Helgen

Nu är den här helgen snart slut. Vad mycket jag har gjort. Det känns toppen. Det däringa badrumsskåpet sitter som ett smäck. Tack snälla Plutten för hjälpen. Och tack snälla mamma för inflyttningspresenten.

När jag och Lena tränat igår mötte vi truppen på Ströget. Jag har inte träffat Sara eller Evelina sen kräftskivan. Det var på tok för längesen. Det var roligt att träffa dem och att bli uppdaterad och uppdatera. Shit, vad mycket som hänt på dessa veckor.

Idag har jag och Ananthi varit på Lundis och druckit kaffe. Vilket fint och varmt väder det har varit idag. Det var nästan så jag vart lite varm. Ananthi följde med mig och handlade. Jag tycker ju att det är så tråkigt, men med sällskap blir det uthärdligt.

Som sagt, mycket har jag hunnit med. Imorgon börjar lovet för eleverna. Men vi ska jobba lite granna. Sen vill jag åka till solen.

Grishuvud

Det var jag, Lena, Jonna och Heléne som samlades hemma hos Ylva igår kväll. Som vanligt bjöds det på massor av tokigheter och skratt. Framåt midnatt drog vi ner till stan och gick på Statt. Det var inte igår. Jag kände mig som en nybörjare.

Det var en hel del folk ute igår. En hel del var utklädda. En del av de som var utklädda var otäcka. Särskilt han som gick omkring med en grismask på huvudet. Han kom fram och ställde sig nära mig bara för att skrämmas. Jag blev så rädd att jag slog till honom. Man får inte göra så.

Jag hade så himla roligt hela kvällen. Precis som förr i tiden. Det var roligt också att det fanns dom som undrade vart jag har hållt hus.

Lördag

Jag har ett badrumsskåp. Det är jättejättehögt och når nästan upp till taket. Jag fnissar varje gång jag går in i badrummet. Nu slipper man se den fula väggen. Det är bra.

Nu har jag duschat, sminkat mig och gjort mig i ordning för en kväll med tjejerna. Roligt!

Lördagsrutin

En fördel med att inte ha något badrumsskåp är att man slipper se sig själv nyvaken. Stackars alla som tvingas göra det, säger jag bara.

Det ser även ut som en liten byggarbetsplats här. Sånt gör mig stressad i själen. Jag trodde jag skulle sova dåligt på grund av det. Med tanke på att jag inte kan sova ordentligt om jag vet att det finns disk. Men jag vaknade av att klockan ringde och då hade jag sovit i 10 timmar ganska exakt.

Nu har jag ätit frukost och dragit på mig träningskläderna för första gången på evigheter, känns det som. Jag planerar att komma tillbaka in i min lördagsrutin. Men då får jag se till att hålla mig hel.

Först ska jag väcka de grannar som fortfarande sover med den här:

Och imorgon ska jag väcka dem genom att dansa som Chris Brown. Eventuellt kommer jag inte kunna hålla mig så länge som till imorgon, så kanske väcker jag dem med min dans redan i natt.

Fredagkväll

Vem, jag undrar vem, är så dum och får för sig att byta badrumsskåp en fredagkväll? Vem får för sig att borra i betong kl 20.30? Och till på köpet inte har rätt borr.

Plutten och jag fick avbryta. Så nu är jag skåpslös. Vem får för sig? En fredagkväll. Herre. Gud.

Hurra!

Idag är ingen vanlig dag, för det är mitt möks födelsedag! Hurra hurra hurra!

Jag önskar också GRATTIS!

Torsdagsmys

Eftersom det inte vart något onsdagsmys med Lena igår, tar vi det idag istället. En dubbel sådan. Usche. Det strider mot mina principer.

27 oktober

Mitt huvud är helt fullmatat med tankar kring och om lokala pedagogiska planeringar. Roligt men stressande. När ska man hinna göra allt? Ja, inte idag i alla fall. Så mycket kan jag säga.

Idag är det onsdag. Men Lena jobbar kväll idag, så det blir inget sedvanligt onsdagsmys. Istället kommer Ananthi hit och håller mig sällskap. Jag kan inte sitta här och titta på Bonde söker fru ensam och skämmas ensam. Det går inte för sig.

Jag är träningssugen. Imorgon har det gått en vecka. En veckas träningsuppehåll är snart till ända. Det är bra. Det är jättebra. Det ser jag fram emot.

LPP-kurs

Idag sitter vi på kurs.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Regnbågsbilen

Karl har varit här en snabbis. Vi drack kaffe och det kändes precis som förr i tiden. Fast bättre. Jag tar inte honom för givet nu, eftersom vi inte kan träffas så mycket.

Det dröjde inte länge efter att han lämnat mig som jag fick ett mms av honom:

Den här bilen står nere på gatan. Det borde ju vara min bil ju. Helt klart värt att göra ett försök att stjäla den, kom vi fram till. I will go for it.

