Två dagars ledighet

Igår började Sixten och jag dagen med en morgonpromenad. Som alltid, när mamma är hemma, stannade vi till hos henne. Sixten stannade kvar där medan jag sprang hem. På bästa tiden sedan mammaledigheten! Så roligt för mig! 

Jag duschade och sedan tog jag bilen och hämtade hem Sixten. Men innan vi åkte från mamma klippte hon mig. Välbehövligt tyckte jag - inte så farligt tyckte mamma.

Direkt när vi kom hem packade vi ihop ved och korv och gick ner till sjön och grillade. Det var så himla härligt! Sixten tyckte det var mysigt och sa det fler gånger. Gullungen.

Direkt från korvgrillning åkte vi till Götene och Jespers föräldrar. Sixten är verkligen förtjust i Håkan och Carola och han hade så roligt. Ibland är Sixten som en liten kung - uppassad och i centrum. Han älskar det såklart.

Idag började jag dagen med ett styrketräningspass medan Sixten åt frulle. Lagom till jag duschat, ätit frulle och hängt en tvätt kom Stella och Elin hit. Det är ju skärtorsdag idag och dags för påskkärringarna att ge sig ut. 

De är ju helt bedårande, de här två. Och vilka kompisar de är. Mycket tack vare att Stella är snäll och följsam, men mest för att de genuint tycker om varandra och har roligt tillsammans. De skrattar nästan oavbrutet när de är i närheten av varandra. Titta bara hur de ser på varandra. 

När de påskat värdigt och fått godis i sina korgar åkte var och en hem till sitt och åt middag. Efter middagen kom Stella hit och de har lekt hela eftermiddagen.

Mitt hjärta smälter när jag ser de här två tillsammans. Jag hoppas att de kommer vara vänner hela livet. Att de har varandras ryggar när tonårsstormarna blåser. Att de kan vända sig till varandra när hjärtan krossas. Jag hoppas att Stellas blivande fd pojkvänner går omvägar i korridoren när de ser att Sixten närmar sig. 

Det är riktigt underbart väder ute. Solen gör mig glad i själen. Det kunde ju naturligtvis vara varmare, men man får klä sig efter väder. Jag väljer tusen gånger hellre kallt och sol, än mulet och varmt. Men jag hejar på våren genom att plantera lite vårblomster.

Påskledig

Förra veckan gick så himla fort. Det kändes som en enda lång nedförsbacke till påskledigheten. Allt flöt på och dagarna gick i raketfart.

I fredags stannade jag till och handlade på vägen hem, och eftersom Daniel hämtade Sixten på förskolan kunde jag ge mig ut och springa in påsklovet. Så himla härligt! 

Jag hade hela veckan varit sugen på räksmörgås, så när Jeppson kom hem gjorde vi det. Det var sååhå gott.

I lördags började jag dagen med  en springtur. Men det var så vidrigt tungt. Att det kan skilja så mycket från gång till gång är helt otroligt. Jag fick verkligen kämpa. Och jag trodde att jag skulle stryka med. Geggigt var det också.

Jag tvättade och städade och efter maten satte vi oss och plubbade - Jesper pluggade och jag jobbade. Ett ord jag kom på som sammanfattade det hela.

Det var med svår ångest och en riktig tjurskallighet jag gav mig ut och sprang i söndags också. Jag tänkte att det är lika bra att kasta sig upp på hästen igen. Och i söndags gick det så mycket bättre.

Efter dusch och frulle gick jag ut och städade och tvättade bilen. Det var verkligen välbehövligt. 

På eftermiddagen åkte jag och firade Harry Barry som fyllt två år. Sixten, som tillbringat helgen i Örebro med sin pappa och hans familj, slöt upp på kalaset.

Sixten har varit hos sin pappa två helger i rad, och jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt. Jag tycker att det blir värre och värre för varje gång. Jag kan nästan inte gå in i Sixtens rum när han inte är hemma, för det känns som mitt hjärta ska krossas. Jag saknar honom så det gör ont. Men samtidigt vet jag att han har det toppen med sin pappa och att han verkligen behöver vara där. Jag vet också att  jag behöver ladda mina batterier, få sammanhängde sömn och få längta.

