onsdag 27 februari 2013

Ingen vanlig dag

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är min födelsedag! 
Hurra hurra hurra!


måndag 25 februari 2013

Lundell i moll

Du vet känslan när man vaknar och inser att man vaknat på fel sida. Det är ingen go korv. Jag kände bara för att dra täcket över huvudet och ligga kvar. Men jag har ju ett jobb att sköta, så det var bara att tugga och svälja den där ogoa korven.

Och trots att jag verkligen försökt göra det bästa av dagen har jag hela tiden känt för att peka finger åt världen. Men det har jag naturligtvis inte gjort. Jag har skött mig mest hela tiden faktiskt. Fast en gång fick jag bita mig i tungan. Jag trodde nästan att jag skulle bita mig blodig. Konstigt att inte ens solen kunde lysa upp min tillvaro.

Den här veckans tre första dagar består av utvecklingssamtal och möten. Därför kom jag hem ganska sent. Jag hade tänkt att gå på power, men jag hade inte alls någon lust att stå inne och trängas med alla svettiga och flåsande människor. Jag har tränat fem dagar i veckan tre veckor i rad, så jag kände mig ganska omotiverad för gymmet i störta allmänhet. What to do?

Jo, jag drog på mig löparstället och gav mig ut på en löprunda istället. Frisk luft var precis vad jag ville ha. Ganska snart efter att jag satt fötterna utanför dörren ångrade jag mig dock. Det är ju fucking isgata!


Vad tänkte jag egentligen? Men jag tänkte att isen satte en extra liten krydda på löpturen. Och jag kan säga att jag inte hann tänka så mycket på hur jobbigt det var att springa. Jag fick snarare koncentrera mig på att stå på benen. Och det var ju ganska bra. Att inte behöva tänka på hur jobbigt det var alltså.

Nej, nu ska jag bädda ner mig i sängen och hoppas att jag vaknar i dur imorgon. Något säger mig att så inte kommer att vara fallet. Jag vet ju egentligen varför jag går i moll. Men orka (som mina elever skulle ha sagt).

söndag 24 februari 2013

Jag och Mon Amie

Nu är klockan över 15 och jag har ännu inte sminkat mig. Det har nog aldrig hänt att jag gått osminkad så länge under den tid jag och Danne träffats. Ja, alltså när vi varit tillsammans. När jag är i min ensamhet händer det att jag sunkar till mig. Men det finns en anledning till mitt naturella tryne idag, och Danne har inte påpekat något. Han vågar la inte. Ha!

Jag har gett mig på ett nytt försök med efterrätt till ikväll. Jag sket i att Kjellman kör strikt LCHF och gjorde en kladdkaka. Ett säkert kort. Och trots allt är det 75% av kvällens sällskap som inte gör det så..

Det känns som har har stått i köket större delen av helgen. Igår lagade jag köttfärslimpa med diverse tillbehör; potatis (till herr P), blomkålsmos (till fröken L), kokta grönsaker, rårivna morötter, sallad och brunsås. Det var inte lätt att få till allt med endast tre fungerande spisplattor.

Idag har jag gjort min misslyckade efterrätt, två kladdkakor (för Danne vill ha en) och lagat lax till middag. Usch. Tur att det är vardag imorgon.

Nu har jag precis druckit kaffe på maten. När jag intog vågrätt läge hade jag fin utsikt över delar av min Mon Amie-samling.


Åh! Jag är verkligen förtjust i Mon Amie. Besatt av citronvatten har jag blivit också. Gudars, vad gott det är!

Nej, om jag skulle hoppa in i duschen och fräscha till mig lite. Sen ska jag dra mig mot Lundsbrunn för att träffa Ullis, Mattan och Kjellman. Fy farao, vad roligt det ska bli!

Sunny Sunday

Jag vill att söndagar ska vara en dag då jag kan sova och vakna av mig själv, utan att ställa klockan. Det är den enda dagen i veckan som är så. Ja, det är ju självvalt, men ändå. Söndagar är min vilodag.

Jag sa till Danne igår att "imorgon sover vi länge". Det är ju så dumt sagt egentligen. Han sover ju alltid länge, och eftersom han jobbade inatt så vart det ju på något vis ännu dummare sagt. Men det var nog mer ett konstaterande för egen del.

Men Daniel måste ha missförstått mig på något vis. För innan klockan 7 imorse vrålade han till. Han skrek rakt ut, skulle man kunna säga. Jag tänkte att "nej, nu jävlar drömmer han något otäckt". Så jag väckte honom. Tänkte att jag skulle befria honom från vad det nu var som härjade i hans arma huvud. Så vad drömde han för hemskheter som gjorde att han vrålade? Jo, att han skulle lägga snön i rondellen vid osten (Falbygdens ost). 

