Turkiet-bonanza

Nu är vår semester i Turkiet sånärsom på slut. Vi skulle egentligen legat hemma i våra sängar, men eftersom vårt första flyg var försenat missade vi vårt andra. Vårt flyg till Göteborg går imorgon bitti, så vi tillbringar natten i Istanbul.

Vilken härlig semester jag haft. Så mycket sol, bad, god mat och shopping. Vi åt frukost vid havet varje morgon och en morgonpromenad fick jag till.

Sixten har underhållit alla var vi än varit. Han har verkligen hållit låda. Badvakterna, som mamma och jag förvisso kände sedan innan, har varit framme vid Six flera gånger om dagen och lekt och busat och ibland vandrat iväg hand i hand. Han har fått rita i deras beställningsblock och fått pennor och sugrör med krimskrams på.

I måndags kväll tog mamma Sixten så jag och Daniel kunde gå på date. Asså, när var det bara vi två senast? Ja, jag vet inte. Vi åt på en restaurang vid havet och drack drinkar. Så mysigt!

Vi avslutar den här semestern med att sova i den skönaste säng jag någonsin sovit i på ett Hilton-hotell i Istanbul.

Jag kommer sova som en stock. Den här dagen har inte varit jättelätt.

En dag på stranden

Det är oftast tack vare Sixten som jag får se vackra soluppgångar. Om det inte är för att jag ställt klockan för att ge mig ut och springa. Men imorse var Sixten anledningen. 

Dagen har varit precis lika fin som morgonen var. Efter frukosten gick vi ner till stranden, och där har vi varit hela dagen. Jag har solat och badat. Så härligt!

Regn och invalidisering

Igår vaknade vi upp till ett spöregn. Såhå tråkigt. Fastän frukosten serverades tvärs över gatan blev vi dyngsura när vi sprang över. Det blev en förmiddag på hotellrummet. Inte heller igår gjorde det så mycket. Sixten kanske drömde om den där sandstormen, för han vaknade och var ledsen väldigt många gånger. Han sov frukost länge och väl, och jag passade på att jobba lite och sen läsa i min bok.

Vi skyndade oss ut när det höll upp och såg relativt ljust ut på himlen. Det var verkligen inget strandväder så jag fick tillfälle att visa Daniel mitt älskade Side. 

Vi gick runt i stan och strosade innan vi stannade på mammas och mitt stammis-ställe och åt lunch.

Medan vi satt där och spisade kom regnet igen, så även eftermiddagen fick spenderas inomhus.

Framåt kvällen sprack det upp och då gick vi ner till stranden så Sixten fick göra av med lite energi.

Idag har Turkiet visat sig från den sida jag känner igen. Soligt och varmt och alldeles alldeles underbart.

Efter frukosten bytte vi så vi fick bättre rum i den andra hotellbyggnaden. Sen gick vi ner till stranden och där har vi varit hela dagen. Solat och badat, solat och badat och så läst lite. Så härligt och skönt!

Jag sträckte dock ryggen när jag lyfte Sixten över alla vågor i en halv evighet; så jag är typ invalido för tillfället. Kan inte andas djupa andetag, inte lyfta något, kan knappt böja mig eller prata ordentligt. Inte så skönt. Eller, inte skönt alls faktiskt. Men det var det värt. Sixten skrattade så han kiknade och ville inte gå upp ur det varma vatten. Min arma rygg kanske känns bättre imorgon. Och Lena, vi måste börja gå på power:n igen.

I en storm i Turkiet

Vi kom bara iväg 10 minuter för sent igår morse. Det är inte dåligt för att vara oss. Jag, som alltid varit så himla noga med att komma i tid och helst vara tidig till saker och ting, kan inte styra tiden längre. Det kvittar hur tidigt jag går upp. I slutändan är det alltid Sixten som bestämmer när vi kommer iväg. 10 minuter är inte dåligt i dessa tider.

Men det var faktiskt inte Sixtens fel att vårt flyg blev försenat så vi missade vårt andra flyg vid mellanlandningen i Istanbul. Nej, det var flygbolagets. Och passkontrollens. Vi fick boka om till ett flyg som gick en timme senare, så det var ingen fara med oss. Men vårt bagage åkte i förväg. Det fick jag, Daniel och Sixten leta reda på när vi landat. Vi bröt mot några regler för att få tag i det. Och mamma hade fullt upp med att hitta vår transfer. Galet var det alltihopa. Och till på köpet en jättetrött Sixten. Men det gick bra.

