tisdag 31 mars 2015

Återvändare

En härlig sak med högtider är att de bortflyttade återvänder hemåt. Idag mötte jag upp Elin, som är hemma från Karlstad, för en lunch på stan. Så himla roligt och väldigt trevligt! Sixten börjar för övrigt få vana på att äta på restaurang.


Nu är det bara några dagar kvar till Kristin kommer hem. Vad jag vääääntar på henne.

måndag 30 mars 2015

Finfingret uppe och badkille

Jag blev inte överlycklig när Sixten bestämde sig för att vara vaken mellan typ 2 och 4 inatt. Jag var sååå trött. Det var han också, men ville inte sova för det. Nej, han skulle stå upp, rulla över mig sparka mig och stå på mitt ansikte. Not so nice. Men envisas vinner, och inatt var det är jag. Så vi somnade till slut om, på tvären i sängen, utan att jag tänt lampan en enda gång. Vi brottades i två timmar i bäckmörker. Under tystnad bör tilläggas. Eller nej. En gång sa jag att "Sixten det är natt. Vi måste sova mera."

Följaktligen har jag inte varit piggast i skogen idag. My god. Jag känner mig så grå och dassig att jag snart kommer att besöka Solarieöarna. Det gör underverk för denna trötta mamma.

Tur att Sixten varit lite piggare idag. Han får mig alltid att skratta. Som när han åt efterrätt. Det där greppet! Med lillfingret upp som en annan finförnäm engelsk överklassdam.


Jag stod i valet och kvalet hela förmiddagen om vi skulle åka på babysimmet eller ej. Till slut bestämde jag mig för att åka, eftersom det inte är något nästa vecka. Dock lyckades jag inte med att ha en pigg Sixten med mig. Det hade jag haft om han inte sovit i bara 40 minuter på sin förmiddagsvila. Han var väldigt trött i bassängen och ville mest gosa in sig i min hals. Men han dök utan kallsupar och åkte rutschkana under glädjetjut, så vi åkte väl inte helt i onödan.

Nu har Sixten fått sig ett andra bad för dagen, blivit insmord från topp till tå, fått välling och sover nu gott i sin säng. 



söndag 29 mars 2015

Söndagens

Jag trodde för en halvtimme imorse att sjukan brutit ut på mig. Men det blev bättre efter en liten stund. Att gå ut och gå i spöregn var väl kanske inte det optimala för mig, men desto bättre för Sixten. Åh, vad många gånger jag tänkte att skulle velat göra honom sällskap där nere i den varma, torra vagnen.

Jag duschade varmt och länge när jag kom hem, och sen åt jag och Daniel frulle. Sixten fortsatte sova ute i vagnen så jag hann både vika tvätt och stryka.

När Sixten vaknat och ätit åkte vi alla tre till Skövde. Vi köpte skor till Six, strumpbyxor till mig och hjullager till Daniel. Men just det! Jag köpte den äggformade glasskålen som jag inte kunnat sluta tänka på sedan jag och mamma var i Skövde för några veckor sedan.


Det lilla ägget köpte jag på Mio för flera år sedan. Det stora köpte jag på Hemtex idag. Jag undrar sa flundra om godis-företagen har ett finger med i spelet här, för satan i gatan vad många godisägg det krävdes för att fylla det.

Jag känner mig inte alls redo för en ny vecka. Trots att tvättkorgen är tom, smörgåsar och matlådor är gjorde och huset rent. Det beror väl på att jag inte känner mig helt kry. Men den här veckan har jag så mycket roligt inplanerat att den blir nog bra vare sig jag känner mig redo eller ej.

lördag 28 mars 2015

Lördagens

Sixten sov i sin egen säng från det att jag nattat honom till dess att han vaknade 5.18. Han bad om nappen en gång, och då hade jag inte hunnit somna, annars sov han som en stock. Hela natten. Skönt för honom. Och för mig också såklart. Men jag slutade vara prio 1 för 11 månader sedan.

Ahmen jag då. Vaknade med ont i halsen. Under dagen har jag varit slö och krasslig. Jag avbokade powern redan igår eftersom Daniel var som ett utsketet äpplamos, och jag hade planerat att springa istället. Men big no på den. Jag vill inte få hjärtsäcksinflammation liksom. Morgonpromenaden blev i alla fall av. Jag kämpar i vilket fall som helst emot denna sjuka med näbbar och klor. Hoppas det känns bättre imorgon.

Vi hade en mysig frukost efter att jag och Sixten varit ute och gått. 


Hela familjen samlad. Det är så rolig att se vad Sixten blir glad när Daniel också är hemma. 

Idag, trots krasslighet, har jag bäddat rent i sängarna, tvättat alla sängkläder och alla handdukar och dammsugit huset. Det gjorde jag på förmiddagen. På eftermiddagen vilade vi och tog det piano.

Igår skickade Daniel mig till Apoteket för att inhandla diverse och då fick jag en mössa till Sixten (om jag la upp en bild på  honom iförd mössan på Instagram). Sagt och gjort. 


Smart marknadsföring av dem, tänker jag. För alla föräldrar tycker ju att ens barn är ett litet hjärta.

Nu har Daniel och jag, efter en långdragen nattning av Sixten, ätit tacos och haft lördagsmys.

fredag 27 mars 2015

Det går en sjuka här i huset

Sixten var något piggare igår. Hostmedicinen och näsdropparna gjorde att han sov bättre, men ack så oroligt. Det hjälpte inte ens att han fick sova i min säng. Men vi fick ihop flera timmars sömn, och det är en förbättring med typ 99% om man jämför med natten innan.

På eftermiddagen kom min syster hit. Jag blev lika glad som Sixten över det. Jag känner mig helt avskärmad från civilisationen eftersom vi inte varit ute bland folk på hela veckan. Sånär som på vårdcentralen och Apoteket dårå.

