Sugmärke och semla

Den här dagen blev inte riktigt som vi tänkt. Sixten började igår kväll att stöka och böka, och natten fortsatte likadant. Snuvig och täppt och hostig. Imorse vaknade han och ville inte gå upp. Han låg och bara gosade i nästan hel timme.

Daniel ropade hej då när han åkte och jour-jobbade och efter en segstartad morgon gick Sixten och jag gick ut och gick en morgonpromenad. Frisk luft är bra, tänker jag.

När vi kom hem duschade jag och sedan åt vi en lång härlig söndagsfrukost medan solen sken in på mina tulpaner. Så ljuvligt!

Eftersom jag hade övervåningen kvar att städa så gjorde jag det. Sixten skulle såklart hjälpa till. Jag hade inte tålamodet att vänta ut honom så jag gick ner och hämtade den andra dammsugaren. Man får välja sina strider. Jag väljer att ta striden om att man inte får klättra upp i handfatet via bidén.

Minuten efter att jag tagit den här bilden råkade Sixten sätta dammsugaren mot underarmen. Vilket liv det blev på honom. Jag trodde att han hade råkat vika slangen och att det var därför dammsugaren vrålade. Jag ba, utan att titta, "det är inget farligt, Sixten". Sen såg jag varför han skrek så. Ha! Gode gud. Jag trodde att han aldrig mer ville dammsuga, men det visade sig att det räckte med att byta dammsugare med honom.

Vi skulle egentligen ha gått på dop idag. I brist på kakor och doptårta gjorde jag semlor som vi åt när Daniel kommit hem. Premiär för Sixten! Han fick dock ingen mandelmassa i sin. Någon måtta får det vara.

Han åt inte så mycket av den, men hans blick. Obetalbar. Min lille gosegris.

Vi fick precis kakor från dopet hemlevererat av Ananthi. Så himla snällt. Imorgon är det måndag och då är det socker-stopp. Hur nu det ska gå då det är vab för min del. Ska bara åka en sväng till jobbet på morgonen.

Lördag (och lite fredag)

Det är inte vettigt vad tiden går fort. Jag blir nästan lite stressad. Men bara nästan. Det känns som att jag inte hinner med något, fast jag hinner med massor. Det känns som jag inte stannar upp och njuter av att Sixten är en liten plutt, fast jag inte skulle kunna njuta mer. För herre, vad jag älskar det lilla barnet. Mitt barn. Fast jag kan bli så arg på honom att jag vill börja gråta.

Igår när jag hämtade Sixten på förskolan fick jag bubblor i magen. Bästa stunden på veckan. Två hela dagar tillsammans att se fram emot.

Vi åkte och handlade lite småsaker, däribland fulgodis. För jag klarade inte hela veckan utan att äta. Så kan det gå. Däremot så åt jag kanske 1% av vad jag brukar. Men ändå. Ingen belöning med fingodis den här helgen. Jag satsar på nästa.

När vi kom hem badade Sixten och jag duschade. Sen satt vi och myste i soffan till Daniel kom hem och då var det typ läggdags för barnet i familjen. Jag lagade mat medan Daniel nattade Sixten och sedan var det fredagsmys för hela slanten.

Sixten vaknade 4.45 imorse så det var en tidig morgonpromenad idag. Efter dusch och frulle åkte jag en sväng till Skövde och köpte nya skor. Och två klänningar. Och en t-shirt. Och två tröjor. Vad hände? Ja, jag vet inte.

Jag har sedan jag kom hem från Skövde hunnit bädda rent i sängarna, tvätta två tvättar och vikt en, lagat mat, dammsugit och våttorkat golven på nedervåningen och vattnat blommorna hos mamma och här hemma. 

Nu har jag satt mig till ro i soffan. Trötters tös. 

Uppföljningssamtal

Idag har jag varit på vårsamtal med min rektor. Det är alltid trevligt. I höstas pratade vi en del om att jag tyckte att det var svårt att vara mamma och lärare, så det kom såklart på tal även idag. Hans allmänna råd vid höstens samtal var att jobba mindre och prioritera mig själv. Och det har jag försökt. Eller.. jag har inte jobbat så mycket mindre, men jag har blivit bättre på att prioritera mig själv. Jag kan inte säga att jag började då, i oktober. Men vid jullovet bestämde jag mig.

Hösten var tung på grund av flera anledningar. Dels var det jobbigt att lämna Sixten på förskolan eftersom han var så ledsen, dels var det mycket på jobbet och dels var Sixten sjuk så mycket och jag likaså. Det innebar i sin tur att jag inte kunde träna.. typ alls.

Nu har det gått över en månad sedan jag var på gymmet för första gången sedan i våras. Och jag har varit där minst tre dagar i veckan. Vilken skillnad det gör för mig. Jag blir ju helt klart en mer älskvärd människa.

