tisdag 30 juni 2015

Från pissig till skrattig

Och jag då. Vaknar imorse med ont i halsen. Sammanbrottet lurar runt knuten nu kan jag säga utan att överdriva saker och ting. Här kommer alla sjukdomar på en och samma gång, som jag hade sjungit om jag kommit från Halmstad.

Pissigt humör startade jag med denna dag. Men sen kom Andréa hit och räddade upp dagen med sin sprudlande personlighet. Vi åt jordgubbar och mjukglass, drack kaffe och pratade om allt. Underbart!

När Sixten ätit lunch vilade han i 15 minuter. Han kunde inte somna om och eftersom det spruckit upp och blivit strålande solsken gick vi ut. Vi gick ner till sjön och doppade fötterna och lekte i sanden. Jag blev helt förvånad över att det inte var kallare i vattnet. Helt klart badbart. Men eftersom vi inte hade några badkläder med oss så höll vi oss på land.




Daniel har, och har alltid tagit, säkerhet på störts allvar. Jag ligger alltid steget efter och tror aldrig det värsta. Men Daniel är min raka motsats och bra är väl det. "Nu har ju Sixten lärt sig gå" sa Daniel i söndags och älgade ut med sina långa ben och satte upp den här skylten.


Jag blev änna badsugen när vi varit nere vid sjön, så jag tog fram Sixtens pool. Jag blåste och blåste så jag blev alldeles yrslig. Sen sprang jag in och ut med hinkar med varmt härligt vatten och sen svidade vi om till badkläder och hoppade i.

Sixten tyckte nog att det var lite konstigt. Precis som han är skeptisk till allt första gången. Men efter en liten stund släppte han loss.

När Daniel kommit hem från jobbet tände vi grillen och grillade korv. Man får passa på, och man får ta vara på varje tillfälle.


När vi ätit och dukat av fick Sixten sig ett bad innan han stupade i säng. Jag har passat på att lägga över mina bilder från mobilen till datorn eftersom min mobil alltid är full och mailat mina rektorer.

Jag har precis haft ett skrattanfall för Daniel försökte döda en fluga genom att slänga den i bordet ett par gånger. Jag har väl aldrig sett på maken. Fräscht. "Har du aldrig dödat en fluga?" frågade Daniel undrande när skrattade så jag vred mig i soffan. Jo, men jag använder oftast en flugsmälla.

måndag 29 juni 2015

Flashback

Idag har jag upptäckt att jag mår illa när jag inte ätit på ett tag. Jag måste alltså äta ofta för att inte vilja lägga en spya över axeln. Eller, varför skulle jag lägga den över axeln? Lägga en spya där jag står eller går. Eller sitter eller ligger. När nu kväljningen sköljer över mig. Så att säga.

Det har gett mig starka flashbacks till graviditeten, när jag var tvungen att äta hela tiden för att inte må illa. Same same, but different. Karin frågade mig igår om jag kanske är gravid, inatt drömde jag att jag var det och nu precis messade Ananthi och frågade. Och om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro det själv. Men nej, så roligt ska vi inte ha det. Jag kanske har fått magsår. På sin höjd.

Sigge och jag drog till stan när han vilat sin förmiddagsvila. Bäst att passa på att uträtta ärenden innan det fina vädret kommer. Vi shoppade loss på apoteket. Det är ju inte så svårt. Och så tog vi ut euro och la ett paket på posten. Och köpte flyttlådor.

Vi har börjat greja lite i Sixtens blivande rum. Fastän han gärna får sova hos oss till han blir myndig, så tror jag att han skulle sova bättre i ett eget rum. Men ingen stress och panik över hans rum tänker jag. Jag menar, vi har ju pulat lite då och då. När andan fallit på. Och tapeter är ju redan köpta. Om vi skulle gå in för det skulle vi bli klara på en helg.

