Luciatåg, Super Mario och lite spänst

Mamma har varit här idag och hjälpt mig att mäta ut vart en hyllan över tv:n ska sitta. Så nu är den på plats. Det var behövligt eftersom jag inte fick plats med alla julgrejer. Nu står mitt luciatåg på hyllan och lyser upp. Sweet.

I eftermiddag har jag bytt däck på bilen. Eller nej, jag har inte gjort det. Jag har sett till att det blivit gjort. På en verkstad. Jag satt och grämde mig hela vägen från Lyrestad. Jag vill kunna göra allting själv. Så att vi måste till en verkstad för att byta däck, när man i normala fall ska kunna själv, stör mig. Men på pegan är det nästintill omöjligt att byta själv. Inte för att jag skulle kunna ändå, men Svenne kan ju. Varför kan inte jag? Jag måste lära mig.

Jag och Lena är i en Super Mario Bors-period. Vi spelar och spelar på mitt Nintendo 8 Bit. Förra veckan drömde jag till och med att jag var Super Mario. Jag känner ingen som är så dålig förlorare som Lena. Hon blir som stollig. Jag är rädd för att dö, i tv-spelet alltså, när jag spelar med henne. Jag kan bli lite frustrerad också, vilket leder till höga utrop där vi sitter och kämpar oss svettiga i soffan. Jag kommer inte bli vräkt på grund av fester. Jag kommer bli vräkt på grund av mitt och Lenas tv-spelande.
Vårt spelande har lett till att Lena och Micke nu införskaffat ett Nintendo Wii och ett Super Mario till detta. Jag är precis hemkommen från Lena där jag blivit introducerad för detta nya fenomen. Med lite träning kan det nog bli riktigt roligt.

Jag var och gjorde mina naglar förut. Vi bokade in en ny tid i mellandagarna. När jag gick så sa jag till min nagel-tjej Linda att vi ses till nyår då.
- Ja. Och du Anna. God jul.
- Men gud, vad konstigt det lät.
- Jag vet.
- God jul!

När jag kom hem förut sa min granne till mig att jag är spänstig. Vad menar du? Vad har jag gjort? Vad har du sett? Vad har du hört?

Hålla handen, ägget och spermien

För andra gången på en vecka har en av mina elever hållit mig i handen medan vi läst. Det börjar med att han ska göra typ tusen nålar på mig, och slutar med att han håller mig i handen. Sen sitter han där som ett ljus och läser hur bra som helst. Jag har valt att inte kommentera det, utan bara vänligt och tyst hållit tillbaka. Idag gick han steget längre och satt och grejade med mina naglar med den handen han inte höll i mig. Det är mysigt. Jag älskar att hålla handen.

Idag frågade en annan elev hur homosexuella kan få barn. Jag sa att han skulle fråga sin mamma. Men han gav sig inte. Det visade sig att han inte visste hur heterosexuella får barn heller, och han skulle veta allt på detaljnivå. Jag berättade i grova drag, med fina ord om ägget och spermien. Han låg över bordet och skrek ”äckligt”. Men det var ju han som bad om att få veta. Han konstaterade till slut att han nog är för liten för att göra barn. Ja, lille vän. Du är nio år.

Tigern

Den här veckan har mamma varit i Göteborg, vilket föranledde att jag fick på min lott att vara kattvakt. Det strider mot alla mina principer att ha katt i lägenhet. Speciellt när de är vana vid att vara ute. Men Tigern är sällskapssjuk som få, så det vore elakare att låta honom vara ensam hemma. Det är i alla fall vad jag intalat mig själv när jag sett hur uttråkad han varit.

Jag har fått spunk på honom emellanåt. Han har stundtals sprungit runt mina ben, han har hoppat upp på mig när jag sovit och skrämt livet ur mig, han har hårat ner. Men det har varit trevligt att ha någon som mött mig när jag kommit hem. Och han har varit ett bra sällskap. Vilket jag verkligen märker nu, när han inte är här längre. Men nu skuttar han runt ute i skogen på Jula Mosse och kan kissa och bajsa i jorden, inte i en äckelpäckel-låda.

Julskyltning

I helgen är det julskyltning i Mariestad. Egentligen är det väl inte så mycket att hänga i granen, men det är ändå tradition att gå en sväng bland alla stånd som är uppställda i stadens centrum. Karl och jag gick och tittade lite och jag inhandlade en krans att hänga på dörren. Alla mina grannar har det så jag kände att jag är tvungen att ta seden dit jag kommer. Det är lite fint också. Till traditionen hör även att man ska titta på grisen som finns på torget. Man ska gissa dess vikt, men det gjorde inte vi.

Nu i eftermiddags ringde Elin som är hemma på besök. Vi gick också en sväng och kollade läget. Men det började regna så vi gick och tog en kaffe istället. Det var längesen jag träffade henne så vi hade en del att prata om.
Efter det mötte jag upp med Ananthi och vi tittade på fyrverkerierna. Där träffade jag på både Anna, Ellen och Patrik. Roligt!

Anna i kvadrat och advent

Idag skulle Linda från Karlstad komma och hälsa på. Men hon är sjuk så det vart inget med det. Det känns tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot det. Men det finns ju, som tur är, fler helger.

