Påsklovsavslut

Jag började dagen med påsklovets sista morgonpromenad. Det är en sak jag saknar från min mammaledighet - morgonpromenaderna. Särskilt såhär nu när det våras, när solen skiner och det inte blåser isiga vindar som skär genom märg och ben. 

Jag kunde inte somna igår och när Sixten väckte mig hade jag fått ihop hela 2,5 timme. Det finns de som tycker att det är idioti att ge sig ut och gå 7,5 km då. Jag tycker att det är idioti att inte göra det. Sixten somnar liksom inte om, och jag skulle få ett psykbryt av att starta dagen med att se honom stöka ner hela huset det första han gör. Nej, då går jag hellre ut och samlar energi för dagen genom att få endorfiner, frisk luft och lite sol.

Sixten var helt slut efter två dagars kalasande så han somnade när vi hade dryga kilometern kvar hem. Sen sov han länge och väl. Jag hann lägga in en tvätt, vika den som hängde uppe, hänga den jag lagt in, lägga in en till, duscha och äta frulle.

När han vaknat och ätit sin andra frukost åkte hela lilla familjen till Götene och badade. Sixten var först en smula kritisk, men när vi väl var i vattnet blev han som galen. 

Han kastade sig hoppande rakt ut, dök som om han inte gjorde något annat om dagarna och avslutade det hela med att åka den stora vattenrutschbanan helt själv. Vildpastill! 

Väl hemma igen åt vi middag och medan Daniel satte upp rullgardinen i Sixtens rum la jag mig i Sixten säng för att vara ett moraliskt stöd. När jag låg där kom tröttheten och jag tänkte att jag aldrig skulle palla mig ut på springturen jag planerat in.

Jag förvånade mig själv när jag helt plötsligt bytte om till träningskläder och gav mig ut. Det gick inte lika fort som det brukar och i vanliga fall hade jag blivit sjukt onöjd. Idag var jag nöjd med att jag tog mig ut.

Nu har jag precis jobbat lite. Förberett veckan som kommer. Jag har också packat väskorna, lagt fram kläder till imorgon, gjort matlådor och all tvätt är tvättad. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Påskens

Igår var det påskafton och Daniels födelsedag. Sixten och jag smög oss upp och gick ut på vår morgonpromenad så Daniel skulle få sovmorgon. En morgonpromenad är bästa starten på dagen.

När vi kom hem åt vi födelsedagsfrukost och firade Daniel. Sedan gick killarna ut och jag städade hela huset. När de kom in gör att vila middag gav jag mig ut på en springtur. Vad skulle jag göra utan mina springturer? De är min partner in crime.

När kom hem duschade jag och sen gjorde vi oss i ordning för att åka till min morbror och hans fru för att fira påsk. Precis som traditionen säger.

Vi åt fantastiskt god mat letade påskägg i trädgården. Jag blir lika glad varje år jag hittar mitt ägg. Som ett barn.

Sen eldade vi påskelden. Sixten har pratat om att elda i flera dagar och var som eld och lågor (hö hö hö) när Bengt tände på. Vi sköt också raketer och Sixten var helt tagen. 

När vi kom tillbaka in gjorde vi äggtoddy och fikade. Jag hade så trevligt och roligt och det var den bästa påskaftonen på länge!

Jag var så mätt att jag inte kunde somna inatt. Alltså, det var inte vettigt. Jag somnade inte förrän vid 4 sommartid, och som tur var tog Sixten sovmorgon till 7. Han ville vänligt men bestämt inte följa med ut på någon morgonpromenad, så jag fick gå själv. Inte helt fel det heller. Jag gick rundan 10 minuter snabbare och kunde lyssna på musik hela tiden. Härligt!

När vi ätit frulle kom Sven och Johanna förbi och jag fick för första gången se min brorson. Han satt kvar i bilen eftersom både Sixten och Daniel är snuviga, och jag rörde honom icke. Men herregud, så söt och liten. Bara drygt en vecka gammal.

Idag var det dags för att åka och fira påsk hos Daniels föräldrar. Dagen till ära var det Converse-säsongspremiär för den yngre. Jag tjuvstartade redan tidigare i veckan.

