Det rosaste

Det är inte mycket som går före min träning, men sol och värme är två saker som gör det. Därför vart jag nästan lite glad idag när det var mulet och bara 19 grader. Jag drog på mig löparskorna när jag ändå var ute i Jula och sprang min vanliga runda. Men satan i gatan vad varmt det var, trots allt.
På vägen tillbaka till stan stannade jag till på kyrkogården för att vattna blommorna som mamma satt. De var så fina. Det syns dåligt på bilden, men de rosa blommorna är det rosaste jag sett på länge. Helt fantastiskt fina.

Ni som har sett min tatuering - ser ni någon likhet med den och något på bilden?

Jag lunchade med Karl idag. Vi har under en veckas tid försökt få till en träff, men det har kommit saker i vägen för oss båda. Men idag så. Vi drack kaffe på maten hemma hos mig. Jag vet att Karl helst vill dricka ur en mugg med öra, men jag frågade snällt om vi inte kunde dricka ur mina fina Rörstrands-muggar. Det kunde vi. Men med tanke på vad de kostade tyckte Karl att det var konstigt att ett öra inte ingick i priset. Det ligger något i det han sa.

Sen var det dags för en trupp-fika. Alla var där, utom Sara som uteblev. Igår provade jag en ny glassmak på Ströget. Marsipan och choklad. Det var så himla gott. Så jag tog samma idag. Min nya favorit.

Same same

Jag har tillbringat hela förmiddagen med mormor. Hon skulle lämna blodprov, och när hon ändå var i stan ville hon passa på att åka till Oxen och handla själv för en gångs skull. Annars brukar mamma, Karin eller min morbrors fru göra det åt henne. Det gick alla tiders fast det var längesen hon var där. Mormor självscannar till och med. Det är inte dåligt för att vara 84 år gammal. Min uppgift är att hämta varor som hon inte hittar och hjälpa henne att väga frukten.

Idag ville mormor ha en godispåse. Hon pekade och jag plockade. Jag blev full i skratt åt att hon pekade på alla mina favoritgodisar. Det hade lika gärna kunnat vara min påse. Jag frågade henne om det kunde ha att göra med att jag mer eller mindre spenderat hela min barndom där, och att det satt sina spår även i min godissmak.

Mormor köpte de obligatoriska Triss-lotterna som vi skrapade när vi kom hem. Jag valde fel lott. Jag vann inget och mormor vann 25 kr. Jag fick hennes lott, snäll som hon är. Jag ska lösa in den mot en ny, och ge henne den.

Ledig tisdag

Vad gör Anna Lundell en ledig solig dag som denna?

• Vaknar på tok för tidigt och går en morgonpromenad i solen? Ja.

• Packar fyra stycken 2-liters glasslådor fulla med vattenmelon? Ja.

• Hoppar på cykeln och träffar söte Rickard Blom? Ja.

• Cyklar till Sandviken med Ananthi? Ja.

• Solar och badar med Lena och Ananthi tills det blir jättemolnigt? Ja.

• Åker hem och äter middag? Ja.

• Skär sig i fingret så blodet sprutar? Ja. (Missfosterfinger lär det bli i denna värme och Bamse-plåster är bra skit)

• Börjar skratta åt att hon skurit sig rätt rejält i fingret? Ja.

• Tycker synd om sig själv? Ja.

• Gör sig i ordning för en runda på stan och en fika? Ja.

• Beställer hem en klänning som hon velat ha men som varit slut, men som nu fanns? Ja.

• Städar lägenheten fri från sand och damm? Ja.

• Träffar Karl? Nej.

• Målar tånaglarna rosa? Ja.

• Åker till Lena för att titta på fotboll? Nej.
  

• Tittar på fotboll, Spanien - Portugal? Ja.

• Friar? Nej. Inte idag heller. Men en annan vacker dag.
  

Jobbat ikapp

Jaha. Vad tänkte jag när jag ställde en nyöppnad flaska i soffan utan att sätta på korken? Att den stod bra där så nära mig? Att den stod bra där på det där mjuka underlaget? Den välte och nu är både jag och soffan våta. Tur att jag hann rädda datorn och att det var Loka naturell.

I eftermiddag och kväll har jag jobbat ikapp lite här hemma. Tvättat, bytt i sängen, vattnat blommorna och varit och handlat. Det ekade tomt i kylskåpet. Mer tomt än vanligt, vill säga. Jag hade inte ens frukost till mig själv. Ananthi gjorde mig sällskap till Willys. Det är allt bra tråkigt att handla. Det var trevligt med sällskap.
Sen gick vi till hamnen och åt glass till kvällsmat. Jag berättade om helgen som gått och så diskuterade vi det lite granna.

Midsommarhelgen

Jag vet inte varför, men jävulen flyger i mig när jag är med någon familjemedlem eller släkting. Jag blir så sprallig. Det kan ha att göra med att göra med att jag blir precis själaglad. Jag tror jag höll på att göra över med mormor när jag var där och åt midsommarlunch i fredags. Snälla mamma hade handlat alla varor som jag tog med mig, och som jag och mormor gjorde till en utsökt sillunch. Allt medan jag pratade ett mindre hål i huvudet på henne.
Vi åt ute på mormors altan på hennes önskan. Ett ställe hon annars undviker när hon är ensam, eftersom det finns för mycket morfar-minnen där. Hon tackade mig flera gånger för att jag kommit och gjort henne sällskap så hon slapp vara ensam. Jag tackade tillbaka och sa att jag ju faktiskt också skulle varit ensam om det inte varit för henne. Vi pratade lite om döden döden döden. Jag tycker som bekant inte att det är en jobbig sak, utan snarare skönt, och jag hoppas att mormor känner att hon lätt kan prata om det med mig. Men mest pratade vi om livet i allmänhet. Vi skrattade mycket och hade det väldigt mysigt.
Vi åt jordgubbar och glass till efterrätt precis som sig bör. Tiden bara flög iväg och jag fick köra som en biltjuv för att inte komma för sent till jobbet.

Efter jobbet åkte jag hem, duschade, gjorde mig iordning och brände in till stan och till Karl där det pågick ett midsommarfirande utan dess like. Hela trädgården och huset var fullt med folk som varit igång en bra lång stund. Eftersom jag skulle upp och jobba och eftersom det var svinkallt så vart jag inte så långrandig där.

