Igår ringde en kompis. Vi har inte pratat på typ två veckor, vilket innebar att det blev en del uppdateringar. Jag berättade bland annat om när jag körde fast, å det grövsta, förra veckan. Personen i fråga sa att det ju bara var en tidsfråga, med tanke på alla gånger jag kört fast i vinter. Och då slog det oss - att jag liksom har byggt upp denna grova fastkörning genom mina mindre fastkörningar, då jag kunnat ta mig loss för egen maskin. Dessa små fastkörningar har alltså byggt upp denna grymma fastkörning.
För samma sak gäller med att jag varit nära att halka omkull. Hur många gånger har jag inte varit jättenära att hamna i backen? Som till exempel den där gången när jag och mamma gick på stan och jag höll på att halka. Jag viftade med armarna så jag var nära att slå en mötande gubbe på käften. För att bara nämna en av alla nära-gånger.
Alla dessa små halkningar resulterade i min galna vurpa utanför Björnes, när jag blev liggande och inte fick fäste direkt så jag kunde ta mig upp på en gång. När jag lade mig bredvid polisbilen. Jag har alltså hela vintern byggt upp för denna enorma vurpa.
Jag undrar vad mer det är jag går och bygger upp inför, utan att vara medveten om det. Otäcka lilla tanke.
För samma sak gäller med att jag varit nära att halka omkull. Hur många gånger har jag inte varit jättenära att hamna i backen? Som till exempel den där gången när jag och mamma gick på stan och jag höll på att halka. Jag viftade med armarna så jag var nära att slå en mötande gubbe på käften. För att bara nämna en av alla nära-gånger.
Alla dessa små halkningar resulterade i min galna vurpa utanför Björnes, när jag blev liggande och inte fick fäste direkt så jag kunde ta mig upp på en gång. När jag lade mig bredvid polisbilen. Jag har alltså hela vintern byggt upp för denna enorma vurpa.
Jag undrar vad mer det är jag går och bygger upp inför, utan att vara medveten om det. Otäcka lilla tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar