Som en kratta

Imorse var jag och Sixten ute redan kvart i 8. Om det hade varit igår, hade klockan varit kvart i 7. Det bästa sättet för mig att undvika att bli påverkad av den där timmen hit eller dit är att inte tänka på vad klockan skulle varit "egentligen". Så det var enda gången idag jag gjorde det.

Vi skippade morgonpromenaden idag och gick all in på att kratta i trädgården. Sixten tröttnar ju ganska fort, men han sysselsatte sig själv genom att leka i sandlådan, såga ner träd och köra traktor.

Vi åt mellanmål ute i solen och då fick Sixten ett nära möte med en nyckelpiga. Han var lite hårdhänt, så eventuellt dödade han den. Oklart vilket, för den tappades i gräset och återfanns inte.

Jag är så fascinerad och avundsjuk på Sixtens ögonfransar! De är så himla långa. Helt fantastiska.

Framåt dagen började Sixtens visa sitt missnöje till att jag bara krattade och krattade. Han tyckte att jag var tråkig och gick in och hämtade iPaden och satte sig ute på trappan och tittade på den en stund. Jag fick dåligt samvete och kände mig som världens sämsta mamma, så jag la ifrån mig krattan och så gick vi in och lagade mat istället. 

Efter middagen ringde jag till min kusin David och frågade om Sixten och Stella kunde leka. Jag tänkte att Stella kunde komma hit, men Sixten ville hellre åka dit och så blev det. Så efter Sixtens vila skjutsade jag honom till Ebbetorp, och sen åkte jag hem och fortsatte mitt krattande.

Låt mig få säga något om att kratta gräsmattan. Jag kan typ inte tänka mig något värre. Jag tycker att det är vedervärdigt. Jag vet inte varför, det bara är så. För mig känns det som ett evighetsarbete. Jag kan liksom inte se något slut. Fasa tur att man ser en omedelbar förbättring.

När klockan började bli kväll hämtade jag hem Sixten. Mot hans vilja såklart. Han hade ju jätteroligt med Stella och på Ebbetorp med alla maskiner. 

När vi kom hem åt vi kvällsmat, duschade och sen var det hopp i säng för den yngre. Nu ska jag plocka fram kläder tills imorgon och sen ska även jag gå till sängs. 

Våffeldagen

Imorse vaknade vi klockan 6 och då hade jag sovit i 9 timmar. Jag har helt slut som artist igår och gick och la mig innan klockan 20, tittade på ett avsnitt av Gåsmamman och somnade sedan omedelbart. Så när jag vaknade kände jag mig pigg och utvilad.

Vi gick upp och gick ut och gick en morgonpromenad. Sigge hade spring i benen och gick en hel del själv. Vår morgonpromenad tog därför av förklarliga själ ganska lång tid. Men det gjorde inget. Vi hade ingen tid att passa, och det var väldigt roligt. Sixten plockade kottar och vi stannade och pratade med alla som var ute. Mycket trevligt. 

När vi kom hem åt vi frulle, hängde en tvätt och dammsög hela huset innan det var dags för Sixtens vila. Han drog en riktig långvilla. Ja, det är tröttsamt att vara ute och gå. 

Sixten ville hemskt gärna gå ut, så det gjorde vi. Vi grejade i trädgården och tog en fikapaus ute på trappen.

Sen kom Jesper och hans bror hit. Johnny tog sig en titt på mina fönster, vi lekte Sixten svettig och sen drack vi kaffe innan de åkte hem.

Det är våffeldagen idag, så Sixten och jag avslutade dagen med att äta våfflor. En väldigt bra dag!

En dag i huvudstaden

Igår morse hoppade vi, jag och min 8:a alltså, på bussen för att åka till Stockholm på studieresa. Första stoppet var ett besök på Vasamuseet. Där gick vi först lite på egen hand innan vi fick en guidad tur. Jag vet inte hur många gånger jag varit där tidigare, men det är alltid lika fascinerande och intressant. 

