Nyårsafton

Jag vet inte varför, men jag vill alltid att den sista dagen på året ska vara en bra dag. Det känns på något vis som att det kommande året färgas av hur det nuvarande slutar. Så tänk vad glad jag vart när solen sken imorse. Det var gott för min själ.

För att försäkra mig om att det skulle bli en bra dag frågade jag Ananthi igår om inte hon ville hålla ett privat power-pass med mig. Det ville hon, så vi träffades på gymmet och körde årets sista träningspass.

Efter dusch och en andra frukost, första för Danne, bestämde vi oss för att gå ut och insupa frisk luft och solsken. Man sitter inte inne när det är så fint väder ute. Jag lockade med att gå ut med vattnet - ett säkert kort om man vill ha sällskap på promenaden.

Det var en härlig dag att vara ute i. Men ack vad jag längtar efter snö. Skönt med minusgrader i alla fall. Det bet gott i kinderna.

Nu är vi i full gång att göra oss fina för att åka på nyårsmiddag hos Daniels föräldrar. Det kommer att sitta fint. Det kurrar i min mage redan.

Gott Nytt År!

Ledig fredag (så när på..)

Idag skulle det vara en ledig dag, planerade jag när jag så gott som blev klar med hemtentan igår samt planerat två arbetsområden för vårterminen. Så jag skuttade upp och gick till gymmet, duschade och åt frukost med Daniel som också är ledig idag.

Men sen kunde ändå inte hålla mig helt borta från planerandet, så jag satt någon timme och gjorde bedömningsmatriser och sammanställde material. Jag tycker det är en av de roligaste delarna i mitt yrke.

Runt lunch beslöt vi oss så för att ta bilen och åka någonstans och göra något roligt. Jag röstade så klart för att åka till Kinnekulle. Mitt favoritställe. Men Daniel röstade på Läckö, och så fick det bli.

Vi gjorde även ett besök i Lidköping. Jag lurade med Daniel in på Rörstrand. Och för första gången i Annahistorien kom jag ut utan att ha köpt en enda ljuslykta eller något Mon Amie-aktigt eller något annat heller för den delen. Bra Anna! Eftersom jag varit så duktig bjöd Daniel mig på ett mysigt fik.

Men så kunde jag inte låta bli att gå in i några affärer och råkade köpa krokar och en postlåda. Ah, en postlåda. Herregud, vad sjukt. Jag fnissade hela vägen till bilen. Undrade varför han inte stoppat mig.

På vägen hem hyrde vi film som vi ska titta på när vi äter tacos. Välkommen tillbaka, tacofredagskvällar!

Onsdag

Jag hade en så himla skön morgon imorse. Jag vaknade givetvis när Daniels klocka ringde, och inte nog med det. Jag var pigg som en mört, som pigg mört var jag. Jag ville inte alls somna om, men tänkte att det kanske var lite väl tidigt att hiva sig upp klockan 5.

Kvart i sex kurrade min mage något fruktansvärt, så för att inte väcka hela kvarteret gick jag upp och gjorde mig en skinksmörgås och återgick med denna i min famn till sängen. Där halvsatt jag och mumsade och åt samtidigt som jag tittade på Ice Age som gick på tv. När jag var mätt och belåten vart jag lite trötters tös, stängde av tv:n och sov som en klubbad till min egen väckarklocka ringde. Vem beter sig så? Som en bäbis är jag.

Dagen har sedan gått åt till träning, min hemtenta, betalning av räkningar, Guitar Hero, mathandling, matlagning och lite mer hemtenta. Jag har nu skrivit 5 ½ sida av 3-4, och har två frågor kvar. Jag måste ju vara för ambitiös igen.

Nu har vi precis ätit räkmacka. Gött som snus. Nu ska jag titta på Rapports årskrönika. ett ypperligt exempel på att det närmar sig ett nytt år.

Äckliga äckliga

Jag har suttit med min hemtenta. Inget flow idag, skulle man kunna sammanfatta det hela med. Skit också. Och jag vet precis varför det är så. Det kommer sig av att jag inte alls vill göra den. Den äcklar mig. Äckliga, äckliga hemtenta.

Nu på eftermiddagen satt jag och funderade på diverse olika flyktvägar för att slippa undan. Efter att ha ätit en halv påse med skumtomtar kom jag fram till att det bästa sättet att fly är att hålla andan tills jag dör.

