Present

När man är sjuk får man present.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Rymmer hemifrån

Jag vankade pigg och typ snorfri imorse, och jag vart så glad. Jag tänkte att nu är jag återställd. Men innan jag ens hunnit utanför dörren hade jag fått huvudvärk och mina ögon var helt blanka. Det såg ut som jag skulle börja stortjuta vilken sekund som helst. Och ju längre dagen framskridit desto tröttare har jag blivit. Men jag är på gott humör, så vad spelar det för roll att jag är snorets tös?

Mitt hem ser ut som en mildare svinstia. Men istället för att ta fram damsugaren har jag packat väskan och åker till Daniel. Det var en evighet sedan jag var där. Det är på tiden så att säga.

På tal om på tiden, så tycker jag att det är dags att mamma kommer hem. Vilket hon som tur är gör. Bara några dagar kvar. De senaste två veckorna har jag känt mig helt föräldralös, till skillnad från normalt då jag bara känner mig halvt föräldralös. Jag blir grymt oharmonisk i kropp och själ när jag inte får min normala mamma-dos. Så för allas trevnad är det bäst att hon pallar sig hem snarast.

Hopp hepp. Stenstorp hej hej Stenstorp.

Torsdagsmys

En fördel med att vara så pass snorig att jag känner att jag inte bör träna är att jag får tid över till annat. Så idag har jag, sedan jag kom hem från jobbet, jobbat, läst och haft torsdagsmys med Lena. Gött i ogöttan att vara sjukers tös.

Imorgon är det helg. Guudars så härligt!

Morgongarv

Jag fick mig ett redigt rejält asgarv när jag kom till jobbet och fick se korten vi tog i skogen igår. Jag måste få dela med mig. Ser ni det roliga?

Det ser ut som jag har en handprotes.

Snorigt i skogen

Igår eftermiddag när jag satt och läste högt för mina elever sa det "klick" och min näsa började tokrinna. Assnuvig. Bara sådär. Jättekonstigt.

Idag är det ännu värre. Det bara rinner och rinner som en öppen kran. Men det hindrade inte mig från att tillbringa en del av dagen ute i skogen med mina barn. Vi har grillat pinnbröd och korv och haft jättemysigt.

Innan jag åkte från jobbet fick jag en välbehövlig påminnelse om varför jag älskar att vara lärare, då jag fick se en före detta elev gå utanför mitt arbetsrum. Jag gick ut och mötte honom på skolgården där vi "sprängde den". Precis som vi gjorde hela förra läsåret varje gång vi möttes i korridoren.

Nu har jag kommit hem från min föreläsning. Rätt trött är jag faktiskt nu. Jag ska bädda ner mig i sängen och läsa lite. Det känns som jag får låna Daniels täcke. Tur i oturen att han inte är här.

Dagens Anna

Ullis: Brukar du resa med din syster?
Jag: Ja, och mamma och lillebror. Min pappa lever inte så.. ja, han åker ju inte med.
Ullis och jag i kör: Mohahaha!
Ullis: Anna, jag är inte autist. Jag kan se sammanhang.
Jag: Jag hörde hur dumt det lät när jag sa det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gnällis

Jag ser med förfäran hur denna blogg börjar bli gnällig och helt fruktansvärt neggo. Så vill jag inte ha det. Men eftersom det är så min vardag känns just nu så har jag inget bättre att skriva.

Jag återkommer när jag är gladers tös igen.

Over and out.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tjejmiddag

Karin och jag råkar väldigt ofta ha likadana kläder på oss. Det spelar ingen roll vilken tillställning vi ska på eller vid vilka tillfällen vi träffas. Vi ser näst intill alltid likadana ut. Idag var inget undantag. Jag stannade till hos henne för att lämna sakerna jag köpt till henne på IKEA. När hon kom ut ur porten sa Lena att vi hade likadana tröjor. När jag sedan klev ur bilen utbrister jag och Karin i kör: "Men va... vad har du på dig eller?!"

Roligt.

Middagen hos Jonna var mycket rolig och mycket god. Det är toppen att med våra tjejmiddagar. Det blir inte så ofta som vi kan träffas och fika allihop nu när vi jobbar allihop.

