2-års kalas

Igår packade vi husbilen och åkte till Ulricehamn för att fira Daniels systerdotter som fyller 2 år nu i veckan. Lily öppnade paket, vi fikade, Sixten och Lily lekte, vi grillade och skrattade mycket.

I Rogers kamera fanns bilder från Lilys 1-års kalas. Då var Sixten bara fyra veckor. Tänk att han varit så liten och pluttig!

Efter en natt av utsökt sömn, näsa mot näsa med Sixten och regnet som smattrade på husbilstaket, vaknade vi och gick till dukat frukostbord. Amerikanska pannkakor till frukost. Fatta vad lyxigt. Och så himla gott. 

Medan de andra gick till lekplatsen packade jag upp mina jobbväskor och jobbade i flera timmar. Jag fick jättemycket gjort, ja allt jag planerat att jag skulle få gjort i helgen. Jag hade ju naturligtvis hellre varit med och lekt med de andra, men jag hade verkligen inget val. Jag har ju en deadline.

Just nu tänker jag att "bara jag tar mig igenom den här veckan". Många sena arbetsdagar väntar med möten efter ramtiden var och varannan dag. Det är bara köra. Tänk vad skönt det kommer kännas att ta helg på fredag.

Välkomnande

Tro det eller ej, men jag kom iväg från jobbet en kvart efter att jag haft min sista lektion. Helt otroligt och fantastiskt. Men min väska var så full och tung att jag knappt orkade bära den. En sak jag är bra på är att ta med jobbet hem. Det måste ju göras. Det försvinner inte bara för att jag slutar tidigare.

Många eftermiddagar när jag kommer hem möts jag av att Sixten står i fönstret och vinkar. Så även idag. Jag blir lika glad varje gång. Vilket välkomnande!

Vi åt lite mellanmål och sedan åkte vi till stan. Vårt ärende var att köpa ordentliga skor till Sissen (ja, Lily har fått oss alla att kalla honom det). Nu har han fått sig ett par fina lära-gå-skor så han kan traska runt utan problem. 

När vi kom hem åt vi hemmagjorda hamburgare och sedan gick Daniel ut medan Sixten och jag vattnade blommor, lekte och myste.

När han somnat, och det var på håret att jag också gjorde det, åkte min tunga väska fram och jag har nu jobbat i ett par timmar.

Men nu får jag ge mig för idag. Mina ögonlock är lika tunga som min väska.

Jag lägger pussel

När man lägger ett 1000-bitars pussel brukar man ju alltid börja med att lägga ramen. Sen ligger alla bitar huller om buller och det är trixigt att få ihop det. Om man säger såhär: jag hann lägga hela ramen och sedan sortera alla bitar så de bara var att lägga på plats innan jag gick hem förra våren. När jag jobbade i julas var alla bitar blandade igen, och några bitar från ramen var till och med borta. Då gjorde jag ordning och reda igen, men nu när jag kom tillbaka var det samma sak igen.

Det jag gjort de här två veckorna som jag hunnit jobba är att sortera och lägga bitarna på plats. Oh my god, vad jag jobbar på detta. På tisdag ska det vara klart, för då ska betygen vara satta.

Jag kan bara tänka jobb just nu. Sixten satt i mitt knä medan jag jobbade förut och jag kände mig som en väldigt dålig mamma. Men han tycker ju om att bläddra i böcker, och inte klagade han så han tyckte nog inte att det var så illa som jag.

Mina springturer på mornarna är min räddning i allt detta.

Imorgon är min plan, som sagt, att gå hem efter min sista lektion. Men vi får väl se när jag kommer därifrån. Det är lite som kvicksand: när man väl är däri(nne) är det svårt att ta sig ur.

Gårdagens och dagens

Helgerna går verkligen alldeles för fort. Det gör i och för sig veckorna också, tycker jag. Så summa summarum borde väl bli att tiden i största allmänhet rusar iväg.

Vi hade en riktig ute-helg. Så när som på att jag städade huset i lördags förmiddag då. Men det var behövligt. Igår grejade vi i trädgården, nej Daniel grejade i trädgården medan Sixten och jag lekte. Men det är ju så det är bestämt - jag har innetjänst och Daniel har utetjänst.