Daniel fyllde år igår (hurra hurra hurra ) och vi skulle fira med att äta pizza. Så medan jag la Six åkte han iväg för att fixa det. När han kom hem igen hade jag inte lyckats att få Sixten att somna. Så pass orolig. Inte heller Daniel lyckades, så det slutade med att vi fick äta halvkall pizza och Sixten fick äta majskrokar. Så kan det bli!

Eftersom Daniel kommit hem mer eller mindre sent varenda kväll den här veckan har jag inte kunnat träna. Inte ens sprungit har jag kunnat. Eller kunnat och kunnat.. Klart jag kunnat ge mig ut efter att Sixten somnat, men jag är ju sjukt kvällstrött. Så idag, efter att jag gjort naglarna, begav jag mig till gymmet. Det behövdes kan jag säga. Dels för att det var den första egentiden den här veckan, dels för att det är så jag laddar om. Men jag skyndade mig hem eftersom Sixten smittat Daniel. Och alla vet ju hur män är när de är förkylda. Ha!

Nu ska jag snart åka och hämta mamma och passa på att handla samtidigt. Vi är utan det mesta och har varit det ett par dagar. Jag fattar inte varför jag inte åkte och handlade medan Karin var här igår. Nåväl, vi har ju överlevt ändå.

onsdag 25 mars 2015

Vår kvällsrutin

Det är alltid jag som sätter på Sixten pyjamas på kvällen. Medan vi väntar på Daniel som gör vällingen varvar vi ner i sängen genom att läsa en bok. Det är så mysigt. 


Jag hade aldrig trott att Sixten skulle ligga stilla och lyssna. Men det gör han. Han ligger stilla som en pinne. Gosar med mitt hår på sin höjd.

Doktorsbesök

Jag hann inte ens stänga av datorn, än mindre gå ner och göra i ordning i köket, igår kväll förrän Sixten fick en host- följt av en gråtattack. Den första av många många kan tilläggas. Jag tog upp honom och där och då hostade han så han spydde ner både sig själv och mig. Han grät hysteriskt i över en halvtimme. Jag fick av honom pyjamasen, men det var också allt jag fick. Han vill inte att jag tar i honom när han har de där gråtattackarna. Jag kan bara se på när mitt stackars barn gråter sig svettig medan snor och tårar rinner. Helt förkrossande. Så jag grät jag med.

 Vi sov inte många minuter inatt. När vi varit ute och gått vår morgonpromenad ringde jag till BVC för att fråga om jag inte kunde ge Sixten näsdroppar. Jag menar, det är ju bara en månad till han blir 1 år. Men ju mer jag pratade med vår sköterska desto mer tyckte hon att Sixten skulle få komma till doktorn.

Doktorn undersökte Sixten noggrant och blodprov togs, men det var inget allvarligare än en förkylning. 


Det trodde jag inte heller. Jag skulle ju bara fråga om näsdroppar.. Men doktorn hörde att det var mycket slem i barnet så Sixten fick hostmedicin. Och näsdroppar.

Inför eftermiddagsvilan fick han både hostmedicin och nässpray och då sov han så gott så gott.


Såhär ligger vi alltid mest hela tiden när vi sover och vilar. Mysigt! Men jag måste vänja av honom vid  mitt hår.


Idag kom Daniel hem efter att ha sovit borta inatt. Det är så mycket lättare att vara två när man ska snorsuga och droppa i näsdroppar kan jag säga.

Än så länge sover den lille gott. Jag håller tummarna för att han får en bättre natt. Man blir ju inte frisk om man inte får sova ordentligt.

tisdag 24 mars 2015

Eftermiddagens

Sixten vaknade inte förrän halv 12 i förmiddags, från att ha somnat klockan 7, så jag hann göra väldigt mycket. Tur att jag inte väntade på honom för att äta frukost. Då hade jag ju svultit ihjäl.

Under dagen har jag hunnit med att dammsugit och sanerat hemmet, tvättat sängkläder och handdukar, vädrat täcken och kuddar och bäddat rent i sängarna. Dessutom har jag kokat alla Sixtens nappar och nappflaskor.

När vi ätit middag och det var dags för Sixten att vila gick vi ut och gick. Eftersom jag inte gick min morgonpromenad igår blev det dubbelt upp idag. Six somnade innan vi ens kommit upp för backen, men när vi gått halva promenaden fick han en hostattack och sen en gråtattack. Han sparkade med benen i åkpåsen och kastade sig fram och tillbaka i vagnen. Jag fick tydligen panik för jag hade kastat vantarna på vägen när jag slet upp honom. Han var helt otröstlig. 

Vi stod och tittade lite på bilarna ute på Moholmsvägen tills han lugnat ner sig. När jag la ner honom igen blev han lika ledsen. Jag försökte ett par gånger, och samma sak varje gång. Min första tanke var att jag inte skulle klara av att bära honom de sista nästan fyra kilometerna och köra vagnen samtidigt. Så min andra tanke var "vem kan jag ringa som kan komma och hämta oss?". Min tredje och sista tanke var att det kanske gick bättre om han fick sitta upp.

Det tog nästan tre kilometer innan jag fick honom att dra på munnen. Han har ju aldrig långt till skratt annars. Men sen tinade han upp och vi tittade på fåglar och trän och diverse.


Jag känner att jag verkligen hoppas att Sixten mår bättre imorgon, för jag börjar klättra på väggarna här. Vi brukar ju göra något varje dag, men nu har vi varit hemma i två dagar. Till på köpet jobbar Daniel sent idag, så han kommer inte hem. För att fördriva tid och för att jag skulle få någon att prata med ringde vi FaceTime till både Daniel och Karin. 


