Några tankar om min födelsedag

Jag kan tänka mig att folk tycker att det är konstigt att jag får sådan ångest inför min födelsedag. Det handlar inte om någon töntig åldersnoja, utan det faktum att pappa inte är i livet och firar med mig.

Min födelsedag är värre än jul, påsk eller till och med årsdagen. Anledningen till det är att pappa alltid var så noga med att fira. Han var noga med att dagen skulle bli speciell och bra. Det gör att det nuförtiden känns väldigt tomt. Att tomheten efter pappa märks väldigt tydligt. Fast det i år har gått sex år sedan pappa gick bort, går jag ändå och väntar på att han ska ringa och säga grattis.

Hela förra veckan gick jag och grämde mig. Aj aj i magen. Aj aj i hjärtat. Därav den dåliga sömnen. Därav min ofokusering, tystlåtenhet och min uteblivna gladhet.

Jag tänker tillbaka på den sista födelsedagen vi firade tillsammans. Jag och pappa låg i sked hela den helgen. Hela helgen. Vi pratade minnen, om framtiden, om döden och vad som händer efter den. Det är ett av de bästa och finaste minnena jag har av oss. Mindre än en månad senare gick han bort.

Jag är lyckligt lottad som har en fantastisk och omtänksam familj och släkt. Tack vare dem blir födelsedagen trots allt alltid väldigt bra. Mamma torkade mina tårar i köket mellan huvudrätten och efterrätten i lördags. Hon klappade mig på kinden, gav mig kramar och påminde mig om att pappa är med hela tiden. Jag vet det. Men jag vill ha honom fysiskt också.

Jag är även väldigt lyckligt lottad som har fina vänner. Och då framförallt Richard. Richard är fortfarande den person som känner mig bäst, som vet hur jag känner, tänker och reagerar. Särskilt när det gäller det här. Hela pappa-grejen. Han var med då det hände och har varit med sedan dess. Han vet precis vad han ska säga och göra för att det ska kännas bättre för mig. Och trots att vi inte är tillsammans längre så är det han som messat med mig när jag inte kunnat sova i veckan. Som tagit sig tid till inte alltför roliga telefonsamtal. Han ställer alltid upp och jag hade inte klarat mig utan honom. Jag är lyckligt lottad.

Och tack Sara som i lördags frågade om det fortfarande känns jobbigt att fylla år. Det betydde världen för mig.

Magic Mountain

I lördags på mitt kalas kom vi att prata om när vi var på Six Flags Magic Mountain i Los Angeles. Det är ett nöjesfält med några av de högsta, snabbaste och värsta åkattraktionerna i världen. Jag och Karin var där ett annat år, men Svenne och Matthias ville också dit.

Vi började med att åka Goliath. När jag och Karin var där fastnade och stannade tåget på den högsta punkten medan vi stod i kön. De som satt i fick klättra ur och gå ner. De flesta som stod i den vidrigt långa kön bangade. Men det gjorde inte Karin och jag, vilket gjorde att vi helt plötsligt kom först i kön.

Svenne, som är den mest höjdrädda personen jag vet, blev förbannad medan vi åkte upp i den första backen. Då tyckte Karin nämligen att det var en bra idé att berätta att han satt i världens högsta berg- och dalbana.

Titta vad små träden är. Man fattar inte hur högt det är när man inte varit där och sett det. Vi tyckte att det var så roligt att vi skulle åka igen, men då hade tåget stannat på toppen. Precis som när jag och Karin var där första gången. Det kunde lika gärna ha varit vi som fått klättra ur. Eller.. då hade Svenne mördat oss.

Den värsta åkattraktionen jag någonsin åkt var däremot Tatsu. Man ligger på mage och har rälsen över sig. Vi satt inte längst fram, vilket de i klippet gör, så vi såg verkligen bara rakt neråt.

Jag trodde jag skulle dö. Jag skrek. Jag skrek röven av mig. Svenne, som blev av med all sin rädsla efter Goliath, satt bredvid mig och asgarvade. "DET ÄR INTE ROLIGT" skrek jag då.

När jag tittar på de här klippen pirrar det i magen. Herrejävlar, säger jag bara. Herre. Jävlar.

Missbruk

Klockan är 11.34 och jag har hittills ätit 4 kiwi idag.

