Lika

Idag kom en elev fram till mig och sa "Anna, Anna, tittade du på Eurovision i lördags?" Det gjorde jag. "Såg du Cyperns bidrag? Det var en tjej där som var så himla lik dig." Det var inget jag lade märke till. Jag lovade att youtuba och det har jag gjort.
Så.. vad tycker ni? Är vi lika, jag och hon som körar?

Mors dag

Jag tog en sovmorgon till klockan 8, drog på mig träningskläder och gick ut och gick en promenad i solen. Det är bra dött i stan en söndagsmorgon. Jag mötte inte många själar. Bara några som var ute och rastade hunden, någon som gick med stavar och en tjej som jag är övertygad om gick sin walk of shame. Det vill säga att hon var på väg hem till sin egen säng iförd samma kläder och smink som hon hade när hon gick hemifrån igår. Jag log lite för mig själv och tänkte på tiden då det begav sig.

Hela förmiddagen har jag jobbat som ett djur för att kunna åka hem till mamma och äta Mors dag-middag utan att känna mig stressad, utan att känna att jag egentligen inte har tid att fira henne och mormor. För ingen är mer värd att firas än min mamma. Jag råkar nämligen veta att hon är den bästa mamman. Tråkigt för er. Toppen för mig. Och mina syskon.

Petter och Paolo och Bingo

Gudars vad jag skrattade när jag tittade på den här första, andra, tredje, fjärde... gången.

Det här är humor. Och en aning grymt.

Sommarstuga

Jag har haft en jättebra dag. Jag började som (nästan) alltid med min lördagsrutin och gick till gymmet imorse. Det verkar inte bli något av mitt halsont. Det tackar jag för.
Jag följde med mamma, som var i stan, hem till Jula. Egentligen bara för att skjutsa hem henne och sen ta bilen. Men jag känner mig själv så jag packade en väska med det nödvändigaste i jobbväg. Jag kan ju lika gärna rätta där som här. Vi stannade till hos trädgårdsmästaren på vägen. Jag köpte en blomma för att ha på mitt utebord. Jämfört med alla mina grannar ser det obebott ut utanför min lägenhet. Så en blomma var det minsta jag kunde åstadkomma.

De fina dynorna har jag köpt i en butik i Skara. När vi var ute och åt lunch en dag såg jag dem och kunde inte göra annat än att köpa dem.

Jag gick ut och gick en promenad i det halvfina vädret innan jag tog mig an rättandet. Jag kommer på mig själv med att tycka att jag är helt dum i huvudet som bor i stan. Hur kan jag välja att gå på asfalt bland bilar och massa hus, när jag kan gå i det här?

Jag blev klar tidigare, med det jag plockat med mig i jobbväg, än jag räknat med. Det gjorde inte mig något direkt. Solen sken ute och ropade på mig. Mamma höll på att pula i trädgården, så jag gick också ut. Jag saknade katten. Han var inte hemma igår heller. Ryktet säger att han hänger hos grannen, så jag gick dit och hämtade honom. Vi satt och myste i solen. Tigern och jag.
Jag tog fram min solstol och invigde den för året. Jag tryckte upp mig i ett hörn intill väggen, för det blåser kallt ute. Mamma gjorde eftermiddagsfika och vi satt och myste oss. Mamma och jag.
Jag berättade för mamma att jag saknar pappa, att jag tycker att det blir värre och värre och att jag tycker det är skönt och fint att Svenne blir mer och mer lik honom.

Vi pratade lite om hur sommaren skulle bli. Jag berättade att jag har hemlängtan ibland och mamma sa att jag är välkommen när som. Att jag kan se Jula Sjövik som min sommarstuga. Det tycker jag låter toppen. De flesta av mina grannar har en sommarstuga som de åker till hela tiden. Det här, det är min sommarstuga.

Fin va?

Tryggve och blommor i Jula

Jag åkte direkt från jobbet hem till Jula. Jag hade hemlängtan. Jag får det när livet känns lite tungrott. Det beror nog på att jag känner mig trygg där, och allt känns lite bättre när jag är där. Och titta vad som mötte mig. Det blommar galet fint både här och där. Tänk vad man missar när man bor i lägenhet i stan.

Jag drog på mig löpskorna och sprang Säckestad tur och retur. Det var göttans. Dock inget badande där här gången. Det är ju kallt ute. Stor skillnad mot när jag sprang sist. När jag duschat slängde jag i lite hårfärg och satte mig och rättade prov. Det gäller att multitaska.

Fnissar för mig själv

Ända sedan i onsdags har jag gått och fnissat för mig själv när jag kommit att tänka på mitt och Lenas onsdagsmys. Vi skrattade så mycket, på grund av diverse händelser och urballningar, så jag fick ont i magen. Det är som vanligt ingen idé att återberätta, eftersom det aldrig blir roligt. Man måste vara med och uppleva, så att säga.
Det är typiskt mig att gå och skratta för mig själv när jag tänker på något roligt. Det händer ganska ofta. Men det är sällan jag skrattar åt samma sak i två dygn. Jag drog iväg ett mess till Lena imorse när jag suttit och fnissat på vägen till jobbet. Hon svarade att jag måste lära mig hur man vistas i en affär. Jag tror att Karl skulle hålla med henne om det, med tanke på hur jag betedde mig i måndags också.

I onsdags kunde jag inte somna för att jag var så stressad över att jag har så mycket att göra. När klockan var halv två tänkte jag på hur mycket jag hade hunnit göra istället för att ligga där och tänka på det. Så igår bestämde jag mig för att inte åka från jobbet förrän jag kände att jag jobbat undan så pass mycket att jag hade en någorlunda normal puls. Så jag var inte hemma förrän efter kl 19. Jag struntade till och med i att följa med Ananthi på en förhandsinvigning på Mumma, fast jag jättegärna ville gå. Men men.. jag sov gott i natt så jag antar att det var lite värt att jobba över och på.