När jag kommit hem från jobbet igår kom Anna, en lärare på Mariaskolan, hem till mig. Vi lärde känna varandra när jag jobbade där i våras. Hon är så himla skön. Hon är väldigt rolig och öppen, samtidigt som hon har en allvarlig och sträng sida. Hon är tjejen med skin på näsan. En kombination som jag gillar. Vi har alltid roligt ihop. Vi skvallrar och skrattar.

Framåt sena eftermiddagen åkte jag till mormor med varor jag handlat åt henne. Jag hjälpte henne även att ta fram adventsljusstakarna. Sen tog jag vägen om Jula Mosse för att hämta några saker som jag saknat. Mamma har varit i Göteborg sen i söndags och kommer hem imorgon, så jag tog fram alla adventsljusstakar och stjärnor hemma också. Nu kommer det att vara adventsfint när mamma kommer hem. Jag tänkte inte säga något utan låta det bli en överraskning, men jag kunde inte hålla mig.

Jag ringde till mamma igår för vi har inte hörts på några dagar. Jag frågade mormor om hon hört något från henne, men det hade hon inte heller. Då sa jag till mormor att mamma kanske hade dött. Ja, de skjuter ju så mycket där nere i Göteborg. Mormor tyckte inte att mina funderingar var roliga. Inte jag heller, men man vet ju aldrig. Man kan ju faktiskt dö. Detta föranledde i alla fall att jag kände att jag var tvungen att ringa och höra om hon levde eller ej. Det gjorde hon. Evig tur det.

Efter en gravrunda för att tända ljus, åkte jag åter hem till stan. Det finns numera ”hemma på mossen” och ”hemma i stan”. Jag är tvebodd. Väl här hemma i stan plockade jag fram mina adventssaker. Om The Grinch skulle se mitt kök nu skulle han bli galen. Men jag trivs.

Klok kille

Jag och en av mina elever läser för tillfället en bok som heter ”Julklappen”. Den handlar om en tjej som ska fira jul hos sin mamma. När hon och hennes pappa pratar om det säger han att han kommer sakna sin dotter. Hon säger att hon kommer sakna honom också.
Min elev slutar läsa och tittar på mig.

- Kommer du sakna din pappa i jul?
- Ja det kommer jag, svarade jag.
Jag funderade på om han visste att pappa inte lever, eller om han tror att mina föräldrar är skilda.
- Saknar du din pappa ofta?
- Ja, varje dag.
- Bor du själv?
- Ja.
- Har du ingen kille än?
- Nej, inte än.
- Meeen! Har du inte frågat någon?
- Nej. Jag har glömt det.
- Drömmer du om din pappa?
- Ja. Ofta. Vet du att min pappa är död?
- Ja, det har du sagt.
- Och det kommer du ihåg?
- Ja.
- Varför frågade du om jag drömmer om honom?
- Jag bara tänkte att du kanske gör det. Jag bara undrade.
- Du är en klok liten kille.
- Jag vet. Var tyst nu så jag kan läsa.

För första gången på ett bra tag kände jag att jag blev ledsen. Tack och lov är min lugg för tillfället alldeles för lång, så jag kunde gömma mig bakom den. Den här eleven slutar inte att förbluffa mig. Min lille kaxmört. Min lille bråkstake. Mitt lilla yrväder. Min kloke lille kille.

Utomhus

Idag är ingen vanlig dag för det är min morbrors födelsedag. Hurra hurra hurra!

Varför är det så motigt att göra vissa saker? Jag har i flera månader tänkt att jag måste smörja min skinnjacka och mina stövlar. Jag har tänkt på det varje gång jag sett dem, varje dag, fler gånger om dagen men tänkt att jag gör det sen. Men jag har liksom aldrig fått tummen ur. Egentligen är det ju bara att tvinga sig själv. Så igår gjorde jag det. Det var kladdigt men var över på en halvtimme. Varför har jag skjutit så på det?

Idag har jag spenderat nästintill hela eftermiddagen och kvällen utomhus. När jag kom hem från jobbet gick jag och Lena ut och gick en promenad. Solen sken så vi passade på att påminna oss om hur den här staden ser ut i solljus. Vi gick sen hem till mig och drack kaffe och spelade tv-spel. Jag skojar inte när jag säger att vi blev lika svettiga av att spela tv-spel som av att gå. Vi går verkligen in för det.
När jag hämtat mamma vid tåget gick jag hem till Ananthi. Vi letade fram våra reflexer och begav oss ut på en promenad på en och en halv timme. Det var så skönt ute. Och stjärnklart. Jag tycker att det är obehagligt att gå ensam när det är mörkt ute så det var toppen med sällskap. Jag hade lyckats klä mig precis lagom mycket. Jag blev varken för varm eller för kall. Det är sällan jag lyckas få till det så bra.
Nu sitter jag här nyduschad och känner att frisk luft gör susen. Om jag skulle ta och söka ett jobb eller två.

Suckig

”Suckig” är ett uttryck jag och Karl brukar använda oss av när vi ska beskriva vårt humör och vår sinnesstämning. När man är suckig suckar man (därav uttrycket) och man känner sig allmänt däven och oglad. Och suckig är precis vad jag är. Inte jättemycket, men tillräckligt. Det började igår och sitter fortfarande i. Jag tror att det beror på många små saker som stör mig just nu. Stör mig.