27 februari

Min dag började bra med att jag fick frukost på sängen. Smörgås, gröt, kaffe och kiwi. Herr P har uppmärksammat mitt beroende vad det verkar. Min snuttkorv.

Han frågade för några veckor sedan om jag önskade mig något. "Ja, men jag vill inte säga vad det är, utan vill att du ska komma på det själv" fick han till svar. Det var väl ett bra svar? Efter några väl valda ledtrådar visade det sig imorse att han listat ut vad det var. Bra jobbat.

Jag blev lämnad och försökte somna om. 3 timmars sömn borde ju underlätta en omsomning. Men icke. Så jag gick upp, duschade, bytte i sängen, dammsög och våttorkade golven. Mina fina tjejer var här och drack vin igår kväll så det behövdes städas lite. Dessutom turades jag och Daniel om att vända upp och ner på godisskålen i soffan i fredags.

Nu väntar jag på att Daniel ska komma tillbaka hit. Det ryktas om att han har smörgåstårta med sig.

Grattis till mig

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Annas födelsedag.
Hurra! Hurra! Hurra!

Dagen före dagen

Jag blev så glad i själen när jag kom ut i köket imorse och såg mina fina blommor som jag fick av Daniel igår. Jag tycker om blommor och särskilt mycket tycker jag om tulpaner.

Lördag innebär ju lördagsrutin, så jag har varit på gymmet och tränat. Nu är jag nyduschad och vi ska åka hem till mamma och förbereda kvällens kalas.

Varför?

Varför sover inte jag? Varför sover inte jag som är tröttast? Såhär har det varit hela veckan. Okej. Nu gör jag det. Jag pekar finger åt världen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

TGIF

Jag tror att den här veckans dåliga sömn har kommit ikapp mig idag. Fy, vad trött jag har varit. Jag var aspigg imorse, men framåt klockan 9 kändes det som jag jobbat hela dagen och att det var dags att gå hem. Då var det 6½ timme kvar på arbetsdagen. Det har gjort att den här dagen känts evighetslång.

När jag kom hem började jag städa. Det är ju trots allt fredag. Min städdag. Sen mötte jag mamma för att gå och handla mat till mitt födelsedagskalas som jag ska ha imorgon. Jag höll på att kräkas av trötthet på Ica, men tog mig igenom det utan att få ett utbrott. Väl hemma igen städade jag klart. Nu är det rent och fint här, och jag känner frid i själen.

Nu sitter jag nyduschad och väntar på herr P. Jag kämpar för att hålla mig vaken. Så att jag kan säga hej innan jag somnar. Så. Himla. Trött.

24 februari

Det var så roligt att fika med mina tjejer. Herregud. Vi kunde inte ens beställa kaffet utan att vi asgarvade åt varandra. Jag sa till kvinnan i kassan att "det är tur att vi inte är här så ofta". Så svarade hon att "det kan vara så lite som gör det", för hon kunde inte hålla sig för skratt hon heller.

När vi satt till bords fick jag se att Saras klocka och min klocka matchade ljusstakarna som stod på bordet. Ah, jag hade lite dåligt färgseende för det visade sig att den ljusstaken som jag tyckte var röd tydligen var rosa. Men man behöver kanske inte vara så petnoga hela tiden.

Nu har jag varit och tränat. Sen gjorde jag ett ryck och rensade ur min frys. Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på ett avsnitt av One Tree Hill.

Och just det. Idag är det 10 månader kvar till jul.

Mina beroenden

Jag är beroende av tre saker just för tillfället. Vaselin, nässpray och kiwi. Nässpray och vaselin är ju konstanta beroenden, som funnits i två respektive fjorton år. Men Kiwi är min nyfunna vän. Om jag fick bestämma skulle min kost bestå av enbart kiwi. Jag skulle bada i kiwi och sova i kiwi. Jag skrev precis "sowa". Men jag raderade det. Så nu sitter jag och fnissar för mig själv. Jag är så beroende av kiwi att jag vill byta ut alla enkel-v mot w.

Idag är det torsdag och jag ska precis jämt springa och göra mina naglar. Sen är det fika med truppen. Jag ska träffa mina tjejer och det ska bli så roligt.

Oj, bråttom bråttom.

Over and out.

Det är nära

Idag när jag kom hem och tittade i brevlådan låg det ett paket däri.

