Uppdatering

Jag har hittills idag

• skrivit 93 rader på min examinationsuppgift (948 ord av 2000-3000)
• inte ätit den planerade sushi-lunchen med syster Yster (då hon ringde och sjukanmälde sig)
• fått spontanbesök av mamma
• tröstshoppat två linnen, ett par solbrillor, ett bälte, en biljett till Törebodafestivalen, en bunke (då Danne tappade min älskade älskade i golvet igår så den gick sönder) samt en brödlåda
• gjort naturgodis i form av nötter i smält choklad 

Ångesten

Aahhhhggg! Nu har jag suttit sedan kvart i nio med min examinationsuppgift. Jag har skrivit 4½ rad. Fyra. Och. En. Halv. Rad. Vad är det om eller? 

Jag blir förbannad!

Jag kan inte koncentrera mig, för att jag hellre vill sitta ute i solen och grunda min bränna. Jag får ångest för att jag inte är ute. Och så jag får ångest för att jag inte kan skriva något. Jag befinner mig i en lose-lose-situation.

Jag försöker resonera med den vettiga förnuftiga Anna som jag vet finns här inne någonstans - att nu får jag bestämma mig: gå ut eller sitt inne och skriv. Jag bestämmer mig för att sitta inne och skriva. Givetvis. Jag är ju plikttrogen som få. 

Men hjälper det? Nej. Solen skiner hånfullt. Hånfullt! Satans. Bara skriv Anna. Bara skriv. Och sluta hetsäta nötter. My god.

Söndagens

Nu är tiden här då jag sitter inne i en lägenhet och har ångest i hela kroppen för att solen skiner ute. Det är inte roligt. Inte roligt alls. Jag tror Daniel kände lite samma, för han är brukar vanligtvis inte vara den som föreslår en promenad. Jag var givetvis inte sen att hänga på. Lite solsken gör gott. Vi gick utmed ån och hamnade sedan i hamnen där vi satte oss ner, och jag kunde pusta ut lite. Fast vi gick sakta så blev jag trött. Jag var tvungen att lägga mig ner på bryggan nere i hamnen. 

När vi fått lite lagom med sol och värme blev vi glassugna. Årets första uteglass är nu inmundigad under andakt.

Sedan fortsatte vi vår promenad mot Oxen där vi köpte lammfärs till söndagsmiddagen. Väl hemma gjorde vi ett röj nere i tvättstugan, och resten av eftermiddagen har jag suttit och jobbat.

Nu har vi bänkat oss i soffan. Jag har en tendens att hela tiden få slagsida. Jag vill hela tiden vara i vågrät position. Men jag har bullat upp med kuddar, så om vi har tur kanske jag kan hålla mig vaken en liten stund till.

Bakslaget

Jag tror att jag åkt på ett litet bakslag i mitt tillfrisknande. Med facit i hand kanske jag var lite för aktiv för mitt eget bästa. För jag nöjde mig ju inte med den där fikan med Ananthi igår. Nej. Jag var bjuden hem till Sara på tjejmiddag igår kväll. Hela truppen kunde närvara, och då jag ju missade senast sammankomsten kände jag att jag hemskans gärna ville åka dit. Till på köpet fyller Sara 25 år idag. 

Så nej, det är ingen vanlig dag. För det är Saras födelsedag. Hurra hurra hurra!

Vi ska fira hennes födelsedag om typ två veckor. Men jag ville inte komma helt tomhänt, utan hade köpt en liten liten födelsedagspresent.

Idag borde jag verkligen sätta tänderna i min examinationsuppgift, men jag är så trött och sorig och hostig och slemmig. Och ont i huvudet har jag också. Jag kan nästan inte hålla mina ögon öppna. Jag låg och drog mig i sängen i två timmar, fick frulle på sängen av herr P, gick upp och duschade och nu är jag åter i bädden.

Skit också. Måste rycka upp mig.

Lördagsfika

Jag tror på sätt och vis att den här sjukan inte kunde ha kommit vid ett bättre tillfälle, om man ser till detta träningsuppehåll jag nu tvingats till. Jag var ju spyfärdigt trött på att träna, och detta uppehåll tror jag kommer att bota detta.

Jag fick ju lov att bryta min lördagsrutin imorse, men istället för att gå till gymmet kunde jag äta frulle tillsammans med Daniel, betala räkningar och deklarera.