Musik

Det är musik som får mig att orka dagarna just nu, som gör att jag inte bara stannar upp tar ett djup andetag och börjar storgråta. Att sätta på en bra låt när det känns som värst, och träning inte är ett alternativ sådär mitt under arbetsdagen, gör allt lite lättare.
Somliga jobbar bra under press. Det gör inte jag. Än.

Snusköp

Dagen blev inte så illa som jag hade på känn imorse. Jag känner mig inte kry men kör med att försöka intala min kropp att det är en dålig idé att bli sjuk nu. Inte nu, inte nu, inte nu. Trots trötthet, hals- och huvudont har jag bockat av flera saker på min att-göra-lista. Det känns bra. Men det är fyra klassers prov att rätta innan sommarlovet. Med start imorgon. Man brukar säga att man ska gå under jorden, men jag säger att jag ska gå under jobbet nu.

Jag åkte till Karl efter jobbet och drack en kopp kaffe. Usch, vad jag inte tyckte om att han var och tävlade i sin skit-kampsport i lördags. Men det kändes bra att få se att han klarat sig ur det hela utan några men för livet. Och jag tror att jag har fler blåmärken efter helgen än vad han har för den delen.
Vi tog sällskap till Oxen eftersom vi båda hade ärenden där. Karl är duktig och håller på att sluta snusa. Han har inte snusat på länge nu, men skulle köpa nikotinfritt snus. Så vad säger han till kvinnan i kassan när det blir hans tur? Jo, att han ska ha en Onico och en Rapé. Jag kunde inte hålla inne min spontana reaktion. Vad sa han egentligen? Hur tänkte han nu? Kvinnan och Karl kunde liksom inte undgå min förvåning och det blev så himla dumt allting. Karl skulle förklara hur han tänkte samtidigt som kassörskan började skämta om att han skulle ha den ena sorten på vänster sida och den andra på höger. Jag blev fnissig. Karl blev fnissig. Kassörskan blev fnissig. Det blev en scen av det hela. Mannen som stod bakom oss i kön flinade. Alla runt oss tittade på vår diskussion. Jag kände mig dum. Stackars Karl. Att jag inte kan bete mig. Min spontana reaktion. Och ännu en händelse på Oxen.

Inte bara jag

Titta HÄR. Det finns fler än jag som inte tycker om förändringar. Du och jag, Klas.

Ont i halsen

Jag vaknade kvart över ett inatt av att jag inte kunde svälja. Så fruktansvärt ont i halsen. Jag undrar vem av mina sjuka vänner som smittat mig. Alltså, jag kan inte bli sjuk nu. Jag får inte bli sjuk nu. Det hinner jag verkligen inte med. Jag får inte, får inte, får inte!

Och vem är denna olidliga kvinna? Vart är Jenny? Vart är Kristin?

Vad ska det bli av den här tisdagen? Ja, jag bara undrar. Ont i huvudet har jag med.

En svordomens dag

Jag har intagit världens skönaste pose i min soffa här nu. Jag måste memorera den så jag kan sitta likadant igen någon annan dag när jag förtjänat det. Det här är den bästa stunden på hela dagen. Jag är nytränad, nyduschat och sitter i soffan med datorn i knät och läser igenom alla bloggar jag följer. Det här är stunden jag ser fram emot hela dagen.

Idag svor jag åt en elev. Inför hela klassen. Det är oprofessionellt. Men det bara kom. Jag är inte mer än människa. Jag fick dåligt samvete och bad om ursäkt efter lektionen. Då frågade han om jag svurit åt honom. Det hade inte han lagt på minnet. Bra att jag påminde honom. Han sa att det var lugnt. Men jag ringde ändå hem och berättade för hans föräldrar. De sa att det förmodligen var befogat om jag gjort det. Det kändes skönt att de stod bakom mig. Men ändå. Det är inte okej. Herregud. Det är inte okej.

Det är bara två och en halv vecka kvar till sommarlovet. Det är inte mycket, men shit i hela gatan vad mycket som ska göras innan dess. Jag skriver som alltid en lista på vad jag måste göra och den är sinnessjukt lång. Jag fattar inte hur det ska gå till. Jag fattar inte hur jag ska hinna med allt. Och betygen ska vara satta torsdag nästa vecka. Ge mig fler timmar på dygnet, tack.
För min egen skull hoppas jag på dåligt väder i helgen så jag kan jobba med gott samvete och inte frestas att gå ut.

Olstorpspermiär

Igår var det premiär på Olstorp. Mina tjejer har som tradition att alltid gå på premiären, och jag följer med. Inte för att det är Olstorp utan för att vara med dom. Sara har ju som sagt fyllt år och vi firade henne innan.
Vi grillade, pratade, skrattade och somliga spelade kubb bättre än andra.

Jag och Lena ser dödligt allvarliga ut. Vi pratade om hennes lever.

Det var sjuka mängder mygg. En lade sig i mitt vin och självdog.

Jonna och Sara.

Sarah Jessica Parker. Min.

Jag visade Sara att hon fastnat. Och det gjorde mig tydligen glad.

Jonna och Evelina.

Söt. FU2.

Lena och Sara kubbade. Lena ägde.

Årets första men inte sista rosévin.

Skogssniglarna åt på min köttbit som jag tappade. Päckligt.

Titta vilken konstig hand Lena har. Konstiga fingrar.

Sara och Hilda.