- musslig?
- njae. lite. näää inte alls när jag tänker efter. jag vet fan inte hur jag har det riktigt
- haha. men stackars
- nädå det är ingen fara. själv då?
- jag är nog mer suckig
- jaså. sleten?
- nej. mer inte på humör kanske
- hmm. vad gör dig på ohumör då?
- vet inte riktigt, jag känner mig suckig bara
- illa illa
- nej då. det är ingen fara alls. jag är bara inte sprudlande glad
- det känns lite ovant va?
- haha, borde det det?
- mmm :)
- naaw, snutte
- åååååhhhh

Musslig är ett annat uttryck vi använder. När man är musslig är man tystlåten och trött.

Jag har varit hos Karl och druckit kaffe i eftermiddag, och rådde på så vis bot på min suckighet för ett par timmar. Vi är något av mästare på att fnissa. Och den här helgen har bjudit på saker att fnissa åt. Åtminstone kan Karl fnissa åt det. Man kan inte bara jaga sådär. Inte blockera heller för den delen. Jag försöker förtränga det faktum att tv-spel kan få konsekvenser ingen kunnat förutspå. Jesus, Maria och Josef.

Formbart med Clintan

Mina kuddar i soffan är formbara. Det gillar jag. De är som kuddar man har i sängen. De formar sig efter skallbenet och man kan puffa till dem precis som man vill. I fredags kom jag på att man kan använda dem som huvudbonad och igår när Ananthi var här visade jag henne. Hon var givetvis inte sen att föreviga detta.

För första gången sedan jag flyttade hit hade vi vår söndagsdate här. Dels på grund av att jag hade tvättid och dels på grund av att jag har ett fyrfotadjur här. Vi tittade som alltid på One Tree Hill och kvällen till ära hade Ananthi även hyrt en film. Jag var lite trötters tös så det passade mig utmärkt att börja titta på film redan kl 19. Vem försöker jag lura? Jag behöver i princip alltid börja titta kl 19 om jag ska orka vara vaken hela filmen. Vi tittade på Gran Torino. Den var riktigt bra. Mitt i allt det allvarliga fick jag mig även några oväntade skratt.

Det finns ingen som Clintan. Morr.

Kalaset på Ebbetorp

Festen på Ebbetorp gick som smort. Det var mycket trevligt. Mamma och min morbrors fru Elisabeth börjar kunna det här med stora kalas nu. Igår var vi typ 60 personer. Först var det champagne och tilltugg, sen buffé och efterrätt. Kvällen avslutades med kaffe, kakor som mormor bakat och tårta.

Mamma och Karin

Lilla kusinen Johan

Karl, Erik och Rolf

Plutten är så fiin

Men Karin! Ja, du är också fin.

David öppnar alla sina presenter

Min kusin David, tillika mitt hjärta och födelsedagsbarn, blev nöjd med sin present från mina syskon och mig. Men det visade sig att hans flickvän Elin har en sådan så de ska byta till en snögubbe istället.

Jag och Svenne lämnade festligheterna när vi fikat och jag mötte upp med mina tjejer som varit och firat Jonna. Vi begav oss till Björnes där jag bland andra träffade Niklas. Det är så roligt när man springer på personer man verkligen inte räknat med att träffa. Ännu roligare blir det när det är en person man inte träffat på ett tag. Vi hade jätteroligt tillsammans och det kändes nästan som förr i tiden. Deja vú. Vi spelade Black Jack och jag förstod inget. Vi vann och vi förlorade och nej, vi vill inte ha någon försäkring.
Jag träffade också Johan Hellsten. Inte för att det hör till ovanligheterna, men igår var det den 21 och vi bestämde för redan en månad sen att vi skulle träffas som igår. Visade han sin så skulle jag visa min. Och så blev det. Precis som vi bestämt.

Julbelysning

Vi har julbelysning på tre ställen i trädgården, förutom utejulgranen. På altanen, på balkongen och i flaggstången. De två förstnämnda är ganska lätta att sätta upp medan flaggstången är något krångligare. Man får gå runt den varv efter varv. Det ser helt galet ut. Vissa år har det varit snö på marken så man ser spåren. Man kan ju undra vad det är frågan om. Svenne är en hejare på att sätta upp flaggstångsbelysningen. Det vart så bra så.

Jag vill gärna hjälpa till genom att assistera Svenne. Men jag lyckas inte alltid så bra. Jag trasslar ihop sladdarna, och jag trasslar in mig själv i dem. Svenne stod och tittade på mig när jag försökte reda ut det hela. Han flinade och när jag fastade med foten i förlängningskabeln kunde han inte låt bli att skratta åt mig. Men jag redde ut det, och det är ju liksom lite det som är huvudsaken.

Solen skiner

Hallå hallå hörrni, solen skiner! Wehee! Vad bra det känns i själen. Vad bra det känns att jag ska ut till Jula Mosse och greja utomhus med putten. Anna – stadsbo – fint väder – rimmar illa. Jag och Svenne har lovat mamma att sätta upp utebelysningen, för om en vecka är det första advent.