Paketet var från K-stin. Jag öppnade det bruna pappret lite försiktigt i ena hörnet för att försäkra mig om att presenten var inslagen, så jag inte öppnade för tidigt. Och innanför det bruna pappret låg en rosa paket.

Som inte ska öppnas förrän på den rätta dagen. Tills dess får jag nöja mig med att klämma och skaka och lukta och.. vara grymt nyfiken.

Så vad innebär det här? Att det är nära nu?

Tisdag

Jag hade så ont i magen när jag vaknade att jag funderade på att sjukskriva mig idag. Det säger en hel del. Helt konstig kände jag mig. Jag frös så inatt att jag sov med dubbla täcken. Det är inte likt mig. Men jag är satan för snål för att sjukskriva mig. Nära 1300 kr för att vara hemma med lite magont. Dessutom vägrar jag vara sjuk idag. För idag är dagen då jag ska träffa Andréa. Hepp. Det håller inte. Jag trodde jag skulle göra den sämsta lektionen på länge, den första jag hade, men istället blev det den bästa på mycket länge. Tur att jag åkte till jobbet säger jag. Och när klockan var typ halv 10 kände jag mig ganska normal.

Eleverna kalla mig neger när jag går genom korridoren. Det är till och med elever som jag inte undervisar som säger det efter mig. Jag vänder mig om och säger att ”det där språket använder vi inte på den här skolan”.

Och jag tycker inte ens att jag är så brun. Så eleverna är inte bara politiskt inkorrekta, dom har fel också.

Jag ringde och bjöd min morbror på kalas och då berättade jag det här. Då skrattade han och kallade mig för Prussiluskan och sa att han kan se det framför sig. Det är ingen komplimang va? Att bli jämförd med Prussiluskan.

Nej, nu drar jag till gymmet så jag får åka till Andréa.

Därför

Det finns de som undrar varför jag vill vara lärare. Det här är en anledning:

Hej Anna!
Vill bara säga att du är en jätte bra lärare och undervisar jätte bra! :)
För jag har börjat med samhällskunskap A nu och har lite historia där, just nu pratar vi om Kalla kriget, Kubakrisen m.m.
och jag minns jätte mycket om det från högstadiet! Det är jätte kul när det som man har haft prov på och genomgångar om, fastnar i huvudet (det var det inte mycket som gjorde) men dina lektioner kommer jag aldrig att glömma!
Tack för att jag fick ha dig som lärare!
Vi höres! ;)
Stor KRAM!!

Måndag

Vi hade en riktig slappardag igår. Som om jag inte slappat något alls på min lediga vecka. Som om jag haft värsta jobbiga. Men det hade Daniel, så jag sympatislappade. Passiv slappning.

Och idag så var det jobbdags igen. Jag hade en släng av ångest igår. Jag har haft det så bra, och ville inte att det skulle ta slut. Men som alltid är det toppen när man väl kommit dit. Jag skapade lite oro i lägret genom att inte ha någon lugg. Det var roligt. Så nu ska jag ha uppsatt imorgon också. Bara för att vara obstinat. Två av mina arbetskamrater kände inte igen mig, utan trodde att jag var ny. Det tyckte jag var lite väl.

Och nu har jag och Lena varit och tränat. Precis som det ska vara. Nu är det vardag igen. Och jag gillar't.

Väntar

Jag sitter och väntar på Daniel. Jag har tagit på mig min finkjol. Jag tror inte han kommer lägga märke till det. Men det gör inget. Det spelar ingen roll. Jag har gjort det i alla fall. Jag stod och hade jeans på mig till att börja med. Sen tänkte jag "Näää". Han har aldrig sett mig i jeans. Så varför idag?

Han kommer få se mig brun för första gången. Han kommer få se mig utan lugg för första gången. Och så jeans på det? Näää.

Det är 10 dagar sen vi träffades. Jag väntar. I min finkjol.

Pigg och glad

Jag hade vissa planer för idag. Jag skulle träna, packa upp, städa, färga håret, klippa luggen och handla. Jag har gjort samtliga saker utom det som har med håret att göra. Varför då, kan man undra. Jag har givetvis funderat på detta, och kommit fram till följande enkla förklaring. Jag vill ha solblekt hår och just för tillfället vill jag inte ha lugg. Inget konstigt alltså. Karl har sagt att jag får göra vad jag vill med mitt hår bara jag har luggen kvar. Oops. Och inget sa jag om det när jag pratade med honom förut.