Hilda slår ju nästan knut på sig själv.

Kvällens sista bild. Fråga mig inte. För jag har ingen aning.

Inte så

Nu när det är så varmt har jag korsdrag mest hela tiden. Och eftersom man inte kan spärra fönstren stoppar jag diverse saker emellan. Mestadels blomkrukorna. Men så fick jag en känsla idag, att jag inte bör göra så. Det var liksom något bekant över situationen. Sen kom jag på det. Det kan gå illa när man gör så.

För jag har gjort det förut.

Pingst

Igår när jag gick och la mig ställde jag inte klockan. Vilket jag brukar göra för att komma upp i tid och vara på gymmet när de öppnar. Jag brukar ju alltid vakna innan den ringer, men det är ändå en säkerhetsåtgärd att ställa den. Men så igår struntade jag i det. Jag struntade i det för jag tänkte strunta i att träna. Ja. Vad är felet, kan man tänka.
Jag har kommit in i en period då jag verkligen får tvinga mig själv. Jag känner verkligen inte för att träna. Jag har givetvis analyserat vad detta kan komma sig. Jag har kommit fram till två anledningar. Den första är att jag tränar och tränar utan att se resultat. Den andra är att det är asvarmt på gymmet och vidrigt att träna där. Men så kom jag fram till att jag tycker att det är lika motigt att gå ut och röra på mig, så mitt resonemang där fallerade lite.

Hursom. Jag vaknade klockan sju imorse och funderade på att gå ut och gå en sväng. Men jag kom mig aldrig riktigt för. Jag blev förbannad på mig själv och klockan öppning-på-gymmet var jag där. Där fick neggo-sidan av mig så den teg. Jag toppade mitt gymmande med en promenad i solen som kommit fram. När jag kom hem såg jag att jag fått ränder. Jag hatar ränder! Det är det värsta jag vet.
Hemma och vände i duschen för att ta en fika på stan med Ananthi. Vi satt i bara linne i solen på Ströget och drack kaffe en bra stund. Det var varmt och skönt. Sen gick vi en sväng på stan och jag köpte ett par jeansshorts och ett blommigt linne.

Ikväll ska vi till Sara och fira hennes födelsedag lite i efterskott. Vi ska grilla och jag ska dricka årets första rosévin. Hör ni, hör ni? Det låter sommar!

Fotboll

I kväll har jag varit med Lena och tittat på fotboll i Töreboda. Det var derby och så skulle hon lämna tillbaka sitt matchställ. Alltså, fotboll är väl inte det roligaste men jag följde med ändå under förutsättning att det var bra väder.
Det började bra, men i slutet av första halvlek började det regna. Det gick över för att komma tillbaka i mitten av andra. Det verkligen ösregnade. En riktig störtskur. Vi beslutade oss för att gå och sätta oss i bilen och titta på det sista av matchen därifrån. Det tyckte vi var en bra idé tills det immade igen totalt.

Vi såg inget. Så vi åkte hem.

Tre dopp och tårta

Idag är sannerligen ingen vanlig dag, för det är Pluttens födelsedag!

Efter jobbet åkte jag och köpte en tårta och åkte hem till Jula. Svenne jobbar förmiddag, mamma skulle komma hem idag och Karin jobbade inte kväll så vi tyckte att det var en bra idé att uppvakta honom på den rätta dagen också. Fastän vi firade honom i lördags.
Jag och Svenne satte oss och drack eftermiddagskaffe ute på trappan. Det är ju tokvarmt ute. Så himla skönt. Där blev vi sittande i över en timme. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var så himla mysigt.

Sen tyckte jag att det var dags att dra på mig springskorna. Varje sommar har jag som mål att springa till Säckestad och tillbaka utan att stanna. Vilket jag lyckades med idag. På mitt första försök. Jag hoppade in och hämtade en handduk hemma och fortsatte ner till sjön och tog mitt första dopp. Eller, det blev tre. Jag var i en bra stund, typ 10 minuter, och tyckte inte ens att det var kallt. Men det berodde nog på att jag var varm efter min löptur. Jag gick i endast handduk hem och jag kände att det lika gärna kunde vara juli månad. Pirr och bubbel i hela kroppen!

Mamma och Karin dök upp rätt snart efter att jag kommit hem igen och vi åt kvällsmat, tårta och firade Svenne.

Hör ni vilken dag? Toppen ju!

Vägbyggen

Det tar mig numera nära en timme att åka till, och även från, Skara. Orsakerna till det är:

1. De bygger en rondell här i stan, vilket stoppar upp trafiken en del. Dessutom får man åka en liten omväg.
2. Jag måste åka en omväg på grund av att de stängt av motor- vägen. Det gör att jag kör på en 70-väg istället för 110.
3. Det står en vakt och stoppar trafiken. Man får turas om att köra i de båda riktningarna. Med min otur blir jag alltid stående och får vänta.

Jag har bevis för min otur. Titta här! Min resa hem.

Denne unge man lät alla före mig åka. Seriöst. Tack så mycket. Han kom fram till mig, lät mig veta att det bara skulle ta tre minuter innan jag fick åka vidare, berättade att jag skulle följa efter en ledningsbil, satte flaggan lite nonchalant under armen och kramade sig en snus. Jag fick vänta i mer än tre minuter.

Under tiden konstaterade jag att det var sommarvärme. 26 grader. Göttans. Jag lyssnade på Kings of Leon. Vilken är låt nummer fyra på albumet "Only by the night" måntro? Bra skit.

Så kom min trafiklots. Jag följde lydigt efter. Jag kände att jag ledde ett folk. Jag tyckte inte om det.