Efter eftermiddagsvilan gick vi ner och lagade mat. Det fattas matlådor till Daniel i detta hushåll. Nu finns det så han klarar sig den här veckan i alla fall. Och nästa vecka behöver han inga. För då är vi i Spain. Wihoo! Tänk. Om en vecka andas jag medelhavsluft. 

Daniels pappa kom hit, och är fortfarande här. De är ute och grejar med båtkärran. Sixten fick en Emil-mössa av sin farmor och farfar. Så fin så.




När vi fikat och Sixten ätit mellanmål gick vi ut.

Nu slaggar den lille och jag ska snart göra honom sällskap.

Utslagen helg

Den här helgen blev inte riktigt som jag tänkt på mig. I lördags vaknade jag och mådde jättedåligt. Jag trodde jag hade fått maginfluensa, för symptomen var desamma. Jag låg mer än vad jag stod upp den dagen. Helt utslagen. 

Men eftersom det var fint väder kunde jag ligga ute och kunde på så sätt ändå vara med mina killar. För det är huvudsyftet med mina helger - att få vara hela familjen tillsammans.



Igår kände jag mig lite piggare så Sixten och jag tog en cykeltur ner till mamma. Den första fysiska aktivitet jag gjort på nära två veckor. En långsam cykeltur på sammanlagt 4 km. Ha! Bara två veckor till på mitt träningsförbud. Jag klarat halva tiden. 

Daniel var ute och grejade i trädgårdslandet när vi kom hem, och Sixten ville gärna hjälpa till. Och det är svårt att låta bli att stoppa saker i munnen. Han tog en kockla jord och smaskade i sig. Det är min kille det. Tänk vad jord och sand jag åt när jag var liten.


Igår kväll mådde jag så illa att  jag höll på att kräkas av lukten när Daniel satt bredvid mig i soffan och åt godis. Då förstår man att det är illa ställt med mig. Jag vet inte om det är Diklofenaken eller om jag ätit något skumt. Jag har i alla fall inte ätit någon Diklofenak sedan i lördags morse, så vi får se hur det går med min hälsena och mina maginflusena-symptom. 

torsdag 25 juni 2015

En släng av härlighet

Idag har vår skojakt fortsatt. Vi åkte till Töreboda och där mötte Karin upp oss. Sixten såg på långt håll när Karin kom på cykeln och blev jätteglad. Vi hittade dock inga pjuks. Det är ju torsdag idag och därmed torgdag i Töret. Vi gick en sväng där och då sköljdes jag över av en våg av härlighet.


Solen sken, det var så mysigt att gå på torget med Karin och Sixten, vi köpte blommor och jordgubbar. Jag blev helt varm i själen.

Sixten och jag följde med Karin hem och drack kaffe. Sixten drack vatten såklart.

När vi kommit hem och ätit lunch och allt det där bäddade jag rent i sängarna och städade huset. Jag kan ju inte köpa fina blommor och ha huset i oreda. 


Skönt att ha helg-städningen gjord. Tjuvstartar helgen lite.

Nu har jag ätit jordgubbar med glass och tittat på Ernst. En liten släng av sommarkänsla, fastän det inte är någon sommar ute att tala om.


onsdag 24 juni 2015

Skojakt

Idag har Six och jag varit i Skövde på skojakt. Jag var ute efter ett par nya vardagsskor, ett par badskor, ett par sandaler och ett par sneakers. När vi avslutat vår shoppingrunda hade vi hittat de två förstnämnda, och det var väl trots allt de viktigaste.

Nu är det bara en och en halv vecka till vi ska åka till Spanien. Kände att det kanske var dags att börja tänka på det här med packningen. Jag, som alltid brukar packa alldeles för mycket till mig själv, är ännu värre när det kommer till Sixtens saker. Hellre ha med för mycket än för lite, är min filosofi i det hela. Jag har i alla fall börjat skriva en lista samt sonderat i vårt förråd av solskydd och i vårt hemapotek. Och i söndags gick jag igenom alla kläder Sixten fått för att se vad han har för sommarkläder. Något mer par shorts behöver inhandlas.