Jag tog mig upp och jobbade en delad dag, vilket innebar att jag jobbade 7.30-21.00 med tre timmars rast mitt på dagen. Någonstans under min rast tyckte jag att det verkade som en bra idé att trots allt följa med tjejerna till Olstorp på kvällen. Vi 19-tiden kände jag att jag inte sovit så många timmar förgående natt och började ångra mitt beslut. Men när jag slutade åkte jag ändå hem och svidade om, och åkte tillbaka till Moholm där Sara bor, och där alla höll till. Jag tänkte att jag kan ju faktiskt åka hem när jag vill, om det är tråkigt. Jag tycker ju trots allt att Olstorp inte är så vidare värst.
Satan i hela gatan vad folk det var där då. På Olstrop. Man kunde knappt röra sig, och då är det ändå en rejäl yta att röra sig på. Jag upptäckte vid ett härligt tillfälle att jag stod i mitten av en spya, och gjorde Jonna uppmärksam på detta. "Jahahaha! Det gör du Annis!" skrattade hon. Inte. Roligt.
Allt folk till trots så lyckades jag springa på sjukt många jag kände och känner. Det var bekanskaper som var urgamla, gamla, nygamla och nya. Så himla roligt. Tiden bara sprang iväg. Istället för att åka hem tidigare blev jag kvar senare än alla andra. Mina tjejer åkte hem, men jag vart kvar så pass länge att vakter och all övrig personal samlades och började äta och dricka. Så kan det gå när man träffar personer som man inte träffat eller pratat med på länge. Jag var hemma och i säng på tok för sent. Solen hade gått upp och fåglarna sjöng för glatta livet.

Jag vaknade ändå 20 i 8, gick upp gjorde en pastagratäng så Svenne hade till sin matlåda, la mig lite i solen och åkte och jobbade kl 13. Jag var lite trötters men kände ändå att det helt klart var värt det. Ja, helt klart. Då är det rätt lätt ändå. Att gå upp idag och börja jobba 6.45 var dock lite tyngre.

Och nu sitter jag här. Efter 32 timmars jobb och på tok för lite sömn kan jag konstatera att min midsommarhelg har varit toppen. Ja. Toppen.

Varför? Därför.

Jag sover för lite och jobbar för mycket. Det är därför.

Midsommar

Jag hör till en av de ytterst få som tycker att midsommar inte är något speciellt. Jag tyckte att det var speciellt när jag var liten. När vi var ute och plockade blommor till stången, åkte björkklädd vagn till midsommarfirandet, dansade och fikade. När hela familjen åkte till Kinnekulle på kvällen och åt potatissallad och kassler, och åt prinsesstårta. Det var tider det.

Men sen började vi jobba, Karin och jag. Bra pengar gick före firande. Och nu sitter jag här tio år senare och konstaterar att det är just tionde midsommaren i rad som jag ska jobba. Jag känner ingen sorg för det. Jag tycker att det ska bli trevligt. Göra det lite speciellt för de gamla.

Men innan jag drar till jobbet ska jag till mormor och äta middag. Karin jobbar, Svenne är på kusten och mamma är i Uppsala. Då blir det jag och mormor kvar. Sill och potatis, och jordgubbar till efterrätt. Jag ska ha en trevlig midsommar och jag önskar er detsamma!

SMS

Jag fick följande SMS av Andréa efter att jag varit där igår:

Du är så underbar anna!
Du sprider glädje omkring dig!
Du har förgyllt min kväll :) kram

Jag blev helt rörd. Jätteglad. Tänk att jag är underbar. Tänk att jag sprider glädje.

Det här sms:et fick mig dock att fundera lite. Det fick mig att fundera på varför jag lägger tid och energi på personer som inte håller med Andréa. På personer som egentligen inte ger något tillbaka, som bara är sura och träiga och som tar mer energi från mig än vad de ger tillbaka. Det här sms:et fick mig att fundera på att det är dags att sortera lite.

Strandhäng

Jag och Lena har tillbringat hela långa, sköna, fina, soliga dagen på stranden. Det började lite kyligt då det inte är någon direkt varm vind som sveper, men det ordnade upp sig när det slutade blåsa. Lena hade med sig resten av fruktsalladen från igår som vi åt till lunch. Det var så mysigt. Att ligga i solstolen hemma på gräsmattan och att kunna gå in och kissa när blir nödig i all ära. Men att ligga på stranden och höra vattnet är inte så illa det heller.

När jag kommit hem kom Niklas hit. Huh, en tvådagars? Han har varit så himla snäll och köpt en lampa till mitt badrumsskåp. Gullesnutten. Därmed är jag ett steg närmare en uppmontering. Jag har ju bara några månader på mig att få upp skåpet för att inte bryta mitt nyårslöfte. Micke har lovat att hjälpa mig, elektriker som han är. Så jag kan få ett eluttag till hårtork och plattång i badrummet. Bra skit.

Jag har inte träffat Ananthi på hela veckan så vi tog en glass i hamnen nu ikväll. Jag har som sagt väldigt svårt att hålla mig inne när solen skiner. Hemma i Jula har vi ingen kvällssol på grund av all skog, och jag är osäker på om det finns något som slår att sitta i den och lapa de sista strålarna. Man kan ju faktiskt inte vara säker på att solen skiner kommande dag också.

2010-06-24

My gaad, vilken träningsvärk jag har idag då. Jag får mjölksyra av att bara vara. När jag gick upp för Stockholmsbacken önskade jag att någon skulle komma bakifrån och dra till mig på skinkan med all sin kraft för att öka blodtillförseln. Men det är gött ju. Och dessutom självförvållat.

Jag kunde gå i linne fast klockan bara var sju. Det bådar gott för dagen tycker jag. Tänk för några månader när jag var tvungen att gå i tjock jacka och mössa. Det känns som det var väldigt längesen. Fast det var det ju inte. Och idag är det bara ett halvt år kvar till julafton.

Jag har precis duschat och ätit frukost. Jag åt yoghurt och jordgubbar. Det var inte så dumt. Vardagen blir vad man gör den till.

Elin och Emil. Den här bilden tog jag till er.

Ekenskolan is not standing strong.

Onsdagsmys

När Andréa var här i lördags glömde hon kvar Antons matskålar. Så idag, när jag hade vägen förbi, hoppade jag in för att lämna tillbaka dem. Jag blev glatt överraskad när Anton blev glad över att se mig. Jag som tror att han inte känner igen mig mellan gångerna. Gladare blev jag när han sträckte fram armarna och ville komma till mig, fast han hade det bra i sin mammas famn. Vad varm jag blev i hjärtat. Mitt lille mök. Min snuttegulle.

Bara för att Grey's Anatomy har säsongsuppehåll innebär inte det att jag, Lena och vårt onsdagsmys har det. Nej, nej. Idag gick Lena dessutom på semester så vi hade anledning att fira. Vi bestämde oss för att grilla, dricka vin och äta fruktsallad. Det visade sig att Lena och Micke köpt färskpotatis till köttet, och det var premiär för mig. Göttans.
När jag kom in deras kök hade Lena hällt upp vin och lagt jordgubbar i. Så himla somrigt och fint.

