Jul på Liseberg nr. 2

Det är inte varje år jag besöker Jul på Liseberg två gånger. Men i år blev det så. Inte mig emot. Jag tycker ju att det är helt fantastiskt. 

Sixten och jag åkte ner till Göteborg igår. Närmare bestämt till Partille där vi fick lunch av och hos Bengt Andersson och mamma. När vi ätit åkte mamma, Sixten och jag ner till Liseberg. Sixten tycker ju att vår utebelysning är "wow" och "oj oj oj" tänkte jag att han skulle uppskatta ett besök på Liseberg. Och så fint han tyckte att det var.

Vi gick och kikade på alla fina träd, spelade på chokladhjul och åkte Farfars bilar. 

Det var en trött men glad Sixten som somnade som en stock igår. Och sov sjukt länge gjorde han idag. Närmare bestämt till 7.51. Helt galet. Jag trodde inte mina ögon. 

Vi gick upp och sa hej då till mamma som åkte till jobbet, fick frulle serverad av Bengt och sen åkte vi hemåt. Vi passerade Götene lagom till lunch så vi stannade till på jobbet och åt. Helt perfekt.

När vi kom hem bytte vi belysning i flaggstången, fyllde på fågelmat och hämtade in en minigran. Sen gick vi in och packade upp, tvättade en tvätt och lekte.

Nu sover Sixten och jag ska passa på att slå in några julklappar. Det är inte många dagar kvar nu.

Lucia

Sixten vaknade halv fyra och var törstig. "Så bra" tänkte jag eftersom dagen igår ändå var utan mer uppkastningar. Han fick vatten men det dröjde inte länge förrän det kom upp. Vi gick upp och ner och då kom det ännu mer. Jaha, så var det med det tillfrisknandet.

Vi blev naturigtvis klarvakna och Sixten ville att vi skulle tända en brasa och mysa oss. Sagt och gjort. Han somnade ganska snart om och vi sov till klockan var närmare åtta. Då var Sixten törstig igen, drack lite och spydde upp det lilla han druckit.

Vi  tog oss från sängen till soffan och där låg vi större delen av förmiddagen. 

Vi låg och tittade på tv och på kort på min telefon. Där fick han se ett kort på när han åt välling och då ville han ha det. Jag tänkte att det spelar ingen roll huruvuida han får behålla det eller inte, något kanske får stanna kvar och dessutom har han blivit ett proffs på att spy i bytta.

Han fick välling, ett rån och Loka eftersom det var det han ville ha. Allt stannade kvar i magen och efter vilan piggade han på sig.

Jag har inte nämnt det här med luciatåget, eftersom jag inte vill föra över mina egna känslor på honom. Men när vi hängde tvätt tog han själv upp det ifrån ingenstans. Då förklarade jag att barnen på förskolan går luciatåg idag, men att han inte kunde vara med eftersom han är sjuk. "Inte utan mig, alla måste vara med i luciatåget!" Sen kom tårarna. Mitt hjärta gick i miljoners miljoners delar. "Det blir ett nytt nästa år och då kan du vara med" sa jag och tröstade.

Efter tio minuter knackade det på dörren och där stod Karin i luciakrona. Bästa Karin. Sixten hoppade i sina stjärngossekläder och jag och Karin radade upp oss i soffan. Sixten lussade för oss och allt var frid och fröjd. Glatt barn - glad mamma.

Det sjuka barnet

När jag nattat Sixten igår gick jag ner och slog in julklappar. Jag var nästan färdig när jag i baby-vakten hör hur han hostar till och mumlar något. Inget konstigt eller ovanligt med det. Men så sa han "Titta! Titta! Titta!" Jag gick såklart upp för att titta, och när jag öppnar dörren till hans rum slår kräklukten mot mig. Jag behövde liksom inte titta. Det räckte med att lukta.

Där satt det arma barnet i den största spyan jag sett. Det var i sängen och således på alla tio gosedjur och fyra nappar. Det var på väggarna och på golvet. Jag bara stod och tittade. Var skulle jag ens börja? "Mamma måste tänka lite" sa jag till Sixten. 

Efter mycket om och men var allt urbäddat, väggar och golv torkade, det värst drabbade låg i tvättmaskinen och barnet duschat. Jag förstår inte såhär i efterhand hur jag redde ut det ensam. Men det gjorde jag.