Tålamodsbrist och slagsmål

Igår glömde jag min plånbok hemma när jag åkte till jobbet. Idag glömde jag mitt tålamod. Jag fick till och med gå ut ur klassrummet för att ta ett djupt andetag, för att undvika att låta irriterad på mina små barn. Som tur var stötte jag på Johanna, som gav mig en kram med tålamod som räckte resten av lektionen.

Jag har även för första gången i min lärarkarriär gått emellan i ett slagsmål. Jag höll på att bli slagen av bara farten. Mycket spännande upplevelse måste jag säga. Killar på högstadiet är stora. Och starka. För typ första gången ever var jag glad att jag inte är liten och tanig.

Nu väntar och längtar jag efter att det ska plinga till på min dörr. Det vankas sällskap. Och inte vilket sällskap som helst. Yjäj!

Förfirande

Mitt mök fyller ett år till veckan. Tant Anna hade köpt present.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Måndagsmys

Gudars, vad den här dagen har gått fort. Fast den har varit lång. En riktigt bra dag har det varit också. Jag har inte varit trötters tös. Så det kan bero på det. Vi börjar lära oss.

Nu har jag precis jämt duschat och hoppat i myskläderna. För nu vankas det måndagsmys.

Måndag

Idag är det måndag. Jag ogillar måndagar. Jättemycket. Ja, jag rentutav hatar dom. Men just den här måndagen blir nog en bra måndag. Det får jag helt enkelt bara se till. Det blir vad man gör det till.

Min skatt

Jag hämtat hem min skatt. Hon sitter i min soffa nu.

Vi har gjort hemmagjord pizza och har öppnat en flarra. Kan det bli bättre? Låt mig svara: nope.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Rörstrands

Jag har fastnat här.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Propp

Det skjuts hej vilt här inne. När jag stod och plattade håret som bäst gick en propp. Huh? Jag har aldrig bytt propp förut. Men jag redde ut det och fortsatte plattandet. Då gick den igen. Så jag bytte igen. Jag bytte även eluttag, för jag tänkte att det kanske strulade lite med det. Men det visade sig att det förmodligen är plattången det är fel på. För då gick en annan propp.

När jag vaknade i morse hade jag inte bytt en enda propp. 40 minuter senare hade jag bytt tre. Och förstått att jag måste köpa en ny plattång snarast. Trist.

Nu har jag ätit frukost och gjort mig i ordning. Jag ska åka till Lidköping för att hämta hem min skatt.

22 oktober

Nu är det fredag igen. Jag tyckte inte det var längesen jag beklagade mig över att det var måndag. Shitipitt, vad tiden går fort. Bra är väl det. Snart är det lov.

Jag har precis avslutat mitt fredagsstäd. Nu är det rent och fint igen. Jag sitter och laddar för en dusch. Doktorn sa att jag måste skydda plåstren och byta dem varje dag. Jag bor ensam. Jag kan inte skydda. Jag kan inte byta. Jag gillar när vardagliga saker blir projekt. Jag gillar det lika mycket som jag gillar måndagar.

Åh hej! In i duschen hoppar jag.

Idag hade vi kunnat fira att vi skulle ha firat.

Snö i solsken

Solen skiner ju iallafall.
Man får vara glad för det lilla.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Plutten

Svenne messade när jag och Ananthi satt och fikade. Han frågade om han fick komma till mig. Och det var klart att fick det.

Vi gjorde hamburgare. Plutten var bacon- och hamburgeansvarig, eftersom jag höll på att göra en kladdkaka. Det är nämligen jag som har fikat hos vaktmästarna imorgon.

Vi satt i köket och åt med tända ljus. Det var mysigt. Vi pratade om allvarliga ting, och roliga.

Under kniven

Jag har haft ett födelsemärke på ryggen som mamma, alla gånger hon sett mig bar, sagt att jag måste hålla koll på. Det har varit ett speciellt litet märke. Så det har jag gjort. Jag har haft koll på det.

För två veckor sedan började det klia. Och det helt plötsligt en liten plupp i. Jag bad Lena kolla om hon trodde att det var cancer som drabbat mig. Hon googlade och gjorde research. Vi blev inte klokare. Jag ringde till mamma. Och dagen efter ringde jag till vårdcentralen.

Jag ringer knappt till vårdcentralen fast jag misstänker att jag har urinvägsinfektion. För jag tycker att det är skämmigt om det inte är något. Jag vill inte framstå som en hypokondriker. Så att jag ringde och bokade en tid visar på att jag faktiskt tog det hela på allvar. Jag menar.. jag är ju inte den som håller mig ur solen. Så varken jag, eller någon annan i min närhet, skulle bli förvånad om jag fått cancer.

Idag var det då dags. Jag var oroad. Inte över cancer-grejen. Jag får ju liksom skylla mig själv. Jag var oroad över att de kanske skulle ta bort den. Fy fan. Inte mer sår.