Sedan mötte jag upp Ananthi på stan för en fika. Det var väldigt längesen vi sågs och umgicks så det var sannerligen på tiden. När vi fikat klart gick vi lite i affärer. Sen vart jag så trött, så trött att jag var tvungen att gå hem.

Det känns som våren äntligen är på gång. Det blommar fantastiskt fint här nere. Påminner mig lite om Nangijala. På ett bra sätt alltså.

Uppe ur sängen

Jag har kompat ut den här dagen. Det fixade jag till redan i början av veckan och min tanke med det var att skriva min examinationsuppgift. Men så kom sjukan och det sista jag kan tänka mig att göra idag är att studa. Nej, det får helt enkelt vänta tills allt snor har runnit ut ur min hjärna.

Jag har tagit mig ur sängen och vattnat blommorna och duschat. Min filosofi är att man inte ska göra sig äckligare än vad man är. Och usch vad äcklig man känner sig när man är förkyld. Därför har mer noggrant än vanligt tvagat hela mitt väsen. 

Nu sitter jag i soffan och har skickat några jobbmail. Ja fy tusan. Tråkigt det är att vara sjuk.

Slömorgon

Jag har klämt tio timmars sömn inatt. Jag har sovit som en stock och bara vaknat två gånger. Jag har precis ätit frukost i sängen framför Nyhetsmorgon, och här befinner jag mig ännu. I nuläget har jag inga planer på att lämna sängen alls. På hela dagen. Men mina långsiktiga mål för dagen är att vattna blommorna och ta en dusch. Stora ouppnåeliga mål va?

C-vitamin-sugen

Mat för en sjukling

Gårdagens date

Igår stannade jag kvar på jobbet och skrev pedagogiska utredningar med mina fantastiska kollegor. Strax före klockan 18 kom Daniel och hämtade mig för vi hade en date inplanerad. Vi hade bokat bord på Kinnekullegården där det serverades Amerikansk buffé.

 Vi satt och hade mysigt i nästan två timmar. Pratade och skrattade och hade väldans trevligt. När vi var mätta och belåtna åkte vi en sväng över kullen. Jag måste som alltid ta en titt på Råbäcks slott, det är ett måste. Har jag inte åkt förbi och sett det - har jag inte varit på Kinnekulle på riktigt.

Våren verkade ha kommit lite längre där uppe och det grönskade ganska bra på sina ställen, och vattnet porlade. Det var balsam för min själ att åka runt och titta.

Hela gårdagen gick jag och snorade hej vilt. Jag snöt och snöt, och var fram på kvällen röd om snoken. Jag lät bli att känna efter för mycket hur jag egentligen mådde, eftersom jag såg fram emot kvällen så mycket. Och när vi kom hem och lagt oss var det som att jag släppte och vad kom då som ett brev på posten? Jo, febern.

Natten var piss och pannkaka med snor, feberfrossa och ont i hela bodyn. Men jag tvingade mig upp och iväg till jobbet. Jag tänkte att jag slutar ju ändå tidigt på torsdagar. När jag kom hem hoppade jag bums i säng och sov i två timmar. Jag känner mig dock fortfarande mer död än levande.

Måndag

Jag hade verkligen sett fram emot att gå på power denna afton. Jag har inte varit på ett power-pass sedan innan påsk, så jag har liksom längtat. Min kropp har liksom längtat. Men jag verkar inte kunna lura bort mitt halsonda denna gång. Så istället för att träna har jag bäddat ner mig i soffan med jobb, halsont och laktosfri jordgubbsglass.

Det går alltså ingen större nöd på mig. Men nu svider mina ögon här så jag kanske borde plocka ihop mig och förflytta mig till bädden. Jag väntar dock på att Persson, som är och grejar med båten, ska komma hem och klappa mig lite på kinden.

Halsonda

Under dagen har en viss halsonda smugit sig på. Jag har försökt ignorera den så gott jag kunnat, tänk att det bara berott på all rök jag inhalerade vid grillningen igår. Men jag vete tusan om det är så lätt. Det gör fasa ont när jag sväljer och det blir bara värre och värre.

Det vore väl inte mer än rättvist om jag blev sjuk. Jag har ju lurat sjukdomar flertalet gånger nu det senaste året.