Sixten ville inget annat än att ligga på mig, hud mot hud. 

Mysigt. Tills han spydde igen. Och igen. Och igen. Men min duktiga lille skrutt lade sina spyor i en bytta. Så när som på lite stänk och skvätt på min arm och mitt täcke. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle berömma och peppa någon så pass till vida under uppkastning.

Ungefär vid den tiden började jag fundera på hur jag skulle klara det. Sixten ville inte under några omständigheter ligga ensam och jag satt där jag satt med kräks på armen och en låda full med spy. 

När Sixten spytt fem gånger somnade han utmattad i min famn. Jag tänkte att jag skulle få sitta och sova. Men efter en stund la jag ner honom bredvid mig och kunde smyga upp och fixa i ordning lite.

Vid tvåtiden var det dags igen, men Sixtens mage var tom och ut kom bara galla. Mitt lilla arma barn. 

Jag kan inte ens tänka på att Sixten kommer missa morgondagens luciatåg på förskolan utan att bli helt gråtig. Alltså, det är hjärtekrossande för mig. Som han övat på sångerna. Och gått runt här hemma med sin strut på huvudet. Alla rörelser till sångerna sitter som ett smäck. Och han pratar om hur jag, Daniel och Karin skulle komma och titta när han sjunger med sina kompisar.

Imorse vaknade vi strax före åtta. Det blev inte många timmars sömn inatt, så det var inte så konstigt. Vi tände en brasa och myste oss innan vi gick upp och tog tag i tvättberget.

Sixten sov i tre timmar och då passade jag på att sanera huset. Alltså jag har tvättat allt som tvättas kan i sängarna, spritat och skrubbat. Jag har slängt alla kläder och handdukar i tvätten. Men så vaknade Sixten och ville ligga nära, och barnets ord i dessa tider är min lag.

Det har inte blivit någon mer kräka under dagen, men det lilla lilla han stoppar i sin mun åker rakt igenom. 38,4 graders feber hade han också i eftermiddags. Så vi blir hemma ett par dagar till.

Andra advent och granen är klädd

Vi började dagen som vi gjorde igår - med kaffe och välling i sängen. Sixten travade iväg och hämtade lite maskiner som han lekte med istället för att äta vällingen. Han pratade oavbrutet, vilket han i och för sig alltid gör, och lekte med sina maskiner. Då och då kom han och gav mig en kram och pillade mig lite i håret, för att sedan återgå till sitt lekande. Så himla mysigt!

Vi tog på oss kläder och gick ut och gick en morgonpromenad. Sixten stannade kvar hos mamma eftersom han hellre ville det. Inte mig emot. Jag fick 50 minuters egentid och kunde poppa musik medan jag gick hem för att hämta bilen.

När Sixten vilat åt vi middag och sedan klädde vi granen. Sixten är hos Daniel i mer eller mindre de kommande två helgerna, och sen är det ju typ jul. Sixipix är väldigt hjälpsam och det var pynt högt och låg och överallt. Det är väldigt bra träning för mig som vill ha koll och kontroll på allt. Jag börjar lära mig att "efter kaos kommer ordning".

Jag lät honom pynta fritt och tyckte det var gulligt och jobbigt, på samma gång, att han hängt så många julgranskulor på ett och samma ställe.

Till slut stod granen grön och grann och påklädd. Inte så illa pinkat ändå. Jag är nöjd, men nöjdast är nog ändå barnet. "Wow, titta mamma! Så fiiin gran!"

I övrigt är jag redo för en ny arbetsvecka. Tvätten är tvättad och matlådor gjorda. Vi har dammsugit i dagarna två, så det är inte dammigt i alla fall. Väskorna är, så när som, packade och kläderna är framlagda.

Peppisbaket

Imorse fick jag sovmorgon till klockan 6. Kan tyckas som en mindre sovmorgon, eller ingen sovmorgon alls, för vissa. Men en timmes extra sömn är alltid en timmes extra sömn.

Vi gick upp, gjorde kaffe och välling, tände en brasa och kröp ner i sängen igen. Är det helg så är det. Långt ifrån vår vardagliga rutin, som inte nödvändigtvis är stressig men där allt går på tid och på löpande band.