Jag var inne en sväng för att hämta en sak och då fick jag genom fönstret se detta:

Jag blev helt varm i hjärtat och höll på att dra en lip. Herrejävlar, vad söta. Fatta att det är mina killar, de där två. Min familj. Galet lyckligt lottad jag är då.

Vi hade en bökig natt inatt, och efter att klockan ringt 4.54 imorse somnade jag om två gånger med mobilen i handen. Men jag larmade av 5.13 så jag var ute i god tid ändå. Och som jag sprang! Average pace 4:50 på 5,33 km och dessutom på en lerig grusväg efter nattens regn. Jag vart nöjd och glad och pigg och allt det där.

Kan varit därför, och för att jag vill kunna gå hem tidigare på onsdag, jag fått väldigt mycket gjort idag. Betygen ska vara satta om 8 dagar, och jag måste beta mig igenom min hög innan dess. Rätta och bedöma. Nu är jag typ i fas, och det känns fasa skönt. 

Jag jobbade över lite idag då jag hade möte med en kollega. Daniel och Sixten var i Götene och badade, och när de var klara kom de in på jobbet och hälsade på. Medan jag avslutade mitt möte åt Sixten gröt och sedan åkte jag med dem hem.

Nu ska jag gå ner och göra i ordning min lunch-mugg och sedan ska jag gå och lägga mig. Jag vill inte vara den som somnar om med mobilen i handen två dagar i rad.

Härlig lördag

Sixten vaknade galet tidigt idag och jag gick upp med honom och gav mig ut på en morgonpromenad. Jag hade bokat mig på power-passet, men avbokade mig för jag ville hellre vara hemma med min familj. Säga vad man vill om det, men mina prioriteringar har ändrats. Jag tycker att det känns pisspotta varje morgon jag måste åka hemifrån, och tanken på att åka och vara borta hela förmiddagen idag kändes typ samma. Och eftersom jag faktiskt inte var tvungen att åka idag, valde jag att stanna hemma.

När jag gått min promenad tog jag en riktigt lång dusch. Peelade, filade och la en hårinpackning. Daniel ropade och frågade om jag somnat i duschen, så god tid tog jag på mig. Gudars, så skönt det var.

Vi åt alla frukost tillsammans. Mysigt så det förslog. Efter frukosten tog Daniel med sig Sixten ut så jag kunde få städa i fred. Jag bytte i sängarna, tvättade två tvättar, dammsög och moppade från tak till golv, skrubbade och skurade på alla tänkbara ställen. När jag var klar kände jag ro i själen och gick ut till mina killar som ränsade grusgången.

Vi åt lunch och sedan gick vi ut igen. Sixten invigde sin födelsedagspresent och fick därmed sin cykel-premiär.

Vi cyklade till mamma och hälsade på, och när vi kom hem fortsatte vi att vara ute en stund.

Men ganska snart blev det dags för Sixten att ta sin eftermiddagsvila, så vi gick in.

Nu har Daniel och  jag ätit tacos framför Eurovision. En härlig lördag!

Torsdag

Jag tog ju sovmorgon i förrgår och jag har väl aldrig varit tröttare. Jag är piggare när jag går upp klockan 5 och springer. Så det har jag nu gjort i två dagar i rad och kommer så även att göra imorgon. Orka vara trött hela dagen liksom. Bättre att vara trött 10 minuter klockan 5, innan jag kommit ut tagit mina första löpsteg.

Jag har ju, fram till idag, valt den lätta vägen. Det vill säga den som består av 3 km asfalt och endast 1 km grusväg. Idag valde jag den svåra vägen - ut på mossen. Det är sjuuukt vilken skillnad det är. Idag hade jag en average pace på 5:08 till skillnad från igår när jag sprang på 4:53. Dock sprang jag 400 meter längre idag. Inte för att jag räknar eller så. Ha!

Det var i alla fall en fasa fin morgon. Och en toppenstart på dagen.

Idag åkte jag inte till jobbet, utan till Skara där jag varit på studiebesök tillsammans med Mathilda hela dagen. Mycket fniss blev det. Vad jag ser fram emot att jobba ihop till hösten! Vad roligt det ska bli.

Vi avslutade dagen med att besöka den nya skolan tillika vår kommande arbetsplats. De flesta av mina kollegor har redan varit där och kikat, men för mig som varit föräldraledig var det första gången. Det är ju en byggarbetsplats så vi fick ha både hjälm och reflexväst på oss. 

