Bra - dålig - bra

Jag hade en jättebra dag, fast jag och en okänd vikarie tillsammans täckte upp för tre lärare som var borta. Vi hade läget under kontroll och allt gick som smort. Och givetvis i ett. Jag hade dubbla grupper i olika klassrum och sprang som en tätting fram och tillbaka.

Mattan, som skulle levererat ett barn till världen igår, kom och hälsade på. Jag blev så glad. Jag saknar henne. När jag såg henne gjorde jag indianhopp hela vägen genom korridoren innan jag omfamnade henne med all min kärlek.

Allt var toppen - till den sista lektionen. Då blev jag så brinnjävligt arg. Så synd att avsluta dagen så. För det satt i länge. Satans, vilket dåligt humör jag var på.

Jag satte mig och jobbade när jag kom hem. Som ett åskmoln satt jag och knappade frenetiskt på datorn när Daniel kom hem. Vi pratade igår om att ge oss ut på en löprtur så som idag, och det var precis vad jag behövde i detta underbara väder.

Som alltid känns livet så mycket bättre efter träning. Och som om det inte var nog. När jag kom hem hade jag ett mms väntandes i mobilen. Från självaste Alicia som tackade för kläderna hon fick av oss förra veckan.

Så bedårande söt att jag blev gråtig. Titta på min lilla täva iklädd Barbapappa. Jag tror jag dör.

Födelsedag

Jag har haft en fartfylld och väldigt bra födelsedag. Jag har knappt hunnit uppfatta att dagen gått, för det har gått i ett. Härligt med sådana dagar då händer mycket och man får mycket gjort. Som grädde på moset kom mina fantastiska elever ihåg att det är min födelsedag och hade köpt presenter. Mina gullungar. Jag blev så rörd.

Efter jobbet lagade vi födelsedagsmiddag, Daniel och jag. Fläskfilé, klyftpotatis och bea-sås. En halv prinsess- och en halv budapestbakelse till efterrätt.

Jag fick världens finaste present av Daniel. Jag blev så glad så jag vet inte vad.

Bilden gör inte armbandet riktigt rättvisa. Det är jätteblingblingit och alldeles alldeles ljuvligt.

Ingen vanlig dag

Ångestsöndag

Jag skuttade upp ur sängen redan halv 8 imorse och kände mig pigg som en mört. Efter dusch och frulle satte jag mig och tokjobbade i nära fem timmar. Sedan kände jag att jag fick sådan äckligt grym ångest. Det vankas födelsedag och sen pappa gick och dog känns det inte så roligt med födelsedag längre.

Jag kände för att åka till Skövde för att lindra denna ångest något. Jag fick med mig Daniel efter mycket tjat och även slutligen hot. Vi hade det mysigt när vi gick och kikade i affärer. Jag köpte ljus och shoppade loss på bokrean. Vi köpte även nya fönsterlampor.

Jag bjöd Daniel på hamburgare för att jag tvingat med honom. Sen åkte vi hem och monterade upp våra nya lampor. Ah. Det var min söndag det.

Lördag

Och där slog jag ner baken på min rättningsstol. Den här dagen har liksom gått i ett av någon konstig anledning. Jag vaknade av alarmet kl 8.10 efter att ha sovit utsökt i tio timmar. Plus minus någon minut. Efter frullen drog jag till gymmet och körde dubbelt pass.

Efter dusch och piff och smörjning och allt det där, började jag känna hungern komma krypande. Så det vara bara att ställa sig och laga mat. Jag gjorde en egenkomponerad kycklinggryta som vart asgod men stark satan. Jag blev varm under luggen. Så starkt vart det.

Jag hann knappt svälja maten innan det var dags att hämta mamma vid tåget. Jag följde med henne och handlade innan jag skjutsade hem henne till Jula.

Och nu är jag redo att ta tag i rättningshögen igen. Det ska bli skönt att Gustav Vasa är på väg hem till mig. Två nätter borta är nog.

Härligt väder förresten. Jag hade premiär för Conversen idag. Skinnjackan är sen gammalt, men den var också på.

Fredag

Den här veckan har gått så himla fort. Jag vet inte vart den tagit vägen. Det är fredag och jag börjar så sakteliga komma in i mina rutiner igen. Jag har handlat, tränat, bäddat rent i sängen, tvättat inte mindre än sex maskiner tvätt och städat lägenheten. Den där Persson passar på att fly fältet och när jag stod och vek hans femtioelva t-shirtar och parade ihop hans fyrtiotolv strumpor svor jag tyst för mig själv.

Jag har tillbringat resten av tiden med att rätta och bedöma.

Jag är redigt trött nu, så jag fick ge mig. Det är ju en dag imorgon också.

Efter

Nog för att jag behövde vara ledig och ladda mina batterier, men jag inser nu hur efter jag ligger med allt arbete. Mina rättningshögar når höga höjder. Och som om det inte är stressande nog - eleverna efterfrågar sina arbeten. Vilket givetvis är förståeligt.