Sixten har fått sig ett bad i afton och efter det en alvedon, ett sprut med koksaltlösning ur en raket som Daniel köpte igår och snoret utsuget. Sen placerade jag böcker under sängens huvudände. Jag tänkte att jag gjort allt för att han skulle somna och sova gott. Han somnade med flaskan i munnen, men sen kom den där hostan. Och snoret. Så vi har haft det lite kämpigt här. 

Det var som på Barnen i Bullerbyn, att de kom på något de glömt handla vid ett speciellt ställe. Jag hann komma till sovrumsdörren innan Sixten väcktes av hosta. Då var det bara gå tillbaka och börja om med nattningen. Flera, flera gånger.

Nu ska jag gå ner och göra i ordning i köket och sen gå och lägga mig.

Dagens status i nuläget

Jag hade inte ens hunnit somna innan Sixten fick sin första otröstliga gråtattack igår kväll. Och det kom ifrån ingenstans. Jag la över honom till mig och där har han sovit hela natten. Jag har haft två små fötter i ömsom magen ömsom ryggen och två stadiga grepp i mitt hår. När jag gick upp i morse hade jag dreadlocks fast jag hade håret flätat.

Kände mig inte fullt så trött imorse. Solen hjälper ju till en del. Så vi har varit ute och gått som vanligt. Sixten sover fortfarande ute i vagnen. Tröttmössan. Jag har duschat, varit ute till komposten två gånger, lagt in en tvätt, ätit frukost, svarat på jobbmail och nu sitter jag här.

Sixten verkar inte så piggelino idag. Igår kväll hostade han så han spydde. I min hand. Imorse hade han lite högre feber igen och dessutom fick jag ta fram snorsugen.

Om han inte lyckas smitta mig är det ett under. Han ska ju vara så nära så nära, och han ska pussas. Han snorar och dreglar ner precis allt som kommer i hans väg, och särskilt drabbad är min kudde. Och mitt hår förstås. Så idag ska jag köra en liten sanering här hemma. Jag ska koka, sprita, tvätta och skura.

måndag 23 mars 2015

10-årsjubileum

Eller, man kanske inte säger jubileum i detta sammanhang. Idag är det i vilket fall som helst tio år sedan pappa gick bort.

Det är ju helt overkligt. Idag är det tio år sedan jag senast träffade pappa, tog i honom, andades in honom. Man kan tycka att det egentligen inte är så speciellt med dessa årsdagar. Jag tänker ju trots allt på pappa varje dag och saknar honom precis hela tiden. Men det är som Sara sa en gång när vi pratade om det här, att man upplever den dagen igen. Om solen sken den dagen personen gick bort, och det regnar på årsdagen är det ändå solsken man känner. Man känner samma känslor som då och man känner samma lukter. Det bara är så. Vare sig man vill eller inte. 

Tiden efter att pappa gått bort, de följande två veckorna eller så, minns jag nästan inget av. Jag tror att det är hjärnans sätt att skydda en, att få en att överleva. Jag minns bara vissa saker. Och jag minns dem tydligt. 

Jag minns att jag var otröstlig. Jag minns att jag inte ville åka från sjukhuset. Jag minns att jag absolut inte under några som helst omständigheter ville släppa pappas hand, för jag visste att jag aldrig någonsin mer skulle få hålla den. När vi åkte från sjukhuset hade pappa varit död i nära åtta timmar. 

Jag minns att Kristin kommit hem den dagen och att jag ringde till henne när vi kom hem. Fast det var sent, och fast jag sa att jag inte ville, så kom hon över. Vi satt runt köksbordet och stirrade ut i tomma intet. Jag minns att jag var glad att hon var där ändå. 

Jag minns att jag trodde att det var pappa som ringde varje gång telefonen lät. Han brukade ringa allt som oftast, när han hade tråkigt. När det gick upp för mig att pappa inte levde och att det därför inte kunde vara han, började jag gråta. Detta hände varje gång det ringde, i en veckas tid. 

Jag minns att jag och mamma kunde sitta vid frukostbordet i timmar. Vi åt egentligen inget, men bordet var dukat. Jag minns inte om vi pratade speciellt mycket. Men helt plötsligt hade vi suttit där i tre timmar. 

Jag minns att vi firade påsk hos min morbror precis som alla andra år. Vi åt påskbord som vanligt. Jag minns att jag tyckte att maten smakade skit. Det gjorde den troligtvis inte. Men jag ville bara spy. 

Sen minns jag inget mer. 

Jag var intensivt otröstlig i kanske en månad, en och en halv. Sen var jag bara ledsen. Vi visste att pappa skulle gå bort. Vi visste inte att det skulle bli så snart och så plötsligt, men vi var på sätt och vis förberedda. Men man kan inte föreställa sig hur det är, hur man kommer reagera. Jag tror ändå att det hjälpte mycket att jag redan innan börjat ställa mig in på det, börjat försöka föreställa mig. 

Efter ett tag gick sorgen över i saknad. Det var värre. Det är värre. Att sakna är värre än att sörja. Tänk att sakna någon så sjukt jävla mycket och veta att man inte kommer att få träffa personen, att man inte kan träffa personen. Och för varje dag, varje månad och för varje år som går är det mer och mer längesen man träffade personen senast. Tio år sedan. Tio långa år sedan. Det är jättelängesen. Jag vill att det ska kännas som igår, idag. Jag vill att det ska kännas som imorgon. 

Jag har längtansvärk. Jag längtar så det gör ont. Jag saknar så det skär i mig.