Tisdagsmys

GRATTIS på namnsdagen till typ halva min släkt som heter Erik! Men mest till Plutten. Eftersom han är min plutt.

En sak jag har varit dålig på men nu lärt mig är att fokusera på en elev, fast fyra fem stycken ropar, drar i mig och vill ha upp- märksamhet. Innan har jag pratat med alla samtidigt och det har inte gått så himla bra. Nu kan jag stänga av alla runt om, och göra klart med en elev innan jag hjälper den andra.
Idag stod jag i korridoren och pratade med en elev. Det dröjer inte speciellt länge innan det har samlats en klunga som alla har något att fråga eller berätta. Kanske reagerade jag inte eftersom jag är väldigt van vid att de tar min hand för att titta på mina naglar, kanske har jag blivit för bra på att stänga av, men jag märkte till en början inte att en tjej stoppade mitt finger i sin mun medan jag stod och pratade med en annan. Vad hände? Jag som precis hade petat en kille i ögat med det fingret.

Jag och Lena haft tisdagsmys istället för det sedvanliga onsdagsmyset. Vi kickstartade kvällen med en promenad. Jag skrattade stundtals så mycket att jag gick framåtböjd. Jag undrar vad folk som ser oss tänker. Att vi kommer leva jättelänge för vi skrattar så mycket? Att vi kommer få många djupa skrattrynkor? Att vi kommer trilla och skrapa upp knäna eller slå ut en tand? Eller funderar dom på vad som gör oss så glada en vanlig tisdagskväll?
Jag missade trottoaren så jag trodde jag bröt foten. När jag väl kommit upp höll jag på att bli påkörd av en buss. Fast jag gick på trottoaren. Hur ska det ens kunna vara fysiskt möjligt?

Norges nationaldag

Återigen en måndag då jag undrade om det var ett jäkla skämt när klockan ringde imorse. Trötters tös var bara förnamnet. Men som i princip alla dagen efter, och dagen efter dagen efter har jag tänkt tillbaka på helgen och insett att det är helt klart värt att vara trött. Men jag vaknade till någonstans vid Götene och har varit hyfsat pigg resten av dagen. Det var inte ens motigt att gå till gymmet för att köra abs och spinning.

Efter det begav sig jag och Karl ut på en promenad. Karl är en sadpuppy. Det gör ont i mig när mina vänner är oglada. Jag ville bara krama honom hel och glad, men jag var apäcklig eftersom jag inte hade duschat efter spinningen.
Jag gjorde mitt bästa för att få honom lite gladare. När promenaden närmade sig sitt slut frågade jag Karl om jag är den roligaste kompisen han har. Han skrattade, svarade ja och gav mig en kram. Jag hoppas i alla fall att jag gjorde lite nytta genom min förträffliga analys- förmåga. Tänk att den kan vara bra att ha ibland. Och det där med raka rör är inte helt oroligt heller. Snarare lägligt.

Regler är till för att följas.
Att återinföra eller kasta i sjön, det tåls att tänka på.

I kohagen

Jag och Lena gick till Ekudden under vår promenad förut. Där går korna och betar för fulla munnar. De brydde sig inte speciellt mycket om att vi gick igenom deras hage. De är inte speciellt blyga. Och det var inte Lena heller, som försökte bekanta sig lite med kalvarna. Hon gjorde ett bra jobb, om jag får säga det själv.

När jag var nere i tvättstugan frågade min granne om jag fortfarande bodde kvar här. Öh.. Ja? Jag har tydligen inte setts eller hörts till på ett tag. Det har tydligen lönat sig att smyga på tå när jag lämnar lägenheten på morgonen. Men det är märkligt att han inte hörde oss inatt. Vi borde väckt hela kvarteret när vi gjorde våfflor.
Jag är grymt imponerad över att det inte vart en enda fläck på min vita duk. Det är bra jobbat av fyra onyktra våffelätande killar. Däremot undrar jag vem som spillde öl på mitt hallgolv. Kan det ha varit samma person som intog min dusch det första han gjorde när han kom hit?

Söndag

Karin och Matthias kom och hämtade mig till Svennes kalas igår. Vid Ullervad bad Karin mig att vara tyst för jag tjatade hål i huvudet på henne. Det blir ju så när vi träffas så sällan. Det är synd, men desto roligare när vi väl träffas. Det kanske inte Karin tycker dock, med tanke på hålet hon får i huvudet.

Vi busade även när vi satt och åt middag. Jag råkade riva henne så blodvite uppstod. Jag plåstrade givetvis om henne, men hon såg ändå olycklig ut.

När vi druckit kaffe och ätit tårta åkte jag till Ananthi där hon, hennes syster med pojkvän och Camilla drack lite vin. Vi begav oss till Björnes där det inte var något vidare värst roligt.
Jag fick det mest oväntade telefonsamtal, vilket resulterade i att jag när jag kommit hem fick besök av fyra totalt galna killar. Jag vet inte när jag skrattade så mycket senast. De är helt störda. Halv 3 inatt ställde vi oss och gräddade våfflor. Somliga tyckte att de var bättre på det än andra. Det slutade med att det var smet, sylt och grädde högt och lågt i hela köket.

Idag har jag och Lena varit ute och gått en riktigt lång promenad. Det var skönt. Den väckte lite liv i mig. Nu är det tvättning och städning som står på schemat.

Färdig!

Vid den här tiden brukar jag ha panik över att jag ännu inte hittat något jag kan ha på mig som jag trivs i. Men idag var jag klar på den punkten redan kl 16. Helt otroligt. Vad som är mer otroligt är att jag redan nu vet vad jag ska ha på mig nästa lördag, när vi ska fira Sara. Vad kommer detta sig?
Kan det ha något att göra med att jag i eftermiddag har fått värsta sommarkänslorna? Och vad kommer det sig?
Kan det ha något att göra något med drömmen jag hade i natt?