Igår var Sixten och jag hemma utan att ha några måsten inplanerade. Vi började dagen med en lång och god frulle. Det är skönt att inte behöva stressa, utan låta det få ta den tid det tar.

Efter frullen plockade vi fram målargrejer och gjorde påskkort. Sixten var superkoncentrerad och ville göra allt själv. Det fick han såklart, eftersom det är han som ska gå påskkärring. 

På eftermiddagen gick vi ut och fixade påskris.

Och när vi kom in pyntade vi det med fjädrar och ägg. Det är ett storslaget påskris tycker jag. Gjort med kärlek av en 4- och 34-åring.

Sixten har gjort en blåmes på förskolan som han ville hänga i också.

Idag har Sixten varit på förskolan en stund, eftersom jag var tvungen att jobba lite. Mamma hämtade Sixten och tog med honom hem till sig, så jag har fått massor gjort. Förutom att jobba har jag hunnit vara ute och springa, handlat, varit ute i det fantastiska vädret och tvättat.

Imorgon börjar påskledigheten på riktigt. Jag är klar med allt jobb jag måste göra, och Sixten ska inte till förskolan något mer. Nu ska vi bara vara och ha det lugnt och skönt. Och roligt. Och mysigt.

Veckan som gått och påskpynt

Den här veckan har det varit nationella prov i svenska. Jag, som har en nia i svenska, har nog varit lika nervös som eleverna. Jag vill ju att de ska lyckas och samtidigt är det ett betyg på mina tre år som deras svensklärare.

Det har varit en händelserik vecka på jobbet, och det tar så mycket energi från mig. Jag har gått och lagt mig typ klockan 21 varje kväll och jag kan motvilligt erkänna att jag inte gjort min 9 timmar hemma den här veckan. Men men.. jag ska jobba ikapp det den här veckan och lite på påsklovet så det jämnar ut sig tänker jag.

Sixten blev hämtad av Daniel i torsdags, och min plan var att ge mig ut på en springtur när jag kom hem. Men jag var trött och hungrig och dessutom var det första kvällen på nästan två veckor som jag och Jeppson hade Ansper-tid. Så jag prioriterade att bara vara med honom.

Istället ställde jag klockan tidigt i fredags och gav mig ut på en springtur innan jobbet. Hade jag vetat att det skulle vara minus 9 grader hade jag inte gjort det. Men när jag väl fick se att så var fallet hade jag redan gått upp och gjort mig i ordning.

Tänk, för bara några veckor sedan var det precis kolsvart när jag sprang vid denna tidpunkt. Om några veckor kommer jag inte behöva ha pannlampan på mig.

Eftersom jag sprungit på morgonen hade jag hela eftermiddagen fri. Jag hann handla, byta i sängen, tvätta en tvätt och städa hela huset innan Jesper kom hem. Det gav mig ro i själen.

Igår var jag och Jeppson på date. Vi åkte till Skövde och gick i affärer och åt lunch. Så mysigt!

Vi hade reserverat biobiljetter, men ingen av oss kände för att stanna kvar i Skövde bara för att vänta in bion, så vi åkte hem och gjorde sådana där tråkiga saker som stått på vår att göra-lista länge nu. Vi kände oss så nöjda över våra insatser att vi tog en drink för att fira. Det finns ju helt klart fördelar med att bo med en bartender.

Imorse var det minus 9 grader igen, och eftersom jag styrketränade igår fick jag helt enkelt lov att vänta med att springa tills temperaturen gått upp några grader. Istället tvättade jag och påskpyntade. Tänk att det bara är en vecka till påsklov!

När det blivit lite varmare svidade jag om till springkläder och gav mig ut i ett fantastiskt väder. Så himla härligt! Och jag sprang på den bästa tiden på typ evigheter. Jag blev så himla glad!