Jag fick ju såklart fasa ont i hälen efter att ha gått i affärer i flera timmar. Jag haltade ut till bilen och längtade efter mitt älskade Diklofenak. Så när vi kommit hem la jag mig på soffan medan Sixten roade sig med sina leksaker. Så pass rolig förälder. Men han fick sig ju i alla fall nya skor som plåster på såret. Och två tröjor. Och ett linne. 

Är han inte väldigt fin i håret? Mohahaha. Not so very much.




tisdag 23 juni 2015

Klippt

Idag har jag haft mina tjejer med barn här på fika. High life, full fart och saker högt och lågt. Men ack, så roligt! Det känns som det var väldigt längesedan vi träffades allihop.

Sixten blev helt slut och stupade i säng när truppen med avkommor åkt hem och han ätit lunch. Asså, den sötröven. Hur skönt kan det vara att sova med rumpen upp i vädret?


Daniel har under flera veckor, ja säkert månader, sagt att vi måste klippa Sixten. Men jag har vägrat. Hårlockarna runt öronen har han haft ända sedan han låg i min mage, det satt liksom dr redan när han kom ut, så jag har inte haft hjärta att ta bort dem. Men de har växt sig så långa nu att han ser smått ovårdad ut. Jag har också sett det, för jag har synen i behåll, men jag har blundat för den saken.


Men idag åkte ändå saxen fram. Jag fick ta mitt förnuft till fånga. Men oj, vad jag tyckte att det var jobbigt. Ångestfyllt faktiskt. 


Jag sparade den ena locken. Sjukt det är, när jag tänker på det, att det här håret har varit inne i min mage. Gud, det blir ju bara sjukare och sjukare ju mer jag tänker på det.

Jag vet inte vad jag har fått det ifrån, men jag har den bestämda åsikten att det är mamman som ska klippa barnet första gången. Jag vet ju att jag är smått dålig på att klippa, så jag tänkte att det får bli som det blev. Och så blev det. Daniel tyckte dock att jag gjorde fel, så han klippte ena sidan och jag ena. Lockarna i bak fick han ha kvar, så nu har han en liten hockeyfrilla.

Nej, nu ska jag krypa till kojs. 

måndag 22 juni 2015

Inflammation i hälsenan

Min fot har inte blivit bättre. Inte ens lite. Jag kan leva med lite smärta, men jag måste veta varför det gör ont. Dessutom har jag blivit begränsad i min vardag. Jag kan inte jaga efter Sixten i den mån det behövs, jag kan nästan inte gå ned för en trappa och det värsta av allt - jag kan varken ta morgonpromenader eller springturer. Så imorse ringde jag till vårdcentralen och berättade att mitt barn som är 1 år går fortare än jag, och fick en tid hos läkaren.

Jag har under veckan tänkt att "det får vara vad som helst, bara det inte är hälsenan". Jag har någon slags fobi mot hälsenor. Jag mår lite illa när jag tänker på hälsenor och att de kan gå av och grejer. Man ska inte tänka så, för det är då det händer. Min dom blev inflammation i just hälsenan. Jag höll på att kräkas rakt ut.

Jag blev ordinerad vila från träning i minst tre veckor, att jag ska gå så lite det är möjligt ("det blir en utmaning med den där" flinade doktorn och pekade på Sixten) samt Diklofenak. Jag fick stränga order om att absolut inte småfuska, och när jag väl börjar springa igen ska det inte vara några 5 km. Det pratades också om sjukgymnastik, men då stängde jag av öronen. Fick panik.

Mjaaha. Min första idrottsrelaterade skada har jag dragit på mig. Så kan det gå. Jag har såklart vridit och vänt på det här hela eftermiddagen. Å ena sidan känns alla mina sprungna mil helt i onödan. Min kondition kommer ju vara som bortblåst om tre veckor och jag kommer få börja om från noll. Men å andra sidan var jag pigg alla dagar jag jobbade så helt i onödan har jag ju inte ådragit mig min skada.