Håll mig på mattan.

Värme

Jag bad om värme. Värme fick jag. Återigen en in-my-face-upplevelse. Efter fikan med Lena och Jonna, och efter en sväng på stan, drog jag och Lena till gymmet. Där uppe fanns det dålig luft och värme. När jag bytt om var jag redan svettig. Efter en stund på crosstrainern var jag så varm så det var inte klokt. Jag skulle säga till Lena, men på grund av att jag hade musik i öronen, skrek jag "Titta, Lena! Titta på mig!! Som den braiga vän hon är slängde hon ett öga på mig, och nickade instämmande för att sedan återgå till att koncentrera sig på sin egen träning. "Titta, Lena! Så jävla äcklig!!" fortsatte jag.
Efter 45 minuter hade jag fått en kallsup med mitt eget svett och på så sätt nästan drunknat. Jag var så varm. Jag fick panik. Jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv. Och när vi kom ut från gymmet var det sol och varmt.
Ikväll kör jag barfota.

Regn

Jag vaknade av att regnet slog mot fönstret. Jag vill inte. Jag vill ha sol och ryssvärme. Folk skriver i sina bloggar om det fina vädret. Om solen som skiner och värmen som gör att de måste sitta i skuggan, fast de är iklädda klänning eller shorts. Jag skriver om det dåliga vädret vi har. För jag tycker inte om det.

Igår hade jag en väldigt soft men effektiv dag. Jag fikade med mamma, gjorde mina ärenden på stan, städade lägenheten, rättade alla mina uppsatser och bakade fantomen-kakor. Bara utifall att Karl skulle komma. Så jag kan sabotera hans matchvikt inför nästa helg. Nej. Inte därför. Utan för att man aldrig vet när man får fint fikafrämmande.
Jag gick och la mig klockan 22 och har således sovit tio timmar. Jag känner mig pigg och utvilad och är redo för en lördag.

Ikväll ska vi fira Svenne. Det ska bli roligt. Jag tycker som bekant om att tillbringa tid med min släkt och familj. Men innan dess ska jag träffa Lena och Jonna. Vi ska dricka förmiddagskaffe. Nu ska jag ta mig ut under paraplyet och köpa färskt bröd till kvällens kalas.

På repeat

Nu är jag nygymmad, nyduschad och hungrig. Jag har gjort min lördagsrutin idag. Jag kan ju lika gärna fortsätta förvirra mig själv när jag ändå är så veckovilsen.
Jag väntar på att mamma ska bli klar på banken så vi kan gå och fika. En andra frukost för mig får det nog bli. Annars kommer jag att börja äta på mig själv. Och det vore ju lite äckligt.

Den här låten går på repeat hos mig för tillfället.

Jag såg att de spelar i Skara 5 juni. Om man skulle ta och åka dit.

Veckovilsen och störig

Jag är så veckovilsen så det finns inte. Vad är det egentligen för dag? Det är ju inte nyttigt att vara ledig såhär mitt i veckan. Inte nyttigt, men ändå så bra. Det braiga ligger i att det faktiskt är en vanlig dag imorgon. Jag ska passa på att göra lite ärenden på stan. Något jag har svårt att hinna med när jag jobbar.

Karl har som sagt varit här och druckit kaffe. Det var roligt som alltid. Han får mig fnissig och på bra humör. När han varit här åkte jag och storhandlade. Jag blir alltid lika överraskad när jag är ledig en längre tid och kommer på att jag måste laga mat. Nu är det påfyllt med både det ena och det andra och toapapper.
Sen åkte jag hem till mamma för att lämna bilen. Jag passade på att gosa med Tigern som inte alls var på myshumör. Men jag tvingade honom. Han blev sur och ville gå ut. Vilket han fick. Då gick jag och störde Svenne när han satt och spelade CS. Jag råkade störa hans koncentration så pass att han dog och bad mig gå. Vilket jag gjorde. Men jag gick tillbaka och ropade "la la la". Då tittade han på mig flinade. Mitt lilla hjärta.

Vart är ryssvärmen?

Det är segt idag. Jag tror att det är en kombination av min tidiga och långa dag igår och detta gråa väder. Jag bara undrar - vart är ryssvärmen? Jag vill ha sol och värme. Det är liksom dags för det nu.

På lördag ska vi fira Svenne som fyller år nästa vecka. Han är riktigt svår att köpa present till. Så jag har idag skapat en. En som jag vet att han kommer uppskatta i alla fall. Det luktar i hela lägenheten. Något Karl säker kommer tycka är sådär, när han snart kommer infarande genom dörren för att dricka kaffe, med tanke på att han ska nå sin matchvikt till typ nästa helg. Inte för att jag tycker om eller ens stöttar Karl i hans val av ny sport. Men sabotera för honom vill jag inte heller göra. Så här går fläkten för fullt och jag vädrar korsdrag.

Jag skulle vilja passa på att säga grattis till mig själv på namnsdagen. GRATTIS Anna Linnea Margareta Lundell. Tack så mycket.

Ledig

När jag kom till jobbet imorse var klockan kvart över sju. Då brukar jag vanligtvis vara en bit bortanför Lugnås. Då hade jag ändå stannat och tankat full tank på Statoil. Skolan var låst så jag fick använda huvudnyckeln. "Det här är sjukt" tänkte jag. Som tur var var jag inte först på plats. Glory, vår söta städerska, välkomnade mig med ett leende. Ett leende som frågade mig vad jag gjorde där i denna arla timme. Men hon sa inget.
Jag utnyttjade tiden genom att planera ett nytt arbetsområde för sjuorna. Vilket jag tänkte ha gjort innan jag åkte hem i eftermiddag. Därmed kunde jag åka, när vi skrivit klart vår kvalitetsutveckling, lite efter lunch. Min personliga kvalitetsutveckling skriver jag i lugn och ro imorgon.