Det är väldigt skönt att det är barmark så jag slipper springa med broddarna på. Kanske det var anledningen till min braiga tid. Nu väntar jag bara på att min vanliga springväg ute på mossen blir bar. Det är ju dock inte alls så spännande och intressant att springa på barmark. När det är snö och is kan ju vad som helst hända. 

När jag kommit hem satt jag en stund på trappan i solen och samlade D-vitamin. Solen värmer så skönt!

Medan jag duschade lagade Jeppson mat, och sen var det dags för mig att åka till Falköping och hämta hem Sixten. Som jag längtat efter honom. Det pirrade i min mage när jag parkerade bilen. 

Nu har jag parkerat mig i soffan. Väskorna är packade, matlådor gjorda och kläder framplockade. Jag är redo för en ny arbetsvecka.

Veckan som började och slutade bra

Den här veckan började så himla bra. Jag skjutsade ju Sixten till Daniel i söndags eftersom förskolan var stängd i måndags. Så jag började veckan med en springtur. Bättre kan man ju inte starta dagen. Jag är så glad för min pannlampa. Den är bäst. 

Med en sådan kick-start på dagen var jag "on fleek" hela dagen, som en elev sa. Jag fick massor gjort och jag var på ett strålande humör. Pigg som en mört var jag. Hela dagen.

I tisdags fick Sixten sin andra dos av TBE-vaccinet. Jag vaknade av att han låg och gnydde halv fem i onsdags morse. Jag tänkte att han drömde, så jag flyttade nära honom eftersom det brukar lugna honom. Då kände jag att han var precis glödhet. Jag trodde att han skulle självantända.

När klockan ringde halv sex gick vi upp och tog febern som visade 39,4. Stackars Sixten. Det var bara till att vabba. Sixten sov hela förmiddagen, men på eftermiddagen var jag tvungen att åka och göra naglarna och Sixten fick följa med. Det var ju inte direkt ansträngande. Han satt i soffan och tittade på sin iPad så länge. Som belöning gick vi till leksaksaffären - på Sixtens begäran såklart.

I torsdags var Sixten mycket piggare. Jag var tvungen att åka och jobba och Sixten fick hänga på. Vi började med en lunch och sen brände vi av två lektioner och vikarieförberedelser innan vi åkte hem igen.

I fredags var Sixten i princip feberfri, och efter att ha tjatat om att gå ut och leka i tre dagar gjorde vi slag i saken. Vi skottade och lekte i snön.

Av någon anledning så uppstod ett lätt gnissel mellan mig och Sixten i fredags. Han var arg på precis allt, och jag gjorde inte ett rätt. Nog för att jag har gott om tålamod, men det kan slut. Enda gången Sixten var nöjd var när vi var utomhus.

På kvällen kom Karin hit. Ingen var gladare än Sixten, som frågar efter henne var och varannan dag. De hade fredagsmys tillsammans och sen fick jag känna när bebisen sparkade inne i magen. Åh, ja vill också vara gravid! Så mysigt.

I lördags började vi dagen med en morgonpromenad. Sixten stannade kvar hos mamma och Karin och jag gav mig ut på en springtur. Alltså, att springa är min räddning. Att springa utav bara helvete hjälper mot allt.

Idag började vi dagen på samma sätt. Mamma kom hit med Sixten lagom till jag ätit frulle och duschat. Medan vi väntade på Jespers föräldrar lekte Sixten och Jesper bilrace. Alltså, Sixtens skratt. Det kan värma upp vilken frusen själ som helst. Det är så smittsamt. När han skrattar såhär, skrattar jag lika mycket jag.

Jespers pappa kom hit med en ny toalettstol och fixade de trasiga lamporna i spisfläkten. Jag är så otroligt tacksam. Inte nog med det, de hade jättegod lasagne med sig också. Lyxigt!

