Saker jag ser fram emot

Jag har flera saker som jag ser fram emot. Jag behöver det, och är väldigt glad för att ha det. Mina nära och kära ser till att jag har det. Jag tar det i kronologisk ordning.

Säfsen

Jesper och hans föräldrar kommer att i födelsedagspresent ge mig en långweekend med skidåkning. Fatta vad härligt!

Kroatien

Första veckan på sommarlovet åker vi till Kroatien tillsammans med Jespers familj. Vi ska bo i detta fina hus som Jespers mamma bokat.

Turkiet

Mamma och jag ska åka till Turkiet. Precis som vi brukade göra. Bästa.

Turkiet

Everybody ska med! Ja, nästan alla i alla fall. Det är jag, Sixten, Jesper, mamma, Karin, Charlie, Sven, Johanna, Harry, Alfred, David, Elin, Stella och Alva. Det kommer bli lajbans. 

En Anna-helg

Det är väldigt sällan jag har en helg helt för mig själv, men så har det varit den här helgen. Sixten har varit hos Daniel och Jesper har varit hos kompisar. Jag brukar icke uppskatta att vara ensam någon lägre stund, men den här gången såg jag fram emot det. Tills Jesper skulle gå ut genom dörren. Då fick jag en liten släng av separationsångest.

När Jesper åkt bytte jag om till springkläder och gav mig ut en på en löptur. Det var så himla skönt. Solen sken och det var så friskt och skönt. Och vackert.

När jag kom hem satte jag mig i soffan tills jag blev rastlös och satte mig och jobbade tills jag blev trötters tös. Jag var i säng halv tio och vaknade klockan halv nio igår. 11 timmars sömn. Det var inte illa.

Jag gav mig ut på en löptur i ett betydligt gråare väder än i fredags. Men det var skönt ändå.

När jag duschat och ätit frulle gick jag ut och körde in ved. Sen satte jag mig och jobbade lite innan Sara hörde av sig och frågade om vi ville komma till Töreboda och gå till Mandy's med henne. Lena kom och hämtade upp mig och vi tre tillbringade kvällen tillsammans. 

Det var så himla trevligt och roligt och jag hoppas att Sara fick något annat att tänka på för ett tag.

Idag vaknade jag med en satans träningsvärk, men jag kände ändå att det vore skönt att styrketräna. And so I did.

Jag satte mig och jobbade lite tills Jesper kom hem. Som jag längtat efter honom!

Jag gjorde mina söndagssysslor innan jag åkte och hämtade Sixten. Han hade varit hos Daniel sedan i torsdags, så jag hade längtat ihjäl mig efter honom också. Det var himla skönt att vara ensam hemma, men det är så mycket skönare när mina killar är hemma.

Dalen

Jag är nere i en dal. Jag är ju det då och då, som den känslomänniska jag är. Det är höga berg och djupa dalar. Men den här dalen är djupare än vanligt, och jag har varit där ett bra tag nu. Längre än vad jag brukar. Alltså, vi pratar veckor.

Jag brukar vara bra på att ta mig upp. Jag brukar vara bra på att analysera varför jag är där, och sen gör jag något åt saken. Jag har naturligtvis gjort samma sak denna gång - försökt analysera. Men jag kan inte hitta orsaken till min vistelse i dalen.

Det har gått så långt att jag inte ens vill prata med Jesper om saken. För jag har ändå inget att säga. Då tyckte han att det var fara på taket och vi pratade länge om allt. Vi kom inte fram till något eftersom vi fick avbryta. Jag fick pulshöjning av att prata om det, och jag skulle gå och lägga mig. To be continued. 

Jag försöker fokusera på positiva saker och se fram emot roliga saker jag vet ska hända. Dagens positiva hittills:

1. Sixten sov till 6.30. Skönt med sovmorgon!
2. Att få äta frukost i lugn och ro med tända ljus. En vanlig torsdag.
3. Förmiddagsfika - kaffe och minisemla.

Vab

Vi har tjuvstartat vabruari lite grand. Sixten och jag har varit hemma idag eftersom han är förkyld och har feber. Det är allt bra mysigt att vab:a. Vi har tittat på film, läst böcker, myst och lekt.

Sixten var ganska pigg och feberfri på förmiddagen och ville gärna gå ut när solen tittade fram. Inte mig emot, och dessutom är det bra med frisk luft. Så vi gick ut och luftade oss lite.

Vi gick en kort promenad till bäcken. Det var ett roligt litet äventyr.