Det är så konstigt ändå att man kan repa sig efter en sådan förlust. För det har jag gjort. När Lenas pappa gick bort sa jag till henne att "det känns nu som om du aldrig kommer kunna skratta igen, men det kommer du". När pappa dog, dog en del av mig. Precis som morfar tog en annan liten del och även mormor. Man blir själsligt amputerad för livet när man mister någon. Men å andra sidan lämnade de oerhört mycket mer än de tog med sig, och det är väl därför man överlever själv.



Vilken natt!

Sixten har såklart inte sovit så bra inatt. Eller vad vet jag om den saken egentligen? Han vaknar inte av sin hosta varje gång han får en attack, så han har förmodligen sovit bättre än jag. För jag vaknar så fort han gör ett ljud ifrån sig. Troligtvis sover jag inte heller speciellt djupt när jag vet att han inte mår helt bra. Det är helt sjukt vilka instinkter man har. Jag blir helt klarvaken innan jag ens fattat att jag är vaken.

Sixten har hostat väldigt mycket. Och däremellan varit väldigt ledsen. Hans gråt har varit hjärtskärande och skar i hela kroppen på mig. Jag gick och la mig vid 21.30 och efter att ha tröstat och hållit handen och stoppat in nappen och lagt honom ner huuur många gånger som helst tänkte jag att det snart var morgon, att klockan säkert var typ 4, så jag la över honom till min säng. Jag slängde ett öga på klockan och såg att hon var 23.11. Då insåg jag att det skulle bli en lång lång natt.

Vi gick upp strax innan 6 då kändes det som jag knappt sovit något. Blev livrädd när jag såg mig i spegeln. "Levande död" fick sig ett ansikte så att säga.


Och med stormliknande vindar och snöblandat regn piskande mot fönstren kände jag bara för att gå och lägga mig igen. Vilket vi gjorde efter att Sixten fått mat. Sixten var inte piggare han.

Efter en timmes sömn, dusch och frulle kändes det mycket bättre. Sixten har ingen feber att tala om, däremot rinner näsan idag. Han är glad men slö och vill bara sitta i knät. Av förklarliga skäl blir det inget babysim idag.

Nu sover Sixten ute i vagnen. Upprepade försök att få honom att sova här inne slutade med att jag fick lägga honom i vagnen och ge mig ut på en söva-promenad. Och han somnade innan vi ens hunnit upp för backen. Lite frisk luft gör väl honom gott.

söndag 22 mars 2015

Helgens

När jag tänkte det i mitt huvud så stod jag ute i strålande solsken, ljumma vårvindar och fågelkvitter som ackompanjemang när jag planterade mina påskliljor. Men icke. I snöblandat regn och nordanvindar. Inte så glamoröst och mysigt som jag tänkt mig. Vid närmare eftertanke var det snudd på otrevligt. Men nu är det gjort och jag tror att slutresultatet hade blivit detsamma.



Igår eftermiddag fick Sixten hosta. Det gjorde att han inte kunde somna igår kväll. Han somnade vid 21.30 och sov därför till klockan 6. Sovmorgon! Sixten var jättehängig och trött och det visade sig att han hade feber. Så idag har vi inte gjort många knop. Sixten har varit lite slö och väldigt mysig. Jag tackar och tar emot såklart. Jag blir inte mätt på Sixten-mys.


Det har varit en lugn helg. Igår var jag och tränade, som lördagsrutinen säger. På eftermiddagen kom Daniels föräldrar hit tillsammans med Lily. Hoppas att Sixten inte smittade henne med sin lilla sjuka.

Förutom att gosa och ge Sixten den uppmärksamhet han krävt har jag grejat här hemma och förberett veckan som komma skall. Tvättkorgen är tom, alla saker ligger på sin plats, matlådor och smörgåsar är gjorda.

fredag 20 mars 2015

Fredagskänslor

Jag tycker att fredagsmornar är härliga. Hela helgen ligger framför en. Nästan lite pirrigt i magen!

Idag blev det en morgonpromenad i regn. Det var inte igår. Men lite regn har ju ingen dött av, och huvudsaken är ju att Sixten är torr och varm. Jag har två knep för att inte slöa när jag är ute och går: 
1. Ha en tid att passa. Att jag ska iväg någonstans. 
2. Att alltid klä mig lite för lite så jag måste hålla tempo för att inte frysa.
Idag fick jag därmed den näst bästa tiden eftersom jag verkligen inte ville vara ute längre än nödvändigt i detta väder.

När jag duschat och vi ätit frulle åkte vi till stan och handlade lite. Mamma hängde med och gjorde oss sällskap.

Efter att vi kommit hem, packat upp varorna och vilat förmiddag gjorde jag fredagafint här hemma. Jag bäddade rent i sängarna, tvättade en tvätt, plockade i ordning och dammsög, skurade golven och plockade fram påskpyntet. Så nu är det rent och fint i vårt hem. Så skönt i min själ!

Efter att Sixten fått sig ett bad och somnat för natten åt Daniel och jag pannkakor framför Biggest Looser. Det är fredagsmys det!

torsdag 19 mars 2015

Tre torsdagsönskningar

1. Den här brevlådan från Bruka Design har jag haft ögonen på en längre tid.


2. En hotellnatt. Jag vet ju att jag tycker att det är skönast att vara hemma. Men att få komma bort och slippa tänka på tvätt, städ, disk och matlagning och få frukosten serverad skulle jag verkligen vilja nu.

3. En ny skinnjacka. Den jag har är sååå välanvänd att den håller på att falla isär. Dessutom - för stor.

Nya glajjor till vampyren

Dagen började väldigt tidigt. Ja, klockan var knappt vaken. Så tidigt var det. Men Sixten låg kvar i sängen och myste en ganska bra stund innan han tröttnade och ville gå upp. Fastän vi inte somnade om så gjorde det mycket att jag fick ligga kvar i sängen i alla fall.