Jag har haft lite svårt att komma in i mitt work-mode efter ledigheten. Både i måndags och tisdags ville jag umgås och ta igen tid med Daniel och Lena. Vilket jag också gjorde. Med gott samvete. Jag hade inte hellre gjort något annat.

Igår fick jag dock mitt jobb-sug tillbaka och jobbade hela kvällen. Och idag har jag suttit och bedömt nationella prov. Jag har hela morgondagen och lördagen på mig att tokjobba utan att känna att jag borde umgås med mannen i huset. Han åkte nämligen bort idag och kommer åter på lördag. Inget ont som inte har något gott med sig.

I mitt sinnesminne

Det är inte outhärdligt långt till sommaren. Jag känner det i luften. Och solen värmer gott. Även här i Svea rike. För att ändå stå ut till sommaren laddade jag mina sinnen fulla med ljuva ting under min utlandssemester. Ting som jag ska plocka fram om det trots allt skulle kännas lågt till sommaren.

I mitt sinne har jag lagrat

• Ljudet av gräsklippare. Och doften av nyklippt gräs.

• Doften av grill. Och smaken av grillat kött.

• Känslan av att doppa ett upphettat huvud i svalt vatten.

• Känslan av att solen bränner. Och doften av bränd hud blandad med solkräm.

Miraklet

Vi hade egentligen bestämt att jag skulle komma dit imorgon. Men jag kunde inte hålla mig, utan stannade till och stoppade in nunan hos familjen Engelbrektsson-Johansson på vägen hem från jobbet. Och där var hon. Det lilla miraklet.

Så otroligt söt. Det har de gjort bra, Lena och Micke.

Hemma

I lördags kände jag att jag var redo att åka hem, vilket inte brukar vara fallet när jag är utomlands. Jag kände mig utvilad och uppladdad. Jag hade läst ut min bok och mina tidningar. Jag hade läst in mig på Den väpnade fredens tid och jag hade skaffat mig lite färg på min innan så bleka kropp. Dessutom började jag bli rastlös. Jag började sakna Persson. Och så är jag nyfiken på att se Lenas bebbe i verkligheten.

Mamma stannade såklart kvar i Götet, men jag brände hem igår kväll när vi landat. Jag hittade en asbra skiva i bilen med massa schlagers, så efter att ha pratat med både Daniel och Lena satt jag och poppade gärnet. Innan jag visste ordet av rullade jag in i Mariestad. Daniel hade lovat att hålla sig vaken tills jag kom hem, vilket han också gjorde.

Det var så konstigt att jag komma hem och hoppa i armarna på honom och fortfarande lukta solskyddsfaktor och bränd hud efter att ha legat och lapat sol in i det sista. Jag var till och med lite bröd och fortfarande solvarm.

Jag kunde inte komma till ro, utan ville ligga och prata. Han kämpade tappert, Persson, men till slut sa han ifrån att det faktiskt var sovdags. Han hade, till skillnad från mig, inte tagit sovmorgon idag. Vilket han borde ha gjort eftersom jag fortsatte att hålla låda ytterligare en tid efter att han sagt till mig tio gånger.

Det är skönt att vara hemma och återgår till rutinerna. Särskilt när det gäller mat och träning. Jag blundade och vågade till slut bara titta med ena ögat när jag stod på vågen imorse. Men det var inte farligt alls. 900 gram upp efter en vecka av syndigt leverne.

Hepp. Dags att åka till jobbet kanske. Det ska bli roligt!

Bröd

Det finns inte så mycket nytt under solen att orda om. Vi ligger vid poolen och solar, badar, sover och läser. Vädret är inte helt 100 – det är inte fullsol och vissa dagar blåser det en hel del. Men vi letar upp lä och härdar ut.

Vi börjar få lite färg. Jag trodde att jag hade bränt mig, och frågade mamma under lunchen om jag var röd i fejjan. Hon lutade sig fram mot mig och studerade mitt ansikte noga innan hon sa:

- Njaee. Du är bröd.

Herrejävlar, vilket skrattanfall jag fick. Mamma med, när hon hörde vad hon sa. Det hon menade var att jag var rödbrun. Vi har gått och blivit så lata här att vi börjat göra sammansättningar av ord.

Såhär ser det ut på vårt hotell.

Dag 3

Idag har det varit väldigt varmt. Det kan bero på att det varit vindstilla. För första gången denna semester fick jag använda min svetthandduk. Ett säkert semestertecken.

Vi började dagen med att äta frulle ute i solen på terrassen.

Sen har vi legat vid poolen i princip hela dagen. Ömsom i solen, ömsom i skuggan. Vi gör några avstickare då vi går och äter eller kissar. Annars är det där vi har spenderat dagen.

Eller nej. Idag har jag badat i havet. Jag har inte kommit mig för innan, fast hotellet ligger precis i anslutning till. Jag tog med mig min snorkel och cyklop och tittade på de fina korallerna och de fantastiska fiskarna.

