Imorse när jag kom till jobbet frågade de vad jag gjorde där. Herregud vad har jag missat nu?, tänkte jag. Vart ska jag vara?
- Eh.. jag jobbar här? svarade jag.
De menade på de var förvånade att jag kom, att jag borde varit hemma med tanke på att jag är okry. Men nej, nej. Så jobbar inte jag. Jag hade ju bara 37.9 när jag tog tempen när jag vaknade. Jag kör på tills det inte går längre. Och idag skulle jag visa 9 A min kick-ass powerpoint-redovisning om Vietnamkriget, 7 A skulle redovisa sina prisundersökningar, jag skulle ha utvecklingssamtal och ikväll föräldramöte.
Jäääättetrött blev jag framåt lunch. Men tänkte att jag orkar. Jag måste orka. Föräldramöte, föräldramöte, föräldramöte. Det var det enda jag kunde tänka på. Jag tog två alvedon. Jag tog lite närspray, lutade mig bakåt för att dra in och såg en snus i taket i vårt arbetsrum. Jag anklagade Andreas för det, men han ville inte erkänna.
Efter utvecklingssamtalet gav jag upp. Då var klockan 15.30. Jag trodde jag skulle svimma. Kroppen sa ifrån. Det. Bara. Gick. Inte. Mer.
Jag fick dåligt samvete. Jag ville inte att Peter skulle behöva hålla i föräldramötet själv. Dessutom hade jag sett fram emot att träffa alla föräldrar. Innan jag gick hem gjorde jag i ordning allt för imorgon, utifall jag inte kan jobba. Och bara utifall att, packade jag väskan full med arbete.
- Eh.. jag jobbar här? svarade jag.
De menade på de var förvånade att jag kom, att jag borde varit hemma med tanke på att jag är okry. Men nej, nej. Så jobbar inte jag. Jag hade ju bara 37.9 när jag tog tempen när jag vaknade. Jag kör på tills det inte går längre. Och idag skulle jag visa 9 A min kick-ass powerpoint-redovisning om Vietnamkriget, 7 A skulle redovisa sina prisundersökningar, jag skulle ha utvecklingssamtal och ikväll föräldramöte.
Jäääättetrött blev jag framåt lunch. Men tänkte att jag orkar. Jag måste orka. Föräldramöte, föräldramöte, föräldramöte. Det var det enda jag kunde tänka på. Jag tog två alvedon. Jag tog lite närspray, lutade mig bakåt för att dra in och såg en snus i taket i vårt arbetsrum. Jag anklagade Andreas för det, men han ville inte erkänna.
Efter utvecklingssamtalet gav jag upp. Då var klockan 15.30. Jag trodde jag skulle svimma. Kroppen sa ifrån. Det. Bara. Gick. Inte. Mer.
Jag fick dåligt samvete. Jag ville inte att Peter skulle behöva hålla i föräldramötet själv. Dessutom hade jag sett fram emot att träffa alla föräldrar. Innan jag gick hem gjorde jag i ordning allt för imorgon, utifall jag inte kan jobba. Och bara utifall att, packade jag väskan full med arbete.
Så nu sitter jag här. Och har dåligt samvete att jag inte är på föräldramöte. Jag känner mig dålig. Jag borde vara någon annanstans. Hade jag orkat? Visst hade jag orkat? Nej, det hade jag inte. Fast jag sovit i nästan två timmar efter att jag kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar