Vecka 8

Första veckan efter lov är alltid lite kämpig, så jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade in sju möten fördelat på tre dagar. Kanske tänkte jag att jag skulle vara pigg, utvilad och mötessugen. Pigg och utvilad var jag, men när jag får vara hemma med min killar i en hel vecka längtar jag något alldeles fruktansvärt efter dem.

Eftersom Daniel hade jour i veckan behövde jag inte skjutsa Sixten till Falköping i tisdags. Istället åkte vi hem och Sixten ville med ut och cykla medan jag sprang. Och det fick han ju såklart. Jag kunde inte springa riktigt lika fort som jag gör när jag inte har sällskap, men det gjorde inte så mycket. Det var roligt att Sixten var med. Tyckte jag. Han tyckte mest att det var jobbigt.

På kvällen gick han in till min säng innan jag ens hunnit gå och lägga mig. Det gjorde inget. Det är lycka för mig att få krypa ner bredvid honom. Snuffsa och gosa tills jag somnar. Han är så söt att jag dör sötdöden.

Även  onsdags slutade jag tidigt och min plan var att springa och att Sixten skulle vara med Jesper. Men efter mycket om och men gav vi oss alla ut på en promenad istället. Mysigt och roligt! Sixten körde ner i det djupaste dike man kan tänka sig. Det var ju inte roligt, men i övrigt var det det.

I torsdags vaknade vi upp till snö. Det kunde kvitta mig, men Sixten blev så glad. Han har velat köra med sin plogbil i snö och nu kunde han göra det. Så nöjd han var.

Sixten har varit hos sin pappa i helgen, så jag har passat på att träna, storstäda huset, storhandla, tvätta bilen, källsortera och jobba. 

Vecka 9 bjuder på tandläkarbesök för Sixten, födelsedag för mig, förstelärarmöte och födelsedagsfirande.

Lovet i bilder

Jag kan inte förstå att det är lördag idag. Herre min ge. Var tog det lovet vägen? Vi har i alla fall haft det så himla härligt.

Alla mornar, förutom i onsdags, har Sixten och jag gått morgonpromenad. Det är ju ändå den bästa starten på dagen. Vi har fått så mycket frisk luft och sol på våra nosar.

Sixten cyklade 7,7 km i tisdags. Jag blev så stolt.

I onsdags åkte mamma och jag till Lidköping och gick i affärer. Jag skulle behöva lite nya kläder, men jag hittade inget som passade mig. Föll mig inte i smaken helt enkelt. Men vi hade trevligt ändå, då vi strosade runt i affärer och åt lunch.

I torsdags var det Alla hjärtans dag. Jag tycker inte att det är något speciellt, men Sixten och Jesper fick en liten present var och så åt vi på restaurang. Men först började jag dagen med att styrketräna. Sixten ville inte vara sämre han.

Sixten tycker att det är så roligt att cykla. Han har ju haft ett litet uppehåll över vintern, och nu vill han inte göra annat än att cykla. Jag uppmuntrar såklart detta i allra högsta grad. Dels för att han har så mycket energi att göra av med, dels är det bra att röra på sig. Det mår man bra av. 

Han har haft sina skidglasögon på sig hela veckan och låtsas att han kör motorcykel. Det innebär att han cyklar fort som en galning. Han vill att vi ska racea också, så jag får springa som en tok för att hinna med. Det har ju varit lite halt också. Ännu en anledning till att Sixten vill cykla. Han tycker att det är så roligt att sladda runt.

När vi ätit på restaurang hade vi soffhäng. Vi tittade på film och jag dog sötdöden när Sixten slängde upp sitt ben på Jespers ben.

Sen fick jag se att de satt likadant. 

Mina hjärtan. Så fina.

Jesper har, oturligt nog, haft fullt upp med skolarbete denna vecka och varit i Örebro inte mindre än fyra dagar. Men när katten är borta...

Så gulligt. Sixten satt där och pratade och pratade. Precis som Jesper brukar göra.

Idag började vi dagen med lovets sista morgonpromenad. En frisk och härlig sådan. 

Sixten stannade kvar hos mamma och jag sprang, via en omväg, hem. Det var lätta ben idag. Så härligt!

När jag duschat bäddade jag rent i sängarna och städade huset. Efter middagen gick vi ut och Stella kom hit. Jag tvättade bilen och barnen tvättade sina cyklar.

De blev klara snabbare än jag och då tog de fram grävmaskiner och började gräva i gräsmattan. Oh my gad. De var så skitiga.

Jag fick ta vattenslangen och spruta av det värsta innan vi gick in och fikade.

Sixten har en sleepover hos mamma inatt, så jag har skjutsat honom dit. Jag är helt slut och känner att jag är värd en kväll i soffan.

Första dagen på lovet

Sixten vaknade klockan 6. Tidigt, men bättre än klockan 5. Vi gick upp och på Sixten insisterade på att få leka lite innan frukosten, så jag passade på att vika tvätt. Men sen gick vi ner och åt en lugn och skön frulle med tända ljus. Sådan vardagslyx.

Vi väntade på att det skulle bli lite ljusare innan vi gick ut på morgonpromenad. Jag passade på att stryka och greja, och medan jag gjorde det började det toksnöa. Men det finns inget dåligt väder.. Vi pälsade på oss och gav oss ut.

Det var väldigt längesen. Så skönt, fastän det var snöstorm och snorhalt. 

Sixten stannade hos mamma och jag sprang, via en omväg hem. 

När jag kom hem duschade jag, åt mellanmål och sen satte jag mig och jobbade undan. Nu kan jag ta lov på riktigt.

