Jullovet

Det är ju allt bra härligt att vara ledig. Jag är en lov-lover. Det är livet att få vara hemma och mysa med mina killar. Jullovet är lite extra härligt eftersom det innebär mycket tid med hela den stora familjen och släkten också.

Jag började med att springa in lovet och springa ut höstterminen. Så skönt!

I år var Sixten hos sin pappa på julafton, men Jesper och jag tände brasan och öppnade paket i sängen ändå. Traditionen säger så. Och det är en mysig tradition.

Julaftonen spenderade vi hos Jespers föräldrar. Vi åt och drack gott, öppnade julklappar och spelade spel. På juldagen kom Sixten hem och vi åkte till min morbror och firade med hela släkten. Min morbrors fru hade dukat så himla fint.

Vi fikade, delade ut julklappar och åt så himla god julmat. 

Sixten och jag har ätit mysiga frukostar med tända ljus, gått morgonpromenader och bara varit.

Och när Jesper låg i karantän på grund av magsjuka målade vi.

Vi har också varit på hockeyträningar, och på allmänhetens åkning. Sixten, Jesper och Johnny spelade ishockey i nära två timmar.

Vi avslutade lovet med några dagar i Säfsen. Vi visste om att det var dåligt med snö och att det inte var många backar öppna, och vi var i valet och kvalet om vi ens skulle åka. Men vi bestämde oss ändå för att åka och det ångrar jag inte! Sixten fick åka sin snowracer han fått i julklapp och vi fick åka skidor i de backar som var öppna. Och det var så roligt!

Sixten åkte skidor för första gången förra året och i år överraskade han verkligen. Jag tror han är hjälpt av skridskoåkningen, för när han gjorde tredje åket åkte han nästan ifrån mig. Det gick som hejsan. Och vi hade tur med vädret i lördags.

Året var 2019

Jag brukar ju alltid sammanfatta året som gått, och i år är inget undantag. Jag skriver ju för min egen del, och jag tycker det är så roligt att läsa tillbaka. Jag kan sitta i timmar och läsa inlägg efter inlägg. Så mycket jag gjort som jag glömt bort och blir påmind om när jag läser.

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut?

Ja, väldigt många saker. Jag har stått vid sidan av planen och tittat på Sixtens fotbolls- och hockeyträningar. Under året har jag blivit både fotbollsmorsa och hockeymorsa. 

Men jag har också bockat av hela tre saker på min bucket list: åkt snöskoter, helikopter och vattenskoter.

Vilken händelse från 2019 kommer du att minnas bäst?

Det är ju jättesvårt att bara välja en. De tre sakerna från min bucket list kommer högt upp på listan just eftersom det är saker jag verkligen velat göra. Men alla resor och utflykter kommer jag också minnas. Orsa, Säfsen, Kolmården, Kroatien, Turkiet x 2 och Stockholm.

Och att Sixten slutade med napp. Och att vi byggde om landet.

Och att Sixten hade sitt livs första kompiskalas.

Vad gjorde dig riktigt glad?

Alla Sixtens framsteg gör mig riktigt glad. Hans utveckling är helt fantastisk att följa och få ta del av. Och att jag fick äran att bli fadder till Oscar.

Vad önskar du att du gjort mer?

Tagit tillvara på nuet. Och umgåtts mer med mina vänner.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Stressat och oroat mig.

Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Snö på jullovet och lägre krav på min själv. Att Sven och hans familj kunnat följa med till Turkiet och att Karin och Kristin skulle flyttat närmare. Annars är jag nöjd.

Vad fick dig att må bra?

Min familj (både den stora och den lilla), träning och resorna.

Vem saknade du?

Pappa såklart. Jag saknar honom varje dag.

Mormor och morfar fattas mig också. Sen kan jag sakna Kristin. Det blir extra tydligt när vi väl träffas - att jag saknar henne mer än jag tror.

Mest stolt över?

Att jag roddat jobb, familj och träning. Inte perfekt och inte utan hjälp från främst mamma och Jesper. Men ändå.

Högsta önskan just nu?

Att alla i min närhet ska få vara friska från allvarliga sjukdomar. Klyschigt kan tyckas, men det vore en mardröm att någon skulle bli sjuk eller dö. En bebis skulle inte vara fel heller. Om man nu får önska fritt.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag ska försöka att behålla min energi för mig själv. Jag och Sara pratade om det här i höstas - att jag ger mycket av min energi på jobbet, men får väldigt lite tillbaka. Då sa hon att min energi är min energi, och den kan ingen ta ifrån mig. Det ska jag bli bättre på. För jag kan inte komma hem och vara helt dränerad och så lite kvar att det jämt precis bara räcker till Sixten och typ inget till Jesper eller mig själv. Ohållbart.

Min hockeykille

Så hur blev det då? Mammahjärtat vinner allt som oftast, så Sixten är numera en hockeykille. Och vilken kille sen. Han är så himla duktig! Och det säger jag inte för ofta.

På första träningen kunde han knappt åka skridskor, men det fick han lära sig fort. Han tränar med klubba och puck här hemma typ hela tiden och har mer än gärna hockeyskydden på sig hela tiden. Så gullig!