raka vägen till Vårdcentralen och de tittade med en gång om han hade urinvägsinfektion. Men icke. Jag hade nästan hoppats på att det var det, för då hade vi fått en förklaring till varför han har feber.

 

Nu har vi i alla fall gjort det vi kunnat. Jag sa till Daniel att "nu har vi ryggen fri". Det är så jag känner. Min mardröm är att han går och är sjuk utan att vi uppmärksammat det, och sen när det kommer fram sitter BVC-personalen i fikarummet och säger "Sixten Lundells föräldrar är ju sämst i hela världen. Låta barnet gå med bla bla bla så länge utan att kontakta oss. Och nu har han fått men för livet, stackarn. Vi får koppla in soc."

 

När Daniel kom hem från jobbet åkte jag till gymmet. Väldigt mör är jag nu. Sjukt tungt idag. Jag tog i för kung och fosterland, men mina muskler gjorde inte som jag ville. Jag ska gå och lägga mig nu så jag får vila min kropp.

Besök hos doktorn

Jamen Sixten har ju fortfarande feber och igår fick Daniel nog och ringde till BVC och satte ner foten så att säga. Vi fick en tid hos doktorn nu på förmiddagen och jag fick kämpa för att hålla honom vaken till dess att vi varit där, så jag var lite orolig för att han skulle ställa till en scen i sin trötthet.

 

Men vår barnläkare alltså.. Jag är ju lite hemligt kär i honom, och har varit det ända sen vi träffades genom jobbet. Jag kan inte ens se honom i ögonen utan att bli generad och röd i ansiktet. Ja, detta är en man på 50 år med grått hår och skånsk dialekt (vilket inte står högt på min gilla-lista). Han är i alla fall alldeles för charmig för sitt eget bästa och Sixten tycker som jag. För han bara log och log och skrattade. "Det alltid glada barnet" sa doktorn om Sixten redan i väntrummet.

 

Doktorn tittade i öronen och halsen, lyssnade på hjärtat och lungorna, kände på magen och körtlarna men allt såg bra ut. Vi avslutade det hela med att ta ett blodprov i Sixten lilla finger.

Sixten bara flinade. Sa inte ett ord och rörde inte en min. Det är min kille det.

 

Jag fick den smått omöjliga uppgiften att fånga upp lite kiss till ett urinprov. Jag ba: näe, hur ska jag bära mig åt? Men jag får låta honom gå naken och ständigt hålla mig i närheten med ett uppsamlingsdon. Tur att vi inte har några planer för eftermiddagen.

Nya naglar, semelwraps och en mysig eftermiddag

Idag har Daniel varit ledig, så imorse hade jag nageltid hos Martina. Eller.. vad kom först? Daniels ledighet eller nageltiden? Ha!

 

Jag partade till det hela med två små stenar. Jag fyller ju trots allt år nästa vecka. Martina fick nästan en chock.

Daniel tyckte det var så olikt mig att inte köpa med mig semlor hem igår på självaste Fettisdagen. Och ja, jag kan förstå att han tyckte det var konstigt. För det var olikt mig. Men jag hade ju ätit en semla och det var ju ändå det viktigaste. Han sargade detta hela kvällen igår, så när jag gjort mina naglar åkte jag ner till stan och köpte med mig.. *tatatadada* semmelwraps hem.

Jamen jag kände att jag var tvungen att testa denna fluga innan säsongen är över. När jag kom hem så fikade vi. Och så goda de var! Godare än en vanlig semla. I tell you.

 

Daniel packade kärran och åkte till tippen medan jag och Sixten dammsög huset. Sen blev Sixten trött och då gick vi ut och gick promenaden som inte blev av imorse, eftersom Sigge vaknade klockan 5.

 

Lagom till jag duschat och gjort mig i ordning var Daniel klar ute, så vi hade hela eftermiddagen tillsammans inne. Eftersom det var så ruggit väder ute tände vi en brasa i den öppna spisen. Hela lilla familjen kröp ner i sängen och myste. Sixten somnade på mitt bröst. Alltså, jag var i himmelriket. Jag har aldrig varit med om mysigare.