Nu är det långledighet som står på schemat. Skön korv, säger jag. Och eftersom jag arbetade undan det mesta i helgen som gick har jag bara tre saker att göra. Tänk om jag skulle kunna ta igen förlorad tid med mina nära och kära. Det vore ju toppen. Och eftersom det är onsdag vankas det onsdagsmys med Lena Spena the pukesausage. Bra början.
Jag säger långledighet hej hej långledighet!

Sovmorgon

Vår arbetslagsledare har bestämt att vi ska börja 8.30 idag. Det innebär 45 minuter senare än vanligt. Gött med lite sovmorgon tänkte jag och ställde om väckarklockan innan jag gick och la mig. Från 5.45 till 5.15. En halvtimme senare tänkte jag. En halvtimme tidigare upptäckte jag nu. En halvtimme TIDIGARE, Anna Idiot Lundell!
Jag gick upp gjorde mig i ordning, gjorde frukost och satte mig framför tv:n som varje morgon. What? Inget Nyhetsmorgon? Märkligt. Nej. Inte märkligt med tanke på att klockan var tjugo i sex. Då brukar jag ju inte ens ha gått upp. Det var då jag upptäckte mitt misstag: att jag gått upp en halvtimme tidigare när jag har sovmorgon. Inte okej.

0511

Idag är ingen vanliga dag, för det är Richards födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Imorse höll jag på att glömma att ta på mig smygskor. Men halvvägs ut genom dörren kom jag på det och fick byta. Trots att jag smög runt i korridorerna träffade jag inga nya elever. Jag drar slutsatsen att de inte flyr när de hör mig komma. Det är bra.

Imorgon är det kompetensutvecklingsdag. Vi ska skriva en eh.. ene.. öh.. hm. Vi ska skriva en såndäringa kvalitetsutveckling. Någonting säger mig att jag kommer vara en oumbärlig tillgång.

Spring, klack och skratt

Jag är en tönt. Jag är en tönt som inte kan med och ta en löptur i stan, utan måste åka hem till Jula Mosse och springa. Inte ens till ett spår vill jag åka, för man kan ju möta någon. För att variera min träning lite och för att jag var grymme springsugen åkte jag raka vägen till mossen efter jobbet. Jag tycker att det är toppen och springa. En vacker dag hoppas jag att jag kan tvinga mig själv att ta mig ut här i stan också.

Idag sa en elev till mig att man hör mig komma i korridoren på lång väg, på grund av två anledningar. Dels så hör man mina klackar. Dels hör man alltid mitt skratt. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller ej. Hur som. Om eleverna hör mig komma, kan de ju välja att fly eller stanna kvar. Därför tänker jag imorgon ta ett par skor utan klackar. Så ska jag smyga mig fram i skolans korridorer. Vem vet. Jag kanske får syn på någon elev jag aldrig sett förut.
To be continued.

Söndagskaffe

Nu är snart denna helgen slut och imorgon börjar en ny arbetsvecka. En tredagars. Två dagar med elever och en dag med arbetslaget. Jag känner mig laddad efter en bra och skön helg. Jag har jobbat undan en hel del så jag tror att jag ska kunna vara ganska ledig under långledigheten. Hoppas hoppas hoppas det blir fint väder så jag kan spendera mina lediga dagar i solen. Men det ser lite grått ut på den fronten.

I förmiddags ringde jag till mamma och frågade om hon inte ville komma på eftermiddagskaffe, eftersom det kändes som det var längesen vi träffades och uppdaterade varandra. Vi pratade om dittan och dattan och lite om vår semester.
Jag hann klart med rättningen och hade till och med hunnit sätta upp min nya lampa i taket här i vardagsrummet innan mamma kom. Det var faktiskt ett litet projekt det där med lampan, men våld löser allt. Nu sitter den där den sitter. Och det är ganska hårt.

När jag var klar i tvättstugan begav jag mig till Lena Spena. Jag ställde in i både fredags och igår på grund av att jag kände att jag var tvungen att rätta. Jag är inget trevligt sällskap när jag känner att jag har något hängande över mig. Igår när jag ringde och ställde in vår date fick jag så dåligt samvete. Jag är ingen vidare bra vän emellanåt. Men nu har jag varit där och vi har fnissat och pratat av oss. Så nu står jag mig nog till på onsdag.
På vägen hem passade jag på att handla så jag slipper inleda min vecka med den tråkiga sysslan. Kylskåpet är nu fyllt med mjölk, yoghurt och frukt.
Vecka 19 är välkommen.

Söndag

Jag rättade prov till klockan tio igår kväll. Då kände jag att mina bedömningar började bli sisådär orättvisa. Men jag jobbade av det mesta, vilket innebär att jag kommer bli klar idag. Det är bra. Det var ju mitt mål. Men jag har liksom inte kommit igång med det riktigt än. Jag har istället varit på gymmet för första gången en söndags- förmiddag.

Jag har bjudit in mamma på eftermiddagskaffe, så jag tänkte bli klar innan halv fyra då hon kommer. Bäst att ta tag i det.