Istället för att greja med håret har jag varit och fikat med Ananthi, varit och handlat en extra gång och pratat i telefonen i princip hela eftermiddagen.

Jag känner mig så himla pigg och utvilad. Fast jag inte sov så många timmar i natt. Jag känner mig glad. Jag är en glad tjej. Tänk vad en semester kan göra susen.

Lördag

Jag såg att bilderna jag lagt upp hade dålig kvalité. Det blir väl så när man bloggar från mobilen kan jag tro. Men nu har jag fixat till det.

Jag har varit uppe sedan halv 8. Helt ofrivilligt. Men jag vaknade och kunde inte somna om. Jag har lagt över alla bilder på datorn, packat upp lite granna och ätit en, jämförelsevis, aptråkig frukost. Men nu är vardag som gäller. Och vad mer. Rutiner. Så.. jag går till gymmet.

Hemma

Man brukar säga "borta bra men hemma bäst". Men jag vet inte det jag. Nej. Jag håller inte med. Här ligger jag i sängen. Huttrar gör jag, och undrar varför jag inte hör min mor och bror andas.

Fifan. Ta mig tillbaka.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 7

Sista heldagen idag. Fy så trist, om någon frågar mig.

Det rådde delade meningar och viljor om hur denna dag skulle tillbringas. Eller snarare vart. Jag ville till stranden medan Svenne och mamma ville ha poolhäng.

Det är sällan den ena utesluter det andra och jag är varken född eller tappad bakom en vagn, så jag gick till stranden allena medan de andra två stannade vid poolen.

När jag på allvar började lukta bränt packade jag ihop och gjorde mamma och plutten sällskap. Eftermiddagen har således spenderats vid och i poolen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Las Palmas

Igår kväll tog vi lokalbussen till Las Palmas som ligger ungefär fem mil härifrån. Vi hoppade på rätt buss på första försöket. Det var inte tur utan skicklighet. Mammas skicklighet.
Vi satte oss längst bak i bussen.

Alla vet att de tuffa personerna sitter längst bak. Så ja.. vi hade inget att välja på.

I Las Palmas gick vi och strosade och tittade på staden.

Vi åt middag innan vi tog bussen tillbaka till Playa del Ingles.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 5 & lite 6

Här tillbringade vi gårdagen:

Jag och Svenne badade inte bara en utan två gånger i havet.

Det var inte så kallt när man väl kom i. Och badar pensionärerna badar jag. Det är riktigt säkert det.

Idag har vi varit vid poolen. Det har varit den varmaste dagen hittills. Väldigt skönt.

Nu ska jag hoppa in i duschen innan vi ska ta en lokalbuss till Las Palmas. Vi får väl se om vi kommer dit. Och hem.

Puss hej

- Posted using BlogPress from my iPhone

Alla Hjärtans Dag

Från oss tre till er alla:
GRATTIS på Alla Hjärtans Dag!

Men alldeles särskilt speciellt mycket till mammas förstfödda dotter och vår kära syster.

Vi älskar dig. Puss puss puss

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 4

Svenne uttryckte igår kväll att han, låt mig citera: "börjar bli lite smått uttråkad". På Larsson-Lundells semestrar ska ingen ha tråkigt. Så vi gjorde, nej mamma gjorde, slag i saken och hyrde en bil över dagen som var idag.

Vi åkte ifrån molnen, mot solen, utmed kusten till Puerto de Mogan.

Det är en liten söt hamnstad som var full med båtar.

Här åt vi lunch och strosade bland blompryddagränder.

Sen fortsatte vi att åka runt på ön. Vi åkte på små kringelkrokiga vägar upp i bergen och ner.

Det var så himla fint. Jag satt i baksätet och ropade "Titta vad fint! Titta där! Och där! Och titta på den där! Vad fint! Beautiful!"

Bergen var så höga att molnen täckte träden. Och där uppe var vi nästan. Herregud.

Efter att ha druckit en stark kopp kaffe i en liten by, där det verkade bo endast män som aldrig sett damer förut, styrde vi kosan hemåt. Samtliga glada och mycket nöjda.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 3

Vi hade tänkt att tillbringa dagen på stranden, men väderprognosen visade mulet och med tanke på vädret igår så ville vi inte ligga där och huttra. För när solen inte skiner rakt på en är det faktiskt kyligt.

