18-månaders kontroll och utedag

Idag var det dags för Sixtens 18-månaders kontroll på BVC. Jag fick inför detta besök fylla i två A4 sidor med massor med frågor och när vi kom dit fick Sixten göra diverse tester. Värsta seriösa ju! Jag kom på mig själv med att bli nervös när sköterskan plockade fram diverse attiraljer som Sixtens skulle visa sina kunskaper med.

"Skönt med barn som är skolexemplar" sa sköterskan och jag pustade ut. Han hade växt bra på längden och följde sin viktkurva. Allt frid och fröjd med andra ord.

När vi kom hem vilade vi båda två. Jag fattar inte varför jag inte blir bättre. Så sjuk, så sjuk. Den där (långa) vilan gjorde i alla fall gott kände jag.

Efter middagen gick vi ut i det fina vädret. Sixten grejade i trädgården och jag assisterade så gott jag kunde. 

Sen gick vi till grannens sandlåda där vi blev sittandes länge och väl. 

Vår utomhusvistelse avslutades med en liten gungstund.

Kvällen har vi spenderat med att leka med Duplo och till sist en stund med youtube. 

BVC-sköterskan frågade om Sixten har en egen vilja. Och jag ba "Öhh.. det har han väl haft från dag ett. Nu är den bara väldigt mycket starkare." Som när han vägrade sitta någon annanstans än på soffbordet förut. Maj gad. Vad skola det bliva av denna lilla människa?

18 månader

Tänk att min lilla groda är 1½ år idag. Det känns som det var igår han kom.

Han har alltid varit bestämt, men nu kan han uttrycka sin bestämda vilja. Han säger "näää" när han inte vill, nickar när han vill och kan kommunicera så att jag nästan alltid förstår honom. Och det kommer nya saker varje dag. Som idag - när han vickar på tummen så vill han titta på "Fingerfamiljen" på Youtube. Men inte vilket klipp som helst fick jag erfara. Det skulle vara den engelska versionen där fingrarna har bilar på sig. My god. Innan jag förstod det..

Jag har inte sovit många timmar inatt. Den här hostan alltså. Is killing me. Jag har hostat så jag har träningsvärk i magen. Jag vet inte om det säger mest om hostan eller (o)formen på min kropp. Ändå tog jag en slurk av Sixtens hostmedicin innan jag gick och la mig. Hjälpte föga. Till på köpet vaknade Sixten klockan 5 och vägrade somna om. Tvivale balett.

Idag stod det jobb på mitt schema så Sixten har varit på förskolan ett par timmar. Bra för honom (och mig) att han inte är från förskolan för länge. Medan han var där hann jag jobba undan en hel del. Jag borde ju såklart passat på att vila en sväng, men mitt samvete tillät inte det. Då kunde ju Sixten lika gärna varit hemma hos mig.

När vi kom hem mös vi lite i soffan innan det var dags för mellanmål följt av bad. Sen var det full fart. På barnet alltså. Jag orkar inte göra många knop.

Nu sover den lille och Daniel är borta med sitt jobb över natten så jag ska passa på att jobba lite till.

En solig höstdag

Vad jag skrattade igår. Såå roligt vi hade. Vi åt god mat och jag trodde jag skulle dö när jag åt en stor tugga chili när jag trodde det var en paprika.

Ingen morgonpromenad för mig idag heller. Min hals alltså. För att inte tala om hostan. Istället åt vi frukost och sen tog vi på oss och gick ut. Härligt med sol! Hela förmiddagen spenderades utomhus.

Nu framåt kvällen slog min förkylning till som en jag vet inte vad. Helt däckad. Jag har legat på soffan mest hela tiden. Och jag har ett fasansfullt lock på mitt högra öra. Hör inget. Mer än min egen puls. Men imorgon är det en ny dag och ny vecka. Det betyder nya tag.

Smittad. Naturligtvis.

Jag blev ju inte så förvånad när jag kände förkylningen krypa sig på igår medan jag var på jobbet. Det hade väl varit ett mirakel om jag undkommit att bli smittad av Sixten när vi sovit näsa mot näsa varje natt den här veckan.

Imorse när jag vaknade hade förkylningen brutit ut. Tackar för det. Inte. Jag ville verkligen inte bli sjuk nu. För det första hade jag kommit igång med att springa den här veckan och för det andra ska jag ut och äta middag med mina tjejer ikväll.

Inte för att jag tänker låta en förkylning hindra mig ikväll. En magsjuka hade gjort det, men inte snuva, ont i halsen, hosta, värk i kroppen och kanske en skvätt feber. Nej, jag ska gå på den här middagen om det så är det sista jag gör. För som jag sett fram emot den.

Det vart sovmorgon istället för morgonpromenad idag. När jag duschat gjorde jag en häxbrygd av ingefära och honung. Det har jag hört och läst ska göra susen.