När jag kom hem åt vi pannkakor och sen gick vi ut i det fina vädret. Jag har under kvällens gång vikt två tvättar samt tvättat och hängt en. Nu är det äntligen, efter en hel vecka av tvättande, tomt i tvättkorgarna. Jamen det blir ju så när man varit på semester.

Idag är det, som den uppmärksamme vet, torsdag. Min nya favoritdag ju! Det betyder att det väldigt snart är helg. Och jag kan inte tänka mig att någon längtar efter helgen mer än jag. Tänk två hela dagar med min familj. Lycka, lycka, lycka.

Jag hoppas på fint väder så vi kan vara ute mycket. Kanske ta en cykeltur, grilla och greja i trädgården. Jag vill också städa igenom huset ordentligt och förbereda kommande vecka, vilket jag inte fick göra i helgen som gick. Och så ska jag måla tånaglarna.

Vad jag missar

Idag fick jag följande filmsnutt skickad till mig från Daniel:

Jag började såklart stortjuta. La händerna i ansiktet och fulgrät. Inte av stolthet dock, som man skulle kunna tro. Min kollega vid skrivbordet bredvid frågade vad som var fatt och jag hulkade fram: Sixten har lärt sig gå och jag missade det! 

Då kom han och gav mig en stor värmande kram. När jag var tvungen att gå för att snyta mig stötte jag på fler kollegor och alla var så gulliga. Tröstade och gav mig näsdukar att torka tårarna med. 

När jag kom hem visade Sixten sina skills. Duktiga killen.

Igår lärde han sig för övrigt att klättra upp i både soffan och sängen utan assistans. Nu kan man verkligen inte lämna honom utan tillsyn. Tur att det är Daniel som är hemma. Han är lite mer överbeskyddande än jag.

När jag kommit hem och vi fikat lite gick vi ut allihopa. Daniel för att klippa gräset, jag och Sixten för att få lite frisk luft och solsken. Vi gick en liten promenad och tittade om Stella var hemma, men det var ingen som öppnade, så vi gick hem igen och språkade lite med grannarna istället.

Om det är något jag saknar med att inte vara hemma så är det just att vara utomhus flera timmar om dagen. Jag saknar den friska luften.

Nej, nu måste jag faktiskt jobba lite innan jag tar tag i alla måsten som väntar på mig på nedervåningen. Tvätten, lite disk och göra matlåda till imorgon.

Dagens känslosamma och lite gårdagens som jag glömde

Jag samåkte med Johanna till jobbet imorse. Vi har inte setts sedan jag jobbade i januari, så nu hade hennes mage växt till sig ordentligt. Jag blev så till mig när jag såg hennes mage och sa "Johannis, det är liksom ett litet barn där inne!" och så blev jag helt tårögd. Jag blev så känslosam av alltsammans att jag inte kunde köra bil ordentligt. Glömde lägga i växel och grejer.

När jag själv var gravid fattade jag ju inte att det var ett barn i min stora bula. Det fattar jag nu. Och jag blir ju så avundsjuk på alla som är gravida. Inte för att jag vill ha ett barn precis just nu. Men gravid vill jag gärna vara hela tiden. Och särskilt nu när jag fattar vad det egentligen handlar om.

Jag glömde berätta igår att jag träffat min blivande 7:a igår. Det var roligt! Och på eftermiddagen hade jag såklart lektioner. Det är ju så vi lärare jobbar. När den ena lektionen var slut frågade jag hur de tyckt det varit. "Tråkigt" fick jag till svar.

- Jaså. Varför då? frågade jag.

- För att du tvingade oss jobba.

- Vad har ni gjort innan då? undrade jag såklart.

- Lekt. Men det går ju inte nu. The bitch is back.

- Mäh!

Så fnissade jag och gned händerna inombords. Mohahaha. The bitch. Det är jag det.

  

Jag glömde också berätta att jag klippte mig efter jobbet igår. Jag har inte varit hos min frisör på typ 2 år. Hon menade på att hon inte sett mig gravid ens, och det stämmer säkert. Mamma har ju toppat håret mitt flera gånger, men förrförra veckan fick jag fan brytet på mitt hår. Jag tyckte att det var så slitet och jag fick platta det för att det var så frissigt. "Det är akut" vrålade jag i telefon när jag ringde och beställde tid.