Vi hade lösa planer på att hyra en bil och ge oss ut på äventyr, men när vi vaknade sken solen och vi beslutade oss, efter ett kortare familjeråd, att istället för stranden och hyrbil spendera dagen vid poolen. Kanske är det just därför som solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen.

Om jag har kunnat hålla ögonen öppna idag? Ja, efter lunch i alla fall. Jag sov bara bort hela förmiddagen. Det tar sig.

Vi har i övrigt solat och badat.

Från vänster på bilden ovan ser vi: vit, vitare, vitast.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 1 & 2

När vi kom hit till hotellet igår var det ganska disigt men 24 grader. Vi packade upp och gav oss ut för att kolla läget och äta lunch. Jag satte mig givetvis i solen, vilket resulterade i ränder efter linnet. Och vad tycker jag om ränder? Precis. No bueno.

Vi letade oss fram till stranden. Jag är verkligen ingen badkruka, men om jag badar i havet en gång denna vecka kommer jag att vara mäkta stolt över mig själv. Så äckligt kallt var det i vattnet.

På kvällen gav vi oss ut på en promenad för att titta till hotellet vi bodde på förra gången vi var här. Det var 16 år sedan och Svennes och min första utlandssemester. Vi hittade dit och kunde konstatera att det hänt en hel del sedan sist.

Vi åt middag på Tango Tapas. Premiär för tapas för min del. Mycket gott. Tillbaka på hotellet läste vi i en broschyr att restaurangen är känd från både Charterhjältar och Playa del Sol, vilket vi var lyckligt ovetandes om.

Idag vaknade vi till strålande solsken. Vi åt frukost från världens frukostbuffé. Jag har aldrig varit med om liknande. Sen la vi oss vid poolen, och där har vi spenderat dagen.

Vid lunchtid mulnade det på och sen har det i princip varit mulet hela eftermiddagen. Imorgon hoppas jag att det är bättre väder.

Jag har sovit bort hela dagen. Med undantag för att bada i poolen, byta hotellrum och för att äta lunch. Jag har sovit och sovit och sovit. Imorgon hoppas jag att jag kan hålla ögonen öppna lite mer.

Puss hej

Till Karin

Det här inlägget tillägnar jag Karin, för jag vet att hon skulle blivit så trött på mig om hon varit med nu.

Vi gick och strosade i taxfree-affärerna och jag ska ju såklart lukta på allt. Och såhär blir det ofta:

Jag trycker på tuben alldeles för hårt och det skjuter upp i ansiktet. Hur många gånger har Karin sett mig göra det här?

Puss hej

- Posted using BlogPress from my iPhone

På väg

Idag har jag gått på sportlov. En dag tidigare än alla andra. Jag undrade i måndags om den här veckan skulle kännas lång eller kort med tanke på att jag hade något att se fram emot, något som jag längtar efter. Jag trodde att den skulle kännas jättelång just därför. Men dagarna har flugit iväg och nu är jag helt plötsligt ledig.

För ledig är just vad jag är och känner mig. Jag har jobbat av och bort allt som jag hade tänkt och var tvungen att göra. Det känns bra i själen.

Den här dagen har gått i ett. Efter jobbet gick jag direkt till gymmet. Sen hem och packa det sista och plocka i ordning. Efter det åkte jag hem till Jula och hämtade Svenne. Vi åkte till mormor och sa hej då, och sen fortsatte vi in till stan där vi firade att vår semester börjat genom att äta pizza.

Därefter påbörjade vi vår bilfärd ner till Göteborg. Och där är vi nu. Vårt flyg går tidigt imorgon så vi sover här inatt. Alarmet är satt på klockan 4 så vi har intagit horisontellt läge. Svenne och jag delar säng och det får oss att drömma tillbaka till vår semester i USA. Och vi tyckte det vore på sin plats att ta ett nytt semesterkort:

Over and out.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Årets vurpa

Jaha. Så många gånger som jag varit nära. Jag har ju liksom varit nere och vänt. Men idag var dagen då jag inte längre kunde hålla mig på benen, utan gjorde årets vurpa. Satan i gatan vad halt det var. Is under snön. Och satan i gatan vad jag drog i backen.