Vi blev mottagna av det värsta regnovädret också. Det stod som spön i backen. Men det var ju i alla fall varmt. Sent omsider kom vi i säng. Det hade hunnit bli en ny dag.

Inatt har det åskat och regnat och jag kände bara att vi får en "Maimi" igen. När vi gick och åt frukost hade det slutat regna men var mulet. Sixten var så trött efter gårdagen då han fått så mycket uppmärksamhet av allt och alla, och sovit lite för lite, så han sov frukost i timmatal. Det gjorde inte så mycket eftersom det var lite halvdåligt väder. Jag passade på att börja läsa en bok jag fått i semester-presten av mamma. Hallå! Stoppa pressarna. Jag läser en bok!!

När Sixten vaknat gick vi ner till stranden. Så härligt! Jag kastade mig i havet som var så varmt och med vågor så höga att jag förlorade mitt ena örhänge.

Sixten satt och lekte vid vattenbrynet tills en våg sköljde över honom och puttade omkull honom. Då tog han sin spade och gick. Daniel fick följa efter honom med hinken. Rolig syn!

Efter lunchen sov Sixten middag och jag passade på att läsa lite till i min bok. Men asså, hur söt får han vara? Gosegrodan.

Sen blev det mörkt på himlen ute över havet.

Vi hann inte riktigt hem innan det hunnit hem så vi hamnade i en storm. Jag har aldrig varit med om något liknande. Vid stranden var det en sandstorm. Jag fick slita upp Sixten ur vagnen och hålla för hans ansikte så gott det gick. Sanden piskade på kroppen så det gjorde ont och det gick inte titta.

När vi kommit från stranden var det istället en sak-storm vi äntrade. Det flög tidningar, skyltar, parasoll, grenar och blad. Precis när vi kommit fram till hotellet kom regnet. Vilken promenad! Med liven som insats.

Nu har vi varit ute och ätit middag. Sixten sover och jag har semester. Så skönt att inte känna att jag har massa måsten, som jag har hemma. Ingen tvätt att hänga eller vika, inga blommor att vattna, ingen disk och inget plock.

Imorgon visar väderprognosen att det ska regna 65 mm. Det blir till att hålla sig inne.

Min gosegris

Sixten väckte mig halv fem imorse. Alldeles på tok för tidigt tyckte jag. Och nu när det är så mörkt ute kändes det ännu mer för tidigt. Jag lyckades hålla honom kvar i sängen en timme innan han skuttade ner för sängen, tog mig i handen och gick mot dörren.

Efter att han fått frukost gick vi ut och gick. Kyligt idag, endast 7 grader. Så Sixten fick ta raggsockar på sig. Det var första gången han gick i ett par sådana. Han var helt förbluffad över dess halhet. Han gled omkring som Bambi på hal is. Hans ansiktsuttryck och miner. Jag höll på att skratta ihjäl mig åt honom. 

Och så de där hörselkåporna. De ska vara på hela tiden. Sixten åkte med Daniel på gräsklipparen igår och sedan dess har de varit på mer eller mindre varenda vaken minut. 

Han hade på sig dem under hela promenaden. Eftersom han vaknat tidigt somnade han. Gosegrisen. Tänk för ett år sedan när vi var ute och gick, då sov han nästan hela tiden. Nu är det väldigt sällan han somnar under vår morgonpromenad. Så stor han blivit.

Dagen har i stort sett gått ut på att packa. Det skulle ju inte ta så lång tid om jag inte hade en galenpanna till hjälp. Jag packar i och han ur. Till slut vet jag inte vad som är i resväskan och inte. Men nu är det väl klart så när som på tandborste och smink.

Veckans och dagens

Det är galet vad fort veckorna går. Om tiden ska gå såhär fort kommer jag snart att vara pensionär.

Det har varit intensiva dagar. Jag har jobbat som en tok och i onsdags träffades Lena och jag för att gå en promenad. Vi hade inte setts på tre veckor och en prat-promenad med henne var mer än välbehövlig.

Jag känner mig som en parasit. Suger ur energi från alla i min omgivning. Jag har varit hostig och snuvig i snart två veckor, så inte har jag kunnat springa mig till energi. 

Jag väntar så på att jag blir van att inte bara ha mig själv rodda på morgonen, att Sixten inte ska punktera mig med sin gråt varje gång jag lämnar honom på förskolan, att jag ska få rutin på att jobba och vara mamma.