Nu har jag bäddat ner mig i sängen och planerar att titta på veckans avsnitt av True Blood. Men jag får se hur långt jag hinner innan John Blund kommer och tar mig.

Söndag

Herregudars! Det är redan söndag eftermiddag. Vad den här helgen har sprungit iväg.

I fredags kväll kom Daniel och Jonas. Jag bjöd på middag och vi drack öl och vin, och åt paj till efterrätt. Det var mycket trevligt och roligt. Vid kvart i 8 drog vi oss ner mot stan för att gå på spökvandring i gamla stan. Det var så sjukt mycket folk! Jag har aldrig sett så mycket folk i Mariestad på en och samma gång. Jag trodde inte att det fanns så mycket folk i den här stan. De måste ha invandrat någon annan stad ifrån.

Allt detta folk gjorde att vi fick stå i kö i nära två timmar. Själva vandringen var bra, men inte värt att vänta på i två timmar.

Igår gick jag upp och utförde min lördagsrutin. Ett besök på gymmet följt av en välbehövlig dusch och en god frukost. Sen gick vi ner på stan, Daniel och jag. Vi kikade lite på torget, handlade lite här och lite där, tittade på allékonsten, tittade på alla fotografier på planket och gick sedan till Oxen och inhandlade mat.

Sen åkte vi ut till Jula och kollade läget lite. Jag plockade blommor och vi tog vägen om kyrkogården. När jag fick se hur det såg ut vid pappas grav blev jag bedrövad. Jag har inte haft en tanke på att sommarplanteringen var kvar och att den givetvis vissnat ner och dött. Det såg förfärligt ut. Misskött och ovårdat. Jag svor en harang, så pass att Daniel skällde på mig. Nej. Skällde gjorde han inte. Han påpekade hur olämpligt det var att svära på en kyrkogård. Till mitt försvar sa jag att Gud nog faktiskt instämt i detta fall.

Jag blev upprörd, arg och ledsen på samma gång. Jag borde ha tänkt på det här själv och framförallt tidigare. Jag är van att mamma planterar och donar, men hon är ju i staterna. Så självklart hade ingen planerat om. Jag tog bort de fula äckliga blommorna som besudlade pappas grav. Ont i magen fick jag också. Jag fick dåligt samvete för att jag inte tänkt, för att jag inte ens haft en tanke på kyrkogården. Det grämde mig jättemycket.

Idag har jag därför varit och planterat nya blommor.

Sen åkte jag till mormor med godis och Triss-lotter. Jag har dåligt samvete för att jag inte är hos henne så ofta som jag vill. Skitjobb och skitskola som tar all min tid. Som gör att jag går med ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner allt som jag vill göra. Misären på kyrkogården fick mig att tänka till. Tänk om mormor dör snart. Jag skulle aldrig förlåta mig själv för att jag prioriterat bort henne.

Men nu ska jag läsa lite innan det vankas tjejmiddag hos Jonna.

Bra fredag

Som jag har väntat på att det ska bli fredag. Och så glad jag är att den är här. Till på köpet har jag haft en effektiv dag. Jag har hunnit med massor, så det är inte med hög puls som jag dundrar rakt in i denna helg. Tack god gud för det. Den här veckan har inte varit bra för mitt hjärta.

Den här helgen är det Skörde- och kulturfest. Jag gillar verkligen den här tillställningen. Det är så mycket höst över det hela, och jag älskar hösten.

Ikväll ska jag, Daniel och hans kompis Jonas gå på spökvandringen. Det ska bli roligt. Innan det ska vi äta middag här. Det känns lite speciellt. Första gången som han tar hit någon. En liten tjuvstart på vårt samboliv. Det pirrar i min mage när jag tänker på det.

Jobbar och läser ikapp

Det märks tyvärr ganska tydligt att jag varit bortrest i helgen, och därmed inte jobbat och läst så mycket. Fast jag hade böcker med mig till Karlstad, och läste så fort Daniel gick på toa eller stod i duschen, så känner jag att jag ligger efter.