Daniel frågade mig om jag brutit ihop när jag fick min diagnos. Jag bröt inte ihop, men fyttifan vad trist jag tycker att det är. Jag känner ju redan nu, efter bara en veckas träningsuppehåll, att mitt humör börjar tryta. Så alla nära och kära, jag ber om ursäkt för mitt kommande beteende redan på förhand.

När jag var klar på vårdcentralen åkte Sixten och jag ner på stan för att gå till apoteket. Han ville absolut inte bli buren så han gick runt och härjade där inne. Det bästa var när han gick ut genom dörren med en burk rengöringspads i handen. "Men Sixten, du kan väl ta något dyrt!" ropade jag efter honom. Sen fick jag ju älga ikapp så han inte blev påkörd av bilar.

När vi kommit hem var vi ute en stund. Det var verkligen härligt väder.

Ser du honom? Som gubben i lådan.


lördag 20 juni 2015

Vår midsommar

Man kan säga att vi hade tur med vädret igår. Vi undkom midsommarfirandet på sånär som en regnskur. Vi fick se och uppleva ringdans runt midsommarstången, sång, dans, trollkarl och kämparlekar. Vi köpte varmkorv och hade med oss fika och hade det så mysigt så. 

Sixten satt nöjd och glad i vagnen och klappade händerna och tittade på allt folk.




Trots mycket folk och mycket ljud somnade han och sov en sen eftermiddagslur. Och det passade väldigt bra med tanke på att vi skulle på festligheter på kvällen.

Daniel hade tagit husbilen så vi ställde min bil hos Daniels föräldrar över natten. Sen åkte vi till Daniels kompis David där vi blev bjudna på hur mycket och hur god mat som helst. Det var sill och potatis, grillat med alla tänkbara tillbehör samt jordgubbstårta till efterrätt. Så himla gott! 

Vi var fem par och sex barn så det var full rulle och Sixten höll ut till klockan var över 23. Därmed tog han en liten lätt sovmorgon till 7.20. Tackar för det. Han gav ifrån sig ett glädjetjut när vi drog ner gardinen och han fick se fåren i hagen utanför.


Efter frukosten drog Sixten framåt i bilen och rattade lite. Han var i himmelriket. Men eftersom han inte sovit så många timmar så stensomnade han efter en liten stund. Helt utslagen. Gosegrisen.


Daniel och jag smet in till David och Agneta och blev bjudna på förmiddagskaffe och tårta som blivit över.

När vi kom packade vi ur husbilen och tvättmaskinen har gått varm. Nu är vi så trötta, så trötta. Småbarnsföräldrar kan tydligen inte vara uppe så sent på kvällarna som vi var igår. Ha!

fredag 19 juni 2015

Midsommarafton

Jag är som bekant ingen människa som tycker att midsommar är något speciellt. Jag tror att detta kommer förändras i och med att Sixten växer upp. Precis som vi hade traditioner är vi var barn. Innan jag och Karin prioriterade att jobba och tjäna feta pengar denna dag.
Idag ska Sixten och jag åka till Forentorp och därmed ska Daniel och jag fira midsommar tillsammans för första gången sedan vi blev tillsammans. Eftersom Daniel jobbar så får Sixten och jag sällskap av farmor, farfar och Lily.


Igår hade jag och Sixten en lugn och mysig dag. Vi gjorde inte något annat än lekte, sov och busade. Mellan två regnskurar passade vi på att gå ut och plocka lite blommor. Så lite midsommar har vi fått. Lupinerna luktar verkligen sommar. Jag har ju känt det varje morgon när jag sprungit igenom lupinhaven. 