Så skönt med helg det är ändå. Jag var inte hemma från jobbet förrän 20.40 i torsdags eftersom jag hade utvecklingssamtal. Låång dag. Jag var så trött när jag kom hem att ögonen stod i kors. 

Igår fick jag väcka Sixten och ge honom frukost på sängen. Det var ju trots allt fredag och sista dagen innan semestern. Bra start på dagen. Så mysigt!

Efter jobbet åkte jag och gjorde naglarna och handlade. Jag stannade till hos Ananthi på vägen hem för att låna deras rese-sulky. Jag ville inte stanna med risk för att smitta ner dem. Och den lilla lilla bebban. Men Ananthi lät mig hålla i flickebarnet ändå. Snussigt som bara den. Jag vill också ha!

När jag kom hem duschade jag och Sixten och sen var det typ dags för honom att sova. Jag och Daniel åt tacos och firade att det var 5 år sedan vi träffades.

Imorse startade Sixten och jag dagen med en morgonpromenad. Soligt och härligt! 

När jag duschat och vi ätit frulle bytte jag i sängarna, la in en tvätt och städade jag. Medan jag dammsög trappan somnade Sixten i soffan. Jag fick så dåligt samvete när jag kom upp och fick se honom sitta såhär. 

Världens sämsta mamma som inte ens tar tid att nanna sitt barn.

Jag hängde tvätten, åkte till stan för att hämta mamma och gå till apoteket och sedan hem och laga mat, fortsätta städa och sen gick Sixten och jag ut. Jag ställde in utemöblerna och tog bort sommarplanteringarna. Nu är det liksom höst. Eller i vilket fall som helst kommer det att vara det när vi kommer hem från Turkiet.

Vad mycket jag har fått gjort idag. Ro i själen. Nu kan jag koncentrera mig på att packa imorgon. Jag har liksom inte ens börjat. Och på måndag åker vi! Tjoho!

Skogsägarinnan Lundell

Jag har så svårt att hitta en balans mellan att vara mamma-Anna och lärar-Anna. Jag lämnar mitt barn för att ta hand om andras barn, och logiken i det är för mig svår att få ihop. 

Jag har ju dessutom valt ett yrke där man inte lämnar jobbet på jobbet och till på köpet kan jobba precis hur mycket som helst, tills man till slut jobbar ihjäl sig. Eller dör av dåligt samvete för att man 1. möjligtvis väljer att vara med sin familj istället för att rätta eller planera eller 2. väljer att jobba istället för att vara med sin familj. 

Och vän-Anna och Anna-Anna existerar inte ens. Punkt och slut. Som en kollega säger. Jag vill bara vråla att det heter "punkt slut" och inget annat, men man får ju tänka på stämningen på arbetsplatsen.

Idag blev Sixten så glad när jag kom och hämtade honom att han började gråta av lycka. På riktigt alltså. Med underläpp och allt. Jag blev så rörd av detta att han fick en riskaka med smak av lök och gräddfil när vi kom hem. Ska det vara, så ska det vara!

I afton har vi betalt skogen. Det tog bara knappt ett år för Lantmäteriet att behandla vårt ärende. Sak samma. Så hädan efter vill jag bli kallad Skogsägarinnan Lundell och inget annat. Kommer inte svara på tilltal som inte börjar med det. Bäst att jag skickar ut ett mail till alla kollegor och vårdnadshavare innan jag somnar.

Punkt och slut för idag.

Snabba veckan som avslutades med en camping

Den här vecka har gått så fort, så jag begriper det inte. Det är så mycket hela tiden och överallt, så jag hinner inte ens andas emellanåt. Och då går väl tiden fort. När man har mycket att göra alltså. När man inte andas går nog tiden jättesakta misstänker jag.

Enda chansen för mig att handla innan vi skulle ut på vår camping-helg var i onsdags. Så när jag hämtat upp Sigge på förskolan drog vi till Ica. Vi stannade till i Jula för att hämta vatten på vägen hem och då var Bengt där på gärdet och tröskade. Sixten, som är helt galen i allt vad maskiner heter, blev så glad när vi hoppade upp och åkte med. Han sa knappt ett ljud på hela tiden. Och det säger en hel del.

I torsdags jobbade jag långdag. Utvecklingssamtal och föräldramöte. Sixten hade såklart somnat när jag kom hem. Det är vidrigt för mig. Till på köpet sov jag i gästrummet eftersom Daniel var jourledig i fredags och det därmed gavs tillfälle för mig att börja fredagen med en springtur.