Vi åt god påskmat, spelade påsk-paketsspelet och fikade. Sixten och Lily lekte och busade så han var helt svettig. Vilken bra helg vi haft! Så himla trevlig och rolig.

Lååångfredag. Och lite gårdagens

Daniel tog Sixten natten till igår för jag vara bara sååhå trött. När jag blev väckt hade jag sovit en natt med god och ostörd sömn. Det behövde jag verkligen. Jag vaknade upp som en ny människa och som om det inte var bra nog, så möttes jag av det här när jag drog upp rullgardinen:

Bra start på dagen! Och tack vare att mamma varit så fantastiskt snäll och putsat fönstren kunde jag föreviga det.

Sixten och jag gick ut på vår morgonpromenad och när jag duschat och vi ätit frulle åkte vi till stan och köpte födelsedagspresent till Daniel. Jag råkade visst köpa två nya stycken kläder till mig själv också när jag ändå var på stan. Efter vår shopping myste vi till det med en fika.

På kvällen var jag, Camilla och Ananthi på Pinchos i Skövde och åt mat och drack drinkar. Det vart inte så sent, eftersom vi var där redan 17.15. Jag var i säng innan det blev idag, men jag kunde inte somna. Jag fick som tur var sovmorgon och vaknade av mig själv 10.30. 

Sixten och Daniel hade åkt till mamma och kom hem lagom till att jag duschat, ätit frulle, bäddat ur sängarna och tvättat en tvätt. Vi åt middag och sedan åkte vi till stan och veckohandlade. 

Det har varit en väldigt grå dag idag på flera sätt, och en stor bukett tulpaner fick därför det stora nöjet att följa med hem.

Eftersom jag inte har någon tillräckligt stor kastrull som passar på vår induktionsspis så var mamma snäll och kokade vår skinka. Precis som i julas. Och förra påsken. Så nu ikväll har vi ätit smörgås med varm skinka och druckit påskmust.

Nu är det soffläge och film som står på programmet. 

Imorgon är det påskafton. Som jag längtar!

Påsklov på riktigt och årsdagen

Nu har jag gått på påsklov. Jag skulle ju egentligen ha gjort det redan igår om jag inte varit tvungen att vara hemma i måndags. Nu blev det förskjutet en dag eftersom jag jobbade igår och idag istället. Men det gör inte mig så mycket.

Eftersom Sixten varit hemma med Daniel och jag inte haft någon direkt tid att passa så har jag och Sixten varit ute och gått morgonpromenad både igår och idag. Det finns ingen bättre start på dagen. Igår gick vi ut genom dörren redan klockan 5.45 eftersom Sixten vaknat mer än en timme tidigare än så. Härligt att det är ljust vid den tiden nuförtiden. Vi fick en fin och härlig, om än något kall, morgonprommis.

Efter att jag varit på jobbet och rättat nationella prov åkte jag till optikern och därefter till gymmet. Precis som tisdagsrutinen säger.

Idag var det en gråare men varmare morgonpromenad. Inget ont som inte har något gott med sig. Efter dusch och frulle åkte jag till jobbet och rättade klart proven och sen åkte jag till Martina och gjorde naglarna. 

När jag fått mina naglar fina igen åkte jag hem och hämtade Sixten och Daniel och sen åkte vi in till stan igen för att köpa presenter till påskspelet vi ska spela med Daniels familj.

Nu har jag landat i soffan. Jag är så trött att jag är otrevlig så jag ska alldeles snart gå och lägga mig.

Idag är det 11 år sedan pappa gick bort med allt vad det innebär. Som jag saknar. Och längtar.

De sjuka och jag

Tredje magsjukan i huset sedan Lucia. Vi börjar få rutin på det här med kräkningar och diarré. Daniel klarade sig den första omgången, men inte de två senaste. Jag har klarat mig samtliga. Sitter jag här och skriver och tar i trä som aldrig förr. Faran är väl egentligen inte över än för min del. Jag, som brukar bli sjuk bara jag ser någon ha maginfluensa på tv. Så pass lättsmittad.