När vi gått upp hade vi en mysig och harmonisk morgon. Mysig brukar den alltid vara, men inte harmonisk. Det brukar gå i 120 knyck från det att Six slår upp sina blå och jag brukar yrvaket få hindra honom från att äta både jord och vedträn och hindra honom från att riva ur allt som kommer i hans väg. Imorse däremot var det lugna gatan och han låg i min famn helt stilla och tittade på Nyhetsmorgon innan vi gick ut och gick. Say what what? 

Efter dusch och frulle gjorde vi oss i ordning för att åka till stan. Igår när jag och Lena var på Lindex inhandlade jag ett par nya solglasögon till den lille vampyren. Dessa invigdes idag. Samma lika som hans mamma har.



Glajjorna får såklart inte sitta på någon längre stund. Men vi tränar.

Vi åkte till stan och fikade med Ananthi och Nomi. Så trevligt så. Sixten fick dock ett trötthetsanfall och höll på att somna i mitt knä. Och när vi bytte blöja. Eller ja, han somnade redan i bilen in till stan egentligen så han somnade såklart i bilen på väg hem. Nu ligger han ute i vagnen och nanar.

onsdag 18 mars 2015

Nya Converse och rumpan först

Daniel sa igår när jag beklagade mig som värst att jag "får väl byta jobb då". Så jag måste förtydliga: det är inte ens lite på grund av jobbet som jag har jobbångest. Det är enbart på grund av att jag inte får vara hemma med Sixten dag ut och dag in. Enbart därför.

Jag sa till Daniel att vi får skaffa barn så jag kan vara föräldraledig ända till jag går i pension. Det blir väldigt många barn, det är jag medveten om. Men a woman's gotta do what a woman's gotta do liksom.

Något som fick mig på andra tankar var att umgås med Lena Spena idag. Vi har gått på stan och ätit lunch. Tredje veckan i rad jag äter sushi. Mmm mmm mm. Men nu får det dröja lite känner jag. Och jag då. Köpte ett par Converse till mig själv. Vad hände? Jag unnade mig. Ha! Den nya sportbutiken öppnade i stan idag och hade därför ett erbjudande på Converse. Jag såg det i tidningen igår och tänkte att jag skulle slå till. Jag tog gamla julklappspengar så "god jul" till mig.

Sixten blixten var så trött när vi kom hem att han somnade som en stock. Vi har tränat på att han inte ska döna ner med huvudet först nerför sängen. "Rumpan först" säger jag varje morgon. Sedan någon vecka gör han helt rätt helt själv. Men det var först idag jag fick det på film.


tisdag 17 mars 2015

Jobbångest

Idag har jag och Sixten varit på mitt jobb och hängt lite. Jag tänkte att det kanske skulle ta bort min jobbångest om jag kom dit och mötte alla härliga elever och kollegor. Men icke. Det blev tvärtom. Absolut inte på grund av varken eleverna eller kollegorna, de var lika härliga som alltid. Men alltså fatta grejen. Jag. Kommer. Inte. Vara. Med. Sixten. Hela. Dagarna. Fastän jag älskar mitt jobb, så väger det inte upp det faktum.

Fyttifan säger jag bara. Hur ska jag klara mig?


måndag 16 mars 2015

Dagens solstråle

Det kändes nästan lite konstigt idag när inte solen lyste mig i trynet när jag drog upp rullgardinen. Vad fort jag vänjer mig vid att solen lyst. Men det har inte gjort något att solen inte varit framme hela dagen, för jag har en egen liten sol här hemma.


Som alla måndagar håller vi oss hemma innan badet, Sixten och jag. Det blir lite lättare för mig att styra mat- och sovtider då så att det passar badet. Det är inte alltid det går ändå, för Six har ju liksom en egen vilja. Men idag gick det superbra. 

Sixten var så pigg och glad och vi skrattade jättemycket i bilen på vägen till badet. När vi svängt av E20 avslöjade jag att vi skulle bada. Då log han med hela ansiktet och började sprattla med benen. Badet är verkligen veckans höjdpunkt.

Vi mötte en kollega till mig utanför badhuset och Sixten skulle direkt göra high-five med honom. Innan vi ens hunnit få av oss kläderna hade han pratat med samtliga mammor i omklädningsrummet och petat ett annat barn i ögat. Innan vi kommit i vattnet hade han petat en mamma i munnen. Väl i bassängen fortsatte det goda humöret och han tjöt och skrattade så det ekade i badhuset.

Nu har Daniel kommit hem och jag sitter nästan helt iklädd träningskläder. Jag ska ge mig ut på en liten löpis tänkte jag. Jag ska inviga mina nya träningsbyxor. Lena och jag diskuterade om svetten skulle synas, så nu ska jag ut och kolla huruvida den gör det eller ej. Så för alla så trodde det - nej, vi pratar verkligen inte bara barn när vi umgås.

Ut och springa var det ja!

söndag 15 mars 2015

Helgens

När jag vaknade igår morse hade jag lite ont i halsen. Jag funderade på om jag verkligen skulle åka och träna eller ej. Men eftersom det bara var lite så tänkte jag att "antingen tränar jag bort det eller också bryter det ut". 

Med facit i hand så tränade jag bort det, för idag är det bortblåst. Jag svettades väl ut skiten kan jag tro, för jag har nog aldrig svettats som jag gjorde igår. Jag fick svett i ögonen så jag såg liksom ingenting emellanåt. Nåväl.

På eftermiddagen körde Daniel, Sven och mamma bort lite möbler härifrån till mammas hus. Sixtens blivande rum är dock inte helt tomt ännu. Svenne plutten har lite saker kvar i sitt före detta rum som han ska komma och rensa ur. Ingen panik med det, eftersom det ska bli klart nere först.

