Klarade det

Och jag då. Jag hann! Jag har grejat hela dagen och blev klar med mitt advents-stök lagom till det var dags att åka till stan för att handla mat och hämta mamma.

För tillfället är det mysigast i köket. Det är där det är mest juligt än så länge.

 

Jag har inte hunnit byta ut ljuslyktor eller pynta mer än ljusstakar och stjärnor i fönstren. Men veckan är ju inte slut än.

I mål

Imorse vaknade jag före Sixten. Det händer inte varje dag kan jag säga. Jag kunde vakna till i lugn och ro medan jag hörde hur han kämpade med att få luft. Jag hann läsa lite bloggar innan han vaknade. Han går från 0 till 100, från att sova till att helt plötsligt börja prata. Tokigt barn det där.

Vi har för övrigt hostar ikapp inatt, Sixten och jag. Skillnaden har varit att han inte vaknat av mig, men jag av honom såklart. En annan sover som på nålar.

När jag vägde mig imorse såg jag att jag nått mitt mål med 3 hektos marginal. Nu ska jag gå ner lite till så att inte alla julbord och allt julgodis förstör.

Sixten var feberfri igår kväll och även imorse. Tackar för det. Och jag känner mig mycket bättre. Så pass bra är jag att jag gick vår runda på samma tid som i friskt tillstånd. Jag ger det ett par dagar till sen drar jag på mig löparskorna.

Jag hann duscha, vika tvätt, plocka i ordning och vattna alla blommor innan Sixten vaknade. Då åt vi frulle och svedan dammsög jag hela huset och hann sätta upp tre av fem julgardiner innan Sixten ledsnade.

Igår gjorde jag adventsljusstaken och stommen till dörrkransen. Den ska bara pyntas och sen är den klar. Jag var uppe i förrådet och hämtade våra tre flyttlådor med julsaker också. Det var det jag hann med.

Nu ska jag smyga upp och sätta upp resten av gardinerna medan den unge herren, som jag ligger bredvid just nu, sover.

Läser tillbaka

Jag ligger och läser gamla blogginlägg. Herre, vad roligt det är! Det är precis därför jag skriver. För att jag ska kunna titta tillbaka.

Jag tänker ofta att "varför ska jag skriva om det här?" när det är någon liten oväsentlighet eller när jag vill återberätta ett samtal. Nuförtiden struntar jag i att skriva det, men förr gjorde jag inte det. Och nu är det de där små tokiga oväsentligheterna jag ligger och fnissar åt mest.

Och vad mycket jag glömt bort, inser jag nu när jag läser tillbaka. Och vad ofta vi var på Ströget!

Jag märker också att tonen har ändrats. Vad sprallig jag var. Mamma brukar ibland påpeka att jag blivit mer allvarlig. Jag själv brukar tänka "mossig". Men det är mer sedan Sixten kom. Mamma har påtalat min allvarlighet tidigare än så.

Jag vill väl inte vara varken allvarlig eller mossig, men kanske har det med åldern att göra. Man hade inte lika mycket ansvar, med tyng, när man var yngre. Och sen drabbas man av livet. När människor man håller nära och kärt går bort, då dör man en smula.

Eller.. byt ut "man" mot "jag". JAG hade inte lika mycket ansvar, med tyng, när jag var yngre. Och sen drabbas jag av livet. När människor jaf håller nära och kärt går bort, då dör JAG en smula. De behöver inte ens gå bort. Det räcker att de flyttar till Lund och Linköping liksom.

Nej, nu ska jag fortsätta läsa om väskor i huvudet och kastade mjölkpaket. Jag håller Sixten sällskap medan han sover middag. Han vaknar och är jätteledsen titt som tätt. Och inte vill jag vara nere och göra en dörrkrans då. Bättre att ligga här i beredskap. Det är så man får ett tryggt barn, säger Daniel. Kanske har han läst det någonstans eller också vill han ha ursäkt för att få vila när Sixten vilar. Ha! Spelar ingen roll.

Sjukstuga

Det råder sjukstuga i Vita huset för tillfället. Överst på prispallen står Sixten, som är inne på sin tredje dag med feber, snuva och hosta. På andraplats kommer jag själv med snuva och hosta. Bronset går till Daniel som känner sig krasslig lite då och då.

Natten till igår sov jag nog inte en timme sammanhängande. Jag puttade på Daniel som, trodde jag, snarkade så jag hörde det genom mina öronproppar. Men det visade sig att det var Sixten som förde oväsen. Han var så täppt i näsan, det lilla gossebarnet. Han kan inte somna utan nappen och med nappen i munnen kan man inte andas annat än genom näsan. Som var blockerad. Därför vaknade han gång på gång på gång och hade panik över att han inte fick någon luft.

Typiskt att jag skulle upp och vara iväg hela dagen igår. Jag tänkte först att jag skulle gått och lagt mig i soffan, men jag hade inte hjärta att lämna honom. Dessutom litar jag inte helt på att Daniel vaknar av att Sixten bökar.

Innan jag kom hem igår införskaffade jag koksaltlösning och jag fick användning av snorsugen vi köpte långt innan Sixten ens var född. När vi köpte den tänkte jag att jag aldrig skulle använda den, klökmagad som jag är när det kommer till kroppsvätskor. Men jag gör vad som helst för Sixten. Till och med suger ut hans snor ur näsan. Daniel satt bredvid och ulkade. Mycket gör han; torkar kattspy, gör rent kattlådan och tömmer råttfällor - sådant jag inte gör, men suger snor gör han alltså inte. Jag frågade snällt om han inte kunde rengöra min näsa, men inte heller det kunde han tänka sig.