Jag har vaknat många många gånger inatt. Att sova på sidan där man precis har gjort en tatuering känns faktiskt lite. Inte så att jag har vaknat och varit klarvaken, utan vaknat av att det har gjort lite ont och tänkt att ”såhär kan jag ju inte ligga”. Annars är det bara lite ömt. När jag gick på toa förut hade jag till och med glömt bort den och drog hela handen i den när jag skulle dra ner trosorna och blev då påmind.

Såg att min gamle vapendragare Emil är i stan i helgen. När träffades vi senast? Jag tror jag ska försöka mig på att haffa honom.

Så.. kalas i afton. Hur ska jag ha håret?

20 november

Idag är ingen vanlig dag för det är Jonnas födelsedag! Grattis grattis till henne. Det är den 20 november och det innebär att det även skulle ha varit pappas födelsedag. Grattis till honom också. Dagen till ära har jag tatuerat mig. Ja, tatuerat mig. Det är något jag har tänkt på sedan pappa gick bort så jag har inte gjort något överilat eller ogenomtänkt.
Jonna har sedan länge lovat att följa med mig. Gulliga hon som ville spendera sin födelsedag på detta sätt. Igår bestämde sig även Lena för att följa med så vi var tre glada musikanter, nej två glada och en rädd, som begav sig till Skövde i eftermiddags. Jag var inte nervös. Jag var rädd. Genuint jävla rädd. Det blev inte ett dugg bättre av att Jonna och Lena satt och berättade om alla kriminella, knarkande tatuerare de hört talas om. Ola visade sig vara en hyvens kille och lugnade mig genom att berätta att det inte skulle göra så ont eftersom det var en enkel tatuering som dessutom bara skulle ta fem minuter att göra. Det gjorde faktiskt lite ont. Men det tog bara fem minuter. Lena höll mig i handen och Jonna förevigade det hela.

På jobbet håller de på att vaccinera barnen. Föräldrarna följer med och därför har det anordnats ett provisoriskt väntrum. Jag blev full i fniss när jag såg skylten de gjort.

Observera grisen

En torsdag eller fyra

Idag har jag gjort placeringskort till på lördag. Det ska bli lite roligt med kalaset. Fast jag missar Jonnas födelsedagsfest. Det som är roligt med sådana där stora kalas är att man får klä upp sig till tänderna. Lunda-klänningen ska på för andra gången.

Alla dagar den här veckan har jag trott att det varit torsdag. Det har varit en väldigt märklig upplevelse må jag säga. Idag är det då äntligen torsdag. Det innebär ju att det är fredag imorgon. Och imorgon är det ingen vanlig fredag, av tre anledningar. Men jag har så mycket i mitt huvud att jag flera gånger har glömt av.

Titta noga för såhär ligger det till

http://www.tackfilm.se/?id=1258576735164RA55

Styrelseträff

Klockan 17.30 ska jag träffa styrelsen för bostadsrättsföreningen. Jag är faktiskt lite nervös. Vad vill dom mig? Ska jag bli vräkt? Redan? Det ringde på dörren igår eftermiddag och damen utanför bad om min närvaro ikväll för att de skulle ge mig papper, visa mig hur allt fungerar och få mig att känna mig som hemma. Ingen vräkning alltså. Men jag är nervös ändå.

Jag har varit med mamma på bolaget och handlat inför lördagens stora kalajs. Det kändes, precis som sist då vi handlade inför min 25-års och examensfest, som världens projekt. Men det gick lätt och smidigt och tog inte ens lite av min energi.

Jag har även varit och köpt födelsedagspresent till min kusin. Skönt att det är fixat känner jag. Hoppas, hoppas, hoppas att han blir lite glad. Sen gick jag upp till Lena en sväng och drack kaffe. Det känns som det var längesen vi sågs men kom fram till att det var i lördags. Och innan det förra måndagen. Precis. Jag visste att det var längesen. Bra att det är onsdag idag.

The everlasting divorce

Jag och Richard håller fortfarande på med the everlasting divorce. Eller det är nog snarare så att det är jag som håller på. Men han har några saker som jag vill ha, som vi eller jag köpte, som jag inte kände för att ta med mig när jag flyttade. Saker som jag nu vill ha, som han ändå inte använder.
Richard tycker att jag är lite fräck som kommer två år senare och vill ta tillbaka saker som jag inte visat intresse för förut. ”Nej, nej” säger jag då. ”Jag vill bara låna lite”. Richard flinar och säger att ”låna går bra”.

Så igår var jag där för att hämta en stol, storlek större. Vi träffas eller hörs inte så ofta och därför känns han ibland som en främling när vi ses. Det beror nog inte bara på honom, utan lika mycket på mig. Men igår var det ingen främling som mötte mig i hallen och undrade när jag slutade med att plinga en gång och gå rakt in. Jag vet inte.
Richard och jag har väldigt roligt ihop, och han blir lagom frustrerad och full i skratt åt mig. Som när vi bar stolen över gatan och jag helt sonika tappar greppet och stolen far i backen med en smäll. Eller som när vi lastade ur den ur bilen och hade ställt den tvärs över gatan medan jag bara skulle stänga bagageluckan. Precis då kommer det en bil, och istället för att grabba tag i stolen och hjälpa Richard att göra gatan framkomlig, flyttar jag på mig själv. Richard baxar ensam bort stolen medan han ropar ”Jag tar den här själv då!” Ojsan.