Jag och min elev hittade en selfie-spot som vi såklart inte var sena att utnyttja.

Innan bussen tog oss vidare till centrum åt vi lunch på museet. Vi fick lite fritid på stan så vi gick och strosade i affärer och fikade. Så roligt jag hade! Vad jag skrattade.

Vi samlades åter vid Riksdagen där vi fick en guidad tur av den bästa guide jag någonsin blivit guidad av. 

Våra elever skötte sig exemplariskt och ställde superbra frågor. Så stolt jag blev över dem! Jag har ett jättebra kort på oss alla taget inne i Riksdagen, men jag vill inte lägga ut den förrän jag frågat dem om det är okej. 

Innan bussen gick hemåt åt vi middag och Stockholm visade sig från sin bästa sida.

Det våras

Det känns ju bra i kropp och själ att det våras. Snödropparna och krokusen har kommit upp, och det blir bara ljusare och ljusare. Så ljuvligt!

Igår var vi och firade Harrys 1-årsdag, och som alltid dagen efter kalas är Sixten en aning urlakad. Han sov nästan hela natten i sin säng, så jag vaknade pigg och utvilad före honom imorse. Han blev minst sagt förvånad över att jag låg och tittade på mobilen när han slog upp sina blå ögon. I 99,9 fall av 100 är det han som väcker mig på helgmornarna.

Vi gick upp och åt frulle. Eller ja, Sixten åt och jag drack kaffe. 

Sen gick vi ut och gick en morgonpromenad i strålande solsken och klarblå himmel. Vi stannade till hos mamma, men Sixten kunde inte stanna kvar där idag eftersom de var ute och grejade med huset. Men vi stannade en stund och Sixten hann både klättra upp för stegar, åka skottkärra och trilla ner från en trappa. När vi gick hem höll Sixten på att somna, så vi behövde inte gå i strid om att sitta stilla i vagnen. Han somnade aldrig till, men satt och slumrade. 

När vi kom hem åt vi frulle, hängde en tvätt och dammsög nedervåningen. Sen vilade Sixten en lång och välbehövlig middagsvila. 

Innan vi gick ner och lagade middag dammsög jag övervåning. Helt stört vad jag fäller hår. Det är hår överallt! Hela tiden!

Efter att vi dinerat tog vi på oss och gick ut. Så härligt väder! Vi påbörjade den obligatoriska vårkrattningen av gräsmattan, men Sixten tröttnade rätt fort och gick ensam runt och pratade med grannar. Det slutade med att han ropade att han gick in till Åke. Ensam kvar ute blev jag. 

Klockan drog iväg och jag hade lovat Sixten att han skulle få bada och testa badskummet han fick igår, så vi tömde våra skottkärror och gick in.

Sedan Sixten somnat har jag hängt en tvätt till, plockat i ordning lite, varit ut med soporna ty sopbilen kommer imorgon, packat våra väskor och lagt fram kläder. Huset är städat och all tvätt är tvättad. Jag känner mig redo för en ny arbetsvecka. Som innehåller en Stockholms-resa med mina vildpastiller till stora barn. Maj gad, vad roligt det ska bli!

Helgens

Jag har varit helt obefogat trött den här veckan. Jag har gått och lagt mig tidigt varje kväll och sovit som en stock, men ändå varit så trött att jag knappt tagit mig upp på mornarna. I torsdags hade jag så ont i huvudet hela dagen att jag mådde illa. Jag tänkte att jag säkert hade något i kroppen och att jag skulle bli sjuk. Men så i fredags vaknade jag och kände mig piggelin.

När jag kom hem från jobbet i fredags gav jag mig ut på en 6 kilometers springtur i det fina vädret. Så härligt! Och dessutom på den bästa tiden på länge. Bra start på helgen.

Jag duschade och Jeppson gjorde mat. Sen tillbringade vi kvällen i soffan. Fredagsfys före fredagsmys! Jag fick live-underhållning av trubaduren himself. Så söt så jag dör.