Jag ringde och frågade Ananthi om hon inte kunde följa med mig. Jag ville inte ligga där under kniven helt ensam. Och tur var väl det. Att hon kunde och ville följa med. För mycket riktigt. Under kniven fick jag ligga.

Jag försökte distrahera doktorn genom att visa min häl. Han klämde och resonerade högt, ställde frågor och tryckte. Han tyckte att det var konstigt att det är som det är efter så lång tid. Och sa att det kommer ta typ 8 veckor till innan det är helt bra. Tack för den.

Ananthi höll mig i handen medan jag fick bedövningssprutorna. Ja, jag fick två. För jag passade på att ta bort ett annat födelsemärke också, när vi ändå var igång. Så himla glad var jag att Ananthi var med mig.

Så nu har jag återigen ett ofrivilligt träningsuppehåll. Jag pekar finger åt världen.

Snö

Dagen började med strålande sol. Efter lunch kom den första snön.

Det yrde stora snöflingor. Jag brukar bli själaglad när den första snön kommer. Men jag är inte redo än. Det är för tidigt.

Men 20 minuter senare sken solen från klar himmel igen. Ordningen återställd. Det var så konstigt väder att jag undrade om jag drömt alltihop.

Nu har den ändå varit här. Och försvunnit. Årets första snö.

Solen skiner

Solen skiner idag.

Tack gode gud för det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dröm i dröm

Inatt drömde jag att jag drömde. Vad lång tid har det tagit för mitt undermedvetna att bearbeta Inception eller? Det var i alla fall en väldigt märklig upplevelse. Jag undrar vad som rör sig i min stackars hjärna.

Tisdag

Idag är det tisdag. Tisdagen är den dag som är längst från måndagen, var det någon smart person som sa igår kväll. Det stämmer ju väldigt bra. Jag gillar tisdagar.

Jag har haft en väldigt bra dag. Jag har varit pigg och glad. Inte alls trött och depp som igår. Skönt att vara tillbaka på banan. Mina elever har varit så himla bra, och det gör mig så himla glad.

Jag har precis varit och gjort mina naglar. Så nu, precis som alla andra gånger jag gjort dem, känner jag mig hel och ren. Lovely.

Ikväll ska jag få en grundkurs i iPhone. Richard ska lära mig allt han kan. Sen om jag lär mig något är en annan sak. Så nu sitter jag här hungrig och väntar. Först mat. Sen kurs. Annars kommer det gå illa.

På tal om att gå illa. Idag är det 8 veckor sedan jag skadade foten.

Först i lördags lossnade sårskorpan. Det är fortfarande väldigt ömt. Skolsyster sa att det beror på att alla avskurna nerver hittar nya vägar och växer ihop. Tvivale.

Måndagshatare

Jag har gått och blivit en måndagshatare. När hände det eller? Jag har aldrig haft något emot måndagar innan. Men nu är de döden. Det kan bero på att det är drygt att jobba en extra lång dag på just måndagar och att det är sjukt långt till nästa helg.

Idag har jag varit äckligt trött. Typ kräktrött. Jag ville verkligen verkligen att solen skulle titta fram och lysa upp min tillvaro lite. Man får inte alltid som man vill. Men Kings of Leon tar vid där solen tar slut. Nytt album. Jag gillar.

Och så gillar jag att jag har en kramkompis på jobbet. Som gör sega, gråa, trötta dagar lite lättare att uthärda. Jag och Johanna har kramats tre gånger idag. Och nu är det kvällen. Snart är det tisdag. Och jag är ingen tisdagshatare. Så imorgon är jag på't igen.

Allt som återstår är att diska till det lite och duscha. Och så lite Kings of Leon på det. Jag ska bara.. sitta här lite till. Jag är så trött. Så trött att jag satt undan luggen. Ja, så illa är det.

Sammanfattning

Tillåt mig att sammanfatta min helg:

Sadpuppy

Jag är en sadpuppy. Jag visste ju att det skulle bli såhär. Det blir ju alltid såhär. Men det tog mig bara en halvtimme från det att jag sa till Karl att jag skulle åka, tills dess att jag faktiskt tog mig för att göra det. Det roligaste var att Karl, när jag sa att jag skulle dra mig, sa att "ja, det lär ju ta en stund". Han känner mig.

När jag stängde dörren dog jag en smula.

Hela vägen hem satt jag och försökte ladda och ställa om. Jag är ju inget vidare roligt sällskap sådan här. Men jag är suckig och musslig. Jag kan inte ställa om även om jag vill. Och nu är jag hungrig också. Men jag väntar på herr Daniel som är på ingång.

The Mästerkock

Om Mix Megapol har The Fridaykock så har jag The Mästerkock. Karl är otroligt bra på att laga mat. Det är ju inte första gången han bjuder mig på middag och vare gång är det lika gott. Det spelar liksom ingen roll vad han ställer sig och lagar.

Igår kväll bjöds det på räksoppa. Räkorna ville inte tina så fort som Karl blev hungrig så vi fick skynda på det hela lite granna.