När vi mornat oss färdigt tog vi på oss kläder och gick ut en morgonpromenad. Det var ljuvligt. Lite lagom friskt, Sixten satt som ett ljus och pratade oavbrutet i vagnen och solen sken. Vad mer kan jag begära liksom?

När Sixten vilat och vi ätit middag kom Karin, Sven, Johanna och mamma hit för att baka pipparkakor. Precis som traditionen säger. High life och roligt som alltid.  

Vi hann också med att ta en familjefika och jag fick mitt hår klippt av Karin. Skönt och välbehövligt. Båda delarna.

December

Igår gick vi in i december, och jag vet inte vem som var mest exalterad över det - Sixten eller jag. För igår var det ju den omtalade "torsdag". Dagen då Sixten skulle få öppna det första paketet i sin kalender.

Tycka vad man vill om dessa paketkalendrar, men det är inga dyra saker i Sixtens paket. Ett par strumpor igår, tre skumtomtar idag, ett pepparkaksmått (som jag tagit ur min egen samling) i morgondagens paket och vräkigare än så blir det inte på hela månaden. 

När paketet var öppnad tog vi en kvällsfika och myste. 

Innan det var dags för sänggång för den yngre tittade vi på adventskalendern på tv. Sixten satt som fastnaglad och tittade förtrollat på tv:n. I nästan en kvart. Det måste vara ett rekord. Han sprang iväg och hämtade lite bilar efter en stund, men sedan fortsatte han titta medan han lekte med dem. Trollungen.

Idag åkte vi och storhandlade när jag hämtat Sixten på förskolan. Han skulle absolut ha en egen liten vagn att köra, så så fick det bli. Vi gick noga igenom reglerna för detta, och han höll dem relativt bra. Jag kan väl förstå att det är svårt att låta bli att ta i alla saker man passerar. Men vi bjöd upp till show när jag på håll ser Sixten ta ett paket ägg som han började skaka högt och lågt. Ja, det var en svettig mamma som pustade ut i bilen när handlingen var färdig. Men i det stora hela var han jätteduktig. Han körde inte på någon fast det var tjockt med folk, han ställde inte till en scen när han inte fick godis och han hälsade och pratade med ungefär 90% av alla han mötte eller passerade.

När vi kommit hem, packat upp alla varor, förberett pepparkaksdegen och fikat hoppade vi in i duschen. Rena och godluktande kröp vi upp i sängen framför en brasa. Med det tar vi helg.

En väldigt bra helg och första advent

Jag skulle vilja påstå att jag har haft den bästa helgen på länge. Det började bra redan i fredags morse när jag kom till jobbet och hade blivit utsatt för ett så kallat practical joke. Jeppson hade höjt mitt skrivbord till max. Det är inte så värstans ovanligt - vi höjer varandras lite då och då. Men nu var det ett tag sedan och dessutom hade han tagit det till en ny nivå genom att dra ur sladden så jag var tvungen att lägga mig på alla fyra för att reda ut situationen. Väl där under, bland dammråttor och sladdar, hittade jag en kärleksfull lapp.

När vi båda jobbat klart drog vi till Göteborg för att gå på Jul på Liseberg. Vi hade pratat om det, men bestämde oss egentligen inte förrän vi satt och åt lunch. Hur spontan har inte jag blivit då? Helt wild and crazy.

Det var väldigt lite folk och inte så kallt, så vi gick och strosade i lugn och ro. Åt middag, tittade på alla fina ljus, handlade, spelade på chokladhjul, drack kaffe och pratade om allt och inget. Så himla mysigt. När vi kände oss nöjda åkte vi hem.

Jag vaknade tidigt igår. Jag smög upp och satte mig och grejade med Sixtens paketkalender. Mamma har sytt och grejat så den är mer stabil än vad den var förra året då jag fick ha den i vågrät position på ett bord för att den inte skulle haverera. Det kändes så skönt att få den klar. Alla dessa paket har stressat mig inombords i över en månad nu. Det är svårt att komma på saker till en kille alltså. 

När jag var klar gjorde jag kaffe och kröp ner hos Jeppson i sängen igen. Kaffet smakar bäst i sängen har jag kommit fram till. Med sällskap smakar det ännu bättre. 