Men det visade sig att det inte var så slitet som jag trott. Det var allt mitt småhår, som växt ut efter att jag tappat typ allt hår efter graviditeten, som gjorde att det stod åt alla håll och kanter och som gjorde att det såg ovårdat ut. Men hon klippte igenom det ordentligt och det vart ganska kort.

Imorse tog jag sovmorgon och gick inte upp förrän 5.54. Jag avskyr egentligen att duscha på morgonen. Om jag inte svettats först vill säga. Men tydligen så avskyr jag att inte duscha på morgonen ännu mer. Vanor ändras tydligen när man gått hemma och gjort det till en vana att duscha varje morgon.

Idag sov Sixten och Daniel när jag åkte. Då var det inte så svårt att åka. Inte alls som igår  när Sixten blev så himla ledsen när jag åkte. Storgrät och tårarna rann. Jag höll på att inte kunna åka till jobbet och när jag gick ut till bilen hade mitt hjärta gått i 1000 bitar.

Dagen har gått jättefort och om det är tungt att åka till jobbet, är det desto lättare att åka hem.

Vår semester i ord och bilder

När vi vaknat och ätit frulle i torsdags åkte vi mot färjan som skulle ta oss över till Danmark. Väl i Danmark hamnade vi i den värsta längsta kön och där och då förlorade vi nästan en hel dag av vår semester. Men det gick egentligen ingen nöd på oss. Vi hade ju både toalett och mat i husbilen och dessutom kunde Sixten härja fritt eftersom vi stod stilla långa perioder. Om vi suttit i en vanlig bil hade det varit en pina.

Sent omsider kom vi till Plön där vi tog in på en camping.

Efter en god natts sömn och en skön dusch tillbringade vi några timmar på campingen.

Framåt lunch packade vi ihop oss och styrde kosan mot Lübeck. Vi åt en snabb lunch innan vi gav oss ner på stan och kikade. Vi besökte bland annat tegelstenskatedralen S:ta Maria. Jag tände såklart ett ljus och Sixten blev imponerad och alldeles för glad över ekot av sin egen röst.

Efter en glass på en uteservering begav vi oss till husbilarna och på kvällen grillade vi kött och dukade upp långbord. Så himla härligt!

Morgonen efter tog vi en morgonpromenad för att titta på stadsporten Holstentor. 

Vi fortsatte sedan vår färd, men nu gick den hemåt så smått. Vi stannade och handlade diverse på både Citti och Calles. Vi passade på att fika också när vi ändå stannat. Och om det är något som varit fantastiskt på den här resan så är det gemenskapen och sällskapet. Vad jag har skrattat! Och vad Sixtens har tyckt att det varit roligt med så många som visat så mycket kärlek till honom.

Det är ju inte så ofta vi träffar Daniels familj så de har passat på att ta igen för förlorad tid. Det har också gjort att jag kunnat slappna av och jag har flera gånger fått äta och fika i lugn och ro. Det är lyxigt.

Vi stannade till och övernattade i Danmark. Hade det varit fint och lugnt väder hade det helt klart varit bästa övernattningsplatsen på resan. Precis vid havet stod vi. Men det blåste så man nästan inte kunde gå utanför dörren. Och när vi lagt oss på kvällen kändes det som att vi sov på en båt, för att det gungade så.

Sixten trivs verkligen i husbilen och varje morgon satt han och tittade ut genom fönstret. Nyfiken som han är.

Efter frukost styrde vi kosan hemåt. Lång väg och det var inte helt lätt att hålla Sixten nöjd hela resan. Men han var så duktig. 

Vi kom hem hit strax efter klockan 20 och då plockade vi ur det viktigaste ur husbilen. Sen bäddade vi rent i sängarna, duschade, Sixten fick sig ett bad och när han somnat packade jag jobbväskan. Jag var in säng vid 22.30 och ändå ställde jag klockan på 5.54 och gav mig upp och ut och sprang.

Det var inte med jättelätta steg jag begav mig med jobbet idag. Jag ville ha mer semester! Men när jag väl var på jobbet kände jag att jag laddat batterierna med mycket positiv energi dessa dagar. Skön känsla.