Men sen tänkte jag att det vore fasa synd om Daniel som skulle komma hem och hitta mig liggandes under köksbordet alldeles död och blå. Vad är det för dumheter?

Hepp. Istället har jag stångat mig blodig mot ömsom bordet, ömsom boken, ömsom datorn. Så vad som återstår för mig denna dag är att duscha och åka till Evelina på middag med hela truppen.

Hemtentan får vänta till imorgon. Den lär ju inte försvinna, menar jag (och pekar finger åt den).

Vanlig dag

Usch, vad jag tycker att det är tråkigt att julen är över. Lika plötsligt som den kom, lika plötsligt är den över. Efter en helg med mycket god mat, julklappar, trevliga middagar och rolig danskväll är det dags att ta tag i livet igen. Jag har både jobb och hemtenta som väntar på att jag ska sätta tänderna i dem.

Så nu ska jag göra slag i saken. Till dess att K-stin kommer och befriar mig.

Dagen utan dopp

Daniel skjutsade hem mig till Jula i förmiddags och innan han for hem till sin familj. Daniel och mamma är kompisar. De har funnit varandra skulle man kunna säga. Så att Daniel fick en julklapp av henne kändes något självklart.

Som traditionen säger bytte K-stin och jag julklappar på förmiddagen.

Vi ska fira julafton imorgon, hela familjen och släkten. Men idag har mormor, mamma, jag, lillebror och mammas kusin småfirat lite. Vi har ätit julgröt, tittat på Kalle Anka och sedan ätit revbensspjäll. Mycket gott och väldigt juligt.

Karin jobbade idag men gjorde oss alla överraskade genom att komma med en pre-julklapp.

Julafton

Jag har startat dagen med frukost och paketöppning i sängen. Jättemysigt. Nästan, men inte riktigt, lika mysigt som framför brasan. Men helt klart en fantastisk start på denna dag.

Jag har blivit något alldeles förskräckligt bortskämd av Daniel. Mina paket innehöll mer än vad jag kunnat önska.

Nu - julfirande hemma hos mamma.

Dan före dopparedan

I eftermiddags åkte jag med mamma ut till Jula för att julbestyra mig lite granna, och för andra kvällen i rad äta nykokt varm skinka.

Vi har således klätt julgranen och slagit in lite paket.

Eftersom vårt julfirande förskjuts en dag den här julen, ska jag inte sova här i Jula inatt. Därmed ska vi inte heller elda i den öppna spisen som är tradition. Istället har vi eldat och myst oss framför brasan nu.

Men nu ska herr P och jag dra oss hemåt stan.

Fel sida

Jag har haft en dålig natt. Jag har sovit något kopiöst dåligt. Så varm har jag varit. Mina fötter och ben kokade. Jag tänkte att "Näe.. nu har jag fått en propp i benet." Ju mer jag tänkte på det, desto mer klart för mig stod det. Varpå jag väckte Daniel.

- Då måste du ju fått två proppar. En i varje ben, sa han och vände ryggen mot mig och somnade om.

Men mina planer för dagen är att göra det till en bra dag. Trots att det känns långt borta just för tillfället. Men jag ska snart bränna ner på stan för att träffa Karl. Och då blir nog allt betydligt mycket bättre.

Och det är ju trots allt dan före dopparedan idag. Rycka upp sig!

Dan före dan före dopparedan

Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att vara ledig. Jag började med att äta frukost framför Nyhetsmorgon och läsa tidningen i lugn och ro. Sen begav jag mig ner på stan och gjorde naglarna. Sedan har jag under dagen varit på gymmet, städat, bäddat rent i sängen, tvättat, gått på stan med mamma och handlat de sista julklapparna, gjort julgodis samt kokat skinka.

Första gången i mitt liv som jag gjort julskina. Det gick fint. Nu har vi ätit varm skinksmörgås. Så himla gott.

Medan skinkan kokade passade jag på att göra klart alla julklapparna. Jag har slagit in, snörat runt och skrivit etiketter. Klart! Alla ligger fint placerade under vår julen.

Nu är jag klar med alla mina julbestyr. Härligt. Nu väntar jag på snön så är allt perfekt.

Vinterlandskap

Jag sitter här nedburrad i soffan och har julkänsla. Det pirrar i hela magen. Anledningen till denna julkänsla är att jag har fått uppleva snö i eftermiddag. Hela Falköping är klädd i ett vitt täcke. Helt fantastiskt!