Nej. Nej. Nej! Var det detta som förstörde min sovmorgon? Helt otroligt. Det var väl inget att skrika för? Eller? Och jag kunde ju inte somna om fast jag försökte. 

Jag gick upp och gjorde efterrätten till kvällens tjejmiddag. Det gick inte alls bra. Det blev ett totalt misslyckande. Jag kan inte bjuda på det. Så jag får fixa något annat sen. Jag skulle vilja säga att jag fick en riktigt dålig start på den här dagen. Uschlig.

Så jag gjorde mig en god frulle, tände ljus och satte mig framför Nyhetsmorgon. Sen plockade jag fram jobbväskan och satte mig för att jobba. Och eftersom det är söndag så får man sitta i soffan och jobba. Det är lyxigt.


Jag ser att solen skiner. Jag tror jag måste gå ut och få en stråle på mig. Kanske kan det styra upp mitt något dåliga humör något..

fredag 22 februari 2013

Fyra ord

Vilka är de första fyra orden du ser? De beskriver hur du är.


Jag såg: happy, dramatic, passionate, lovely. Ha! Ja, det kanske stämmer. Inte "lovely" kanske, men visst är jag lycklig, dramatisk och passionerad.

Idag har jag då haft två mäklare här. Jag vet inte vad jag ska säga eller tycka. Jag vet inget. Jag blev helt tom i pallet. Daniel kom hem och ville ha en redogörelse, men jag visste inte vad jag skulle säga. Han sa "ta henne" och så var det med den saken. 
 Tänk om jag också kunde vara så beslutsam. Nej, jag får ta ett prat med mammut innan jag bestämmer mig. Eller.. jag har nog redan bestämt mig. Jag brukar lita på magkänslan. Det brukar sluta väl. Magkänslan och Daniel säger dessutom samma.

Vi har tvättat och varit och handlat. Vi kom överens om att aldrig mer handla på en fredagseftermiddag. Det var trångt bland hyllorna och jag kände för att skälla ut någon eller sätta igång brandlarmet så stället utrymdes så vi kunde handla i lugn och ro. Jag tror jag gått och blivit folkskygg. Troligtvis blivit smittat av någon i min närmsta närhet.

Nu vankas det tacos och fredagsmyyys!

TGIF

Det är fredag idag, och det gör mig ju så glad! Jag ställde klockan att ringa i ottan så jag kunde gå och träna sådär härligt tidigt. Jag tycker om att träna på morgonen. Då har man hela dagen fri sedan.

Jag duschade, åt frulle och sedan plockade jag i ordning här. Varför då? kan man undra. Jo, för idag är det mäklardagen. Det kommer inte bara en, utan två, mäklare hit idag. Ett steg närmare flytt minsann.

torsdag 21 februari 2013

Raseriutbrott

Det kan omöjligt vara lätt att bo med mig. Det är jag medveten om. Men en dag i månaden är det värre än annars. Idag är det en sådan dag. Jag fick ett raseriutbrott när jag kom hem från gymmet. Jag hann inte ens få av mig jacka och skor. Varför? Jo, jag mötte på lite motstånd i mina rutiner. Jag vrålade till och sen gick jag igen.

Men jag var ju jättesvettig och kall så jag gick ingenstans. Jag stod utanför dörren och försökte lugna ner mig. Grät lite av ilska gjorde jag. Kollade Facebook på mobilen och undrade varför inte Daniel ringde och undrade vart jag gått.

Efter en stund tänkte jag att jag kommer få urinvägsinfektion om jag inte gick in. Så trots att jag inte lugnat ner mig fick jag gå in. Och väl inne fick jag ett hysteriskt raseriutbrott. Det bara kokade i mig och det kokade över. Jag grät av ilska och stampade i golvet som ett barn. Jag slet av mig kläderna i ursinne och kastade dem med våld i golvet.


Samtidigt som jag var arg som en galen människa började jag skratta, eftersom jag tänkte hur jävla sjukt och irrationellt jag betedde mig.

Och stackars Daniel då, tänker du. Ja, han satt där vid köksbordet och läste sin tidning i godan ro. Han tittade lite storögt på mig emellanåt. Sen sa han: vill du att jag ska sätta på "Stamp on the ground" så du har något att stampa till?



Herregud. Jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv.