Inatt har vi haft det lite lättare. Snorsug och koksaltlösning gör susen. Däremot har Sixten vaknat och varit väldigt ledsen ett par gånger. Och sen gnyr han i sömnen.

Min bacillskräck är värre än någonsin märker jag. Sixten dreglar och snorar överallt. Jag tänker att vi aldrig kommer bli friska, utan smitta om varandra och bli smittade igen av alla baciller han sprider ut i hela huset. Så jag tvättar hans händer hela tiden, kokar nappar och piparna till nappflaskorna, byter våra kläder, tvättar handdukar och sängkläder och spritar alla ytor som spritas kan.

Och vad är jag då för ena som packar ner sitt sjuka barn i barnvagnen och går ut och går i över en timme i nollgradigt väder imorse? Jag tänkte att jag själv har lättare att andas i kylig luft och det är ju inte så att Sixten på något vis anstränger sig. Han somnade i vagnen innan vi ens kommit upp för backen och vaknade inte förrän jag duschat färdigt. En host under hela promenaden. Det var allt.

Jag inser att jag ska vara glad om jag hinner göra adventsfint här hemma innan söndag. Baka lussebullar kan jag i alla fall glömma. Jag började stryka julgardinerna men insåg att vecken inte skulle kunna strykas bort, så de ligger nu i tvättmaskinen.

Jag hoppade in i skogen under morgonpromenaden och plockade mossa till adventsljusstaken, och igår var jag hos trädgårdamästaren och köpte ris till dörrkransen. Kanske hinner jag göra staken och kransen idag. Och byta gardiner, ta fram ljusstakar och stjärnor och städa imorgon. 

Idag blir den lilla snorkråkan sju månader. Gudars, vad fort tiden går. 

Nu piper tvättmaskinen att den är klar. Jag får smyga upp och hänga upp mina gardiner på tork.

Krasslig

Jag känner mig krasslig. Vaknade med lite ont i halsen i söndags och idag har jag snuva och ont i huvudet. Men det hindrade inte mig från att gå ut och gå imorse. Frisk luft kan vara bra, tänker jag. Och man behöver ju inte hets-gå varje gång. Nej, vi tog det lite lugnt och ärligt talat så kunde jag inte gjort något annat. Det var svinhalt! Jag höll på att dra omkull flera gånger. Tur att jag hade barnvagnen som jag höll krampaktigt i. Bra träning för armarna.

Imorse när jag drog upp rullgardinerna möttes jag av en soluppgång över en spegelblank sjö. What? Inget grått väder? Jag fick nästan en chock.

Men så härligt det var att gå i solen och den kyliga luften.

När jag kom hem tog jag en varm dusch och sen åt Sixten och jag frukost. Sedan dess har vi cirkulerat mellan de olika sysselsättningsstationerna här hemma. Jag varken orkade eller ville åka till Öppna förskolan idag. Eller ja, ville ville jag ju för Sixtens skull. Men jag vill inte vara den som smittar små barn. Så vi blev hemma.

När Sixten somnat passade jag på att surfa runt och beställa julklappar. Förra året lyckades jag köpa alla julklappar här i stan, och var mäkta stolt över att stödja vår handel som bara tynar bort. Men det kommer jag inte att lyckas i år. Inte på grund av att jag åker till en annan stad och handlar där, utan för att de saker jag ska ha inte finns att få tag på här.

En månad kvar

I fredags förmiddag kom Lena med hennes båda barn och plockade upp mig och Sixten för att åka till Saras nya hus och fika. Lena och jag pratade så mycket att vi körde fel och kom sent, så Jonna och Lovis var såklart redan där. 

Fyra vuxna och fem barn. Tänk vad livet förändras. Istället för att sitta vid bordet och skvallra om helgens skandaler eller planera för kommande helg satt vi alla på golvet tillsammans med småfolket och pratade om hur våra barn äter och hur de utvecklas. Det är skönt och roligt att ha de bästa tjejerna att bolla med. Vem behöver föräldragrupp liksom? Men vi pratade inte bara barn utan planerade också för lite rajtantajtan när vi ska fira Jonnas födelsedag. Det ska bli roligt!

Halva mina lördagar går åt till träning. Jag åker vid nio och är hemma halv tolv. Då ska jag duscha och göra mig i ordning. I lördags gick vi ut och satte upp julbelysningen innan jag lagade mat. Sen gjorde jag i ordning presenterna till min morbror.

För att Sixten skulle få sova lite den eftermiddagen packade jag ner honom i vagnen och gick till min morbror där vi skulle på kalas. Vi åt smörgåstårta och kakor och drog lott till julklappsutdelningen.

Jag tror att Sixten och Stella kommer att bli jättebra kompisar när de blir stora. De är ju redan på god väg.

Efter att Sixten och jag gått vår promenad i går morse åkte hela familjen till Gudhem. Vi var på inte mindre än två julmarknader. Så mysigt.

När vi kom hem la jag in en tvätt och gjorde den första satsen julgodis. För idag har Sixten och jag varit på mitt gamla jobb och levererat den årliga fudgen. Ha! Trodde de att de skulle få vara utan bara för att jag är hemma?