Under dagen har jag invigt inte mindre än två nya linnen. De har legat i garderoben och väntat på att få komma ut och på. Ett jag köpte i Skövde förra helgen och ett som kom i mitt HM-paket. Härligt härligt, inte alls besvärligt.

Jag tycker inte om drömmar som lämna känslor som sitter i hela dagen. I alla fall när det är dåliga drömmar.

Fixidon

När jag hade gått och lagt mig igår och halvsomnat slog det mig att jag inte visste vart jag var - hemma eller på Jula Mosse. Jag börjar bli lite förvirrad av att sova ena natten här och ena natten där. Men vad gör väl det? Huvudsaken är att jag sover i min egna säng. Eller?
På tal om att bo på två ställen så tycker jag att det börjar bli lite töligt att släpa saker fram och tillbaka. Som tjej är det inte bara en sak som ska med varje gång. Så i förrgår när jag åkte till mossen gjorde jag besök i diverse affärer och handlade saker så jag slipper detta packande och släpande. Nu äger jag två deo, två plattångar, två flaskor med olja till naglarna, två hudkräm, två nässpray och så vidare. Mycket praktiskt, tycker jag själv.

Idag har jag haft en fixidonar dag. Det började med att jag fixade naglarna i morse. Efter det ringde jag diverse samtal för att kontrollera att uppgifterna på mina arbetsgivarintyg stämde överens med verkligheten. Ja, jag fick ju tvinga mig själv att öppna de där breven som kom förra veckan. Det var så mycket papper i det där från a-kassan så jag blev stressad. Jag läste igenom allt i en väldig fart och ganska onoga, och fick då ännu mer panik för att jag inte förstod något. Efter någon dag, när de legat till sig lite, tog jag tag i det igen. Läste lite mer noggrant och då var det inte så krångligt.
Jag begav mig till biblioteket för att kopiera allt, innan jag slutligen gick och postade kuvertet med alla mina framtidsavgörande papper. Gött. Det känns som om jag släppt tv:n.

Som en form av överraskat oväntat firande messade Niklas och frågade om jag var ledig för en lunch. Vilket jag var. Jag blev glad. Vi gick till hamnen och åt där. Det var väldigt mysigt.

Eftermiddagen har jag spenderat ute på vår fina innergård. Jag åt årets första jordgubbar och läste ut boken. Bra bok. När jag blir stor ska jag skriva en sådan bok jag också.

Det är onsdag idag. What what? Jo, jag skrev det. Det är onsdag idag.

Läslust

Min läslust försvann någonstans vid litteraturkurserna på universitetet då jag läste fyra fem skönlitterära böcker i veckan. I veckan! Sjukt, men sant. Mina kurs- kamrater fuskade, hoppade över sidor. Ja, till och med kapitel. Men inte jag. Jag var redigbyx och läste vartenda ord, och fick gå till optikern och skaffa glasögon till följd. När vi varit på semester har jag läst en bok eller två. Men den där lusten att sätta ögonen i en bok har inte funnits på flera år. Förrän nu.

Jag läser ju dagligen Alex Schulmans blogg och tycker att han är toppen. Han har skrivit en bok som jag läst lite om och blivit sugen på att läsa. Jag köpte den för flera veckor sedan och tänkte att jag ska läsa den nu under sommaren. I en månads tid har jag gått och kikat på boken. Bläddrat lite i den, läst någon mening här och där. Jag har varit så sugen, men ändå skjutit på det. För den här boken ska läsas med andakt. Den ska läsas noga och under bra omständigheter. För den här boken är den första boken som jag känt lust till.

Idag var dagen. Idag var det dags.

I eftermiddags kom mamma hem från Kraków. Vi åt grillat till middag för att fira lite. Sen drack vi kaffe och åt glass. Karin kom förbi och lämnade en bil eftersom Svennes bil känner för att dö mitt i farten. Jag skjutsade hem henne och hon fick mig som vanligt att asgarva. Hon vet så väl att det är förenat med livsfara, då mina ögon när jag skrattar blir obefintliga. Jag kan ju liksom inte se ordentligt när jag skrattar. Hon får mig att skratta så jag inte kan se vart jag kör, skriker att jag måste sluta skratta eftersom jag nästan kör av vägen så hon får en hjärnblödning. Det får mig bara att skratta mer och så håller det på.

Herre. Gud. Vilken bra dag. Och herre. Gud. Vad "baja" är ett fult, men fantastiskt roligt ord.

Fruskost på altan

Jag smyger. Tassar omkring på tå, som en annan tomte. Jag undviker att gå på de punkter på golvet där jag vet att det knakar i hela huset om jag sätter foten. Jag vågar knappt andas. För jag vill inte väcka Svenne som jobbat natt.
Jag frågade igår kväll om han ville att jag skulle åka tillbaka till stan och sova där, så jag inte skulle störa hans sömn idag. Han sa att det behövde jag verkligen inte. Så jag stannade kvar.

Jag har gått min morgonpromenad i solen och intagit frukost ute för första gången i år.

Jag satt på altanen och tittade ut över sjön och läste tidningen. Bra start på dagen.

Ofullständig

När Karin bodde i USA saknade jag henne jättemycket. Men jag lärde mig att leva med det. Jag skapade mig en vardag. En vardag som hon inte var med i. Jag levde mitt liv. Och jag hade det bra.
Det var först när jag träffade henne igen, när vi hälsade på henne och när hon kom hem, som jag förstod hur mycket jag egentligen saknat henne. Att vardagen jag skapat inte varit fullständig. Att jag inte varit fullständig. Att det fattats någon.

När Kristin flyttade till Lund saknade jag henne jättemycket. Men jag lärde mig att leva med det. Jag skapade mig en vardag. En vardag som hon inte är med i. Jag lever mitt liv. Och jag har det bra.
Det är först när jag träffar henne igen, när jag hälsar på henne och när hon kommer hem, som jag förstår hur mycket jag egentligen saknar henne. Att vardagen jag skapat inte är fullständig. Att jag inte är fullständig. Att det fattas någon.

Man brukar säga att man inte vet vad man saknar förrän det är borta. Jag vet inte vad jag saknar förrän det kommer tillbaka.