Jag då, med mitt urusla minne, hade helt glömt bort att Daniel skulle jobba igår kväll. Såååå besviken jag blev när det uppdagades. Jag som hela veckan har gått och tänkt att vi skulle ha tittat på Melodifestivalen och ätit fin-godis.

Vi åt i alla fall tacos innan han åkte och när Sixten somnat bänkade jag mig framför Mellon. Men Sigge pigge sov väldigt oroligt och vaknade typ var tionde minut, så jag fick springa in där i parti och minut.

Idag sov Sixten så länge efter vår promenad att jag hann både duscha, göra mig i ordning, lägga in en tvätt, vika och lägga in gårdagens samt hänga den jag lagt in. Jag väntade och väntade på att Six skulle vakna för att jag skulle få sällskap till frullen. Men det slutade med att jag fick äta ensam.

När Sixten vaknat och ätit åkte vi till Lena och drack förmiddagskaffe. Vi pratar och pratar och sätter griller i varandras huvud. Ha! Barnen lekte jättebra med varandra tills Six blev trött och då började gråta så fort Alicia eller Loui kom för nära.


Daniel var uppe och vaken när vi kom hem. Efter att vi ätit mat och Sixten och Daniel vilat middag hände det otroliga. Efter månader av tjat tog Daniel fram sågen och kapade av de två listerna som är kvar till köket. Och han målade dem en första gång! Halleluja. Dessutom kapade han och satte upp två lister i hallen. Jag är nästan lite chockad.

Jag är redo för en ny vecka. Matlådor och smörgåsar är gjorda, tvättkorgen tom, hemmet är i ordning och badväskan är packad.

fredag 13 mars 2015

Sushi-fredag och ett skrattanfall

Den här dagen har gått så himla fort. Förmiddagen tillbringade vi med att göra fredagsfint här hemma. Jag bytte i sängarna, tvättade två tvättar och dammsög huset. 

Vid lunchtid åkte Sixten och jag in till stan för att möta upp min syster för att äta lunch. Jag och min sushi. Jag åt och åt och åt. Karin och Sixten gav upp före mig och ägnade sig åt att titta på fiskarna så jag fick äta i lugn och ro. Det händer ju inte så ofta.


När vi ätit gick vi lite på stan och jag köpte en ny jacka till Sixten. En som faktiskt passar.

Nu har Daniel tagit helg med en skagenröra-baguette och ett skrattanfall för mig. Gudars, vad jag skrattade. Jag blev helt svettig. Daniel sa "Men är du svettig på överläppen nu?" Då skrattade jag ännu mer. Härligt det är att få skratta sådär ibland. Bra start på helgen. Och bra dag!

torsdag 12 mars 2015

Tre torsdagsönskningar

1. Att mitt små-hår ska växa ut så jag inte behöver se ut som en hottentott vareviga dag.  
Allt det håret som jag tappade efter graviditeten växer som tur ut igen. Men det här små-håret lever ju sitt egna lilla liv, och vill inte alls vara med det övriga håret på mitt huvud. Inget spay i världen kan få det att vilja vara med i frisyren.


2. Det här soffbordet från Mio.
Oj oj oj, vad jag tycker att det är fint.



3. En ny garderob. 
Alltså innehållet i den. Det är ytterst få plagg som sitter som det ska nu när mitt BMI är "idelavikt" och min fettprocent "normal". Ja, det var mina tjejer som räknade ut detta på min födelsedagsmiddag. Knäppgökarna.

Röjt ur

Snart, fast inte förrän Daniel har gjort klart det som står på "Att göra-listan" och därmed gjort färdigt hallen och köket, ska vi börja med Sixtens rum. I helgen ska möblerna i Sixtens blivande rum köras till mamma. Jag har under månadernas lopp ställt in Sixtens grejer där, så för att kunna flytta möblerna var jag tvungen att ta reda på mitt.

Det har jag grejat med idag. Det låg alltså kläder där inne som Sixten hade på sig när han var nyfödd. Jag gick igenom alla kläder eftersom Ananthi ska få tillbaka det jag fått ärva av henne då hon ska få en ny bebbe i sommar. Jag höll på att ta till lipen när jag satt och gick igenom de där små små plaggen. Jag kan inte fatta att Six har varit sååå pluttig. Nu satt han liksom med mig på golvet och hjälpte till att skapa oreda. När han hade de där kläderna var han bara ett litet grodyngel ju.

Jag tog en paus för att gå ut på förmiddagens söva-Sixten-promenad, och sen passade jag på att ta en kaffe i solen medan han sov. Underbart!

När Daniel kommer hem ska jag åka till gymmet. Jag har inte varit där på två veckor, så det ska bli roligt.

Jag - en blomdödare

Jag har ju tidigare nämnt att jag har väldigt lätt för mig när det kommer till att ta död på blommor. När Daniels syster Linda var här förra veckan gav hon mig en blomma i födelsedagspresent. Och när vi gick på stan letade hon, precis som jag, efter blommor som inte lever fast ser naturliga ut. Alltså fejk-blommor. Hon besitter tydligen samma förmåga som jag.

Dagen efter skickade hon ett mess och sa att hon glömt berätta att blomman jag fick bara ska vattnas en gång i månaden. Jag ba: "hö hö hö, då kanske den lever en månad då i alla fall".

Men kolla här nu då på spektaklet!


Jag var tvungen att messa Linda såklart:


Det finns ju inget hopp för mig eller?

onsdag 11 mars 2015

Två månader kvar

Idag är det exakt två månader tills jag börjar jobba. Jag får ont i magen när jag tänker på det. Hur ska jag klara mig? Det undrar jag så. Fifan.