Min rättningshög börjar bli ganska massiv och jag har nära 60 skriftliga omdömen inför utvecklingssamtalen i åk 9. Jag har suttit och rättat hela eftermiddagen och kvällen, och nu kan man jag tycka att jag borde kunna lägga mig och sova med gott samvete. Men nope. Måste läsa lite kurslitteratur innan jag släcker lampan.

Imorgon är det fredag. Det ska bli skönt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Intensiva dagar

Jag skulle själv vilja påstå att för mig är veckans tre första dagar helt insane. Lång arbetsdag på måndagar följt av, ett av mig valt obligatoriskt, pass på gymmet. Mina sjuka tisdagar med åtta lektioner med fem eller tio minuters rast och 25 minuters lunch. Och till sist mina långa onsdagar med föreläsning på kvällen. Idag har jag även lyckats klämma in ett utvecklingssamtal före föreläsningen.

Nu har jag sjunkit ner i soffan och tittar på Bonde söker fru. Det är först nu jag känner hur äckligt trött jag är. Jag låg och läste kurslitteratur lite väl länge igår, vilket straffar sig nu. Jag skulle behöva börja knarka. Något litet uppåttjack i min kropp och hjärna. Mjaa, kanske inte så dumt.

Onsdag kväll betyder dock att nedförsbacken mot helgen. Det känns bra att tänka så. Nedförsbacke och sex veckor kvar till lovet. Bara att bita ihop och köra.

En klick färg

På IKEA inhandlades det som sagt några saker till vårt gemensamma hem. Jag, och faktiskt Daniel också, verkade vara på ett färgglatt humör. Duschdraperiet var mer eller mindre Daniels val, medan bordstabletterna kanske var lite mer mitt val.

Kanske var det vår sinnesstämning och det gråa vädret som gjorde att vi drog oss till färglada saker.

Det här tyget som jag ska sy kuddar av fick jag dock kämpa lite för att få stoppa i påsen. Men min putande underläpp gjorde att det fick följa med hem.

Helgens

Mitt enda önskemål för att uppmärksamma att jag och Daniel träffats i ett år var att åka till IKEA. Jag ville åka till IKEA i Karlstad och Daniel kom då med förslaget att vi skulle åka upp redan på lördagen och bo på hotell. Sagt och gjort.

Vi åkte upp vid lunchtid och tillbringade eftermiddagen med en guidad tur till universitetet och jag visade vart jag bott. Sen gick vi och strosade på stan; tittade i affärer och fikade.

När vi checkat in på hotellet la vi oss på sängen och det slog Daniel att han har kvar alla sms från det första vi skickat tills idag. Vi låg där och läste och fnissade, mindes tillbaka. När vi duschat och gjort oss lite fina gick vi ut på en promenad längs med älven.

Det var mysigt att bara gå omkring och va. Älven låg alldeles spegelblank. Lite romantiskt, tyckte till och med jag.

Vi gick och åt på restaurang Alfie. Jättegott och vi vart så himla mätta att magen stod i fyra hörn. Kvällen avslutade vi med att ligga i sängen där vi började fylla i en bok vi köpt på eftermiddagen: "En liten kärleksförklaring".

Igår ställde vi klockan så vi skulle ha tid att ligga kvar i sängen och dra oss och titta på Nyhetsmorgon. Regnet smattrade på rutan. Så himla mysigt.

Efter vår morgontoalett gick vi och åt en lång och god hotellfrukost. Något av det bästa jag vet. Vi tog sen vårt pick och pack och drog till IKEA. Där gick vi och kikade i godan ro. Vi pratade lite framtid och skojade om det ena med det andra. Jag tror att jag inte fick mindre än fyra skrattanfall och blev hela tiden påmind om varför jag tycker om Daniel så mycket som jag gör.

Två timmar senare var vi ute i bilen igen med några nya saker till, vad som snart är, vårt gemensamma hem. Det kändes bra i själen.

Efter en mycket romantisk middag, på mitt initiativ, bestående av hamburagre på Max åkte vi, mot vår vilja, hem mot stan igen.

Jag hann till och med att tvätta. Det var ju trots allt söndag. Kvällen tillbringade vi i soffan framför Idol. En perfekt helg.

Gjord med kärlek

Igår kväll var Daniel så snäll och gjorde sallad till min matlåda.

Den är gjord med kärlek, så att säga.

Ett år

Idag har jag och Daniel träffats i ett år.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördagsrutin

Idag har jag återupptagit min lördagsrutin genom att gå till gymmet på morgonen. Dagen kan inte starta så mycket bättre. Hem, duscha, äta frukost och packa väskan. Nu står jag och Daniel i startgroparna för att åka på en romantisk weekend.

Fredag

Jag vaknade imorse och hade ont i huvudet och lite lite ont halsen, och lite lite snuva. Det kanske inte var så bra att träna spinning och power igår trots allt. Skönt att det var en kort dag på jobbet idag.

När jag kom hem beslöt jag mig, efter mycket diskuterande med mig själv, att jag skulle gå ut och gå en promenad istället för att gå till gymmet. Kanske min kropp tackar mig genom att inte förkyla mig. Och det är ju faktiskt underbart väder ute.

En promenad gjorde mig gott. Huvudvärken försvann i den friska luften. Jag gillar verkligen luften på hösten. Så frisk och klar den är. Solen värmde jättemycket. Jag fick mig en fantastisk promenad.

Lagom tills jag kom ur duschen kom Lena hit och drack en kopp kaffe. Nu sitter jag och läser i mitt nystädade hem. Jag ska tokläsa nu tills Daniel kommer. För sen ska vi fredagsmysa.

Gladers tös idag

Jag har i flera veckor gått och längtat efter att känna mig själaglad. Visst, jag har varit glad från och till, men inte sådär lycklig så det bubblar i hela kroppen. Men idag har jag känt så. Äntligen! När det känns så spelar det ingen roll vad folk säger eller gör. Inget eller ingen kan få mig sur.

När jag blev trött på en klass idag, packade jag ihop och sa "Ni är så fantastiskt jobbiga att jag orkar inte med er. Ni får skylla er själva om ni inte vill veta vad ni ska läsa på till provet nästa vecka." och så gick mot dörren där de hindrade mig och bad om ursäkt.

Jag har haft en väldigt bra dag. Allt har flutit på och jag har fått mycket gjort. Så pass mycket att jag kände att jag kunde ta en snabb fika med Jonna och Lena när jag kom hem från jobbet. Jag skulle ändå äta och dricka kaffe, så jag kunde lika gärna göra det på Ströget, tänkte jag. Sagt och gjort.

Nu ska jag dock sätta mig och läsa och jobba lite innan jag drar till gymmet. Känner mig lite bättre idag. Kanske kan jag slippa undan förkylningen. Peppar peppar..

Behov av kaffe i ögat

Jag sitter på föreläsning. Jag är jättetrött idag. Det finns egentligen ingen anledning till det, eftersom jag sovit bra och hyfsat många timmar hela veckan. Men ögonen svider och koncentrationen är inte den bästa.

Kanske beror min trötthet på att jag känner att en förkylning är på gång. Jag har ont i halsen och huvudet. Men jag ska kämpa emot. Jag tänker inte bli sjuk. Jag har inte tid.

När föreläsningen är slut ska jag åka hem till Lena och titta på Bonde söker fru. Jag kan inte tänka på något annat än att få åka och lägga mig i hennes soffa.

Nu är det snart paus här. Då får jag gå och köpa kaffe så jag piggnar till lite till den sista timmen. Hälla i ögat får jag göra. Kaffet alltså. Kaffe i ögat gör nog susen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

No tisdagsmyso

Ah, jag har avbokat mitt och Lenas tisdagsmys. Jag har jättemycket att läsa till morgondagens föreläsning, så det är det jag håller på med nu. Läser och läser tills ögonen blöder. Jag får träffa Lena en annan dag helt enkelt.

I sådana här tider då tiden för mig är dyrbar är spontanmöte the shit. Som när jag sprang på Lena på apoteket en dag efter jobbet. Och det betyder jättemycket för när jag springer på Ananthi på gymmet. Fast det bara blir en kort pratstund, någon minut eller så, har man ändå setts och uppdaterat varandra om det viktigaste. Och idag visade jag Ananthi mitt nyinköpta pennfodral. Bara en sådan sak! De är betydelsefulla de här spontanmötena.