De är så färggranna. Både korallerna och fiskarna. Till och med maneterna är färglada. De är lila. Jag måste ner i plurret och spana fiskar mer innan jag åker hem. Nu har halva tiden gått. Stopp och belägg säger jag.

Dag 2 - Alla Hjärtans

Vi har det bra här nere mamma och jag. Vi ligger vid poolen och solar, latar oss och läser.

Inatt har jag sovit väldigt dåligt på grund av hosta, vilket gjort att jag sovit en stor del av dagen.

Idag har jag fått med mig mamma ner i poolen och badat. Den är uppvärmd, så det gick fint.

Efter lunch och middag utforskar jag och mamma dessertbordet. Vi provar nya saker varje gång. Ibland går hon, ibland går jag och så delar vi. De flesta saker är inte så goda som de ser ut, och då puttar vi dem åt sidan och tänker att nu vet vi det. Något säger mig att vi kommer tröttna på dessa godsaker ganska snart.

På hotellområdet finns dessa små palmer. Varje gång jag går förbi tänker jag att jag är Stora jätten Gluffs-Gluffs.

Då tar jag jättestora steg, det ser ut som jag bajsat på mig, viftar med armarna och så säger jag till mamma: Här kommer Stora jätten Gluffs-Gluffs! Mamma tittar på mig och ser inte alls förvånad ut.

Idag är det ju Alla Hjärtans Dag. För exakt ett år sedan hyrde vi bil och åkte runt på Gran Canaria. Idag äter vi Valentin-inspirerad buffé.

Puss puss på Alla Hjärtans Dag.

Dag 1

Jag var lite spänd på vädret när jag vaknade imorse. Men när jag drog undan gardinen möttes jag av denna fantastiska syn. Vi har havsutsikt från vår balkong, och vrider man huvudet lite åt vänster ser man det stora poolområdet.

Strålande solsken och inte ett moln på himlen.

Jag skuttade in i duschen och gjorde en grundlig rengöring med peeling och hela köret. Bort med vit död tråkig vinterhud. Hej bränna!

Vi gick och frukosterade från frukostbuffén och åt frulle ute i solen på terrassen. Sen har vi tillbringat resten av dagen vid poolen. Jag har solat, badat och läst bok. Mamma har gjort detsamma minus badningen. Vi utnyttjar också det faktum att vi bor och har betalat för all-inclusive. Därför har vi dessutom varit och kollat in hotellets gym. Bufféerna här går inte av för hackor.

Och just det! Satan i gatan vad nära jag var att halka omkull förut. Och vilken svordomsharrang jag hann dra innan jag insåg att jag skulle förbi stående på fötterna. Och så ett asgrav på det.

Nu har jag inspekterat min kropp efter dagens solande och kan sammanfatta det hela med att det syns vart jag varit slarvig med att smörja.

Virrpannor på semester

Någon borde följt med oss och dokumenterat vår resa hit ner till Egypten. Man skulle kunna tro att vi inte varit ute och rest förut. Och jag tror inte att det är första gången jag tänker detta. Idag var det nog trots allt mitt fel. Det går troll i de här jäkla biljetterna.

När vi landat, fyllt i våra visum, gått genom passkontrollen och stod och väntade på vårt bagage slog det mig att plastmappen med biljetterna saknades. Varför ansvarade fortfarande jag för biljetterna när jag råkat lägga dem i pappersinsamlingen redan innan vi åkte? Egentligen gjorde det inte så mycket, då mamma hade en kopia i sin väska. Men det var själva plastmappen, reseplastmappen inköpt i Los Angeles, som gjorde att vi slog på stora trumman.

Nej, inte vi. Mamma. Det var mamma som slog på stora trumman och stegade fram till närmsta egyptier och förklarade att våra biljetter blivit kvar på andra sidan passkontrollen. Fel sida passkontrollen. Helt plötsligt var mamma och egyptier borta. Efter en liten stund kom de tillbaka och hade min plastmapp och biljetterna med sig. Hon hade fått gå tillbaka in, mot strömmen.

När vi satt på bussen frågade jag mamma varför hon håller på sådär och springer fram och tillbaka genom passkontrollen. Närmare bestämt tre gånger. Vem gör så? Sen garvade jag högt. Då kom mamma på att det ju egentligen borde varit jag själv som fått reda upp min soppa. Men jag menar, det är ju sådant här mammor är till för.

Väl på hotellet insåg mamma att hon glömt sin mobil på flygplanet. Vilka virrpannor. Och våra väskor som skulle köras ut av hotellpersonalen lyste med sin frånvaro i över en timme. Mamma såg dem från balkongen på en golfbil på andra sidan hotellområdet. Till slut slutade vi vänta och begav oss ut på en rekognoseringspromenad.

Det har varit igenmulet och blåsigt. Hoppas att vädret bättrar på sig.

Nu sitter vi i sängen och har precis avnjutit en jättegod buffé. Vi är lite trötta efter den tidiga uppstigningen och dagens bravader.