Och förra veckan började Sixten att springa in på förskolan utan att bry sig om att jag skulle lämna honom där. Inte för att han har varit ledsen på länge, men jag har alltid varit tvungen att bära in honom och överlämna honom i armarna på en personal. Nu går han själv till fönstret och vinkar hej då till mig.

Summa summarum: allt är så mycket bättre nu än i höstas.

Vecka tre

Den här veckan har gått så fort, samtidigt som den har känts evighetslång. Jag har jobbat varenda kväll utom i torsdags och igår. Jag har liksom inte gjort något annat. Eller jo, jag gjorde naglarna i onsdags. 

I torsdags åkte jag direkt från jobbet till gymmet där jag körde dubbla pass. Träningsvärken igår var inte att leka med. Men det hindrade inte mig från att åka till gymmet efter jobbet igår igen. Mamma var så snäll och hämtade Sixten på förskolan. Eftersom det inte blivit något tränat tidigare i veckan kände jag att jag ville passa på när jag kunde.

Jag har inte ätit något godis på hela veckan. Och ja, det är en stor bedrift för mig. Min morot var hela tiden att vi skulle åka till Rattugglan och köpa godis om jag klarade mig utan hela veckan. Så när Daniel kommit hem från sin skidträning åkte vi dit. Men jag blev så himla besviken på godiset där. Inte alls så bra som när förra ägarna hade. Eller för att tala klarspråk - inte bra alls. Nästa fredag åker vi till Hemmakväll. Om jag inte äter godis i veckan som kommer alltså.

Imorse fick jag sovmorgon till 6.15. Den där timmen gjorde susen. Att Daniel till på köpet masade sig upp och pumpade däcken på barnvagnen gjorde att jag trots väglaget gick på en asbra tid. Fast träningsvärken är värre idag än igår.

När Sixten och jag kommit hem och jag duschat och vi alla ätit frulle packade vi in oss i bilen och åkte till Gudhem. Sixten frågar ju så efter sin farfar, så vi åkte dit och hälsade på.

Nu har jag bäddat rent i sängarna, Sixten sover och jag har parkerat mig i soffan. Härligt med helg ändå.

Ett härligt väder

Sovmorgon till klockan 6 imorse. Det tackar jag för. Det är ju trots allt söndag och allt. Tack vare denna lilla sovmorgon gick solen upp redan när vi gick.

Alltså, det här vädret. Jag gillar't! Det är friskt och skönt och härligt.

Vi åt frukost tillsammans när Sixten och jag kommit hem. Daniel och jag har börjat en ny söndagstradition - macka med stekt ägg. Underskattat. Det är ju så jäkla gott. Sixten fick för första gången i sitt liv smaka på varm choklad. Det var han värd med sina rosiga kinder.

Jag bäddade rent i sängarna och städade huset. Sixten, min trogne vapendragare, hjälpte såklart till. "Städa ditt rum" sa jag. Och det gjorde han. Så redig och hjälpsam.

Men när Daniel tog på sig för att gå ut så ville han hellre följa med Daniel. Och naturligtvis fick han det. Dels så är jag ju den största förespråkaren för frisk luft, dels så gick det dubbelt så fort för mig att städa klart.

När jag var färdig innan gick jag ut och gjorde mina killar sällskap. Daniel grejade i trädgården; eldade ris och städade upp efter gårdagens avveckling.

Sedan var det dags för middag och efter det lekte Sixten och jag med hans maskiner till mamma kom och jag skjutsade henne till tåget. Min tanke igår var att jag skulle stanna till på gymmet, men jag kände att jag inte hann det idag. Daniel var inte färdig ute och jag hade en hel del saker kvar att göra. Men nu är de gjorda och jag har förberett för en ny arbetsvecka. 

Nu och jag ska jobba innan det är dags för mig att vika in klövarna.

När liten blir lite större

Jag har lite då och då frågat Sixten om han ska sova i sitt rum. Han har alltid svarat ett bestämt nej. Tills igår när jag frågade, och han sa ja. 

Det hade jag inte räknat med, och det var jag inte alls redo för. Både jag och Daniel tänkte att det säkert inte skulle gå. Men det gjorde det. Jag fick helt ont i magen när jag gick och la mig och inte hade Sixten i samma rum.

Han sov i sitt rum till klockan var typ 12. Daniel hade varit inne ett par gånger och stoppat in nappen, men runt 12 när Daniel gick för att titta till honom möttes de i dörren. Vi hade baby-vakten på, eftersom våra sovrum ligger en bit ifrån varandra. Ifall du nu kanske trodde att Daniel tittade till Sixtens utan anledning. Vi är inte sinnessjuka. 

Daniel tog med Sixten in till oss och där sov han till klockan var fyra. Sixten alltså. FYRA. Då skulle han gå upp. Vi försökte få honom och somna om med välling och allt men det gick inte. 