Det har känts så långt borta hela tiden. Men nu kan man liksom nästan känna lukten av det. Jag ska verkligen ta vara på de här sista månaderna. Skita i att maniskt sköta markservicen utan verkligen bara vara mamma.

Converse-premiär

Vilken dag! Värsta våren ju. Gudars, vad härligt. Det pirrar i hela kroppen på mig. Jag vill plantera blommor utomhus och byta ut blommor inomhus. Jag vill köpa nya kuddfodral och härliga vaser och skålar. Tänk vad lite sol och värme kan göra med mitt humör.

Idag har jag och Sixten varit i stan och handlat. Sixten och jag passade på att ha Converse-premiär dagen till ära. Jag beställde, med hjälp av Svens flickvän Johanna, ett par Converse till Sixten på Ebay. Så himla fina!




"Han heter väl Lundell i efternamn?"

Igår var jag, Sixten och mamma på begravning i Hallsberg. Det var min (avlidna) farbrors fru som gått bort. Släkten på pappas sida är stooor, eftersom han hade många syskon. Men min farbror Carl-Eric var typ den enda av alla syskon som vi haft en någorlunda bra kontakt med under min uppväxt.

När vi kom in i kyrkan igår tittade mina kusiner och deras respektive på Sixten och sen sa de: "Här kommer det en Lundell. Det ser man ju. Så lik sin morfar. Han heter väl Lundell i efternamn?"

Jag blir så himla glad när folk säger att Sixten är lik pappa. Och igår blev jag helt varm i hjärtat. Jag kan inte riktigt sätta ord på varför. Kanske kan det ha att göra med att pappas gener kommer leva kvar en stund efter att jag och mina syskon gått bort, att Sixten kanske kommer föra dem vidare i sin tur. Kanske kan det ha att göra med att pappa blir lite mer närvarande och att risken för att han glöms bort blir mindre när Sixten påminner oss.

måndag 9 mars 2015

Bada bada

Mamma är kvar i trakterna eftersom vi ska på begravning imorgon. Jag frågade om hon kanske ville följa med på babysimmet. Jag menar, hur ofta är hon hemma här en måndagseftermiddag? Såklart att hon ville.

Jag har sett att andra varit värsta seriösa och tagit kort med annat än mobilen. Så jag frågade mamma om hon kanske ville ta lite kort med systemkameran, trots att hon badade tillsammans med oss, och det gjorde hon gärna.









Hönsmötet och ett tjut

Imorse var det första gången på länge som jag inte blev rädd för mig själv när jag såg mig i spegeln. Sovmorgon till 6.08 gjorde stor skillnad. Därtill sken solen mig rakt i ansiktet när jag drog upp rullgardinen, så en bättre start på den här dagen kunde jag knappast fått.

Vi gjorde dagens vanliga bestyr och när Sixten sovit gick vi till grannen för att hämta ägg. Vi passade på att vara ute lite i det fina vädret och gick bland annat och tittade på hönorna som ger oss sina ägg. Vi tittar ju på hönorna i böckerna Sixten har, så jag tyckte det var dags att se dem i verkliga livet. Och höra dem. Jag härmar väl djur sådär bra.. Och snuttegullen blir blyg för hönsen. Jag dog söt-döden. Han borrade in sitt ansikte vid min hals och tittade lite flinande på dem. Men det gick bättre än med korna i alla fall. Då gallskrek han ju.

Jag fick en känsla av att Sixten under natten skulle glömt bort att han sa "mamma" och "pappa" igår. Men redan på skötbordet började han. Pju! Och sedan har det fortsatt hela dagen. 


Jag är medveten om att han inte är medveten om vad han säger. Det är ju inte så att han säger det till mig, eller ropar efter mig. Men ändå. Förutsättningarna för att det ska kopplas ihop är goda.

Det är väldigt ofta jag skrattar ihjäl mig åt honom. Som när han fick till det där tjutet i slutet av filmen. Han är väldigt rolig, Sixten. Och det, det har han fått efter Daniel.

söndag 8 mars 2015

Mamma och pappa

4.26. Japp. 4.26 vaknade Sixten imorse. Fyttifaaan, vad tidigt. Inte humant någonstans. Men det är inte jag som bestämmer när jag ska vakna, och det var bara att gilla läget och gå upp.

När vi varit ute och gått och jag duschat åt hela familjen frukost framför tv:n och Vasaloppet. Mysigt.

Jag hade väntat så på den här dagen som det pratats och skrivits så mycket om. Den varma, soliga vårdagen. Jag måste dock ha missat informationen om att det skulle blåsa STORM. Solen sken dock, så jag hängde ut mina tvättar för första gången i år. Och vad händer sen? Det blir värsta mulet.

Jag behöver väl inte nämna att jag varit lite trött idag. Men det är bara att köra på. Eftersom jag har haft två dagar av nöjen så var det städ och tvätt på schemat idag. Daniel dammsög nere medan jag dammsög uppe, vilket gjorde att städningen gick nästan dubbelt så fort.

Mamma var här på middag och när vi ätit gick Sixten och jag och vilade. Jag brukar bara sova 10-15 minuter när vi vilar på dagarna, men idag sov jag över en timme. Så pass trött.

När Six vaknat drog jag ut och sprang, och nu ikväll har vi förberett veckan.

Och Sixten då! Vilken helg han har gett oss. I förmiddags sa han "Mam". Både jag och Daniel frös till och bara stirrade på honom. "Hörde du?" sa Daniel. Och jag ba: "Såg du min reaktion?!"

Under dagen har det sedan utvecklats till "Mamma" och sen drog han också till med "Pappa" när han ändå var igång. Ja, jag säger då det! Här händer det grejer.

lördag 7 mars 2015

Två små stapplande steg

Både jag och Lena var gräsänkor idag, så hon föreslog att vi skulle hitta på något roligt idag. Så vi drog till Skövde med våra minsta och shoppade lite. För mig, andra dagen i rad. Men jag anser att man aldrig kan gå i affärer för mycket. 