Bröllopsmaraton

Redan i början av veckan bestämde K-stin och jag att vi skulle ha ett bröllopsmaraton igår. Vi bestämde att vi skulle sitta bänkade hela eftermiddagen och kvällen, laga middag och äta bröllopstårta. Sagt och gjort. Jag bjöd in Andréa också, så vi hade en lite reunion här. K-stin och Andréa har inte träffats på evigheter.
Vi gjorde en kycklingsallad med chèvreost och bulgur. Bulgur var inget som stod på inköpslistan från början, men jag kunde inte låta bli att köpa ett paket för att återuppliva minnen. När K-stin och jag var i Bulgarien sa och skrev vi att vi skulle till/var i Bulgur. När jag tog fram paketet fnissade vi lite båda två. Till salladen bakade jag brödet som jag och Karin åt på Rörstrands i tisdags.

Vi åt och tittade på bröllopet. Det var det vackraste. Vi grät alla tre. Vi satt på rad och grät. Sen skrattade vi åt SÄPO som sprang.
Andréa var inte med under hela vår uppesittarkväll. Men jag och K-stin satt som naglade. Vi passade på att uppdatera varandra med det senaste. Skvallrade, fnissade, drack vin, tittade på bilder och pratade om framtiden. Någon gång framåt nio-tiden spelade vi ett parti Fia med knuff, för att sedan återgå till bröllops- middagen. När paret dansat sin vals gick vi till Björnes för att även vi svänga våra lurviga. Fast vi bara var där en timme så hann det hända massa roliga saker. Jag vet inte när jag hade så roligt på Björnes senast.

Jag iPhone:ar. Man kan bara skriva rubrik.

Dålig sömn

Det började med att jag inte ville gå och lägga mig igår kväll. Jag var med om en sak på jobbet igår som jag kände satte sina spår. Jag pratade lite med mina tjejer, och Karl, om det för att ventilera mig. Vi jobbar ju alla inom vården. Men det hjälpte föga. Denna händelse påverkade mig verkligen.
Så när jag väl tvingat mig i säng kunde jag inte somna. Varje gång jag stängde ögonen fick jag bilder. Jag försökte tänka på annat. Tänka glada tankar. Jag lyckades somna efter några timmar av vändande och vridande, efter några timmar av tanketvång. Men givetvis drömde jag om det istället. Vaknade. Somnade om. Drömde. Vaknade. Somnade om. Drömde. Och så har natten varit. Skit - med andra ord.

Nu: gymmet.
Idag: bröllopsmaraton.

Bröllopsfeber

Det sägs i dessa tider att man antingen har fotbollsfeber eller bröllopsfeber. Jag har helt klart det sistnämnda.
Det sägs i dessa tider, av vissa personer, att bröllopet och allt runt omkring det är för mycket. Alla souvenirer som finns, porslin, glassar, chokladaskar och inte minst alla tv-program som sänts i ett par veckors tid nu. På tv är det antingen fotboll eller ett program om bröllopet. Vill man inte se det, så är det bara stänga av. Det är ju ingen som tvingar någon.
Jag har slängt ett öga då och då. Varvat fotboll med bröllop. Men nu ikväll har jag varit bänkad. Är jag bänkad. Jag sitter här och tittar på svt:s bröllopssändning. Jag sitter och myser, blir helt lyrisk. Det är helt fantastiskt. Helt fantastiskt.
Och imorgon. Då. Bröllopsmaraton!

Brev på posten

De här härliga breven låg i min brevlåda när jag kom hem.

Usche. De ger mig ångest. Jag lät dem till och med ligga kvar. Jag tog reklamen och gick in. Stängde dörren.
Efter några timmar hämtade jag dem. Nu ligger de här på bordet. Om några timmar kanske jag öppnar dem.

Dagens lilla projekt

Mitt projekt för dagen har varit att göra i ordning på altan på framsidan av huset. Det brukar vara min uppgift varje år. Det är jag själv som ger och tar mig den uppgiften. Möblerna ska tas fram och tvättas och golvet ska spolas rent. Det har liksom inte varit så bra väder för att sitta där, men idag tyckte jag att det var dags att göra något åt saken. Det är ju trots allt mitten av juni nu.
Såhär såg det ut innan:

Och såhär såg det ut när det var klart för mig och Svenne att äta.

Vi grillade för andra gången den här veckan. Han frågade om jag fått grillmani. Jag menar att man måste passa på. Det kan faktiskt bli en skitsommar. Men det tror jag när jag ser't. Och nu kan jag, om jag vill, sitta ute och äta frukost, middag och kvällsmat medan jag tittar ut över sjön.

Barfota i bikini

Jag är hemma på Jula Mosse. Jag kan inte vara någon annanstans när solen skiner. Jag älskar att vara här. När jag vaknade av Svennes alarm 05.15 gick jag och öppnade fönstret. Jag somnade om och när jag vaknade igen hörde jag inte en enda fiskmås. Så skönt! Istället hörde jag Davids kossor och på ett ungefär två tusen olika fåglar. Fåglar som jag tycker om att höra. Inga fiskmåsar.

Jag ligger i solen och solar. Göken är helt bananas idag. Den galer som en tok, som om det inte finns någon morgondag. Fortfarande i norr.
När det blir för varmt går jag en sväng i trädgården. Jag går barfota i gräset som Svenne snart behöver klippa. Jag går i bikini. Min nya som jag köpte i Skövde i lördags. Min nya solbikini. Den som jag bara har när jag solar, eftersom jag inte vill bleka någon av mina andra.
Jag går bort till landet och tar mig en rabarb. Rabarber är gott. Jag går och äter den sura lilla saken medan jag tittar till min smultronodling, tittar till gräslöken och blommorna, hämtar posten. I bikini. Den sitter lite slarvigt på. Ibland hoppar patten ut. Det gör inget. Det är ingen som ser.

Krabban

Igår eftermiddag och kväll gick jag bredvid på Krabbängsgården. Det blir min källa till inkomst denna sommar, precis som de senaste nio åren. Det är min tionde sommar inom vården. Varav åtta jag varit på Krabban. Det är ju galet många år.
Det var sig likt. Två boende har försvunnit och två nya har tagit deras plats. Men annars var det same old same old. Jag jobbade ju trots allt hela julen, så så mycket har inte hunnit förändras. Egentligen kanske jag inte behöver gå bredvid, men det känns ändå tryggt för mig. En vacker dag står man där och är två vikarier.

Den stora skillnaden i år blir dock att jag inte har någon av mina tjejer på bygget. Det var på Krabbis vår bekantskap uppstod. Tänk vad roligt det var de somrarna när vi jobbade där allihop; jag, Lena, Jonna, Sara och Evelina.