På väg

Jomen visst ringde klockan 4.54 imorse för att jag skulle hinna springa innan jobbet. "Här kommer galningen!" ropade Anders som jobbar i cafeterian när gick förbi där i förmiddags. Och jaa, galning säger jag nästan jag med. Men det var väldigt nära att jag inte kom upp när klockan ringde. Jag var sååå trött. Men upp kom jag, ut kom jag och sprang gjorde jag fortare än igår.

Även idag var jag först på jobbet. Det är lika bra att köra på. Och idag kändes det lite bättre än igår. Det går åt rätt håll! Om några arbetsdagar till kommer det nog att kännas lika bra som innan.

Idag jobbade jag kortdag. Jag skyndade mig hem för att vi skulle kunna packa i det sista i husbilen och komma iväg. Men det var inte packningen som tog tid. Det är ju så mycket annat som ska fixas innan man kan larma och låsa: vattna blommorna, duscha, gå till komposten, tömma papperskorgarna, se till att katten har mat och vatten och allt sådant där.

Tre timmar efter att jag kommit hem var vi redo att åka.

Vi mötte upp mamma och BA för att få campingbordet de varit så himla snälla och köpt åt oss.

Vi stannade och åt kvällsmat vid 20-tiden och bytte om till pyjamas på Sixten. Nu sover han i bilstolen, och vi har typ 1 timme kvar till Helsingborg där vi ska sova inatt.

Mina två första arbetsdagar

Det kändes tungt igår morse. Jag höll på att dra en lip i bilen på väg till jobbet. Hela förmiddagen satt jag och min vikarie och gick igenom de nya eleverna som anlänt samt vad hon jobbat med de senaste veckorna. Mitt huvud höll på att koka över. Jag är ju inte van att använda min hjärna. I alla fall inte de delarna.

Jag var rätt mör i knoppen när jag kom hem. Och som jag längtat hem hela dagen. Heeela dagen! Jag tyckte inte att det kändes roligt att vara på jobbet. Inte en enda sekund faktiskt.

Strax efter att jag kommit hem, kom Daniels föräldrar för att hjälpa oss montera Sixtens barnstol bättre. Och när Sixten somnat satte jag mig och jobbade. Jag satt till klockan var strax efter 22. Då kände jag mig så pass redo för att ha lektion så som idag, att jag gav mig.

Jag ställde klockan på 04.54 för att ge mig ut att springa imorse. Jag var ju tvungen att känna på hur det kändes. I söndags testade jag ju hur det var att springa när barnet somnat. Jag trodde verkligen att det skulle vara härligt att springa. Men det tyckte jag inte. Trots att det var varmt och att det är så himla vackert ute nu.

Jag var apigt trött. Och när jag kommit upp för backen gjorde sig min sliding hip sig påmind, så jag fick stanna och fixa till den innan jag kunde fortsätta. Och så sprang jag ju innan frukost. 

Jag fick en average pace på 5:10 och för några månader sedan hade jag varit nöjd. Nu - not so much. Jag menar, i söndags hade jag 4:47. Men men, det gjorde säkert nytta ändå och jag känner mig nöjd över att jag faktiskt tog mig ut.

Efter frulle, dusch och fixande av nyllet och håret hann jag till och med vika en tvätt och vattna blommor innan jag åkte till jobbet. Och då var jag ändå på jobbet 7.30, först av alla lärarkollegor. Det kändes lite galet. Tänk vad mycket man hinner med om man går upp i tid, och dessutom bara har sig själv att rå om.

Idag har det känts lite bättre på jobbfronten. Jag har upp-över-öronen-mycket att göra. Spana bara in min rätta- och bedöma-hög.

Vem som helst kan ju förstå att jag egentligen inte har tid att åka på semester till på söndag. Högen kanske får äran att följa med.

På vägen hem från jobbet stannade jag till och handlade. Och när jag kommit hem fortsatte vi att fylla husbilen. Vi är nästan klara. Det saknas bara Daniels och mina kläder. Och några saker som kommer att användas under dagen imorgon. Men jag har skrivit en lista, så det ska nog komma med det med.

Nu ska jag bara jobba liiiite grann innan jag går och lägger mig. För vem vet. Klockan kanske får för sig att ringa 4.54 imorgon också.