Med hjälp av min hårtork tinade vi de små döda liven. Karls kommenterande under tiningen fick mig att vika mig dubbel av skratt. "Och så lite värme på magen där ja.." Herregudars.

Resten av kvällen tillbringades i vågrätt läge i soffan tittandes på film. Mys pys.

Linköping

Det var nära att det inte blev någon utflykt till Linköping den här helgen. Karl messade vid 12 i fredags natt och berättade att han fortfarande var på akuten. Men iväg kom jag, fast jag visste att han var tvungen att åka tillbaka till sjukhuset som igår. Jag sa att det inte spelade någon roll vad vi skulle göra eller vart vi skulle tillbringa vår dag. Huvudsaken var att vi var tillsammans.

Efter att ha konstaterat att det sannerligen är ett vackert land vi bor i, att vägen till Linköping är fin och rolig att köra, att Karin aldrig mer kommer få tillbaka sin bil, att jag är grymt bra på att sjunga och att jag bara kört fel en gång drack vi en kopp kaffe innan vi åkte till sjukhuset.

Karl skulle röntga sitt knä, som ballat ur lite. Det gick ganska fort och lätt, fast sköterskorna tvingade honom att göra konstiga saker. Under tiden vi väntade passade vi på att dela med oss av det viktigaste som hänt på sistone. Något som övriga väntande patienter nog tyckte var sådär.

Jag tyckte i alla fall att det kändes väldigt bra att Karl slapp att vara ensam på sjukhuset två dagar i rad och att jag kunde skjutsa honom så han slapp ta taxi. Jag tyckte också att det var skönt att vi kunde gå ute på stan, bland folk och bete oss som vi vill utan att folk ska börja prata och undra.

Efter att ha gått respektive haltat omkring på Ikea åkte vi hem och la oss i soffan. Jag försökte mig på att med olika knep, med kärlek och ganska mycket omtanke göra Karls knä bra. Jag vill få för mig att jag gjorde ett bra jobb.


I soffan spirade kreaktiviteten. Jag tog filtens fransar och band runt hans tår. Jag klargjorde att jag aldrig i hela världen skulle göra så på någon jag inte tycker sjukt väldigt mycket om. Med tanke på att jag tycker fötter är nasty.

Fint va? Vi låtsades att Karls tår skulle gifta sig. För när han skulle gå och hämta datorn såg det ut som de hade en slöja. En slöja lika lång som en filt.

Regnbåge

Karl säger att jag är en regnbåge - jag har alla färger.

En regnbåge alltså.. Ja, dom är ju fina.

Söndagsmorgon

Jag har det så bra här hos Karl. Efter världens busmatch, där han visat och använt alla sina fightinggrepp, somnade jag som en stock. Nu har jag varit och duschat så tyst jag kunde för att inte väcka honom eller Jesper.

Rent instinktivt vill jag bara storma in i Karls sovrum och brotta ner honom fast han redan ligger. Men jag låter bli. Han kanske sover naken. Vad vet jag? Jag vill inte ta reda på det heller känner jag. Där går gränsen, som Karl sa till kassörskan på Burger King.

Jag har beställt havregrynsgröt till frukost. Under vårt bus igår lät Karl mig få veta att han skulle servera knogmacka till den. Jag skrattade så jag tappade all kraft och hamnade i fortsatt underläge.

iPhonar

Jag iPhonar. Från min alldeles egna iPhone. Och jag kan skriva mer än rubrik. Jag är lycklig.

Bilbytardag

Min syster har varit här i eftermiddag. Vi har bytt bil. Eftersom jag känner mig bättre och piggare tänker jag minsann åka till Karl över helgen. Och eftersom Karin kör diesel så blir det hela lite billigare för mig när jag får låna hennes bil. Jag är inte så dum som jag ser ut.

Karin känner sig lite orolig över detta. Därför tvingade hon mig att först övningsköra lite med henne sittandes bredvid. När vi åkt en liten stund och hon kände sig lugn, fick jag även köra upp. Det gick så bra så. Vad trodde hon eller?

Nu står den fickparkerad och väntar på att det ska bli lördag så vi kan åka på roadtrip. Jag och bilen LUNDELL. Så roligt det ska bli! Så roligt vi ska ha!

Sen att Karl för tillfället sitter på akuten är en annan sak. Jag ska åka till honom och ge honom kärlek och omtanke. Så han blir frisk. Blir bra. Jag ska blåsa.

In english

Varken jag eller Johanna tycker om att prata illa om andra. Men ibland måste man lätta på trycket. Och vi har kommit överens om att när vi måste göra det, måste vi göra det på engelska. Vi tänker att då kanske vi drar oss lite extra för att göra det, eftersom det blir lite svårare och mer komplicerat. Dessutom blir det hela lite roligare.

Idag har jag lättat på trycket. Via sms. In english.

