onsdag 30 januari 2013

Mitt-i-veckan-lyx

Den här veckan är så mycket bättre än förra. På alla sätt och vis. De spelar liksom inte ens i samma division, inte samma planet eller galax. Jag jobbar som en toook på jobbet och tycker till och med att det går enna lätt. *Peppar peppar* Och igår åt jag årets första semla. Så. Himla. Gott.

Idag har jag en sådan där fantastiskt skön kväll. En sådan där som inte är så vanlig på vardagar. Jag var hemma från gymmet redan innan kl 18 och kände att "shiiit, jag har hela kvällen framför mig". Så jag tog en riktigt lyxig dusch. Egentligen en söndagsdusch. Jag skrubbade, peelade, filade och la en hårinpackning i håret. Sen smörjde jag in mig med den fetaste hudkrämen och målade tånaglarna. Härligt! Jag känner mig som en ny människa.

Sen gjorde jag smörgåsar till Danne som han ska ha med sig till jobbet imorgon. Och nu sitter jag här i soffan och dricker bubbelvatten och jobbar. Jag väntar på Danne ska komma hem. Jag har ju inte sett honom sedan igår morse, vilket jag inte ens kommer ihåg. Eller.. jag såg honom nog inte ens. Jag bara kände när han pussade mig hej då. Vilken Daniel-gris jag har blivit. Nästintill uschligt.

Ho ho! Nu börjar Farmen.

söndag 27 januari 2013

Skrattningsvärk

Jag har träningsvärk i magen. Det beror inte på gårdagens träning. Det beror på att jag höll på att skratta ihjäl mig igår kväll. Det var trevligt hemma hos Lena, vi fick god mat och det var såklart härligt att träffa alla tjejor och prata om allt mellan himmel och jord. 

Men det var när jag, Lena och Sara drog till Statt som det brakade loss, så att säga. My. God. Vad jag skrattade. Jag kan helt ärligt säga att det var sjukt längesen jag skrattade så mycket.



Idag är jag lite slö. Eller ja, ganska mycket. Det tar på en gammal kvinna att vara ute två på galej två helger i rad. Daniel tycker att det är jätteskönt: "Det är så gött när du är bakis, hjärtat. Då kan vi ha en päsardag. Det är enda gången man kan ha det."

Men vi tvättar i alla fall. Sjuuukt mycket tvätt dessutom. Och jobba borde jag göra. Fast det får nog vänta till imorgon. Det är inget som häpar.

lördag 26 januari 2013

En till

Okej, här kommer en till. Bara för att det är lördag.


Lördag

Jag vaknade klockan 7 och kunde knappt få upp ögonen. Så trött var jag. Jag hade ställt klockan på 8, så jag hade gott kunnat somna om och sova en timme till. Men kan Anna Lundell det här med att somna om? Nope. Men jag låg där och lyssnade på Danne när han sov som ett odjur. Efter ett tag gick jag upp och åt frulle och drack tre koppar kaffe. Sen hoppade jag i träningskläderna och gick till gymmet och tränade ett dubbelpass.

När jag kom hem var Danne i färd med att städa. Jag duschade och gjorde honom sedan sällskap. Ett ganska bra tag har det varit snudd på stopp i avloppet till (från?) handfatet. Och ja.. vi vet väl alla vems fel det är. Jag pallar bara inte att göra rent det. Det är för jävla äckligt. Herr P är väl inte heller så himla pigg på att göra det, men han gör det när jag ber mitt allra snällaste.

Jag höll mig i bakgrunden (så långt bort jag kunde) men fick ändå höra att "allt det här håret Anna?!" "man får väl ta ansvar?!" "ska du ha det här hårspännet som ligget inbäddat i den här hårormen?" "ska du använda den här topzen mer eller? varför har du spolat ner en topz i handfatet?!!" Som om jag ens märkt att jag spolat ner en topz? Eller ett hårspänne för den delen. Och som om jag kan rå för att jag tappar mer hår än en cellgiftsbehandlad. Näh.

