söndag 3 november 2019

Att samla och spara

Jag tycker att det blir värre och värre för varje år - när det blir mörkare och mörkare. Det känns som jag går på sparlåga fastän hösten bara har börjat. För att överleva hösten och vintern ser jag till att göra saker som ger mig energi som jag sparar och lagrar.

Jag ser till att prioritera min träning. Det är ju härligt att springa i solsken, men att bara få springa oavsett väderlek gör susen.

Tänk att det var så varmt den 11 oktober att det gick att springa barbent.



Vi är ju mer än gärna ute, och helst vill Sixten hänga på Ebbetorp. Jag tycker det är himla roligt att småprata lite med min kusin David och hjälpa till med det jag kan.




Jag tycker ju om hösten. Det är så fint med alla gula och röda löv.


Den här veckan har det varit höstlov. Jag jobbade i måndags och i tisdags jobbade jag hemifrån. Jag började dagen med att springa i krispig luft och solsken.



I onsdags började vi dagen med en morgonpromenad. Det är det bästa med att vara ledig. Vi gick till mamma, och Sixten stannade som vanligt där medan jag sprang hem via en omväg.


På eftermiddagen åkte vi alla tre till Lidköping. Jag skulle göra naglarna och sen gick vi i några affärer innan vi åkte hemåt igen. När vi släppte av mamma hemma hos henne fick vi se en väldigt fin solnedgång.


I torsdags var Sixten och Stella leksugna. Jag följde Sixten till Ebbetorp och passade på att fylla på med energi. Tänk att jag får bo såhär fint.



På eftermiddagen bytte vi så Sixten och Stella kom hit och lekte. De ville vara ute, så jag passade på att städa lite i trädgården medan de lekte.

Sixten ville så gärna sova över hos mamma, så på kvällen skjutsade jag dit honom. Jag fick en natt med ostörd sömn och vaknade pigg. Jag gav mig ut på en springtur innan Sixten återvände hem.

Igår var det All helgons dag och precis som traditionen säger samlades vi hos mamma och åt pizza. Så trevligt att ha hela familjen samlad.

Idag började vi dagen med en morgonpromenad i lätt regn. Det finns inget dåligt väder.. 

Min syster och hennes familj hade sovit hos mamma, så Sixten hade bråttom dit så han hann träffa dem innan de styrde kosan ner mot Småland igen.

Jag kände mig inte på topp, så jag ville inte springa hem. Därför cyklade Sixten med mig hem. Vi hann bara hem och byta om och fixa lite fika innan vi åkte till ishallen och mötte upp Lena och barnen för att åka skridskor.

Sixtens högsta önskan är att få träna hockey, men nöjde sig med att åka på allmänhetens åkning. Såklart hade han sådan tur att han träffade på en tränare där som lät honom spela med klubba fastän man egentligen inte fick.




Vi stannade kvar så länge att det blev tillåtet att spela med klubba och puck. Sixten var framåt som aldrig förr och spelade hockey med några andra killar. Han var mer än nöjd när vi åkte hem. Och jag får väl tänka över det här med att han inte får spela hockey. Jag har aldrig sett honom så fokuserad och engagerad i en sport. Mammahjärtat vill uppmuntra honom. Annahjärtat säger att det finns bättre sporter.