En stor skillnad som jag märker när jag jobbar inom vården, jämfört med läraryrket, är skillnaden i tålamod hos mig själv. När jag jobbar i skolan har jag världens tålamod och står ut med en hel del innan jag känner att jag blir irriterad. Inom vården däremot är tålamodet nära obefintligt. Inte för att jag visar det, men jag känner det inom mig desto tydligare. Jag tror att det kan ha att göra med att jag älskar att vara lärare, och att jag har valt att jobba med det för resten av livet. Medan jag kanske inte känner riktigt så för vårdyrket.
För att öva upp mitt tålamod inför kommande arbete utmanade jag mig själv under min promenad imorse. Istället för att byta låt när det kom en som jag verkligen inte gillar - varför har jag sådana i min spellista? - tvingade jag mig att lyssna på den. Olidliga, dåliga låtar som jag avskyr. Det var tålamodsprövande.

Arbetsförmedlingen

Jag har varit på Arbetsförmedlingen. På grund av den enkla anledningen att jag är arbetslös. Det är ett besök som jag inte sett fram emot, men som jag var tvungen att göra.
Tjejen som hjälpte mig var trevlig. Hon skrev in mig i deras system. Hon ställde många frågor och jag svarade. Vart jag jobbat, hur mycket jag jobbat och vad jag jobbat som. Hon frågade om jag studerat, vad jag studerat och vart jag studerat.
Jag tyckte det kändes hemskt. Jag kände mig sorgsen. Jag kämpade med gråten. Svalde och svalde. Tänkte att "nej men inte gråta nu". Svalde och svalde. Men sen gick det inte mer. Jag kunde inte hålla inne.

- Det här känns förfärligt, sa jag till tjejen.
- Vilket då? Att vara här? svarade hon.
- Ja.
- Att vara arbetslös?
- Ja precis.

Jag har läst i fem år. Kämpat och slitit. Vill inget hellre än att jobba med det jag är utbildad till. Och nu sitter jag här. Arbetslös. Så fruktansvärt oattraktivt. Så jävla misslyckat.

Dagens inköp

Jag lade band på mig och köpte bara tre saker till mig själv.
Jag köpte två av dessa ljuslyktor:

Jag köpte, som sagt, även denna mugg i antalet två. Vilket Karin också gjorde.

Anledningen till att vi är helt sålda på detta porslin tror jag beror på att mormor har den ursprungliga kaffeservisen. Vi blir båda lite nostalgiska. Mormor och vi, gammalt och nytt. Men ändå samma.
Jag köpte även två sådana här skålar:

En till mig. Och en till mormor. Jag tänkte att hon skulle bli glad av en överraskningspresent. En som hon dessutom kan lägga till sin redan befintliga servis. Glad blev hon. Och så även jag.

Rörstrand

Jag och Karin har varit på en liten roadtrip till Lidköping idag. Vi har länge pratat om att åka till Rörstrands, men det har inte blivit av. Men idag var vi lediga båda två och passade därför på.

Jag blir helt till mig när jag kommer dit. Jag älskar att gå omkring och titta på allt fint porslin, alla fina glas och skålar.

När vi gjort våra inköp gick vi en sväng genom museet. Karin pekade och visade.

Sen vart jag hungrig och vi åt lunch på Rörstrands restaurang. De bakar ett bröd där som Karin pratade varmt om, och ja det var så galet gott. Man fick köpa receptet för 25 kr, vilket jag och Karin gjorde.

Nej, vi köpte inte varsitt utan ett tillsammans. Karin sa att hon kan bidra med brödformar om jag bakar. Ja, varför inte? Kaffet på maten dracks ur likadana koppar som jag och Karin precis köpt. Fina fina! Karin fick mig att asgarva precis när jag tagit värsta klunken, så kaffet gick upp i näsan. Det har ju hänt förut, att jag fått en kallsup av kaffe. Det är nasty.

På vägen hem visade Karin vart bonden Mikael, som var med i "Bonde söker fru" för något år sedan, bor. Jag tog ett kort som höll på att bli vår död.

När vi sedan närmade oss Götene så stod det en man mitt i rondellen och tog kort. Så jag tog kort på honom. Vilken toppendag vi har haft, jag och syster Yster.

Eller ja.. Karin fick ont i magen och åkte hem och spydde. Men fram tills dess var det toppen.

Tisdagsplaner

Nu - tandläkaren.
Efter det - roadtrip. What, what? Stilla sig, stilla sig!

Truppfika

Idag har vi varit lediga hela truppen; jag, Lena, Jonna, Sara och Evelina. Så vi passade på att träffas för att fika. Vi parkerade oss på Strögets uteservering där vi satt i solen och hade det trevligt värre. Det blev många glada skratt, precis som det brukar.

Jag hade bestämt att jag skulle åka hem till Jula idag för att göra den sista inlämningsuppgiften till PIM. Jag hade inte programmet till att göra en video på den här datorn, så jag var tvungen att uppsöka en annan dator. Medan jag satt där i solen på uteserveringen tycket jag att det vore gott att grilla, så jag ringde till Svenne för att höra vad han hade att säga om den saken. Han tyckte det lät som en bra idé, så så fick det bli.
När jag pimmat en bra stund, utan att bli helt klar, tände vi grillen och åt en superb middag. Det är mysigt att umgås med Svenne sådär på tu man hand. Vi sitter och pratar om allt möjligt. Om vuxna saker, som två vuxna. Men samtidigt är det inga som kan busa och skojbråka som vi. En fin liten mix.

Pavlovs hundar

Tänkte att det kunde vara en bra idé att kickstarta denna vecka, detta sommarlov, denna arbetslöshet - det är bara att välja - med ett rejält pass på gymmet. Sagt och gjort. Jag har uppmärksammat att jag, under den senaste tiden, börjar svettas så fort jag får på mig träningskläderna. Tänkte först att det beror på att det är varmare överallt överlag, men jag har haft korsdrag hela natten och det är inte speciellt varmt ute. Jag satt här och åt frukost och svettades. När jag kom till gymmet var jag liksom redan äcklig.
Ylva kan inte ha trott sina ögon när hon såg mig komma upp för trapporna. Hon skrattade lite åt mig och sa att det kanske handlar om den klassiska betingningen. Min kropp vet vad som komma skall. Det vore ju fruktansvärt. Så kan jag inte ha det.

Solen skiner och det gör att allt känns lite lättare. Det är nästan så jag tänker sommarlov istället för arbetslöshet. Men bara nästan.

Regn

Vädret är åt helvete. Det regnar så det smattrar på fönstren. Jag tänker tillbaka på förra helgen och hur det var då. Jag tillbringade precis hela lördagen i solen och större delen av söndagen med. Det kändes "sommar". Sen vände det och med solen försvann alla de sommarkänslor jag hade.
Solen gjorde dock ett gästspel i eftermiddags och Karl var kvick med att komma med förslaget om att ta en glass. Så det gjorde vi. Sen gick vi en sväng och blev sittande i solen där vi kom att prata om våra sommarplaner och allt vad de kan komma att innebära. Sen kom det moln och kalla vindar.
Men så kan jag inte låta bli att tycka att det är mysigt med regn också. Jag ska tända ljus, krypa ner i soffan och titta på film.