När vi ätit åkte Danne för att jobba och jag har precis vaknat upp från min tuppeluring. Jag ska börja göra mig i ordning för att åka och fira Lena. Frågan är bara vad jag ska ha för kläder på min kropp. Jag har en stark känsla av att alla kläder kommer att åka ur garderoberna innan jag är klar. Så det är nog bäst att sätta igång. Det här kan ta sin lilla tid. Först, eller snarare under tiden, en bra låt:

fredag 25 januari 2013

Slut som artist

Folk som kan det här med träning brukar säga att man alltid har typ 20% mer att ge när man själv tycker att man ger järnet och det känns som man ska spy rakt ut när som. Jag tycker att jag oftast jag ger mer än järnet när jag jobbar och med allt däromkring. Men fram till den här veckan har jag insett att jag, i likhet med träning, inte gjort det. Den här veckan har jag s l i t i t röven av mig. Fyy fuukk.

Idag har jag jobbat, mer eller mindre, för fyra personer. När Björn kom vid 15 sa han att jag såg helt slut ut. Och det var precis så jag kände. Helt. Slut. Om jag trott att jag varit det tidigare i min karriär så är det inget mot vad jag känt idag, efter den här mardrömsveckan.

När kom hem gick jag direkt till gymmet för att träna ur mig allt som den här veckan har givit, alternativt tagit av, mig. Fastän jag inte satte något rekord idag, som jag gjorde i måndags i ren och skär frustration och panik, var det det skönaste träningspasset jag kört på riktigt riktigt länge.

Sen fick jag skynda mig hem för att vara duschad och klar innan mamma kom. Vi skulle passa upp min klänning som snälla hon ska sy upp under helgen. Allt för att jag ska känna mig bekväm och smidig på nästa helgs bröllop.

Jag var såklart hungrig efter träning och vid den tiden, och mamma lärde mig ett nytt ord som är signifikant för mig: Hangry (hungry + anrgy). Hangry. Det är jag i ett nötskal. Så vi fick skynda oss att göra tacos som vi intog framför andra delen av En pilgrims död.

Nu är jag så trött att jag inte orkar med mig själv. Jag ska försöka hålla mig vaken till Farmen är slut. Sen ska jag lägga mig ner för att dö.

onsdag 23 januari 2013

Den här veckan asså...

Husch, vilken vecka detta är! När var jag med om make senast? Ja, jag vet inte. Jag har ändå försökt att hålla modet uppe och bita ihop och köra. Det gick bra till typ idag. Det kokar i mig. Jag vill skrika rakt ut. Eller kanske gråta en skvätt.

När jag kom hem idag började jag blöda näseblod. Det var kom som ett brev på posten, så att säga. Efter dessa dagar. Och det är liksom bara onsdag. Och till på köpet måste jag hoppa in och jobba extra på fredag. Money, money, money. Men jag får boka om min klipptid. Och tvättid.

söndag 20 januari 2013

Och imorgon är det måndag


Gårdagens möhippa

Det kändes jättekonstigt att se att jag inte skrivit något sedan i torsdag. Jag menar, det är ju för sjuttsingen söndag idag. Men tänkte jag efter och insåg att det inte är så konstigt.

I fredags skuttade jag upp och gick ner till tvättstugan, duschade, åt frulle och åkte sedan för att hämta mormor för att köra henne till frissan. Eftersom Danne var jourledig hade vi bestämt att åka till IKEA, men jag ville inte åka förrän mamma kommit hem med tåget. Så när vi var klara i tvättstugan och jag kramats med mammut styrde vi kosan mot Örebro.

Igår gick jag upp tidigare än vad jag brukar på lördagar. Anledningen till det var att jag skulle möta tjejerna i möhippegänget. Vi åkte hem till Ananthi och får se hur hon går och sätter sig i bilen och startar. Då blev det fart på Indra och Camilla som sprang i räserfart och slet upp bildörren. Ha! Hade vi kommit en minut senare hade vi missat henne. Hon fick packa en väska och sen drog vi igång möhippan för den blivande bruden.

Vi började dagen med ett pass på gymmet, som Ananthi ändå skulle ha. Men hon fick en outfit av oss och genomförde passet iklädd denna och en slöja.



Efter en god lunch fick Ananthi genomföra några uppdrag på Ica. Hon klarade dem alldeles för lätt och med bravur.


Sen drog vi till Skövde där hon fick spela in en låt och musikvideo i en studio. Oj, vad jag skrattade. Jag fick gå ut därifrån. Alla vi andra fick köra i låten, vilket bjöd på ännu mer asgarv.


Från Skövde åkte vi till Sätra där vi avslutade dagen med mat, bad i tunna under bar himmel och sällskapsspel.Det finns av förklarliga skäl inga bilder från när vi badade. Det var ingen som ville gå upp ur det varma sköna vattnet.

