Vilken vecka!

Jösses, vilken vecka det har varit. När jag gick hem från jobbet i fredags var jag så glad att jag överlevt den. I torsdag var jag på jobbet i över tolv timmar. Jag lyckades med att klämma in tre utvecklingssamtal och ett föräldramöte efter att jag slutat 16.30. Det du!

I fredags, när jag skjutsat Sixten till Skövde för lämna honom till Daniel, åkte jag hem och mellanlandade en snabbis i soffan innan jag gjorde mig i ordning. Jesper och jag överraskade hans föräldrar med en middag på Thai House i Lidköping som tack för att de hjälpt till så mycket här hemma. 

Trots att jag knappt kunde hålla ögonen öppna i bilen på vägen hem kunde jag inte somna förrän efter halv elva. Och såklart vaknade jag redan vid 7. Jag har haft så väldans ont i knät i veckan, men det kändes bättre när jag vaknade i igår, så jag gav mig ut på en springtur. Det var minusgrader så jag fick pälsa på mig både det ena och det andra. Jag kände mig som en Michelingubbe och väldigt osmidig. Men det var friskt och härligt. Jag väljer kallt och soligt framför varmt och mulet alla dagar i veckan.

Jag har växt upp i den här miljön, men jag kan inte se mig mätt. Jag tycker fortfarande att det är lika fint.

När jag duschat åkte Jeppson och jag till stan och uträttade lite ärenden. Sen bäddade jag rent i sängarna och städade huset innan jag åkte och hämtade Sixten.

Till lördagskvällsmat gjorde Sixten pizzamacka. Så himla redig. Han gjorde nästan allt själv. Förutom att skära ananas och skinka.

Idag började jag med att styrketräna medan Sixten åt frulle. När jag duschat grejade vi lite innan Stella kom hit. Som de har längtat efter varandra. Och fastän Sixten vaknade klockan 5, och därför var trött, så lekte de jättefint tillsammans. De var inte ens irriterade på varandra en endaste gång.

När Stella åkt hem slog vi oss ner i soffan och fikade lite. Sixten var så trött att han somnade på en gång. Sittandes. Han fick ta en liten powernap. Sen gick vi ut. Sixten ville cykla, så det fick han göra. Vi cyklade ut på mossen och Sixten ville såklart cykla ut på stigarna mot vattnet. Det var kämpigt för honom, men så roligt vi hade!

Vid vattnet tog vi en liten paus och tittade på fåglar.

En fin avslutning på veckan. Nu är det bara en arbetsvecka kvar innan vi åker till Turkiet. Vad vi längtar!

Måndagsfeeling

Jag säger det igen, jag har sagt det förut - vad jag uppskattar helgerna mer när jag jobbar. Det är naturligtvis fortfarande så att jag älskar mitt jobb, men jag älskar mer att vara hemma med mina killar. Och det är väl ändå så det ska vara, tänker jag.

I fredags hämtade jag Sixten tidigt. För tidigt enligt honom själv. När vi kom hem svidade jag om till springkläder och gav mig ut på en springtur medan Jesper gav Sixten ett fredagsbad. Medan jag duschade och gjorde mig i ordning åkte killarna och hämtade pizza och sen hade vi fredagsmys. Sixten var så trött att han nästan somnade i soffan klockan 18.

I lördags vaknade han alldeles för tidigt. Vinden hade väckt honom och sen kunde han inte somna om. Då var klockan 05.10. Det är tidigt. Eftersom Sixten somnat ifrån kvällsmaten var han hungrig så jag smög upp och gjorde välling som han åt i sängen. Så mysigt! Jag älskar ju när det blåser.

Vi gick upp och myste oss lite. Sixten lekte och jag bytte till höstgardiner. Framåt förmiddagen ville Sixten leka med Stella, men hon skulle åka bort. Istället ringde jag till Sven och frågade om vi kunde komma dit och fika på eftermiddagen. Det var längesen vi sågs och dessutom var jag tvungen att låna en resväska av dem. 

Förmiddagen ägnade jag åt att byta i sängarna, städa och tvätta. Medan jag grejade lånade Sixten min telefon och tog bland annat det här kortet. Jag tycker att det är så fint! 