Syftet med min resa var att åka till Falbygdens Ost, något som jag och Daniel pratade om redan första gången vi träffades. Men det vart inget av förra julen, men så i år.

Jag åkte bussen till Falköping lagom till Daniel slutade jobbet. Eftersom jag inte hade träffat Daniel sedan igår morse när han åkte till jobbet, toklängade jag efter honom. Han plockade upp mig på stationen och sen gick vi och kikade lite i affärer. Jättemysigt.

Jag köpte en julklapp till mig själv. Otroligt fina glasänglar. Jag kanske öppnar julklappen redan imorgon.

Efter att vi ätit lite granna åkte vi runt i ett vinterlandskap. Lycka till mig.

Nyckelvaktare

Jaha.. det här med sovmorgon är ju bara humbug. Jag vaknade halv 7 och kunde inte somna om. Jag försökte. I hela 45 minuter. Men sen gav jag upp och gick till gymmet istället. Efter dusch och frulle åkte jag och handlade mat. Och när jag höll på att packa i kassarna i bilen ringde Lena och frågade om vi skulle dricka kaffe.

Hem, packa in alla varor och sen ner på stan för att träffa Lena. I bara farten köpte jag mascara och strumpbyxor. Nu reder jag mig över jul.

Sen satte vi oss på Ströget och drack kaffe och delade vårt fikabröd med varandra. Mysigt.

Nu väntar jag på att min middag ska bli klar i ugnen. Sen ska jag brassa iväg till Falköping.

Och just det! Jag fick en julklapp av Mathilda igår. En nyckelvaktare. Så. Himla. Fin. Bästa Mathilda.

Nära nu

Jag sitter på jobbet i väntan på att eleverna ska komma åter för en julavslutning ikväll. På så sätt läser vi in morgondagen, och får i praktiken en dag längre jullov. Det kommer att sitta fint detta lov. Jag är helt slut. Jag måste få lite ledigt så jag kan ladda batterierna.

Jag har lite rättning, bedömning och planering att göra under lovet. Men det gör inget. Hemtentan däremot. Ingen go julkorv.

Men jag ska börja min ledighet med att imorgon ta sovmorgon. Och vi vet ju hur det brukar gå. Jag vaknar ju i ottan i vilket fall. Men bara känslan av att få veta att jag får sova hur länge jag vill är en lyx.

Nej, nu ska jag jobba lite till innan eleverna kommer.

JulEn

Det ultimata hade givetvis varit att ha en gran. Men vem orkar? Inte jag i alla fall. En en däremot var precis vad jag ville ha, och precis vad jag fick.

När Daniel kom hem låg jag och sov. Jag sov i nästan en timme. När jag vaknade låg jag kvar och drog mig lite. Sen fick jag fan panik och ångest för att jag varken tränat, jobbat eller skrivit på min hemtenta. Då tog Daniel ton, vilket är sällsynt, och sa till mig att jag fick banne mig ta och skärpa mig. Mår man inte bra så får man vila.

Jag mådde lite mindre illa och kunde i alla fall ta mig upp för att pynta och klä enen. Men jag hade dåligt med tålamod, så jag delegerade arbetet.

Istället satt jag och berättade hur det skulle se ut och vara. Pekade med hela armen gjorde jag.

Och vilket bra jobb han gjorde, min karlslok. Jag vill gärna tro att det var tack vare mina tydliga och pedagogiska instruktioner. Och känner jag Daniel rätt så låter han mig tro det. För husfridens skull.

Sen damp jag ner i soffan och tittade på Ernst när han julfixade.

Nu har jag åter bäddat ner mig i sängen. Nåde mig själv om jag inte är fit for fight imorgon.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Illa illa

Jag hade bokat in mig på powerpasset i kväll, precis som jag brukar varje måndag. Men på vägen hem började jag må fruktansvärt illa. Så pass illa att jag måste ligga ner för att inte spy rakt ut. Jag fick, för första gången i mitt liv, avboka mitt pass. Så nu ligger jag här nerbäddad i sängen och kämpar för att inte kasta upp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

4:e advent

Den här helgen har verkligen gått superfort. Igår skuttade jag upp ur sängen efter att ha sovit i nära 10 timmar. Jag åt frukost och drog till gymmet och tränade i två timmar. Hem, in i duschen och sen ner på stan för att fika med Ananthi. Det var längesedan vi träffades så vi hade mycket att snattra igen.

Sen gick vi lite på stan och jag klappade lite fint på min dröm-vinterjacka. Guuud, vad jag vill ha den jackan. Synd att den är så dyr.