Jag var grymt snabb upp på benen. Och när jag konstaterat att jag ingen sett mig och att jag inte brutit vare sig hendleden eller lårbenshalsen började jag asgarva. En bra start på dagen.

9 februari

Idag hade jag följande konversation med en elev, en tjej i nian:

- Bantar du? undrade hon.
- Nej, varför tror du det? Vadå, behöver jag det?
- Nej! Verkligen inte. Jag tycker du är fin.
- Åh! Tack så mycket.
- Fast inte i ansiktet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Packar

"Men ursäkta mig. Hur länge ska du vara borta?"

Jag har packat precis som jag brukar. Alltså på tok för mycket. Jag skulle klara mig i tre veckor med denna packning. För det spelar ingen roll hur länge jag ska vara borta. Jag vill inte stå där borta i ett annat land och känna att jag skulle tagit med mig den eller det.

Och jag har inte packat klart riktigt än. Jag ska ha med träningskläder också. Jag har slitit hårt för att få den kondition jag har nu. Jag tänker inte glassa bort den. Och hotellet har ett gym. Det har jag kollat upp.

Min kära syster ringde förut och frågade vad jag skulle göra i helgen. Vi har visst glömt berätta för henne att vi ska åka bort. Hela hennes familj ska resa bort, och ingen har sagt något till henne. Vi borde skämmas. Ta mig tusan. Skämmas.

Och Camilla har berättat för mig att vi såg konserten förra lördagen. Nu vet jag det.

Stamp on the ground

Igår laddade jag min mp3-spelare med ny musik. Det är en bra motivationshöjare när man känner att det är lite motigt att gå och träna. Ny musik eller nya träningskläder. Bra musik gör det hela mycket lättare och roligare.

Bland den nya musiken finns nu bland annat den här låten:

När jag och Camilla var på Statt förra lördagen var det dessa som spelade. Jag kommer inte ihåg om vi faktiskt hörde dem spela, men det gör väl inte så mycket. Vi var där och dom var där, och så var det med det.

När jag gjorde mig i ordning för att åka till Jonna i lördags lyssnade jag på musik, och den här låten ligger i min spellista. Medan jag sprang runt och yrade trampade jag i en vattenpöl vid duschen. När jag gick i hallen såg jag att det blev spår efter mig och skulle visa Daniel att mina strumpbyxor blivit blöta. Jag lyfte på foten och satte ner den, lyfte på foten och satte ner den.

- Titta vad blöt jag är om foten, sa jag till honom.
- Jaha. Jag trodde att du dansade till musiken, svarade han helt seriöst.
- Öh.. nej.

Han började asgarva och menade på att de sjöng ju ”Stamp on the ground”. Jag bara tittade på honom. Trodde han på fullaste allvar att jag skulle stå där i hallen och stampa? Tyckte han inte att jag såg dum ut? Undrade han inte vad fan jag höll på med? ”Jaha. Jag trodde att du dansade till musiken”. Herre. Gud.

Nu ska jag iväg och träna. Sen måste jag packa. Måste packa. Inte många dagar kvar nu.

Vatten under broarna

Sista veckan innan jullovet, när jag gick och räknade ner, var det många av mina kollegor som sa att "det ska rinna mycket vatten under broarna innan dess". För mig är det nu två arbetsdagar kvar innan jag tar sportlov. Och såhär ser mitt skrivbord ut:

För min del önskar jag att vattnet de pratade om innan jullovet, det vatten som skulle rinna under broarna, kommer och sveper över mitt skrivbord. Med en riktig jäkla fart. Så allt spolas bort.

Måndag

Herre min gud, vad jag har varit trött idag. Jag trodde inte att det var möjligt att vara så trött utan att typ somna på stående fot. Jag trodde det var fysiskt omöjligt. Vid några tillfällen under dagen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta åt eländet.

Jag bokade ett pass på gymmet så jag var tvungen att gå och träna. Jag kände att det var det enda att göra. Nu ska jag krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Regnet smattrar på rutan så jag kommer nog att somna gott.

Imorgon är det en ny dag. En ny, pigg dag. Jupp jupp.

