Min lördag

De senaste tre helgerna har Sixten varit hos sin pappa, så hela veckan har jag gått och längtat efter vårt fredagsmys. Jag lät mina killar veta att det minsann skulle ätas tacos i sann fredagsanda. Och så blev det. När vi ätit var det dags för det obligatoriska fredagsbadet och sedan var det dags för godis och film i soffan. Som jag längtat efter det!

Idag började vi inte dagen med en morgonpromenad. Min hosta vägrar ge med sig, och med tanke på att jag blir andfådd av att gå upp för en trappa så tog vi det istället lite lugnt idag. Men när vi var färdiga med våra små göromål inne, pälsade vi på oss och begav oss ut.

Vi åkte in till stan för att vi titta på den låga vattennivån i Vänern. Den visade sig inte vara så jättelåg, men vi gick ut på ett litet äventyr så Sixten var nöjd ändå.

 

När vi kom hem åt vi middag och sedan kom min bo och hans familj, mamma och Bengt A och Stella hit. Det var nämligen dags för det årliga pepparkaksbaket. Tyvärr kunde Karin inte vara med i år, men det fick gå ändå. Och det gjorde det ju såklart.

Nu luktar det pepparkakor i hela huset. Mysigt!

Pappas födelsedag

Idag skulle min lilla pappis fyllt 78 år. Hipp hipp hurra för honom!

Det går inte en dag utan att jag tänker på pappa. Jag saknar honom och han fattas mig något alldeles förfärligt mycket. Det är en stor sorg för mig att Sixten aldrig fick träffa sin morfar, och att pappa aldrig får träffa sitt barnbarn. De hade älskat varandra. 

För att överleva och få tröst är jag övertygad om att pappa är med mig och oss, trots att han inte är här fysiskt. Jag tror att han är med och ser Sixten växa upp, utvecklas och när han lär sig nya saker. Jag tänker att han ser och hör alla roliga saker Sixten säger och gör.

Jag tror också att han ser och hör mig i min vardag, och jag hoppas att han är stolt över mig och vad jag åstadkommer fastän livet inte alltid blir som man tänkt sig. Jag tror han ser att hans lilla flicka har blivit vuxen, har blivit en lärare och en mamma. 

Den enda rimliga förklaringen till att han gick bort för tidigt är att han nu syns i sina barnbarn och att han bättre kan vaka över oss från där han är - ingenstans och överallt.

Polen 2018

I torsdagskväll lyfte flyget, med över 50 förväntansfulla elever från årskurs 9, till Polen. Jag åkte för andra året i rad och visste vad jag hade att vänta - några roliga, sorgliga, upplyftande och tunga dagar.

I fredags började vi dagen tidigt och begav oss med buss till Auschwitz. Det är så svårt för mig att ta in vad som hänt här.

Efter lunchen åkte vi till Birkenau. Om man tycker att Auschwitz är obehagligt, tycker jag att Birkenau är värre. För mig är det helt overkligt att ta in och förstå. 

Nu har jag sett det två gånger, men det är fortfarande omöjligt att ta in.

När vi kom tillbaka till hotellet åt vi middag och sen gick vi till det stora köpcentrat. Jag köpte en present till Sixten, en jacka till mig själv och en julklapp till Jesper. Fyndade!

Det var tur att jag slumrade till på bussen från Auschwitz och Birkenau, för det blev en sen natt. Eleverna hade svårt att komma till ro och vi fick sitta, för att senare ligga, och vakta i korridoren.

Det är ganska mysigt ändå att sitta och prata med sina kollegor. Man lär känna varandra bättre och på ett annat sätt. Eftersom jag är i arbetslag 7 träffar man inte dem i arbetslag 9 så ofta, så det var roligt att vara med dem. 

Detsamma gäller eleverna - jag hade bara tre av "mina" elever med. Eleverna i de två niorna som var med har jag bara sett i korridoren. Jag kunde inte namnen på typ några, men efter de här dagarna kan jag flera. Jag älskar ju ungdomar och det är så härligt att umgås med dem. Och nu har jag stiftat bekantskap med några nya som jag kan hänga med i skolan. 

När klockan var närmare två var det så pass tyst och lugnt att vi vågade gå och lägga oss. Det blev bara fyra timmars sömn. Det är lite väl lite, men det gjorde inte så mycket.

Igår bjöd Krakow på kallt med fint väder. Ingen elev fick gå ut själv under resan, och när min gullunge skulle ut och röka tyckte jag att det var så fasa kallt så jag stannade inne och hade koll på henne genom fönstret. Teacher of the year!