När jag kom hem gjorde jag mig i ordning för att åka på julmiddag med Daniels pappas släkt. Daniels kusin är gift med Karin da Silva, men hon kunde inte komma eftersom hon var sjuk. Feber och skit. Fy, vad besviken jag vart. Men jag fick ju träffa hennes man och hund. Man får vara glad för det lilla.

Vi var inte hemma förrän klockan 1 inatt, och jag tänkte där och då att nu kommer hela min söndag vara förstörd på grund av sömnbrist. Men hör och häpna, jag sov till klockan 10.22. Jag höll på att få en chock.

Efter lite stök och bök och grynkorv åkte jag till Andréa för att göra julgodis. Precis som förra året.

Vi gjorde kola, knäck, kakor och Mozart-kulor. Nu står vi oss över hela julen och nyåret med skulle jag tro. Vi har haft jättemysigt och två år i rad innebär att vi ska skapat oss en liten tradition.

Springa - sprang - sprungit

Herr P ska åka Kortvasan i vår och tänker sig ta tag i det här med träning inför den. Han har på egen hand varit ute och sprungit en gång, men frågat snällt om inte jag kan följa med. Det är emot alla mina principer att springa med någon. För att inte tala om att det är emot allt jag står för att springa tillsammans med den jag har någon form av kärleksförhållande med. Men men.. vad gör man inte? Det är ju trots allt en helt ny stad för honom.

Så idag gjorde vi slag i saken och tog på oss träningskläderna och begav oss till ett elljusspår. Jag är så rädd att vara den som inte pallar med. Så när jag fick flås efter tre löpsteg skrek jag till Daniel: Varför flåsar inte du?!

Efter ett varv i skapligt tempo var Daniel typ mer än nöjd, och jag drog ett varv till. Jag har trots allt aldrig haft bättre kondition än vad jag har nu, och Daniel är totalt otränad. Flås hit och flås dit.

Nu har vi sprungit tillsammans och därmed tagit vårt förhållande till ytterligare en ny nivå. Så bra vi är. Heja heja!

Bergets

Igår var vi i personalen bjudna till Bergets Orangerie för att äta middag. Det var trevligt och maten var god. Jag hade ju dock blivit lyckligare om jag fått julbord.

Lucia

Arbetsdagen började med att få bevittna ett fantastiskt luciatåg. Jag blir så rörd när jag ser mina fina elever stå där och sjunga. Jag var helt tårögd och töntig. Tur som en filur att jag alltid har vattenfast mascara. Just av den enkla anledningen att jag har nära till gråten.

Efter luciafika hade vi pepparkaksbak hela dagen. Eleverna hade själva gjort mallar på figurer som de skulle göra och sätta ihop och sedan dekorera.

Det var jätteroligt att pyssla till det lite en dag som denna. Och jag vart så sugen så jag kunde inte låta bli att göra lite jag med.

Fint va? För att vara första gången för mig.
Jag gjorde ett M också, som i Mathilda. Hon fick dock dekorera det själv.

Ullis gjorde ett U till sig själv. Men hon hade fullt upp med att göra marsipanfigurer, så hennes U är alldeles kalt och fult. Det var inte ens värt att dokumentera. Höhö.

Nu ska jag byta om och göra mig fin inför julbordet med jobbet. Julbord som inte består av julmat. Men ändå..

Göteborg

Vi har haft en jättemysig helg i Göteborg; jag, Daniel, Lena och Micke. Vårt huvudmål med resan var att gå på Liseberg, vilket vi gjorde i går kväll, men vi har också gått i affärer och shoppat loss.

Det var så skönt att komma bort och bara få vara. Bo på hotell, äta gott och gå och tittat på allt fint.

Imorgon är det ny arbetsvecka och bara 7 arbetsdagar till jullovet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Om Daniel och mig i allmänhet och synnerlighet

Mina vänner och nära och kära har flera gånger uttryckt att de tycker att det är synd om Daniel. De syftar då på att jag under fyra månaders tid sa att jag inte tycker om honom, fast jag ju självklart gjorde och fortfarande gör det. Att jag inte bytte min ringsignal som var "Singel ladies". Att det tog mig tre månader att åka till honom. Att jag får panik titt som tätt. Att jag prioriterar träning, jobb och vänner.