Jag känner att jag saknar mormor väldigt mycket idag. Vi brukade ju fira hon och jag, innan eller efter jag åkte och jobbade. Av olika anledningar var det hon och jag som blev ensamma på midsommarafton. Vi åt sill och jordgubbar med glass och hade egentid tillsammans. Det var så trevligt och mysigt. Men nu får hon äta middag tillsammans med morfar och jag får fira med min familj, och det är väl så det är tänkt här i livet.

onsdag 17 juni 2015

Sommarledig

För tredje morgonen sedan jag började jobba sprang jag inte imorse. Jag fick ont i foten i måndags och trots att jag haltade fram när jag gick gav jag mig haltande ut och sprang igår morse. Så frågade jag idrottsläraren Magnus vad det kunde vara för fel, och han misstänkte att jag överansträngt ett ligament. Han ordinerade vila.

Jag ställde ändå klockan på 4.54 imorse, bångstyret jag, och var uppe en sväng på och kände efter. Men om det är någon jag lyssnar på så är det Magnus. Han är den som lärt mig att man får ärrbildning på hjärtat om man tränar när man är förkyld. Hur som, jag gick och la mig igen och tog en ofrivillig sovmorgon.

När jag slutat på jobbet åkte jag direkt och handlade mat och sedan passade jag på att städa hela huset, eftersom jag var ensam hemma.

Och nu då. Nu är jag ledig. Kylarna och frysarna är fyllda, sängarna är renbäddade, sommargardinerna är uppe, huset är rent, och Sixten är badad. Jag har hunnit med mycket i eftermiddag. Behöver jag ens nämna hur det känns i min själ?


Åtta veckor tillsammans med den här vildingen. Så härligt!


tisdag 16 juni 2015

Det är nära nu

När jag började packa ihop bildsalen igår, som var "min" sal att packa ner, tänkte jag att det inte skulle räcka med tre dagar. Men så fick jag hjälp av bildläraren och vi kom in i ett jäkla flow och var klara redan till lunch. Ja, jag och min brist på att uppskatta saker och ting här i världen..

Jag hjälpte till och röjde i träslöjden och när den var klar gick jag vidare till hemkunskapen. Och där vart jag kvar. När de andra började bli klara med sina salar hjälpte fler till och blev vi klara i eftermiddags. Pju! Det har varit tungt och svettigt.

Efter att vi alla hjälpts åt med allt som var kvar så blev vi färdiga innan det var dags att gå hem idag. Så himla skönt!


Imorgon har vi bara lite småsaker kvar; lämna in nycklarna och säga trevlig sommar och sådant där.

Jag hann precis jämt bara hem för att äta något innan jag åkte till stan och gjorde naglarna. Jag hann hem för att natta Sixten och nu sitter jag här och samlar kraft för att gå och lägga mig.

söndag 14 juni 2015

Sommarkänslor

Åh, vilken bra helg jag har haft! Ja, hur skulle den kunnat bli något annat med de förutsättningarna?

Igår började jag dagen med en morgonpromenad i strålande solsken. När jag duschat och ätit frulle fick jag en liten egenstund i solstolen medan Sixten och Daniel lekte i trädgården. Sedan åt vi lunch utomhus - årets första sill och potatis. Såå mysigt och väldigt somrigt.

Eftermiddagen vigde vi åt att följa prinsbröllopet. Jag grät så jag fick sminka om mig innan vi åkte till stan för att äta födelsedagsmiddag för Sven och Johanna på Sand. Väldigt gott och väldigt trevligt.


Idag fick Sixten och jag sällskap av K-stin på vår morgonpromenad. Vi hinner prata om mycket under den där timmen vi traskar runt. 

Även förmiddagen spenderades med K-stin. Vi satt i solen och ömsom molnen och balade en lång stund innan jag gick hem och tog tag i dagens projekt - göra altanen sommarfin. 


Men när jag kom hem hade Daniel redan startat och det visade sig bli hans projekt. Jag fick i alla fall skrubba rent trädgårdsmöblerna.



Så skönt att altanen är fin nu. Nu kan sommaren komma på riktigt! Vi är redo.

Det känns så konstigt att jag ska jobba imorgon. Jag har ju fått sommarkänslor.

fredag 12 juni 2015

Skolavslutningsdagen

Det var sååå galet nära att jag inte kom upp ur sängen imorse för att ge mig ut på min löprunda. Jag var verkligen trött. Men så ryckte jag upp mig och tog mig ut. Och när jag väl kommit ut så ångrar jag mig ju inte. Och vilken morgon! Så skönt och fint.



I onsdags kväll provade jag kläder att ha på skolavslutningen till klockan var över 22. Jag rev ut i princip allt jag hade i garderoberna och fick lite smått panik när jag inte hittade något att ha på mig. Eller ja, jag hittade inget som satt bra vill säga. Så igår efter jobbet stannade jag till hos Lena och lånade med mig ett par klänningar hem för att prova. När Daniel hjälpte mig att dra upp dragkedjan sa jag att "får du igen klänningen är det fan otroligt", eftersom den var i storlek 36. Aldrig någonsin i hela mitt liv har jag fått på mig en klänning i den storleken. Lätt som en plätt drog han upp med kommentaren "den är ju till och med stor". Fatta vilken grej!

Så idag var det en historisk dag. Jag bar en klänning i storlek 36. Och tack Lena, som blev räddaren i min klädnöd.


Skolavslutningen var fin och stämningsfull som sig bör. Och jag blev både överraskad och överlycklig när jag fick fina blommor av mina elever. Gullungar!


När jag kom hem bytte jag om och gick ut tillsammans med mina killar. Sixten och jag lekte och myste medan Daniel grejade i trädgården.




Sedan tände vi grillen och åt utomhus för första gången i år.



När vi ätit fortsatte Daniel medan jag och Sixten röjde upp i köket innan vi duschade av oss. Och sedan hände det som aldrig hänt förut - jag somnade när jag nattade Sixten. Och inte nog med det. Jag somnade före honom. Så pass trött.

torsdag 11 juni 2015

Torsdagspirr

Torsdag idag igen. Min favo-dag ju. Och idag känns det ännu mer fantastisk än tidigare torsdagar. Varför då? tänker du. 

Jo, för att - damdaradaaa - Kristin kommer hem imorgon. Ljuvligt! Dock bara över helgen. Men ändå. Man måste vara glad för det lilla här i livet.

Och för att  - damdaradaaa- imorgon är det skolavslutning och jag känner att ledigheten är nära. Inte för att jag egentligen gjort mig förtjänt av den (och jag får ju betalt därefter, vill jag poängtera innan du himlar med ögonen och tänker att "ni lärare har det så gött". Eftersom jag inte arbetat in den tid vi är lediga i sommar blir det inga pengar till mig). Men fatta grejen. Jag får vara med Sixten hela dagarna i nästan två månader. Och det, det skulle jag kunna betala för! Vilket jag ju indirekt får göra nu då men...

Fastän jag jobbar måndag till och med onsdag nästa vecka, känns det som att sommaren börjar imorgon. Och det gör den ju för majoriteten av alla människor som befinner sig på skolavslutningen. Och det måste ju ändå firas. Skolavslutningen är en högtidsdag.

För oss lärare som sitter och fyller i bedömningsmatriser väldigt flitigt är den här bilden fnissigt roligt. Men jag reserverar mig mot att den inte upplevs rolig av alla.


Samtidigt som det är en högtidsdag brukar skolavslutningen innebära en hel de separationsångest för min del. Men i år har jag få nior, och flera av dem har dessutom kommit under terminen så jag har bara träffat dem under fem veckor. Jag räknar därför kallt med att avskeden imorgon kommer att förlöpa lugnt och stilla. Det brukar de i och för sig alltid göra, utåt sett i alla fall. Men jag vet redan nu hur det kommer att bli nästa år. Inte lika lite separationsångest då inte. Lika bra att jag börjar förbereda mig och bearbeta detta redan nu.