När jag duschat hade jag lugnat ner mig så pass att vi tillsammans kunde bädda rent och städa lägenheten. Men att få sådana där vansinnesutbrott tar på krafterna. Jag blev trött. Men nu är det en månad kvar till nästa gång. Danne kan pusta ut för denna gång. Och ja, jag har gjort hans smörgåsar till imorgon som ett litet plåster på såret så att säga.

onsdag 20 februari 2013

Rökskadad och lite sånt

Idag har vi haft friluftsdag på jobbet. Vi stuvade in eleverna i våra bilar och drog till skogs. Där gick vi lite i skog och mark innan vi gjorde upp en eld och grillade korv. Jag har såklart några tankar om detta:
  • Mina termobyxor. Jag var nere och letade reda på dem igår kväll. Jag tänkte att jag säkert kunde ha ett par jeans under. Men jag provade aldrig. När jag satte på mig termobrallorna där ute i skogen fick jag en smärre chock. Man kan säga att de satt som kjolen gjorde. Tokstora. Fast jag hade jeans under! Förra vintern hade jag tajts. Det resulterade i att jag idag gick med byxskrevet nere vid knäna. Som i "Simpor och Grodfötter". 

  • Tänk vilken lyx att få vara ute i friska luften och grilla korv med full lön.
  • Varför jagas jag alltid av röken från elden? Det spelar ingen roll var jag befinner mig, tro fan att jag står i röken. Jag vet inte hur mycket rök jag har inhalerat idag. Det sticker fortfarande i näsan och halsen. Och för att inte tala om vad mitt hår och mina kläder luktade/luktar.
När vi åkte från skogen sa bilen till mig att jag var tvungen att byta batteri i nyckeln. Så jag stannade till på Volvo på vägen hem från jobbet och gjorde detta. När jag var halvvägs ut från butiken slog det mig att jag inte betalt. Jag vände mig och ba:
- Men guuud! Jag har ju inte betalt! Jag glömde betala! Varför sa du inget? Varför ropade du inte på mig? utbrast jag till killen i kassan.
- Jag kunde inte med.
Oj oj oj, vad jag skrattade! Vadå förvirrad? Och han då, som inte kunde med att säga till mig när jag bara tar nyckeln och drar. Så himla söt.

Och eftersom det är onsdag var det bara att byta om gå till gymmet för att köra ett dubbelpass. Det var gott för min kropp. Sen kom jag hem, duschade och gjorde smörgåsar till Daniels jobbfrulle imorgon. Så snäll är jag. Ibland i alla fall.Och nu har jag slagit ner min baklykta i sängen framför Sveriges mästerkock. Gudars, så hungrig jag blir!

söndag 17 februari 2013

Söndag

Idag har jag gjort något jag inte brukar göra på söndagar. Jag har varit på gymmet och tränat! Varför då, kan man undra. Jo av den enkla anledningen att jag inte kan träna imorgon. Inga konstigheter med det.

Igår var vi på kalas och firade min morbrors fru. Hon hade bakat en jättegod tårta. Jag åt så jag mådde illa. Jag kunde inte ens äta upp, utan gav min sista bit till Svenne. Ha! Sen kom vi hem och bänkade oss framför Melodifestivalen. 

Nu har vi precis ätit middag. Jag är otroligt seg i huvudet. Så kan det gå när man sover till klockan 10. Imorgon måste jag dock ha skarpa knivar i lådan, för då vankas det jobb! Det ser jag fram emot.

fredag 15 februari 2013

Gårdagens och en tjejdag i Göteborg

Åh, vad härligt det var när Danne kom hem igår. Det pirrade i hela magen. Och stackars honom sen. Han fick inte vara ifred. Men är man borta en hel vecka får man räkna med att få uppmärksamhet när man kommer hem.

Dagen till ära hade han köpt med sig rosor till mig. Min sötröv. Han vet precis vad jag blir glad för. Medan han duschade lagade jag tacos som vi åt framför en film. Mysigt värre!


För andra dagen i rad vakande jag klockan 5. Det är ju otroligt onödigt. Men jag hade ändå ställt klockan på 6.14, så det kändes inte så pissigt ändå. Jag och Karin skulle nämligen med tåget. Vi har tillbringat dagen med shopping i Göteborg. Vi mötte upp mamma som slutade lite tidigare idag och tillsammans åt vi lunch i Saluhallen. 

Sen tillbringade vi även eftermiddagen med att gå i affärer. Jag köpte bara träningskläder, bodyscrub och en bikini. 

Det har varit en väldigt rolig och mysig dag. Det är inte ofta vi umgås bara vi tre. Och som jag har skrattat. Oj oj oj.



torsdag 14 februari 2013

Alla Hjärtans Dag

Den ena högtidsdagen avlöser den andra, skulle jag vilja påstå. Fettisdagen i tisdags. Alla hjärtans dag idag. 

Alla hjärtans dag. Vad är det för en dag egentligen? Ingen speciell, tycker jag. Jag brukar väldigt oftast vara utomlands på denna dag, eftersom den alltid infaller under sportlovet. Jag kan bara minnas att jag firat den en enda gång innan. 