 

Nu har vi ätit tacos. Det är ju torts allt onsdag.

 

I eftermiddags ringde Daniel till BVC och härjade, så morgondagen lär bli intressant för mig.

Semledagen och ett personbästa

Idag möttes jag och Lena upp i stan. Först kikade vi lite i affärer och sen gick vi och fikade. Det är ju trots allt semeldagen idag, så det var ju givet vad vi skulle äta till kaffet.

 

Med en semla i magen gick vi till ICA och handlade. Trots att Sixten blivit så trött att han knappt orkade sitta upp höll han låda som vanligt.

Jag hittade ett par badbyxor till Sixten när vi var på stan. När vi kommit hem provade han dem och de satt som ett smäck.

 

Det här då. Det är min vardag. Vem släpper bomber i mitt hem? Det ser ut som en tasmansk djävul har gått lös. Men det är ju bara lille plutten som härjar.

För mig, som mår dåligt av oreda, får verkligen anstränga mig för att inte få ett nervsammanbrott. Han river ner och fram allt. Allt. Men det är en liten lek vi har: jag plockar upp och han river ner. Visst, jag skulle kunna plocka bort allt så han inte når. Men han tycker ju att det är så roligt.

 

När Daniel kom hem gav jag mig ut på en springtur. Jag kände verkligen inte för det och höll på att banga, det var ju så tungt senast. Men så tänker jag på vad Paolo Roberto säger och då tar jag mig i kragen. Och tur var väl det. För det gick bra idag.

 

 

Bästa medelhastigheten någonsin. Trots att mina ben kändes så tunga. Som två flodhästben. Men vad gjorde väl det?

Kattjaakt och babysim

I förmiddags när jag gick ut för att gå på en söva-Sixten-promenad gick katten med ut. Han betedde sig lite märkligt och sen stack han iväg i raketfart. Då fick jag se att han fått syn på en ekorre. Tigern är specialist på och besatt av att fånga och döda ekorrar. Jag tände till på alla cylindrar och gav mig in i leken.

När jag tänkte på det efteråt så blev jag helt fnissig. Jag tänkte "bara ingen såg detta". Först över gräsmattan kom ekorren. Efter kom Tigern. Och sist kom jag. Satan, vad vi alla sprang snabbt. När ekorren sprang upp i granen med Tigern i hälarna kastade jag mig och fick tag i kattens svans. Sedan gick jag raka vägen in och gav katten husarrest. Ett litet explosivt springpass fick jag och till på köpet räddade jag livet på den stackars ekorren.

Idag började babysimmet igen, och vi går nu fortsättningskursen. Hela dagen kretsar kring detta babysim. Allt måste liksom klaffa. Sixten ska vara utsövd och mätt. Jag trodde jag lyckats, men Sixten somnade i bilen innan vi ens kommit till Lugnås. Han hade ju precis jämt bara ätit mat efter att han vaknat från sin förmiddagslur. Men som tur var vaknade han på den braiga sidan, för han började prata och skratta med allt och alla.

Dagens badupplevelse är nog den bästa vi haft, Sixten och jag. Han tyckte det var så roligt! Annars har han ju uppskattat det, men varit en släng disträ. Nu var han helt med på noterna och tittade till och med på mig när jag pratade med honom och när vi sjöng. Han dök tre gånger utan att få en kallsup och när han åkte rutschkana med huvudet först skrattade han så han tjöt. Härligt!

Jag måste ta span efter ett par nya badbyxor tror jag. Vi närmar oss sakta med säkert 10 kg, vilket badbyxorna räcker till. Så vad kan jag ha? Två månader på mig om han fortsätter i samma tempo. Och jag måste köpa en ny bikini. De jag har sitter inte uppe så bra längre. Stackars mig. Jag som tycker det är så hemskt att köpa bikinis. Not. Jag köper ju alltid minst två varje vår.

