Stormen kom och drog ner vår Telia-ledning till marken. Internet- och telefonlösa i tre veckors tid. Inte roligt alls. En nackdel med att bo i skogen helt klart. Vi har ju knappt någon mottagning på våra mobiltelefoner, så vi har mycket tid över till att göra annat.
En treveckors snabbis:
Sixten fick maginfluensa och var så sjuk så mitt mammahjärta gick i tusen bitar. Sixten spydde rakt ut och medan Daniel ulkade kämpade jag med att inte börja gråta för att jag tyckte så synd om vårt barn. Ja, vi reagerar alla lite olika på spy.
Det var inte mycket med Sixten där ett par dagar. Vägrade äta och dricka och han hade hög feber. Han ville bara bli buren och sova på mitt bröst. Väldigt mysigt, men av fel anledning på något vis.
Vi har fått, nej absolut inte fått, vi har köpt och fått ett reningsverk installerat till vattnet. Nu smakar det "gudomligt" som Daniel säger. Och jag är glad för att den vita tvätten nu får förbli vit.
Sixtens rum har fått ett nytt golv.
Solen har tittat fram och då har vi inte varit sena att gå ut och samla på oss lite D-vitamin och frisk luft.
Vi har fått upp julgranen. Lite tidigt, jag vet. Men i helgen kommer vi inte vara hemma mycket och sen är det ju typ julafton. Sixten var med och klädde och tyckte att det var så roligt att han hoppade jämfota. Eller ja, han tror nog att han hoppar men han lyfter inte riktigt från marken än. Jag tänkte att han kanske skulle låta bli granen om han var med och klädde den, men han kan inte hålla fingrarna i styr. Han tycker att den är så fin. När vi tänder den på morgonen går han fram och säger "Oj! Oj!" Så jävla söt.
Vi skulle ha bakat lussekatter med Daniels mamma och systrar i söndags. Men eftersom Six varit så sjuk så sköt vi på det. Men det var ju trots allt lucia så vi bakade en sats hemma. Ingen lucia utan lussekatter.
I måndags var det dags för Sixtens första luciatåg. Jag funderade länge på om han skulle vara tomte eller stjärngosse. Eftersom firandet skulle ske utomhus hade jag ingen tomtedräkt som skulle passa utanpå overallen och att köpa en ny bara för detta ändamål kändes fruktansvärt onödigt. Men lucialinnen har vi ju gott om hemma. Alla som jag och Karin haft under vår uppväxt finns ju kvar. Så jag sydde upp ett och köpte en strut och en stjärna.
I söndags förberedde vi Sixten på vad som komma skulle dagen efter. Och tur var väl det. När Sixten började svinga med stjärnan flög den all världens väg, så jag fick tejpa fast den.
Daniel och jag möttes upp och åkte gemensamt till förskolan. Jag tänkte att Sixten inte skulle stå kvar där framme och att han skulle svinga med sin stjärna, men han var så duktig. När han kom där i outfit blev jag helt tårögd. Så himla bedårande.
Vi fick inte ta kort eller filma eftersom det är flera barn på förskolan som inte godkänner detta. Det får man ju acceptera, men så tråkigt att inte få föreviga detta ögonblick.
Jag hade, för första gången på mycket länge, sällskap när jag veckohandlade. Jag brukar passa på att göra det på torsdagar när Daniel hämtar Sixten eftersom det tar dubbel så lång tid att handla när Sixten är med. Men jag jobbade länge igår och därför handlade vi i onsdags. Och vilken glad liten skit jag hade med mig. Han hälsade på alla och slängde inte ur varorna ur vagnen en enda gång.
Det har varit den sista arbetsveckan för mig innan julledigheten. Jag är trött och sliten. Det är inte lätt att vara mamma och lärare. Så är det bara. Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar så räcker jag inte till på någon av fronterna. Det, i sig, tär. Därför är det extra härligt när mina elever och kollegor visar uppskattning.
Nu är jag julledig och jag ska bara vila och vara med min lilla och stora familj. Det ska bli så skönt.
Jag hämtade Sixten lite tidigare på förskolan och nu ska vi snart packa in oss i bilen och åka till Gudhem och baka lussekatter.