Och jag då, som inte är vidare värst romantisk av mig. Det här är ju ingen dag för mig. Jag tycker att man ska visa kärlek varje dag. Jag menar.. man vet ju aldrig när man dör. Nej, då gör jag hellre smörgåsar och matlådor, städar och lagar mat året om. Det, det är romantik.

Idag kommer Danne hem. Yaay! Den här veckan har inte alls varit lika jobbig som förra gången han hade jour. Men det ska såklart ändå bli gött att han kommer hem så jag får lukta lite på honom. Mm mm mmm.

På tal om lukt. Jag parfym tog slut härom dagen. Ingen panik över det, då jag varit förutseende och köpte en ny när vi åkte till Turkiet i somras. Men! Jag hade köpt fel. Samma märke, samma namn men en specialutgåva med den lilla underrubriken "Dreaming in Portofino". Det missade jag tydligen när jag stod där på Landvetter. 

Jag blev så förvånad. Den luktade jättegott. Men jag luktar inte jag, vilket är otroligt störande. Jag pallar inte sånt. Det stör ihjäl mig. 770 spänn åt fanders. För nu måste jag införskaffa min vanliga. Snarast! Snopet. Men det är inget annat att göra åt saken. Så.. jag har en parfym till salu!

Nej. Nu ska jag åka och handla. Och herregud, vilken hungerdag jag har idag! Jag åt frulle, drog och tränade, duschade, åt frulle igen precis nu. Men.. hungrig igen. Jag har ju sådana här dagar då och då. Bara att härda ut. Det är inte farligt.

onsdag 13 februari 2013

Tar igen

Jag känner inte riktigt igen den här känslan jag går runt med för tillfället. Efter att ha rättat de nationella proven i måndags kväll är jag helt i fas. Jag har liksom ingenting som jag måste göra. Det är klart att jag skulle kunna planera lite, men jag har liksom ingenting som hänger över mig. Det känns jättekonstigt. Jag har inte känt såhär på.. tre år!

Idag tog jag en sovmorgon och klämde därmed nio timmar med sömn. Vilken skillnad det är att vakna av sig själ jämfört med att vakna av klockan. Jag låg till och med och drog mig lite innan jag gick upp, tog en dusch och åt en lååång frulle.

Sen gick jag ner på stan och mötte upp Lena och Alicia. Alicia tog jag med mig hem medan Lena gick till gymmet. Alicia och jag hängde lite. Hon skulle egentligen sova, men var inte alls intresserad av det. Istället lekte vi med vaselin och nässpray.

När Lena var färdigtränad hämtade hon Alicia och sen kom Andréa och Anton på lunch. De hade beställt stuvade makaroner och då fick de naturligtvis det. Andreá är så sjukt höggravid och otroligt vacker. Jag trodde nästan att hon skulle ge mig snyting när jag sa det, för det var tydligen det minsta hon kände sig. Men hon sa att hon skulle ge igen förr eller senare. Ha! Bring it on.

Sen helt plötsligt var det dags för mig att byta om och dra till gymmet. Ett dubbelpass väntade och idag var jag stark. Lätt som en plätt att crossa och inte så hemskt farligt att powera heller.

Nu har jag sjunkit ner i soffan med fötterna på bordet och datorn i knät. Den bästa stunden.

tisdag 12 februari 2013

Semmeldagen (Findus och mitt nya armband)

Idag är det ju som sagt ingen vanlig dag, för det är semmeldagen! GRATTIS, säger jag! Tack, säger du. Och så var den saken ur världen.

Jag är ju ett semmelmonster. Kan vara det godaste jag vet. Efter korvkaka alltså. Eller..? Sak samma. Det är naturligtvis gott att äta köpta semlor, men godast är det att göra egna. Som med det mesta kanske. Sen är det ju alltid en smaksak. Men jag är uppvuxen med att mamma alltid gjorde semlorna själv, så därför det det som jag tycker är godast.


Idag har jag dock experimenterat och tagit lite kardemumma i degen. Party eller prutt? Jag återkommer i frågan. Fina blev de i alla fall. Och det är ju, som vi alla vet, utsidan som räknas.

Och på tal om hemmagjort. Jag är så otroligt ovärderligt tacksam för att mamma och pappa uppfostrade mig till att inte köpa färdigmat. Det här med Findus och hästkött. Jag kan inte sluta tänka på det. Ja, nu är det ju inte hästköttet i sig som jag tänker på. Alla som känner mig vet att jag tycker att djur är mat. Och de djur som inte är mat är mat åt de djuren som är mat. Typ. Men asså, alla de mellanhänder i olika länder hit och dit. Det är så vidrigt att jag skulle fundera på kräkas ut hela mitt innanmäte om jag visste med mig att jag ätit något som farit runt halva jorden i olika vändor innan det landat i min utsvultna mage. Husch! Hur äckligt är det inte?