Jag misstänkte att Sixten skulle somna i bilen hem, så jag hade med mig gröt som han åt innan vi åkte. Jag hade rätt och flyttade över honom i vagnen när vi kom hem. Han ligger fortfarande ute i vagnen och sover. Jag har hunnit göra Daniels smörgåsar, duscha, äta och lägga in en tvätt. Men nu borde han verkligen vakna. Han ska ju liksom snart gå och lägga sig.

Helgen som inte var

Jag känner mig inte alls redo för en ny vecka. Det känns liksom som att det är fredag för mig idag. Det beror på att jag inte känner att det har varit helg. Den här helgens dagar har varit som vilka veckodagar som helst. Jättetrist. Det känns som jag knappt har sett till Daniel. Och när jag tänker efter så har jag knappt gjort det.

 

Igår, när Sixten och jag varit ute och gått och ätit frulle, tog jag tag i att städa och göra i ordning i det som varit mammas rum och som nu är ett gästrum. Daniel åt frulle tillsammans med oss och sen gick han ut och grejade. Det innebar att Sixten hjälpte till att städa. Men det gick sådär. Det jag plockade bort tog han fram. Det jag städade upp slängde han ner. När jag putsat spegeln var han där och satte sin hand och mun.

 

Det tog mig hela förmiddagen att städa ett ynka litet rum. Men så var jag noggrann också. Bäddade ur och tvättade allt i sängen och ställde ut madrassen på vädring. Jag tvättade mattan och våttorkade alla ytor - till och med listerna.

 

Sen var det dags att laga middag. Mamma kom hit och åt tillsammans med oss. Kycklinggryta med ris och, en av mig, hemmagjord semla till efterrätt.

 

På eftermiddagen skjutsade jag mamma till tåget och sen var det liksom kvällen. Daniel kom in först typ klockan 19.

 

Det är ju så vi har delat upp det: han sköter saker utomhus och jag sköter saker inomhus. Vi är båda nöjda med den uppdelningen. Men sen kan jag tycka att det inte är helt rättvist att jag har hela ansvaret för Sixten. Enligt Daniel kan han inte greja och ha hand om Sixten samtidigt, utan han kan gå där ute i trädgården och pula i lugn och ro och ladda sina batterier. Men jag då? Jag ska tvätta, städa och laga mat och samtidigt se till att Sixten är glad och nöjd och inte slår sig eller äter jord.

 

Ja, jag beklagar mig lite. Inte för att jag får vara med Sixten hela tiden. Jag älskar ju att vara med honom. Men ibland känner jag ett behov av att få vara helt ensam, utan att känna att jag har ansvaret för det lilla livet.

Alla Hjärtans Dag

Daniel gick upp med Sixten imorse, och idag kunde jag somna om. Jag sov till klockan ringde halv 8. Då hittade jag, precis som förra lördagen, mina killar sovandes i soffan. Så jag smög ner och åt frulle tillsammans med mina rosor jag fick av Daniel igår. Vi som sagt att vi inte skulle köpa något till Alla Hjärtans Dag.

Efter frukosten åkte jag till gymmet. Och jag då! Satte personligt rekord på crossen bara sådär. 750 kalorier på 42.56. Lena stod bredvid och blev vittne till denna historiska händelse. Till på köpet har jag, under de tre senaste power-passen, ökat vikterna på alla muskelgrupper utom en.

 

Jag sa till Daniel att "nu kan jag bli gravid igen, för nu är jag tillbaka och till och med i bättre form än innan Sixten". Men nej. Vi är väldigt överens om att det inte blir några barn gjorda här. Däremot är jag väldigt avundsjuk på alla gravida. Jag vill också vara gravid. Men jag vill som sagt inte ha något barn. Än.

 

När jag kommit hem och duschat åkte Daniel och köpte material till att bygga en grind till trappan. Och med det har han grejat större delen av eftermiddagen. 

 

Mamma kom hit en sväng och grejade med sina grejer. Medan Sixten sov passade jag på att plantera om blommorna från julgruppen vi fick av grannen. Jag har gått och tänkt på det i flera veckor, och det är en så skön känsla när man gjort något man stört sig på länge. Nästa sådan sak är att städa duschen.