När vi ätit middag åkte Sixten och jag så till Sven och Johanna. Eftersom jag bjudit in mig själv på fika kompenserade jag det hela med att ha med mig något att fika. Bland annat snorbullarna som Sixten och jag bakade när han var förkyld. Men de har ju varit frysta, så om det var några baciller däri så var de väl döda nu.

Sixten och Harry blir som galna tillsammans. Sixten är ju galen i vanliga fall, och han har en fantastisk påverkan på Harry som inte vill vara sämre. Jag var helt slut i huvudet när vi åkte därifrån, och det var vi nog allihop.

Igår började jag dagen med att träna. Jag fick till fyra pass förra veckan, och det får jag väl vara nöjd med. Hard working tired woman som jag är. Det har flera gånger känts som jag ska bli sjuk, men det bryter inte ut. Så jag tränar på så länge det går.

Jespers morfar har fyllt 75 år så han bjöd med oss på middag på Kinnekullegården igår. Alltså, mitt barn! Jag var så himla stolt över Sixten igår. Han satt stilla som ett ljus, åt jättemycket och var helt fantastisk. Vi hade pratat lite om det innan - hur man beter sig på en restaurang - och han var exemplarisk. När han fick myror i benen, efter att suttit stilla i över en timme gick han ut med Carola och tittade på utsikten.

Det var strålande väder och vi såg nästan ända till Mariannelund.

Efter middagen åkte vi hem till Jespers morfar där vi drack kaffe och åt tårta som Carola bakat. Vi kunde sitta ute i solen och det var såå himla härligt.

Sixten fick följa med Jespers morbror och mata kossorna. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag kom in i ladugården och fick se Sixten stå och ge kossorna hö med tjuva iklädd vit skjorta och fluga. Jag ångrar så att jag inte fann mig i situationen och tog ett kort.

Väl hemma åt vi kvällsmat och duschade. Sen var det läggdags för Sixten. Jag hade inte räknat med att vi skulle vara borta så länge, och alla saker jag tänkt hinna med igår blev ogjorda. Det är ju tur att ingen annan gör dem åt mig, för då kan jag ju göra dem en annan dag.

Imorse fick Sixten för sig att han ville ha tofs. Han påpekade igår att hans hår är så långt att han nästan har det i ögonen. Han ska klippa sig imorgon, men vill inte alls göra det. Han tycker det är härligt med håret. Jag håller med honom. Det är väl ingen hemlighet att jag är svag för killar i tofs.

Så startade vi vår måndag. Det är ett litet troll jag fött. Ett charmtroll.

Det här med att vara nöjd

Den här känslan jag kunde känna förr - att jag kände mig nöjd och fick en härlig känsla i själen - infinner sig oerhört sällan nuförtiden. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag har hunnit med att göra under en dag, känslan över att jag är nöjd infinner sig nästan aldrig. Det är oerhört enerverande för mig. Det tär.

Jag har alltid haft höga krav och förväntningar på mig själv. Jag tycker att man ska ha det. Varför nöja sg med mindre? Folk i min omgivning har påpekat då och då att det kanske inte är riktigt bra för mig. Bitvis, när jag känt mig stressade och känt att jag knappt haft näsan över vattenytan, har jag kunnat hålla med.

Det slog mig härom veckan att jag inte känt lugn och ro i själen på länge. Det var när jag tränat, städat hela huset, bytt i sängarna, tvättat och städat kylskåpen. Och ändå inte kände att jag kunde vara nöjd. Det spelar ingen roll hur mycket jag fått gjort, jag känner att hela tiden att jag borde gjort mer.

Jag såg en lista på Instagram igår som jag kände att jag kanske måste anamma om jag inte ska gå under. Eller i alla fall om jag ska bli en mer harmonisk människa.

Att bestiga 200 berg

Jag har alltid sådana storslagna planer på vad jag ska hinna med de helger som Sixten är hos sin pappa. Bara för att jag har det blir jag trött av bara tanken. Alltså, det känns som jag ska bestiga 200 berg när allt jag egentligen vill göra är att ligga i soffan och titta på tv.

I fredags hade vi AW och avtackning av en kollega. Det blev inte jättesent och inte heller drack jag speciellt mycket, men igår var det trögt. Till råga på allt började jag dagen med att kolla på en ny serie som jag fastnade i. 