Tacka vet jag när Bengt skjuter av en ko eller två, så man vet vad man stoppar i sig. Och tack tack tack mamma (och pappa) för att du lagat ordentlig mat hela mitt liv och spytt galla över färdiga maträtter.

En sista sak då innan jag drar till Lena på tisdagsmys. Jag fullkomligt älskar mitt nya armband! Jag tar aldrig av det. Jag sover och till och med tränar med det på. Och DET säger en hel del.


Ett stort plus är att jag köpt det för ett gott syfte, förutom att jag naturligtvis står för vad det står på armbandet, då jag i och med mitt köp sponsrar cancerforskning. Win-win, säger jag!

Det är tisdag idag

Jag tror minsann att Lundellskan är tillbaka på banan. Imorse gick jag och tränade och det gick alla tiders. Ingen rekordtid, men jag körde på samma tid som är "normalt". Och det var inte ens jobbigt. 

Jag duschade och sen brände jag ut till Jula. Det är typ bara på lov jag hinner, eller rättare sagt tar mig tid, att åka till mormor. För att jag är en så dålig dotterdotter stannade jag till och köpte en bukett tulpaner till den gamla damen.

När jag skulle leta fram en vas till tulpanerna råkade jag välta alla som fanns i skåpet. Herre jävlar, vad det lät! Och så snabb jag var. Men jag råkade i stunden hetta råkade jag riva mig själv på kinden. Så klantigt. Jag kände mig inte så hemskt begåvad, men å andra sidan räddade jag alla vaser från att gå sönder. Så det får la vara värt det. Men asså.. Stackars mig!


Mormor och jag satt och pratade i mer än en timme. Hon var pigg och glad och vi skrattade en väldig massa. Vi brukar göra det, mormor och jag. Jag vet inte varför, men hon lockar liksom fram barnet i mig. Och hon tycker nog att jag är lite knäpp. Det är för att jag berättar alla knäppheter jag har för mig.

Men vi pratar också om allvarligheter och så pratar vi om framtiden. Idag har jag avslöjat mina framtidsplaner och sa att det är viktigt att hon äter, vilar och sköter sina mediciner så hon får vara med. Jag gav henne en liten  morot skulle man kunna säga. Bara hon inte glömmer bort det nu.. Ah, då får jag väl påminna henne helt enkelt.

Jag lämnade mormor för att åka och träffa Svenne en snabbis innan han åkte till jobbet. Eftersom det är semmeldagen idag så hade jag köpte en semla till honom. Och en till Johanna såklart. Han blev väldigt förvånad och glad över detta. Bäst för honom det. Annars hade jag tagit med dem hem igen.

Nu har jag precis jämt satt en deg. Här ska bakas semlor! Dagen till ära.

måndag 11 februari 2013

Helgens två skrattanfall

Jag hade, trots att jag mått lite pyton i helgen, två skrattanfall här i min ensamhet. Jag har skrattat högt rakt ut som en galen människa. Och hade någon satt upp dolda kameror här i lägenheten hade de ringt till Falbygden. 

I 9 fall av 10 är det inte roligt att återberätta något rolig. Men eftersom jag skriver här för min egen del vet jag att jag kommer skratta när jag sitter här och läser tillbaka.

Camilla gav mig mitt första skrattanfall. Hon frågade om jag ville följa med på Hardcore Superstar. Jag svarade att jag gärna hängde på om jag inte har något annat planerat trots att jag inte vet vilka de är.


Då skriver hon att vi tydligen har sett dem förut. Jag med mitt minne alltså. De kan inte ha gjort något större intryck på mig.

Lena gav mig det andra skrattanfallet i lördags. Så hård och besynnerlig hon kan vara. Jag skulle minsann inte tycka att jag var duktig som gått och tränat. Nej, inte duktig. Utan dum.


Tur att hon håller mig kvar på jorden. Jag kunde inte sluta skratta åt detta sms och fnissar fortfarande när jag tänker på det.

Skönt med vänner som kan få en att garva!

Mina papper är i fas

Jag trodde i min enfald att jag skulle vara på jobbet en timme eller kanske två. Men det är väldigt svårt att komma därifrån när man väl har kommit innanför dörren. Och ändå fanns det knappt några själar i byggnaden som jag kunde språka med, vilket brukar vara den främsta anledningen till att man blir kvar. Nej, jag jobbade och jobbade och jobbade. Och vips så hade det gått tre och en halv timme. 