Rättningsöga

När jag läste på universitetet läste jag så mycket så jag fick, vad jag kallade det, läsöga. Det innebar att ögat sved och blev rött. Eller ja, båda ögonen givetvis. Men det låter inte lika bra. Läsögon. Läsöga. Ja, läsöga låter bättre.
Nu sitter jag och rättar så mycket att jag idag myntat ett nytt begrepp - rättningsöga.
Det är nu jag inser att jag borde använda mina glasögon betydligt mer än jag gör. Vilket är en gång i kvartalet typ. De gör inte mycket nytta när de inte är på, så att säga.

Gasen i bott

Det är snart sommarlov. Det närmar sig med stormsteg. När sommaren kommer tar mitt vikariat slut. Och eftersom det inte finns några jobba att söka för en SV/SO-lärare ser det ut som jag kommer bli en arbetslös tös till hösten. Det känns inte bra. Inte bra alls.
Jag såg i veckan att det låg ute ett jobb i Götene, så imorse innan jag drog till gymmet, skickade jag iväg en ansökan. Så nu håller vi alla tummarna för det.

Efter gymmet mötte jag upp med Ananthi för en fika på Ströget. Idag var det Springtime så det kryllade av människor. Lena och hennes syster var också nere på stan. Vi passade på att kolla in på Vero Moda som flyttat till nya lokaler. Det kändes lite som när man gick in på Mitt i City i Karlstad första gången. Man kände "storstad". En klänning lade jag till samlingen efter att ha varit där. På Vero Moda alltså. Här i stan. Idag.

Nu har jag sökt ett jobb, tränat, umgåtts och varit social, vilket innebär att jag måste ta tag i provrättningarna som väntar på mig. Närmare bestämt tre klassers prov. Det är nära 90 prov som ska rättas. Bäst jag sätter igång. Gasen i bott.

Så. Jävla. Bra.

Min dag. Den har varit så sjukt bra! Det bubblar i hela mig. Jag kan inte få det att sluta. Jag vill inte få det att sluta.

Det började med att det var fantastiskt roligt på Äntligen morgon med Adam och Gry. Jag skrattade hela tiden. Det avslutades med att Anna Bergendahl sjöng live. Jag tycker egentligen inte om henne och jag brukar aldrig få gåshud av att lyssna på musik sådär, men det var så himla bra.

Det medförde att jag var sprallig och fnissig på jobbet hela förmiddagen. På lunchrasten kom Peter, min arbetskamrat, och satte sig bredvid mig i soffan. Peter åker motorcykel till jobbet och vi har flera gånger pratat om att jag ska åka med. Jag har ju aldrig åkt motorcykel förut. Men det har aldrig blivit av. Det har varit dåligt väder, den har inte startat och han har glömt extrahjälm. Men idag! Fint väder, den startade och extrahjälmen var med.
När vi bestämt att det skulle bli av blev jag nervös. Som när jag skulle rida på elefanter. Jag hade sett fram emot det jättemycket och jättelänge, och när det sen skulle ske vart jag nervös och ville banga. Likadant idag.
När vi gick ut till motorcykeln berättade jag för Peter att jag var lite nervös, att jag troligtvis skulle luta mot fast jag vet att man ska luta med och att jag förmodligen skulle bli vår bådas död.
Jag var så förväntansfull och spänd. Det bubblade i hela mig. Jag ville göra indianhopp hela vägen till parkeringen och skrika "Ta mig till Hajstorp!" Väl framme ville jag hoppa jämfota på stället. Jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv. Men jag stillade mig. Herregud. Jag skulle ju åka motorcykel. Jag var tvungen att vara cool.

Peter lovade att han skulle köra sakta och försiktigt. Det gjorde han. Men när jag satt där kändes det som om jag inte gjort något annat. Jag lutade till och med med. Så jag sa till Peter att han kunde köra lite fortare. Om han gjorde. Vi körde så galet fort.
Vi var ute och åkte en bra stund och jag fick se Skara med omnejd. Det var helt otroligt! Inte att se Skara med omnejd, utan att åka motorcykel. Fler gånger ville jag bara skrika ut alla mina bubblor, men tänkte att jag skulle skrämma skiten ur Peter då. Så jag lät bli.
När vi var tillbaka vid skolan igen och hoppade av kunde jag inte hålla inne. Jag var helt till mig, helt vild. Och när vi kom in tror jag inte att någon kunde undgå att höra vad jag och Peter gjort. Så jävla bra. Herre. Gud.

Ordning & reda

Se så. Se vad en liten förvaringsbox kan göra ordning och reda i ett fullständigt oredigt kaos.

Scarfkaos

Varje dag, ibland flera gånger om dagen, har jag har och min hatthylla, i maskopi med alla mina scarfar och mössor, issues. Varje gång jag ska ta en scarf kommer alla till mig. Det har pågått ett bra tag nu. Men det är ju ohållbart. Jag måste göra något åt detta kaos. Det måste få ett slut ta mig tusan.

Imorgon tror jag att jag ska ta den rosa. Den som ligger underst. Bara för att vara obstinat.

Psykfall

Jaha. I dagens Marietadstidning kan man läsa om killen som slog sönder en ruta här nere i lördags natt. Notisen i polisronden låter mig veta att killen fick föras till psykiatrisk vård.

Det är ju inte klokt. Pyskfall på Björnes.

Le mot kameran

Jag kan inte fatta varför jag alltid kommer iväg för sent till jobbet på måndagar. Jag får kubba ut till bilen med kaffet i högsta hugg. Glömmer bort att smyga på tå för att inte klackarna ska väcka min granne. Idag var det värre än värst. Jag fick köra som om jag hade eld i bagaget. Detta resulterade i att jag till och med glömde att sakta ner vid en fartkamera. Satan i hela gatan. Jag vet ju vart de står. Jag saktar ju ner där varje dag.
Precis när jag passerar tänker jag att nu kommer jag med på kort. Och vad gör jag då? Jo, jag posar. Lägger huvudet på sned och ler. Seriöst. Vad är det för fel på mig? Varför vill jag le och se bra ut på ett kort som eventuellt kommer ge mig en fet böter?