Slut

Det känns lite som mitt liv tog slut. Sixten sover och när han vaknar upp imorgon kommer det inte vara jag som ger honom frukost, tvättar av honom, sätter på honom ny blöja och kläder. Vi kommer inte att gå någon morgonpromenad, inte äta en - första för mig, andra för Sixten - frulle. Vi kommer inte leka, sjunga, mysa och pussas. Fy fan, vad sorgligt. För mig alltså. Säkert inte lika sorgligt för Sixten. Och definitivt inte ens en smula sorgligt för fadern ifråga.

Tänk att man kan bygga upp sitt liv och sina rutiner så fullständigt kring en annan människa under bara ett år. Det är ju lite galet. Och det får mig att fundera på om det verkligen ska vara såhär. Att man ska jobba igen efter att man fått barn. Det biologiska i mig säger "nej". Eller det säger i alla fall att man inte ska jobba några längre stunder utan att få hänga lite med sin avkomma. Tre-fyra timmar vore ju toppen!

Och då är jag, som tycker att jag borde få vara hemmafru nu, ändå en av dem som blir lite dum i huvudet om jag inte får jobba. Jag älskar mitt jobb och blir en mycket bättre människa när jag är arbetande. Det är bara så. Med facit i handen. (Hö hö hö...) Men ändock! Jag kommer inte att få gå till Öppna förskolan med Sixten och se hur han lyser upp när vi sjunger.

Det spelar ingen roll att jag "bara" ska jobba i sex veckor innan sommarledigheten. Och det tröstar mig föga att jag "har massa lov". Som folk i min närhet gärna upplyser mig om. Jag ska jobba 45 timmar i veckan i typ sex veckor. Och till hösten 36 timmar. 

Jag försöker alltid att se saker och ting från den ljusa sidan. Och snälla låt oss. Jag blir, som sagt, en bättre människa när jag får jobba. Jag tror också, så som jag kände när jag jobbade i julas, att jag kommer att bli en bättre mamma när vi får längta efter varandra. Jag tror också att det är väldigt nyttigt för Daniel att vara hemma. Och jag vet att det är superbra för Sixtens och Daniels relation. Kanske kommer jag inte behöva ta alla nattningar i fortsättningen. 

Jag fick ett mail av rektorn i fredags där han hälsade mig välkommen tillbaka. Jag blev jätteglad. Det var precis vad jag behövde. Tänk vad två rader kan göra mycket.

Sista föräldradagen i bilder

Jag har verkligen försökt ta vara på den här sista dagen, men samtidigt fanns det mycket jag ville få avklarat och gjort. Jag tycker nu såhär på kvällskvisten att jag lyckats balansera ganska bra. 

Jag gick upp med Sixten, gjorde hans morgontoalett och gav honom en första frulle i soffan. 

Sen gick vi ut och gick vår morgonpromenad.

Sixten sov länge och väl så jag hann både duscha, vika en tvätt och hänga en ny, stryka upp högen som samlats och tvätta alla ägg jag hämtade igår innan han vaknade. Då åt vi frulle hela familjen tillsammans. Sixtens är så redig och äter själv.

När vi ätit åkte vi till Skövde och köpte campingmöbler till husbilen.

Och när vi kommit hem igen packade vi i det mesta som vi ska ha i vårt rullande hem nu i sommar. Jag hade min lista kvar sedan i höstas, så det var inte lätt gjort. 

Sixten tycker att det är så roligt där inne. Han pekar alltid och vill gå in när passerar bilen.

När det var färdigpackat åkte Sixten och jag till Jula och hämtade vatten. Vi hamnade mitt i ett kosläpp så vi gick ut och tittade lite på kossorna.

Daniel höll sig sysselsatt med att tvätta bilen utvändigt.

Sixten och jag gick oh hämtade ägg åt min morbror innan vi gick in och dammsög hela huset och tvättade golven på nedervåningen. Därefter lagade jag middag medan Sigge satt i sin matstol och hejade på.

När jag nattat Sixten chockade jag mig själv med att ge mig ut på en springtur. Jaaag vet. Helt galet ju. 

Men jag tänker att jag var tvungen att känna på hur det var. Det gick så bra så. Och vilken kväll det varit!

Nu har jag packat jobbväskan och laddat kaffebryggaren. Men jag undrar sa flundra vad jag ska ha på mig imorgon.. Ett problem att lösa innan jag stänger mina blå.