Idag är det en månad kvar till julafton, och bara sex dagar kvar till första advent. Så den här veckan ska det advent-pyntas så det står härliga till. Jag har inte ens en uns av julkänsla. Det beror väl på utetemperaturen kan jag tro.

Jag har inte köpt en enda julklapp än, men har många klara i mitt huvud så jag känner mig inte stressad över det.

Målet för denna vecka? Njaha.. Då ska vi se. Byta till julgardiner och adventpynta. Fixa några julklappar och om jag hinner ska jag baka lussekatter.

De döda

Jag vaknade halv fyra inatt och kunde inte somna om. Jag kunde inte somna om för jag låg och tänkte på de döda. Mest på pappa, men också på mormor och morfar. Det blir väl kanske så för att vi närmar oss jul, att jag tänker mer på de döda. Eller nej, att jag ligger sömnlös på grund av det. Tänker på de döda gör jag ju ofta.

I mars är det 10 år sedan pappa gick bort, och jag kan utan att tänka efter säga att det inte gått en dag utan att jag tänkt på och saknat honom. Och sedan Sixten kom tänker jag på pappa oräkneliga gånger om dagen. 

Jag tänker på pappa varje gång Sixten ler eftersom han är så lik pappa då. "Ett Rolfa-flin" som min morbror brukar säga. Jag tänker på pappa när Sixten sover och gör samma miner som pappa brukade göra när han sov.

Ofta brukar jag tycka synd om Sixten som inte får träffa sin morfar som han skulle älskat lika mycket som jag. Jag brukar också tycka synd om pappa som inte får träffa Sixten som han skulle älskat lika mycket som jag. 

Det gör mig sorgsen att pappa inte fått se hur lik Sixten är honom. Det hade gjort honom så glad. Nu är det istället jag som får vara glad över att jag ser min pappa i mitt barn.

På tal om pappa så är det hans födelsedag idag, så när Sixten och jag åkte hem från stan där vi STORhandlat stannade vi till på kyrkogården och tände ett ljus på hans grav.

Jag tände också ett på mormor och morfars när jag ändå var i farten. Och på tal om mormor så bestämde jag och mina syskon igår att de ska komma hit och baka pepparkakor nu när vi inte kan åka till mormor och göra det. Åh, vad tråkigt det känns. Men vi får starta nya traditioner. Det är väl så det är här i livet.

Vinter i trädgården

Sixten vaknade kvart i sex och ville gå upp då. Jag ba:"Nähä du unge man, det är för tidigt." Jag tänkte att vi i alla fall skulle ligga kvar i sängen till halv sju, så han inte skulle få för sig att det är ok att gå upp tidigare än så. Halv sju är perfekt. Men vi somnade tydligen om för klockan åtta vakande vi alla tre. När jag fick se vad klockan var vrålade jag: " Vi har försovit oss!" "Till vadå?" undrade Daniel försynt och då fick jag ett fnissanfall. Ja, till vår morgonpromenad förstås.

Eftersom jag skulle iväg och göra naglarna hann jag inte gå någon promenad. Istället tog vi det piano. Sixten fick frulle i sängen innan vi gick upp och gjorde oss i ordning.

När jag kom hem från stan med nya fina naglar gav jag Sixten gröt medan Daniel åkte och köpte spik och en ny list. 

Sen gick hela familjen ut och grejade i trädgården. Sixten somnade efter mycket om och men i vagnen så vi kunde jobba på bra. Daniel passade på att sätta eld på den stora högen som legat och väntat på att bli uppeldad i en evighet.

Daniel frågade vad det egentligen låg i den där högen. "Grenar och trädgårdsavfall som inte kan läggas i komposten" svarade jag. Men det ser faktiskt ut, som min syster påpekade, att det sticker upp en människoarm där i lågorna. Hua!

Det var kyligt att hålla på i trädgården idag och när jag höll på att frysa fingrarna av mig frågade jag Daniel vad jag gjorde ute. Ute är ju hans ansvarsområde och inne är mitt. Men det var ju jag som bestämt att vi skulle göra vinter i trädgården, så då får jag väl hjälpa till. Ja, så går det när man är inne och härjar på andras område.

När Sixten vaknade ville han minsann inte ligga kvar i vagnen, så vi fick gå in. Men då var vi typ klara så det gjorde inget. Daniel har dock fortsatt pula ute i trädgården tills nu medan Sixten och jag har lagat mat och fixidonat i köket.

Målet för den här veckan, att ställa in utemöblerna och göra vinter i trädgården, är avklarat. Skönt det. Nu kan minusgraderna komma!

Känns också väldigt bra att den där listen är hemköpt. Om jag spelar mina kort rätt kanske jag kan få Daniel att imorgon såga av den andra som jag krånglat med, så kan jag måla de två. 

Vad mer tänkte jag hinna med innan veckan är slut? Beställa julkort, städa och handla mat. Tur för mig att det bara är onsdag.

Jag ska snart hoppa i träningskläderna och åka till gymmet för att gå på power. Just precis nu, när jag ligger nerbäddat i sängen bredvid Sixten som sover med båda händerna inlindade så mysigt i mitt hår, känner jag inte för det. Det enda som  kommer få mig att krångla mig ur detta grepp är att jag ska träna tillsammans med Lena. Det är ju så roligt!