Därför blev det en väldigt tidig morgonpromenad idag. Vi knallade utanför dörren strax före klockan 7 och då var det fortfarande mörkt så jag fick tända ljusanordningen på barnvagnen.

Vilken härlig promenad sedan. På vägen hem fick jag se soluppgången.

Sixten somnade såklart i princip direkt och sov sig genom hela promenaden och mer därtill. Och det var väl tur det eftersom min morbror och kusin skulle komma. Och det innebär maskiner. Stora maskiner. När Sixten såg Bengt komma i sin grävmaskin blev han helt till sig. Började hoppa och vinka och ropa. Jag kunde nästan inte få på honom ytterkläderna, för han var så exalterad.

Vi gick ut och Sixten fick åka lite grävmaskin och titta på när alla, utom han och jag, arbetade. Sedan var det fikadags och jag fick då äntligen sent omsider äta frukost. Jag ringde och bjöd in mamma på förmiddagsfikan, och när vi fikat klart tog hon med sig Sixten ut igen så jag kunde städa undan julen. Några dagar för sent, jag vet, men jag har prioriterat jobb och träning den här veckan. Bäst att passa på medan jag är frisk.

Jag hann inte riktigt klart innan Sixten kom in för sin middagsvila. När jag bytte hans blöja sa han "Momo" för förta gången. Roligt! Han traskade direkt till sin stora säng och gjorde klart att han skulle vila där. När jag gick ut från hans rum blev jag stående i dörren och tittade på honom. Jag kan inte förstå att han blivit så stor. 

När Sixten vaknade hade jag hunnit nästan helt klart. Fick lite stjälp med det sista. Jag packade ner i lådor och han packade upp. Men än så länge är jag både snabbare och starkare än honom, så jag vann.

Sedan gick vi ner och lagade mat. Hemmagjord pizza. Så gott!

Jag har verkligen haft en härlig dag. Jag har lallat runt i underställ och ovårdat hår hela dagen.

Året var 2015

Jag ligger ju lite efter, eftersom vi inte har haft internet. Men året som gick går ingenstans, så det gör ju ingenting. Här kommer en lista på höjdpunkterna 2015: 

Sixtens framsteg och utveckling

Det är i dagsläget helt ofattbart att Sixten för ett år sedan inte kunde äta själv, gå eller prata. Jag är inte en sådan där mamma som blir tårögd av stolthet när han lär sig nya saker. Jag är liksom inte sådan. Jag tänker att det hör ju till ett barns utveckling. Däremot blir jag galet imponerad över hur mycket och hur fort det går.

Spanien och Turkiet

Ja, är man soldyrkare som jag så är det få saker som slår en utlandssemester med sol och bad. I löööv solen!

Att vara utomhus

Aldrig har jag väl varit utomhus så mycket som jag var förra året. Jag tycker verkligen att det är underbart att vara ute.

Våra utflykter med husbilen

Badandet

Jag tycker att det är viktigt att Sixten har en vattenvana och han tycker om att bada. Dels för att vi bor nära en sjö, dels för att jag själv tycker om att bada. Därför var babysimmet en aktivitet jag prioriterade framför allt annat. Och glad för det är jag. Sixten älskar vatten och tar mer än gärna duschslangen och sprutar sig själv på huvudet och i ansiktet.

När jag tänker tillbaka på sommaren så tänker jag att det var en skitsommar rent vädermässigt. Men vi tog alla tillfällen i akt att fylla upp poolen och bada däri. Och sen badade vi såklart mycket i både Spanien och Turkiet.

Att börja jobba

När jag började jobba innan sommaren var det bara roligt. Dels så visste jag att Sixten var i trygga händer hemma hos Daniel. Dels var det bara en kort tid innan sommarledigheten.

Efter sommaren började allvaret och vardagen. Jag har aldrig känt mig så splittrad och otillräcklig som jag gjort under hösten. Tur att jag tycker om mitt jobb. Det lättar upp.

Mina morgonspringturer

När Daniel gick hem på sin föräldraledighet och jag började jobba tog jag tillfället i akt att springa innan jobbet. Uppe med tuppen och på med löpkläderna. Bästa starten på dagen! Så himla skönt.

Att jag tagit tillvara på tiden

Fast man har huvudet på två ställen och fast jag mer än ofta känt att jag inte kunnat fokusera eftersom jag alltid haft ett och ett halvt öga på Sixten, så tycker jag ändå att jag varit bra på att ta vara på tiden. Jag, som tyckte jag var effektiv innan jag fick barn, har blivit supereffektiv.

Jag har också sett till att ta tillvara på alla dagar och vardagslyxat med blommor och tända ljus.

När solen sken och temperaturen var någorlunda skön släppte vi allt och tillbringade dagarna ute med sol, bad, grillning, mellanmål och glass.