Sixten spydde inte mer igår och har inte spytt sedan dess. Jag var så rädd att han skulle dra en kräka på mig under natten, men jag beskonades från det. Oerhört tacksam.

Jag fick ju tvätta så mycket som fanns i hans säng igår kväll och hade det på tork på elementet i köket över natten. Så när vi kom ner för att äta frukost imorse gjorde han det skönt för sig på köksön medan jag plockade fram och kokade kaffe. Inget hälsovårdsmyndigheten skulle godkänna kan jag tro.

Dagen har varit lugn och en smula seg. Sixten har ömsom varit aktiv ömsom trött. Det har vänt som på en femöring. Superpigg. Superslö. Vi har bara varit inne och lekt och myst och tittat på youtube. Jag har tvättat och tvättat och sanerat. Alltså, min bacillskräck ställs på sin spets. Herregud, vad jag tycker att det är jobbigt. Bara bita ihop och försöka att inte tänka så mycket.

Jag skulle egentligen ha jobbat idag, men det blev ju inget med den saken. Planen är att jag ska göra det imorgon. Om killarna kan klara sig själva. Och förutsatt att jag fortfarande är frisk såklart. Peppar peppar..

Dagen i fem bilder

Alltså, det här vädret gör underverk för mitt humör. Sixten och jag började dagen med en solig morgonpromenad precis som igår. Det är verkligen vår i luften. Solen värmer och fåglarna kvittrar. Underbart!

När vi kom hem åt vi frukost. Sixten var så gosig och kröp upp i mitt knä och myste. Asså, min lilla groda.

Jag var hos optikern i veckan eftersom jag sedan i vintras upplevt att jag ser dåligt på långt håll och för att jag har ont i huvudet var och varannan dag. Jag som aldrig har ont i huvudet liksom. Mycket riktigt visade det sig att jag behöver ha glasögon. Alltid. Hela dagarna, varje dag. Så nu är jag i utprövningsfasen av vilka bågar som ska få pryda min nuna. 

Efter frukostmyset gick Daniel och Sixten ut så jag kunde städa och påskpynt i lugn och ro. Jag hann dock bara göra övervåningen innan jag kände att jag hellre ville vara ute i det fina vädret än att hållas inne. Så jag avbröt städningen och gick ut. Jag passade på att göra lite vårfint ute i mina blomlådor också. Sådant gör mig glad i själen.

Jag och Sixten hade också lite sandlådehäng innan det var dags för middag. Jag satt i solen och bara njöt medan han lekte och donade.

Jag hade bjudit in oss själva på middag hos mamma idag. Min arbetskamrat hade rotmos och fläsk i sin matlåda häromdagen och då blev jag så sugen på det att jag messade mamma och frågade om inte hon kunde göra det. Såklart hon kunde det. Världens bästa mamma ju. Så sjukt gott var det också.

När vi kommit hem igen städade jag färdigt hela huset. Nu är det rent och fint, sängarna är renbäddade och kycklingarna är framtagna. 

En bra dag tyckte jag att det varit. Till både Daniel och Sixten började spy. Fyttifan. Efter ett par byten i sängen sover han nu, mitt lilla sjuka barn.

Bergochdalbana

När livet kommer ikapp en och vänder upp och ner på det mesta tappar jag lusten till att skriva. Min hjärna går i spinn på högvarv och topparna är lika höga som dalarna är djupa. Och det vill inte säga lite. Jäääättehöga och jäääättedjupa.

För mig, som är en känslomänniska, är det påfrestande såklart. Det var längesedan jag kände mig så glad som jag gör nu. Samtidigt som det var längesedan jag kände mig så ledsen som jag gör nu. Tiden går galet fort samtidigt som den går hur långsamt som helst. Dessutom känner jag detta samtidigt, på en och samma gång. Jättekonstigt. Och jättejobbigt. 

Jag tittar i kameran på mobilen för att se vad jag dokumenterat under de senaste veckorna.

Inte mycket. Men det jag tagit kort på är ändå det viktigaste här i livet. Barnet mitt.

Jag inser att jag måste skärpa mig. På riktigt skärpa mig. Stanna upp och fokusera. Sluta tänka så förfärligt mycket. Börjar här och nu.