Morgon

Det finns dom som tycker att jag är dum i huvudet som går upp tidigt för att kunna sitta lite vid datorn innan jag åker till jobbet. Ja, jag äter och tittar på Nyhetsmorgon samtidigt så jag multitaskar i alla fall.

Men jag tycker att det är skönt att inte behöva stressa på morgonen. Ifall resten av dagen blir dålig, så har i alla fall morgonen varit bra. Jag sitter vid datorn och läser bloggar och facebook. Och ofta får jag se något som gör mig glad.

Idag var det det här som fick mig att dra på munnen:

Roligt! Jag och lillebror har lite samma humor.

Topp 5

Jag skrattade högt och länge åt Pärs "Topp 5" på Mix Megapol igår.

Yonny Barrios Rojas kommer att plockas upp som nummer 21 av de 33 som varit fast i gruvan i Chile. Men för Yonny blir det troligtvis jobbigare ovan än under jord. Uppe väntar nämligen både fru och älskarinna. De båda träffade varandra när de sörjde Yonny vid gruvan och är som man kan förstå ganska sura. Så vad ska stackarn göra? Jag har några förslag.

Topp 5 saker Yhonny borde göra så fort han kommer upp.

5. Göra superslut. Han kommer upp, går fram till kvinnorna och säger ”Vad bra att ni båda är här, jag har nämligen en sak jag vill säga till er. Det är inte er det är fel på det mig.

4. Ta båda kvinnorna i händerna och föreslå att de alla tre nu skall sjunga ”We shall overcome”.

3. Komma ut som homosexuell, presentera sin nya partner José som han träffade i gruvan.

2. Springa!!! Riktigt långt och riktigt fort.

1. Hoppa tillbaks ner i hålet.

Lycka är...

När jag var hemma hos mamma i måndags var jag uppe i förrådet och letade i mitt gamla skolmaterial. Då hittade jag ett papper från 1997 där uppgiften varit att skriva vad lycka är. Jag skrev:

Lycka är...
... att vara kär
... att få ha kompisar
... att få ha en familj
... att få ha ett hem
... att kunna gå och springa
... att resa
... att bada och simma
... att cykla
... att få vara med Kristin
... att få leva

Jag tog med pappret in och visade och läste upp det för mamma. Jag konstaterade att om jag skulle få samma uppgift idag, hade jag svarat ganska exakt likadant. Jag har inte ändrat min syn på vad lycka är på 13 år.

Inte pigg

För att slippa vara på skolan precis alla 13 timmar idag, har jag nu varit ute och gått en liten promenad i Götene. Jag frös, och har frusit hela dagen, så jag gick in i princip alla affärer jag kunde hitta. Utom Systembolaget, påminnde Jessica mig om här nu. Med andra ord har jag bara gått från skolan, fram till torget och sedan runt det. Men det gjorde mig gott. Nu är jag lite piggare tack vare den friska luften.

I övrigt mår jag sämre idag än igår. Jag har snor i hela huvudet. Det gillas inte. Jag vill bli frisk och pigg så jag kan åka till Karl i helgen. Men som vi sa förut när vi pratade: "det är ju bara onsdag idag". Jag hinner nog pigga på mig.

Nu ska jag rätta lite till innan eleverna gör entré för andra gången idag. Nu tillsammans med sina föräldrar. Och jag, jag ska vara pigg som en mört. Som en pigg mört ska jag vara.

Hjälp

"Åh herregud" tänkte jag när jag såg mig själv i spegeln förut. Jag släckte snabbt lampan på toaletten och blev stående en stund i mörkret. Vad ska det bli av denna dag?
Av någon konstig anledning hörde jag även Lenas röst i mitt huvud: " men guud", precis som hon sa när hon såg mig igår. Och då syftade hon inte på att jag för en enda gångs skull hade utsläppt hår eller att jag på något vis såg pigg ut.

Skit sak samma. Vi kör på en 13-timmars arbetsdag idag. Blunda, hålla för öronen och bara köra. Det är bara köra.

Tisdagsmys

Eftersom det är Öppet hus på jobbet imorgon blir det inget onsdagsmys. Tur i oturen att Lena ska på taco-kväll med sitt jobb, så att hon inte heller hade kunnat. Denna vecka blir det istället tisdagsmys. Jag är trött, sliten och snorig. Men jag kan lika gärna ligga i Lenas soffa som min egen. Bonde och Greys byts mot EM-kval i fotboll. Fint som snus.

Snorigt

Feber igår, snor idag. Det är ju fantastiskt det här. Precis vad jag känner för, nu när jag äntligen kan träna igen. Men det går väl snart över. Inte lär det ta sju veckor i alla fall.

Mamma- och Julasugen

Under hela förra veckan längtade jag hem till Jula. När jag gör det brukar jag ta bilen och åka hem. Men jag hann liksom inte med det. Det stod inte högst på min prioriteringslista. Och som alltid har mina dygn alldeles för få timmar.