Framåt eftermiddag kände jag att "jag får ju bara ta tag i det" och det gjorde jag. Jag städade duschen, bäddade rent i sängarna, tvättade en tvätt och städade huset. 

Jag gick och la mig tidigt och när jag vaknade imose hade jag sovit i mer än 10 timmar. Så skönt efter en vecka med dålig sömn. Jag kände att jag hade lite ont i halsen, men var så pigg och längtade ut att jag gav mig ut på en springtur. Jag älskar höstluften en så fin morgon som det var.

När jag kom hem och hade duschat gjorde jag en omgång ingefärashot, tvättade en tvätt, förberedde veckans lunchlådor och sen kom Jespers föräldrar på en spontankaffe. Efter att de åkt hem gick Jesper och jag ut och grejade lite i trädgården.

Vi åt mat och sedan var det dags för mig att åka och hämta Sigge i Falköping. På vägen dit passade jag på att hämta ut ett paket och stanna till vid återvinningen, eftersom det var svårt att ta sig ut i pannrummet på grund av alla kassar. 

Nu sover barnet sött i säng efter kvällsmat och dusch. Han är fortfarande inte helt frisk, men vi gör ett försök att åka till förskolan imorgon. De får väl ringa efter mig om han inte orkar. Jag har mitt första förstelärarmöte imorgon. Herrejösses, så spännande!

Slutspurten

Herre min ge, vad rastlös Sixten är. Han lider verkligen av att vara inne en hel dag. Jag tycker lika mycket synd om honom för att han är sjuk, som för att han måste ta det lugnt. Igår eftermiddag fick jag bara ge med mig och ta med Sixten ut en stund för att han inte skulle göra över med sig själv. 

Jag gick och han cyklade ner till sjön. Vi blev båda förvånade över hur lite vatten det är i sjön. 

Sixten tyckte dock att det var toppen, för då kunde han gå långt ut iförd sina stövlar.

Till hans stora glädje hittade han en tom mussla som fick följa med hem, och som nu ligger i en skål med vatten. 

Idag blev Sixten akut sugen på clementiner, och eftersom vi saknade både ditten och datten här hemma åkte vi in till stan för att handla en snabbis. Sixten ville så gärna ha min halsduk med döskallar på, och det fick han såklart. Han har ju aldrig några önskemål om kläder. Min lilla gullis.

Nej, han dricker inte Celcius. Jag fick skölja ur en burk och hälla juice där i. 

Eftersom Sixten inte har insikten nog att inse att han inte är frisk röjer han på som den Röjar-Ralf han är. Skillnaden är dock att han måste lägga sig ner och vila mellan sina röj. På Ica gjorde han sig plats för vila i kundvagnen. 

När vi kom hem lagade vi mat och sen kom Karin hit. Charlie sov i bilen och undvek på så sätt förhoppningsvis att bli smittad. 

Annars har vi fördrivit dagen genom att leka med lego, måla, leka bärgare och sedan avslutades dagen med ett bad. 

Imorgon bitti ska vi möta upp Daniel i Götene. Jag har två möten imorgon och Daniel kunde vara hemma från jobbet. Så nu är det förhoppningsvis färdigvab:at för min del den här gången.

Sommaren del 7 - Skara Sommarland

Här kommer sista delen av min sommar!

Jespers mamma bjöd med oss till Skara Sommarland innan jobbet drog igång. Vi var där från det att det öppnade till dess att det stängde. Vilken dag! Sixten var i esse. Vi åkte karuseller och badade och hade så roligt. En riktig toppendag från början till slut.

Min lille sjukling

Idag har Sixten och jag varit hemma. Igår hostade han och snuvan rinner och mellan sina röja blir han helt slut. Han kan ju verkligen inte hålla sig stilla. Daniel och jag tänkte att han behövde i alla fall en dag till hemma. Så så fick det bli. 

Min lilla gosegris. Inatt har vi fått sova utan några större hostattacker och ingen är väl gladare för det än jag. 