Hepp. Tillbaka till Försvenskningen av Sverige.

Måndagshumör

En liten del av mig hoppas att jag är gravid. För det skulle vara en förklaring till min brist på tålamod och till mitt dåliga humör som tycks sitta ganska djupt rotat i mig. Det skulle också vara en förklaring till att min våg går åt fel håll.

En annan del, en betydligt större och mer dominant del, av mig vill verkligen absolut inte under några som helst omständigheter ha barn. Fifan. Jag är ju ett barn själv. Och dessutom vill jag inte dela Daniel med någon liten snorunge.

Vart var jag? Just det. Mitt dåliga humör. Aja. Skengravid med Lena Spena kanske.

Känns lite bättre nu efter träningen i alla fall. Som alltid. Synd att jag inte har tid att träna varje dag.

Jag fick rådet att kanske inte träna så hårt idag, med tanke på hur det gick förra veckan när jag varken kunde stå, gå, ligga eller sitta. Men man dras med och nu ligger jag här och är så skakig i armarna att jag måste lägga ner mobilen och vila, och att jag träffar fel bokstäver hela tiden.

Nu ska jag läsa lite kurslitteratur innan jag somnar. Risken är att jag inte kommer orka hålla boken. Eller orkar hålla ögonen öppna för den delen.

Over and out.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Barbent

Tur att jag hade en fika-date med Ananthi nu i eftermiddag. Annars hade jag suttit här oduschad med ovårdat hår och läst hela dagen, och egentligen känt att jag borde duscha och göra mig i ordning för att kunna tycka om mig själv någorlunda.

När jag gick ner till tvättstugan kände jag till mig asstora förvåning att det var varmt satan ute. Jag trodde det var ruggbugg väder. Det regnade ju hela morgonen och det sägs ju att hösten är här.

Så när jag gick och fikade med Ananthi var jag barbent.

11:e september och man kan gå barbent. Konstigt. De flesta andra jag såg gick dock klädda efter datum och inte väder. Jag var väldigt ensam att gå lättklädd. Ändå blev jag varm. Jag undrar om de andra med långa byxor, jackor och halsdukar svettades ihjäl.

Separationsångest

Alltså, jag borde ju söka för min sjukliga separationsångest. Den är inte hälsosam. Inte heller normal. Jag kunde inte ta mig ur sängen för jag visste att när vi gått upp och ätit frukost så skulle Daniel åka hem och lämna mig. För det är så det känns. Att han lämnar mig. Fast det är halvt på grund av mig han åker, för att jag ska kunna jobba och läsa i fred, känns det fasansfullt.

Jag tror det tog en halvtimme för oss att säga hej då. Jag gör det inte speciellt lätt för honom att åka heller. Daniel sa att vi tar avsked som om vi inte ska träffas på åratal, när det egentligen bara handlar om några dagar. Och inte ens det om det skulle vara så. För vi bor ju inte så långt ifrån varandra. Så skulle det krisa är det ju bara hoppa i bilen.

Desto värre är det ju med mamma. Jag saknar nästan ihjäl mig. Och då har hon bara varit borta i en vecka. En av FYRA. Hur ska detta sluta? Att jag följer hennes blogg, som man kan läsa HÄR, gör att jag saknar henne mer än om hon bara skulle varit i Göteborg eller Spanien eller Thailand. För då har det ju gått bra. Och visst är hon duktig mor min. Som kan blogga och lägga upp bilder.

Nej. Nu ska jag göra mig av med min ångest så jag kan jobba. Och läsa lite fucklitteratur.

Soffmys och kvällsstäd

Idag har jag varit social genom att först fika med Ylva, Lena, Jonna och Heléne och sen fira Davids Elin som har fyllt år. Det var trevligt och roligt båda två.

Roligast var det dock att träffa mina syskon och min släkt. Jag säger det igen, jag har sagt det förut: de gör mig själaglad. Vi busade och skrattade och stojade.

När Daniel och jag kom hem frös jag så jag drog på mig raggsockar, tände ljus och bäddade ner mig med täcket i soffan. Gosigt.

Sen började Daniel tönta sig med min stressboll. Han stoppade den innanför min tröja och sa att jag hade tre pattar. Sen stoppade han den innanför mina leggings och sa att jag hade fått en stor finne på röven.

