Bruten lördagsrutin

Det är första lördagen på länge som jag inte vaknat, ätit frukost och sen gått och tränat. Det är ju min lördagsrutin. Det här känns helt fel. Det är mååånga dagar sedan jag tränade nu. Jag gillar't inte. Jag blir rastlös i kroppen. Den vill röra på sig. Men mitt huvud håller inte alls med. Det vill ligga på kudden. Måste bli frisk. Måste bli frisk ögona böj.

Så istället för att vara på gymmet sitter jag här och drick te med honung. Det är en konst att få till den rätta mängden honung och den rätta styrkan på själva tesmaken. För två vintrar sedan var jag sjuk hela tiden. Då fick jag till den rätta blandningen i princip varje gång. Det handlar om en fin balansgång. Jag visste precis hur mycket vatten jag skulle ha i just den muggen, hur mycket honung jag skulle ha på just den skeden och jag visste precis hur länge jag skulle ha i te-påsen, utan att jag tog tid. Den muggen och den skeden bor hemma hos mamma, vilket innebär att jag måste lära om. Med en annan mugg och en annan sked. Jag fick alltså inte till det den här gången, men när jag får det blir jag så glad att jag vill göra indiandansen.

Vilket fantastiskt väder det är. Solen skiner och himlen är jätteblå. Förmodligen är det minusgrader. Vad vet jag? Jag har ingen termometer. Men jag kan tänka mig att så är fallet. Jag vill ut och åka skidor. Inviga mitt skidställ. Stava mig fram över Mariestads golfbana med solen i fejjan. Stanna och dricka varm choklad och äta en apelsin.

Näe. Om jag skulle ta och städa lite.