Lill-fredag

Eftersom det var fritt bad igår så kunde vi bada tillsammans; jag, Sixten, Elin och Stella. Det vara fasa roligt måste jag säga. Sixten doppade huvudet tre gånger och det gick hur bra som helst. Däremot gick det sämre för honom när han drack bassängvatten direkt ur en vattenkanna. Den kallsupen var inte att leka med. Men det gick bra tillslut.

När vi kommit hem åt Sixten mat och ett bad i sin balja. Sen kom Daniel hem och de båda somnade så gott i sked på soffan. Jag drog på mig löparkläderna och gav mig ut på en svinkall springtur. Jag hade ju inte fattat att det bara var fyra grader och att det regnade. Men det var ju på sitt sätt bra eftersom jag fick springa som en tok för att inte frysa ihjäl.

Springa med ont i ryggen, tänker du. Men igår morse när jag vaknade hade jag bara lite ont och när kroppen kommit igång kände jag inget. Och jag tänkte att det kanske är som med nackspärren jag hade förra året, att man skulle motionera för att öka blodcirkulationen. Det hjälpte ju då och jag tror att det hjälpte även mot ryggspärren. För imorse när jag vaknade kände jag bara pyttepyttepytte.

Idag tog Sixten inte sovmorgon så vi hann gå ut och gå innan vi åkte till Öppna förskolan. När vi varit där passade vi på att uträtta lite ärenden. Sixten somnade i första affären och sov sedan ända till vi kom hem. Skönt för honom, tråkigt för mig.

Vad mer.. Jo! När jag vägde mig imorse såg jag att jag bara har 2 hg kvar till mitt mål. När jag glad i hågen berättade det för Daniel sa han: "Gå och bajsa så är du där". Jag ba: "Mäh!"

Jag försökte få Daniel att vi skulle pricka av någon liten punkt på vår lista när han kom hem från jobbet, men det gick inte. Han tycker att det är lill-fredag, vilket det ju i och för sig är eftersom han är ledig imorgon, och inte grejar man på en lill-fredag. Hepp.

Nej, nu ska Sixten få sin kvällsmat och sen blir det dums-pannkaka i säng för Team Lundell. Jag är så trött så ögonen svider när jag blinkar.

Börjar från början...

Jag börjar från början och slutar med idag:

I torsdags ringde de från gymmet och sa att kvällens power-pass var inställt. Tråkigt, såklart, men jag gav mig ut på en springtur istället. Endorfin som endorfin tänker jag. Och dessutom var jag bara ifrån mina killar i 24 minuter och inte två timmar som jag skulle varit om jag åkt till gymmet. Jag säger ju det! Jag har blivit helt sjuk i huvudet sedan Sixten kom. Räknar minuter jag är borta och skit..

Eftersom jag planerar min dag och vecka efter vissa fasta punkter blev min planering något omkullkastad när de ringde och avbokade. Så jag planerade om. Jag var tvungen att posta ett brev i torsdags, och det hade jag tänkt göra när jag åkte till gymmet, så jag var tvungen att åka till stan ändå. Och inte åker jag väl dit bara för att posta ett brev? Nej. Det är varken ekonomiskt eller miljövänligt. Så när Sixten ätit middag packade jag in oss i bilen och åkte till stan och handlade och uträttade lite ärenden. Något jag planerat att göra i fredags. Ingen städning gjord med andra ord.

I fredags började jag dagen med en morgonpromenad. Som de flesta mornar. Sen städade jag hela huset. När Daniel kom hem följde Sixten och jag med honom in till stan eftersom Beijers hade stängt på grund av inventering i torsdags. När jag satte mig i bilen fick jag ont i ryggen. Asont. Daniel sa att jag lät som när jag skulle föda barn. Och ja, jag kunde nog hålla med honom.

Men optimisten i mig trodde att det skulle gå över under natten så jag kunde åka till gymmet i lördags. När Sixten vaknade på morgonen insåg jag att det inte skulle gå, så jag av avbokade mig från passet. Eftersom lördagar är min sovmorgonsdag gick jag upp och tog Alvedon och somnade om. Istället för att vakna av alarmet 8.01, som jag brukar på lördagar, sov jag till halv tio. Galet.

Under lördagen grejade vi i köket. Satte upp några lister och så. Jag hade verkligen förhoppningen att vi skulle bli klara i helgen. Men då tar spiken slut. Jag höll fan på att bryta ihop. Och alla affärer som säljer spik hade stängt när Daniel inser detta. Aja, de är i alla fall målade. Men vi hade inte kunnat göra helt klart ändå eftersom jag ändrar mig och håller på.

Vi tog kväll och åt tacos och myste framför tv:n.

Igår skulle jag göra klart mitt ramkollage så det kunde sättas upp. Det var ju ett mål för veckan. Jag tänkte att jag skulle häfta ihop dem med häftpistol och sen tjoff upp på väggen. Vad skulle det ta? En halvtimme? Men vad händer? Jo, ramarna satt inte alls ihop sådär fint som jag trott att de skulle göra. Det blev som en banan alltihop. Då blev jag förbannad. Hur svårt ska det vara? Daniel sa att jag fick ta bort alla mina häftor och först limma ihop ramarna. Men då tog häftorna slut. Jag höll på att bryta ihop för andra gången den helgen.