Men då jag sannerligen inte har varken tid eller lust att gå här med halsont och andra förkylningsrelaterade åkommor så har jag redan bäddat ner mig i sängen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Huvudvärk - inte så bra

Jag vaknade idag med världens huvudvärk. Jag hade så ont i huvudet att jag mådde illa och det värkte nere i tänderna. Jag kunde inte öppna ögonen för jag trodde hela huvudet skulle sprängas. Jag har aldrig haft migrän, men jag kan tänka mig att det känns typ så fast värre. Och om jag inte vetat vad min värk kom an på, så hade jag trott jag fått migrän för första gången i mitt liv.

Jag drack inte kaffe på hela dagen igår. Inte ens en liten liten mun. Jag hann liksom inte riktigt med det. Och det fick jag ju sota för imorse. Men jag stapplade upp och satte på en kanna som jag snabbt klunkade i mig, tog två Alvedon och nu är jag så gott som återställd.

Jag har ingenting på dagens agenda förutom jobb. Vi har filmen att se klart också. Vi fick avbryta efter halva då mina ögon inte ville hålla sig öppna. Ha! Gudars skymning, vad jag var trött igår.

He. Jobba sig, jobba sig!

Vår sköna lördag

Åh, vilken härlig dag vi har haft! Vi åkte ut till mamma för att såga upp veden som var kvar. Perssons anvarsområde var själva motorsågandet medan jag skötte markservicen.

Han gjorde det bra och se så skillad han är med sin såg. Och romantisk till på köpet.

När vi började bli hungriga drog vi oss ner mot sjön och tände en eld. Vi grillade korv, men det egentliga syftet med vår brasa var att det idag var dagen då Daniel skulle få inviga sitt våffeljärn.

Jag tror minsann att min soldans gjorde susen. För det sprack upp och under tiden vi satt och grillade hade vi solen i fejjan. Underbart och jätteskönt för kropp och själ.
Jag kan med gott samvete säga att jag varit den största motståndaren till detta våffeljärn. Men det var inte så krångligt som jag trodde, och dessutom vart de riktigt riktigt goda och frasiga.

När vi var mätta och belåtna forstatte vi med veden och gav oss inte förrän högen var uppsågad. Då var vi ganska trötta och möra båda två. Vi åkte tillbaka in till stan och hyrde film och kröp upp i soffan. Men nu kallar ta mig tusan sängen.

Utedag

Nu är jag nytränad, nyduschad, nyfrukosterad och har packat picknickkorgen. Danne och jag ska spendera hela dagen utomhus.

Jag gjorde en soldans innan jag gick och la mig igår. Hoppas att jag dansade tillräckligt bra för att det åtminstone ska vara uppehåll.

Höga berg och djupa dalar

Fördelen med att börja veckan i bottenläge är att det knappast kan bli sämre, utan snarare bättre. Vilket har varit fallet för mig denna vecka. Jag ryckte upp mig i tisdags och efter den muntliga examinationen på min kurs i onsdags kände jag mig nästan lite tillfredsställd i tillvaron.

Det är inte klokt vad den här veckan har bränt förbi. Sicken räserfart. Nu är det fredag igen. Jag har naturligtvis följt min fredagsrutin med träning, städning, renbäddning och tvättning. Nu väntar vi på att kotletterna ska bli klara så vi kan börja vårt fredagsmys på seriösaste allvar. Jag har kokat rabarberkräm för första gången i mitt liv, vilken vi ska äta till efterrätt.

Och titta här då vad jag fick av min sötröv. Snutten.

Fröken Kantarell

Jag hämtade ut mitt nya körkort idag. Alltså.. det här kortet jag var och tog. Min huvudform påminner mig om en svamp. Det är inte vettigt.

Om polisen stoppar mig de får se på mitt körkort kommer de säga: Nämen, är det fröken Kantarell som är ute och kör.

Och tänk när jag måste visa mitt leg på systemet. Då kommer de säga: Nämen, ska svampen dricka vin i helgen?

Äh, fifan. Det går ju inte det här.

Nedräknaren av alla nedräknare

Jag sitter fortfarande kvar på jobbet. Jag har haft utvecklingssamtal. Därav denna långa arbetsdag. Nu har jag bara ett utvecklingssamtal kvar denna termin. Jag har alltid sagt till mig själv att jag inte ska bli en sådan lärare som går och räknar ner. Men det är precis vad jag gör. Jag räknar ner som en dåre. Jag är fan ordförande för Räkna-ner-klubben. Det är 38 arbetsdagar kvar, tillsammans med eleverna, till sommarlovet.