En liter yoghurt

När jag slutat jobbet åkte jag till Töret för att hämta Karin som ville ha skjuts till stan. Men jag blev lite tidig så jag passade på att hoppa in på Gullbergs och köpa yoghurt eftersom jag tog det sista imorse. Jag stoppade ner yoghurten i en påse tillsammans med min plånbok. När jag och Karin sedan hoppade in på Bröderna Anderssons för att hämta en sak mamma beställt skulle jag ta min plånbok ur påsen. Jag stängde bildörren och började gå ikapp Karin. Efter några steg ser jag att jag går och bär på en liter yoghurt, och inte min plånbok. Men vad blir det då? Jag började skratta och Karin vänder sig om och undrar vad jag håller på med. Sweet Jesus. Typiskt mig, konstaterade hon.
Jag med min stora mun råkade också försäga mig. Karin gav mig onda ögat. Matthias skrattade.

Presentblixt

Jag tycker att det är väldigt svårt att köpa present till min kusin som fyller 20 på söndag. Eftersom han fyller jämnt vill jag köpa något speciellt. Men vad köper man till en kille som fyller 20, vars största intresse är jordbruk?
Jag och lillebror ska köpa något ihop, och eftersom Svenne är i samma ålder och dessutom av samma kön tyckte jag att han kunde komma på något eller att vi åtminstone kunde titta efter något tillsammans. Men hans fantasi är tydligen lika bra som min och han hade fullt upp i veckan så vi kunde gå på stan heller.
Och det är inte så att jag inte vetat om födelsedagen. Jag har haft god tid på mig att tänka ut något. Men jag vill att det ska vara något bra, något som David blir glad för, något som han uppskattar. Jag har verkligen tänkt och tänkt. Tänkt länge, tänkt mycket. Utan att komma på något. Men så imorse, när jag slängde benen över sängkanten kom jag på! Jag messade Svenne och frågade vad han tyckte och trodde. Han trodde också på det. En sådan får det bli!
Jag förundras över mig själv. Så trött som jag var i morse. Hur kunde jag komma på? Men det är inte min första och förhoppningsvis inte heller min sista snilleblixt i det trötta tillståndet.

Det var förfärligt trevligt hos Camilla i lördags. Vi var fem fnittriga pratglada töser som åt middag och drack bål. Camilla är en hejare på både tacopaj och bål fick jag erfara. Alla vet att tjejer allt som oftast pratar om pojkar, och eftersom det inte var några män närvarande blev det en del av den varan. Jag råkade kläcka att man i den här stan måste tänka outside the box, vilket av någon anledning blev kvällens tema, och bidrog till många asgarv när vi äntrat Björnes.
Jag och Ananthi har på sista tiden ökat vår grad av tönt-dansmooves, och förra veckan snappade jag upp ett nytt från tv som jag introducerade efter klockan ett. Varför gör vi sådär? Vi står och skrattar oss fördärvade så det är förmodligen för att vi tycker att det är så hysteriskt roligt som vi inte slutar upp med dumheten.

Ingen vanlig dag

Idag är ingen vanlig dag. För det är Lindas (i Karlstad) födelsedag. Grattis grattis!
Jag längtar efter Linda ibland. Hon är så klok. En av de klokaste jag känner. Jag ser verkligen fram emot nästnästa helg då hon kommer och hälsar på mig. Det ska bli så roligt!

Jag har hamnat i ett The Hills-maraton. Jag kan inte sluta titta. Jag betar av avsnitt efter avsnitt. Och nu har jag inte många kvar. Tråkigt men bra. Jag är kär i mitt internet. Jag är ju inte van vid att kunna titta på klipp utan att det buffrar hela tiden, eller att man bara får ljudet och inte bilden. Och nu, nu kan jag titta på hela avsnitt av saker och ting. Det är toppen.

Om man dricker svartvinbärste och äter en satsumas efter smakar det märkligt. Inte äckligt, bara märkligt.

Ikväll är jag bjuden på 25-årsfest hos Camilla.

Fredagsfika

Det känns riktigt bra att avsluta arbetsveckan och börja helgen med en rolig fika. Och det är precis vad jag har gjort i eftermiddag. Jag och Jonna träffas inte så ofta, bara hon och jag, så det är extra roligt när det blir så. Vi kom att prata minnen och kom fram till att vi varit med om en hel del skojigheter tillsammans. Som när ett fyllo på pizzerian spydde i luvan på min Canada Goose-jacka så diskret att jag inget märkte, och jag efter en stund frågade Jonna om jag hade något i min luva. Eller som den gången jag sa till killen på torget att Jonna fick spilla precis hur mycket hon ville och precis vart hon ville utan att han behövde tycka till om det.

Vi kom också på att vi inte pratat om lördagkvällen. Det är standard att göra det, men det har liksom glömts bort i veckan. Vi fick oss några goda skratt när vi tänkte tillbaka en vecka.