När han tog bort den och åter hade den i sin hand vart han blöt och frågade om jag var så svettig att bollen var våt. Nähe, visste han vad! Han bad mig känna på den om jag inte trodde honom.

När jag tryckte till på den sprutade innehållet all världens väg. Värsta kaskaden. Det var en stråle av rosa innehåll som sprutade ända fram till tv-bänken.

Daniel vek sig av skratt. Min min var tydligen obetalbar. Det blev klegg på täcket, på bordet, på fjärrkontrollen och på golvet. Så det var bara till att börja städa. Asäckligt luktade det också. Så det kan gå.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kräftskiva nr 2

Jag är glad att jag beslöt mig för att följa med på kräftskivan med Daniels kompisar igår. Nu har jag träffat dem alla, och helt ärligt så var det väl på tiden.

Det var en trevlig och mycket mysig tillställning vi var på. Det grämer mig å det grövsta att jag inte tog några kort. Vi satt i en bod med bara levande ljus, vi åt pajer, sallad, ostar, drack vin och åt de godaste och största kräftor jag någonsin ätit i hela mitt liv. Helt fantastiskt.

Nu ligger jag har i sängen med lätt huvudvärk efter endast två glas vin och sex timmars sömn. Jag ska kasta mig in i duschen, brygga mig utsökt kaffe och sen sätta ögonen i kurslitteratur.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Så inte värd

Jag är så inte värd dessa. Så inte värd Daniel för tillfället.

Men glad blev jag.

Dålig

Jag är för tillfället en väldigt dålig flickvän till Daniel och en dålig vän för mina vänner. Och en dålig Anna för mig själv. Jag har så mycket att göra och jag känner att min tid inte räcker till. Jag är otrevlig, oglad och onärvande. Och jag tycker inte om mig själv när jag är sådan här.

Stackars Daniel är ju den som får ta det mesta av min skit jag häver ur mig. Jag sa till honom både igår och idag att jag inte hinner med honom. Man får inte säga så. Herre. Gud. Jag lär ju få skylla på mig själv när han beslutar sig för att inte alls sälja sitt hus utan bo kvar där. Jag lär ju få skylla på mig själv när jag får sitta här och fira ett år i min ensamhet, eftersom det inte vart ett år att fira, eftersom han tycker att han förtjänar att bli behandlad lite bättre än så och helt sonika gör slut.

Och rätt åt mig att jag inte får vara med och se Lenas bebis födas och växa upp och bli en fantastisk liten miniatyrmänniska av lika delar Lena och lika delar Micke.

Och rätt åt mig att jag möter Andréa Anton på stan och inte känner igen honom för att han är tonåring och har fejjan full med finnar.

Det är fredag och jag har aldrig bävat för att det är helg så som jag gör nu. Jag har så mycket inplanerat så jag tycker det känns jobbigt. Fast det är roliga saker som att träffa vänner och familj och släkt, så känner jag att jag borde läsa min kurslitteratur, rätta inlämnade arbeten och planera.

Och idag prioriterar jag bort träning för att hinna åka på kräftskiva. Och varför sitter jag då här och bloggar när jag har så fördärvat mycket att göra? Ja, vad fan tänker jag med?

Torsdag

Den här veckan är en sådan där lång vecka. De brukar dyka upp då och då med jämna mellanrum. Idag är det torsdag, men det känns som det har varit torsdag många dagar. Jag gör och gör, jobbar och jobbar, men det känns inte som jag kommer någon vart. Tack och lov skriver jag Att göra-listor. På så vis kan jag se att jag gör det jag måste genom att göra och sen stryka.

Annars då. Jo, jag saknar mamma. Jag saknar Karl. Jag vill äta godis. Jag vill dricka sprit. Jag vill ha fler timmar på dygnet.

Nej. Nu ska jag jobba mig.

Motivation

Jag har misskött min träning de senaste veckorna. Jag har inte haft varken ork eller lust. Och lite lat. I söndags sa jag till mig själv att det får vara slut på denna misskötsel. Jag blir oglad och otrevlig när jag inte tränar.