Igår vaknade jag av att solen sken och jag snörde på mig löparskorna och gav mig ut. Jag tänkte att jag skulle ta det lite piano, och jag tyckte att jag gjorde det, men sprang bara 12 sekunder sämre än i fredags. Solsken och krispig luft. Så skönt.

När jag duschat gjorde jag kaffe och kröp ner i sängen hos Jesper. Inte dumt alls. Medan han åkte och tittade på fotboll dammsög jag huset. Sen åkte vi och plockade upp Jespers föräldrar innan vi åkte vidare upp på Kinnekulle. En liten bilpromenad i det fina vädret.

Vi åt middag, fikade och spelade Quiz hos och med Jeppsons föräldrar innan vi styrde kosan hemåt. Vi kom dock inte så långt. Några av tjejerna i min klass hade mellomys, så vi stannade till en kort stund där. På vägen dit mötte vi Jespers bror som tyckte vi skulle komma till honom och titta på Melodifestivalen, så det gjorde vi.

Idag tog jag sovmorgon. Eller ja, jag var uppe klockan 8 och la in en tvätt, men sen kröp jag ner hos Jesper igen. Och somnade om. Det händer ju ytterst sällan. 

När vi gjort oss i ordning och ätit frulle åkte vill till Skövde. Vi gick lite i affärer och tog en fika. Så mysigt!

Jag åkte och hämtade Sixten. Vi skjutsade mamma till tåget innan vi åkte hem och åt kvällsmat. Jag hade två saker jag absolut skulle få gjort i helgen; det ena var att tvätta min jacka, det andra var att göra rent avloppet till handfatet här uppe. Jackan tvättade jag igår, men avloppet hade jag glömt av. Så det gjorde jag nu ikväll. 

Alltså, det är SÅ äckligt. Det är ju bara mitt hår, men ändå. Jag höll på att spy medan Sixten stod bredvid och asgarvade. Han skrattade så han kiknade. Ja, det är ju roligt att man kan roa någon. Han var, trots skrattandet, mig behjälplig med att fotografera spektaklet och servera mig våtservetter.

Sixten sover sedan ett tag tillbaka, jag har packat väskorna och lagt fram kläder till imorgon så jag känner mig redo för en ny arbetsvecka.

En eftermiddag ute

Det är ju allt bra härligt att dagarna blir längre, att det är ljust även ett tag efter att vi kommit hem.

När vi kom hem idag tog vi på oss varma kläder och gick ut. Vi skottade och lekte i snön, gungade och tog en närmare titt på fibergrävarna.

Sixten både ville och ville inte gå fram till dem. Han blev blyg så jag fick sköta snacket till en början. Killarna var jätterara och pratade glatt och länge med oss. De frågade om Sixten ville åka med i grävmaskinen, men det vågade han inte. Så vi gick därifrån. 

Sixten satte sig i solen och åt snö istället. Medan föräldrarna på förskolan säger: "Usch och fy! Ät inte snö" till sina barn, säger jag: "Sixten, du får bara äta vit och ren snö." Jag tänker att lite skit rensar magen, och striden om att inte äta snö är en sådan där sjukt onödig strid att ta.

Det dröjde såklart inte länge förrän Sixten bearbetat vår tagna kontakt med fibergrävarna, och ville gå dit igen. Först studerade han dem på tryggt avstånd.

Sen kastade han sig rakt in i händelsernas centrum. Han tittade noga och kommenterade allt de gjorde. 

Det var svårt att få med sig Sixten in, fastän vi varit ute i flera timmar och fastän det börjat mörkna.

Väl inne åt vi kvällsmat, duschade och gjorde våra kvällsbestyr. 

Ledig måndag

Idag har förskolan varit stängd, så jag och Sixten har varit hemma. Och vilken dag vi har haft då! 

Vi började med att vakna redan klockan 5. Det förvånade mig lite eftersom Sixten kom i säng lite senare än vanligt på grund av kalaset igår, och dessutom härjat sig svettig tillsammans med Stella. Men men.. vi mötte dagen genom att tända en brasa. Jag drack kaffe och Sixten åt gröt.