Spelkväll

Jag och Ananthi hade spelkväll igår. Vi började med att inviga mitt nya Fia med knuff samtidigt som fotbollen stod på.

Axel, John och Alfred, jag har övat nu.

Jag och Ananthi spelade två matcher och vann varsin, så vi var even steven när vi började spela tv-spel istället. Och eftersom vi spelade Super Mario var det ingen som vann direkt. Vi snarare turades om att dö. Ananthi dog lite mer och lite oftare än vad jag gjorde. Men så har jag ju spelat lite mer än vad hon har också. Vi hade grymt roligt och skrattade så tårarna rann.
När vi dött så många gånger att vi tröttnat satte vi på filmen Hitta Nemo för att testa det drickspel som K-stin lärt mig. Det gick bra till att börja med.

Vi tyckte själva att vi var rätt lika blåsfisken i filmen.

Kvällen avslutade vi på Björnes där vi svängde våra lurviga mer än vanligt.

Shopping i Skövde

Jag är precis hemkommen från en shoppingdag i Skövde med Ananthi. Jag hade egentligen bara en sak på min lista och det var en bikini, men kom hem med lite mer än så. Bland annat skor och linnen.
Jag köpte även årets första julklapp. Jag brukar börja i tid, men det här är nog ett rekord ändå. Damen i kassan undrade om jag ville ha den inslagen och jag frågade om hon hade julpapper. Det hade hon ju inte, men skulle lägga på minnet att hon redan sålt den första julklappen i år.

Varken jag eller Ananthi hade några planer för kvällen så vi har bestämt att vi ska ha en spelkväll och dricka vin. Vi får väl se vart detta slutar.

Säger det igen

Jag säger det igen. Jag har sagt det förut. Men saken är den att det aldrig tar slut.

Känner ni hon som inte kan göra något halvhjärtat? Hon som blir lika förtvivlat ledsen som hon blir sprudlande glad. Hon som inte kan göra något utan att lägga ner alla sina känslor i det hon gör. Hon som inte kan vara obrydd, fast hon försöker. Hon som går all-in, fast hon vet att hon inte alltid borde. Hon som får en relation till alla hon möter, fast hon vet att det bara är tillfälligt eller rent av flyktigt. Hon som ger allt hon har, fast hon vet att det förmodligen inte spelar någon roll. Hon som känner så mycket att det rinner över. Hon som får separationsångest när hon lämnar eller blir lämnad. Hon som gör samma sak om och om igen, fast folk runt omkring säger att hon gör fel, för att hon vet att hon måste. För att det är så hon fungerar. För att hon glömmer mellan gångerna. Hon som alla kan läsa som en öppen bok, som är genomskinlig som ett over-head-blad. Känner ni hon som är medveten om allt det här men varken kan eller vill göra något åt det. För att det inte är ”jag” då.

Avskedsmiddagen

Idag är ingen vanlig dag, för det är Karls födelsedag! Grattis grattis grattis!

Ända till för två år sedan var skolavslutningar något jag såg fram emot. Det var med pirr i kroppen man gjorde sig fin och åkte till skolan. Det var spänning och förväntan. Luften var full med längtan efter sommar. Och lov. Det varade ända tills jag gick från att vara elev till lärare.
Jag blev avtackad igår, eftersom det var min sista dag. Rektorn sa att de anställt mig för att jag var en person som visade stort engagemang. Hon sa att jag kommit in som en frisk fläkt. För det fick jag en smultronplanta och en tavla på Djäkneskolan, så jag inte skulle glömma.

Hela eftermiddagen tillbringades i arbetslaget. De satt och planerade nästa läsår, lade scheman och pratade om de nya sjuorna. Jag satt med och tittade under lugg.
Även arbetslaget tackade av mig. Jag fick ett halsband och ett armband. Armbandet var det finaste jag sett på länge. Det kommer att användas flitigt och ofta. Jag blev glad. Och ledsen.

Avskedsmiddagen var trevlig. Jag var ju lite nervös för vad eleverna skulle göra för eller med mig. 9D hade sagt att de inte skulle ta upp mig på scenen. De hade ljugit visade det sig. Men det gjorde ingenting, för jag behövde bara komma upp och hämta en present. Jag fick ett Fia med knuff. Killarna, som jag spelat med då och då under terminens gång, tyckte att jag behöver öva.
9A gjorde klockrena imitationer av alla oss lärare i a-laget. De härmade mig när jag låter mig ryckas med i deras facebookande under lektionstid, och sen kommer på mig själv och säger till dem på skarpen att logga ut. Det var roligt.

När kvällen var slut kunde jag konstatera att det är den där klänningen. 3 gånger av 3 är 100 %. Nytt vapen, Lena och Jonnis. Nytt vapen.

Off

Idag har jag en off-dag. Hittills i alla fall. Jag ska försöka med att styra upp det och ändra det till en on-dag. Men jag är suckig och känner inte för att göra något alls.

Jag vet vad min suckighet beror på. Jag tycker det är hemsk att skiljas från människor som kommit att betyda mycket för mig. Jag kan inte rå för det och jag kan inte göra något åt det. Det är alltid såhär när jag skiljs från människor som kommit in i mitt liv och förgyllt det.
Det började redan förra veckan att smyga sig på. Känslan av att det snart är slut. Jag studerade mina elever och kollegor och jag blev varm i hjärtat. Inte av alla, men av flera.
Jag tänker varje gång när det blir ett avsked att jag inte ska tycka om människor jag möter, och som jag vet bara passerar, så mycket. Att jag ska hålla distans. Men det går inte. Jag fungerar inte så. Jag känner och tycker mycket. Och sen blir jag ledsen när vi skiljs.

Såhär skrev jag i julas när jag slutade på det jobbet jag hade då:

Mamma är en mycket förstående person, och om någon känner till min separationsångest och dess yttringar så är det hon. Hon påminde mig om att jag alltid varit sån här, att jag inte ska tycka att det är en dålig sak att jag är känslomässig och engagerad, och att jag kommer känna såhär igen till sommaren.

Jag vet att det snart kommer gå över. Jag har ju varit med om det här förut. Men just precis nu känns det inte så. Och så får det kännas. Tills det går över.

Tomt

Jag skulle tro att Djäkneskolan känner sig lika tom som jag just nu.

Skolavslutningar är skit.

Skolavslutning

Ikväll är det skolavslutning. Jag börjar inte förrän kl 13 så jag har gjort min lördagsmorgonrutin idag istället. Jag var ensam på gymmet, tillsammans med Jessica som jobbar där, ganska länge. Det passade mig alldeles utmärkt. Men sen kom lite pensionärer och sen även Lena Spena.