Den här helgen, som börjar i morgon bitti, ser jag fram emot
  • skolavslutningen
  • sol
  • grillning
  • kvalitetstid med min lilla familj
  • hänga med K-stin
  • födelsedagsmiddag för Sven och Johanna på restaurang med min stora famillj
  • morgonpromenaderna
  • sovmorgon (med en timme i alla fall)

Hemlängtan av det lilla

Jag har lunch och sitter och tittar på Aftonbladet medan jag äter. Och får då se det här:

Koalaunge klänger fast

Jag, som hatar djur bör tilläggas, blir så tagen. Jag blir nästan lite gråtig. Och med ens får jag en sådan hemlängtan att det knyter sig i magen på mig.

tisdag 9 juni 2015

Härligt, härligt! Inte alls besvärligt.

Om förra veckan kändes lång och seg, så känns det som att den här veckan kommer gå galet fort. Det är liksom redan onsdag imorgon.

Efter jobbet igår mötte jag upp Sixten, Daniel, Sofia, Lilly och Birgitta på badhuset i Götene där de varit och badat. Vi åkte och åt mat och besökte sedan leksaksaffären. Vi var inte hemma förrän halv 7, så kvällen blev kort. Men vad gjorde väl det? Vi hade fasa trevligt. Sixten hann i alla fall få sig ett andra bad innan han stupade i säng. 

Idag kom Daniel och Sixten och hämtade mig på jobbet när jag rättat klart allting jag hade att rätta. Vi åkte till Lidköping och shoppade. Egentligen var jag ute efter en klänning till skolavslutningen och en eller ett par bikins. Men jag hittade inget av det. Men vad gjorde väl det? Vi hade fasa trevligt. Och mysigt.



Jag kom hem med en ny brevlåda. Som jag suktat efter denna! Jag tog födelsedagspengar, så man kan säga att det är min 30-års present.


Jag passade också på att köpa fler ljuskoppar till min Ernst-ljusstake. Sådant här kan man inte hitta här i Mariestad, så man får passa på.


När vi kommit hem kom Karin hit och hälsade på. Jag har inte träffat henne sedan dagen då vi åkte till Tyskland. Det är snart en månad sedan, så det var verkligen på tiden.

Och vilket härligt väder vi har! Men imorse när jag gav mig ut och sprang var det bara 3 grader. Jag fick leta fram mina vantar igen. Det gjorde inte mig något att det var lite kylslaget. Frisk luft i lungorna. Och dessutom var det ju soligt och fint.


Vilken dag!

lördag 6 juni 2015

Sommarblommor då och nu

Jag kände imorse, när vi var ute och gick, att jag verkligen saknar mina och Sixtens morgonpromenader. Nog för att jag får ett stänk frisk luft när jag är ute och springer mina 5 km varje morgon, men jag chockar igång mig själv och min kropp när jag gör det. Att promenera kändes mycket mer humant på något, kanske inte så underligt, sätt.

När jag duschat och vi ätit frulle åkte vi och hämtade upp mamma för att åka till trädgårdsmästaren. Jag tjuvstartade ju lite igår, men köpte inga amplar. Vilket jag då gjorde idag.

Förra året åkte vi och köpte sommarblommor den 22 maj. Det var fasa varmt och Six var fasa liten.


Tänk så mycket det händer på drygt ett år. Helt sinnesjukt egentligen.


När vi kom hem gick vi och vilade. Jag ligger ju väldigt minus på sömnkontot, vilket är självförvållat då jag frivilligt går upp mer än en timme tidigare än vad jag egentligen måste eftersom jag vill springa innan jobbet. En tuppeluring var så välbehövligt.

När vi sent omsider ätit middag la jag in en tvätt och vek den jag tvättade igår och dammsög hela huset. Det var välbehövligt. Jag hann inte städa toaletterna, för Sixten tappade humöret. Jag får göra det imorgon.

Nu sover Sigge och jag har sjunkit djupt ner i soffan med godispåsen i högsta hugg.