När söndagsångesten tog över hela mitt väsen igår eftermiddag började jag fundera lite smått över vad det är som gör att jag har blivit sådan här. Jag är så trött. Och sliten. Jag håller näsan precis jämt över vattenytan, och hittills har jag gjort det graciöst ändå.

Så när jag satt och åt frukost i morse tänkte jag att jag måste ta mig tusan skärpa till mig. Rycka upp mig. Ta mig i kragen. Bita ihop. Kämpa lite till. Och göra det med stil. Hålla måttet ända in i mål.

Jag kan med facit i hand, nu när denna arbetsdag är gjord, konstatera att jag ska börja imorgon. Imorgon är en ny dag. Och den ska vara bra. Liksom de resterande 38 dagarna.

Rutin ur

Det kan hända att jag tränat lite för intensivt på crosstrainern. För jag har liksom tröttnat. Ja, jag har tröttnat så pass att jag inte kunde förmå mig att gå till gymmet imorse som lördagsrutinen säger. Det säger väl allt.

Istället gick jag upp, frukosterade och åkte en sväng till Skövde. Jag råkade köpa världens skönaste byxor när jag och Karin var där förra veckan, så jag var tvungen att inhandla ett par till. Fast en annan färg. Dessutom behövde jag köpa nya bh:ar och köpte sålunda hela tre stycken samt ett... *trumvirvlar* löparställ. Som jag har dragit ut på detta. I flera år har jag låtit snålheten ta överhanden. I flera år har jag också svurit över det faktum att det fattats mig otaliga gånger. Med mig hem kom även fyra rullar presentpapper, en blomkruka, en t-shirt, ett linne och en kjol. Allt detta lyckades jag med på under två timmar. Det är inte illa pinkat. Inte illa alls. För att vara jag.

När jag kom hem hade herr P vaknat och kommit till liv. Vi brände ut till Jula där vi sågade ved och njöt av det soliga vädret. Sedan övergav jag Daniel med motorsågen och gav mig ut på en löprunda. Dock inte i mitt nyinköpta löparställ. Ha!
Jag fick blodsmak i munnen efter en kilometer och undrade vad fan det var frågan om. Jag har ju bättre kondition än någonsin. Men jag körde på ändå, och när jag kom hem så insåg jag vad denna blodsmak handlade om. Jag sprang flera minuter fortare än vad jag gjorde i slutet av förra årets löparsäsong. Ha igen!

Efter dusch - jag älskar att jag har en extra uppsättning av allt utom min parfym hemma i Jula - åkte vi tillbaka in till stan för att hinna laga mat och äta innan det åter var dags för Daniel att åka och jobba. Vilket han nu har gjort.

Den friska luften och det fysiska arbetet har gjort mig till trötters tös. Jag får nog snart krypa till kojs och lyssna på lite musica.

Min nygamla grej

Jag har börjat med en ny sak när jag är ensam hemma och har gått och lagt mig. Eller.. egentligen är den inte ny. Jag har snarare återupptagit den.

Jag kryper ner i sängen och pluggar i musik i öronen och lyssnar på så sjukt mycket bra musik. Så här gjorde jag ofta när jag bodde hemma i Jula, men sen har jag glömt bort det. Spotify i mobilen har tagit denna musiklyssning till en helt annan nivå dessutom.

Men jag måste vara smart. Det är viktigt att jag lyssnar på poppiga låtar i början. Då kan jag liggdansa lite. Sen måste jag börja lyssna på lugnare låtar, så jag inte är upp i varv när jag ska sova. Alltid alltid avsluta med Kings of Leon - Use somebody.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tillbaka i verkligheten

Det märks att jag är tillbaka i verkligheten igen. Jobbet är i full gång och jag har kastats hals över huvud in precis där jag slutade. Därav denna torka. Jag gör inte så mycket mer än att jobba, träna och läsa. Det händer inte mycket nytt under solen, så att säga.

I tisdags omprioriterade jag dock lite och struntade i att träna. Flexibel så. Istället träffade jag Andréa och sen Lena. Det var toppen! Som alltid.

Och idag gjorde jag världens vurpa på väg ner för trappan, varpå Daniel kastar sig till undsättning samtidigt som han utbrister "Men arma människa!" Trots att jag landade på lillfingret och fick ont både där och i ryggen skrattade jag så jag tjöt. Och jag skrattar än - två timmar senare.

Rock by Sweden

När jag fyllde år fick jag det fantastiska armbandet med dödskallar av Daniel.