Asså.. det är inte ljust på morgonen nu. Märks att vi går mot mörkare tider. Men jag tänkte att det säkert skulle ljusna under tiden jag sprang. Det gjorde det inte. Det var så mörkt att jag kan ha trampat på något djur eller i en bajs. Vad vet jag?

Månen väntade på att solen skulle gå upp, precis som jag gjorde.

När jag kom hem i fredags packade vi det sista i husbilen och sedan drog vi iväg. Vi hade bestämt att åka ut en sista gång innan vi ska ställa in den och att vi skulle åka ensamma för andra gången sedan vi köpt den. Och för att slå två flugor i en smäll åkte vi till Ullared. Sixten behövde lite ytterkläder och mer Duplo.

Vi bodde på campingen och när vi ätit frulle igår hoppade vi på shoppingbussen och åkte till varuhuset. Vi fick med oss det viktigaste och när det började tjocka på med folk och hungern trängde sig på åkte vi tillbaka till husbilen och åt middag.

Sixtens skötte sig exemplariskt under vårt handlande, sov och grejer, så han fick Duplo som belöning. Det hade han ju såklart fått ändå, eftersom det var en av anledningarna till att vi åkte dit.

När vi ätit vilade vi lite och fram på eftermiddagen åkte vi tillbaka och fikade och handlade lite till.

Vi har haft så mysigt och roligt. Jag har skrattat jättemycket.

Efter att vi ätit frukost imorse packade vi ihop oss och åkte hemåt. Vi ville inte komma hem för sent eftersom vi hade mycket att packa in och upp. Och det är ju en ny vecka imorgon som måste förberedas.

Nu är allt uppackat, sängarna renbäddade, en tvätt är tvättad, smörgåsar och matlådor är gjorda, Sixten är badad, våra väskor är packade och våra kläder är framlagda. Jag har också hunnit jobba så jag har veckan under kontroll.

Gosegrodan

Idag var Sixten nästan inget ledsen när jag lämnade honom på förskolan. Det kändes bra för mig, eftersom han hade sin första långdag idag.

När jag hämtade honom åkte vi hem och åt eftermiddagsmellis och sen kom Daniel hem. Ja, så sent kom vi hem liksom. Sigge och jag delade en dusch och sedan myste vi runt här hemma. Som jag längtat efter honom hela dagen. Helt sjukt. Min gosegroda.

Nu har jag jobbat av ett par timmar, men det är dags för mig att gå och vika in klövarna.

Helgens

Jag förstår inte hur mycket jag tror att jag ska hinna göra på två dagar. BS hade jag säkert hunnit det, men det är andra tider nu. Tänk att jag fortfarande inte lärt mig, fast det gått 16 månader. Men vad gör väl det? Jag har gjort väldigt mycket, och resten lär ju finnas kvar. 

Igår gick Sixten och jag på en liten morgonpromenad. Det finns inget dåligt väder tänkte jag i regnet. Men Sixten har ju varit snuvig i veckan och när vi kom till mamma tyckte hon att vi skulle åka bil hem. Men när vi var klara där, efter att Sixten ätit smörgås och vi båda blivit klippta, hade det slutat regna. Så vi traskade hem. Eftersom jag haft ont i halsen hela veckan gick vi bara till mamma och tillbaka. Men så skönt det var. Jag har ju inte rört på mig på hela veckan.

När vi kom hem duschade jag och sedan åt vi alla i den lilla familjen frukost tillsammans. Mysigt. Jag passade på att förbereda middagen medan Daniel och Sixten lekte. Jag tvättade och vek tvätt och sedan var det dags för Sissen att vila. Medan han gjorde det jobbade jag undan allt jag hade i väskan. Så skönt!

På kvällen åkte vi och firade Elin. Hon bjöd på goda pajer och goda tårtor. Jag var så mätt när vi åkte hem så jag trodde jag skulle spricka.

Imorse bäddade jag i åkpåsen i vagnen innan vi gick ut. Det är fan lite röset ute nu. Men det var ju uppehåll, och det var ju skönt det. Idag fick Sixten sitta mot mig. Han var ju så nöjd i början när han fick titta framåt. Men det senaste har han uttryckt visst missnöje efter ett tag. Idag gick det så bra så. Han pratar och pratar och vi kikar på saker vi går förbi. Han ville dock hemskt gärna ha med sig mina jobb-nycklar och en skruvmejsel. Det fick han såklart.