Efter skolavslutningen är det avskedsmiddag med niorna. De brukar göra något för sina lärare under denna middag, har jag förstått. Och eftersom de tjatat om att jag måste komma kan jag tänka mig att jag inte kommer slippa undan. Jag har ju haft två klasser i nian så jag kommer åka på dubbelt upp. Vad ska de göra med mig tro?

Nu är jag nyduschad och har ätit en andra frukost. Dags att göra mig i ordning och hoppa i klänningen. Jag tror jag tar samma som på förra årets avslutning. Jag har sytt om den så den är mer Anna nu, och känns som ny för mig. Dessutom fungerade den ju rätt bra förra året.

Polis polis

Jag och Lena hade laddat lite mer än vanligt inför detta onsdagsmys. Vi hade siktat in oss på en säsongsavslutning av Grey's Anatomy. Vi lyxade till och med till det och åt ute. Dagen till ära liksom. Sen åkte vi en sväng och aldrig har jag velat bli stoppad av en polis så gärna som jag ville bli då. Herre. Gud. Jag tittade så mycket att jag höll på att föra mitt fordon rakt på honom. Jag och Lena resonerade oss fram till att brottsligheten måste ha ökat rejält här i stan, då alla borde vilja ringa dit honom. Vi, å andra sidan, planerade stilla vilka trafikbrott vi skulle kunna utför ögona böj för att bli tagna på bar gärning. Om Micke läser detta så var det jag som resonerade. Okej? Lena tyckte han var skitful. (Inte)

Vi satt som förstenade i soffan och tittade på Grey's. Vi andades inte ens. Det var så himla spännande. Och hejsan hoppsan så fick vi reda på att det inte var säsongsavslutning idag, utan nästa vecka. Och då kan inte jag ha onsdagsmys. Oflyt.

Klassens Dag

Idag har det varit klassens dag. Eftersom hon som jag vikarierar för är tillbaka så var jag med Kalle och niorna istället för med åttorna, som varit min klass under terminen. Det var det mest naturliga eftersom hon och Peter ska ha dem även nästa år. Dessutom är niorna toppen. Vi var på Skaras utebad och badade. Alla badade inte, men många. Vi andra spelade kubb. Jag hade jätteroligt. Som jag har skrattat. Kalle, min a-lagsledare, har lärt känna mig lite för bra och vet precis hur han ska driva med mig. Kvick är han med. Han ger mig asgarv på asgarv. Så himla roligt har vi. Det enda jag kan klaga på är vädret. Men jag är glad så länge det är uppehåll.

Efter jobbet mötte jag Emil på en fika. Han betalade och jag kände mig bortskämd. En känsla jag kan vänja mig vid. Vi såg det liksom lite som en sista gång på hans hemmaplan, nu när det är slutjobbat i Skara för min del. För andra gången i vår världshistoria lyckades jag viska. Vi analyserade detta lite och kom fram till att det endast är ett ord jag kan viska. Jag säger hela meningen på, vad jag tycker är, visk. Men viskar, även i Emils öron sett, just detta ord. Det är en start som heter duga. Tycker jag i alla fall. Emil bara skrattar åt mig.
När jag kom hem messade jag och tackade för fikan. Han svarade varsågod och att jag är en källa till glädje, bara så jag vet. Jag är, du är, vi är.

Nu: Jag säger oh ah onsdagsmys! Jag säger oh ah onsdagsmys!

Hittad och tagen

Varje morgon när jag åker till jobbet lyssnar jag på Adam och Gry. Förra vecka sa Adam: "Lyssna på den här då. Lyssna på den här då." Jag lyssnade och tänkte "japp, jag håller med". Men sen sa han inte igen vad den heter eller vilka som gör den. Och jag har inte heller hört den på radio efter det. Som jag har letat här på internet. Jag har lyssnat på hur många nya låtar som helst, men inte hittat den. Förrän nu.

Lyssna på den här då. Lyssna på den här då.

Blommor och choklad

Det känns märkligt att komma hem och inte känna att det finns jobb som hänger över mig. Jag har inga prov, läxförhör eller uppsatser att rätta. Jag har inga lektioner att förbereda. Jag har längtat efter att känna såhär. Det känns skönt. Men märkligt.

Idag har vi på jobbet haft en fixardag. Eleverna har städat ur sina skåp, vi har gått tipspromenad, haft tävlingar och belöningsmöte. Dagen avslutades i mentorsgrupperna. Hon som jag vickar för har börjat jobba den här veckan så hon bjöd hem oss till sig. Eleverna hade köpt presenter till oss båda. Gullungarna. Vi fick varsin korg med en aladdin-ask, en ask med wienernougat, två askar med bröllopschoklad och en cider. Dessutom fick vi varsin blombukett.

Aladdin-asken öppnade jag på jobbet och man kan säga att eleverna flockades runt mig. Vips så var den nästan slut och det som blev över ställde jag i personalrummet. Den ena asken med bröllopschoklad och cidern gav jag i present till Svenne. Herregud. Jag kan ju inte äta allt det där.
Blombuketten är den största jag sett och haft i min ägo. Så himla fin!

Den får hedersplats bredvid TV:n så jag kan kasta ett öga på den hela tiden.

Sista veckan

Sista veckan på jobbet har dragit igång. Det känns vemodigt. Jättetråkigt till och med. Förmiddagen har jag använt till att sortera papper och städa ur mitt skrivbord. Det slutade med två fulla kassar av nytt färskt undervisningsmaterial.

Det är som sagt inga lektioner den här veckan. Efter lunch idag var det fotbollsmatch mellan lärare och elever. Jag funderade på att vara med, men efter att ha sett matchen är jag glad att jag lät bli. Lärarna var galet seriösa och jättebra. De hade ju bara blivit arga på mig om jag ställt upp och förstört deras spel.
Eleverna blev utklassade, så att säga. Fast åskådarna gjorde allt för att störa. De hade trummor och tutor och de hade vattenballonger som de kastade på lärarna. Men lärarna lät sig inte distraheras.

Förra veckan gick några av mina elever till rektorn för att vänligt men bestämt säga till henne att de vill att jag ska jobba kvar. Det värmer mitt hjärta att de känner så, och att de engagerar sig. Idag har de startat en namninsamling. De har sprungit runt på skolan och samlat in påskrifter. Mina barn.

Nationaldagen

Idag har det varit en riktig softardag. När jag vaknat drog jag på mig bikinin och gick hem till Ananthi. Hon har en stor gräsmatta utanför sin lägenhet som jag tyckte att vi kunde inta för att jobba lite på brännan. Sagt och gjort. Vi låg där och pratade igenom gårdagskvällen.
Sen var det matdags. Jag och Karl hade bestämt att vi skulle ha en glassdate, men den byttes ut mot en middagsdate istället. Ananthi hängde på och vi gick till Valentino. Efter det satte vi oss i Karls trädgård en stund innan jag och Ananthi gick tillbaka hem till henne och drack kaffe och åt glass på hennes balkong.

Jag hade bilen stående hemma hos Lena så jag tog mig en promenad dit för att hämta den. Vi blev sittande ute, och även vi pratade igenom gårdagskvällen.

Som sagt. En riktig softardag som tillbringats utomhus i det fina vädret. Att jobba imorgon känns väldigt avlägset måste jag säga.

Inflyttningsfest

Lenas och Mickes inflyttningsfest var både trevlig och rolig. Vi blev ett bra gäng som satt ute på altanen och hängde.

Grillat

Igår grillade jag halloumi. Idag grillade jag mig själv. Det finns inget bättre än att ligga i solen. Nu dusch sen inflyttningsfest.

Lördag

När jag var ute och gick min morgonpromenad blev jag omkörd av en bil som hade en rullator fastspänd på ett cykelställ. Jag kunde inte låta bli att skratta. Det såg helt sjukt ut. Varför stoppade dom inte in rullatorn i bagaget? Ja, ja. Alla sätt är bra utom de dåliga. Roligt såg det ut.

Nu har jag duschat och ätit jordgubbar till frukost. Jag ska packa väskan och åka ut till mamma. Ikväll har Lena och Micke inflyttningsfest. Jag tror det blir en bra lördag.

Tack gode gud att det är fredag

Som jag har längtat till fredag den här veckan. Nu är den ju här. Tack gode gud för det! Och så bra den har varit!

Jag åt inte frukost framför Nyhetsmorgon imorse, utan vid köks- bordet. För första gången sen jag flyttade hit. Det var en ny och trevlig upplevelse.
Sista normala dagen på jobbet idag. Jag bjöd mina mentorselever på fika som vi intog på gräsmattan i solen. Att sola på arbetstid är inte dumt. Jag har börjat få separationsångest och ville inte åka hem. Innan jag åkte satt jag med grabbarna i arbetslaget och pratade ett bra tag. Jag känner att jag får passa på nu. Det är inte många dagar kvar att busa på.

Sen åkte jag direkt till Ananthi där vi satt på hennes balkong och drack kaffe och åt glass. Det var ett tag sen vi träffades så vi hade en hel del att prata om innan jag drog vidare till Töreboda för att hämta mamma vid tåget. Vi åkte och handlade för att kunna grilla efter önskemål från mig. Efter en löprunda sparkade vi igång grillen och för första gången grillade vi halloumi. Jag har aldrig ätit det förut men läst mycket om det, så jag tyckte att det var dags att prova. Gott men konstigt kunde vi konstatera.

Göken gol i norr och då blir sommaren torr, sa mamma. Det blir en fin sommar med andra ord. Om man ska tro ordspråket i vilket fall. Och det gör jag. Tills jag sett motsatsen.

Nu har jag precis städat här. Det är ju fredag och på fredagar städar man. Eller i alla fall jag. Jag har ju inte varit hemma typ något den här veckan så egentligen var det inte speciellt behövligt. Men det känns ändå bra i själen att det är gjort. Nu tar jag helg. En solig sådan.

300 satta

Idag klockan 15.00 skulle alla terminsbetyg vara satta. Det har varit bråda dagar denna vecka, och bråda timmar under dagen. För både mig och eleverna. Fast jag de två senaste veckorna tjatat och tjatat om att de måste lämna in allt som släpar, är det först den här veckan de insett allvaret. Halv tre fick jag in den sista eftersläntrande inlämningsuppgiften. Jag har jagat livet ur eleverna. Jag har stormat lektioner, haffat dem i korridoren, i matsalen, i cafeterian. Jag har varit mer stressad åt dem än de varit själva. Jag har haft skyhög puls och ont i magen.
Sen att jag har lagt inte mindre än tre prov den här veckan, har jag bara mig själv att skylla. Arbetsbelastning enormus gigantus. Jag har inte kunnat sova ordentligt på hela veckan. Och inatt sov jag bara någon timme. Jag har legat och gått igenom alla betyg i huvudet. Funderat på om den personen nått det målet och det målet. Varit uppe och kollat betygskriterier och måluppfyllelse.
Klockan 13.15 skickade jag ett sms till mamma.

"Mamma, det känns som jag ska dö"

Det kändes så. Min puls var sjuklig, jag mådde illa och hade ont i magen. Dö kanske var att ta i. Men betyg är allvarliga saker. Inget man bara kan bestämma sådär.

Men nu är det klart. Och när klockan slog 14.50 hade jag satt alla mina 300 betyg. Exakt 300 stycken. Samtliga kvalitetssäkrade. Tre klasser à fyra ämnen. Fifan.

För att fira gick jag och Lena och tog en glass i hamnen. Jag fick ställa in mitt onsdagsmys igår så det blev torsdagsmysglass istället. Nu sitter jag här och känner mig tom. Och trött.
Imorgon har sjuorna läxförhör och test i läsförståelse. Min sista lektion på Djäkneskolan.

Är du 100?

Titta här! Jag skrattar ihjäl mig.

Brum brum och asgarv

Min plan för dagen var att stanna på jobbet till typ klockan 18. Jag hade med mig matsäck och allt. Men så vart det inte riktigt. Jag kom därifrån 19.20. Så jag har precis kommit hem. Jag är inte ensam om att stanna länge. Jag och Vickan håller ut tillsammans. Det är skönt med lite sällskap i den stora skolan. Jag och Vickan sitter där i arbetsrummet och lyssnar på musik, rättar, sorterar papper och sätter betyg. Vi delar med oss av tokiga svar som elever lämnat. Idag rättade hon prov i "sex och samlevnad". Det var roliga svar hon fått.

Peter har tagit med mig på en tur med motorcykeln igen. Det var precis vad jag behövde. Komma ut och känna adrenalin. Jag blir ju helt uppspelt.
Jag sitter som en koalabjörn bakom Peter. Eller som en apunge som klamrar sig fast. Peter säger att vi åker bra tillsammans. Jag lutar med och sköter mig. När vi ligger i kurvorna blundar jag för att det är så otäckt. Men det killar i magen. Peter ser mig i backspegeln och flinar. Sen drar han på och jag dunkar min hjälm i hans. Det gör mig full i skratt.
Vi åkte på lite småvägar runtom Skara och avslutade med en spurt på E20. Brum brum säger motorcykeln. Asgarv säger Anna.