Sedan dess har jag tänkt att de tillhörande örhängena vore toppen att ha i min ägo, vilket jag naturligtvis hintat om. Så igår vart jag överlycklig när jag fick dem av Daniels familj i födelsedagspresent.

Så fina. Så rockiga.

Gårdagens

Vi åkte vägen över Skara för att inhandla en födelsedagspresent till Daniels pappa, och därmed åkte vi även förbi Hornborgasjön. Där var det fullt med både folk och tranor. För andra året i rad var jag på transpan.

Sen åkte vi då hem till Daniels föräldrar och åt påskmiddag tillsammans med han syskon med respektive samt mormodern. Daniels mamma ville att vi skulle köpa påskpresenter och spela sno-paket-spelet. Sagt och gjort. Herregud, vad vi skrattade. Det vart hetsigt och höga pulsar.

Sen spelade vi biljard och kastade pil. En mycket lyckad dag!

Påskaftonen i bilder

Påskaftonen i bilder:










Idag ska vi åka mot Falköpingstrakten och fira påsk med Daniels familj.

Påskafton

Precis som alla andra påskaftnar ska vi tillbringa kvällen hos min morbror. Vi ska äta påskbord, leta påskägg, göra äggtoddy och elda påskeld. Som den snälla och omtänksamma fadderdotter jag är har jag fixat en blomma till min morbrors fru.

Nu måste jag göra mig i ordning här så vi inte kommer försent till påskmaten. Som jag väntat på denna dag. Glad påsk!

Bitch-Anna har tagit påsklov

Igår hade jag och Daniel en riktig mysdag. Jag passade på att smita och träna medan han sov på förmiddagen. Och eftersom inte ens en elefant kan väcka herr P började jag städa lite granna. Sen drog jag och handlade. På Oxen träffade jag min kära mor. Jag älskar spontanmöten! Så vi gjorde sällskap i vårt handlande. Mycket trevligt.

När jag kom hem hade Danne vaknat till liv och vi städade klart, bäddade rent i sängen och tvättade. Resten av eftermiddagen tillbringade vi soffan. Sov lite middag mellan maskinerna, drack eftermiddagskaffe och höll handen.

Igår kväll åt vi hemmagjord kebab, drack rödvin, åt godis och tittade på film. En fantastisk dag som stillade min Danielabstinens, men som även gav mer. Det ryktas om att Bitch-Anna har tagit påsklov och att den vanliga Anna is in the house! Det gillas av både mig, Daniel och min omgivning.

Nu har jag precis varit på gymmet för sjätte dagen den här veckan. Det kändes i min kropp att det tillika var mitt åttonde träningspass. Imorgon får det bli en vilodag. På den sjunde dagen vilas det. Precis som bibeln säger.

Nu ska jag och Persson ner på stan. Jag måste köpa strumpbyxor för kvällen.

Saknar

Det kan tyckas lite märkligt, men jag saknar verkligen Daniel. Vi träffas ju varje dag, och skulle vi mot förmodan inte göra det så pratar vi i telefonen. Men de senaste veckorna har vi träffats väldigt lite. Daniel har jobbat extra och grejat med annat, och jag har mina föreläsningar och min träning och mitt jobb. Det har varit sjukdomar och vi är trötta och slitna båda två.
När jag kom hem från gymmet förut mötte jag honom i princip i dörren då han drog för att jobba. Och så är det ganska ofta, att vi möts i dörren. Så.. jag saknar honom. Jag saknar att vara med honom då vi båda är pigga, på bra humör och framförallt närvarande.
Därför ser jag fram emot imorgon. Då ska vi ha en date. Då ska vi ha en heldag tillsammans. Vi ska mysa hela all day.

Den där hälen

Jag har hunnit med en hel del trots mitt sega huvud. Jag har tydligen haft körkort i 10 år och måste nu ha ett nytt. Så jag var nere på stan och tog nytt foto till detta. Jag passade också på att framkalla kort på min häl, eftersom det gått mer än 18 månader sedan jag skadade mig. Därmed kan jag ansöka om ersättning vid kvarstående besvär. Vilket jag ska göra. Ta mig tusan. Titta här hur hälen ser ut. No bueno.

Sedan gick jag på presentjakt. Daniels mamma har bestämt att vi ska ha påskpresenter med oss till middagen på söndag. Nu har jag inhandlat mina tre.

Jag har även betat av allt på min lista, så nu kan jag ta ledigt ett par dagar. Äntligen!