Men nu är jag i fas med allt pappersarbete. Det, som man inte hinner med när man är mitt uppe i vardagen. Känslan, som infinner sig när jag känner att jag ligger i fas, är helt fantastisk. Åh, vad skönt det är!

På vägen hem i bilen kände jag hunger för första gången på en vecka. En sådan där jättehunger som får magen att knyta sig och gör det svårt att andas. Och så pass väl har jag lärt känna min kropp, efter att ha tillbringat snart 21 år i den, att jag vet att brist på hunger är ett tecken på att något inte står rätt till. Så att jag idag hade matlust måste tyda på att jag är typ frisk nu. Jag fick trycka lite extra på gasen för att skynda mig hem och laga lax. Yammi yammi.

Och idag har betyget på min senaste kurs kommit in, så jag ba "ah, kanske borde ansöka om min lärarlegitimation nu då rå". And so I did. Ännu en sak jag kan bocka av på listan. 
Fatta att jag är behörig lärare i svenska som andraspråk. Nu, när jag tänker tillbaka, känns det som jag "helt plötsligt" är det. Men sen vet jag att jag suttit här i ett och ett haft år och verkligen slitit och våndats. Så det har jag ju troligtvis gjort. Inte så mycket bara "helt plötsligt" alltså. Som när man fött ett barn. Man glömmer liksom bort hur ont det gör, fast man vet att det var vidrigt. Eller vad vet jag om den saken? Nada. Men de säger att så är fallet. Jämförde jag precis studerande med barnafödande? Oh yes, I did. Ha!

Helgens

Summa summarum av helgen som gått:
  • Jag borde förmodligen inte tränat. Jag mådde sjuukt illa hela dagen. Jag kämpade mot kräkreflexerna medan jag var och handlade, när jag städade och när jag var nere i tvättstugan. Hur störd är jag då? Varför skiter jag bara inte i att handla och städa när jag mår dåligt? Nej, har jag bestämt så har jag. 
  • Min plan var att titta på Mellon, men fick kasta in handduken eftersom jag fick feber och mådde skit.
  • Jag vakande varje gång jag vände mig under natten. Så fort jag rörde mig sköljdes jag över av ett ofattbart illamående. Jag minns lite vagt att jag tänkte att "shit, jag har inget att spy i". Men efter några djupa andetag och sväljningar somnade jag om. Och så höll det på. Jag var liksom aldrig riktigt vaken. För hade jag varit det hade jag gått upp och spytt och sedan hämtat en hink.
  • Klockan 9 vaknade jag efter att ha sovit i 12 timmar! Hur galet?
  • Eftersom jag bara hade lite feber när jag vaknade höll vi oss till planen, Ananthi och jag. Vi träffades för en fika på Lundis kl 11. Och där satt vi och pratade och pratade och pratade. Till klockan halv 2! Det var väldigt längesen. Och väldigt trevligt.
  • Resten av dagen tillbringade jag i soffan. Jag tittade på Ture Blood mest hela tiden. Sedan i fredags har jag sett hela säsong 5. Nära 12 timmars tittande. Härligt!
  • Jag tog även tag i livet lite och jobbade. Skulle bara jobba lite, men blev sittande i tre timmar. Jag jobbad igår för att kunna åka till jobbet och jobba idag. Ha! 
Så nu har jag duschat och ätit frulle och ska snart göra mig i ordning för att åka mot Götene. 

lördag 9 februari 2013

Ho ho ja ja

Sedan i tisdags har jag alltså gått och varit sjukfrisk. Ont i halsen, ont i kroppen och trötters. Jag har liksom gått och väntat på att förkylningen antingen skulle bryta ut eller försvinna. Men ingetdera har hänt. På fyra dagar! Igår sa jag till den att jag var trött på att vänta. Ställde den mot väggen och sa "har du inte brutit ut imorgon så går jag och tränar". Ah, så sa jag.

Så när jag vaknade imorse och kände precis som jag gjort tidigare i veckan, drog jag på mig träningskläderna och drog till gymmet. Precis som lördagsrutinen säger. Jag tänkte att jag i alla fall skulle ta det lite piano. Men det är inte så lätt. Jag är absolut ingen tävlingsmänniska, men mot mig själv tävlar jag hela tiden. Och det tar liksom överhanden när jag väl står det. Det är ett nederlag att köra en sämre tid eller med mindre vikter än vad jag brukar. Så summan av kardemumman var att jag höll på att spy rakt ut. Och eventuellt så såg jag även några stjärnor nu och då. Som om det inte var nog. Nej då. Mannen som stod bredvid mig luktade korv. Jag höll fan på att kräkas av bara det. Så. Himla. Vidrigt. Och det kommer från mig, som skulle kunna äta korv alla dagar i veckan. Typ.