Jag hade en väldigt rolig dag, och jag hoppas att den blivande bruden också hade det. Eller att hon åtminstone fick en dag att minnas.

torsdag 17 januari 2013

Äntligen

Man kan säga att jag skuttade upp ur sängen när jag vaknade imorse. Anledningen till det? Jo, idag kom mamma hem till Sverige efter att ha varit en månad i Australien, min underbarling Lena fyller år och äntligen äntligen äntligen skulle min kärlek Daniel komma hem efter att ha varit borta från mig en hel vecka. En vecka som har känts som en hel evighet.

Dagen har gått ooootroligt långsamt. Jag har bara väntat på att klockan skulle bli kvällen så Danne skulle komma hem. Jag tror aldrig jag har längtat och saknat honom så mycket som jag har gjort den här veckan. Aldrig någonsin tidigare under de dyra två år som vi träffats. Inte när jag har varit utomlands. Inte när han har haft jouren förut. 

På vägen hem ringde mamma. Eftersom hon har en egen ringsignal hörde jag att det var hon innan jag ens fått upp mobilen ur jackfickan. Jag blev så till mig och exalterad att jag satte saliven i fel strupe och fick en hostattack. Det gjorde att jag inte kunde prata ordentligt när jag väl svarade. Jag hostade och tårarna började rinna. Allt medan jag försökte styra mitt fordon. Det slutade med att vi kom överens om att jag skulle ringa upp när jag kom hem.
Det var fantastiskt skönt att höra hennes röst efter fyra veckor!

När jag kom hem drog jag på min löparstället och gav mig ut på en löptur. Jag kände att jag var tvungen att springa bort all irritation och frustration som byggts upp på jobbet idag. Allt för att vara en älskvärd flickvän i afton. 

Och så kom han äntligen hem! Bara att det luktar Danne i lägenheten nu får det att pirra i min mage. Jag lagade tacos medan han hoppade in i duschen och vi kunde knappt äta ordentligt eftersom jag hela tiden vill ta i honom och lukta och känna. Herre. Gud. Vad jag är kär i den människan!

måndag 14 januari 2013

Dan efter Tjugondedag Knut

Igår var det Tjugondedag Knut, och det innebär att julen ska dansas ut. Ah, jag kanske inte dansade så mycket, men julen åkte ut ändå. Jag började vid halv 11 och var klar kl 15. Då hade jag i och för sig också veckostädat och diskat 90 % av alla mina ljuslyktor. Jag har måååånga ljuslyktor. Det tog en timme bara att diska dem. Det värsta med att vara ljuslyktsberoende är att jag stör mig otroligt mycket på solkiga ljuslyktor. Uschligt är vad det är! Men nu blänker de som bara den. Och det ger mig frid i sinnet.

Det tog mig alltså större delen av dagen att fixidona här hemma. Men nu är det gjort, och det är nästan så våren kan komma. Men bara nästan. Jag är inte redo för våren än. Nope nope. Jag vill ha mer snö så jag kan få åka skidor.

Gårdagens eftermiddag och kväll spenderade jag med näsan i min Femtio nyanser av frihet för att sedan jobba i några timmar.

Idag har det gått som hejsan på jobbet. Efter sista lektionen frågade en av mina kollegor undrade om det varit en bra dag. Jag hade inte ens hunnit tänka efter. Eftersom jag inte hunnit det och inte reagerat på något annat så antar jag att jag haft en bra dag.

När jag kom till jobbet imorse satt den här teckningen, gjord av min kollega Morgan, på väggen ovanför mitt skrivbord:

I hjärtat står det: To Anna with love and passion. Jag höll på att skratta ihjäl mig!

När jag kom hem kl 18 hoppade jag direkt i under- och löparställ och gav mig ut på en springtur. Det kändes som jag lekte med en eller fyra benfrakturer när jag sprang i detta väglag. Herre min ge, vad halt det var. Och stundtals sprang jag på blankis. Men jag sprang samma runda som förra måndagen fast idag två minuter snabbare. Gött mos! Jag tyckte att det var mycket jobbigare, men tiden förklarar ju varför. Dessutom fick jag idag stanna två gånger för att knyta skorna och snyta näsan.