Men vad de inte vet är att Daniel inte kan laga mat ordentligt, eftersom jag inte kan låta bli att pussa och krama honom hela tiden. De vet inte att jag pratar oavbrutet för att vi inte ska somna, för då blir det en ny dag. Att jag håller fast honom när han ska gå för att lägga in en snus, för att jag inte vill att han ska gå från soffan. Att han inte får äta ifred, för att jag inte kan låta honom vara. Att jag inte kan titta honom i ögonen mer än 10 sekunder, för jag blir generad. De vet inte att jag tillfångatar honom på morgonen när han ska åka till jobbet så han nästan måste bli arg och sen köra som en biltjuv till jobbet.

Jag berättade för Daniel vad alla säger. Då sa han bara lugnt och sävligt "Dom har inte hela bilden klara för sig".

Men det har de nu.

Lördagsmorgon

Jag är nyduschad, nysmörjad och mätt i magen. Nu ska vi snart bege oss mot Göteborg.

Peppisbak

Idag på min dag, Anna-dagen, åkte jag hem från jobbet och gick direkt till gymmet och toktränade så att jag kunde åka till mormor och äta pepparkaksdeg med gott samvete. För idag var det dags för vår mångåriga tradition att baka peppisar hos mormor.

Eftersom min kära syster är i Mexico och steker, så vart det jag och lillebror som stod för bakandet. Som alltid var det en cirkus och det skrattades friskt.

Mitt hår luktar, nej hela jag, doftar pepparkakor. Vilket utsökt får mig att fundera på om det finns parfym med denna doft. Det vore väl nåt? Jag skulle lätt vilja ha den. Mmmums.

Nu ska jag och min karl mysa i soffan framför Idol-finalen. Imorgon bär det av till Göteborg. Vilken helg som väntar. Och den kunde liksom inte börjat bättre.

Bråda tider

Det är bråda tider. Det är betygsättartider. Återkommer imorgon när betygen är satta som äckliga små smäck.

Puss hej


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördagsmys

Vi började dagen med frukost i sängen framför Nyhetsmorgon. Sen skuttade vi upp och gick ner på stan. Vi hade flera ärenden att uträtta och för första gången sen vi träffades, hamnade Daniel i shoppingtagen. Helt outtröttlig var han. Givetvis just precis denna dag då jag är bakis.

Men jag kämpade på bra och höll god min och var en bra flickvän. Jag hittade en drömjacka men kom endast hem med en dörrkrans. Men vilken dörrkrans sen! Sen åkte vi och storhandlade mat.

När vi kom hem var det dags för tvättstugan. Sen har jag julpyntat lite mer här hemma. Jag har även lagt flertalet timmar på att jobba.

Nu har vi ätit tacos och sitter och myser i soffan och tittar på Så mycket bättre. Jag kämpar för att hålla ögonen öppna. Tur att det inte är måndag imorgon.

En riktigt riktigt bra dag har jag haft. Jag har hunnit med jättemycket, både nytta och nöje. Och det har gått två dagar utan att jag varit Morran. Bra Anna.
Bra för Daniel.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Någon slags paljettfest

Igår var vi några som av olika anledningar träffades hemma hos Pillan på en, vad vi döpte till, "Någon slags paljettfest". Pillan bjöd på drinkar, middag, vin och en massa dunka dunka.

När vi ätit klart förflyttade vi oss till vardagsrummet där vi dansade nonstop i nära tre timmar. Så. Jävla. Roligt.

Vi dansade röven av oss allihop och gudars vad vi skrattade. En fantastisk kväll.

Chokladkalender

Jag fick ett underligt brev på posten i början av veckan.

Det stod ingen avsändare på paketet, och inte heller inuti kunde man utläsa vem ifrån det var. Mycket huvudbry fick jag. Min första tanke var att den var från min syster. Jag menar, det är inte så hemskans många som vet om mitt Iortycke.

Men det var inte hon, och sen frågade båda den ena och den andra. Men ingen ville erkänna. Jag menar.. "postiljon" vem använder det ordet?

Ändå kunde jag inte släppa tanken på att det var Karl som kunde ligga bakom. Med tanke på att han fått av mig de senaste åren, och så även i år. Jag frågade honom helt enkelt, och hittade därmed den söte varelse som gjort mig så glad genom denna handling.

Jag berömde honom för hans goda handstil och att han uppmärksammat att jag tycker mycket om Ior. Det där med Ior, visade det sig, hade han ingen aning om. En ren tur.

Så idag får jag öppna första luckan i kalendern. Min livs första chokladkalender.