 

Innan Daniel åkte för att jobba åt vi hamburgare. Det var vårt firande av All Hjärtans Dag. Jag har aldrig tyckt att det varit en dag att uppmärksamma. Jag är inte riktigt den typen. En god middag räcker gott och väl.

 

Daniel åkte för att jobba, och jag och Sixten har hängt. Vi har tvättat och hängt en tvätt, strukit lite men mest så har vi busat och gosat.

Och läst böcker. Han älskar böcker. Det kanske alla barn gör. Det vet inte jag. Däremot vet jag att jag nu kan ordningen på djuren i djurboken. Vi tittar i den otaliga gånger per dag. Och jag härmar djuren lika många otaliga gånger.

Sixten vaknade från sin eftermiddagsvila redan innan klockan 15, vilket innebar att vi hade en kamp mot John Blund det sista. Men när han ställde sig mot soffans armstöd och vilade huvudet där emot och gnydde när han tittade på mig gick mitt hjärta i tusen bitar och jag höll på att börja gråta. Det blev bums i pyjamas och välling. Jag får väl gå upp okristligt tidigt imorgon då. När jag bar in honom till sängen la han huvudet på min axel och pillade mig i håret. Så trötters så det var inte klokt.

Fredagen den trettonde

4.19 var klockan när Sixten ville gå upp. Jag brukar ju lyckas få honom att somna om, men inte idag. Klockan 5 gav jag upp och gick upp med honom. Helt sjukt. Vi var liksom uppe före Daniel. När jag satte ner Sixten i gåstolen var det som att släppa ut en ko på bete. Jag har aldrig sett honom fara runt i den där så vilt och snabbt. Jag bara stod och tittade på honom och undrade om jag drömde.

 

Efter att Six fått mat och ny blöja tyckte jag att vi kunde somna om. Vi utkämpade en liten strid där i sängen som slutade med att Sixten somnade på mitt bröst medan jag duttade honom i rumpan. Så. Himla. Mysigt.

Vi sov till klockan 8 och det var väl egentligen först då som dagen blev sned. Sixten var pigg och inte hungrig, så jag gjorde hans morgontoalett och tog på honom kläder innan jag bäddade ur sängarna och la in en tvätt. Sen läste vi en bok och plockade i ordning här hemma innan han fick gröt.

När jag hängt tvätten gick vi ut och gick. Jag stannade till hos mamma på vägen och blev kvar där en stund innan jag fortsatte min promenad. Jag hann duscha, göra mig i ordning och plocka fram frukost innan Sixten vaknade. Då hade han sovit i vagnen 2½ timme.

Vi åt frukost 12.30. 12.30!! Ja, fatta hur sned den här dagen vart. Efter frukosten gjorde vi fredagsfint i vårt hem. Jag dammsög, dammade och våttorkade golven. Renbäddat och nystädat = ro i själen.

 

När vi ätit middag gick vi ut och jag fyllde på fågelmaten. Eftersom vi ändå var ute gick jag en sväng så Sixten somnade. Min plan var att jag också skulle vilat lite, men Sixten sov inte mer än 45 minuter, så jag hann inte. Men någonstans där och då fick vi ordning på dagen. Vi var tillbaka i rutinerna tidsmässigt.

 

 

De sa på BVC igår att om Sixten hade feber imorse skulle vi ringa in och få komma till doktorn, men han hade bara 37,3. Och det är ju inget att orda om. Han hade gått upp bra i vikt, så nu var vår sköterska inte så orolig för hans kräkande. Jag får helt enkelt fortsätta att torka och tvätta.

 

Ikväll hade Sixten 38,3 graders feber igen. Men idag har han varit jätteglad och pigg. Jag tror jag ska införskaffa en ny termometer.

 

När jag frågade Sixten om han ville bada kröp han in till badrummet och ställde sig mot badkaret och bankade med handen. Kan han verkligen ha kopplat?