När Jespers föräldrar åkte hem klädde vi på oss och gick ut. Det gäller att ta vara på snön medan den är kvar. Jesper och jag byggde en snögubbe medan Sixten lekte med sina maskiner. Vi blev äckligt nöjda.

Sen åkte vi lite spark och bara njöt av den friska luften.

Det blev ett lika härligt avslut på veckan, som det var en början. Jag är så redo för en ny arbetsvecka. Nationella prov i svenska står på schemat. Jag har gjort mina matlådor, väskorna är packade, huset städat och tvättkorgen tom.

Min vecka i 8 bilder

Den här veckan har ja varit sååhå trött. Det har varit helt galet. Jesper har undrat vad det varit för fel på mig. Ja, det har jag med. Det har varit helt orimligt. Jag har somnat varje kväll när jag nattat Sixten, det har tagit jättelång tid för mig att ta mig upp på morgonen, och jag tappar mitt språk - jag tänker rätt, men det är inte det jag tänker som kommer ut ur min mun.

Jag har i alla fall överlevt veckan, som innehållit min födelsedag. Jag ger dig min vecka i åtta bilder:

I tisdags var det ingen vanlig dag, för det var min födelsedag. Sixten och jag festade till frullen lite med en flagga och ett ljus i mitt ägg. Mästerfotografen Sixten förevigade detta ögonblick.

Efter jobbet skjutsade jag Sixten till Daniel och kom hem till presentletande i huset följt av en fantastisk middag och Bron-maraton. 

Precis som jag önskat. Eller ja. Jag hade inte önskat presentletande. Det hade Jeppson gjort på eget bevåg. Roligt!

Jespers föräldrar och bror kom hit i onsdags för att fira mig och Håkan som fyllde år. De hade med sig korten vi tog i Dominikanska. Det här är min favorit. Mitt asgarv fångat på bild.

Igår började jag dagen med ett styrketräningspass. Sixten åt frulle medan jag gjorde det, och sedan ville han också träna lite.

Jorå. Vi är väldigt noga med att färgmatcha här hemma.

Sedan tog vi fram dammsugaren städade inför eftermiddagens kalas. Sixten tog på sig hörselkåpor och tog sin dammsugare och hjälpte till.

När vi var klara åkte vi till stan och hämtade tårtan och uträttade några ärenden. 

Vi åt lite lunch innan vi pälsade på oss och gick ut. Sixtens önskemål var att åka spark, så det gjorde vi. Vi hamnade nere på sjön och det var alldeles fantastiskt. Det här vädret är som balsam för min själ. Frisk och härlig luft i kombination med solsken.

Sen kom mamma, Bengt A, Svenne, Johanna och Harry hit på middag. Mamma var så himla snäll och hade gjort tacopaj. Så gott!

Imorse tog Sixten sovmorgon till 7. Ingen var gladare för det än jag. Vi gick upp och åt en lång frulle innan vi gick upp och lekte. Medan Sixten lekte passade jag på att stryka och packa hans väska. Daniel har varit och åkt Vasaloppet, så Sixten har varit hos mig i helgen. Men imorgon är förskolan stängd, så Sixten ska vara med sin pappa.

När jag skjutsat Sixten till Falköping bytte jag om till springkläder och gav mig ut på en springtur. I min nya underställströja jag fick av mamma och Bengt igår. Den var superbra. Men det hjälpte inte mig. För fyttifan, vad tungt det var. Mitt hjärta slog så hårt att det gjorde ont. Jag trodde jag skulle dö.

Men det var härligt väder och jag har i alla fall varvat alla som satt hemma i soffan. Jag var dock så sjukt nära att lägga en spya när jag kom hem. Det kommer vara ångest när jag ska springa nästa gång, när jag vet hur jobbigt jag tyckte att det var idag.

Jag duschade, bäddade rent i sängen, tvättade en tvätt och sedan åt vi middag. Sen dammsög jag huset igen, fyllde på fågelmat och gjorde mina matlådor. Jag är därmed redo för en ny arbetsvecka.