Resten av eftermiddagen har jag tillbringat i horisontellt läge under en filt. Jag har sovit ikapp någon timme. Sen kom mamma hit och drack kaffe.

Nu ska jag ta min röv ur soffan och dra till gymmet för ett dubbelpass. Hamen! Så får det vara och så får det bli.

Påskriset

Jaha, här har vi det då! Mitt livs första egengjorda påskris.

Jag hoppas att det inte väcker anstöt med sin fulhet. För det är så jävla fult. Det är liksom inte vettigt. Men jag kan inte göra bättre. Tro mig. Jag har försökt.

Daniel säger dock att han inte håller med mig.
- Daniel, du behöver inte säga att det är fint.
- Det är fint.
- Men titta på det. Det är verkligen asfult.
- Påskris ser ut så.
- Men sluta. Det ser ut som det är gjort av en treåring.
- Det är.. charmigt.

Mmm. Jätte. Charmigt.

Seg skärtorsdag

Jag kunde inte somna igår. Sista gången jag tittade på klockan var hon över 1. Jag vaknade klockan 7 imorse och hade världens huvudvärk och ont i magen. Jag försökte somna om, för 6 timmar är ju på tok för lite att sova. Men jag kunde givetvis inte somna om, utan gick upp och ställde mig i duschen medan kaffet rann ner och äggen kokade.

Nu är huvudvärken borta men jag är seg satan i kolan. Vill liksom inte riktigt vakna till liv. Nu rinner andra kannan kaffe ner i min mage. Jag ska sminka mig och fixa håret. Då brukar man känna sig lite mer på g, så att säga. Sen ska jag bege mig ner på stan och uträtta några mycket viktiga ärenden.

Gårdagens fippel

Nu när Karin fått sin present kan jag berätta om hur jag gjorde bort mig i kvadrat igår. Så fipplig jag var. Det var inte klokt.

När jag grupparbetat klart åkte jag till Coop för att handla några saker till mormors påskägg. Där råkade jag välta ett stånd med chokladkakor. Usch, vad pinigt det var. Jag fick plocka upp dessa kakor och skämmas.

Efter Coop-insidenten åkte jag till Mio för att inhandla Karins present. När jag gick där i affären fick jag syn på ett jättefint påskägg av glas. Jag kunde naturligtvis inte låta det vara, utan var framme och pillade på det. Och tjoff, flög det ur min hand. Jag hann fånga upp underdelen men överdelen hamnade i golvet. Jag höll andan medan det studsade iväg. Jag hann tänka att "jaha, nu kommer det gå sönder så jag måste köpa det". Men som tur var höll det! När jag insåg att faran var över plockade jag upp det och kunde inte låta bli att flina åt mig själv. Jag tänkte att det är så typiskt mig, och så skakade jag lite på huvudet.
När jag tittade upp stod en man och flinade åt mig. Han måste ha sett det hela och sett hur jag stod och flinade för mig själv. För satan i gatan vad det lät när ägghuvudet hoppade iväg över golvet. Jag kände att jag var tvungen att säga något till mitt försvar.
- Ah, det är så jävla typiskt mig.
- Jaha.
- Ja, jag välte ett stånd med chokladkakor inne på Coop för 5 minuter sen.
- Jaha.
- Ja. Jorå såatte.. Tur att det höll.
- Ja.

Sen tog jag ett annat ägg och gick till kassan där jag förklarade för kassörskan att det är tur att de har så mjuka mattor på golvet.

Idag när jag var med mamma och handlade blev det tydligt att jag är min mors dotter. Men mamma hade dock inte lika bra tur som jag.

Födelsedagsbrunch

Karin jobbar kväll idag. Därav denna födelsedagsbrunch. Mamma stod för både handling och lagning, så Karin kunde bara passa på att bli uppassad. Eller ja.. hon hade dukat och fick dirigera oss rätt i köket. Men på det stora hela.

Vi åt äggröra med bacon, tomater, brieost, salami, digestivekex och bröd, kaffe och juice. Till efterrätt åt vi fruktsallad gjord på melon, jordgubbar och kiwi. Jättesmaskigt.

Karin fick sina paket och vi hade en mycket trevlig stund. En riktigt tjejbrunch med tre generationers töser. Mysigt!