Dom skrattade åt mig på jobbet när jag berättade detta. De skrattade lika mycket som när jag berättade om varningsbilen som körde framför mig. De skrattade lika mycket som när jag trodde att en blind man jag pratade med var blind, fast det visade sig att han inte var det.

Mina arbetskamrater säger att jag är så himla tystlåten och tråkig. Att jag aldrig är glad och att jag är svår att samarbeta med. De säger det med glimten i ögat, så jag tror och hoppas att de menar det motsatta.
Jag har berättat för mamma vad de säger om och till mig. Hon undrade om det verkligen var mig de pratade om. Idag kom det återigen på tal, hur besvärlig jag är att ha och göra med. Jag berättade för dem på jobbet att jag berättat för mamma, och vad hon sedermera svarat på detta. Då sa de att de kanske borde förvänta sig ett föräldrasamtal inom kort. Då fick jag mig dagens skratt. Mamma, de väntar på att du ska ringa och skälla på dem.

Grönt

Jag kom i säng i skaplig tid igår, men kunde inte somna fast jag var jättetrött. Det finns fördelar med att bo mitt i centrum, men inatt var det ett fasligt liv här utanför. En grupp med killar stod nedanför mitt fönster och var mäkta osams. Jag kände att det var tur att jag inte bor på markplan så att säga. Den känslan förstärktes ytterligare när någon av killarna krossade en ruta in till min granne här nere. Fifan, vad rädd jag hade varit.

Jag startade dagen med en promenad i solen. För alla som låter sig luras av att solen skiner - det är faktiskt kallt ute. Det blåser kalla vindar. Men solen gör sitt till och när man kommer i lä känns det lite vårigt. Jag tog en annan väg än den jag brukar. Jag dras av någon anledning mot vattnet vid den här tiden på året. Det var likadant när jag bodde i Karlstad. Jag är ganska säker på att det beror på att jag är uppvuxen med sjön utanför dörren. Så idag gick jag utmed Värnen. Den var klarblå och luktade sjö. Jag kände för att bada.
Träden börjar bli gröna. Det känns rätt. Det är fint.

Idag har jag en liten lista med saker som måste göras:

• rätta prov
• klippa luggen
• göra müsli
• tvätta
• köpa mjölk
• bränna en ny skiva till bilen
  

Avatar

Jag är precis hemkommen från en filmkväll hos Ananthi. Vi hade små planer på att gå på bio först, men det gick ingen film som föll oss i smaken. Jag föreslog att vi skulle hyra Avatar istället. Vi var och såg den på bio i julas och jag vart helt förtjust i den. Den är så fin. Då säger Ananthi att hon tänkt köpa den på ICA för 149 bojne. Det ville jag med. Och eftersom vi satt 2 meter från Oxen, gick vi dit och köpte varsitt exemplar.

Jag tycker inte om att gå hem i mörkret. Men eftersom vi började titta på filmen i skaplig tid var det fortfarande någorlunda ljust när jag påbörjade min korta promenad hem. Men det är faktiskt värre att gå hem i skymningen, då man ser allt oklart folk, än att gå hem i mörker då man slipper se dem. Tur att jag tog en telefonkatalog som låg i Ananthis trappuppgång. Då hade jag något att slå med i fall det hade behövts.

Damen i fråga ska åka till IKEA imorgon och jag har lagt in en beställning på en ny spotlight att ha i vardagsrummets tak, då Micke och Lena varit här och hämtat den som han lämnat kvar. Inte för att jag har haft den tänd nämnvärt mycket på sistone, men en mörk dag kommer jag svära för att jag inte har någon. Så nu hoppas jag att Ananthi hittar den jag vill ha, och till på köpet kommer ihåg att lägga den i sin kundvagn.

1 maj

Den första maj är det alltid marknad på Karlsholme här i stan. Det är en liten tradition att gå dit och gå ett varv, och att köpa marknads- karameller. Jag och Ananthi trotsade blåsten och gick dit, men vart inte så långvariga. Det var faktiskt kyligt. Jag hade behövt ha vantar. Men jag säger som mamma sa en gång: jag tittar på datumet, inte vädret.

När vi inhandlat godiset gick vi istället och drack kaffe. Det var betydligt bättre.

När jag kom hem kom Karl hit. Det är typ tre veckor sedan vi träffades så vi hade massor att prata om. Det får inte gå så lång tid emellan. Jag pratar ju käken ur led.

Kramruta

Jag vaknade och kände mig pigg. Det var ganska ljust i rummet och jag tänkte att "gött, jag måste sovit rätt länge". Inte längre än 8 dock, eftersom klockan inte ringt. Jag tittade på uret och den visade 05:09. Neje! Jag som inte kan somna om. Jag låg och vände och vred mig länge. Tittade på klockan igen, 05:50. Men så hände det. Jag somnade om. Sensationellt! Hur är det möjligt? Hur gick det till? Hur gjorde jag? Jag måste veta, så jag kan göra samma sak nästa gång.

På Mariaskolan där jag jobbade förra våren fanns det en kramruta. I den kunde man ställa sig om man kände ett behov av en kram. Igår saknade jag en sådan på Djäkneskolan. På måndag är det jag som ska fixa en kramruta. Jag ska fixa en i lärarrummet också. Nu fnissar nog mina närmaste tjejer och tänker att "hon är allt bra smart den där Anna". Man är inte dummare än man gör sig, svarar jag på det.