Men som Ananthi sa: "träna ut bacillerna bara!" Jajjemen. Så nu kommer det ju att bli såhär: antingen blir jag kry eller också blir jag sjukers. 

Om jag nu blir sjukers så måste jag passa på att handla och städa här idag. Tvättid har jag också nu i eftermiddag. Och eftersom jag är jouränka hela veckan, så får jag helt sonika dra alla lass själv. Inte nog med att det är aptråkigt att Danne har jour liksom.

Men jag känner mig fortfarande helt yr i bollen efter två timmar på gymmet. Så jag ska bara lägga mig ner och dö en smula innan jag tar tag i den här dagen och alla dess måsten.

fredag 8 februari 2013

Dan före lov

Jag tror jag missade varenda sömntåg som passerade igår. Jag råkade väl helt enkelt missa dem för att jag hade hysteriska hostattacker. Idag känner jag mig inte så himla fräsch. Skallen bankar och jag kämpar för att hålla mina blå gluggar öppna.

Jag skuttade inte direkt ur sängen när klockan ringde. Men upp skulle jag ju eftersom jag skulle jobba. Nationellt prov i svenska idag, och då måste jag ju finnas där för mina grabbar. Jajjemen. Och eftersom det är dagen före lov tänkte jag att en kjol kunde vara på sin plats. Jag har inte haft kjol sedan i somras. Och fatta vad paff jag vart när jag insåg att den blivit större. Ja så pass att den åkte av mig trots att den var stängd.


Men tänk vad ett bälte kan göra mycket nytta. Nu slipper jag ju hålla i kjolen med ena handen hela dagen. Och dessutom finns nu ingen risk att jag visar trosan för mina elever. Och det känns ju tryggt.

Och sen att det är 80 på E20 har ju fler nackdelar än fördelar. Att väglaget idag var katastrof gjorde ju inte saken bättre. Det tog en evighet att komma till jobbet. Men en fördel var att jag hann lyssna igenom alla skivor som ligger i bilen. Alltså, jag lyssnade inte igenom alla låtar, för det hade jag ju inte hunnit. Men jag lyssnade igenom alla skivor. Herregud, vad nostalgiskt!


Fram till jobbet kom jag, och nu sitter jag här och vaktar mina elever som skriver uppsatser. Idag bjuds det på semla eftersom det är semeldagen på tisdag och inga lärare kommer att vara här då. Snälla Björn kom precis in med en semla och en kopp kaffe till mig, eftersom jag inte kan gå ifrån här. Hur snällt? Jättesnällt! Och hur väl har jag drillat honom? Jätteväl!


Nej, nu ska jag passa på att jobba lite granna.

onsdag 6 februari 2013

Ähemn, så jääävla typsikt

Ahemn igår då. Började mitt på dagen att få ont i halsen. What the fucking fuck? Tänkte att jag kanske inbillade mig en smula. Men ju längre dagen gick, desto hängigare blev jag. Jag som hade tänkt att gå och träna och allt.

Jag masade mig i alla fall iväg och fick håret klippt efter jobbet. Sen gick jag och köpte en ny penna, ty jag har slarvat bort min enda braiga blyertspenna. När jag kom hem hoppade jag in i duschen och maxade den i värme. Hua mig, vad jag njöt! Jag som inte ens tycker om att duscha varmt i vanliga fall.

Jag klädde mig varmt, gjorde te och mat, tog täcket och la mig i soffan. Ont i hela kroppen hade jag. När klockan var 20.50 hade jag bäddat ner mig i sängen och somnade ögonblickligen. Jag sov och sov och sov till väckarklockan ringde 6.14. Sjukdom ska med sömn fördrivas. 

När jag vaknade imorse hade halsen i alla fall inte blivit sämre. Det tackar jag för. Så jag håller andan och hoppas på att det inte blir värre än detta. För det vore ju så himla typiskt om jag skulle bli sjuk nu lagom till lovet. Inte slappna av. Inte slappna av.

Nu sitter jag och tittar på mina elever när de gör nationellt prov i svenska. Man kan höra en knappnål falla. Det är gott.

måndag 4 februari 2013

Dan före dan före dan före dan före dan före lovdagen

Jaha, en ny vecka. Och det är inte vilken vecka som helst. Det är veckan före sportlov! Jag är inte ens i närheten av att vara så trött att jag känner att jag behöver lov. Det är såklart att det alltid är skönt att vara ledig, men om man jämför med hur jag kände vid den här tiden förra året så är det ju inget. 

Däremot känner jag att en utlandsresa skulle sitta som handen i handsken. Det är ju vid den här tiden jag och mamma brukar bränna neråt i världen. Tänk bara att få känna värme mot huden. Att få äta frulle utomhus. Att få gå i Converse och kjol. Åh, det vore så ljuvligt!