Jag for ut och sökte igenom förrådet och garagen efter fler. Pappa borde väl haft något extra paket. Och mycket riktigt. Jag hittade fem paket! Tack gode pappa! Vi limmade och sen skulle vi häfta igen. Vad gör jag då? Jag missar ramen och skjuter rakt i glaset. Inte bara en, utan hela två gånger. Daniel vrålade " nej nej nej!" och jag fick ett skrattanfall så jag höll på att kissa på mig. Glaset sprack naturligtvis men jag kunde inte sluta skratta.

Medan limmet torkade gjorde vi klart så långt vi kunde i köket och hallen. Även om vi hade haft spik så det räckte så hade vi inte hunnit klart i helgen. Sixten låter oss inte försummad honom, inte för att vi skulle vilja det ens lite, så saker och ting går inte så fort som man tror. Dessutom har vi inte haft flyt.

Igår kväll tog jag fram listan och bockade av det vi hunnit med. Av 22 punkter har vi nu avverkat 13. Men så fyllde jag på med ytterligare punkter så nu finns det 33. Vi har fortfarande 20 punkter kvar. Ha! Tvivale balett. Däremot har Daniel gjort saker som inte stod där; som att silikona skarvar och fixa sladden till vår kökslampa.

Summa summarum: vi har inte gjort allt jag tänkt att vi skulle gjort, men vi har verkligen inte legat på latsidan heller. Så jag är nöjd!

Målet för den här veckan dårå är att städa undan sommaren ute i trädgården. Möblerna ska in och diverse plantor ska klippas ner och vissa grävas upp. Jag ska också måla lister. Kanske kan vi bocka av någon punkt på listan också.

Imorse tog Sixten sovmorgon till halv åtta. Jag vaknade till och med av mig själv och undrade vad det var frågan om. Så idag är jag pigg. Konstig känsla.

Vi gick ut och gick en hel timme senare än vanligt, så allt är förskjutet idag. Men det gör inget. Dagen blev helt plötsligt väldigt kort bara. Vi ska iväg och bada för sista gången.

Bockar av listan

Njaaha. Torsdag idag. Jag blir nästan lite stressad av att veckorna går så fort. Det är liksom mitten av november och snart är det första advent. 

När jag gick hem vid påsk och tänkte på den mysiga hösten så tänkte jag att den är såå lång. Men nu är den snart slut. Jag såg framför mig hur jag och Sixten skulle ta långa kyliga promenader och mysa framför brasan. 

Långa promenader tar vi i princip varje dag. Men bara två gånger har de varit kyliga och ingen gång har vi tänt brasan. Nu hoppas jag att kylan och snön kommer snart.

I går var Daniel föräldraledig. Han ska vara det några onsdagar fram till jul. Det var rätt gött att han var hemma så jag kunde greja lite utan avbrott. Att vara föräldraledig är lite som att ha ständig jour. 

Förra helgen bestämde vi, nej jag, att när den här helgen är slut ska köket vara klart. Eftersom det var jag som bestämde detta får jag också vara den drivande i frågan. Jag upplever nämligen att Daniel har något slags hat mot lister. Och det är ju jag som flera gånger om dagen, varje dag, ser att köket inte är klart. Daniel vet det, men ser det inte och störs därför inte av det. Jag däremot störs ihjäl. Igår började vi med såga alla lister till den längd de skulle ha och sen gick jag ut i garaget och målade dem. När jag ändå hade färgburken öppen så passade jag på att måla limträbalken den sista gången. Daniel målade den tre av fyra gånger då när Sixten var nyfödd. Att den inte blivit färdigmålad på över ett halvår är för mig helt galet. Den där listan på 22 punkter på renoveringssaker som vi har kvar att göra, som jag skrev innan sommaren, betas sakta men säkert av.

Idag började vi dagen med en promenad. Den fjärde enligt RunKeeper som påbörjar ny vecka på söndagar. När jag duschat och ätit frukost bäddade jag rent i sängen och sen var det dags för Sixten att äta gröt. Det är hans favoritmål på dagen. Kanske är han extra hungrig av den friska luften. Kanske tycker han att det är så himla gott. Det är samma sak varje dag. Jag kan inte vara snabb nog.

När han ätit fick han sig ett bad. Det är ju torsdag. Jag hann lägga in och starta en tvätt och klippa Sixtens alla tio naglar innan han lät mig veta att det var sovdags. Nybadad och rena sängkläder. Gött för'n.

Min plan i övrigt är att dammsuga huset. Om korten kommer på posten idag ska jag göra klart mitt ramkollage. Ikväll ska jag åka och träna eftersom jag inte gjorde det igår. Insåg att det skulle bli stressigt att hinna göra mig i ordning och äta innan jag skulle vara på jobbet. Dessutom kan inte Lena gå på power sådär mitt på dagen, och det är ju tusen gånger roligare att gå tillsammans med henne.

Simavslutning

När Sixten vaknade och vägrade somna om trodde jag att klockan i alla fall var före 5 eftersom jag inte hört Daniel. När jag tittade på mobilen såg jag att klockan var 6 och att Daniel inte larmat av huset, vilket innebar att han forfarande var i det. Jag hävde mig upp i mörkret och dönade rakt in i väggen med snoken först så pass att jag trodde att jag skulle börja blöda näsblod. God morgon måndag!

Som jag misstänkte låg Daniel där ute och sov. En lätt försoning på ganska exakt en timme. Skönt för honom. Eller?