Vi åt frukost, jag bäddade ur sängen och satte igång en maskin tvätt och sedan gick vi alla ut och grejade i trädgården.

Nu har vi ätit middag och Sixten sover. Jag ska faktiskt passa på att vila lite jag med.

Höstmys

Vi har haft en riktig mysdag idag. Vädret bjöd liksom in till det. Plus att Sixten inte varit jätteaktiv. Vi har förberett Halloween genom att pyssla lite. Mer jag än Sixten i det här fallet, då jag spraymålade löven.

Vi har också lekt, målat och läst.

Det slog mig, när jag satt och tittade på honom när han målade, att han blivit så stor. När hände det? Han håller ju till och med så duktigt i pennan. Stora killen.

Nu när Sixten somnat gjorde jag klart löv-spökena och hängde upp dem i fönstret vid dörren. Ett pappa- mamma- och barn-spöke. 

Så mycket otäckare kan det ju knappast inte bli. Bö!

Imorgon är min plan att åka och jobba, och att Sixten ska till förskolan. Han är mycket piggare och hans ögon har varit rena hela dagen. Sen tar vi helg! Följt av mer eller mindre höstlov.

Vab dag tre

Sixten har börjat med att flyga efter min telefon som ligger på laddning innan han ens vaknat till ordentligt på mornarna. Osunt beteende, anser jag och funderar på om det är nu det är dags att tidsbegränsa han Youtube-tittande. Inte ens ett och ett halvt år gammal liksom. Far och flyg!

Han började redan innan klockan 5 imorse och tänkte att det är ju inte onormalt för att vara honom. Att gå upp innan tuppen ens vaknat. Men jag sa till honom att lägga sig ner igen och då somnade han om. Och sov till halv 9. Det innebar 14 timmars mer eller mindre sömn för hans del. Två massiva hostattacker störde under natten och en och annan napp-sökning.

Jag vaknade strax innan 8 och låg och tittade på mitt barn när han sov. Han är fortfarande så lik min pappa då. Miner och ansiktsuttryck under sömnen som även pappa hade. Sjukt. Och härligt.

Vi startade även dagen med en morgonpromenad. Eller kanske mer en förmiddgaspromenad idag då Sixten tagit sovmorgon. Även idag fick vi se stora maskiner till Sixtens stora lycka.

När vanligtvis brukar äta lunch på jobbet åt jag idag frukost. Tänk, vad konstigt det kan vara. Tack vare det gråa vädret ute kunde vi tända ljus och mysa oss.

Medan Sixten var fullt upptagen med att leka med sina leksaker passade jag på att vika gårdagens tvätt och köra en ny maskin. Igår passade jag även på att städa huset. Tvätt och städa brukar vanligtvis stå på helgens schema.

Nu vilar Sixten. Allt är förskjutet idag. Han lär ju inte gå och lägga sig halv 7 idag. Om jag inte väcker honom snarast. Dags att fejka en hostattack tror jag minsann.

Vab i dagarna två

Jag är hemma och tar hand om en sjuk Sixten. Det var jag igår också. Han är förkyld och har en hosta från h-vetet, vilket gör att vi inte sover så mycket på nätterna. Trots hostmedicin. Dessutom rinner det klägg från hans ögon. Jag känner igen en ögoninfektion när jag ser den, och det är icke detta. Jag var tvungen att ringa till BVC igår och fråga om det möjligtvis kan vara så att det kan rinna snor ur ögonen, för det är precis så det ser ut. Och det kan det. Tvivale balett.

Snorsug och den där högtryckssprutan med saltlösning Daniel köpte för ett tag sedan fick Sixten utstå innan nattningen igår och vid uppstigandet idag. Tur att han tycker om den där saltlösnings-mojängen. Han får inte nog. Vi sprutar och sprutar och han spottar ut det som kommer ner i munnen. Sen vill han att jag ska göra på mig själv och jag tycker inte alls att det är behagligt och då skrattar han så han kiknar. Jag bjuder på det.

Igår sov Sixten en stor del av dagen och sen åkte vi till stan en snabbis för att hämta min mobil. Vi fick se när poliser grep en tjuv. Sjukt spännande. När vi kom hem lekte vi, Halloween-pyntade och tände pumpa-ljuslyktorna och myste i soffan. Skön dag.

Idag sov Sixten till 7.10 och ingen var väl gladare för det än jag. Jo, kanske möjligtvis han för han var på ett strålande humör. Sixten åt välling, jag la in en tvätt och sedan gick vi ut och gick en morgonpromenad.

Det blev en riktigt lyckad sådan för vi såg så många stora maskiner. Vi stod länge och tittade. 

Vi hade också turen att se tre lastbilar, två traktorer och en buss. Lyckan för Sixten! Dessutom betade korna precis vid vägen och blev vi också stående en lång stund. Det säger sig ju självt att det inte blev någon bra tid på dagens promenad, men vem bryr sig? Jag skulle ju egentligen jobbat, så jag ser det som en bonus. Och Sixten var så glad.

Nu sover den lille med ett fast grepp i mitt hår. Jag känner, efter de här två dagarna, att jag saknar att vara föräldraledig. Sixten är ju dessutom så rolig nu, och han är mycket lättare att sysselsätta. Nu kan vi ju leka och han sitter still en hel bok när jag läser.

Schemalagd träning

Jag har schemalagt min träning den här veckan. Ja, du läste rätt. Schemalagt. Samtliga i familjen är delgivna detta schema och är införstådda med allvaret i detta. Utom Sixten som putade läpp när jag snörde på mig skorna för att ge mig ut på min löprunda.

Jag kände att det tog emot lite att ge sig ut eftersom det var så sjuuhukt jobbigt i lördags. Men det är ju bara att bita ihop och kämpa. Och idag fick det mycket bättre och lättare. Kvällens löprunda bjöd på spegelblankt vatten, magiskt ljus och blodsmak i munnen.

När jag kom hem efter att ha hämtat Sixten på förskolan efter jobbet tyckte jag att han var risig och det visade sig att han hade feber. Så imorgon blir det vab för  min del eftersom Daniel ska på utbildning. Men jag måste åka till jobbet en sväng på morgonen för att göra vikarieinstruktioner och hämta min jobbdator som jag för en gångs skull lämnade på jobbet.

En vecka - fem bilder

Det enda jag gör nuförtiden är att jobba, ta hand om min familj. Väldigt lite tid läggs på att äta och sova och ingen tid läggs på mig själv eller mina vänner. Så tråkigt, har jag börjat tycka. Det grå ju ha det så ett tag, men nu har jag fått nog.

Jag hade medarbetarsamtal i fredags och då pratade vi lite om detta, jag och min rektor. Dags för mig att jobba mindre och prioritera mig själv, var hans allmänna råd. Och eftersom vi är i skolans värld så ska råden följas om jag inte kommer på något annat sätt som gör att kraven i de allmänna råden uppfylls. Och jag har liksom inget bättre förslag så..

Annars då.. Jorå. Jag vab:ade för första gången i måndags. Dock bara en och en halv timme, men ändå. Premiär ju! Sixten fick en tid hos doktorn för sin hosta, så jag fick åka hem lite tidigare. Ny hostmedicin och ett stick i fingret. Vi passade också på att prata om allmäntillståndet och då bestämdes det att ett blodprov för att utesluta glutenallergi skulle tas. Men det gjorde vi inte i måndags, utan i onsdags eftersom hon som är bäst på att sticka små barn i armen var ledig i måndags.

Mitt lilla barn. Han förstod vad som komma skulle redan innan han såg sprutan och inte ens youtube-klipp på traktorer kunde få honom på andra tankar. Tårarna sprutade. Men han satt stilla och det hela var över på ett ögonblick. Han fick ett jätteplåster som störde ihjäl honom.

I torsdags jobbade jag sent då vi hade föräldramöte. Det har varit många sena kvällar den här terminen och jag tycker det är astråkigt och hemskt att inte få natta Sixten. Men nu är det bara två sena kvällar kvar innan jul. Som jag vet om i alla fall.

I fredags åkte jag direkt från jobbet till Kristinehamn för att hämta upp Daniel som lämnat in husbilen för vinterförvaring.

I lördags började Sixten och jag dagen med en morgonpromenad. Kallt och dimmigt, men ack så skönt. När vi kom hem åt jag en banan och sedan gav jag mig ut på en löptur. Det var ett tag sedan, 11 september närmare bestämt, så det gick som förväntat. Sjukt jobbigt. Men härligt! Jag är ju lite självmordsbenägen som springer i skogen under älgjakten, men jag tänkte att om jag inte sprang så fort så kunde jägarna inte tro att jag var en älg. Snarare att de skulle tänka att jag var en sengångare.

Jag passade på att jobba lite medan Sixten sov och sedan var det dags för oss att åka på kalas för att fira att Daniels mamma och syster fyllt år.

Även idag började vi dagen med en morgonpromenad. Idag fick vi dock sällskap av solen. Fantastiskt!

Sixten är fascinerad av alla flyttfåglar som övernattat i sjön under natten och som vaknar och flyger iväg under våra morgonpromenader. Idag vinkade han hej då till dem och jag höll på att dö söt-döden.

När jag duschat och vi ätit frukost åkte jag till stan och handlade. Inga blöjor och ingen välling. Inte hållbart. Jag hann också med att bädda rent i sängarna, tvättat och lagat mat. Jag fick suverän hjälp med middagen.