Sportlovsstart

I fredags när jag gick hem från jobbet gick jag på sportlov. Så skönt! Jag snörde på mig springskorna och gav mig ut på en springtur. Med facit i hand valde jag fel väg. Jag sprang på den oplogade skogsvägen och tänkte att jag kanske kunde springa i bilspåren. Det kunde jag ej. Jag fick springa i snön. Det var satans tungt. Och blött. Jag kunde vrida ur mina strumpor när jag kom hem. Och fick lägga skorna på elementet.

Igår storstädade jag hela huset. Bäst att passa på när Sixten är hos sin pappa. Det tar sin lilla tid. Ro i själen med nystädat hem och renbäddade sängar.

På kvällen hade Jeppson och jag mellomys. Jag var så sugen på fruktsallad så det fick det bli. Gott!

Idag valde jag rätt väg att springa. Det var faktiskt skönt med bart väglag.

När jag duschat och ätit frulle gick jag ut och plockade ner julbelysningen. Sent, kan tyckas, men det har ju varit mörkt till nu. Det är vid sportlovet det brukar märkas tycker jag.

Sen satte vi oss och plubbade, Jesper och jag. Sen åkte vi in till stan och uträttade några ärenden. En liten söndagsutflykt.Mycket trevligt.

Nu är Sixten hemma igen och mitt hjärta är helt. Tanken var att han skulle till förskolan några timmar imorgon så jag kunde jobba, men det går så mycket sjukdomar just nu och det vore ju allt annat än bra om han åker dit och blir smittad. Så Sixten sa vara hos mamma lite medan jag jobbar undan. Här tar vi det säkra före det osäkra!

Nappstopp

När Sixten skulle fylla 4 år förra året sa han att han skulle sluta med sin napp. Han skulle få en plogbil han spanat in när han slutade. Men så blev det inte. Han ville inte sluta, och jag tvingade honom inte. Tandläkaren sa att jag inte skulle pressa honom, utan att han skulle sluta när han var redo. Och det har jag haft i bakhuvudet.

Vi har såklart pratat om att det är dags att sluta med jämna mellanrum, och när Sixten önskat sig plogbilen har jag påmint honom om att han kommer att få den när han ger mig napparna.

I söndags morse hade han bestämt sig. Och vi beställde plogbilen. Först sa han att det i söndags var sista dagen, men sen ändrade han sig och sa att han skulle sluta när bilen kommit.

Idag kom den. Sixten hoppade jämfota av lycka och gav mig nappen utan problem. Han tuttade en sista gång och sen var det inget mer med det.

Vi stoppade alla nappar i ett kuvert som vi ska skicka till fabriken som gjort plogbilen. 

Jag var inställd på att det skulle bli skrik, gråt och panik när han skulle sova, men det gick faktiskt bra. Inte en enda tår fälldes, men det tog lite tid för honom att komma till ro.

Det är jättejobbigt för mig att Sixten blir så stor. Jag vill ju att han ska vara min lilla bebis hela livet. Att han slutat med napp är en stor grej. Jag frågade hur det kändes och han sa att han känner sig stor. Min stora kille.

Snö

Jag hann jobba i lite mer än en timme i torsdags innan de ringde från förskolan och sa att Sixten hade spytt. Det var bara packa ihop och åka och hämta honom. 

Han var pigg som en mört när jag hämtade honom och det enda han tjatade om var att gå ut. Jag frågade om kräkan var nära, men han mådde bara lite illa så vi pälsade på oss och gick ut. 

Sixten hade fått ett gevär av sin far, så vi gick ut i skog och mark och fällde inte mindre än tre älgar. 

Sen åkte vi lite spark. Härligt att vara ute, tycker vi båda. Vi har så himla roligt. Det finns inget roligare sällskap än Sixten. Jag fattar inte vad han får alla roliga kommentarer ifrån.

I fredags var Sixten sitt vanliga jag, och när vi skottat snö åkte vi på en sparktur. Det är så roligt att åka spark! Vilken fart man kan komma upp i. Helt hysteriskt.

Vi har haft en riktig ute-helg. Vi har varit ute i princip hela dagarna. Igår åkte vi spark upp till Ebbetorp där hela familjen just var på väg ut. 

Vi var ute där lite och Sixten hjälpte David att ge kossorna mat.

Sen gick vi alla hem till oss och Sixten och Stella åkte pulka och madrass. David, Elin och Alva gick hem, och Stella stannade kvar. Vi var ute tills barnen blev trötta och svettiga. Då gick vi in och fikade. En helt perfekt förmiddag.

För fjärde dagen i rad började vi denna söndag med att skotta snö. Sixten är såklart min medhjälpare och det är bra för mig att träna bort lite av mitt kontrollbehov och behov av att få göra allt på mitt sätt. Vad gör väl det om han skottar snö där jag precis skottat rent? Ingenting. Det tar bara lite längre tid, och tid har vi haft gott om den här helgen.

Sixten blev trött och la sig i en snödriva och vilade lite. Han är ju för skön.

När vi skottat färdigt sparkade vi oss ner till sjön för att titta på bilracet. Herregud, vad de kör bilar på sjön. Hela dagarna. Och Sixten var såklart nyfiken. Han gick fram och pratade med killarna som tävlade och va precis sådär frågvis som ett barn ska vara. 

Sen kom Håkan och Carola hit och hade middag med sig. Vi åt och fikade och sen var det dags för oss att göra våra söndagssysslor. Sixten är badad, jag är duschad, tvättkorgen är tömd, fågelmaten påfylld, matlådor gjorda och väskorna packade. Vi är redo för en ny arbetsvecka. En vecka, och sen är det sportlov.