Det känns så härligt att jag inte behöver vara ensam fastän Daniel är borta. Igår mamma, och idag Lena.

Sixten och Loui höll ut väldigt bra medan jag och Lena rände runt i affärer. Väldigt smidigt att Lena Spena har en dubbelvagn.

När vi kom hem hade Daniel kommit hem. Familjen samlad igen. Gott det. Och sen när vi satt på golvet och lekte alla tre hände det. Sixten tog sina första steg. Wihihoo! Han gick från Daniel till mig. Två små stapplande steg. Och jag blev helt till mig i trasan. Jag skrek rakt ut av glädje. Daniel sa till mig att jag inte fick skrika så, för jag skrämde Sixten. Men jag brydde mig inte. Herregud, vilken prestation av vårt barn!

fredag 6 mars 2015

Shopping i Skövde

Daniel åkte till Mora igår för att åka Stafettvasan, så jag och mamma bestämde för flera veckor sedan att vi skulle passa på att mysa oss. Så idag har vi tillbringat dagen med att shoppa i Skövde.

Vi hade ett och annat som skulle inhandlas, men är vi gjort Comerse stod vi bara och tittade på varandra för inget vi skulle ha fanns. Vi förstod ingenting.

Vi åkte och åt mat, och ute på Stallsiken hittade vi sedan min födelsedagspresent i alla fall. Gött det! Med mig hem kom också två linnen, ett par träningsbyxor och ett halsband. Men vi hade en väldigt mysig mor- och dotterdag. Ja, och Sixten var ju också med såklart.

Han tyckte att det var så mycket och roligt att titta på, att han inte kunde sova. Men så fort vi satt oss i bilen och var på väg hem slocknade han som ett ljus. Gosegrisen.


När vi kom hem vilade vi lite och sen har det varit fullt ös till dess att Sixten badade, fick välling och somnade.

torsdag 5 mars 2015

Tre torsdagsönskningar

1. Jag skulle så hemskt gärna vilja åka till Maldiverna. Turkost, klart vatten och kritvita stränder.


Men å andra sidan. Maldiverna är kanske inte prio ett. Det är det turkosa vattnet och vita stränderna jag är mest spekulant på. Och det finns ju på andra platser också.


2. Att Sixten ska säga "mamma". Tänk känslan. Vad jag väntar.


3. Att K-stin ska flytta hem. Eller i alla fall närmare mig.

Tapetångest

Jag har alltid haft en klar bild i mitt huvud hur jag vill att det ska se ut, och så har det varit när det gäller samtliga rum som vi renoverat. Tills nu. Sixtens rum. Jag har tittat mig blind på inspirationssidor med barnrum och jag har plöjt igenom hela internet i jaken på att i alla fall få en hum om vad jag är ute efter.

Men nej. Det blev liksom inte bättre av att Colorama har 25% rabatt till och med lördag och att vår rabatt som vi samlat ihop snart går ut. Det snarare stressade mig. När vi var där i fredags var Sixten så trött och gnällig att vi inte kunde titta i lugn och ro. Så idag passade jag på. När han var utsövd och mätt skyndade vi oss dit.

Vilken cirkus det blev. Tur att vi de som jobbar känner igen mig där. Jag var ju där var och varannan dag ända till Sixten kom. De har såg hur min mage blev större och större och idag fick de bekanta sig.


Vi satt alla tre på golvet bland säkert tio tapetböcker. Sixten tyckte det var så roligt att bläddra i dem och jag fick bara mer och mer beslutsångest. Rolig eller fin tapet? Diskret och tidlös eller "lekfull". Jag hade ingen aning.

Vi blev helt varma och fick klä av oss, och Sixten gav sig ut på äventyr i affären. Och jag kunde inte bestämma mig.

Jag blev helt kär i en, men den var såklart för dyr. Det slutade med att jag valde ut mina favoriter och mms:ade Daniel som till slut gjorde ett val. Det blir nog bra.

När vi var klarade avslutade Sixten med att lägga en diskret spya på golvet. Det var liksom pricket över i. Jag tänkte att hon nog tyckte att det var fasa skönt när vi gick. Ha!

onsdag 4 mars 2015

Min pajaas

Det är inte för inte jag brukar kalla Sixten för "pajaas". Inte pajas. Utan pajaas.

Igår när jag rensade en låda fick han tag i pappas gamla solglasögon. Alltså, han är ju så rolig den där unge mannen. 




På eftermiddagen höll han låda här hemma. Om jag hade hälften av hans energi skulle jag vara så glad.




Men så var han helt svettig i pannan också. Det är ju inte konstigt att han går ner i vikt som han håller igång.

Sen hade vi den konstigaste kvällen. Sixten grät och grät så vi trodde han hade ont någonstans. Och han vaknade så fort vi la ner honom i spjälsängen. Och så grät och grät han ännu mer. Det hela slutade med att jag fick gå och lägga mig för natten med Sixten i min säng. Jag vill ju verkligen inte att han ska sova där, eftersom han rör sig så mycket. Så jag pallade upp med alla kuddar jag kunde hitta. Men det hade jag inte behövt, för han skulle vara så nära så nära. Hade han fått välja hade han nog krupit in i min mage igen. Jag vet inte vad det var med honom.

Han sov i min säng hela natten och jag fick sovmorgon till klockan 6 idag. Härligt!

Idag har Daniels syster Linda varit här. Vi har gjort stan och ätit sushi-lunch.

När Daniels kom hem gav han sig ut och sprang, och när han duschat var det min tur. Nytt rekord både i förrgår och idag. Hurra för mig!