Efter maten var det dags för oss att för andra dagen i rad åka på kalas. Idag för att fira att Sixtens syssling Stella fyllt år i veckan.

Nu är jag laddad för en ny vecka. En fullspäckad sådan.

En vecka utan bilder

Jag har lämnat in min telefon på lagning, eftersom den råkade svepas ner den från sängen när vi var i Turkiet. Den hamnade oturligt uppochner på en sten, och så var det ajöss med den skärmen. Vart skulle jag komma med detta? Jo! Nu har jag min 5:a och den är mer än överfull (om en mobil nu kan vara det) så jag kan inte ta ett endaste kort. Så tråkigt.

Om jag hade kunnat ta kort så hade du fått se att 

• jag jobbat väldigt mycket
• jag jobbat sent två dagar den här veckan och då varit hemma vid 21
• jag varit ute och gått en promenad med Lena
• jag fixat naglarna
• jag gått morgonpromenader nu i helgen
• jag varit i Skövde med min lilla familj och köpt tre par skor till Sixten
• jag har bytt till höstgardiner och städat hela huset

Ja, det var väl den här veckan i stora drag. Och så har jag ju gjort det vanliga som att tvätta, handla och allt sådant där.

Jag hoppas att den här veckan blir lite lugnare. Annars vete tusan hur det här ska sluta. Men jag är redo. Allt är under kontroll för tillfället.

Och så hoppas jag att jag får tillbaka min telefon så snart som möjligt.

Första helgen i oktober

När jag pratade med Lena förut frågade hon vad jag gjort i helgen. Jag tänkte och tänkte men kunde inte komma på. Status på mig: inte på topp.

Men sen kom jag på! 

Igår gick jag och Sixten en morgonpromenad. När jag duschat och vi ätit åkte jag, K-stin och Christian in till stan och gick lite i affärer. 

På eftermiddagen grejade vi lite i trädgården. När jag handlade i fredags köpte jag lite blommor och grejer. Nu är det höst i vår trädgård.

På kvällen åkte vi till Karin och Matthias för att fira att den sistnämnda fyllde 40 i fredags. Trevligt kalas och god mat. 

Även idag började vi dagen med en morgonpromenad. Så skönt! När jag duschat och ätit frulle kom K-stin och Christian. Daniel provade frackar inför kommande Gåsamiddag och jag hoppade i min balklänning. Precis då kom mamma in genom dörren och vi kunde, som jag misstänkt, konstatera att den måste sys in.

Medan Sixten vilade middag passade jag på att jobba. Fyttifan, vad tung min väska var tung när jag gick hem i fredags. Det blir ju så när man varit ledig. Som tur var sov Sixten väldigt länge, eftersom det blev sent igår, så jag hann jobba undan allt jag skulle. Väskan kommer fysiskt vara lika tung när jag åker till jobbet imorgon, men ack så lätt ändå.

När vi ätit middag gick vi ut men vi hade inget att göra direkt. Så jag ringde till min morbror och frågade om han inte åkte i något roligt åkdon som jag och Sixten kunde göra honom sällskap i. Och visst gjorde han det. Så vi slängde oss i bilen för att åka och tröska.

Idag tröskades det bönor. Sixten var lyrisk och sen fick han tag i en sopborste och städade högt och lågt i tröskan så Bengt tappade koncentrationen och körde galet. Ha!

Det har verkligen varit en fantastisk kväll. Sjön har legat spegelblank och ljuset har varit magiskt.

Nu har jag förberett veckan som komma skall. All tvätt är tvättad och det är någorlunda städat. Matlådor är gjorda, kläder är framlagda, frukosten är förberedd och väskorna packade.

Första oktober

När jag släckt lampan igår och låg och tittade ut över Istanbul i den underbara sängen ville jag inte somna. Jag ville inte sova bort den härliga upplevelsen. Det kändes som ett slöseri. Så jag låg länge och väl och bara myste och njöt och lyssnade på när mina killar låg bredvid och andades tungt.

Det var svårt att gå upp när klockan ringde. När vi ätit en liten frukost, som mamma gick ut och handlade igår kväll, fick jag kämpa för att få liv i Sixten. Han sov så gott och hårt. Jag blir helt varm i hjärtat av denna lilla skapelse som jag och Daniel har skapat.

När det var en kvart kvar till vår transfer skulle hämta upp oss fick jag slita upp det stackars barnet.

Jag hade ju sett fram emot att ha en hel dag ledig idag. Jag såg framför mig hur jag och Six skulle gå en morgonpromenad och att jag skulle packa upp, tvätta och åka och handla. Jag har nästan hunnit packa upp allt och jag har kört tre tvättmaskiner. Det får jag vara nöjd med.

Imorgon ska jag och Daniel jobba och Sixten ska till förskolan. Jag har packat min jobbväska och Sixtens ryggsäck.