Sen blev Sixten trött så vi gick in och drack varm choklad och fikade innan vi skjutsade mamma till tåget. Resten av eftermiddagen tog vi det lugnt och jag var inställd på att åka till jobbet imorgon. Men så kändes Sixten ovanligt varm och tempade 38 grader. Det blir en till dag hemma imorgon.

Vecka 3

Alltså, på veckorna går allt i 120. Vi hoppar in i ett ekorrhjul och det är så skönt när det är helg och allt saktar ner. 

Igår vakade Sixten klockan halv 6, men vi gick inte upp förrän vid 7. Medan Sixten lekte vek jag tvätt och sen grejade vi lite innan vi gick ner och åt en lång frulle.

Sixten ville leka med Stella, så jag skjutsade honom till Ebbetorp. Jag passade på att bädda rent i sängarna och städa medan han var där. Sixten tycker inte att det är jätteroligt när jag städar och det går så mycket snabbare när jag får göra det ifred. Win-win.

Min kära Lena fyllde år i torsdags och igår var det dags att fira henne. Det var så längesen jag träffade truppen. Vi kom fram till att det var på midsommardagen vi senast var samlade. Helt sjukt. Det får inte hända igen. Det var i alla fall så trevligt och roligt att få hänga med dem.

Det blev inte jättesent för min del, så jag har varit pigg idag. Sixten sov hos mamma, så jag hann göra alla söndags-måsten samt jobba lite innan han kom hem.

Vi pälsade på oss kläder och gick ner till sjön. Så härligt väder! Vi åkte spark och skridskor. Jäklar, vad vi skrattade. Det är SÅ roligt att åka spark. 

Sixtens skridskoåkning blir bara bättre och bättre. Jag blir så stolt. 

När vi kom hem lagade vi middag och gjorde oss redo för en ny arbetsvecka. Sixten var trött och somnade innan klockan var halv sju. Det tar på krafterna att hålla igång i friska luften. Bästa!

Min helg i bilder

Som jag säger efter varje ledighet - det bästa med att börja jobba igen är att jag uppskattar helgerna mer. I fredags kändes det så himla härligt. Sixten såg fram emot helgen lika mycket som jag, och vi hade båda fredagsfeeling på morgonen.

Sixten sov över hos mamma på fredagskvällen för att jag skulle få sova en natt helt ostörd. Karin och Charlie sov också över hos mamma så Sixten var överlycklig. De hade tacomys och pyjamasparty. 

Jesper och jag hade fredagsmys, men jag var så himla trött och ville helst vara för mig själv. Jag gick och la mig och sov i tio timmar. Det är inte ens ovanligt längre - att jag sover så många timmar i sträck. När Sixten sover borta alltså.

Jag vaknade pigg och va sugen på en löprunda. Jag sprang lite längre och lite snabbare än i onsdags så jag är nöjd. Det var fasa fint väder också. Jag älskar att bo här.

När jag duschat och ätit frulle bäddade jag rent i sängen och sen kom Sixten hem. Vi åkte och handlade och sen åt vi middag. 

Sixten följde med David, Elin, Stella och Alva ner till sjön för att grilla korv. Jag passade på att städa huset och hänga tvätt. Men när jag var färdig tog jag på mig ytterkläderna och gick ner till sjön jag också.

Vår plan för helgen var att åka och åka skridskor i ishallen, men när jag såg att de åkte cross på sjön insåg jag att isen var tillräckligt tjock för att kunna åka skridskor på. Och när jag var nere i lördagseftermiddag var isen helt perfekt.

Idag packade vi fika och korv, spark och skridskor och begav oss ner till sjön. Vi blev ett bra gäng där nere; Sixten, jag, Jesper, Jespers föräldrar, mamma, David, Elin, Stella och Alva. Det var såklart oturligt att det började snöa, men vi var glada ändå. Vi åkte skridskor och spark, och Sixtens skridskoåkning hade förbättrats mycket sedan sist. Nu åkte han utan sparken utan att trilla omkull.

Efter flera timmar utomhus gick vi hem. Stella följde med och hon och Sixten lekte så himla bra fast de var trötta. De avslutade dagen med ett bad. Efter kvällsmaten somnade Sixten som en stock.

Vi är laddade för en ny arbetsvecka. Huset är städat, tvättkorgen är tom, matlådorna gjorda och väskorna är packade.

Ofrivilligt träningsuppehåll

Jag har haft ett ofrivilligt träningsuppehåll sedan den 10 november. Min kropp sa stopp, och fastän jag är envis och har en förmåga att pressa mig själv kunde jag inget annat göra än att vila. När jag var så andfådd av att gå upp för en trappa att jag inte kunde prata när jag kommit upp och när jag med nöd och näppe kunde ta mig hem på min promenad på två kilometer insåg jag att det verkligen var bom stopp.