När vi lämnat Karin skjutsades mormor hem och jag följde med mamma och handlade. Det som vart kvar på eftermiddagen har jag tillbringat med att försöka föra över alla bilder från mobilen till datorn. Inte lätt alls, visade det sig. Men utrymmet på mobilen är uppfyllt så jag var tvungen att fixa det.

Sen har jag suttit framför datorn och jobbat. Herregud, jag blir ju aldrig klar. Skit också. Jag vill vara ledig. Två punkter kvar på min "Att göra lista" innan jag kan ta lov.

Ingen vanlig dag

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Karins födelsedag.

Hurra hurra hurra!

Jag har tagit på mig en blommig födelsedagsklänning för nu ska jag, mamma och mormor åka till Karin och fira henne. Vi ska äta brunch. Det ska bli gött. Jag är nytränad och svinhungrig.

Tisdag

Oj oj, vad den här dagen har gått fort! Klockan 9 var jag och gjorde naglarna och fick bränna direkt till lärcentret för att grupparbeta. Det tog sin lilla tid att knapra ihop det. Det är inte lätt att arbeta tillsammans med någon som man inte känner för 5 öre. Men det gick bra när det väl lossnade.

När vi var klara åkte jag och köpte en födelsedagspresent till syster Yster som fyller år imorgon. Resten av eftermiddagen har jag spenderat i soffan och färdigställt vårt grupparbete och jobbat lite granna.

Nu ska jag greja lite här hemma innan jag drar till gymmet. Hamen. Så ligger det till.

Systersdag

Åh, vilken fantastisk dag jag har haft! Jag och Karin har haft så roligt. Eller.. jag kan ju bara prata för mig själv och jag har i alla fall haft roligt. Karin har skrattat hon också, så hon är nog nöjd med dagen hon med.

Medan jag stod och väntade på att Karin skulle komma och plocka upp mig beskådade jag magnolian här nere. Den knoppar för fullt. Så fiiin. Magnolia är mitt favvoträd.

Sen kom då Karin och vi styrde kosan mot Skövde. På vägen dit poppade vi musik och jag skreksjöng till Erik Hassle så Karin höll för båda sina öron och tvingades styra med knät. Hon skrek att jag skulle spräcka rutorna. Men det gjorde jag naturligtvis inte.

Vi har tillbringat eftermiddagen med att gå i affärer av alla de sorter; resebutik, byggvaruhandlar, klädaffärer och inredningsbutiker. När vi var klara var Karin så trött att jag fick köra hem. Jag gör över med alla som kommer i min väg.

Med mig hem kom några påsar med diverse innehåll. Två nya linnen in, två gamla ut. Eller hur var det nu man skulle göra?

Måndag måndag

Jag vaknade av att jag grät. Jag drömde att en hund bet och lyfte upp en katt i tassen. Vad är det om eller? Jag tycker ju inte ens om djur. Knäppt alltihop. Jag gick upp och satte på mig träningskläder och gick till gymmet där jag rev av 45 minuter på crossen. Trots att jag inte ätit frulle körde jag på samma tid som jag brukar. Det går bra nu.

Efter dusch gjorde jag en omelett som jag nu har avnjutit framför Nyhetsmorgon. Härligt härligt och en bra start på dagen.

Denna dag ska bli en systersdag. Jag och Karin ska åka till Skövde och shoppa. Så himla roligt ska det bli! Det pirrar i hela kroppen. Jag ska bara klippa mig först.

God morgon april

1:a april idag. Nu kan man lägga ännu en månad bakom sig. Herre min ge, vad fort det går.

Igår tillbringade vi kvällen hos Lena och Micke. För mig var det grillpremiär 2012. Det var så gott så. Kött och korv med potatisgratäng och sallad. Mums.

Vi vart inte så långvariga där eftersom Daniel skulle åka och jobba inatt. Därmed kom jag i säng i tid och sov som en stock utan att bli störd ända till klockan 5 när Daniel kom hem. Men jag somnade om och sov till kvart över 8 då klockan ringde.

Jag och Ananthi hade nämligen bestämt att gå ut och gå en morgonpromenad. Det vart en frisk och skön promenad i solskenet. Vi pratade konstant och jag tror inte att vi hann prata klart om allt innan vi skiljdes åt. Vi hann nog ändå dryfta det viktigaste.

Nu har jag ätit frulle framför Nyhetsmorgon. Det känns lyxigt. Vardagslyxigt.

Men nu får jag nog ändå lyfta på ärslet. Denna dag ska spenderas hos och med mamma.