Efter frukosten igår packade vi våra väskor och gav oss ut på en guidad rundtur i gamla stan, de judiska kvarteren och ghettot. Alltså Krakow är så himla fint! Jag skulle vilja åka dit på våren och bara strosa runt.

När jag kom hem igår kväll var jag så trött att jag inte orkade med mig själv. Jag sov till klockan var 11 i förmiddags. Skönt och välbehövligt. Jag kom inte upp ur sängen förrän halv 1, så idag har jag inte gjort många knop. Jag har skjutsat mamma på tåget, ätit middag och hämtat Sixten i Falköping. 

Imorgon är jag kompledig. Sixten och jag ska ta sovmorgon och sen ska jag jobba några timmar medan han är på förskolan.

Våra morgon-snaps

Jag börjar varje morgon med att skicka en "Gooood morgon"-snap till några av mina snapchat-vänner. De är alla tämligen lika, med  på sistone har Sixten sett det som sitt mission att spexa till det lite. Alltid piggar det väl någon klockan halv sju på morgonen.

Jag tänkte att jag kanske inte skulle orka jobba hela dagen i måndags, men jag hade ett möte med en förstelärar-kollega klockan 14 och när vi var klara med att utvärdera handlingsplanen var det inte mycket kvar av arbetsdagen. Det var lika bra att hålla ut. Men jag var bra sliten när jag kom hem.

Igår skjutsade jag Sixten till Falköping efter jobbet. Han hade klipptid och har varit hos Daniel idag. När Sixtens hår blir lite längre snurrar han i sitt eget istället för i mitt. Ingen är väl gladare för det än jag. Igår när han vaknade såg han ut som en enhörning. Så gulligt!

Idag har jag varit kompledig eftersom jag ska åka till Polen imorgon. Jag sov i 10,5 timmar, men vaknade med huvudvärk. Jag satte mig i soffan med en stor kopp kaffe och tittade på nyhetsmorgon. Sen gjorde jag färdigt Sixtens paketkalender. Så skönt att ha den klar.

Sen satte jag mig och rättade prov, slog in julklappar, tvättade och packade. Nu väntar jag på att Sixten ska komma hem.

En grå vecka

Veckorna bara flyger iväg! Vardagarna är värst. Jag fattar inte var de tar vägen. Och den här veckan har varit helt galen på jobbet. I onsdags när jag kom hem var jag helt tömd på energi. Jag höll på att banga springturen jag planerat in i mitt huvud, men vet ju att det känns bättre om jag ger mig ut och springer ur mig skiten. För att jag ska vara en någorlunda mamma och flickvän måste jag ibland tvinga mig själv. And so I did.

Men shit vad grått det varit den här veckan. Det känns som det var flera veckor sedan man såg solen, men när jag tittade i mitt kameraalbum såg jag att det var solsken på min springtur i söndags. Så det är bara en vecka sedan. Så fort jag glömmer.

I fredags började jag helgens ledighet med att storhandla och hämta ut paket. När jag kom hem bäddade jag ur sängen, startade en tvätt och gav mig ut på en springtur. Härligt! Lagom till jag gjort mig i ordning, hängt tvätten och bäddat i sängarna kom Jesper hem från sin tenta. Han hade med sig pizza som vi intog framför tv:n tillsammans med ett glas rött. Det var precis vad jag behövde. Ljuvligt.

Jag började min lördag med att springa. Jag fick sällskap av en jakthund som hoppade upp ur skogen. Jag blev så jävla rädd och förvånad. Jag fick i alla fall sällskap nära en kilometer. Kanske trodde hunden att jag var en älg. Jösses.

När jag duschat kom Sven, Johanna och barnen hit och hämtade Svens gamla leksaker. Nu borde jag sannerligen rensa i Sixtens leksaker. Och kläder. Det står på min att-göra-lista.

Efter att de åkte hem städade jag huset och började med Sixtens paketkalender. Jesper var och spelade fotboll och Sixten var hos Daniel så jag var helt ensam hemma. Det hör inte till vanligheterna. Fast det var ganska skönt. 

Jag och Daniel bestämde att vi skulle ses i Skövde så jag passade på att köpa torkarblad och spolarvätska innan vi möttes upp. När Sixten och jag åkte hem för att hämta ljus innan vi åkte till kyrkogården och tände ljus på pappas och morfars gravar.