Nu har jag suttit här med datorn i knät i 2½ timme och jobbat. Jobba sig, jobba sig! Nej, nu får jag ta och ge mig ändå.

lördag 12 januari 2013

Disciplin

Oftast när jag har en hemtenta eller examinationsuppgift brukar jag hitta på tusen andra saker som jag anser är viktigare att göra än att sitta och studa. Ja, så var det ju förrförra veckan när jag drog till Jula istället för att skriva. Men sedan igår har jag verkligen varit disciplinerad. Jag satt i princip hela gårdagen och idag har jag suttit oavbrutet sedan jag kom hem från gymmet. Jag analyserar och analyserar, och skriver och skriver. 

Min otroliga självdisciplin kan jag tro beror på följande saker:
  1. När jag är klar får jag äntligen läsa Femtio nyanser av frihet.
  2. Detta är det sista jag behöver göra i min kurs. Sen är jag behörig lärare i svenska som andraspråk. Vill jag inte plugga mer, så behöver jag inte.
  3. Daniel är inte hemma. Så det finns ingen här som jag hela tiden dras till.
Nu har jag bara en uppgift kvar att skriva. Den tänker jag bli klar med å det snaraste. Sen ska jag laga lasange med aubergine och ta mig ett glas rödvin för att fira. Ah, så får det vara och så får det bli. Tillbaka till studandet.

fredag 11 januari 2013

Första arbetsveckan

Nu är första arbetsveckan avklarad. Eller ja, det var den ju egentligen igår eftersom jag är "ledig" på fredagar. Jag och Lena hade, av olika anledningar, denna vecka torsdagsmys. Tack vare att jag inte skulle upp och jobba slog vi på stort och firade att jag klarat av den första arbetsveckan genom att dricka vin och äta skaldjurssoppa. Mycket gott och mycket trevligt!


Detta till trots var jag uppe med tuppen och var på gymmet klockan 7. Jag vaknade flera gånger under natten och trodde att jag försovit mig. Försovit mig till vadå? Gymmet så klart! Hur knäpp är jag? Jo, så knäpp och mer därtill. Men jag hade inte rört på fläsket på tre dagar på grund av den sjukaste träningsvärken. Asså, hej hallå vilken träningsvärk den där löprundan i måndags gav mig. I onsdags kunde jag nätt och jämt gå ner för trapporna. Hua mig, så det kan bli.

När jag kom hem från gymmet imorse duschade jag, var nere i tvättstugan, åt frulle och sen satte jag mig för att jobba lite. När jag öppnade min jobbmail hade jag 11 nya mail. Det är insane. Jag kollade mailen innan jag gick hem igår kl 16. Jag pratade med Danne medan jag öppnade min inbox och gjorde ett litet förfärat tjut. Då sa han helt sakligt att "det får vänta till måndag, för du är ju ledig idag". Trodde han det? Öh.. nej. Jag svarade på samtliga och skickade ytterligare fem.

Sen tog jag tag i min hemtenta och min examinationsuppgift. Jajjemen. Och här har jag suttit i princip hela dagen. Med undantag för besök i tvättstugan, en snabbhandling på Oxen och ett besök på Volvo. Underbara Lena Spena ställde upp och skjutsade mig dit, till Volvo alltså, så jag slapp gå i detta förskräckliga väder. Nu är bilen lagad och åter i garaget. Skönt det.

Annars då? Jo, jag är jouränka. I en hel vecka. Det passar egentligen ganska bra, eller riktigt bra när jag tänker efter, eftersom jag ändå ska studa och jobba hela helgen lång. Det känns inte riktigt lika pissigt att sitta dag ut och dag in när Danne ändå inte är hemma.

Nej, nu ska jag studa en timme till innan Farmen börjar.


torsdag 10 januari 2013

tisdag 8 januari 2013

Andra arbetsdagen

Jag har ju faktiskt sett fram emot att börja jobba. Det var bara i söndags som det kändes lite motigt. Och igår kanske, för att jag inte riktigt var med på banan. Men idag så! Idag har det ordnat upp sig. Jag är på g! Och idag har fått chansen att faktiskt konversera med mina kollegor som jag längtat efter. Mest av alla har jag nog längtat efter Tommy, vår specialpedagog. Jag tycker verkligen om honom. 

Idag när vi satt på morgonens möte skickade jag ett mess till honom:


Jag fick ett fnissanfall när han ställde sig upp mitt under mötet, gick ut och kom tillbaka med en kopp till mig. Det är min Tommy det!