Han somnar alltid i sin egen säng, men förr eller senare kommer han in till oss. Igår var det förr. Jag hade inte ens gått och lagt mig själv. Men han somnar om i vår säng direkt, så jag kröp ner hos honom igår när det var dags för mig att sova. Jag tycker det är såååhå mysigt att krypa ner hos honom. Jag skulle kunna ligga och titta på honom tills jag döden dör. Finns det något fridfullare än ett sovande barn?

Eftersom det regnade när vi vaknade bestämde vi oss för att baka bullar när vi ätit frulle. Sixten är, trots sjukdom, väldigt aktiv. Det är svårt att hitta en sysselsättning han uppskattar som ändå är någorlunda stilla. Att baka var mycket uppskattat.

För att jag inte skulle bli helt galen tog Jesper en paus i sitt pluggande och lekte med Sixten medan jag gav mig ut på en springtur. Det var precis vad jag behövde. Så frisk luften var idag. Jag sprang på en väldigt bra tid. Roligt för mig!

Jag var så inställd på att åka och jobba imorgon, eftersom Sixtens hosta blivit bättre. Jag har gjort godisar till personalfikat imorgon och allt. Men så helt plötsligt idag klagade Sixten att han hade ont i örat. Dessutom hade han feber, något han inte haft under hela sin förkylning. 

Jag ringde till vårdcentralen, eftersom läkaren senast sa att Sixten måste ha en väldigt hög smärttröskel och att vi skulle ta hans klagan på största allvar. Men på VC sa de att jag skulle ge Alvedon och avvakta, men att han troligtvis hade öroninflammation. Blir det inte bättre om tre dagar eller om det börjar rinna ur örat då trumhinnan spräckts ska jag höra av mig igen. Jag ba.. okej.

Så det blir till att vara hemma imorgon också. Då kanske vi ska ta och gå ut lite i alla fall. Sixten klättrar på väggarna. Bokstavligt talat.

Helgens och läsårets första vab

I lördags ville Sixten inte cykla till mamma. Det borde jag ju sett som ett varningstecken, men det gjorde jag inte. Vi tog bilen dit och så sprang jag en sväng med Sixten var kvar där. Medan jag var ute på min springtur utvecklade Sixten snuva och hosta. 

När vi kommit hem och jag duschat bäddade jag rent i sängarna och städade huset. Efter maten gick vi ut och tog lite frisk luft. Vi grejade lite i trädgården och körde in ved. Så himla härligt väder!

Natten mellan lördag och söndag sov Sixten väldigt oroligt. Han snurrade som en propeller och vid 12 vaknade han och kunde inte somna om. Han hade ont i huvudet och var hungrig. Vi gick upp och sen ner och hämtade Alvedon och välling som Sixten intog i sängen. Mysigt!

Igår åkte vi till Jespers föräldrar. Vi blev bjudna på middag och Jesper hämtade sitt röstkort så han kunde åka och rösta. 

Jag insåg framåt eftermiddagen att Sixten inte var i stånd att åka till förskolan så som idag. Så idag har vi varit hemma. Sixten tycker såklart inte att han är sjuk fastän näsan rinner konstant och han har hostat sig genom natten. Eftersom han hållit mig vaken större delen av natten har jag varit jättetrött idag. Det har Sixten också, men han har ändå vägrat vila. Vi har haft en kämpig dag kan jag säga.

Jag har två möten imorgon och Daniel kunde vab:a imorgon, så i eftermiddags skjutsade jag Sixten dit. Innan vi åkte bönade och bad Sixten om att få cykla en liiiten sväng. Jag gav med mig, eftersom han tjatat om att få gå ut hela dagen. Ja ja.. frisk luft är ju alltid bra.

Männen i mitt liv

Jag hämtade Sixten på gärdet där han åkt traktor med min morbror Bengt. Min kusin David var också där. När jag stod där och pratade med dem tog jag det här kortet:

Jag blir helt varm i själen. Det här är tre av mina favoritkillar. Och helt plötsligt kom jag på att jag skrivit om männen i mitt liv tidigare. Närmare bestämt 3 september 2009. Då skrev jag såhär:

För fem år sedan hade jag fem ”mannen i mitt liv”, män som består. När pappa gick bort fyllde morfar upp mycket av det tomrum pappa lämnade efter sig. Han frågade hur jag mådde, klappade mig på kinden och rättade till håret om det låg fel. Nu har jag tre kvar i livet. Min lillebror Sven, min morbror Bengt och min kusin David. De är min värld.

