Hårda slag

Jag funderar ju på, som jag tidigare nämnt, att gå och träna imorgon. Men jag vetefan. När jag och Lena skulle äta förut gick vi till Valentino. Det är inte långt dit och vi gick inte på något vis fort, men jag blev trött och andfådd av det lilla. Och mitt hjärta slår så hårt. Det gjorde det imorse när jag vaknade också. Det slår så hårt att jag tror att det syns. Det slår så hårt att det gör ont.
När jag och Lena stannade till på Åkes innan vi skiljdes tyckte jag att hon skulle känna på mina hårda hjärtslag. Så där stod vi inne på Åkes, Lena med sin hand på min patt. Ingen av oss kom direkt att tänka på att det kanske såg lite konstigt ut. Men Lena höll med, det var inga försynta hjärtslag.

Nu har Karl varit här och druckit kaffe. Han har också passat på att uppdatera datorn här lite granna. Och även försökt att lära mig ett och annat. Det gick väl sådär skulle jag vilja säga.

Imorgon är det första lediga dagen på påsklovet.