Och vilken fantastiskt fin morgon det var.

Sixten sov bara en timme i min säng inatt, men lyckades snurra mitt hår runt sina små fingrar så pass att han gjorde en knut som inte gick att lösa upp. Jag fick ta fram saxen igen. Det är andra gången på en vecka. Ändå har jag alltid håret i en fläta. Jag begriper inte hur han lyckas.

När vi satt nere och åt frulle kom ett sms från grannen där han undrade om Sixten ville komma in och leka med deras barnbarn. Det ville han, så efter frullen gick vi dit. Men vi blev inte så långvariga där. Sixten ville gå hem och jag förstod ganska snabbt varför. Han var tröttare än tröttast och sov en rekordlång vila.

En av dagens höjdpunkter var att fibergrävarna kommit så pass långt att vi haft en grävmaskin utanför huset hela dagen. Sixten har stått på sin pall och tittat ut och refererat vartenda grävtag de tagit. Så när vi ätit middag gick vi ut och tog oss en närmare titt. 

Pulkaåkning stod också på önskelistan. Vi gick till Miniberget och Sixten skrattade så han tjöt när han åkte ner. Så härligt att se! Och höra.

Sen ville Sixten ut och cykla och gräva i snön. And so we did. 

När vi kom in bäddade jag rent i sängarna, dammsög huset och tvättade två maskiner tvätt. Nu är allt i ordning och fint inför veckan. Skönt för min själ.

Medan jag gjorde Sixten redo för sängen kom han och gav mig en puss på munnen och en hård, lång kram. Sen sa han: "Tack mamma. Tack för att du tar hand om mig." Jag blev helt lipig och mitt hjärta är en blöt liten pöl.

Den första helgen i mars

Sixten har varit hos Daniel två helger i rad, så jag har sett fram emot den här helgen hela veckan lång. I fredags när jag hämtade Sixten åkte vi till stan och köpte frukter till vårt fredagsmys och tvättade bilen. När vi kom hem badade Sixten och jag duschade innan vi kröp upp i soffan och åt melon, vindruvor och godis framför Alfons Åberg. Herregud, vad jag njöt! Så himla härligt.

Igår började vi dagen med en morgonpromenad. Vi stannade till hos mamma och drack kaffe. Sixten stannade kvar där medan jag fortsatte promenaden och gick hem och hämtade bilen för att sedan hämta hem Sixten. 

På eftermiddagen frågade Jesper om vi ville komma dit och följa med honom och hans familj till skogen för att grilla korv. Det ville vi såklart. Och hur mysigt var inte det då? Bästaste!

Jesper hade med sig gitarren och Sixten ville naturligtvis också vara med och spela. Så söta så jag dör! Det kan ha varit den bästa kvällen på länge.

Vi började även dagen med en morgonpromenad. Både igår och idag har vi börjat promenaden med att Sixten går själv. Eller ja, han springer för att hålla jämna steg med mig. Alltså, jag går inte fort. Jag är inte kockobello och älgar ifrån mitt barn. Men han måste ändå springa med sina korta ben. När han tröttat ut sig sätter han sig i vagnen och är helnöjd.

Även idag stannade han hos mamma medan jag fortsatte promenaden. Det är ganska skönt att få lyssna på musik och bara vara, samtidigt som Sixten har det roligt hos sin mormor.

När vi kom hem ville Sixten stanna kvar ute och äta lite snö. Jag kikade på honom genom fönstret och såg långt i förväg vad som skulle hända. Sixten tror nämligen att katten ska äta upp allt som ligger på marken eller golvet, och i synnerhet om det är Sixtens saker. Jag såg Sixtens bil ligga på altangolvet och att katten smög sig upp. Paniken när Sixten får se katten komma. Jag höll på att dö av skratt.

Väl inne förberedde vi oss för eftermiddagens födelsedagskalas innan Sixten vilade. Vid 15 kom hela tjocka släkten hit för att fira mig. Så trevligt och mysigt och roligt!