Under jullovet har jag inte gjort mer än minsta möjliga. Det har varit mycket tid i soffan och jag har prioriterat sömnen. Sakta med säkert har ett träningssug smugit sig på. Ett friskhetstecken tänker jag. Och när det gick så pass bra att åka skidor i Orsa tänkte jag att det nog är dags att testa löpsteget igen.

Idag slutade jag tidigt, kände mig pigg och solen sken. En perfekt dag att snöra på mig löpskorna med andra ord. Sagt och gjort.

Det gick inte fort och inte heller sprang jag långt, men jag är SÅ glad att min kropp tillät mig att få puls utan att det kändes som jag skulle döden dö på riktigt. Det kändes så himla härligt!

Orsa

I lördags packade vi in oss i bilen och begav oss mot Orsa. Jespers föräldrar bjöd med oss och Jespers bror och flickvän för att åka skidor. Cirkus Lundell-Andersson på roadtrip.

Jespers mamma hade hyrt en så himla mysig stuga. Där trivdes vi bra. När vi vaknade upp i söndags lekte Sixten lite med sina leksaker innan vi begav oss till backarna. 

Vi hyrde skidor och sedan var det dags för mig, Sixten och Veronica att möta upp vår skidlärare. Sixten var så pirrig, jag och Virre lika så. Det var väääldigt längesen jag åkte slalom, och då var det mer störtlopp än slalom.

Vår gulliga skidlärare Mattias lärde oss grunderna och var superduktig med Sixten. Det var så roligt!

Sedan var det dags för oss att träna på egen hand. Och det gjorde vi. 

Det dröjde inte länge förrän Jesper, Johnny och Håkan tog med mig och Virre upp på toppen. Vi tog oss också ner, så det var ju positivt. Jesper sa att jag skulle åka en röd backe innan vi åkte hem, och jag sa att det aldrig skulle hända. Fyttifan, de var ju stupbranta.

Det var så himla härligt och fint. Solen sken och utsikten var magisk på toppen.

Jag älskar ju snö och Sixten likaså. Han var helt lyrisk och lekte i snön så mycket han orkade.

Vi hade en liten bit till backarna så vi var uppe i tid och gav oss av direkt efter frukosten.

Sixten tröttnade ganska fort på att åka skidor, och när han tröttnat på att vara vid backarna åkte han och Carola tillbaka till stugan. Vi andra hängde i backarna och jag och Virre blev bättre och bättre.

I måndags var det nyårsafton och när vi kommit hem från skidåkningen tände vi brasa, åt trerätters middag, drack champagne och tände tomtebloss.

Vi var alla trötta och gick och la oss före tolvslaget. Tack vare det var vi pigga och alerta på ännu en dag i backarna. 

I måndags snöade det, men i tisdags var det solsken igen. Övning gav färdighet. Sixten lärde sig svänga åt båda hållen och jag vågade åka både fortare och i alla de blåa backarna.

När man åkte stolsliften upp till toppen såg man in i Orsa Rovdjurspark. Vi såg vargar, och i tisdags såg Jesper och jag en tiger. Vi blev så till oss att vi nästan glömde gå av liften. 

Igår var det sista dagen i backarna. Jag, Jeppson, Håkan och Virre åkte till backarna så vi var där när de öppnade för att utnyttja tiden. Det var lite kyligt på förmiddagen, men så soligt och helt fantastiskt! Vi åkte i morgonsolen i nypistade backar. 

Och jag då! Åkte i en röd backe. Inte bara en, utan hela två gånger. Jag är så imponerad över mig själv!

På eftermiddagen hade Carola och Håkan bokat en skotertur. På min bucketlist står att köra skoter, så jag blev så himla glad att de bokat detta när de fick veta det.

Jävlar, vad roligt det var att köra! Carola satt bakom mig, och Sixtens att bakom Håkan. Vi körde upp på ett fjäll där vi stannade och tittade på utsikten.

Sista biten av turen bytte Sixten till min skoter och han skrattade så han tjöt när vi körde. Och jag kunde bocka av en sak på min bucketlist.

Vi var inte så sugna på att åka mer skidor efter turen så vi lämnade tillbaka skidorna och åkte hem till stugan. Det kändes faktiskt tråkigt att inte få åka mer. Jag hade lätt kunnat stanna några dagar till. Då hade jag fått träna på att åka lite fortare ner för de röda backarna.