Efter en önskan fick jag se en halvhjärtad imitation av Roger i Bonde söker fru, men fast den var halvhjärtad var den klockren. Jag vet att det kanske inte är så positivt att liknas med Roger men det är själva dialekten och kroppsspråket som är likt. Inget annat.

Nu sitter jag här och funderar på om jag ska ge Idol en chans till. Jag brukar tröttna och sitta och zappa efter fem minuter. The Hills säsong 5 känns faktiskt mer lockande. Nu när jag har ett internet som tillåter det.

Promenad, storhandling och konsert

Istället för att dricka kaffe, vilket vi i princip alltid gör, gick jag och Karl en promenad i eftermiddags. Tack vare det har jag idag varit på ställen jag aldrig varit förut, gått på stigar jag aldrig gått på förut. Mycket trevligt.
Jag hann nätt och jämt hem innan jag och mamma åkte och storhandlade åt mig. Nu är det inte så tomt i mina skåp längre. Alla basvaror finns numera fint uppradade på sina utvalda platser. Jag plockade upp alla varor medan mamma finjusterade mina gardiner. Sen åt vi lite granna innan vi begav oss till teatern. Vi skulle titta på ”Till minne av Cornelis”. Visans Vänner i stan arrangerade konserten som skulle bjuda på en norsk gästartist. Men gästartisten dök aldrig upp så istället underhöll Visans Vänner oss och det hela mynnade ut i en allsång. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt det hela. Det var jätteroligt. Inte riktigt vad vi förväntade oss, men väldigt trevligt ändå.

Gråstarr

Jag har börjat fundera på om jag har fått gråstarr. Herregud, jag ser grått hela tiden. När såg jag solen senast? Jag menar en hel dag, en hel dag med sol. Jag minns det inte. Jag vill ha en fin höstdag med minusgrader och full sol. Jag längtar så efter solen. Men om jag inte får en fin höstdag med minusgrader kan jag gärna ta en varm dag med 30 plusgrader istället. I ett annat land. Där man kan snorkla och gräva ner tårna i glödhet sand.

Jag tänker ofta på en historia Alex Schulman berättade:

Gud kom ner till jorden för att se hur det var med människorna. Han besökte Sverige och upptäckte att folk faktiskt bor här året om. Han blev bestört och sa: "Men jösses... Bor ni här?! Hela tiden? Men snälla ni, det förstår ni väl att det inte var meningen? Jag tänkte att ni kunde åka hit på sommaren och stanna några veckor. Men inte att ni skulle BO här."

Mitt mök

Det luktar bebis när man öppnar dörren och går in i Andréas lägenhet, där jag tillbringade eftermiddagen igår. Jag tycker inte att det finns något som luktar så gott.

Något som är positivt med att det mörknar tidigt är att det känns som kvällen redan på eftermiddagen. Så när vi satt i soffan och fikade och tittade på film kändes det som en myskväll. Det passar ju mig så himla bra eftersom jag är så kvällstrött – kväll på eftermiddagen.
Anton, mitt lilla mök, låg i mitt knä och sov som den ängel han är. Det är ett fint barn de har skapat, Andréa och Martin. Mitt mök är fin att se på. Och söt är han också. Sötast i världen.

Lukter topp 5
1. Bebisar
2. Nybakta kanelbullar
3. Nyhuggen ved
4. Utblåsta stearinljus
5. Nytvättat hår

Premiär x 4

Det var inte bara premiär för mys på Trädgårdsgatan igår. Det var även glögg-premiär. Det ledde till ytterligare två premiärer, nämligen för mina glöggmuggar som jag köpte förra året men som aldrig användes.

Och för Stelton-termosen jag fick i examenspresent av min morbror och hans familj. Jag är så rädd om den och tror inte att den egentligen är gjord för att användas utan finns till bara för att tittas på. Men vad kan vara finare att inviga den med än glögg?

Som vanligt hade jag och Lena bekymmer med vad vi skulle äta. Glada i hågen beger vi oss ändå till Oxen med förhoppningen att vi ska komma på något bra när vi väl är där. Men istället för att fundera på vad vi ska äta står vi och pratar om annat mellan hyllorna. Vi står där och pratar länge och livligt, som när två vänner som inte träffat eller pratat med varandra på förfärligt länge springer på varandra på ICA. Då och då kom vi på varför vi var där, och förflyttade oss några meter för att återigen bli stående och prata. Förmodligen inget som någon reagerade på eftersom ingen visste att vi pratar varje dag, träffas var och varannan dag och att vi skulle tillbringa de kommande timmarna tillsammans.

Idag sa jag till min elev att han var kung.
- Kungen över pungen! skriker han då.


- Du är en rumpnisse.
- Nej, du är en rumpnisse.
- Du är min rumpnisse.
- Nej, du är min rumpnisse.

Visdom

I morse vaknade jag och kände att jag håller på att få en visdomstand. Den tredje i ordningen för att vara exakt. Visdomständer skrämmer mig lite granna eftersom min första var ett rent sattyg. Den krävde sju bedövningssprutor, tre stygn och 10 dagar med penicillin. Dessutom tar det så lång tid för dem att komma fram. Den som är på gång nu sitter där uppe så gravitationskraften bör ju hjälpa den på vägen. Eller?