Jonnas och Johans kalas

Jonna fyllde år i november, men då hände det så mycket tråkigheter. Folk gick och dog till höger och vänster, så Jonna kände inte för att fira sin 25-års dag. Egentligen kände hon inte för att fira alls men vi i hennes omgivning har legat på och tjatat. Jonnas Johan fyllde år härom veckan och då bestämde de sig för att ha ett gemensamt kalajs. Väldigt bra, tyckte vi alla.

Så igår åkte vi dit med presenter och blev bjudna på smörgåstårta. Vi tittade lite smått på Melodifestivalen och sen sjöng vi Lips.

En av kvällens höjdpunkter, enligt mig, var att träffa Ylva och Heléne. Det var rackarns längesen. När Ylva hade pass på gymmet träffades vi naturligt, men nu blir det inte av alls. Skittråkigt, men desto roligare att ses nu.

Min söndag består av jobb, jobb, jobb, tvättid och lite mer jobb. Tråkigt att tyckas. Men jag ska vara så sjukt ledig hela nästa vecka. Ledig från allt.

Lördagsminnen

Idag har jag varit hemma i Jula och hängt med mamma. Jag kände att det var det enda jag ville göra. Jag har hela väskan fullproppad med jobb och Daniel är här, men det var mamma jag prioriterade. Daniel fick vara så snäll att följa med och jobbet kan vänta tills imorgon.

Vi åt lördagsmiddag hemma. Jag hade önskat mig kokt lax och det fick jag. Det var år sedan jag åt det och var så himla sugen på det. Det fick mig att tänka på K-stin, som alltid kom och åt middag hos oss när det vankades denna maträtt. Det var tider det. När vi sprang som tossiga mellan husen.

K-stin kommer hem nästa helg och jag hade sett fram emot att träffa henne. Men nu åker vi lite tidigare än vad som var planerat, så jag missar henne. Eller.. hon missar mig. Tråkigt.

Jag passade på att plocka med mig resväskan och lite sommarkläder hemifrån Jula, så jag kan packa i veckan. Jag kommer verkligen få vara effektiv om jag ska hinna allt som jag måste få gjort innan jag åker.

Nu ska vi åka till Jonna och Johan och fira deras födelsedagar. Say what what? Fest två helger i rad? Precis som förr i tiden.

Las Islas de Canarias

Min mamma är lite en av reseledare. När hon tröttnat på sitt nuvarande jobb skulle hon kunna jobba på en resebyrå eller typ Ticket. För hon fixar och organiserar allt. Jag varken vill eller behöver lägga mig i, vilket är en ganska stor sak eftersom jag är lite av ett kontrollfreak, för jag vet att det alltid blir bra.

Idag har mamma bokat en resa. En, istället för vår resa till Egypten. Vi ska åka till Kanarieöarna. Mamma fixar allt. Så nu måste jag ställa mig in på att åka, jag som avställt mig.

Idag är det fredag. Den här veckan har gått racerfort. Det blir så när man har mycket att göra. Inte mig emot. Jag har helghandlat, varit på gymmet, städat lägenheten och nu väntar jag på att herr D ska komma. Det är helg. Och jag gillar't.

3 februari

Jag har mycket att göra och som alltid har dygnet för få timmar. Jag hinner inte med. Jag har så mycket att göra att jag ligger och planerar till långt in på nätterna. När jag ligger där i sängen och planerar undrar jag varför jag inte sitter vid en dator och skriver ner allt, istället för att ligga där helt uppe i varv.

Ikväll har jag varit med Richard. Jag fick en fortsättning på vår iPhone-kurs. Richard är lite av en iPhone-kung. Lite av en expert. Han fixade så jag återigen har min Darin-sms-signal. Jag är lycklig. Överlycklig. Ordningen är återställd.

Mamma kom hit för att hämta bilen. Jag kramade henne länge och luktade allt vad jag kunde. Hon luktade mamma och trygghet.

Det närmar sig födelsedag. Grämandet börjar infinna sig.

Nu - jobba lite till.

Längtar

Jag längtar efter min mamma. När träffades vi senast? Jo, 3 minuter söndagen den 9 januari. Det kommer gå nästan en hel månad. Usch. Jag vet inte om det har hänt förut. Typ någonsin. Det är ju fruktansvärt.

Jag vill bara krama henne och borra in näsan i hennes hår.

Jag hade sett fram emot vår resa då vi skulle tokumgås i en hel vecka. Ta igen förlorad tid. Men icke då.

Jag längtar efter min mamma.