Jag har galet mycket att göra, eftersom jag slappat hela ledigheten och för att eleverna kommer imorgon. Jag har bara jobbat fram till lunch idag, eftersom jag hade en tid på sjukhuset nu i eftermiddag. Så nu ska jag jobba som en tok ett par timmar innan jag drar till Martina för att fixa naglarna.

måndag 7 januari 2013

Första arbetsdagen

Ja herre min ge, vilken ångest jag hade igår. Bästa sättet att bota ångest är shopping och godis. Så när inte enbart godis hjälpt igår kväll ångest-internet-shoppade jag ett par skor.
Ja, efter det kändes livet lite lättare.

Idag har vi tillbringat dagen på Lundsbrunns kurort. En hel dag med föreläsning. Ganska doft start ändå, men jag satt och gäspade hela eftermiddagen. Jag var trött i huvudet, men rastlös i kroppen.

Jag kände inte alls för att gå till gymmet idag. Dels för att det är många som avlagt något töntigt nyårslöfte och därför invaderat gymmet, dels för att jag tröttnat lite granna. Så jag snörde på mig löparskorna och gav mig ut på årets första springtur. Så. Himla. Skönt!

När jag kom hem hade Daniel också hittat hem. Efter dusch åt vi resterna från tacosen och hade lite vardagsmys.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 6 januari 2013

Någon slags ångest

Jag har drabbats av någon slags ångest. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske beror det på flera olika saker. Skit sak samma varför. Den finns här i min kropp, och den lamslår mig något. Jag har ju massor att göra, men jag kan inte förmå mig att göra det. Jag går som en katt runt het gröt.

Men jag har parkerat mig i soffan med jobbdatorn och har svarat och skickat jobbmail. Jag har också planerat ett arbetsområde i so och kollat över (läs ändrat) åtgärdsprogrammen inför våren. Så lite har jag allt åstadkommit, trots min ångest. Det är ju bara ta tag i det, som jag brukar säga.

Igår var min tanke att jag skulle sitta med hemtentan. Men efter träningen undrade Ananthi om vi skulle träffas och fika. Och ja, vad säger man? Jag gör ju allt för att undkomma, så jag tackade ja. Vi träffades på Lundstedts och där satt vi länge och väl och pratade om allt.

Och på tal om träningen. Efter fredagens power-pass hade jag en jävulusisk träningsvärk.Men det hindrade inte mig från att gå upp och utföra min lördagsrutin. Den första kvarten på crossen var en ren plåga, men när jag väl var varm kände jag inget av mina ömmade muskler. Men under powern höll jag på att smälla av. Aj aj aj. 

Ja, det går inte ens att beskriva stelheten jag känner idag. Jag har stora svårigheter att röra mig. Men det är skönt, på något konstigt vis.

Igår när jag tog på mig byxorna insåg jag att mitt bälte behöver ett nytt hål. I det här hålet hade typ i somras. Tänk att jag fyllt upp allt det där. Det är sjukt.


fredag 4 januari 2013

TGIF

Tack gode gud att det är fredag, säger jag fast jag är ledig. Men att det är fredag innebär att jag får Daniel hemma i två dagar. Pju! Så skönt! Jag ska skriva på min hemtenta, men nu har jag någon att prata med när jag känner för det, så jag slipper prata med mig själv. Vilket jag gjort i tre dagar nu.

Den här dagen vet jag inte var den har tagit vägen. Jo, jag har tillbringat nära två timmar på gymmet. Ananthi ringde igår och frågade om jag ville vara med på ett privat power-pass, bara hon och jag. Vem kan tacka nej till ett sådant erbjudande? Ja, inte jag i alla fall.

Resten av dagen har jag pratat i telefonen, tvättat och städat. Det är ju fredag och då är det fredagsrutinen som gäller. När Danne kom hem åkte vi och handlade. Sen fixade vi det sista med bäddning och tvätt innan vi gjorde tacos. Det är fredagsmys det!

torsdag 3 januari 2013

Urkeljunga och allt sånt där

Helvete! tänkte jag när jag insåg att det jag, i godan ro trott var examinationsuppgiften, i själva verket endast var en inlämningsuppgift. Och att den riktiga examinationsuppgiften är en hemtenta. Urkeljunga, skit och pannkaka och allt sånt där. Men men.. det är bara att hacka mig. Nu har jag alltså mer än dubbelt så mycket att göra än vad jag trodde innan jag slog på datorn i förmiddags.