När vi kom hem igen fick Sixtens sig ett välbehövligt bad. Jag började frysa och fick fasa ont i kroppen och det visade sig att jag hade feber. Så konstigt. Jag brukar så sällan ha feber. Och aldrig bara feber - inga andra sjukdomssymtom. 

Vi hade en dålig natt. Jag frös och svettades om vartannat och Sixten hostade. När han vaknade klockan 5.40 kände jag mig nästan lättad. Vi låg och myste lite i sängen innan vi gick upp och klockan 8 var vi utomhus. Jag pillade i mig två Alvedon och lyckades dammsuga och tvätta både min och Jespers bil, samt byta torkarblad och fylla på spolarvätska i båda bilarna. Men jag hade ju också god hjälp.

Sixten tröttnade när vi var klara med min bil, så han grejade med annat. Han cyklade på gräsmattan och grävde i grusgången med sin grävmaskin. Han låg och rullade på både gräs och grus så han var så smutsig att jag fick spruta av honom med vattenslangen innan vi kunde gå in. Till hans stora lycka.

Eftermiddagen har jag spenderat på soffan. Jag har legat och tittat på Sixten när han lekte med lego. Tur att han nöjde sig så. Han tyckte väl att hela förmiddagen utomhus räckte. 

Nu har jag suttit här i soffan och jobbat undan lite. Jag känner mig inte riktigt redo för en ny arbetsvecka. Jag är helt slut. Men väskorna är packade, matlådor gjorda, tvättkorgarna är tomma och huset städat. Jag kanske borde vara hemma imorgon, men jag har två papper här som rektorn måste ha klockan 8. Typiskt. Jaja. Två arbetsdagar och sen en dag kompledigt innan jag åker till Polen med mina elever på torsdag. 

Höstlov

Det är så himla härligt med lov! Att hoppa av ekorrhjulet som är vardag och njuta av att inte ha tider att passa.

I måndags började Sixten och jag med att äta en lång frulle med tända ljus. Ljuvligt.

När vi ätit och plockat undan började vi Halloween-pyssla. Det har blivit något av en tradition att göra fotspöken. Det är både roligt och personligt tycker jag. Sixten vill ge till så många att det tog sin lilla tid och hela köket var fullt med små Sixten-fötter.

Lagom till vi blev klara kom Stella hit. Jag hade köpt pumpor till de båda barnen eftersom Sixten så hemskt gärna ville göra pumpa-lyktor. Det var väldigt roligt och mysigt att göra det. Stella tyckte dock att det var äckligt och ville hellre leka med leklera. 

När de två sötungarna ätit mellis gick vi ut. De två yngre lekte i sandlådan medan jag körde in ved. när Stella åkt hem hjälpte Sixten mig med det sista. Han älskar ju att hålla på och greja ute.

På kvällen tände vi naturligtvis Sixtens pumpa. Han var så nöjd. Det är en vampyr. Solklart, enligt mig.

I tisdags var Sixten på förskolan en stund, så jag kunde jobba undan lite. Jag hann näsan ingenting ty det var en otroligt seg dag. Jespers föräldrar kom hit och fikade på eftermiddagen och Carola hade varit så snäll och köpt en dörrkrans till mig.

Igår var jag och Sixten i stan och uträttade så många ärenden. Vi var på inte mindre än sju olika ställen. När vi kom hem var vi helt slut. Vi lagade mat och sen satte vi oss i soffan. Sixten lekte med lego medan jag läste lite. Sen åkte vi till Ebbetorp för att ge teckningar till Stella och David och Elin. Där blev vi kvar och drack kaffe och spelade sällskapsspel. Så himla mysigt.

Idag började vi dagen med en promenad. Sixten är lite förkyld så han hade det tungt. Jag fick putta på honom mest hela tiden och var helt svettig när vi kom fram till mamma.

Jag lämnade Sixten hos mamma och sprang hem. De två åkte till skogen med min morbror för att hämta granris till gravarna. Sixten hade haft så roligt ute i skogen.

Han var lite trött när han kom hem så han ville att vi skulle läsa böcker i soffan, så det gjorde vi såklart. Sen ville han måla och det gjorde vi också. 

Efter middagen packade jag Sixtens väska medan han och Jesper lekte. Sen skjutsade jag Sixten till sin pappa. 

Nu måste jag hoppa i säng för jag ska upp satans tidigt imorgon. Jag och Lena spena ska på äventyr!