Molnet ser ut som en jättestor havssköldpadda. Jag och Sixten på en promenad på havsbottnen medan sköldpaddan simmade över oss.

När vi kommit hem, duschat och ätit frulle gick vi ut i husbilen och städade och bäddade i den. För på fredag ska vi ut och åka. Bokat och klart.

Jag har också bäddat rent i alla sängar här inne, sovit middag med Sixten, dammsugit hela huset, hämtat ägg och tvättat dem, tvättat två tvättar, gjort matlådor till Danne och märkt Sixtens nya kläder. När Daniel kom in, efter att ha grejat i trädgården hela dagen, gav jag mig ut på en löptur. Förkylningen som legat och pyrt i kroppen hela veckan vill varken bryta ut eller försvinna så jag tänkte att jag skulle springa bort den.

Idag sprang, nej joggade jag, 5,6 km. Det är det längsta jag sprungit sedan min hälseneinflammation. Det gick mycket bättre än förväntat under omständigheterna. Inte alls godkänt enligt mig. Men ändå.

Nu har jag förberett veckan och framförallt morgondagen. Daniels smörgåsar är gjorda, så också min, Sixtens gröt är förberedd, min jobbväska och Sixtens förskoleryggsäck är packade och våra kläder ligger framme likt brandmännens.

Den här veckan vankas både föräldramöte och utvecklingssamtal. Intensiv vecka. Bäst jag går och lägger mig så jag inte är så trött som veckan som gått.

TGIF

Aldrig någonsin har väl en helg luktat så gott som den här. Tänk att jag inte behöver lämna mitt lämna barn på förskolan under hjärtskärande gråt på två dagar. Vi nästan skuttade ut till bilen när jag hämtade Sixten efter jobbet idag. Vilken härlig känsla!

Det har varit en känslomässigt utmattande vecka för mig det här. Sixten har varit så hemskt ledsen när jag lämnat honom på morgonen. Alla mornar. Idag började han gråta redan på parkeringen. Så idag hade jag gråten i halsen för första gången. Jag har perspektiv på saker och ting, men jag känner ändå vad jag känner. Luften går fullkomligt ur mig varenda morgon. 

Idag när jag hämtat Sixten på förskolan åkte vi och veckohandlade. Inte det härligaste man kan göra såhär på slutet av veckan när vi båda var trötta. Men det gick bra och snabbt och nu är det gjort. Det, däremot är desto härligare.

När vi kommit hem och packat in alla varor la jag in en tvätt och sedan gjorde vi oss fredagsrena genom bad och dusch.

Barnet slocknade redan 18.30 och jag och Danne har ätit tacos och godis. Tack gode gud att det är fredag! Jag kände att jag var värd fredagsliljor efter den här veckan. Upplyftande och fint.

Shoping i Skövde och höstmys

Jag prövar mig fram för att hitta en morgonrutin som funkar lätt och smidigt. Igår gick det helt ok, men att Sixten skulle äta välling medan jag åt frukost var ingen bra kombo. Han ville inte sitta i sin stol och äta den, utan ligga i mitt knä. Den tiden finns tyvärr inte. Så idag fick han gröt. Perfekt.

Sixten var om möjligt ännu mer ledsen när jag lämnade honom på förskolan idag. Men jag höll god min. Mitt hjärta går i tusen bitar. All min energi går ur mig. Jag säger bara tack gode gud för Anders i cafeterian. Jag går direkt till honom när jag kommer till jobbet och då har han kaffet klart. Så dricker jag mitt kaffe och pratar lite med honom, och sen känns allt mycket bättre.

Efter jobbet idag hämtade Sixten och jag upp mamma och sedan åkte vi till Skövde och shoppade lite. Vi började med att fika.. Så mysigt. Sixten åt en bulle och fick nog en sockerchock. För som han höll låda. Vägrade sitta i vagnen utan sprang runt och härjade med mamma i hasorna. Jag kunde i godan ro gå och kika i affärerna. Jag köpte en klänning och presentpapper till mig själv, och Sixten fick lite byxor och tröjor. Det går åt så mycket kläder att jag inte hinner med att tvätta. 

När vi kom hem fick Sixten sig en dusch och sedan var det dags för honom att hoppa i säng, Daniel och jag har tittat på Paradise Hotel. Så mysigt det är nu när regnet öser ner och det är lite ruggigt. Mysbyxor och tända ljus. Jag älskar hösten!