Jag var så nära att banga morgonpromenaden. Givetvis inte på grund av min onda näsa, utan för att det var så mörkt och ruggigt. Tanken på att få gosa ner sig i sängen med Six var verkligen lockande, men kommer jag inte ut på morgonen är risken övervägande stor att jag inte kommer ut alls. Och vad har jag sagt? Move that ass. Så det gjorde jag. Tur att jag har ljusanordningen på barnvagnen för idag var det verkligen mörkt.

Under förmiddagen tvättade jag, gjorde matlåda till Daniel och förberedde min egna lunch. Det kör alltid ihop sig när vi ska iväg och bada, så det gäller att förbereda så mycket jag kan, eftersom Sixten ska vara utsövd och pigg och mätt innan vi drar. Jag hann också sy upp ett par byxor.

Idag var det sista gången på babysimmet. Eller ja, nästa vecka är det återsim. Då är det ingen ledare med i bassängen, utan det är mer som fri lek. Idag förevigade Elin vårt badande. Den här första bilden fångar klockrent hur babysimmet varit: jag tycker det är jätteroligt och Sixten chillar.

Som avslutning fick Sixten en medalj. Så gulligt! Det känns tråkigt att simmet är slut. Det har verkligen varit mysigt. Jag väntar ivrigt på att det ska bli februari så vi får gå fortsättningskursen.

När vi kom hem fick Sixten ett bad i baljan eftersom jag tror att jag inte får bort allt klor i vår snabbdusch på badhuset. Plus att han blir så torr så han måste smörjas. Karin och Anna-Lena kom förbi och gjorde oss sällskap.

Nu har jag precis varit ute och sprungit. Iförd pannlampa, reflexväst och med mobilen i en plastpåse. Det finns inget dåligt väder.. Kanske finns det en anledning till att de rekommenderar att man inte ska springa före sex månader efter förlossningen. För herregud, vilken skillnad det var idag jämför med sist jag hävde mig iväg. Kan också vara så att jag tycker det är lättare att springa i mörker. Då ser jag ju inte hur långt jag har kvar. 

Det finns ingenting som slår känslan efter en springtur. Gud, vad skönt det är. Och särskilt idag när det gick så lätt.

Nej, nu ska jag gå ner och plocka i ordning i köket och sen packa skötväskan inför morgondagen

Veckans och nya veckans mål

Jag hade ju tre mål för den här veckan; köpa Fars dag-present, åka till Lantmäteriet och städa huset. Jag har uppfyllt samtliga mål.

I torsdags tog jag en riktig städdag. Vad jag dammade och gnuggade och gnodde. Rensade till och med avloppet i handfatet och våttorkade golven. Så himla skönt kändes det efteråt! Jag kände inte alls för att lämna mitt nystädade hem för att åka till gymmet. Dessutom har vi alltid haft som tradition att äta något gott för att fira att Daniel går av jouren, när han går av jouren. Vilket han gjorde i torsdags. Men den här arma slappa människan, alltså jag - inte Daniel, måste ha disciplin om hon ska tajta till sig. Så jag åkte såklart.

I fredags var Daniel jourledig. Vi var på tippen med ett monsterlass. Eller alltså.. jag och Sixten satt i bilen medan Daniel for omkring till de olika containrarna. Bra arbetsfördelning tycker jag. Särskilt som det var vidrigt småregn ute. 

På kvällen åkte vi till skogsägaren och skrev papper på att vi ska få köpa skogen. Vi blev bjudna på kvällsmat och vi hade fasa trevligt. Så nytt mål för veckan som kommer: åka till Lantmäteriet och lämna in pappret.

Igår åkte jag och tränade. Precis som lördagsrutinen säger. Hurra för rutiner! När jag kom hem åkte Daniel och klippte mammas granhäck. Jag och Sixten åkte till kyrkogården och tände ljus. Då hände det märkligaste. Jag satte ner Sixten på marken framför pappas grav och tände hans ljus. Sedan fortsatte jag till graven bredvid. Då fick Sixten världens skrattanfall. Helt ur det blå. Jag satt med ryggen mot honom och pratade inte med honom eller nåt. Sedan fortsatte jag till morfars grav och tände hans ljus och Sixten skrattade så han kiknade. Så himla märkligt. Då frågade jag honom om hans morfar var där och spexade med honom. Så måste det ha varit. Jag tänkte jag skulle filmat honom, men han blir alltid så fokuserad på telefonen när han får se den. Och inte ville jag förstöra hans "moment".

Eftersom Daniel jobbat hela dagen idag, tjuvstartade vi Fars dag-firandet igår genom att äta tacos. Imorse fick han dock sovmorgon eftersom jag gick upp med Sixten och tog med honom ut på en promenad. Precis när jag kom ur duschen vaknade Sixten så jag gick upp med honom till Daniel. Jag gjorde frulle som jag först tänkt att vi skulle inta i sängen, dagen till ära. Med Sixten for runt som en propeller så jag kände att det skulle bli sängklädesbyte om vi genomförde det. Istället åt vi frukost framför Nyhetsmorgon. Mysigt det med.

Daniel fick paket. Eftersom han infört köpstoppet som råder, så sa jag till honom att jag bara, nej Sixten bara, köpt något litet. I paketet låg ett par strumpor som det stod "Världens bästa pappa" på. Och Daniel trodde att det var det enda han skulle få. Ha! Men i paketet låg också en liten lapp som berättade att den "riktiga" presenten fanns i förrådet. Så vi tågade ut. Och där stod... en säckakärra! 