Det är fortfarande så att Sven, Bengt och David är männen i mitt liv. Men nu har det tillkommit en. Den största och främsta av dem alla - Sixten. Jag räknar såklart Jesper som en av männen i mitt liv, men sorgligt nog så kan man inte vara 110% säker, även om jag tror och hoppas. Sven, Bengt, David och Sixten kommer alltid att finnas i mitt liv, som kommer att bestå. Förstå hur lycklig jag är, som har så många mannen i mitt liv.

Sommaren del 6 - Min träningssommar

Det har varit en fantastisk varm sommar. Jag älskar värme, men att träna i värme är inte något jag uppskattar. Men jag har banne mig slitit och fått till 4-5 pass per vecka. Förutom när vi var på Åland. Då tog min träning semester.

Jag och Sixten har haft som rutin att gå till mamma, eller jag har gått och Sixten ha cyklat, sen har han stannat kvar där medan jag sprungit en omväg hem. Sixten har haft för vana att sova till 7 i sommar, och efter frukost och promenad till mamma har klockan hunnit bli ganska mycket innan jag kommit iväg och springa. Då har temperaturen också hunnit bli hög. Satan i gatan, vad varmt det varit.

Jag tycker att det är jättetråkigt att sommarvärmen försvann, men å andra sidan är det väldigt mycket skönare att springa nu när det är svalare ute.

Dreamhack Masters

Om någon hade frågat mig, för typ tre år sedan, om jag skulle vilja gå på Dreamhack hade jag skrattat högt och sagt "aldrig i livet". Men tänk, vilka vändningar livet kan ta. I fredags efter jobbet åkte Jesper och jag till Stockholm. Så roligt! Jag älskar att åka på roadtrip. Det är så mysigt att sitta i bilen och lyssna på musik, stanna längs vägen och äta och sitta och småprata.

När vi checkat in på hotellet i fredags kväll gick vi över till hotellet där Jespers bror och kompisar bodde. Där bodde också spelarna från de bästa CS-lagen i världen. Vi slog oss ner i hotellets bar och kändisspanade. Fastän jag sett otaliga CS-matcher på TV:n och känner igen flera spelare blev jag inte lika starstrucked som mitt sällskap. Men det var roligt ändå.

I lördags var det så dags för oss att gå till Globen. Vi var ute i god tid, men fick ändå stå i världens kö. Jag råkade tappa min biljett som blåste iväg och försökte stoppas av inte mindre än tre personer, men ingen lyckades och jag fick ta löpet efter. Det är ett äventyr att vara med mig. Jesper förvånas inte ens längre.

Det bjöds på en öppningsshow som heter duga. Alltså, det var så mäktigt! Jag hade gåshud.

Det var matcher hela dagen, och vi gick bara ut ur Globen för att äta middag. Tråkigt, tänker du säkert nu. Men nej, det tyckte inte jag. Dels för att Jesper har lärt mig tillräckligt mycket om spelet för att jag ska tycka att det faktiskt är intressant. Dels för att jag aldrig tycker det är tråkigt att vara med honom. Vi drack kaffe, åt popcorn, tog en öl, åt godis och hade det så bra så.

Efter att vi gått och ätit på kvällen kände jag mig dock nöjd. Jag är inte van att sitta stilla en hel dag. Jag blev rastlös. Jag gick till hotellet och de andra gick tillbaka in i Globen för att se dagens sista match. Men Jesper kom och gjorde mig sällskap efter ett par timmar och vi bäddade ner oss i sängen och tittade på film. Mysigt!

Igår bjöd Stockholm på strålande solsken. Vi åt frulle, checkade ut, lämnade väskorna i bilen och gick till Globen.

Finalen spelades klockan 18 och var slut runt 21. 

Vi var hemma vid halv ett inatt, så jag har inte varit piggast i Götene idag. När klockan ringde imorse trodde jag att jag aldrig skulle ta mig ur sängen. Med en lätt känsla av illamående har jag överlevt dagen och gjort det som förväntas av mig. Men det blir tidigt i säng ikväll kan jag lova. Och det var så värt det. En upplevelse som var värd en trötthet.