Men men.. jag får helt enkelt vänta på vårsolen som de flesta andra. Jag känner mig så äckligt blek bara.

Istället för att bada och bli brun ska jag istället passa på att umgås ikapp med alla vänner som försummas under större delen av terminerna. Ah, så får det vara och så får det bli! Men än ska jag inte ropa hej. Det är fyra arbetsdagar kvar.

söndag 3 februari 2013

Shout it out

Det finns en ganska stor risk att jag kommer att döden dö efter detta. Men jag tycker att man kan bjuda lite på sig själv. Ja, alltså vi alla får bjuda på oss själva. Resultatet av inspelningen på möhippan:


När jag såg den här första gången låg jag dubbel av skratt. Och jag skrattar varje gång jag ser den. Ja, det här är roligt!

Gårdagens bröllop

Igår när hon vaknade var hon Ananthi Eriksson. Idag vaknade hon upp som fru Ananthi Flodin. Åh, grattis till henne och hennes Anders!


Hon var vacker som en dag. Och de är ju så kära! Det var en väldigt fin stund i kyrkan och en mycket trevlig och rolig bröllopsfest. God mat och många skratt.

Idag vakande jag dock klockan 8 av att jag storgrät i sömnen. Att jag vankar av att jag gråter händer ju då och då, men idag tog jag priset. Jag verkligen storgrät. Jag shippade efter luft. Tårarna sprutade och snoret rann. Ja, jag grät så pass till vida att jag väckte Daniel. Det säger en hel del, eftersom han inte ens vaknar när jag dammsuger. 
Jag drömde att Daniel blev mördad. Det var så mycket blod och det var så hemsk. Och jag var helt otröstlig. Jag blev så lättad när jag vaknade, men kunde inte sluta gråta för det. Tur att Danne låg bredvid och kunde trösta mig. 

Att jag kunde somna om efter detta var ju något av ett mirakel. Men det kunde jag, och vaknade igen klockan halv 12. Gott!

Nu har vi tittat på Mellon och jag sitter egentligen och jobbar. Hamen, så redig är jag.

lördag 2 februari 2013

Hör ni bröllopsklockorna?

Jag var så galet pigg när Daniel ville gå och lägga sig strax efter kl 22 igår. Kan förmodligen ha något med mitt Dumle-intag att göra. Jag tänkte att "jag kommer aldrig att somna om jag går och lägger mig nu". Men. Det gjorde jag. Direkt. Som en stock. Och som en stock sov jag till klockan ringde 8.09 imorse. 

Jag skuttade upp och kände mig, för första gången på lääänge, pigg och utvilad. Detta trots en fasansfull huvudvärk. Konstigt va? Men jag visste att jag skulle vakna med huvudvärk redan när jag gick och la mig igår. För en viss Lundellska hade glömt dricka kaffe på hela gårdagen. Skyll på mig själv, så att säga.

Jag kan säga att det var med tunga steg jag gick till gymmet idag. Igår var det så äckligt vidrigt jobbigt att träna. Liemannen var mig i hasorna redan efter 4 minuter. Jag fick liksom ingen luft. Men jag kämpade på som satan och gav mig inte förrän jag uppnått mina 750 kalorier. Dock på en apdålig tid. Men som hästtjejerna säger: det är bara att hoppa upp igen. And so I did today. Och idag gick det lika bra som vanligt. Skönt det!

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka på Ananthis bröllop. Ni hör väl bröllopsklockorna klämta? Och vilket väder sen! Jag känner mig lite pirrig. Tänk då vad Ananthi ska känna...

fredag 1 februari 2013

Mitt liv i svartvitt

Det är ju knappast någon nyhet att jag mer eller mindre ser allt i svartvitt. Att det alltid är höga berg eller djupa dalar. Att allt är superbra eller apdåligt.

Det är knappast heller någon hemlighet, i varje fall inte för de som står mig närmast, att det inte krävs mycket för att jag ska bli glad och pirrig i magen. Lika lite krävs för att jag ska ta till gråten eller argbiggan.

Igår när vi gick och la oss sa jag till Daniel att "jag ser verkligen fram emot att bädda i de nya lakanen imorgon!" En sådan liten sak kan göra mig glad i hela själen. Så jag skuttade upp imorse för att bädda ur så jag sedan kunde bädda rent.


En annan liten sak som gör mig lycklig är att köpa tulpaner.


En sak som däremot lockar fram argbiggan i mig är när folk inte släcker lampan i taket eller över diskbänken när man lämnar rummet. Eller när någon äter upp mitt godis. Eller när folk inte gör som jag vill eller gör på mitt sätt (som för övrigt är det enda rätta). Då blir jag så arg!