Eftersom Lena ska åka bort på onsdag och därför missar onsdagsmyset har vi den här veckan bytt dag. Den här veckan ska vi ha måndagsmys. Den här veckan bjuder på premiär för mys på Trädgårdsgatan. Fint som snus.

Kvulle med K-stin

Guud, vad söndagar är bra dagar. Idag har jag bara tagit det lugnt, tittat på repriser på tv och sovit igen alla timmar jag missat på grund av hosta och nästäppa den här veckan.

Bredvid mig i soffan sitter K-stin. Vi har tillbringat kvällen med att äta kvulle - smörgås och te. Te är en underskattad dryck. Vi har tittat på tv och skämts ihjäl åt pinsamheter i Ensam mamma söker. Vi fick gömma oss bakom kuddar och annat vi kunde hitta att gömma oss bakom.

Fars dag

Idag är det Fars dag. Grattis till alla pappor!
Förr om åren firade vi alltid detta genom att äta middag eller fika tillsammans; vår familj, min morbror och hans familj samt mormor och morfar. Nu är det helt plötsligt bara min morbror kvar, som är far i sällskapet. Det känns tråkigt.

Vi blev några fler än jag, Jonna och Ananthi här igår. Sara och Marjo kom med sin lilla fis Balder.

Och lite senare kom även K-stin. Hon berättade vad som har hänt och vad som händer i Lund, och det fick mig att längta tillbaka. Jättemycket. Jag måste snart åka dit igen.
Jag hade lånat Lips av Lena och Micke så vi sjöng hela kvällen. Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Marjo retade mig för att jag tar det här med rörelserna på så stort allvar. Och de andra upplyste mig om att Xboxet inte känner av om jag sparkar med benet eller inte när rörelsen visar det. Men vad gör väl det..

Surt sa räven

Jag har varit sur och grinig större delen av veckan. Det har nog berott på att jag varit trött och krasslig. Igår var det nog ändå värst med min grinighet. Jag brukar i princip aldrig vara otrevlig eller snar mot Lena men igår när hon ringde var jag till och med det. Jag fick be om ursäkt när jag träffade henne senare på kvällen. Stackars henne. Helt obefogat. Richard fick också se min bättre sida. Han som var här för att hjälpa mig med bredbandet. Helt obefogat det med. Han kom och var på bra humör och gick lika grinig som jag. Stackars Richard.

Om en stund kommer Jonna och Ananthi hit och dricker vin. Kanske K-stin dyker upp också.

Kulturell och borrig

När jag kom ner i köket för att äta förut låg det ett kuvert på min tallrik. I kuvertet låg en biljett till en konsert. Jag tycker att det är roligt att gå på olika evenemang och känna mig kulturell. Det finns tillstälningar att gå på även i Mariestad bara man har ögonen öppna.

Idag har jag borrat själv för typ första gången i mitt liv. Jag var lite orolig att jag skulle borra i någon elledning så halva stan skulle bli mörklagd. Men jag blundade och körde på och det gick ju riktigt fint. Jag kände mig väldigt Mulle Meck-isch. Hoppas att det går lika bra imorgon.

Dagen som var före dagen som är idag

Igår kände jag för första gången att lägenheten är beboelig. På det där hemmatrevliga sättet. I förrgår blev tv-bänken klar och tv:n packades upp. Igår körde jag alla kartonger, sopsäckar och allt emballage till tippen, blommorna kom på plats likaså fönsterlamporna, soffbordet hämtades och ställdes på plats, tv:n installerades och alla nyinköpta husgeråd diskades.

När allt detta var gjort väntade en fika med tjejerna. Det blir inte att man träffas så ofta allihopa, så det är riktigt roligt när det blir av.

Och eftersom det var onsdag igår fortsatte jag och Lena med att ha onsdagsmys. Varje vecka har vi bekymmer med vad vi ska äta. Igår testade vi något nytt, nämligen Fajitas. Det var riktigt gott. Det jag kände, på grund av min grymma förkylning. Jag och Lena måste ha en veckans betänketid, minst, så när vi ätit upp började vi diskutera vad vi ska dinera nästa vecka.

Vi bänkade oss i soffan för att se våra tre program. Jag är som sagt krasslig och hade feber i förrgår. Igår hade jag ingen på dagen att prata om, men när vi satt där i soffan började jag frysa fast jag var varm. Det slutade med att jag låg under en filt och mådde dåligt medan Lena klappade mig på benet och visade kärlek och omtanke. När jag kom hem visade termometern 37,7.

Mina arbetskamrater berättade för mig idag att man inte kan få svininfluensa om man är förkyld. Inget ont som inte har något gott med sig. Det kommer att vara mitt försvar om jag smittar någon i min närhet. För egentligen borde jag väl varken jobba, sitta på Ströget eller överhuvudtaget vistas bland folk.

Jag sov i lägenheten i natt och sov som en stock. Jag vet inte om det berodde på att jag mår dåligt, det faktum att det blev sent eller att det faktiskt kändes okej att inviga mitt nya hem.