 

Nu har vi tagit kväll här; tänt ljus, ätit korv med bröd och tittar på Biggest looser. Men vi är lika trötta båda två, så vi lär inte bli långvariga här i soffan.

En effektiv dag

Ja, man hinner med mycket på en dag om man går upp klockan 6. Jag började dagen med att lägga in en tvätt och när Sixten hade ätit gröt och fått kläder på sig gick vi ut och gick.

 

När vi kom hem igen hängde jag tvätten, duschade och gjorde mig i ordning innan vi åt frulle. Sen drog vi till stan. Först till ÖB för att köpa diverse rengöringsnedel och sedan till ICA där vi storhandlade med stort S. Jag trodde aldrig vi skulle bli klara.

 

Sixten somnade i bilen hem. Tröttsamt att handla. Jag la över honom i vagnen och där sov han länge och väl ute i friska luften.

 

Det är ju så att Sixten inte är helt piggers. Han har haft 38 graders feber alla dagar sedan i torsdags. Han har liksom inga andra symptom, så jag har tänkt att det är tänderna. Jag ringde till BVC igår, mest bara för att vår sköterska skulle säga att det inte var någon fara. Min skräck är ju att det ska uppdagas att det är något allvarligt och att det gått för lång tid och att vi blir utsedda till världens sämsta föräldrar som inte vidtagit åtgärder. Som det höll på att bli när han hade svamp i ansiktet. Om inte Daniel hade sagt till mig på skarpen att ringa hade jag aldrig gjort det.

 

Vart ville jag komma? Jo! BVC-sköterskan trodde inte att det berodde på tänder, utan att han hade något i kroppen. Inget att oroa sig för. Desto mer oroad är hon över hans kräkningar. Det var inte jag till en början, men nu har det gått så lång tid och det blir liksom inte bättre. Snarare tvärtom. Så vi fick en tid imorgon för att kolla över honom lite.

 

Han är i alla fall lite hängig. Idag har han vilat huvudet mot armen mellan alla tuggor under alla måltider han ätit.

 

Efter lunchen dammsög vi huset och hämtade ägg hos grannen.

 

Fast Sixten var så trött att han stod på näsan när han kröp kunde jag inte få honom att sova. Så jag packade ner honom i vagnen och gick ut på en lite promenad. Han somnade såklart med en gång.

 

När Daniel kom hem ställde jag mig och gjorde matlådor till honom. Sen badade vi Sixten och nattade honom.

 

Daniel och jag har tittat på Farmen och medan jag sitter här sover Daniel i soffan bredvid. Jag ska gå ner och göra i ordning i köket. Sen ska jag lägga mig så Daniel kan få bädda ner sig. Ha!

Bältdjursspya

Inatt drömde jag att ett sådant här djur spydde i vår soffa. 

Kan det bero på att Six spydde ner så mycket som fanns runt och på bordet på fiket igår? Fast så värst lik ett bältdjur är han ju inte. Hur som. Äcklig dröm.

Tisdagens

Min och Lenas tisdags-date blev inställd, så jag och Andréa bestämde hastigt och lustigt att testa det nya fiket i stan. Efter en hemma-dag igår var det roligt att få se lite folk i allmänhet och Andréa i synnerhet.

Sigge pigge är inte helt i gängorna, så han har sovit mycket idag. Till skillnad från den senaste veckan. I morse fick jag till och med sovmorgon till 6.50. Förmiddagen spenderade vi utomhus. Sixten sov i vagnen och jag satt i solen. Egentligen behövdes det dammsugas, men det får vänta till en mulen dag.

När Daniel kom hem från jobbet drog jag ut och sprang. Jag hade jätteont i magen så jag höll på att banga. Men som Paolo säger: skippar man en gång, skippar man två och sen skiter man i det helt. Och bättre att ge sig ut och inte bry sig om resultatet, än att inte ge sig ut alls. Så ut gav jag mig. Det blev ingen rekordtid, men nu är det i alla fall gjort.