Folk brukar säga att man ska ha en motivationsbild att titta på när man är på väg att banga träningen. Jag har hittat min. På Carolina Gynning.

Så nu drar jag till gymmet med min grymme träningsvärk. Sen tisdagsmys hos Lena Spena.

Så mycket bättre

Tänk vad lite träning kan göra. Jag gick dit som ett åskmoln och kom därifrån som en sol. Ett nytt powerpass, betydligt tyngre än det förra, som kommer kännas i hela kroppen imorgon. Göttans.

Nu sitter jag och tittar på Ensam mamma söker. Förra hösten gick det på söndagar, och det vart mitt och Daniels program. När vi dateade som bäst var det vårt söndagsmys. Vår lilla tradition. Synd att vi inte kan titta tillsammans nu. Men Daniel ringde i första reklampausen så vi kunde prata om det vi sett och skratta tillsammans ändå. Det är min kille det.

Imorgon är det tisdag. Det är dagen som är längst bort från måndagen. Dessutom är det dagen då man har tisdagsmys.

Äckelmåndag

Vilken satans skitdag det har varit idag. Förmodligen för att det är måndag. Hittills har det ändå gått ganska bra med måndagar. Men idag är måndagshataren i mig från förra läsåret tillbaka.

När Daniel åkte imorse frågade jag
- Hur många måndagar är det kvar?
- Inte många. Det är inte långt kvar nu.
- Det är inte roligt det här! gormade jag halvt vaken halvt sovande. Det är vidrigt!

Där och då satte jag nog ribban för dagen som sådan. Men jag blev lite bättre till mods när jag kom ut och kände att det var rena rama sommarvärmen. Och ännu lite bättre kändes det när jag hoppade in i bilen hos en glad och söt Johanna.

Sen gick luften ur mig helt och hållet på måndagsmötet. Schuch som Jessica och jag säger. Jag har försökt pumpa upp mig hela dagen, men misslyckats.

Fram på eftermiddagen började regnet ösa ner. Mysigt mysigt. Jag tände mina ljus och satte mig för att planera. Då kändes det lite bättre för stunden.

Ett besök på gymmet kanske kan vända mitt humör så det inte fastnar och sitter kvar hela veckan.

Kräftskiva

Jag hade en mycket rolig och trevlig kväll igår. Jag borde dock gå en kurs i kräftätning. Det är inget jag gör med bravur kan jag säga. Äta kräftor alltså.

Idag är vi lite sega här på Trädgårdsgatan. Daniel var på jobbfest och kom hem senare än jag. Men det är söndag och då får man ta det lugnt.

Det är dock ett underbart väder ute. Så jag ska försöka få med mig herr P ut på en liten promenix.

Mot kräftan

Jag sitter och väntar på att Lena och Micke ska komma och plocka upp mig för att åka till Jonna och Johan. Där vankas det kräftskiva. Det ska blir roligt. Roligt att träffa mina tjejer lite granna. Suga på en klo, dricka vin och fnissa. Precis vad jag behöver.

Fredag

Jag tycker att det precis var fredag. Vid min själ, vad den här veckan har gått fort. Det är ju i och för sig bra. Men om alla veckor ska gå såhär fort kommer jag snart sitta som en pensionär utan barn, för att tiden har gått ifrån mig och jag helt sonika glömt att avla. Nej, jag så får det ju inte bli. Jag hoppas att det lugnar ner sig så jag hinner med att leva lite granna. Jag får se till att ha tråkigt. Då går ju tiden sakta. Typ sätta mig i ett hörn och stirra rakt fram. Som en psykpatient. Men det vill jag ju inte heller. Aja. Det löser sig nog.

Jag gillar mina fredagar. Jag har tränat, vilket höll på att avlida mig (asvarmt på gymmet), städat och nu sitter jag och jobbar. Daniel ska komma hit. Men jag har sagt att han inte behöver stressa hit. Jag måste få jobba av lite så jag får ro i själen. Jag vill inte vakna halv 6 imorgon också, som jag gjorde förra lördagen. Samtidigt vill jag att han ska skynda sig hit så jag får ta lite i honom.

Hepp hepp. Nu hard work work. Sen fredagsmys.