Men jag har suttit här med näsan i böckerna och datorn hela dagen och jag har till och med börjat skriva lite. Så jag är inte lika uppstressad som jag var för några timmar sedan. Det är ju alltid något.
Det är också något att jag faktiskt inte har använt hjärnan speciellt mycket på två veckor, så den är glad för lite stimuli.
Det är också något att jag sov som en klubbad säl i 11 timmar inatt, så jag känner mig ganska pigg. Jag tror att Alicia gjorde över med mig. Eller nej, det gjorde hon inte. Men jag var fan på helspänn i över tre timmar, och alla mina sinnen registrerade allt hos henne. Ah, det tar på krafterna att ha ansvar för något så dyrbart.

Nej, nu ska jag surpla i mig mitt kaffe och sätta mig med hemtentan lite till innan jag drar till gymmet.

onsdag 2 januari 2013

Alicia och jag

Lena är lite sjukers tös, så när hon såg trött ut när vi fikade förut frågade jag om jag skulle ta med mig Alicia ut till Jula så Lena kunde vila. Sagt och gjort.

Det var första gången jag och Alicia var ensamma under en längre tid. Det var lite pirrigt och alldeles underbart. Hon var jättegosig och ville i princip bara sitta i mitt knä eller att jag skulle bära henne. Naaw. Mitt hjärta smälte.


Alicia tog också ett kort. Sen spelade vi piano, åt mellis och klappade Tigern. När vi varit hemma i huset någon timme kunde jag sätta ner henne och då passade hon på att häva ner allt i sin väg.


Sen åkte vi till mormor. Mormor och Alicia lekte tittut och jag hjälpte mormor att komma underfund med cd-spelaren hon fick i julklapp. Men eftersom mormor hade 28 grader varmt inne och Alicia inte ville vara någon annanstans än i mitt knä så blev vi ohyggligt varma blev vi inte så långvariga där.

Nu är jag hemma igen och har satt julskinka nr 2 på kokning. (Mamma, jag tog med en mormors-limpa ur din frys. Hoppas det inte gör något *blink blink*)

Att vänja sig

Lika lätt som jag vänjer mig vid att vara ensam (som när Daniel var borta en hel vecka innan jul) lika lätt vänjer jag mig vid att han är hemma. Och nu är han det inte, eftersom han är på jobbet. Och det känns jättekonstigt. Och tomt. Det känns nästan lite som han har gått och dött. Det är så ju med mig. Svart eller vitt. Av eller på. Jättebra eller skitdåligt. Vi har varit tillsammans i princip hela dagarna, varje dag i nära två veckor. Och jag blir helt besatt av honom.

Så jag har, förutom att jag varit tränat och allt sånt där, tillbringat förmiddagen med att fundera på hur jag skulle kunna få honom att komma hem. Det bästa jag har kommit på hittills är att fejka någon form av hjärtkramp. Ah, och jag har eventuellt redan avslöjat det för honom, så han kommer nog inte hem för det.

Nej, tur att jag snart ska pipa ner på stan för att fika med truppen. Och sen tänkte jag att jag skulle börja skriva på min examinationsuppgift. Men jag undrar om det inte är bättre att jag åker ut en sväng till Jula. Hälsa på mormor och sådär. Jag letar undanflykter.

Ja, och så tycker jag nog att mamma kan komma hem. Vi mailar till varandra nästan varje dag och har mer kontakt nu än när hon är i Svea rike. Jag har till och med koll på vad klockan är där hon är.


Nej, dags för lite smink kanske. Och en tröja också. Det tror jag att mina tjejor skulle uppskatta.

tisdag 1 januari 2013

Gårdagens och lite dagens

Vi var bjudna hem till Heléne och hennes Micke på nyårsmiddag igår kväll. Det bjöds på god mat, många skratt och tv-spelande i form av dansande och diverse sportande.  Helt hysteriskt.


Vi hade så himla roligt och tiden gick så himla fort att vi höll på att missa tolvslaget. Danne och jag konstaterade att det var första gången vi firade nyår tillsammans, eftersom någon av oss jobbat de tidigare två.

Idag har vi båda varit djupt försjunkna i varsin bok. När klockan blev 19 kom jag på att vi inte ätit något. Andra gången på tre dagar som jag glömmer bort att äta för att jag är så inne i boken.

Imorgon är det vanlig arbetsdag för herr P. Jag vet inte vem av oss som har mest ångest över det. Vidrigt är vad det är.