Men inte nog med att jag längtade hem. Jag längtade efter mamma också. Jag ringde till henne varje dag och ibland flera gånger om dagen. Bara för att prata lite. Kolla vad hon gjorde. Jag ringde så fort jag kom på något jag behövde fråga om, fast det gott kunde vänta.

Så jag vart glad när det framkom att mamma skulle vara hemma från söndag till tisdag. Det innebar att jag kunde spendera min helg som jag planerat och åka till Jula idag efter jobbet istället.

Fast jag var trött och suckig hoppade jag in i affären och köpte med mig kvällsmat. Och var sin triss-lott. Det är roligt att skrapa och man kan ju faktiskt bli rik om man har tur. Det hade vi inte. Men vi var glada ändå.

Så med facit i hand passar det ganska bra att vara febrig just idag. För ingen tar hand om en sjukling så bra som mamman till den sjuka. Mamma har köpt en ny halsduk till mig som jag fick idag. Den är likadan som den Karin köpte till mig, fast en annan färg. Jag tokgillar dom båda. Dessutom blev jag väldigt glad när jag fick två lotionflaskor inslagna i ett fint paket. Och jag har inte ens namnsdag. Gladare vart jag när jag gick in i mitt rum och hittade detta på skrivbordet.

Min snälla mamma. Tusen tusen tack så himla mycket! Det är ju inte så konstigt att jag längtar efter och saknar henne som en dåre emellanåt.

Sjukers tös

Idag har jag känt mig konstig och frusit hela dagen. Jag trodde först att det berodde på att jag var så himla trött efter helgens alltför få timmar med sömn. Men framåt förmiddagen fick jag ont i svanken och det betyder att jag har feber. Det slår liksom aldrig fel. Och när jag kom hem från jobbet tog jag termometern, stoppade den i munnen och fick det bekräftat.

Så nu är jag lite sjukers tös. Igen. Det var inte längesen. Jag hade ont i halsen igår, och kanske var det därför jag frös som en tok när jag var på sommarstugan. Jag är ju annars inte den som fryser i första taget, och jag minns att jag tänkte att det var märkligt att jag fick gå in och värma mig framför brasan. Nu har jag fått det förklarat. Men jag gör som jag alltid brukar göra. Jag låtsas inget om. Jag blundar, håller för öronen och kör tills det tar stopp.

Höst

Jag älskar hösten. Det är så himla fint ute nu att jag går runt och är helt lyrisk. Jag ropar till alla jag är med att de ska titta på alla de fina färgerna.

Fint var det även uppe vid sjön Skagern idag, där familjen Thorell har sin sommarstuga. Jag och Richard har under den senaste månaden pratat om att åka dit och paddla kanot. Ja, det är givetvis mitt hittepå. Och idag skulle han dit för att hjälpa sin pappa att ta upp båten och bryggan. Så idag var det en bra dag att göra slag i saken.

När jag kom dit höll Richard, Johan och Claes på att ta upp bryggan. Jag hoppade i stövlarna och hjälpte till så gott jag kunde. Jag trivdes där och i det sällskapet. Det bubblade i hela kroppen så jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv.

Jag kastades tillbaka 8-10 år och hade nästan glömt av vad roligt vi alla har haft. Jag har skrattat så jag fick ont i magen.

Solen kikade fram och gjorde allt så himla fint. Jag ropade "Richard, titta vad fint det är!" Jag ropade "Johan, titta vilka fina färger!" Richard och jag har av någon anledning samma åsikt om hösten så han höll med. Johan hummade mest och rättade till sina hängslen.

Claes bjöd på lunch. Det satt fint. Det var lite kallt ute, men inne brann brasan. Asmysigt var det. Jag gillar att vara utomhus i friska luften. Men det är skönt att komma in och värma sig också.

Det blev ingen tur i kanoten. Jag frös jättemycket fast jag pälsat på mig. Och det blåste så det gick vågor. Men jag är inte ledsen för det. Jag har haft en jättebra dag.

Shoppat

Herregud, jag är helt slut. Det är jobbigt att gå på stan och shoppa. Men roligt. Desto roligare är det ju att shoppa med Lena. Vi skrattar ju mest hela tiden. Och skrattar vi inte, så fnissar vi. Lenas Micke var också med. Jag tror inte att han tyckte att det var lika roligt som jag. Jag undrar om han inte till och med vart lite trött på oss mot slutet. Ja, det var nästan så att jag var det. Men roligt hade vi och shoppade gjorde vi.

Jag kom hem med två nya tröjor. Båda gråa. Ingen skräll där. Nu sitter jag och dricker kaffe och laddar om.

Och just det. Det vart en iPhone.

Skövde

Nu bär det av till Skövde. Jag och Lena ska shoppa lite granna. Det ska bli så roligt! Huvuduppdraget för mig är att skaffa en ny mobil. Jag känner lite ångest över detta. Vilken ska jag välja? Vilken ska jag ta?