Hjärnspermar, tjejen med toffs och feber

Av någon anledning undgår det tydligen inte mina elever att jag ibland har huvudet under armen. Idag var det en kille som sa till mig att jag inte använder alla mina ”hjärnspermar”. Jag kunde inte låta bli att skratta lite innan jag sa att det heter ”hjärnceller”.
Idag har jag också fått veta att eleverna som jag inte har pratar om mig som ”tjejen med toffs”. Något jag kan leva med eftersom
1. det stämmer ju faktiskt
2. de kallar mig inte för ”tanten med toffs”
3. jag har under de senaste tio åren varit känd ”Thorells brud” och tröttnade på det för typ nio år och elva månader sedan.
Bara för att röra till det för dem ska jag nog ha utsläppt hår resten av veckan.

Idag är det första kvällen på bra länge som jag kom hem i tid och dessutom inte hade massor att stå i. Igår när vi kom hem halv åtta åt vi lite granna. Sen packade jag bilen full med grejer, letade reda på borrmaskinen, letade reda på skruvdragaren och satte den på laddning, skrev en enkät som jag delat ut idag. På grund av dålig sikt var mamma tvungen att klippa min lugg. Då var klockan en bit över nio. Efter det hoppade jag in i duschen, packade skolväskan och gjorde mig redo för bädden. Men eftersom det gått i 120 var jag grymt uppe i varv och kunde inte somna förrän efter klockan ett. Därför är det skönt med en kväll som denna, då jag kan andas lite.

Jag har under dagen haft ont i ryggen. Jag tänkte att det säkert beror på att jag bär en massa hela tiden, och att jag ligger på golvet i osköna ställningar och skruvar möbler. Men ont i ryggen har jag också alltid när jag har feber. Så när jag kom hem tog jag febern bara för att utesluta den. Men nej då, feber it is. Herregud, vad det synd är om mig.
Det första jag kom att tänka på var att jag kan ha smittat Karl eftersom vi har varit tillsammans hela eftermiddagen. Men kom sedan att tänka på att jag kanske smittat bebben igår. Sweet Jesus. Jag fick lite smått hjärtsnurp och ringde omedelbart till Andréa för att meddela henne om mitt tillstånd. Hon tog det hela med ro men lovade att hålla ett extra öga.

The Mama

Det var så roligt att komma till jobbet idag. Jag har verkligen saknat mina barn nu när det har varit lov. Idag var det extra roligt eftersom alla så gärna ville berätta vad de gjort under ledigheten. De är så fulla av liv.

På lunchen passade jag på att ringa till Andréa, the mama. Jag har sms:at var och varannan dag för att höra så att hon mår bra, och hennes bebbe också givetvis. Hon frågade om jag ville komma dit en sväng och självklart ville jag det. Så i eftermiddags var jag där och kikade på det lilla livet som är fem dagar gammal. Satan i gatan vilken söt unge. Han är jättelik pappa Martin så det var ju inte så konstigt. Anton, som barnet heter, låg och sov så mysigt i mitt knä efter att han ätit sig mätt på min vän och jag fått en gratis lektion i amning.

I afton har jag och mamma, nej bara mamma, satt upp tavlor i lägenheten. Jag får passa på att haffa henne när hon är tillgänglig. Bra vart det. Och när vi kom hem halv åtta såg jag att juljonnis varit här och lämnat saker på vår trapp. Nu äger jag ett strykjärn och en konservöppnare. Jag blev så glad. Snälla Jonnis.

Att ta tag i

Jag sitter här och inser att det är några saker jag måste ta tag i. Typ igår.

1. Fixa bredband

2. Köpa antennkabel

3. Säga upp mitt medlemskap i Lärarförbundet

4. Fixa ett elavtal

Och nej, jag sprang inte lättklädd över torget i förmiddags. Jag hade inte kunnat ens om jag velat.

Alla helgons dag

Så vart har den här helgen tagit vägen? Det går för fort. Jag hinner inte med. Igår styrde jag och mamma bilen mot Götet för att införskaffa sängar och en del annat på IKEA. Jag fick även min tv-bänk bytt. Sängar är tungt kan jag meddela.
Igår var det ju Alla helgons dag så när allt var uppburet i lägenheten, med hjälp av Svenne, bar det av hem för en snabb dusch och sen iväg till kyrkan. De tänder ett ljus för alla som gått bort under året, och eftersom morfar gick bort i mars kändes det som en självklarhet att vara där. Svenne fick mig att skratta helt olämpligt vid ett flertal tillfällen. Det räcker att vi tittar på varandra så inser vi vad den andra tänker och så är det igång. Det underlättade inte heller att han tappade en sten, som vi fick när vi gick in i kyrkan, i golvet så den rullade iväg. Väldigt ljudligt. Mamma och jag åkte på en gravrunda i fredags kväll och tände ljus på de gravar som tillhör de våra. Det är så fint när det lyser på kyrkogårdarna nu.

I natt har jag sovit i lägenheten för första gången. Dock inte i sängen eftersom den inte var monterad. Jag kan säga att min soffa duger väldigt bra att sova i. Svenne var så snäll och hjälpte mig att montera sängen i eftermiddags. Det gick snabbt och väldigt smidigt. Så nu är det klart. Nu fattas bara allt som ska vara i köksskåpen. Sen är det boklart.