Jag har nästan inte vågat prata med Daniel i veckan för jag varit så rädd att försäga mig. Jag har så gärna velat berätta om hur det var i måndags när jag och Sixten åkte till Jula-huset efter badet. Hur jag, med en trött och hungrig Sixten i babyskyddet, lyckades köpa det där stora åbäket. Jag var helt svettig.

Under dagen har jag beställt julgardiner och foton till mina ramar. Så mitt andra mål för den kommande veckan är att få upp mitt ramkollage. När Sixten sovit eftermiddag och ätit åkte vi till Lena och fikade. På vägen hem åkte vi över stan och handlade lite granna. 

Nej, nu ska jag förbereda inför den nya veckan: ladda en maskin tvätt och packa bad-väskan. Och kanske göra Daniels smörgåsar nu när det är Fars dag och allt.

Onsdagens

Fråga mig om jag har städat idag. Svar: nej. Istället åkte Sixten och jag lite spontant till Mathilda, som är föräldraledig på onsdagar, och fikade. Jag tänkte att från och med nästa onsdag ska Daniel vara föräldraledig på onsdagar och då ska han också få ha ett barn hemma och vara föräldraledig för. Därav detta spontana fikabesök idag. 

Min plan för onsdagarna framöver är att gå på ett power-pass mitt på dagen. Jag har redan anmält mig till nästa vecka. Skönare att träna på dagen än på (torsdags)kvällen. Jag är ju ingen kvällsmänniska.

När jag var hos Mathilda ringde min rektor och undrade om jag kunde komma in nästa vecka. På onsdag. Javisst, sa jag. Så Daniel och Sixten får en riktig heldag tillsammans. Det kan de behöva.

Eftersom jag ändå var så nära Skövde åkte Sixten och jag den vägen hem. Och man kan säga att vi blev där ett tag. Jag hade egentligen tänkt städa under eftermiddagen idag, men det blev inget med det. Istället strosade vi runt i affärer och jag fick den geniala idén att veckohandla på ICA Maxi. Jag såg ju att de hade så bra erbjudanden i reklambladet som kom. Men hur tänkte jag egentligen? Jag kan lova att jag varit hemma snabbare om jag åkt från Skövde till stan och handlat på Oxen. Jag visste ju inte var någonting fanns. Vi irrade runt med notan i högsta hugg i, vad som kändes som, en evighet eftersom Sixten var sååå trött.

När vi kom hem hade det redan börjat mörkna och jag var helt slut. Men imorgon. Då är det en hemma-dag för Team Lundell. Då ska alla löv och hårstrån bort! Vi ska bara åka och visa bergvärmeborrarna var de ska borra. Ha! Jag ska bara, jag ska bara.

Vi är ensamma hemma ikväll, eftersom vädret visar snö och Daniel har jour. Jag ska passa på att vika tvätten medan Sixten sover och innan Bonde.

Arg som ett bi

Jag hade gått och taggat hela dagen för att ge mig ut på en löptur när Daniel kommit hem från jobbet. Längtat hade jag gjort. Men så kom han hem 18.30 för att jag bett honom köpa mjölk och för att han var tvungen att tanka. Jag ba: Hur kan det ta så lång tiiid?!" Inte nog med det. Han var tvungen att byta däck på sin bil så han gick direkt ut till garaget. Och där är han än.

Det bara kokar i mig. Så arg är jag. Jag fattar såklart att han måste byta däck. Jag är inte dum i huvudet. Inte vill jag heller att han ska köra ihjäl sig för att jag vill ut och springa. Tänk att leva med den ångesten. "Tyvärr Sixten, du är faderslös men se din mamma så vältränad hon är." Men jag är arg ändå. Kanske borde jag ge mig ut ändå sen när han kommit in. Skulle nog få en väldigt bra tid.

När jag ändå håller på: det här vädret! Det tar död på mig. Jag. Klarar. Inte. Av. Det.
Om jag hade haft råd skulle jag boka en resa till solen. Till mig, Sixten och en barnflicka. Daniel kan vara hemma och byta däck och tanka bilen.

Vi åkte inte till Öppna förskolan idag. Inga av mina kompanjoner skulle dit och jag kände inte för att åka ensam.

Jag tänkte jag skulle tagit den där städningen, men Sixten har varit mammig så jag har inte fått göra något annat än att vara med honom. Och det är jag ju så gärna.

Jag har dock bytt i sängarna och tvättat en tvätt. Alltid något.

Och i eftermiddags var vi på Lantmäteriet. Jag hakade på min morbror när han skulle dit. Tänkte att det är bäst att ha en expert med mig eftersom det här med att köpa skog är nytt för mig.

Vi, alltså Sixten och jag, stannade och fikade med honom. Och hans fru och Stella. Det var så fasa trevligt att jag höll på att börja gråta i bilen hem. Jag borde hänga där oftare. Som förr i tiden.

Bengt är helt galen. Tyckte att Sixten skulle få äta kakor och sånt. Där satte jag stopp. Men jag lät honom bjuda Sixten på knäckebröd doppat i kaffe. Där gick inte min gräns. Och när Bengt till och med blåste på det för att det inte skulle vara för varmt tänkte jag att han i alla fall har lite koll. Ha! Sixten tyckte det var så äckligt att han rös.