Jag vart ju liksom kär i den jag dödade i måndags. Vi blev bästa vänner med en gång. Kanske är det dags för en iPhone nu. Men jag vet inte om jag är redo. Dessutom tror jag att den är för smart för mig. Jag tror att den kommer att göra över med mig. Och typ ta över mitt liv. Tills jag dödar den. Om cirka två månader alltså.

Aja.. vi får se vad det blir av det hela.

TGIF

Mina fredagar är så långa. Jag har funderat på varför och tror att det beror på två saker.

För det första blev jag bortskämd med att sluta klockan 14 varje fredag hela våren. Nu slutar jag 15.30. Det skiljer en och en halv timme. Det är inte mycket, men min helg blir väldigt mycket kortare. En och en halv timme gör mycket en fredag. Så är det.

För det andra längtar jag efter helgen så mycket att jag vill att fredagens arbetsdag ska vara slut innan jag ens kommit innanför skolans dörrar. Och det beror inte på att jag inte vill jobba. Jag älskar att jobba. Men helg är lite mer än helg för tillfället.

Men nu är det fredag eftermiddag. Jag har precis städat lägenheten och ska snart dra till gymmet. Nu är det helg. Tackar.

Mina barn forts.

Jag fick ett mail till av min före detta elev. Hon bad mig gå in och läsa hennes blogg. Så det gjorde jag.

http://loveliphotos.blogspot.com/2010/10/ba-ba-ba-miss-li.html

Naaw. Mina barn.

Jag vill dock bara förtydliga. Jag blev inte ledsen på klassen. Jag blev förbannad. För att vissa personer i klassen aldrig kunde vara tysta, och därför störde dem som ville lära sig saker.

Dessutom tyckte jag att hennes rubrik var klockren.

Ananthi och spinning

Jag och Ananthi lever i någon slags osynk för tillfället. Det känns sådär faktiskt. Vi hinner inte träffas någonting nästan. Förra veckan var jag där en snabbis och drack kaffe. Idag var det exakt en vecka sen. Inte hinner vi prata heller. Tur att vi bloggar båda två, så vi vet vad som händer. Men jag skriver långt ifrån allt här, och det vore ju en sorglig relation att ha. Idag fick vi i alla fall till det. Tack vare att jag slutar tidigt och att hon slutade tidigare i skolan.

Så vi intog välbehövligt Ströget i eftermiddags. Vi uppdaterade varandra om den senaste veckans händelser. Sen gick vi en sväng på stan innan vi gick till gymmet. Jag var på spinning för första gången sedan skadan. Det var precis så roligt som jag kom ihåg det, och som jag längtat! Mer spinning till mig.

Jag har även sett till att en rörmokare ska komma och fixa så jag får varmvatten i duschen. Det tycker Lena är bra. Ja, det är ju faktiskt lite bra.

Mina barn

Jag fick ett mail av en före detta elev. Jag blev glad. Mina barn.

Anna, Anna, Anna!!!

Det är tomt utan ljudet av dina klackar i korridoren och ditt leende som smittar av sig på alla!
Det vore jättekul om du kunde komma och hälsa på oss snart, för jag lovar, jag är inte den enda som saknar dig!!
I SO:n just nu så jobbar vi med politik, vi har fått göra egna partier, haft debatt inför åttorna och vi ska ha en till debatt snart om jag kommer ihåg rätt. Synd att du inte kunde se debatten, våran klass har verkligen vuxit sedan 8an, okej, man ska inte ljuga, ibland är vi som förut men allt oftare är det så tyst så att man kan höra varandras andetag.

Hoppas att du mår bra,

Kram

Gårdagens

Jag kan ju undra vad det är för värt att ha sovmorgon när jag ändå inte sover längre än vad jag brukar göra när jag inte har det. Ja, jag kan ju ta det lugna gatan här på morgonen. Men idag hade jag kunnat ligga i sängen hela dagen och lyssnat på regnet. Shit, vad det regnar. Eller, jag hade kunnat ligga i sängen tills det slutat regna. Eller.. jag hade kunnat ligga i sängen i 10 minuter tills jag blivit rastlös.

Nu har jag ätit frukost, druckit två koppar kaffe och läst igen alla bloggar jag inte hann läsa igår. Och på tal om igår. Onsdagsmys! Jag tycker att vår nya rutin att gå och träna först har gjort vårt mys så mycket mysigare. Vi kommer hem hit och duschar och gör oss i ordning så det luktar damer i hela lägenheten.

Igår gjorde Jonna oss den äran och gjorde oss sällskap. Inte till gymmet, men här. Vi gjorde hamburgare, åt godis och tittade på Bonde söker fru och Greys. Vilken toppenkväll!

Idag är det skolfotografering. Hur sjutton ska jag kunna nästla mig ur det? Om man gör något som fotografen inte tycker är okej, suddar han över en. Det kanske vore något.

Onsdag

Oj oj oj, vad trött jag är då. Vad kommer det sig? Det tog hela 8 minuter för mig att ta mig ur sängen från det att klockan ringde. Det är typ 6 minuter längre än vad det brukar ta.