Nu är jag redo att kasta in handduken. Det är ju, som bekant, en dag imorgon också.

En lugn dag med inslag av sol

Klockan 5 stod Sixten upp i sin säng och tyckte att det var dags att gå upp. Det tyckte inte jag. Jag fick honom att somna om en timme och sen gick vi upp. Tur att det ljusnar någorlunda tidigt och att det är klart ute, så vi slipper gå vår morgonpromenad i mörker.

Vi har haft en väldigt lugn dag idag. Vi har varit ute ganska mycket eftersom det varit så fint väder idag också. När Sixten sov i vagnen satte jag mig och drack förmiddagskaffe i solen. Idag värmde den verkligen till skillnad från igår när det var iskalla vindar.

 

När Sixten vaknade tränade jag honom på att vara i solen. Vi brukar kalla honom för "Vampyren" eftersom han inte tycker så vidare värst mycket om solljus. Men jag tänker att min framtid kommer att bli lite lättare om han blir en soldyrkare. Som jag.

Han satt snällt i mitt knä och tittade på fåglarna och ekorren och på de två bilarna som åkte förbi. Sen blev det matdags. Jag provlagade lax och potatis på den nya spisen. Det gick prima.

 

I eftermiddag har vi läst böcker och lekt, vattnat alla blommor och tvättat två tvättar. Innan det var vällingdags badade Sixten. Jag behöver väl knappast berätta varför. Jag är så trött på detta spyandet. Men han älskar att bada och bli insmord, så det går ingen nöd på honom. Dessutom somnar han som en stock efter bad och välling.

 

Nu har Daniel precis kommit hem. Jag trodde nästan att han var borta. Jag väntar på att han ska duscha så vi kan titta på Farmen innan jag viker in klövarna för idag.

Solsukterskan

Så länge jag kan minnas har jag varit en soldyrkare. Men såhär som jag känner för solen i dagsläget vet jag inte om jag har gjort någon gång tidigare i mitt liv. Det bara spritter till i kroppen och jag måste ut. Så idag har vi varit ute.

 

Det började med en väldigt tidig morgonpromenad. Men tack vare att Six vaknade så tidigt fick jag se soluppgången.

På vägen hem hade solen letat sig upp över trädtopparna.

När jag duschat och vi ätit frukost gick vi alla ut. Daniel grejade i trädgården och jag gick en sväng med Sixten som var trött. Det var ett givet val att gå där solen sken. Och vad jag njöt, fast vinden var kall.

Medan Sixten fortsatte sova gott i vagnen ställde jag fram en stol och satte mig och lapade sol.

När han vaknade satt vi en stund i solen innan det var dags att gå in och göra oss i ordning för att åka till mamma och äta söndagsmiddag.

Sixten hade dagen till ära på sig sin nya body med dinosaurier på. Busungen.

Mina syskon var såklart också bjudna på middagen och igår kom Karin hem efter att ha varit i Indien i tre veckor. Jag har verkligen saknat henne medan hon varit borta så hon fick sig en bamsekram. Ha! Hon som inte tycker om närhet. Men hon kramade tillbaka utan att beklaga sig.

 

Jag och Sixten promenerade hem och han somnade med en gång. Och då menar jag verkligen med en gång. Jag kom på att jag skulle låna mormors broddar, så jag gick tillbaka in för att hämta dem, och när jag kom ut hade Sixten somnat.

 

När vi kom hem ställde vi in den nya spisen. Den har ju stått ute i garaget och dragit sig ett par veckor, men idag var det dags. Alltså, den var pricken över i:et i vårt kök. Den gjorde sig verkligen om jag får säga det själv. Och det får jag ju.

 

Nu är vi laddade inför en ny vecka. Smörgåsar och matlådor är gjorda och jag har fixat barnvakt åt Sixten när jag ska till tandläkaren. Vi har gjort upp vårt träningsschema också: Daniel tränar måndag, onsdag och fredag - jag tisdag, torsdag och lördag. Ah, vi har koll på läget så att säga.