Efter att vi gått upp och fått frulle i våra magar tog jag fram adventsljusstakarna, stjärnorna och lite annat adventspynt och bytte till julgardiner. Det tog så himla lång tid och vi fick nästan skynda oss för att hinna handla lite innan vi skulle till Svenne och Johanna. Eller ja, vi skulle väl egentligen till Harry ty vi skulle vara barnvakt.

Svenne och Johanna gick på bio och Jeppson och jag hängde med Harry under tiden. Det gick så bra så. Väldigt mysigt att bebisgosa lite. Sixten är ju ingen bebis längre, fastän jag gärna tror det. 

Harry blev helt förtrollad av Jeppson. Han kunde stundtals inte slita ögonen från honom och han ville vara nära Jeppson mest hela tiden. Ja, ingen förstår honom bättre än jag.

I förmiddags åkte jag och hämtade Sixten hos Daniel. Han var så trött att han somnade i bilen. Jag bar in honom och han fortsatte sova. Lika bra var det eftersom jag och mamma bestämt att vi skulle åka till kyrkan så som i eftermiddags. Det är så fint att gå i kyrkan första advent.

När vi skjutsat mamma till tåget och kommit hem igen bäddade jag rent i sängen, tvättade en tvätt och dammsög över- och nedervåning. Nu är våra väskor packade, kläder är framplockade och vi är redo för en ny vecka.

En månad i bilder och filmklipp

En månad går tydligen galet fort, och jag tänker att jag inte gjort något annat än att jobba och få vardagspusslet att gå ihop. Men så tittar jag i min älskade kamerarulle och inser att jag ju faktiskt gjort några utöver det vardagliga. Så vi tar det i bilder och filmklipp.

Som vanligt när jag inte skrivit på ett tag så beror det på att jag har haft mycket att göra. Både här hemma och på jobbfronten. Det har inte varit några veckor på rosor precis. Kan man säga så? Jag har haft en energiläcka där all min energi har försvunnit ut och för att ladda om och upp vardagslyxar jag till det med att tända i den öppna spisen så fort tillfälle ges, gå morgonpromenader och sprungit, tänt ljus och snussat med mitt barn. Nu är läckan tilltäppt och ingen är väl gladare för det än jag. Möjligtvis de två som umgås mest med mig. 

Nu längtar jag till advent och jul och allt vad det innebär. Jag fick en galen julkänsla när snön kom, och den sitter i fast snön har smält.

Dalen, mörkret och tunga veckor

Oj oj oj, de här veckorna som gått sedan jag kom hem från Turkiet har varit tunga. Den ena värre än den andra av olika anledningar. Jag känner att jag har lite mycket att göra, så pass att jag inte kan ta mig för att göra något av det som står på min att göra-lista. Det, i kombination med mörkret.. Det här mörkret gör inte underverk med mig. Det blir bara värre och värre för varje år. Summa summarum - jag känner en inre stress. Och det gör mig inte till en älskvärd person.

Fasa tur att det finns saker och människor som lättar upp ett tungt sinne. Låt mig lista det, ty jag är en list-vän. 

Barnet mitt. Får mig att asgarva varje dag. Herregudars, vad rolig han är.

Rörelse. Finns få saker som är bättre än en springtur eller morgonpromenad.

Jeppson. Han får mig att skratta och må bra. Han stöttar och står ut, peppar och hejar på. Han uppmärksammar och underlättar. Han är så himla snäll och rar och omtänksam. Lyckan när jag hittar min kaffemugg diskad. Det är de små sakerna som gör mina dagar. Han gör mina dagar.

Lena och mina tjejor. Jag och Lena har haft onsdagsmys och tittat på Bonde söker fru. Och truppen har träffats hos Sara. Så härligt att få prata om allt och inget, och skratta åt allt och inget.

Höstmys. Det finns ju fördelar med mörkret och snålblåsten. Tända ljus och en brasa i den öppna spisen. Det är ju väldigt mysigt.

Det var längesen en fredag var så välkommen som idag. Sixten och jag har haft fredagsmys. Vi var lika trötta båda två. Inte för trötta så vi var odrägliga mot varandra, vilket händer då och då. Utan trötta så vi var gosiga. Tröttheten när den är som bäst. Och gött att vi var synkade!

I helgen ska jag ta tag i mina måsten och ta mig ur den här dalen. Heja mig!