Kanske beror min trötthet på att jag drömt så mycket. Drömmar som sitter i än. Dåliga drömmar. Usch, jag och min syster kommer aldrig mer att besöka ett ICA i Karlstad, som det känns nu. Fy. Jag tror jag får dra iväg ett mess till henne. Bara kolla läget.

Idag ska jag på utbildning hela dagen. Det ska bli roligt. Jag ska lära mig allt om lokal pedagogisk planering.

Och idag är det onsdag. Bonde söker fru och Greys. Say what what? Jo, det är onsdag idag!

Gladers tös hele tin

Idag är ingen vanlig dag för det är mormors födelsedag! Hurra hurra hurra!!

Och jag är fortfarande glad. Jag är så glad hela tiden att folk börjar bli förbannade på mig. Men det bryr jag mig inte om.
"Varför är du så jävla glad hela tiden?" frågar dom mig. Jag kan inte svara på det. Jag har dock funderat lite på det. Jag undrar om det inte beror på att det jag känner nu är en så sjukt stor kontrast till min deppighet och bitterhet över foten. Jag kan duscha utan att ha en plastpåse på, och jag kan träna. Vem skulle inte vara glad liksom? "Dä ä de liiile" som K-stin skulle sagt.

Jag blev inte ens ledsen när jag mosade min mobil i bildörren igår. Den gick nästan av på mitten. Den är jättedöd. Så nu måste jag köpa en ny. Fast jag inte ens betalt den jag nu dödat. För övrigt den andra mobilen jag avrättar på typ två månader. Den första avrättningen var ju trots allt värt det. Så kände jag inte riktigt igår. Det var mer surt. Sådan himla otur. Varför kunde den inte bara legat kvar i jackfickan? Jaja. Inget att göra något åt nu. Det grämer mig lite. Men inte tillräckligt för att förstöra mitt strålande humör.

Jag tappade bort mina jobbnycklar på jobbet idag också. Och vände upp och ner på hela skolan innan jag hittade dom. Herregud. Vad jag härjar hela tiden.

Nu ska jag och Lena gå ut och gå. PREMIÄR. Önska mig och foten lycka till. Jag måste bli av med lite energi. Jag har så mycket att berätta för Lena att jag snart spricker. Off I go.

Kanelbullens dag

GRATTIS på Kanelbullens dag!

Det är en väldigt stor och viktig dag för oss som gillar kanelbullar. Därför kan man inte bara låta den gå obemärkt förbi. Så det har den inte gjort.

När jag kom hem från jobbet kom Andréa och Anton för att fira med mig. Jag blev så glad så.

Vi åt bullar och drack varm choklad. Det var gott. Vi satt och ljög i soffan, skrattade och hade allmänt mysigt.

El Anton var väl inte på det bästa humöret, men jag fick gosa lite ändå.

En bra måndag. En bra kanelbullens dag.

Trivs

Jag är helt slut. Jag har varit på kalas hos mormor som fyller år till veckan, och som alltid kan jag inte låta bli att busa med männen i mitt liv och Karin. Jag har träningsvärk och sa innan jag åkte dit att "jag kommer minsann inte kunna busa med denna värk". Men jag blir så till mig att jag glömmer bort. Det går för lång tid mellan gångerna vi ses, så när det blir att vi samlas alla ballar det ur. Jag har skrattat mig fördärvad.

Nu har jag min sedvanliga tid i tvättstugan samtidigt som jag plockar i ordning, bäddar rent, diskar och fixidonar lite. Jag är trött. Och glad. Och just det. Jag har en stor mun.

Fredagens

Jag trodde att jag skulle dö förut. Jag brukar vara lite dramatisk och tänka "herreguuud, nu dööör jag". Men förut var det mer "jaha, nu dör jag". Mer som ett konstaterande. Jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv. Aldrig! Och då har jag varit jättehungrig många gånger. Sen åt jag. Men tror ändå att jag dog lite. Det känns så. Fortfarande.

Att tänka på inför framtiden: ät något mer än lunch innan du tränar. Eller ät något väldigt fort efter träningen om du inte ätit sedan halv 12. Vänta inte två timmar.

Annars har det varit en bra dag. Jag blev väldigt glad när vaktmästarna frågade om jag ville komma och fika med dem, som jag gjorde förra fredagen. Det är egentligen bara Ingela som brukar få den äran. Men jag är ju under hennes vingar. Så de kanske tyckte att det gick bra. Uppenbarligen.

Sista lektionen gick brandlarmet. Det var spännande. Jag höll på att rusa ut, men kom på mig själv. Jag, som lärare, borde kanske vänta tills alla elever kommit ut. Så jag stannade upp. Bra gjort av mig. Barnen först. Anna sen.
Väl ute kom jag att tänka på mina nya vantar. Tänk om de skulle brinna upp. Inte ens ett dygn gamla. Det hade varit tråkigt. Men som tur var, var det falskt alarm.

Nu sängen.