Näe. Vad klockan är mycket! Här sitter jag fortfarande i jeans. Sixten har sovit bredvid mig i soffan sedan klockan halv sex. Ingen jävel vågar lämna honom i dessa rull-tider. Jag borde kokat vatten för flera timmar sedan så det svalnat. Men vad gör man?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Sex (inte så) snabba

Igår kväll, när Daniel och jag satt och spelade Bingolotto, sa jag till honom att den här veckan måste blir lugnare än förra veckan. Alltså, det kändes som vi bara flängde runt jag och Sixten. Vi var inte hemma en endaste dag. Det är ju såklart jag själv som planerar och bokar in saker för att jag tycker att det är roligt. Men en hemma-dag behöver vi nog. Eller ja. Det är nog jag som behöver det så jag hinner hålla efter hushållet.

För min egen skull kör vi sex snabba:

1. Inget Öppna förskolan i tisdags eftersom vi hade tid på BVC. Dags för 6 månaders kollen. Sixten fick en OK-stämpel i baken av läkaren. "Fin kille" var utlåtandet. Jag frågade läkaren om han inte tyckte att Sixten var tjock, eftersom det är så många som säger det. Han sa att ett barn inte kan vara tjock innan 2 års ålder. Det finns inget som heter "tjock" när man är så liten. Det skulle jag hälsa alla som säger så. Det är inte ens fett som lagras, utan vätska. Bra att ha en vätskedepå om de blir sjuka. Som en kamel ungefär. Fast kameler lagrar ju inte vätska för eventuella sjukdomar, utan för att de vandrar i öknen. Sixten har ingen vandring i öknen inplanerad så min liknelse var dålig. Det var alltså min liknelse, inte läkarens. Han nöjde sig med att berätta att det är vätska och inte fett som gör att vissa barn har större volym än andra. Och Sixtens volym var perfa. 

Efter BVC var det en mamma-fika med två från massagen. Ytterligare två mammor anslöt. Dessa fyra lärde känna varandra på föräldragruppen. Den grupp som jag skulle varit med i men inte var. Det var fasa trevligt att få vara med dem. Deras barn är ju väldigt jämngamla med Sixten.

2. Onsdag... Vad gjorde vi då? Jo! Jag hade nageltid på förmiddagen. Sixten höll till hos grannen under tiden. På eftermiddagen åkte vi till Lena och drack kaffe innan vi drog vidare in till stan och handlade.

3. I torsdags åkte vi till Karin i Töreboda och gick på torget. Jag insåg i onsdags, när Sixten spytt ner sin ena raggsocka, att han bara har ett par. Så kunde vi inte ha det, så jag köpte två nya par på torget. Med hem fick också tre par strumpbyxor till Sixten följa.

På kvällen var det åter dags för power. Jag crossade innan och jag höll på att spy. På riktigt. Väldigt nära var det. Och under passet var det likadant. Det gick så jävla dåligt alltihopa. Och det gjorde mig sur såklart.

4. I fredags fikade jag (och Six såklart) med Elin som var hemma från Karlstad. Vi konstaterade att det var åratal sedan vi sågs sist och typ lika längesedan vi hördes. Det var när hon förstod att jag var lika höggravid som hon som hon drog iväg ett mess. Hon fick en liten tjeja i juni. Så söt!

På kvällen kom mina syskon hit och vi åt Halloween-pizza och tårta som traditionen säger.

5. I lördags fick jag sovmorgon. Det behövde jag verkligen kände jag då. Jag tycker ju att jag inte har så ont av att gå upp med Sixten på mornarna. Jag vaknade av mitt alarm klockan 8. Då gick jag upp och åt en portion av Sixtens gröt. Jag smygsmakar ju när jag kollar av värmen när jag matar honom och den verkar så god. Och det var den. Om jag fick bestämma skulle jag äta den gröten hela dagarna alla dagar. Sen drog jag och tränade. Jag grämde mig innan eftersom det var så pissigt i torsdags. Men i lördags gick det lätt som en plätt och jag ökade till och med vikterna på vissa muskelgrupper.

Jag kom hem, duschade och gjorde mig i ordning och sedan åkte vi till Gudhem och firade Daniels mamma.

6. Igår följde jag med mamma, min morbror och hans fru till kyrkan. Eftersom det var Allhelgona tände de ett ljus för mormor.

Jag påbörjade mitt skapande av ett ramkollage. Jag har tittat på hur många som helt i hur många affärer som helst, men har inte hittat någon som passar mig. Så jag ska göra en egen. Man kan ju sätta upp alla ramar var för sig, men fatta alla hål som blir i väggen.. No bueno.

På eftermiddagen rullade Sixten ur sängen ner på golvet medan vi satt nere och åt. Jävel, vad snabb jag var upp. Jag svepte undan Karin med hela min arm och katten blev så rädd för mig att han låg platt som en pannkaka på golvet med benen rakt ut åt sidorna. Och min puls! Vilket adrenalinpåslag jag fick. Sixten skrek och grät en liten stund och sen var det inget mer med det. Men fy vilken dålig förälder jag kände mig som. Sämsta ever.

Ja, förutom detta har jag gått tre och en halv mil, 

städat, tvättat, bytt i sängen och allt sådant där annat. Städningen har dock kunnat gjorts mer noggrant. Men det får bli den här veckan.

Ja, den här veckan har jag tre saker på min lista.

1. Köpa Fars dag-present till Daniel
2. Åka till Lantmäteriet
3. Städa huset ordentligt

Jag har redan bockat av den första punkten och imorgon klockan 15 ska jag till Lantmäteriet. På onsdag kanske jag kan städa till det då.